Sol, sommar och skojångest?

Bianca Ingrosso pratar om någonting intressant i sin senaste vlogg. (Ungefär 15.50 in)

Hur hon har en massa ångest, mer än hon upplevt på flera år, och undrar vad den beror på.
Jag skulle vilja sammanfatta den med orden ”sol, sommar och skojångest”. Alltså de förväntningar och krav som vi lägger på oss själva när sommaren och solen börjar nalkas, om hur vi måste ”fånga dagen” och verkligen passa på att LEVA när det är fint väder eftersom, innan vi vet ordet av, så är hösten här igen.

Jag kan verkligen känna igen mig i det, hur jag kan gå och längta efter sol, sommar och värme, men hur det samtidigt kan få mig att bara vilja ligga inne vissa dagar.
Kanske har jag sagt för mycket energi på att längta, att jag inte orkar njuta när det väl händer?
Det känns trots allt som att många kanske känner igen sig i det här?
Gör du?

Man ska sola, bada, ha picknick, AW, dricka vin men inte för mycket så man blir bakfull för då slösar man bort morgondagen (ni då), spela kubb, åka ut i skärgården, besöka varandras lantställen, ha världens bästa midsommar, dansa, äta gott men inte för ofta, shoppa nya sommarkläder, bära nya sommarkläder men inte hetsa, cykla runt stan, plantera i blomlådor, läsa böcker, ligga i en hängmatta men utan att missa någonting annat kul, resa till Mykonos, besöka Stockholmsveckorna i Visby och Båstad, vila men utan att missa någonting annat, sova länge men inte för länge för då kastar man bort dagen, ha dagfest, ha kvällsfest, ha efterfest, dygna men inte sova bort morgondagen för att helt enkelt carpa skiten ur varje dag innan det är försent och det helt plötsligt är september igen.
(NB: Några av ovan nämnda exempel är inte covidvänliga)

Jag är fan helt slut, bara av att ha skrivit det här inlägget. 
Är det höst snart?

111 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Hade världens bästa sommar 2018, efter det har somrarna varit svåra att toppa. Och nu i pandemitider, ovaccinerad också, så gör det inte så mycket att jag inte kan toppa den sommaren. Jag satsar på 2022 istället.
    Annars känner jag igen den hetsen, tyvärr.

      Håller så med. 2018 var bästa sommaren jag haft sen jag var ett litet barn och hittade på saker med familjen. Kommer nog aldrig bada så mycket som jag gjorde då.

      Ja herregud vilken sommar, fantastiskt väder och det känns som att hela stan var ute och på topphumör.. lyx

      Sommaren 2018 var en skitsommar! Fruktansvärt varmt så man behövde ut och rida före 7 på morgonen och redan då var det svinhett och flugor. Resten av dagarna på min semester låg jag inomhus och försökte överleva hettan. Allt torkade bort så det blev höbrist och spånbrist på hösten därefter. Glömmer aldrig den sommaren. Hoppas nu på en sval sommar.

        Hoppas på en varm sommar jag. Förra sommaren sög förutom typ en vecka efter midsommar och nån vecka i augusti.

    Jag känner igen mig. Jag tror att det snällaste man kan göra för sig själv inför sommaren är att avinstallera instagram och Facebook. För det är så lätt att hamna i jämförelse-träsket när man ser bilder och texter på allas perfekta somrar. Man vet ju att det bara kan vara en fasad men ser man nog många perfekta bilder så blir hjärnan svårare att övertala.

      Håller med dig till 100%
      För vissa verkar det viktigare att kunna ta en bra bild istället för att njuta av stunden.

      Jaaaa! Jag känner igen mig. Därför älskar jag höst, vår och vinter. Tror det alltid känts så. Att man liksom måste passa på. En stress. Sen tror jag absolut insta å fb ger ångest. Där blir allt maxat fr alla.

    Vet inte om det där är vanligare för de som bor i större städer. Jag är uppväxt och bor på landet och jag kan inte alls relatera till inlägget, och vad jag vet så är det inte så vanligt bland mina vänner eller min familj heller. Det är iallafall inte nåt vi har pratat om. Däremot hör man om det ibland på tv eller på sociala medier. På många sätt är nog vi lantisar förskonade från alla de krav som ställs gällande både det ena och det tredje ?

      Vet du, jag bor i storstad, har inga som helst problem med den ångesten. Tror det har med sociala medier att göra.
      Hos mig, min familj och mina vänner är det just under sommaren som man njuter och tar dagen som den kommer. Men vi vill heller inte jämföra oss med någon på nätet. Nätet är problemet.

        Jag bor i Sthlm men känner inte heller av det, tror också det handlar mkt om sociala medier. Jag är dels lite äldre än the average influencer och ingen content-skapare tror det kanske också kan spela in? Får känslan av att en del folk gör (året om men främst på sommaren) görs för att ta snygga bilder, i kombination med att det ”ska” göras.

        True.
        Hjälper också att skaffa barn (ja jag vet att alla inte kan) för då är man såhär ba jaha idag har jag smörjt barn 100 ggr, badat i iskallt vatten, erbjudit niotusen mellanmål, lyssnat på bamses sommarhits i bilen och letat efter sommarskuggan. Sen får man gå och lägga sig. Superbra för man hinner inte tänka på Mykonos eller iskall chablis. ??

          Fast jag fick lite ångest av sommrarna när jag fick barn. Att det är så lite skillnad på ledigt och inte ledigt nu jmf med innan barnen. Man kan inte läsa bok, sola, vara uppe sent osv osv. Det är samma, mata, leta, leka, planera, mata, natta, torka osv osv som vanligt

          Fyf*an va deppigt det låter

          Det låter inte lockande för egen del, men bra tips 🙂

          Och när barnen är stora så är man fyrtio och bryr sig inte om måsten eller vad andra tycker. Dags att bara njuta då.

            40? Nja, beror väl på, många skaffar barn i 30årsåldern.

              I år fyllde min yngsta 18. Så nu plötsligt tar hon sig själv dit hon vill eftersom hon har körkort. Och man blir lite ställd när man efter totalt 22 år av att ”passa barn” plötsligt ska tänka på vad man själv vill göra på semestern.

                Har du ”passat barn” tills dina fyller 18?

                Mina barn är 6 och 7 och nu börjar jag känna att de är riktiga, kloka, roliga individer som inte kräver så mycket ”passande” som ett litet barn. Det är roligt att umgås tillsammans, så skulle aldrig gå och räkna ner dagarna tills de fyller 18 för att jag då får hitta på vad jag vill igen. Det kan jag väl göra vissa stunder ändå.

              Då får dom njuta i femtioårsåldern. 🙂 Min poäng består. Man bryr sig mindre och mindre om måsten.

      Bor också i storstad och har sociala medier ? Känner ingen sån ångest dock. Bara lite tidsångest, då sommaren är så kort och jag vill njuta så mkt som möjligt av den (men inte för att jag jämför med andra). Det är bara då jag mår bäst liksom…

      Jag upplever att sommaren bygger mycket på social hets. Något som emellanåt känns jobbigt för en sådan som jag, som inte har ett stort umgänge. Har några få nära vänner, men ingen har båt eller stuga eller ekonomi att åka till något pittoresk ö i Medelhavet. Det har varit skönt med corona tycker jag, att slippa vara den enda som inte har storslagna planer för semestern eller som inte är bjuden på en stor midsommarfest. Mest för pressens skull, jag trivs bra i min lilla krets, men det är jobbigt att vara den ”konstiga”. Jag fattar pressen.

      Lantis här. Har ångest över allt, hela tiden. Året runt.

        Fast vad är det ni har ångest för? Era kroppar, utseende eller vad man gör på sommaren?

    Äh, det blir vad det blir.

    Finns inga krav och måsten under sommaren.
    Kanske en influenser känner panik att hinna skaffa tillräckligt med contet, men vi vanlisar borde slappna av och ta dagen som den kommer….det tänker ivarefall jag göra.

    Okej att man har rätt att känna det man känner men lite dagens i-landsproblem…

    Sommaren gör mig alltid stressad. Alla som är lyckliga och umgås med sina vänner och sin partner medan jag är ensam.

      Samma här. Alla par som åker iväg på små resor hela sommaren och man själv inte har någon att planera sommaren med. Så ensam känsla att inte vara någons förstaperson.

        Men skapa ditt eget liv. Spar ihop till en vecka i Spanien eller Grekland. Det går hur bra som helst att resa själv. Jag lovar du träffar människor på resan. Man har något att se fram emot. Och man känner sig stolt när man rest själv. Prova.

          Jag är också ensam och brukar älska att resa ensam. Men problemet är att jag brukar vilja bo på hostels och träffa andra ensamresenärer men det kommer ju antagligen inte att gå nu…

      Då är vi två!

      Om man är ledsen över att inte ha nån partner kan man tänka på att skilsmässor brukar skjuta i höjden efter semestern, alltså behöver semester med en partner nödvändigtvis inte betyda att man är sådär jättelycklig. Alla har nåt. ?

        Har varit ensam i 34 år så. Lär inte vända.

        Det här resonemanget fattar jag verkligen inte. Varför skulle det kännas bättre bara för att man tänker att någon annan kanske inte är lycklig? Gör det er lyckligare?

          Ja, det gör det. Det är en mycket lugnande tanke faktiskt.

      Det enda jag saknar på sommaren är att göra saker med en pojkvän. Varit singel i många år nu men brukar hitta på saker med familj och kompisar, men det är inte riktigt samma sak som med en kille och kan bli lite påtagligt när man ser folk på sociala medier som gör utflykter med sina kära på sommaren.

        Skippa sociala medier. Det är ju det vi pratar om här, att det är det man mår dåligt av. Inte klokt ju. Stäng ner och gör det som faller dig in, utan att snegla på andra. (som oftast inte har det så gaaaalet mysigt som dom vill få det att låta.)

          Jag gör det som faller mig in. Är inte direkt desperat.

      Precis. Men en regnig skitsommar skapar rättvisa. Då lider alla lika mycket. Utom jag som kan njuta av att andra inte kan grilla och umgås. Hoppas på det.

    Off topic; Men har Isabelle Strömberg flickvän?
    Ser ut så på hennes storys på insta

      Vet ej men hon verkar onekligen vara tillbaka i träsket hon lämnade för några år sedan. Riktigt sorgligt.

        Vad menar du med ”tillbaka till träsket”?
        Är det sorgligt att hon flyttade från Stockholm?

        Jag tycker att det verkar som att hon tog ett klokt val och lämnade Stockholm där hon mådde skitdåligt och hamnade i fel umgänge. Då är det väl jätte klokt att åka tillbaka hem till Norrland där familj och vänner finns?

          Hon har öppet sagt och gått ut med att hon tog tunga droger i Östersund (finns på YT när hon pratar om det) och därför flyttade hon till Stockholm för att komma bort från det.

    Noll igenkänning faktiskt. Lever alltid dag för dag, bara mer spontant på sommaren.

    Ha ha ha detta fick mig att skratta högt!

    Precis så är det med oss svenskar på sommaren. Vet en del som får ångest av exakt dom anledningarna du skriver.

    Min dröm är, och kommer alltid vara att flytta till ett varmt land. Folk verkar vara mer lyckliga. Även om dom inte har villa, volvo och vovve, mindre ställt så har dem en annan livsglädje och vet nog knappt vad influencer, instagram och bloggar är!
    Sundare tillvaro och d-vitamin året runt. Vilken dröm. Hatar vintern. JAG HATAR DEN! Instängd och djävulsk kallt, bläääh!

    Lyssnade på en intevju med Avicii och han fick frågan: Hur kommer det sig att du blev så hängiven musiken och blev så bra vid ung ålder? Han svarade så roligt. Nåt i stil med: I sverige så är man i praktiken instängd flera månader pga av att det är så kallt och då måste man hitta något att sysselsätta sig med på fritiden. Det var så jag hittade musiken. Så det var en hobby för mig och jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle tjäna pengar på det. Klockrent Avicii!

      *intervju (bäst och rätta detta så inte språkpoliser haffar mig)

      Vi har inte så lång vinter som alla gnäller om. Möjligtvis de som bor i Norrland.

        Nja, i år har den varit lång. Inte så att det är vinter vinter men känns ju mer som höst än vår. Och jag bor i södra delarna av landet.

        Jo? Eller ”kalla årstider då” om det låter bättre. Från september/oktober till april/maj är det otrevligt tycker jag. Kallt, blött, mörkt (visst, mörkret är inte så illa i september och april, men annars).

      De vet nog vad instagram, influencers och bloggar är i väldogt många varma länder…

      Jag bor på en varmare soligare breddgrader, har dock blivit lite less på solen. Tycker inte folk är lyckligare här heller. Mycket sociala problem under ytan som bubblar. Lätt att romantisera det man saknar. Precis som jag nu romantiserar svenska årstider och minns de som mer mysiga än de kanske är/var?

      Med oss svenskar? Prata för dig själv. Alla är verkligen inte som du.

    Jag brukar tänka att varje enskild dag är en dag av mitt liv. Vissa dagar fylls med roliga saker. Vissa dagar med mindre roliga saker. Vissa av massa saker. Vissa av jobb. Vissa av ingenting. Men alla dagar är en dag och ger mig något bra på något sätt…

      Jag bryr mig om vad du heter❤️

        Men ååh haha, fick (på riktigt) en glädjetår av din kommmentar! Kram Carolina

      Dagens bästa.

    Min största ångest på sommaren? Vädret! Blir besatt av att kolla väderkartan och får ångest över att jag missar sol. Okej, jag har haft rejäl otur de senaste 3 åren och haft pissdåligt väder på min semester, men ändå. Kan bli grinfärdig när jag ser att andra kan åka och bada exempelvis medan det regnar hos mig. Måste ta tag i detta problem.

    Känner så igen mig i detta. Tycker det är skönt att andra känner likadant! Känner mig mindre ensam i detta när jag hör Bianca och er andra dela med er.

    Jag mår alltid som sämst i slutet av våren. Är väldigt introvert samt hatar värme så sommaren tröttar ut mig ofantligt mycket. Önskar att jag kunde längta och verkligen älska sommaren som alla andra gör men nä… Jag är som gjord för denna del av världen med lång mörk och kall period varje år. 😉 Men kan tillägga jag var på detta vis långt innan sociala medier så för mig har Facebook och Instagram inte gjort någon skillnad. Har däremot med åren lärt mig hantera det och slipper må riktigt dåligt nu för tiden när våren är här.
    Förresten så har jag alltid haft en tanke att det borde vara standard att ha sin långa semester under vintern istället för sommaren. På sommaren är dagarna rätt långa, man hinner och orkar träffa vänner även en vanlig tisdag, och man är pigg av solen. Men på vintern är man tröttare, orkar inte ta sig ut, och njuter mer av att vara inomhus ifred. Då behöver man tanka energi med hjälp av några lediga veckor. 😉

    Jag tycker att det är jobbigt att resa och blir stressad av det så jag trivs med att vandra runt mitt kvarter och åka till havet. Jag kan ibland känna av lite prestationsångest efter sommaren när folk frågar vad man har haft för sig, trots att jag har haft en superbra sommar.

      Res inte då om det så jobbigt för dig, problemet löst

        Haha va? Jag har väl inte sagt att jag har problem? Om du läser vidare i kommentaren ser du att jag skriver att jag trivs med att vara hemma dvs, jag reser inte. Chilla.

      Jag förstår vad du menar K. Lite som med mig och helger. ”Planer för helgen då?!?” Eh, absolut ingenting… Ska sova, äta, läsa och kanske gå en promenad. Vila.

        Exakt, det är det jag ser framemot under helgen, inga planer och inga måsten. ?

          Ni får verkligen problem av ingenting. Folk frågar för att det är trevligt småprat. Jag lovar att de lägger noll värderingen i svaret ?‍♀️ (Såvida de inte är ängsliga femtonåringar)

            Men snälla, du läser in någonting som inte existerar. Det är bara reflektioner över olikheter.

        Men får du ångest av att folk frågar dig? Varför i så fall? Jag svarar att jag ska njuta av att vara ledig. Det är väl inget att få prestationsångest över?

          Du behöver inte ta allt så bokstavligt.

        Det är ju planer. Varför få stress eller ångest om man är nöjd med sin tillvaro?

          ”Stress eller ångest” är väl lite att ta i? Jag skrev ”känna av lite prestationsångest ibland” och ni får det att låta att jag ligger ihopkurad i min garderob och hyperventilerar.

    Jag har varit deprimerad senaste typ 9 åren och sommaren är så extremt ångestfylld! För så fort solen är framme blir man tvingad att gå ut och är jag då såpass deppig att jag inte tar mig ur sängen får jag höra hur lat jag är i flera dagar efter…

      Skaffa dig trevligare vänner och kanske kan du få hjälp med din depression?

      ❤️ det blir bättre

    Ot: är kenza och dani fortfarande vänner? Ser inte ut som att de umgås?

    !Triggervarning!
    Jag känner ångest inför sommaren pga kroppen. Sjukt vad tid jag lägger ner på att analysera kroppen, väga mig och tänka på vad jag INTE bör äta.

      Ah fan, samma här. Exakt samma här. Usch! Man kan aldrig lägga av heller och bara vara, utan det ska alltid ligga där i bakhuvudet och lura.

        Ja!! Det är helt galet egentligen hur man håller på.

      1. Gör dig av med vågen. 2. Lär dig äta hälsosamt och gör det till din livstil. 3. Ge fan i allt vad dieter heter. 4. Vad är ditt mål? Gå ner, upp, hålla vikten? Ta hjälp av kalorier. Men hindra dig inte att äta vad du vill. Allt innehåller kalorier och ska du ha tex 2000 kalorier på en dag så spelar det ingen roll om de kommer ifrån pizza eller enbart sallad. (Om du inte bryr dig om insidan av kroppen då haha).
      Tex, ikväll åt jag falafel, bulgur, babaganouch och grönsaker. Halva tallriken olika sallader, grönsaker och kokta morötter. Ca en dl bulgur. Stor klick babaganouch. Och 10 mindre falafel. Hamnar ändå på underskott av kalorier idag.

      Viktigaste är att göra dig av med vågen. Skaffa något annat som ger dig kicken istället för viktnedgång. Om du tränar så kan du mäta istället. Måtten ändrar sig mer än siffrorna på vågen.
      Något som fick mig att ändra tänket och sluta väga mig var att läsa på om maten och VARFÖR vi ska äta vissa saker. Vilka vitaminer som kommer ifrån vad, fetter, mineraler, proteiner. Nu är det ett intresse att planera måltider bra tillsammans med träning och jag minns inte ens när jag vägde mig sist för jag trivs så bra i min kropp nu.

        Fast att säga till en person som inte har en bra kroppsrelation, att börja räkna kalorier kan snabbt gå fel. För många blir det en besatthet. Det är bättre att lära känna sin kropp när man är hungrig och inte, vissa dagar blir det mer andra mindre, kroppen är smartare än vad man tror 🙂

          Fast nä, vill man gå ner i vikt har personen rätt.

    Enda ångesten jag får är ångest över kroppen. Helst mina ben, celluliter, breda och bleka, får alltid shorts-ångest.

    SÅ träffande. Fick panik bara av att läsa detta.

    Inte så konstigt. Det är snart juni och fortfarande kallt och eländigt. Om 3 veckor vänder det och vi går mot mörkare tider och vinter igen. De flesta har kanske 2,3 vecxkors sommarsemester. Då ska man hinna ALLT. Och så blir det en regnig sommar … och man måste vänta ett helt år till nästa … Vi bodde i södra Kalifornien under rätt många år och där är det sol VARJE DAG!!! Om det regnade nån dag gick vi ut och upplevde miraklet! Då fanns aldrig pressen. Man behövde aldrig planera för vädret för det var alltid fint. Men jag vill ändå inte bo där jämt. Inget slår en fin svensk sommar… Även om den är kort…!

      De flesta har 2? 3 eller 4 är väl det vanligaste??

        Jo men många delar väl upp ledigheten lite? Eller tar de flesta ut alla veckorna i rad?

          Det är min erfarenhet att man gör i alla fall, vet nog faktiskt ingen som inte haft sammanhängande semester och själv hade jag nog aldrig pallat en uppdelad semester, jag behöver mina fyra sammanhängande veckor.❤

          5 veckor semester har man oftast. 2 låter väldigt lite att ta ut.

            5 veckor att ta ut har man oftast ja, men det är det väl inte så många som gör? Sista veckan vet jag nämligen att vi är många som tar runt jul om inte företaget stänger då.

              Eller jobbar på företag där man inte kan vara ledig i juldagarna.

              Kanske knte. Men 2 veckor lät lite.

        eller 5?

    Delar denna ångest. Tycker att det här med ”ta vara på vädret” pockar hela tiden trots att jag inte själv är någon soldyrkare, men bara för att det är ”normen” att älskar sol och värme känner jag liksom som ett grupptryck att hitta på massa annars är jag fel. Sen tror jag det beror mycket på eks förutsättingnar. Har man inte ett ”landställe” eller ett kontaktnät med massa vänner så kanske sommaren inte känns lika kul. Håller med många av er att sociala medier påverkar mycket, så man kanske ska ta en paus från det och fokusera på vad man själv vill göra.

      För att inte tala om hur många som är besatta av solbränna! Jag är väldigt ljus av mig naturligt och trivs inte med att ligga och steka i timmar. Så nej jag blir inte så brun och det är ok. Men får ofta kommenterar av +50 kvinnor som ser ut som läderväskor i ansiktet ”du tycker inte om att vara utomhus alls eller?” och ”du kanske skulle testa att sitta på balkongen en kvart iaf?”. Som om jag vore isolerad bakom persienner hela sommaren… :-/

    Jag känner sån ångest för mina barn- att jag måste maxa med roligt för deras skull.. blir helt matt och gråtfärdig när jag tänker på det haha.. Vill verkligen att de ska minnas sina somrar med ett gyllene skimmer med vänner, roliga aktiviteter, inga sura miner mm. Men egentligen vill jag bara va.. Är jag själv haha?

      Övertänk inte det där. Det roligaste barn vet är ju typ att hoppa i en vattenpöl.

      Hur gamla är de?
      Du behöver nog inte maxa, förhoppningsvis kommer de komma ihåg sin barndom som något positivt ändå. Gör lite utflykter utspritt över året, om du inte redan gör det, så behöver du inte lägga allt på sommaren om det blir för mycket för dig.?

      Haha ville skriva exakt samma sak, så såg jag din kommentar! Känner otroligt mycket press i att ge allt det bästa till mina barn så att dom ska få så fina minnen med en glad mamma som gjort allt för dom. Dessa förväntningar leder istället till ångest när det blir tjafs, skrik och bråk för att jag då ”misslyckats” med det jag ville ge dom. Så dumt! Någon som känner igen sig i det?

      Saker jag kommer ihåg som roligast är saker föräldrarna var med på. Vattenkrig, var i och badade med oss, var med i pulkabacken (på vintern) osv. Några mindre utflykter räcker liksom. Åk till en strand, dissa mobilen/boken och lek med dem. Ta en tur in till närmsta stad, ät glass eller fika. Ta ett spontan besök på restaurang en kväll. Gå på museum.

        Tack för jättebra (enkla) tips! ❤️

    OT: tror ni underbaraclara tigger ihop sig sina samarbeten lite lagom till det passar henne? först köket som behövdes renoveras och då kom det så lägligt ett samarbete, nu samma med tvättstugan. känns lite iögonstickande när folk som har det gott ställt får sånt som ändå kostar en bra slant gratis pga ”kändis”

    Ditte med familj❤️❤️

      Hjärtat gick sönder när jag läste Dittes inlägg. ❤️

    Brukar ha ångest att jag inte har något sommarjobb… brukar ni ha sommarjobb?

      Hade jag inte förrän jag gått ut gymnasiet faktiskt. Var roligare med ledigt hehe.

      När man pluggar menar du? Hade det på gymnasiet nån sommar, i hemvården. På universitet pluggade jag sommarkurser, var svårt att få sommarjobb.

    Der bästa med att bo i ett land där solen skiner så gott som varje dag och det är ”sommar” från april till oktober är att man kan ligga inne på soffan utan dåligt samvete trots att det är 28 grader och strålande sol ute. Det kommer nämligen vara samma väder varenda dag. Ingen stress att fånga dagen.

      Drömmen! (Fast max 25 grader så, pallar inte mer).

    Hann se vloggen. Bianca var ju för fan på restaurang fler gånger i vloggen än vad jag varit totalt under 2020-2021.

    Det spelar ingen roll var man bor nånstans, känslan av ångest bor inombords oavsett var man befinner sig.
    Jag tycker det är bra att Bianca ta upp ämnet, det nog är vanligare än man tror att känna sådär. Jag är ingen fan av sommaren, för mig finns det inget som är så hotfullt som en klarblå himmel med sol o 28 grader.

    Tips: Skaffa ett tillräckligt krävande arbete som äter upp din energi och livslust. Då har man inte tid att noja över meningslösa saker som huruvida man ska vara ute eller inne, om man är snygg/ful i badkläder osv, man är bara jävligt tacksam över att få semester, få vila och ta dagarna som de kommer.
    Det negativa med denna strategi är att resten av året är skit, men man kan ju inte få allt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.