Slut mellan Ben Mitkus och Diana Baban

Diana Baban öppnar upp på Instagram och berättar att hennes och Ben Mitkus förhållande tagit slut då han tycker att de har mer av en vänskapsrelation än en kärleksrelation.
Av hennes text låter det som att hon inte håller med om det, och jag lider med henne i det.
Ben har i skrivande stund inte skrivit någonting alls om det på sina sociala medier och kanske vill han låta Diana berätta om det först?
Dianas vänner och kollegor visar henne nu sitt stöd:

 

Ben och Diana träffades som av en slump hemma hos kompisen Jasmine ”Jasse” Gustafsson där Diana för tillfället var inneboende:
Så här beskrev hon det i podden ”Sweet but Psycho”:

– Jag bodde ju hemma hos Jasse då. Och en kväll sa hon ’ikväll kommer Ben och hans kompis hit på en drink’ men jag måste jobba så… underhåll dem, skrattar Diana.

– Det blev att vi tog ett glas och jag och Ben började prata och allt bara flöt på. Vi klickade direkt. Han sov kvar men vi gjorde ingenting. Sen ville jag äta julbord och åka skridskor, och han ba ’men vi gör det’, så han bjöd ut mig på det. På sin kanal sa han då att han skulle på dejt, säger hon.

Diana berättar att hon och Ben blev bästa kompisar och att de avvaktade med ”the hanky panky”.

– Vi gjorde ingenting på tre veckor. Sen…hände det. Det blev sedan så att jag firade jul med honom och det var så himla mysigt, berättar hon.

Parets relation blev offentlig i början av 2019.

115 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Översättning: jag är inte nykär längre och du kräver att jag ska göra saker, typ diska och ta lite jävla ansvar. Vi gör annat än att nykärsligga, gå på dejt och fnissa. Jag kan inte vänja mig vid att inte få 100% av din uppmärksamhet, hela tiden.

      Helt korrekt. Tycker det är så konstigt att alla förväntar sig vara kära hela livet. Har varit tillsammans med min sambo i 8 år och i långa perioder är vi mer som kompisar än kääääära. Vet inte vad folk förväntar sig av längre relationer? Sen kommer det såklart perioder man är lite mer kär.

      Det ända är att så länge folk inte har barn så spelar det ingen roll. Men så sorgligt när föräldrar bara ”vi är mer som vänner”. Nä jag är inte kär i min sambo heller när jag varit uppe 4 gånger under natten och har en stor bajsblöja framför mig. Orealistiskt!

        Tråkigt att känna att man bara är kompis med sin sambo. Jag är inte heller nykär längre efter sex år men nog fan älskar jag henne och känner betydligt mer än som att hon vore en vän.

          Jag älskar ju också såklart min sambo, men inte går jag runt och är kär hela tiden. Det är orimligt. Men det är ju en annan slags kärlek baserat på vänskap och respekt.

            Ok. Jag tycker dock att man ändå kan säga att man har en mer kärleksrelation än vänskapsrelation. Vilket ben tydligen inte kunde.

            Skulle bli väldigt sårad om min sambo tyckte att vi hade det så, att vår relation var vänskap mer är kärlek. En kärleksrelation innebär ju inte att man är nykär konstant. Men kär i varandra tycker jag nog att man bör vara. Men det är min åsikt.

              Jag håller med dig! Jag och min sambo har varit tillsammans i 10 år. Inga barn men en hund och företag som vi har gemensamt. Vi är såklart inte nykära! Men vi är verkligen inte bara kompisar heller! Jag är kär i min sambo och väldigt ofta är jag pirrigt kär i honom till och med.

              Självklart är vi även vänner, jag hade inte velat ha en relation som bara bygger på passion, då tror jag att tilliten ofta uteblir. Min sambo är min absoluta närmsta vän, familj och stora kärlek på samma gång. Och jag är KÄR i honom 10 år in i relationen.

                Ja känns snarare som att många tror att kär bara är lika med nykär.

        Hur länge har de här varit ihop?

          Tyckte jag såg 2019

            Jag skulle nog också fundera på om det var rätt att satsa på om jag redan efter två år tycker att vi har en vänskapsrelation mer än en kärleksrelation.

        Varit tillsammans och bott med min kille (fästman) i 7 år och känner absolut inte att vi är mer som vänner, det skulle vara tragiskt. Jag ser honom som partner, han är en av mina bästa vänner, men ser honom inte som en kompis som jag bor med, då skulle jag börja reflektera om något kanske var fel? Vi har bott med varandra i 7 år och känner fortfarande att jag är kär (inte nykär), vill ligga med honom, gå på romantiska dejter osv.

        Jag känner mig fortfarande jättekär efter 7 år och pirr känner jag nästan varje dag. Inte hela tiden såklart, men ibland när jag tänker på honom eller när han kommer och kramar mig. Är enstaka dagar per år jag kan känna mig trött på honom, men det är väl helt normalt 😅

      Bra att han är ärlig med det i alla fall. Finns många som känner precis likadant men blir en besvärlig mansbebis som dessutom letar spänningen på annat håll.

      Vill han inte ha en relation där kärleken ebbar ut så fine, då får han väl hitta nya när det sker. Bättre att göra slut först i alla fall.

        Dock svårt att veta om det bara är något som han sagt. Alltid svårt att komma med en anledning varför man inte vill fortsätta.
        Undra om han kom med skiten ”men jag vill fortfarande att vi skall vara vänner”

        Synd, då jag tyckte de verkade ha det roligt tillsammans!! Men, men man vet ju aldrig vad som händer utanför sociala medier.

          Ja alltså, det är ju om inte annat ett ganska snällt sätt att göra slut på.

          Man måste ju kanske inte krascha den andra personens självförtroende totalt eller paja tilliten till människor helt och hållet bara för att man vill lämna ett förhållande. Ibland är ärlighet bara elakt.

          Säger inte att det är så nu, är ju fullt möjligt att han kände att det mer utvecklats till en vänskapsrelation. Vi vet ju dessutom inte hur länge han känt det, 1 månad, 1 år?

          Ibland är det ju även svårt att acceptera sånt för sig själv, när man gärna vill att allt ska gå bra och egentligen vill fortsätta förhållandet för att man älskar den andre personen/tycker om den andre/har det kul ihop/det är bekvämt eller vad som helst för anledning.

      Jag håller absolut med dig så som du skriver, men tråden började ju med en slags antydan att kanske han (och många andra) misstolkar en längre kärleksrelation som en vänskapsrelation _för att_ det nykära pirret inte längre är där.

      Utomordentligt väl översatt! Jag tillägger att han troligtvis har någon ny på g och att han känner sig tillräckligt trygg med att intresset är besvarat för att avsluta nuvarande relation.

    Var det inte han som ganska nyligen skrev att hon var tjejen han skulle gifta sig med 🤔

      Jo, och nu har han ändrat texten på bilden till att istället handla om att tro på sig själv (just nu står det redigerat för 22 h sedan). Så osmakligt och oschysst mot tjejen.

      Det handlar troligtvis också om att hon började ställa krav till honom, exempelvis: Skaffa körkort (vilket han ju inte gjorde, så deras planerade roadtrip runt EU blev inte av) eller låt oss skaffa ett fast boende (blev ej av för han verkade övertyga henne om att boende på massor hotell och flänga runt hela världen var bättre).

      Osmaklig kille, som borde ta tag i sitt eget liv innan han förstör en annan persons. Tror dock han har spårat och är i någon kris eftersom hans reach, främst för videon (YT) och likes (IG) inte alls har gått bra senaste månaderna.

      Inte första gången någon får kalla fötter efter att de har uttalat sig så, eller friat. Man tänker till lite extra då. Kanske de hittar tillbaka till varandra om han inser att han eventuellt missat något.

    Fast om de inte har barn finns det väl ingen anledning att fortsätta med en tjej han inte känner sig kär i längre? Vad håller dem samman då?

      Principen. Gräset är inte grönare.

      Jag är en väldigt social varelse och har många, många, många ytligt bekanta. De som inte stadgade sig innan typ 25? har jättesvårt att hitta en bra man. (För män är det nästan svårare eftersom de väntar på att kvinnor ska okeja dem).

      Bara i min direkta närhet har jag 3 kusiner/sysslingar, min mans 2 kusiner, min mans syster (svägerska?), min halvsyster, två kollegor i teamet och 3 nära vänner (plus en ex vän) som allllla är mellan 24-31, bra, vackra och ekonomiskt stadiga kvinnor som inte lyckas hitta en man att stadga sig med.

      Alla jag listade, förutom min mans syster, var oerhört kräsna. Många av dem dumpade killar för att de villa ha mer pirr. När många förklarade att pirret kommer och går men att en djupare vänskap och kärlek utvecklas då sa de alla nej, vill vara nykär. Tro du inte att de alla skulle nöja sig med sina ex idag? Jo. Men allas ex har familj, barn, flyttat utomlands, dött etc.

      Det är tragiskt. Det är bla. samma människor som bad mig dumpa min man (då sambo) för att jag frågade om det är normalt att pirret försvinner och man slutar ligga 3 gånger om dagen. Tur att jag inte lyssnade!

      Visst, jag vill också känna ett pirr 24/7 men hur mycket skulle jag få gjort då om jag bara går runt och längtar och ritar hjärtan på skrivbordet. Vi har barn, hem, firma osv som måste drivas. Så länge vi är bästa vänner och älskar varandra på riktigt så struntar jag i pirret.

      Så jo, det är bra att lära sig hålla ut. Inte för evigt men att ge en relation mer än en chans. Diana och ben hade kanske blivit ett fantastiskt par som håller ut livet ut men Ben gav upp för fort. De har ju ändå varot tillsammans i 2 år, varför inte jobba på sig själv och gå ned på djupet. Varför vill jag göra slut? Kommer jag att må bättre singel? Vad är det jag saknar i just denna relation? Är min partner en bra människa som jag vågar riskera att inte få tillbaka?

      Ibland funkar det inte och då får man såklart fatta det jobbiga beslutet att flytta isär men i många fall krävs det mer än bara ”existera och känna ett pirr i magen”. En relation måste vårdas och respekteras för att kunna växa och blomma. Sen når man en punkt (30 år?) när man fysiskt har svårt att vara ifrån varandra.

        Fast vad vet vi? Han kanske kände så här redan för ett år sedan, gav han då upp för fort?

          Nä vi vet inget och kan bara spekulera, vilket är det jag gör samtidigt som jag drar paralleller till generella beteendemönster i min omgivning.

          Tvekar jag starkt på eftersom han för bara några veckor sedan (för första gången) skrev om att Diana är kvinnan i hans liv och mer eller mindre hintade att hon är den han kommer att gifta sig med. Känns som att han antingen har hittat intresse på annat håll eller att han bangade då förlovning nog började närma sig.

          Verkade ju även vara en stor surprise för Diana.

            På villen bild? Hittar ej

            Han kanske fick kalla fötter efter det och vågade inte ta nästa steg som kanske alla i omgivningen nu försvarbar sig skall komma. Iom att de är offentliga och allt.

        Det du beskriver att ni har är väl just en kärleksrelation, dvs det finns kärlek där?

          Jag tror att problemet ligger i hur man definierar kärlek. Jag är väldigt realistisk och förstår att kärlek är mer än känslan av att vara nykär. Kärlek, för mig, är att känna ett djupare band och lojalitet mot en annan människa. Jag tänker inte på honom hela tiden, kan behöva ensamtid, bli irriterad på sånt som var gulligt osv.
          De jag pratat med verkar missta nyförälskelse för sann kärlek och sen blir de oroliga när de inte känner på samma sätt efter ett tag.

          Jag tror att man måste stanna upp och vara sann mot sig själv. Vill jag bara jaga pirret eller måste jag ta lite mer ansvar och ge min relation en riktig chans.

            Och min poäng är att många verkar tro att de som lämnar bara jagar pirret. Men kanske är det så att den där djupare kärleken som behövs för att ”ge relationen en chans” faktiskt inte finns där.

            Jag har lämnat en relation där vi bara var vänner. Det fanns ingen kärlek alls när det nya pirret försvann. Gjorde så klart inte slut vid första tanken men vill inte leva kvar och låtsas när det uppenbarligen inte finns något att bygga på.

              (Men jag håller alltså med dig)

              Jodå, absolut! Ibland finns inget där. Har man tur finns en ömsesidig respekt och man kan göra slut utan en massa drama och smutskastning.
              Så kanske det var för Diana och Ben, vad vet jag.

              Ibland funkar det bara inte och då är det lönlöst att jobba på något som saknar en stark bas.

              Tyvärr är det många som inte ger relationen en ärlig chans utan väljer det enklaste alternativet: börja om på nytt med någon ny.

                Fast helt ärligt. Det suger att någon gör slut med en. Men om min kille inte känner att det finns något där som han vill jobba på så ser jag hellre att han gör slut än att fortsätta i någon lögn.

        Jag håller med om mycket i det du beskriver. Men får jag fråga om du är kär i din man eller är han enbart en vän och familjemedlem? Kär är ju mer än enbart nyförälskelse.

          Jag är inte kär. Jag älskar honom, på riktigt. Jag känner inget pirr när jag tänker på honom men att leva ett liv där han inte sover intill mig är inget liv värt att leva.
          Ibland vill jag kasta ut honom med huvudet före och ibland sitter jag och tittar på ett gammalt foto på honom och ler.
          Har blivit (oskyldigt) kär i andra män under tiden vi varit tillsammans men jag älskar ju min man så jag tar ansvar och håller mig borta tills känslorna försvinner. Har hänt 3 gånger under våra 9 år och jag är så tacksam över mitt tidigare jag som inte jagade pirret. Hade levt ett fruktansvärt liv idag. Jag har hittat rätt, finns nog ingen bättre för mig och jag tänker inte kolla om gräset är grönare. Är ok med mitt liv och känner en inre frid.

          Men ja, han är också min allra bästa vän. Det måste han ju vara, han känner mig så bra och finns alltid där för mig.

            Exakt!! Det man känner för sin partner är ju inte alls det man känner för en vän. Även när nykära pirret försvinner. Så skulle min sambo säga att vi är mer vänner än vad vi är i en kärleksrelation så skulle jag bli riktigt ledsen. Visst finns vänskapen i en kärleksrelation också men något djupare skiljer ändå vänner från den man vill leva med. Kanske är det just kärleken.

              Jadå exakt! Det han ger mig som vän är ju egentligen bara hans närvaro. Han råkar finns där när jag är glad, besviken, ledsen, trött, sörjer osv. Han är ju en vän för att han ser mig i min helhet.
              Anledningen till att han ens får den möjligheten är ju kärleken. Håller med dig!

              Bodde med en vän i 2 år och vi blev supertighta men där fanns ju inget romantiskt utan 100% vänskap.

              Det är tryggt att ha en bästa vän i sin kärlek. Man kan skifta mellan kärlek och vänskap men som du säger så utgör kärleken själva basen.

        Problemet är att dessa vill ha någon som är bättre än dom själva. Många söker perfekt, det finns inte.

    Känner ett par som hängt ihop i 30 år. Finns absolutingenting mellan dom längre, ena parten är ständigt otrogen. Men fira bröllopsdagar med stort ståhej varje år gör dom, vilket spel för galleriet. 🙄

      Hoppas att den andra partnern vet om otroheten! Usch! Tänk att leva hela sitt liv i en relation som man trodde var på ett sätt och sedan inse när man blir äldre att allt var på ett annat sätt. Hände en gammal släkting till mig, hon isolerade sig för resten av livet och kom aldrig över sveket.

        Ja jag blev lite kluven här. ”Anonym” du vet alltså att någon är otrogen och är uppenbarligen vän med någon av dom men berättar inte detta utan låter detta fortgå.
        Jag hoppas inte du är en av mina vänner för jag hade blivit galen.
        Mitt ex va otrogen flera gånger och okej att han va dum i huvudet men alla hans vänner som lät honom hålla på och några av dom ljög till och med till hans fördel det tog längre tid att komma över än själva otroheten.

    Han har träffat nån annan. Det är först när män har nåt att gå till som de gör slag i saken och lämnar. De vill inte vara utan livet med full service, regelbundet sex och uppskattning, så de hänger i tills en ny mer spännande serviceinrättning dyker upp.
    Oj jävlar va bitter jag är

      Efter ett par år på både tinder och bodycontact så har jag ca noll förhoppningar om att män någonsin är trogna.

      Och nej, ni behöver inte övertyga mig om att inte alla män är otrogna.

        Efter ett par år på både tinder och bodycontact så har jag ca noll förhoppningar om att kvinnor någonsin är trogna.

        Och nej, ni behöver inte övertyga mig om att inte alla kvinnor är otrogna.

          Så klart. Glömde skriva att så klaaaaart är kvinnor också otrogna. Bra att du påminde om det.

            Inte alla män!!!!

              Just det. Någon mer disclaimer som behövs?

            Dom är otrogna när dom inte har ett sexliv i relationen.
            Har empiriskt lärt mig detta genom otrogna vänner och män jag träffat som visats sig inte va singlar.

              Fast det stämmer ju inte heller. Finns massvis som är otrogna trots att de har ett bra sexliv med sin partner.

          Ickebinära är också otrogna!!!!!

        Okej men varför beter du dig som en serviceinrättning när du har en kille?
        Det gör inte jag. Är de ihop med mig är det garanterat inte för servicen jag erbjuder.

    Han verkar ha gjort slut mitt under en långresa (som de är på tsm)

      Ja precis har följt deras videos nu på resan! Måste bli lite ansträngt att ta sig hem, de har ju inte heller ett boende i Sverige längre. I en video från resan säger Ben typ ”vi har mer en bromance än en romance nu” och Diana håller då inte med. Jag har överlag upplevt deras resa som att de varit nedstämda även om de är med om väldigt häftiga upplevelser.

      Jag reagerade mycket på en sak Diana sa i en video innan resan. Att de sa upp sin lägenhet och att Ben lovat att ta körkort (snabbkurser) så att de sedan skulle ut och leva typ vanlife/uppleva världen med bil. Detta då Diana inte vill vara den enda som kan köra, vilket man förstår. Men att Ben sedan inte tog tag i det och att det gjorde henne frustrerad då han lovat. De bodde på hotell flera månader och kom ej iväg någonstans. Han sa då saker som ”du bestämmer inte över mig, du är inte min mamma” när hon försökte ta upp detta. Det säger väl lite om Bens mognad och hur han hanterar krav på sig själv. All lycka till Diana och hoppas hon kan gå vidare och må bra.

        Håller med!!!! Detta reagerade jag också på. Hur kan man ha stannat upp i mognaden såpass att man inte förstår vilken frihet det är att ha körkort och boende? Credd till Diana som ens stått ut med den barnrumpan. Hon kommer hitta en ordentlig man och Ben lär ju ångra för resten av sitt liv (hon verkar SÅ skön och förstående). 😅

        Ja låter som att han inte är på samma plan som henne som kanske verkligen vill satsa. Köra en sista resa etc i van innan det är dags att ”stadga sig för gott”

    Jag och min kille har varit tillsammans i snart 9 år, sambo i ett. Jag älskar honom mest av allt, vi har så kul tillsammans och han gör mig ständigt glad och typ till freds i livet, ger mig trygghet liksom. Men, den där kär-känslan kommer och går. Ibland gör han mig galen när han inte tar hand om disken, tvätten eller lägger fram hundra grejer som sen inte plockas bort – men jag är också medveten om att irritationskänslan kommer och går. Ens relation är inte alltid en dans på rosor – men, skulle den känslan vara kvar länge och ingenting blir bättre, ja då hade jag inte varit kvar. Men det är inte så, för vi är människor och ibland mår man skit och ibland känns allt skit. Sånt är livet. Tror många ger upp sina relationer lätt för att nykär-fasen försvinner, och det är nog svårt och inse att det är en fas om man alltid ger upp relationer så fort den fasen går över. Tror det är stor chans att sådana personer har det mönstret, och att det alltid blir så i deras relationer, att de aldrig håller mer än 2-3 år.

      Men skulle du säga att er relation är en vänskapsrelation för det?

        Jag tänker att ens relation bygger på vänskap, så delvis ja – men hade nog själv aldrig använt just det ordet för att beskriva min reaktion. Men tror det är lätt för folk som aldrig varit i längre relationer att tro att det bara är vänskap så fort nykär-fasen är över.

          Relation*

          Eller så inser man att man bara är vänner och att det inte är en kärleksrelation. Varför ska man stanna då?

          Jo men som han säger; att det är en vänskapsrelation snarare än en kärleksrelation. Skulle inte säga så om min relation även om vi varit tillsammans i över tio år.

            Jag säger inte att det inte stämmer, men jag tror många ger upp lätt så fort det inte känns som i början av relationen. Alla relationer har väl mer eller mindre kriser, eller? Jag kommer också ihåg att jag efter något år fick panik och tänkte ”jaha, vad fan är det här – är jag inte kär längre? Varför känner jag inte som förut?”. Och då har jag innan aldrig haft en längre relation, så den känslan var ny för mig då. Jag gav det tid, läste på om andra par och insåg att det faktiskt går upp och ner mellanåt. Vilket det också gjort därefter. Och jag skulle säga att jag är lycklig idag.

            Men som ni säger – alla är vi olika, alla hanterar vi våra känslor på olika sätt, och så får det självklart vara också 🙂

          Varför stanna i en relation om man redan efter två år känner att det är vänskap och inte kärlek ?

          Kärlek, inte nykärpirr ju.

          Dock är det ju du som antar att de som lämnar bara vill vara nykära. Kanske finns det ingen kärlek öht.

    Det värsta är ju att dom är ute och reser på ”obestämt tid” och han dumpar henne på resan. Antar att resan är över nu då

      Näee vem gör så haha

        Hon la ju själv upp på sin story att hon kände att hon ville hem och att hon var otroligt trött på att resa, ville komma tillbaka till rutiner och jaga sina drömmar. Hon skrev att hon var jätteredo för Sverige nu.

        Kanske är det de olikheterna som inte funkar för dem? Hade jag varit Ben hade jag inte heller tyckt det var jättekul att resa med en partner som är trött på att resa och vill hem för att jaga sina drömmar.

          Du vet ju inte om han hade dumpat henne när hon la ut det? Är väl inte konstigt om man är redo att åka hem från en resa med sitt ex som precis dumpat en

            Nej det vet jag inte, men om hon lagt ut det efter är det ju bara fånigt. Han vet ju att det handlar om honom och att hon egentligen inte menar det hon skriver utan att det ska ”se bra ut” inför hennes följare.

            Det hade han garanterat. Han ändrade ju i sina bildtexter om henne och om att hon ”är den rätta” redan för ett dygn sedan (innan hon postade sin bild om att vara trött på resandet). Förstår henne dock, han verkar övertyga henne om att flängandet är en ”dröm” och det roligaste som finns, men jag tror vem som helst hade blivit stressad av att försöka resa runt hela världen och bo på hotell ett helt år nästan. Garanterat Bens idé 🤦🏻‍♀️

          Förmodligen har det väl inte funkat helt hundra för dem det sista om han väljer att göra slut. Har ju svårt att tro på att han bestämde sig den dagen, utan han har väl gått och funderat över vad han skall göra ett tag

    För det första: älsk på dessa tidiga inlägg! För det andra, varför åka iväg på en lång resa med en person man inte har kärlekskänslor för? Vsr planen att dumpa henne i paradiset eller har något hänt?

      Kanske försökte han en sista gång, vad vet vi så inte lönt att spekulera!

    Min sambo är min allra bästaste vän, men det sättet och den mängden jag älskar honom på är mer än vad jag någonsin kan älska en vän. Det känns annorlunda.

    Självklart fungerar ingen kärleksrelation utan att man är vänner. Däremot måste det ju komma inifrån att man känner att man faktiskt befinner sig i en relation som bygger på kärlek.

    Varför blir så många upprörda över att en person är ärlig och säger att han vill göra slut? Bättre det än att må dåligt i en relation eller att vara otrogen för att man inte vågar göra slut.

      Det är väl mer tanken på att göra slut när partnern är tusentals mil bort från hem och trygghet som gör att detta skaver, iaf för mig

        Samma här och att han verkar ha gjort det plötsligt. Jag tycker att man borde prata med sin partner hur man känner direkt, alltså om ben nu anser att dom känns mer som vänner så borde han ha berättat det så att dom kanske kan försöka lösa det istället för att bara plötsligt göra slut. Och som ovan säger, dom är ute och reser. Diana är helt ensam den enda hon har just nu är ben

          Så konstigt att anta att ni vet någonting? De kanske har pratat om det, och gemensamt bestämt att åka på en resa som ett sista försök att hitta tillbaka utanför vardagen. Då är det ju helt naturligt att man har en pågående diskussion om relationen och landar i att man inte vill.

          Helt ärligt så finns det faktiskt ingenting i den informationen vi har som antyder att han gjort någonting fel öht. Att en person är ledsen betyder inte att den andra gjort fel.

            Kolla dianas senaste instastory så förstår du varför folk reagerar

            Nej. Det har de inte. Framgår väldigt tydligt att hon är otroligt chockad och att detta kommit plötsligt utan förvarning, att de istället har pratat om att köpa hus och vovve efter resan.

      Därför att människor lever i sagornas värld och tycker man ska hålla ihop med samma person tills man dör, trots att man inte känner att det känns bra, kul eller givande. Det är liksom inte att ge upp att lämna en person, tänk hur mkt vänner och bekanta man (vanligtvis) har som man umgås med i perioder, slutar träffa osv. Man förändras hela tiden och en person som var rätt för en under en del av livet kanske inte är det längre. Det är liksom ingen stor grej?

    Min man och jag har varit tillsammans i snart 20 år. Såhär i efterhand så inser man ju att det tar mellan 5-10 år innan man verkligen lärt känna en person på djupet. Vi har haft våra problem och fnurror längs vägen och jag har tänkt att varför stannar jag? Men nu, NU är jag så överlycklig att det fortfarande är vi! Vi har gått igenom allt skit man kan och barnen börjar bli stora, det är ju nu livet börjar! Vi är lyckligare än nånsin och ja, vi är kära i varandra. Gräset är inte grönare på andra sidan, det blir grönare hemma om man sköter det tillsammans!

      Inte alltid, alla förhållanden är olika.

        Vilken avig attityd du har idag Snusis

      Jo. Ibland är gräset grönare på andra sidan. Är så glad att jag inte är tillsammans med mitt ex ännu. Vi gjorde slut efter 7 år tillsammans varav ca 5 år var en evig kamp om att ”ge det en chans” eller lämna.

      Idag är jag i en relation där det, trots upp och ned, inte är kämpigt. Det är naturligt bara. Det var det aldrig med exet.

      Så jo, gräset kan vara grönare på andra sidan.

        Hear, hear! Så många kvinnor stångar sig blodiga för att försöka få relationer som de mår dåligt i att fungera. Så många hade mått bättre om det inte var för den här ständiga pressen att en (monogam) relation är det ultimata, bästa och att avsluta en relation alltid är ett misslyckande.

        Finns få saker som jag är så stolt över som att jag haft mod att lämna relationer som jag inte mådde bra av.

        Nu var det ju inte det jag skrev, att varje dag ska vara en ”evig kamp”. Min poäng var bara att många ger upp för lätt, innan man ens lärt känna varandra på djupet. Men känner man att det inte är rätt så självklart ska man inte stanna!

    Låt mig gissa att alla ni som är experter här är ni som är ensamma på öppet spår! 😄 Jisses. Alla förhållanden är olika!

      Haha är det samma som skriver inlägg om att deras sambos är ute och festar när de själva ligger hemma med dödsångest över att han inte köpte den perfekta julklappen för tre år sedan?

      Jag är böjd att instämma, det var värst vad många relationsproffs som poppade upp denna morgon.
      Kan bara tänka mig hur det låtit om han varit otrogen…”men det är väl bara att göra slut om man inte har känslor längre”. Det är inte lätt att göra rätt.

      Snusmumrik, experten över alla experter?

        Nix och har inte utgett mig för det heller! 👌 Folk är så trångsynta här!

    Någon får gärna svara för jag undrar genuint. Varför ens ha ett förhållande? Jag har haft två förhållanden på 2 och 3 år och har ett förhållande nu sen 2 år och jag har exakt detta problem. Jag tror jag kommer va singel för livet efter denna relation. Ser verkligen ingen poäng med att ha en partner? Förutom att dela på kostnader å skaffa ungar?
    Man går ju ändå bara runt och står emot frestelser när man har partner. Bara det skulle kunna va ett problem. Vem vill att ens partner suktar efter andra? För det gör vi alla mer eller mindre. Mest utseende, sex och attraktion som är viktigt känns det som. Är kanske bitter. Men ser ingen koppling mellan sex ock kärlek. Helt skilda saker enligt mig. Men ni i longterm relationship får gärna svara hur ni hanterar crush/attraktion till andra när ni är i ett förhållande. Är det inte bättre att bara gå och ligga/dejta/flirta den man för tillfället är sugen på?

      Du kanske ska se över öppna eller polyamorösa relationer? Jag hanterar crushes genom att fantisera istället för agera, med vetskapen att det går över. Men hade min man varit med på tåget hade jag hellre haft en öppen relation – jag känner inte att sex behöver vara exklusivt i relationen så länge man är överens och respekterar varandras gränser. Eftersom min man inte känner likadant, och jag hellre är med honom och avstår andra frestelser än utan honom, så får jag göra den uppoffringen.

      Men ja absolut, relationer innebär uppoffringar. Så det är klart att det ska kännas värt det! För min del gör det det – men om du inte känner så, så kanske monogama relationer helt enkelt inte passar dig?

        Tack för svar! 🙂 jag förstår bara inte vad man ska ha en pojkvän till. Öppet förhållande = singel i mina ögon haha. Jag är nog en ensamvarg, gör alltid slut efter 2-3 år. Lär hända nu också. Attraktion är starkare än kärlek tror jag..

          Haha ja, så kan det ju vara! Trivs du med att vara ensam finns det ju ingen anledning att tvinga dig in i någon relation för sakens skull tänker jag 🙂 bara du mår bra av det!

          Du verkar trots allt haft en del förhållanden även om du inte vill ha ett?!
          J

      Det beror nog på hur man är som person. Jag känner inget sug efter någon annan och har alltid längtat efter att hitta rätt person och gifta mig så jag slipper att bli raggad på och slipper hålla på. 7 år senare är jag så glad och tacksam över min man och är både kär och pirrig! Skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

      Alla är väl inte skapta för monogama förhållanden eller förhållanden över huvud taget. Själv har jag varit i förhållanden hela livet utom en period då jag funderade om jag inte kunde vara själv. Men jag testade och insåg att det inte var förhållande för att jag inte ville vara själv utan för att jag varit kär i och velat vara med de personerna.
      Jag har kompisar som haft långa monogama relationer, vänner som aldrig haft relationer iom att de heller är fria och tex kör ons, har vänner som har öppna förhållanden etc. Så länge som alla är nöjda och inte skadar andra så är det ju fritt fram. Och det blir ju tack och lov mindre och mindre tabu med annat än monogama heteroförhållanden.

      Oj.. jag som singel känner inte ens frestelser så ofta. Klart man kan tycka ngn är gullig etc, men det är åndå inte så ofta jag känner något mer. Har jag en partner så tänker jag ju inte alls på andra… känns overkligt.

    Det handlar väl om att man vet att en attraktion utanför en långvarig relation är just tillfällig. Man måste ju inte handla på alla impulser heller, ibland är det najs att bara umgås med någon man beundrar på ett platoniskt plan

      Det har du rätt i. Lättare sagt än gjort. Iaf för en vilde som mig som älskar kickar, pirr, äventyr och galna upplevelser. Svartsjuka har pajat vår relation mkt, ingen av oss kan acceptera att man attraheras av andra så de är en del svartsjuka från bådas håll. Så vi har inte haft så kul i sängen senaste året som vi hade i början då vi båda fortf var egna individer med egna liv. Pga corona flyttade vi ihop. Nog där det gick åt helvete. Så jävla osexigt att bo ihop å få en vardag.

    Jag har alltid haft vild fantasi men när jag blir kär ser jag bara den personen. När pirret lagt sig så märker jag att jag börjar fantisera om andra killar och de känns inte bra när jag är med min kille. Han gör säkert samma och det känns ännu värre hahah. Är helt klart inte redo för en seriös relation som ni märker.

    Hennes instastory:

    ”Men vet ni vad, jag är stark och om någon vill dumpa mig på en utomlandsresa utan några som helst förvarningar efter vi har pratat om att köpa lägenhet, hund och allt va det är när vi kommer hem – be my fucking guest. Jag förtjänar bättre än så.”

      Alltså jag vet inte. I min förra relation så tyckte jag att jag var tydlig med att det inte fungerade på grund av x och y. Jag fick inget gehör och det ledde till att jag gjorde slut. Hans reaktion var ”men varför har du inte sagt något??”

      Jag hade tagit upp detta, tyckte jag, flera gånger och sagt att det inte fungerade. För honom kom det trots det som en chock och han upplevde inte alls att vi hade pratat om det innan.

      Min erfarenhet är tyvärr att det scenariot verkar vanligt i relationer som tar slut.

    Saknar denna typ av kommentar så jag skriver en själv och ser om någon mer håller med.
    Nykärfasen är såklart underbar, men är det bara jag som tycker det är mer underbart när man kommer ur den och lär känna varandra på djupet? Jag känner mig dagligen kär i min sambo sen 6 år utan att känna mig konstant nykär. Bara känslan av att veta vem han är, var han typ lägger sina strumpor, hur han bäddar sängen, hur han kramas och hur han liksom känns. Kanske jätteflummigt, men jag älskar känslan av att inte vara nykär, jag älskar att vara bara kär.

      Jag kan verkligen hålla med att få den där trygga, familjära känslan gör att man verkligen känner sig hemma i den andra personen. Har varit gift i 12 år och skulle inte byta bort det mot en nykär känsla med någon ny, iaf inte som det känns nu. Vi har haft våra kriser men kommit över dom. Vi har sett varandras värsta sidor och gått i terapi och det har verkligen fördjupat kärleken och kännedomen om den andre och gett både mer respekt och förståelse för den andres liv. Nu bor vi på olika orter i veckorna pga studier och det har gett pirret tillbaka, vi ses och dejtar, planerar utflykter och har helt släppt vardagslunken helt vilket gett relationen ytterligare en dimension. Vi har gemensamma intressen i form av naturälskare båda två plus att vi tränar kampsport ihop och på olika orter. (Gifte mig med min kung fu-instruktör)
      Vi har nya erfarenheter och berättelser att prata om varje gång vi ses och jag kan inte se att vi skulle tröttna på varandra de närmsta 5 åren iaf 🙂
      Planerar att flytta norrut efter examen, köpa hus och kanske några getter. Och såklart träna hunden att söka kantareller ❤

    Oj, vilken grej att göra på resan ändå. Kan det vara så att han fått för mycket att det goda att känslorna stängs av? Får man för mycket så stannar känslor och intrycken. Han kanske därmed tänkt att det är pga henne? Trots att det handlar om annat? De har besökt många länder i flera veckor nu, vilket skapar förväntningar, intryck, stress osv. Tror att vi alla börjar ifrågasätta saker när det är för bra och att förväntningarna kring hur allt man tänkt skulle kännas inte finns.

    Skulle dem inte flytta till hudik?
    Tror Ben vill vara kvar i sthlm

    Blev så förvånad när jag först såg detta på Facebook. Tycker de verkade vara så kära och som gjorda för varandra. Förstår verkligen att Diana själv blev förvånad. Tycker för övrigt hon verkar vara väldigt genuin och härlig som person! ❤️

    Jag hoppas att Diana bara kommer starkare ur det här. All kärlek till henne.

    Men ååh, stackarn, frågan är ju går någon runt och är nykär varje dag efter ett par år?
    Jag och min sambo har varit tillsammans i snart fyra år. Ibland känner jag mig nykär och pirrig men oftast så bara vet jag att detta är min människa. Kärleken är så trygg och djup att den känns på annat sätt.
    Sen är han min bästa vän också, känns som det är något viktigt i en relation.

    Men han har väl inte ens sagt att han saknar att vara nykär? Att tycka att man har en vänskapsrelation i stället för en kärleksrelation antyder väl något annat?

    Tycker Ben verkar vara en sån jäkla barnrumpa. Han verkar bli så osympatisk när han får kritik eller känner sig trängd. Han känns som en kille som som benämner sig som ”snäll kille”. Men som egentligen är en lättkränkt snubbe med noll självinsikt.
    Good riddence för Diana!

      Kan hålla med. Min upplevelse av honom är att han är väldigt omogen. Han verkar hantera konflikter och relationer på ett sätt man gjorde när man var tonåring. Har också upplevt honom som kontrollerande och manipulativ. Han verkar vara väldigt naiv och okunnig kring allmänbildning. Han har nog orimliga och barnsliga förväntningar på hur ett förhållande ska vara. I deras videos upplever jag att det är Diana som är den som är kärleksfull och att Ben mest behandlar henne som en sidekick i hans show.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *