Min ledsenhet handlar om en förlorad vänskap. Någon som har betytt mycket för mig och som jag inte önskar annat än det bästa har mycket oväntat valt att avsluta vår vänskap. Och här står jag och fattar ingenting av vad det var som hände.
Men det är Hens val och jag respekterar det såklart, även om det gör ont ända in i hjärteroten.
Pratade med en klok vän idag som påminde mig om att det mesta och de flesta har en mening och att jag sannolikt inte har någon mening i vännens liv längre. Jag har fyllt min uppgift och funnits där i många år men nu behövs jag inte längre. Och det är okej. Jag vet vad jag har betytt för Hen och jag är glad och tacksam över de fina minnen vi delar, alla motgångar vi har tagit oss igenom och den vänskap som vi hade. // Åza Brenannder
…att det mesta och de flesta har en mening och att jag sannolikt inte har någon mening i vännens liv längre.
Jag har fyllt min uppgift och funnits där i många år men nu behövs jag inte längre.
Jag tycker dessa två meningar är så hemska.
Som att det är okej att kasta en vän och vänskap på soptippen bara för att man inte behöver personen i fråga längre.
Det är inte vänskap, det är att utnyttja en annan människa.
Vänskap är att ge och ta, behöva och vara behövd, älska och bli älskad, inte bara roffa åt sig och ta det man själv behöver för att sedan kassera vederbörande.
Jag kan inte annat än hålla med läsarna som skrivit följande kommentarer:
