Bildkälla: Blocket

Just nu sitter jag i bilen påväg hem. Tårarna rinner, jag grinar som ett litet barn! Ludvig också ledsen….. ( Jonas ledsen för att vi är ledsna)

Jonas har ställt ett ultimatum. Han eller katterna. Han tycker om katterna. (Har är ärligt talat världens snällaste mot dom)

MEN. Han hatar katthåren, står inte ut med dom. // Ur My Martens blogg 17 februari 2019

Med tanke på att My Marten ska sälja sitt hus för att pojkvännen Jonas, återigen, ska flytta in hos henne så verkar det som att katterna åker ut. Igen.
Han har ju tidigare ställt ultimatum på henne där hon fick välja mellan honom och katterna, så jag utgår ifrån att det är samma sak som händer igen.
Försäljningen av huset, det nya, större huset där de återigen ska bli sambos och Blocketannonsen för katterna sammanfaller lite väl bra för att jag ska tro att det är en ren tillfällighet.

…………………………………………………………………………………………..

Jag känner inte My och tror väl egentligen inte att hon är intresserad av vad jag har för råd till henne, men eftersom jag följer henne på sociala medier sedan flera år tillbaka och har den här bloggen att skriva vad jag vill på, så kommer här ändå en liten reflektion…
Hon har lidit av utbrändhet och ångest ett bra tag nu och har en kropp som inte samarbetar med henne och som hon försöker gå till botten med.
Jag får bara känslan av att hon aldrig riktigt sätter sig själv och sina behov först, utan alltid håller fjorton dörrar öppna för eventualiteten att pojkvännen vill följa med, flytta in och säljer sitt hem som hon mådde så bra av, för att han – återigen – vill flytta in. Jag vet inte hur många gånger hon skrivit om bråk, att han flyttat ut, hon flyttat in till stan, till radhuset för sin och sonens skull, men ändå så rivs allt det upp så fort Jonas knäpper med fingrarna. (Det gör han givetvis inte, men jag får den känslan)
De har knappt hunnit flytta in, innan det är dags att flytta igen, och det känns som att My är beredd att göra vad som helst för att få pojkvännen att stanna, allt från att flytta till ett nytt hus till att återigen försöka omplacera katterna för att han inte gillar katthår.
Jag tror hon glömmer bort sig själv och att hon sätter honom före sina behov och det hon mår bra av – som exempelvis katterna eller sitt nya hus – och kanske är det svårt att få bukt med stress och ångest då när man hela tiden tullar på sitt eget välbefinnande.

Det är känslan jag får och den kan vara helt åt helvete, men jag vet samtidigt hur svårt det är att bryta inkörda mönster och beteenden, särskilt om man älskar någon.

Dr CamCam signing off.

Tack för tips!