Alexandra Nilsson varje gång hon träffar polska släkten

Ska en kvinna behöva bära med sig en bibba Gosa, som en handväska, bara för att slippa gliringar och insinueringar om bebisar, graviditeter och allt annat som folk kan få för sig?

Ni är många som inte håller med mig när jag säger att Ellen Bergström är rolig.
Är Alexandra rolig då? Jag tycker hon är både pricksäker och kul. 🤩

122 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Varför publicerar inte Amilia sin video om IL???

      För att det är november.

      Det är väl roligare att vara ute och festa,hänga med vänner,filma pressutskick och samarbeten osv

    De försöker för mycket.

      Men det är ju en annan person som gjort den tidigare, borde credda

        Såg den också för en vecka sen, alltså INNAN Alexandra la upp sin. Varför inte ba credda?

          Håller med men samtidigt känns det som otroligt många gjort den så det blir svårt att hitta originalet kanske?

          Fattar du väl att det inte går om man inte vet vems original idé det var. Inte ens du som gnäller vet ju det för då hade du ju såklart nämnt det 🙄

        Hon snor allt hon lägger upp o tiktok väg så 🤷🏻‍♀️

          Eller reell same shit different name

    Ja jag tycker Alexandra är rolig om än inte den bästa skådisen kanske.

    Inte så kul men inte lika illa som Antonija Mandir

      Betydligt roligare än Antonija….nog omöjligt att inte vara det. 🙂

    Tänk vad mycket spännande det händer i influencervärlden. Granskande reportage om bebisar, bröllop, graviditeter, vem som legat med vem, presenter till bebisar, förlossningar. Woohoo! Rom är färdigbyggt!

      Håller med, har längtat! Är själv gravid med andra och det är så kul att se hur man flyter med i strömmen.

    Jo, hon är rolig tycker jag.

    Jag gillar Alexandra, tycker hon har så klockrent minspel i sina reels!

      Jaa jag håller med!

    Ja alltså frågan om barn… Man ba, finns det ingen roligare fråga att ställa?! Inget annat att prata om?

      Man kan alltid räkna med ditt gnäll när barnfrågan diskuteras. Vill du prata om ditt gnäll istället?

        Nä, jag tycker att du verkar lite gnällig dock?!

        Men är det så intressant när andra ska skaffa barn? Är det något av det första du frågar familj och kollegor och bekanta?

          Vet inte om det är en ny anonym och till vem frågan är? Men jag frågar aldrig om barn pga det kan ju vara så känsligt. Dessutom känns det lite så, är barn det enda vi kvinnor förväntas vilja prata om? Min sambo får aldrig barnfrågan (han är man) men jag får den rätt ofta. Tycker att det finns så mkt mer man kan prata om som också är mkt roligare!

            Vadå känsligt? Typ varenda människa har, vill ha eller tycker om barn.

              Jadu… Om du inte förstår den enkla grejen så vet jag inte. Alls resa till att få barn är ju inte spikrak. Exempel på saker som hänt i min närhet som gjort att jag inte frågar: flera missfall. Misslyckade IVF-försök. En fick göra otroligt sen abort pga missbildat foster, en föddes mer än två månader för tidigt och vi vet inte om den kommer överleva. En kollega förlorade sin son i svår sjukdom när han var liten. Olika saker som de tycker är skitjobbiga att prata om. En enkel fråga som ”har ni/vill ni/varför har ni inte barn” kan ju skapa en del trista känslor. Så det känns liksom bara sjystare att låta folk själva berätta om de har/vill ha barn. Förstår du nu?

                MEN HALLÅ, SKA MAN INTE FÅ NÄMNA NÅGOT FÖR ATT FOLK KAN HA HAFT EN DÅLIG ERFARENHET AV JUST DET?

                -Har du ett husdjur?
                -Buhääää min fisk dog igår.

                -Har du barn?
                -Buhääää min syster fick missfall i v7.

                -Är du hungrig?
                -Buhääää är laktosintolerant.

                -Tog du bussen hit?
                -Buhääää tänk på klimatet.

                Asså chilla kant…

                  Du kan ju inte jämföra att vara laktosintolerant med att förlora sitt barn.

                    Nä, och du kan inte jämföra att förlora ett barn med att förlora två barn.

                    Det finns alltid något värre. Man får helt enkelt leva sin 80 år på denna jord utan att behöva oroa sig om vem som kan ha förlorat ett barn.

                    Ska man seriöst inte få prata om barn för att någon kanske har fått missfall? Allvarligt?
                    Har själv förlorat en syster, en förälder, båda morföräldrar, en styvförälder, en bästa vän och ett ex.
                    Ska ingen få prata om sin mormor/pojkvän/vän med mig?????

                      Jo. De kan väl få prata om sin mormor/pojkvän/styvförälder. Men de kanske inte ska fråga dig om du är på väg att bli med mormor/pojkvän/styvförälder eller instruera att du redan är med dessa. Du lär väl berätta om du vill dela med dig?

                      Är det verkligen så svårt att förstå att människor är olika? Visst, du kanske inte tycker det är en stor sak, men kanske är det outhärdligt smärtsamt för någon annan. Tycker nog att du ska jobba lite på din empati för den tycks vara lite…. sönder.

                  Du är ju inte på riktigt. Är du helt empatistörd?
                  Ingen har sagt att man inte får prata om barn – vad som sägs är att man inte ska fråga folk OM de vill ha barn, varför de inte har barn, om de inte är dags för barn osv. Det är extremt jobbigt att vara mitt i att försöka skaffa barn och få dessa frågor. Man känner sig redan misslyckad på så många sätt utan att någon ska börja förhöra en om ens framtidsplaner. Och vad tänker du att man då ska svara? ”Jo men vi har försökt nu i 2 år och drabbats av 6 missfall så det går sådär faktiskt”? Fråga om någon har barn – helt okej. Men ställ sen inga följdfrågor för du har ingen jäkla aning om vilken smärta som kan gömma sig bakom svaret nej.
                  Har du inte befunnit dig i denna sits så fattar jag att du inte har en aning. Det hade inte jag heller. Men jag förstod ändå att man inte ställer vissa frågor och respekterade det pga f’ing normal social kompetens. Try it.

                Fraför allt är frågan personlig och jag vet inte riktigt om det angår alla. Precis som att mitt förhållande, mitt sexliv med mera inte heller angår alla.

                  Men ditt sexliv ploppar väl inte fram och blir en egen individ som tar upp 50-100% av din tid och går runt på gatan med dig.
                  Ett barn är inte något privat, det är en individ som man för till världen och som blir en del av världen.
                  Hur du tillverkade ditt barn är dock privat.

                  Folk vill veta (om de tycker om dig) om det kommer en liten du och joinar vårat världsliga liv. Vill du inte då blir man nyfiken på varför. Kalla det vad du vill men du sitter på en skvallerblogg så du är medveten om vad nyfikenhet är och hur det funkar.
                  Folk vill dock inte höra hur din orgasm lät och hur länge den varade. Lite skillnad.

                    Hahaha, hur tror du barn blir till? När man har sex så klart. 😂🤣

                  Exakt detta! Vanligt folkvett handlar i min mening om att man förstår vad som för de flesta är privat och vad som inte är det. Att fråga ”Har du barn?” är oftast no big deal, för svaret är ja eller nej. Att däremot börja fråga ”När ska du skaffa barn?”, ”Varför har inte du barn?” o.s.v. blir klurigt då svaret mycket väl kan vara något i stil med ”Jag har endometrios och efter 4 IVF är jag fortfarande inte gravid så nä, inga barn för mig tror jag” och då är vi genast inne på privatlivet vad gäller hälsoproblem och att känna sig ledsen. Varför fattar inte vanligt folk det??!

                  Jämför med att fråga ”Vad jobbar du med?” (inte privat) och ”Vad har du för lön, netto?” (privat). Igen: Fattar inte folk detta?!

              Nej verkligen inte? Finns ju massa folk som inte har eller gillar barn.

                Och då ska vi normala inte få prata om barn då?

                Finns massor som är pälsallergiker men inte fan blir de kränkta om du pratar om din Morris.

                  Jag säger inte att man inte får prata om barn. Jag säger att jag inte ställer den frågan till människor jag inte känner pga vad jag skrivit ovan. Shit vad ni här är aggressiva? Vad spelar det er för roll att jag inte frågar om folk har barn eller vill ha barn?

                    Vem bryr sig om dig? Vi diskuterar om det är ok att prata barn och du svarar TT man ska akta sig pga folk som inte kan få barn.
                    Jag svarar med att ja, man får ha lite finess och empati men att det inte går att utgå från att alla går runt och lider av tunga sorger/trauman hela tiden.

                      Well uppenbart så bryr ni er om vad jag skriver eftersom ni blir så extremt aggro. Men jag tackar för mig här pga tror inte vi kommer längre!

                      Jag bryr mig om vad du skriver för att jag vill föra en diskussion med dig. Det betyder inte att jag bryr mig om vad du tycker, bara om att förmedla vad jag själv tycker och visa hur vi andra/jag själv tänker.

                      När det blir repetitiva och jag känner att du inte har mer att ge, då dör diskussionen och även den lilla plats du fått i mitt liv.

                    Haha mamma-kärringarna här är inte kloka. Håller med dig 💃

                  Sa jag inte, svarar bara på ”alla har, vill ha eller gillar barn”. Så är det inte.

                    Då tillhör du de onormala.

      INTE FLER INLÄGG OM BARN OCH GRAVIDITER… Tack på förhand 🙏🏼. Det är såååå tråkigt 🙄

        PS är ryskättad, det gör det inte det minsta mer intressant…

    Är 30 och har aldrig fått den frågan av släktingar. Av vänner som är mammor? ja hela tiden!

      Har heller aldrig fått frågan, kanske för att jag är forever alone och det krävs två för att göra ett barn men ändå, en del får frågan ändå vet jag🙃

      Ja, enda gången jag fått den frågan är av en bekant som klämt ur fyra ungar på fem år. Som sen blev förolämpad när jag sa att jag nog inte ville ha barn.

      Är 66 och har aldrig fått den frågan

    Klockrent. 😉 Polska äldre kvinnor är pushiga som få – och jag säger det av erfarenhet, båda mina föräldrar är polska…

      Inga polska föräldrar här men min bästis är polack. Inte lite tjat från deras sida. Jisses, man får inte vara ifred om nånting!

      Min mamma är polsk. Har man gått upp lite så får man höra det – ojpj nu börjar du bli lite rund. 5 minuter senare, varför äter du inte mer?
      När jag är lite för smal. Oj vad smal du blivit det klär dig inte.
      När jag väntade andra barnet och berättade för min mamma: är du glad? Det är mycket jobb med två barn.

      Hon har inget filter och ingen takt 😅

        Hahahahaha!!! Klockrent 😂

        De är som kvinnor i Sverige brukade vara. Min mormors generation var så där på om allt. 😄

          Min mormor också 🙄 Helt filterlös och rätt otrevlig.

        Haha ååh klockrent! Fast tyvärr är min mamma besatt av att påpeka vikt och anser att alla är superfeta i familjen. Hon kan till och med fråga mig om mina vänner har gått upp i vikt eller håller sig smala? Så konstig grej att vara besatt av…

      Hahaha jaaa +1 på det (iofs bara en förälder som är polack men still)..

    Klockrent så jävla bra. Alexandra är rolig och många av hennes reels är sjukt bra.

    Absolut kul men den är ju tagen från en annan på tiktok som gjorde den först, så hon har kopierat vilket blir lite mindre kul😊

      Blir inte förvånad hon kopierar andra hela tiden 🙈

        De flesta kopierar och influencas av andra men behöver inte vara dåligt för det.

      Tycker varje etnicitet har en video över typiska beteenden.

    På tal om detta; Nina glimsell är gravid🤗

      Ole news…

        *old

    Jag kan på ett sätt förstå att en fråga om barn kan upplevas stressande för den som försökt länge. Men tycker samtidigt det är så överdrivet att aldrig få fråga om någon planerar att skaffa barn framöver. Det är väl en ganska naturlig fråga eller? Majoriteten (särskilt härinne) hävdar ändå att få barn är det största i livet, men det ska inte samtidigt inte få yppas ett ord om det?
    Barn är en del av livet. Att fråga om någon vill ha barn är inte konstigare att fråga vad någon vill bli när den blir stor, om den vill flytta till en annan stad, vad den jobbar med. I ett fåtal fall kommer frågan att komma olämpligt då någon nyss förlorat sitt jobb eller den tänkta flytten gick inte som planerat. Men att hantera det är ju den drabbade personens ansvar. Inte alla andras.

      Jo såklart man ska prata om barn! Och det gör ju de flesta, om sina egna dvs. Visar bilder och när de är gravida pratar om graviditeten. Fullt rimligt! Det som är störigt är väl att när man ”närmar sig åldern för att få barn” (när det nu är? Typ 30?) så är det väl många som upplever ett enormt tjat. Men tex när jag varit ny på jobbet eller när andra är nya så är det inte den första frågan jag ställer pga finns ju så mkt annat att prata om! Sen vet jag att alla andra redan ställt den frågan så jag behöver inte fråga en gång till 😂

      Sen ett tillägg: när det gäller mina närmsta vänner så är det självklar att man pratar om/när/hur, men skulle nog inte ställa den frågan på typ en släktmiddag. Blir nån gravid så får man ju reda på det tids nog?

        Du får såklart ställa den frågan. Jag har bara förklarat att jag inte ställer den av olika anledningar. Tror inte att jag sårar någon genom att inte ställa den frågan. Personligen har jag innan när jag ställt den frågan fått många svar som verkade besvära den jag frågade så jag slutade fråga. Som sagt. Tror ingen lider av en utebliven fråga om barn.

      Håller med dig men de barnfria blir så oproportionerligt kränka så resten av oss går på äggskal.

        Vi lever i de kränktas tidsålder.

          Japp, istället för att hitta saker att prata om, förstå varandra och föra djupare diskussioner så ska vi vara tysta. Pratar vi om vädret då blir den som sitter i karantän sur.
          Pratar vi framtid då blir den som är sjukskriven sur. Pratar vi barn då blir de som inte vill ha barn sura.

          Om jag frågar dig om du har barn så är det inte för att jag vill kränka dig, det handlar om att jag vill lära känna dig och hitta något vi har gemensamt.

          Så sjukt det har blivit i Sverige.
          I mitt hemland så är det exakt tvärtom. Blir man sur över en bagatell då säger folk ”amen gå och sura du, vem orkar med dig just nu” eller ”sluta tro att allt handlar om dig, vi försöker bara prata”.
          Lite hårt åt andra hållet men snälla, hellre det än att inte ens våga fråga en människa vad den tycker om barn.
          Ännu sjukare att folk lyser upp om man pratar om hundar. Skevt.

            Förstår verkligen inte hur det kan vara ett problem att låta bli att fråga om någon vill ha barn, eller om någon planerar att försöka bli gravid. Låt bara bli om det inte är din bästa vän?

            Låt människor berätta det i sin takt och när/om de har lust att berätta det för dig? Vill de inte berätta för dig så skit i det, gå vidare med ditt liv liksom.

            Jag frågar ALDRIG om någon planerar/önskar bli gravida eller om de är det. Men tro det eller ej, väldigt många berättar på eget initiativ för mig om just detta. Jag får höra om allt ifrån ofrivillig barnlöshet, till nya graviditeter, missfall osv. Kanske vill folk berätta för att jag inte är så jäkla nyfiken att jag själv går runt och frågar random bekanta/kollegor om deras familjeplanering.

            Hundar 😍😍😍

        Tror du inte att de blir ledsna? Det är ju inte så många som är barnfria tänker jag. Alltså frivillift barnfria! De som inte har barn kanske blir ledsna men uppfattas som kränkta?

          Men snälla, ska jag gå runt och tro att alla är sjuka, inkontonenta, invalda och allmänt semi-handikappade?

          Om jag frågar dig ”åh, har du egna barn?” då kan du antingen ta dig samman och förklara att du inte vill ha barn, vänligt men bestämt. Eller förklara att det är känsligt.
          Bara en idiot skulle komma med följdfrågor. Den idioten kan du gott ignorera.

          Det är ditt ansvar att lära dig hantera dina känslor och kontrollera dina reaktioner.

          Ska jag som har ätstörningar bli arg på alla som frågar om jag ska ta fika på jobbet? Halllllå jag är faktiskt ätstörd!!!! Eller är det mitt ansvar att tacka nej/ja och hålla mig till det beslutet?

            Ta samma diskussion med de som verkligen är ätstörda och kräver TW på allt.

              Tänker aldrig anpassa mig efter lättkränkta. Ber därför inte någon anpassa sig efter mig och tro mig, jag har många triggers.

              Respekterar att alla inte vill prata om allt men ingen frågar känsliga frågor bara sådär.

            Nej. Jag menade att de som är ofrivilligt barnfria blir ledsna!! Inte de frivilligt, de bryr jag mig inte ett dugg om! Jag uttryckte mig otydligt!

              Men ärligt, hur många procent rör det sig om?
              Det är inte så att jag bara går upp till folk och pratar barn.

              Är en kvinna (eller man) runt 30, har en stabil partner och ett jobb..då kan man anta att barn inte är heeeeeeelt utanför kartan.
              Som sagt, kan de inte få barn då får de svara ärligt med att det är känsligt eller typ ”det är inget jag vill prata om”. Varför kan man inte bara anta att människor har kapaciteten att forma en endaste mening (eller grimas) som markerar att detta är inget vi vill diskutera vidare?

                Varför är det så otroligt viktigt att fråga om någon annan ska ha barn?

                  För att det är en mänsklig drift och något vi alla har gemensamt??????? Bra utgångspunkt för att lära känna folk mer.

                  Jag undrar detsamma. Det finns ju liksom sjutusen andra saker man kan fråga om som kan skapa gemenskap med den man pratar med? Har själv barn men känner definitivt inte mer gemenskap med andra som har barn liksom….

            Då kan jag upplysa dig om att ingen är skyldig att förklara något för dig överhuvudtaget.

      ”Barn är en del av livet” – säg det till tex Annica och se vad hon svarar. Vad vet du om någon kämpar järnet att få barn och sen får frågan om det inte är dags för barn snart? Så otroligt respektlöst.

      Har själv fått frågan väldigt många gånger och förstår inte vad nån annan (förutom min man) har med mitt ev barnafödande att göra? Är man så otroligt nyfiken på andras liv så har man nog rätt mycket att jobba på i sitt eget liv.

        Att det är jobbigt för Annica och alla andra som kämpar är ju just för att barn _är_ en del av livet. Alla kanske inte, av olika anledningar, får egna barn. Men alla känner någon som har barn, ser barn på stan, har varit barn…
        Det är med all säkerhet jobbigt att få den frågan efter många försök som inte lyckats men det är situationen som får personen att må dåligt, inte frågan.
        Sen fattar jag att frågan väcker vissa känslor, men det gör ju även gravidbilder på sociala medier eller att möta en barnvagn, vilket vi inte heller kan få folk att sluta med.

      Men såklart man pratar om sånt med typ… sina vänner. Kanske inte släktingar man inte har en nära relation med och annat löst folk. Träffar man någon ny bekant kanske man frågar om hen har barn men kanske inte om de planerar att skaffa.

        Jag har fått frågan ”är det inte dags för barn snart?” av släktingar, kollegor, bekanta, bekantas bekanta i 11 års tid. Trots att jag är frivilligt barnfri så är det jäkligt jobbigt att alltid få frågan. Kan inte ens tänka mig hur det är för dom som kämpar för att få barn.

          Menar du på allvar att du förklarat för samma typ 15 pers, i 11 års tid, att du inte vill ha barn men att exakt samma människor fortsätter fråga hela tiden?

            Jag har svarat på frågan om barn och sagt att jag inte kan få och folk svarar ”slappna av så ska det nog gå!” (Alltså ytliga bekanta och även totala främlingar). Folk är rätt gränslösa! Så det där tjatet om barn är nog i allra högsta grad sant.

              Det håller jag med om att det är sjukt.
              Men du är ju alltid så negativ när barn diskuteras (om än anonymt men med din dansande emojk) så du bidrar ju själv till den dåliga stämningen konstant.
              Då antar jag att du är negativ IRL också och är sån som stör sig och skakar på huvudet så fort någon pratar om barn.

            Du tror att jag bara träffat 15 pers på 11 år!? Tja är det så få du träffat så förstår jag att det kan vara lite svårt att förstå hur det är för oss andra som träffat betydligt fler personer.

              Mm, men du sa släktingar och kollegor och fick det att låta som att de aldrig kan låta dig vara. Man antar ju att det är samma människor.

              Blir du sur för att folk, som aldrig frågat dig tidigare och inte vet om att du är frivilligt barnfri, undrar vad du har för syn/relation till barn?
              Då är du den konstiga.

                Det är du som inte kan läsa. Det jag blir sur över är att man antar så jävla mycket och tycker sig ha rätten att fråga saker man inte har ett dugg med att göra.

                Om jag tror att ett par har det dåligt, är det då okej att fråga ”ska du inte skilja dig?”.

                Så nej, det är du som är den konstiga. Och andra med dig som inte kan respektera att man inte behöver veta allt om andra.

                  Säger mycket om dig att du jämför barn med skilsmässa….

                    Snälla kan du inte trolla lite mer när du ändå håller på.

                    Poängen flög tydligen väldigt långt över huvudet på dig. Det är oerhört respektlöst att fråga om saker man inte har ett dugg med att göra. Att fråga för att man själv är sjukligt nyfiken är bara ett äckligt beteende.

                      Vart drar man gränsen?
                      Man får inte fråga hur folk mår för jag har inte ett dugg med ditt mående att göra?

                      Finns mycket vi inte har ett dugg med att göra men som vi gör ändå, det kallas att vara människa och leva i ett samhälle.

      Problemet är att du inkräktar på folks privatliv med den frågan. Visst, det går jättebra om någon säger ”Ja, jag planerar att få barn” eller ”Nej, barn är inte min grej”, men för rätt många är snarare svaret ”Jag vill ha barn men vet inte om det kommer gå” och då är man inne på att snoka i folks hälsoproblem.

      Jag har en vän som berättade för många att nu ska hon och sambon försöka få barn. Hon har ångrat detta bittert! Varje månad började vänner fråga om hon var gravid. Långsamt blev frågorna färre och nu är det mer huvudet-på-sned och ledsen min när de frågar ”Jaha så vad ska ni umm hitta på i framtiden då…?”. Det skapar stress och press när andra väntar på att man ska bli gravid, och stress är det sista man behöver i den sitsen.

      Du svarar lite på din egen fråga:
      ”Majoriteten (särskilt härinne) hävdar ändå att få barn är det största i livet, men det ska inte samtidigt inte få yppas ett ord om det?”

      När man inte får till det så är det också den största sorgen i livet. När någon ställer frågor om barnplaner så har de ingen aning om vilken sorg som kan ligga och ruva. Det är så extremt känsligt. Personen man frågar kanske har drabbats av flera missfall, kanske genomgår ivf, kanske fått veta att hon inte kan få barn, kanske bär på ett dött foster.
      Varför kan man inte bara respektera att låta bli att fråga? Vill någon berätta för dig om sina 8 missfall så kommer hon nog göra det på den enkla frågan ”Har du barn?”. Varför måste man veta om någon planerar att skaffa barn eller om någon vill ha barn?
      Att inte kunna få barn eller ständigt drabbas av misslyckade försök är som ett öppet sår. Varje fråga som påminner om det är som en kniv som petar lite i det öppna. Barnfrågan är typ redan det enda man tänker på under dygnets alla timmar och en pulserande outhärdlig sorg. Man känner sig ofta misslyckad och allt som påminner om misslyckandet är tortyr.
      Ska det vara så svårt att låta bli att fråga? Kan inte förstå varför någon annans barnplaner ens är av intresse.

        Jag förstår absolut vad du menar. Men du svarar också lite på din egen fråga, att den som ställer frågan just inte har någon som helst aning om eventuella problem som kan finnas. Den har således inget ont uppsåt med sin fråga utan tycker att det är ett intressant ämne och för att den bryr sig om den andra personen.

        Jag säger inte emot att vissa kan tagga ner med sina förväntningar på när i en relation/viss ålder det är dags för kvinnor att skaffa barn. Och jag fattar att det blir extra smärtsamt om någon skulle vara ofrivilligt barnlös tror bara inte att lösningen är att inte fråga alls.

        Lite det är väl också Annicas tanke, att prata mer om det för att belysa problemet och vad många tvingas gå igenom.

    Jag gillar inte Alexandras humorklipp alls, tycker de är överdrivna och cringe.

    Svärmorsans min när jag tackade nej till ett glas vin när vi käkade middag på min killes födelsedag förra veckan. Nej, jag är inte gravid. Jag ville bara inte dricka vin på en tisdag.

      Ojojoj, hur vågade hon anta att hennes son kanske skulle ge henne ett efterlängtat barnbarn? Hur har hon mage att ens våga glädjas lite över tanken att en liten bebis kanske kommer och ger henne lite glädje igen vid livets slit? Hur I hela friden kan man ens koppla ett nejttack till vin med den fantastiska känslan att få hålla en bebis som påminner om ens eget barn när han var liten?

      Tycker du ska bryta.

        Aggressivt.

          Eller så är Elin bara väääääääääldigt oempatisk, orealistisk och kall.

            Haha what? 😄

        Haha Anonym I love you, roligaste kommentaren! 🤣

      Svärmor kanske bara tyckte att det var underligt att du inte ville dricka vin en tisdag? Eftersom vilken veckodag man dricker vin inte har så stor betydelse.

        Alkis.

          Precis. Ett glas vin en tisdag = alkoholist. Alla vet att alkoholintag på tisdagar är diagnoskriteriet för beroendesjukdom av alkohol.

      I feel you! Helt jäkla sjukt att man som kvinna i en viss ålder i princip måste dricka alkohol offentligt en gång i veckan för att inte hela stan ska tro man är gravid. Istället för att bara säga nej tack är inte sugen så måste man hitta på diverse ursäkter för att inte stå där och behöva bli klappad på magen. Frustrerande som fan.

    Jag hoppas du inser att en del faktiskt tycker och tänker exakt så som du skriver. Vilket gör att frivilligt barnfria ses som någon konstig sekt. Men varför vill du inte ge din svärmor ett barnbarn, eh… Tja för att det är MIN kropp och MITT beslut.

      ”Ge svärmor ett barnbarn”? Jadu majoriteten av alla världens män och kvinnor vill ju trots allt ha barn och barnbarn, så att bli kränkt för att ens svärmor hoppas att man ska bli gravid och få barn är verkligen bara larvigt.

        Larvigt är bara förnamnet. Har så svårt för just sådana människor. De är alltid så kalla, tråkiga och sura. Allt man säger uppfattas som kritik och så hatar de att andra får glädjas med dem. Deras glädje är deras egen precis som allt annat. Alla känner en ”Elin”, en sån som blir arg över ett skämt eller defensiv om någon vågar anta något om henne som inte stämmer.

    Jag tycker hon ofta får till det. Den här var jätte kul. Kanske relaterat till hög igenkänning pga fyller snart 35, inga barn men i stabil relation sedan snart 9 år tillbaka. Men, folk tycks också ge upp. Var värre för 4-5 år sen, så det är alltid en tröst.

      Om det är någon tröst: ju fler rynkor desto färre frågor om barn.
      Förbered dig på frågor om barnbarn, men ge det lite fler och djupare rynkor.

    Ingen utav dom är speciellt roliga. +1 för att de anstränger sig dock 🤣 men de jag finner roligast är de som bara är…. Utan att göra sig till så jävligt

    Hon har ofta en ganska bra humor.

    Jag har aldrig fått frågan om barn men det beror nog på att vänner och släkt märkt att jag blir mer osynlig när de skaffat barn och att jag inte släpper in barn i mitt hem.

    En annan intressant fråga som bara handlar om att kunna placera in en människa i ett fack är: Vad jobbar du med? Jag brukar fråga vad personen verkligen vill ha svar på, är det vad man aktivt gör eller varifrån man får sina pengar. För så fort jag säger vad jag gör så tror alla att jag har eget företag.

    Jag tror att Alexandra vill ha barn och att de försöker men inte lyckas.
    Hon skämtar lite för ofta om det för att det ska vara frivilligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *