Lyssna på dessa inlägg eller läs texten.
Bianca Kronlöf har snudd på vält Instagram med dessa tre inlägg.
Hej @soranismail Det gör mig så jävla ledsen att se hur dåligt du mått och fortfarande verkar må. Men mitt i programmet måste jag stänga av för att jag bokstavligen håller på att kräkas. Hela min kropp reagerar. Nu kommer det svåra, för det här programmet handlar inte bara om dig Soran. Mitt illamående börjar när @ozznujen@mansmoller och @appelstoffekommer in. Alla ni distanserar er från det som faktiskt har hänt genom att använda ord som ”det där” ”metooad” ”grejen” ”efteråt”. Prova att använda dom rätta orden: ”när du blev anklagad för flera sexualbrott, bla våldtäkt av flera olika kvinnor som inte känner varandra” då går det inte att distansera sig längre. Måns tycker att din föreställning måste ”gå in i skiten” men då snackar han inte om det du blivit anklagad för, det är inte ”skiten”. ”Skiten” är din skitiga lägenhet som ska vara en metafor för din psykiska ohälsa. Kristoffer distanserar sig tom så mycket att han inte ens vet vad som hänt. Sen går han vidare på ett ironiskt sätt säga att du borde gjort en presskonferens, bett om ursäkt och så hade du blivit insläppt i värmen igen. Det är absolut en strategi men jag har mer erfarenhet av en annan: den strategi som händer på Tv’n mitt framför mina ögon. Att bli insläppt i värmen genom ”brödraskapet”. Det är mekanismer vi kvinnor varit med om tusentals gånger men nu får jag följa det på bästa sändningstid. När mammas kompis anmält sin man för misshandel han fick besöksförbud. Då ställde hans polare upp. Dom besökte henne på jobbet, nej, trakasserade henne på jobbet, så mycket att hon inte kunde driva sitt företag och gick i personlig konkurs. På mellanstadiet tafsade en kille på min kompis, när vi konfronterade honom slöt hans killgäng upp bakom honom så vi var rädda för att gå till skolan. ”Jag backar dig brorsan”. Det händer i alla åldrar, klasser och på olika grova nivåer. Nu ser jag det på Tv. Jag är så jävla äcklad av brödraskapet samtidigt som jag är avundsjuk. Nu gäller det att kunna hålla flera bollar i luften samtidigt. Om jag ska vara helt ärlig så har jag en del i mig som är avundsjuk. Systerskapet är inte lika starkt som brödraskapet…
Som feminist gör det ont att skriva det och jag fattar om du som läser blir arg på mig bara för att jag ens skriver så. Men jag ÄR avundsjuk på den villkorslösa gemensamheten i brödraskapet. Snubbarna backar varandra när även om kompisen anklagats för våldtäkt. Kvinnor backar inte ens varandra om vi använder fel ord. Där är skillnaden i att vara man och kvinna i Sverige idag.
MEN Jag tycker att alla människor behöver vänner. Till och med mördare. “Hur fan kan ni vara vänner med en våldtäktsman?!” Skriker folk efter Måns, Kristoffer och Özz. Men det är inte ett problem för mig, grunden till att dom är med i programmet är att dom är oroliga för sin väns psykiska ohälsa. Och mäns psykiska ohälsa är ett stort samhällsproblem och jag tycker att det är starkt att Måns, Özz och Kristoffer stöttar sin vän när han mår dåligt. Det är inte vänskapen i sig som är problemet utan vad den fokuserar på. Och enligt mig fokuserar du och dina vänner på HELT FEL SAKER! Alla fokuserar på att du ska upp på scen igen. Borde ni inte fokusera på din kvinnosyn Soran? Hur fett hade det inte varit om polarna kom in och haft samtalet: “Jag är din kompis och jag vill att du ska må bra MEN du behöver hjälp med hur du söker bekräftelse genom att sexuellt trycka ner kvinnor.” Hur snabbt hade inte samhället förändrats om det här hänt min mammas kompis: Istället för att mannens polare åkte till henne och frågat varför i helvete hon sett till att han fått besöksförbud så skulle dom åkt till honom och frågat vad i helvete han gjort för att sätta sig själv i den sitsen?
Soran, du fokuserar också helt fel. Du fokuserar på dig själv. Du fick inte ligga på högstadiet och du har blivit utsatt för rasism. Nu gäller det att kunna hålla två tankar i huvudet. Tanke ett: Det är fruktansvärt att du blivit utsatt för rasism. Till Skillnad från Kristoffer så har jag gått in och läst på flashback. Där var ju lyckan total när du blivit anmäld. Och retoriken var tydlig: På grund av att du är kurd så är du våldtäktsman. Det är inte bara helt fruktansvärt det är också helt fel fokus. Tro mig, det hade varit så lätt att vara kvinna om det patriarkala våldet var bundet till ett geografiskt område eller en specifik folkgrupp. “Okej, om det bara är kurder, män i bohuslän och Nya Zeeland som våldtar så undviker jag dom platserna och dom männen” Men till alla rasisters besvikelse så måste jag säga att det är inte så enkelt. Och med tanke på att #metoo exploderade ÖVER HELA VÄRLDEN så borde myten om att det bara är män med svart hår som slåss dött 2017. Jag mår illa, blir ledsen och förbannad när jag läser all rasistisk skit som skrivs om dig Soran. Men samtidigt blir jag ledsen och förbannad på dig när jag hör var du lägger fokus: (Tanke två nu) Tjejerna som inte ville vara ihop med dig på högstadiet och tjejerna som inte ville ligga med dig innan du blev känd. Fredrik Virtanen fokuserar på samma sak i sin bok (ja, jag har läst den) han är så förblindad av smärtan att han var tjock och att ingen tjej såg åt hans håll, att när han blir känd och tjejer helt plötsligt ville ligga så såg han sig fortfarande som den tjocka, mobbade killen, utan makt. Utan självinsikt skulle jag vilja säga. Det här är en så jävla stor varningsflagga: Nu blir förövaren ett offer. Vi ska känna sympati för honom. Den VUXNA MANNEN kan inte stå till svars för sina handlingar för att DEN LILLA POJKEN var sårad!? Så det är dom kräsna tjejerna på högstadiets fel att Fredrik och Soran har en kass kvinnosyn? Betyder det att alla tjejer måste ligga med alla killar på högstadiet för att på så sätt undvika att killarna inte ska bli våldtäktsmän när dom blir vuxna?
Sen kommer fokusförflyttning: FILOSOFI (!!) I den första delen undrar du ”vad är sant, vad är ens sanning?” På samma sätt som Mikael Persbrandt (nej jag har inte glömt dig) på frågor om övergrepp svarade ”det var som en dröm, en märklig dröm” Nu ska vi alltså sluta fokusera på konkreta handlingar och ansvar. Istället ska vi leka filosofer och diskutera begrepp som “drömmar” och “sanning”. Och alla är så jävla kåta på att slippa dålig stämning så diskussionerna hamnar i filosofiska hörnan i stället. SLUTA göm er bakom filosofiskt flum och och lägg fokus där det ska vara: Det här handlar om BROTT! Och det handlar om er kvinnosyn! Det handlar inte om den lilla pojken, den handlar om den vuxne mannens handlingar!
Sen kommer fokusförflyttning: SEXLIV! Du berättar om ditt extravaganta sexliv Soran. Det fungerar, jag garvar när jag hör att du blivit ombedd att kamma ut sperma i nåns hår. Du är noga med att säga det: du blev OMBEDD att göra det. Det är en viktig detalj på riktigt. Om man har ett sexliv där man binder fast folk och kallar dom ”hora” så måste man vara expert på samtycke. Och jag undrar: hur tog du reda på att tjejer du brydde dig om så lite, att du glömde dom efteråt, ville bli kallade hora? Blev du OMBEDD att göra det? Fokus i historierna borde inte ligga på allt knasigt sex du haft, fokus borde ligga på samtycke.
Sen kommer fokusförflyttning: FAMILJELIV! Din flickvän intervjuas och vi hör barnjoller. På samma sätt tar Fredrik Virtanen konstant upp att han har en fru och barn, på samma sätt satt kungen i folkdräkt med hela familjen dagarna efter att det kommit ut att han varit på strippklubb. Som om ”han kan ju inte gjort det där, han är ju morfar!?” Familjen ska i dom här fallen få oss att känna att förövaren är en heeeelt vaaaanlig kille. Det här är också en så jävla stor varningsflagga! För helt vanliga killar kan också vara våldsutövare! Det är heeelt vaaanliga killar som åker till Amsterdam och köper sex, åker till Thailand och köper barn eller slår sin fru. Våldtäktsmän är inte monster med nåt konstigt är över hela ansiktet. Det hade varit så lätt för polisen om det fanns ett utseende eller ett civiltillstånd som gjorde nån till våldsutövare, tyvärr är det inte så, tvärtom. När det dessutom kommer till offentliga män så är frun extremt nödvändig. Retoriken är: om hon han förlåta honom så borde vi också göra det. Och om det inte funkar så är hon som en slags sista utväg: om vi inte kan tycka synd om honom, så borde vi i alla fall tycka synd om henne. Allt för att försöka göra förövaren till ett offer. Men familjen har inget med det här att göra. Kan vi släppa kärnfamiljen som ”tvättmedel” en gång för alla?!
Och en till anledning att att jag får en klump i magen av det här programmet är för att det handlar om min arbetsplats. Vi är alla frilansare så vi har inte nån HR-avdelning att gå till. Vi ses backstage innan gig eller i logen innan inspelning. Jag anser att en av dom största feministiska handlingarna man kan göra är att säga ifrån. Inte att göra en pjäs, en bok eller att hålla föreläsningar. Att säga ifrån är jobbigt och skapar dålig stämning. Tex: om en lärare ska säga ifrån vid kaffemaskinen i lärarrummet så kostar det mycket mer än när jag står på scen som skämtar om sexism. Jag lämnar staden efter att showen är över. Läraren måste möta sin kollega även dagen efter hen sa ifrån för det plumpa skämtet. Läraren måste också möta alla andra kollegorna som skrattade med eller bara stod tysta bredvid. Jag vill säga ifrån. Jag vill vara tydlig vart jag står. När ni ser mig på parlamentet, morgonpasset eller annat ställe där roliga killar finns. Oavsett om det är bredvid en av dom tysta männen eller en av dom som stöttar sin “bror” så ska ni veta att jag orsakat dålig stämning vid kaffemaskinen innan kameran börjar rulla.
Men det här är ju ett brev till dig Soran: om vi ses så kommer jag inte fokusera på din föreställning. Jag kommer fråga hur du mår och sen kommer jag prata om samtycke och om kvinnosyn. Om du vill snacka skriv till mig.
Brev till ALLA manliga komiker.
Nu riktar jag mig till ALLA män i komiker branschen. Ja, jag drar er alla över en kam. “Men vad fan Bianca, varför blir du arg på mig jag har ju inte gjort nåt” EXAKT! Det är just det som är problemet: du har inte gjort nånting! Du sa inte till när din kompis låg med tjejer som är 10-15 år yngre, du sa inte stopp när kokainet kom fram till dom unga tjejerna, du slutade inte garva när han skämtade om dom, du har gjort INGENTING! Branschen är LITEN och alla känner alla, jag är inte ens med på era turneer men jag hör alla rykten. Ni som vänt Soran ryggen, det är inte för att ni tycker att han gjort fel. Det är för att ni är FEGA! Hade ni haft ryggrad som tex Özz, Måns och Kristoffer faktiskt har, så hade ni ifrågasatt era kollegors/vänners beteende eller varit öppna med att ni inte ser några problem. Det är den tysta massan som är den farliga. Och om jag ska vara helt ärlig så tror jag också att många av er är tacksamma för att allt ljus är på Soran. Jag tror att vissa av er tackar Gud varje dag för att skiten som sägs om er inte kommit upp till ytan. Er tystnad är bara ett skydd för er själva. Annars hade ni gjort motstånd. Och kom inte NU och säg att ni är för eller emot Soran, han är EN individ i en struktur som både stöttar och ser upp till sexistiskt beende. Ni är förebilder. ”Men vad fan jag har aldrig begärt att bli en förebild, jag vill bara dra skämt!” Tråkigt för dig men om ditt jobb är att stå på en scen, gå på röda mattor, om folk betalar pengar för att höra dina skämt så är du en förebild vare sig du vill eller inte. Den enda jag begär av er är att ni ska ändra ert betende. Lätt va? Säg stopp, säg emot, knulla inte tjejer som är 15 år yngre som kommer upp och vill prata om ert gig och sina egna stand up drömmar. Vet ni vad ni kan göra istället: säg tack, ge henne tips, kanske ett nummer till er producent och sen går ni upp på hotellrummet och kollar på en dokumentär om samtycke.
Jag vet att jag förlorar jobb på att skriva det här. Eftersom jobb i den här branschen ges till vänner. Jag vet att det finns män på höga positioner som snackar om mig som ”henne är man ju rädd för”. Jag undrar vad det är ni är rädda för?
Jag är inte farlig, jag är ärlig. Och mycket av det beteendet som accepteras just nu är mycket farligare än vad jag är.
Brev till branschen
Jag tycker att Soran ska få göra en föreställning. Reglerna för en föreställning är rätt enkla och logiska: om du gör nåt som folk vill betala för att se, så är det väl bara att köra? Det sjuka är att SVT gör en timmes reklamfilm för den här föreställningen! Jag blir helt stum av att alla i programmet tycker att Soran är tystad. Programmet heter tom ”persona non grata” Soran är inte tystad och oönskad! Han har fått ett mittuppslag av Svenska Dagbladet, en timme av SVT, Han har 50.000 följare på instagram. (Jag har 36.000 och tycker det är ett stort konto) om ni vill förstå vad ”tystad” är så kan ni gå in på kontot @gömd.kvinna som har 8351 följare.
I programmet pratar Kristoffer skämtsamt om ”säsong metoo” och ”säsong Greta Thunberg” men vi som jobbar mot mäns våld mot kvinnor ser inte ”säsonger”. Våldet är KONSTANT! Det är media som har säsonger i vad som får uppmärksamhet. Och det här är viktigt för mig: skillnaden mellan UNDERHÅLLNING och FÖRÄNDRINGSARBETE. Metoo var egentligen ”bara” att miljontals kvinnor berättade om sina erfarenheter. I underhållningens värld så räcker det. Alla blev chockade, tidningarna fick sina löpsedlar och vi PRATADE om det. Att PRATA ger en KÄNSLA av att man gjort något. Men egentligen är det bara första steget. Andra steget är att börja GÖRA NÅGOT åt saken. Så när Christoffer säger ”säsong metoo” stämmer det medialt. I media är mäns våld mot kvinnor ”såååå 2017” medans feministerna står och undrar “vad fan som hände sen!?”
Jag uppträdde på Raw EN GÅNG och om jag berättar vad jag såg och hörde då så skulle jag åka dit för förtal. Ja, för så är det nu för tiden. Soran, du får ett Tv-program där du kan prata fritt om ditt perspektiv men om jag pratar om mitt perspektiv så blir jag stämd. Ta in det en stund. Jag har varit rädd och blivit kränkt. Allt detta är olika nivåer av patriarkatets våld. Är det en slump att det var helt tyst i gruppen med kvinnliga komiker under Metoo? Nej. Jag är skådis som gör inhopp i komikernas värld då och då. Och det är en ensam värld samtidigt som den är extremt beroende av vänskapsband.
Vem blir inbjuden till sommarturnén med dom stora artisterna? Vem bjuder in vem till den nya coola klubben? Ensamheten och beroendet av vänskapsbanden skapar tystnad. Till och med mellan kvinnor. Hur mycket kan man lita på ”systerskapet” eftersom branschen är liten och alla känner alla?
Gunilla Röör och Ann Petren är två fantastiska förebilder som vet vilken makt dom har som fast anställda och etablerade. När jag fick mitt första jobb efter scenskolan så tog dom mig under sina vingar jag är så tacksam för allt dom gett mig! Jag vill gå i deras fotspår. Om du är ny i branschen och råkar ut för något, om du är gammal i branschen och blev utsatt men inte vågade prata om det då, oavsett om du är skådis eller jobbar med fikabordet, och oavsett om den som utsatt dig är någon som jag känner, så vill jag att du ska veta att jag kommer att lyssna på dig. Du är inte ensam.
I sitt sista inlägg säger Bianca att hon har 36 000 följare på Instagram och tycker att det är mycket.
I skrivande stund – kl 16.12 – har hon 74 700 st and counting. Jag gissar på att hon når 100 000 innan kvällen är över och det är mer än välförtjänt.
Hyllningarna strömmar in under inläggen från följare, vänner och kollegor till Bianca där Alexander Karim, Micael Bindefeldt och Jonas Gardell är tre av ytterst få män som öppet hyllar initiativet.
Här är några stycken av dem.
Föregående inlägg 