Jag ska gå rakt på sak. Jag skäms över vissa tankar och känslor som uppstår ibland. Jag skäms över mig muskelminne hur min blick går när jag tittar på tv eller ser folk på stan eller mig själv. Jag skäms. Men samtidigt. // Elaine Eksvärd
Elaine skriver ett inlägg om hur hon bestämt sig för att ändra sin inställning till kroppar, kalorier och dieter, och bad bland annat sin man om att de aldrig skulle prata kroppsföraktande om sig själva eller några andra mer.
Hon skriver att det är tankar som ibland svävar förbi, som hon inte gillar, och hon använder en situation där hon och Gustav satt och tittade på TV som ett exempel:
Jag fattade ingenting tills vi satt och tittade på tv tillsammans på kvällen när barnen sov och gift rann ur min mun när jag värderade hur några medelåldersmän såg ut.
[…]Jag tittade på tv- skärmen och kände hur mina ögon argt granskade dessa stackars mäns kroppar. Hur elaka tankar om hur de föraktar kvinnor och träning samtidigt dök upp i mitt huvud. // Elaine
Nu har hon bett alla i sin omgivning att hjälpa henne med att sluta kommentera, uppmärksamma eller ens prata om kropp, kost eller minsta förakt.
För tjugo år sedan bestämde Elaine sig för att jobba bort sin avundssjuka.
Hon ville inte vara avundsjuk, utan jobbade bort det, ömsade skin och unnade folk allt.
Jag tänker att det borde fungera som en KBT-behandling, där det handlar om att bryta mönster och beteenden, för att sedan hitta nya vägar, tror ni inte?
Jag skulle vilja öva på att svära mindre, och istället använda det som en krydda eller förstärkning på mitt språk istället för att blanda in det titt som tätt i brist på annat.
Föregående inlägg 