Efter att sonen gått på sommarlov så öppnar My Martens upp om hur han haft det i skolan sedan han började som ny elev.
Det har varit allt annat än trevligt och My går in och beskriver ganska ingående, både om vad sonen utsatts för, i form av fysisk och psykisk mobbing men också hur klimatet är i klassen och vad som kan vara de bakomliggande orsakerna till att vissa av barnen beter sig på det här viset.

Jag känner mig extremt kluven här.
Att det som sonen utsatts för, både är fruktansvärt och problematiskt är helt klart, och att det är en akut situation som måste adresseras och lösas omedelbart råder det heller inga som helst tvivel om.
Jag förstår Mys behov av att ventilera det hela på sin blogg, men det jag oroar mig för är hur utlämnande Mys inlägg är.
Hur detaljerat och utlämnande sättet hon beskriver sonens trauma på är.
Är det verkligen någonting som ska exponeras på det här viset?
Kommer det hjälpa sonen eller riskerar han att fara illa av det?
Givetvis har My enbart sonens bästa för ögonen, men kanske hade hon kunnat berätta om vad som hänt, utan att vara riktigt så detaljerad som hon faktiskt är här.
Faran med att vara extremt öppen och ärlig med allt på sociala medier kanske?

Jag kommer inte citera hennes inlägg över huvudtaget, utan anser att man kan diskutera kring situationen ändå, vilket jag vill eftersom det finns flera olika saker att diskutera kring.
Dock vill jag inte ”skamma” My på något vis, hon är förmodligen fortfarande chockad över vad som faktiskt hänt här.
Jag vill be er också att ha det i åtanke.

Oavsett vilket så gör det mig glad att läsa att My agerat kraftfullt mot skolan för att gå till botten med vad som hänt och för att se till att hon på bästa sätt kan skydda sin son.
I kommentarsfälten är det många som skriver att hon borde byta skola, samtidigt som att det borde vara mobbarna som tvingas flytta på sig.
Så borde det givetvis vara, men frågan man måste ställa sig då är.
Är det värt att låta barnet fortsätta gå kvar med sina plågoandar, allt medan man försöker få skolan att omplacera mobbarna, eller är det viktigare att skydda barnet och ta det ur den våldsamma miljön som skolmobbingen utgör så fort som möjligt, trots att det egentligen är fel person som flyttas på?
Jag tycker alltid att det utsatta barnet ska skonas så snabbt och mycket som möjligt, men att man samtidigt får dem att förstå att det inte är de som gjort något fel. Att det är mobbarna som egentligen ska behöva flytta på sig, men att det inte är värt att vänta på med tanke på vad det kan tänkas innebära för det utsatta barnet.

Jag önskar, hoppas och håller tummarna för att Mys son får börja nästa läsår i en klass och en skola där han får en massa nya vänner som tycker om honom precis som han är och att han aldrig någonsin mer behöver gå till skolan med en klump i magen.
Det önskar jag ALLA barn! ❤️