Anitha Clemence årliga pepparkakshustävling

Den årliga pepparkakshustävlingen har gått av stapeln i hemma hos Anitha Clemence med familj.
Medan lag Tom-Allan och Joel dekorerade ett färdigköpt hus så bakade Anitha och Penny sitt från scratch.
Nu ligger de båda skapelserna uppe på Instastory, där följarna ska rösta för att kora ett vinnande hus.

Det står alltså mellan ”kreatörsteamet” och ”autist-teamet”.
”Autist-teamet”?
Vad tusan är ett ”autist-team”?

Nu är jag ingen expert i ämnet, men låter inte det här en smula ”funkofobiskt” ändå?
Var är Elaine Eksvärd när man behöver henne?

184 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Hade velat vara en fluga på väggen när hon och Calle var ihop. Otroligt märkliga människor.

      Skulle aldrig gå in på hennes insta och bjuda på ett klick, hemsk människa!!

      Men vad jag håller med! Mkt märkliga.

        Jag tänker att Joel och Tom Allan har väl autism? Annars finns det väl ingen anledning att kalla sig så?

          Humor kallas det visst.

          autentisk tror jag hon måste syfta på? ?

    Vem fan är Joel Anitha penny och tom? Familjen som tävlar i pepparkakshus på insta?

    Ibland kan man också bara känna att folk kanske borde chilla lite med kränktheten….

      Eller så använder man inte grupper för att beskriva någon i negativa sammanhang.

        Fast nej – jag både har barn som har autism samt jobbar med det….det är ju ganska välkänt att de flesta med autism gillar saker rakt, ordning och reda osv – det är ett skämt!
        Skämt är ju ganska avväpnande och normaliserande! Ska man bli kränkt av allt så får man det ganska jobbigt?

          Nej det är inte känt att de vill det, det är en fördom. Därav ordet ”spektrum”.

            Hur kan det vara en fördom när det ingår bland kriterierna?

            Det ingår i kriterierna för diagnosen – så det är ingen fördom! Sen är det såklart inte en 100% homogen grupp! Lite som att säga att folk i Småland är snåla osv

              Var menar du att det ingår i kriterierna? Håller inte riktigt med om det. Att vilja ha saker ”rakt, ordning och reda osv” kan falla inom B1 men långt ifrån hos alla. Min son har ekolali men tycker inte öh det är viktigt med ordning och reda eller att saker ska vara raka.

                Jag menar precis som du själv skriver – att det finns med som ett kriterium, sen behöver ju inte alls kriterier vara uppfyllda för att man ska få diagnosen men likväl är det ett (av många) kriterier. Eller hur menar du?

                  Jag menar att det är att förenkla det lite väl mycket. Att mena att det inte är en fördom bara för att vissa uppfyller kriteriet på just det sättet. Det är ju därför det kallas spektra. Jag upplever det som fördomsfullt när omgivningen utgår ifrån att min son vill ha ordning och reda pga sin diagnos.

                    Det är väl det som är just skämtet – att det för många vill ha det så? Men absolut inte alla, precis som många andra skämt om stereotyper…

                  Oj okunskapen här. Det finns tre kriterium för att få en autismdiagnos. Du måste ha någon form av avvikelse inom tre olika områden och minst ett inom dessa tre kategorier. Kriterierna ordning är ett symtom men inte ett kriterium för att få diagnosen.

                  Saknar du symtom under en av kategorierna har du inte diagnosen, då har du autistiska drag. Alltså ej en diagnos.

                  Säg att du har tics under kategorin motorik, språkforskning under kommunikation och ej adekvat samspel med andra under sociala delen så kan du få en diagnos på enbart detta. Men du behöver inte ha en vilja att hålla ordning, det kan jag skriva under på då min son inte alls bryr sig om stök.

                  I alla fall, om personen i exemplet inte hade haft tics hade hen inte fått diagnosen. Sedan är det vanligtvis fler symtom men mediaromantiska bilden av autism är långt ifrån generell.

                  Att tro detta visar på okunnighet och då ska man sätta sig i båten och lyssna på de som vet bättre.

                    Så sammanfattningsvis menar du att jag/vi skrev kriterier när vi skulle skrivit symtom?

                      Läs igen. Utbilda dig.

                      Se kommentaren nedan som helt klart förstått vad jag menar.

                      Och sluta generalisera.

                    I USA är det fyra kriterium. Ja, precis som du säger är det. Man får inte en diagnos utan att ha drag från alla tre kriterier. Upplever själv att jag har autistiska drag men en diagnos skulle aldrig bli aktuell för mig eftersom jag saknar drag från de andra två zonerna.

          Stackars dina barn och de autistiska personer du jobbar med. Det är stor skillnad på att driva med sig själv och att bli skrattad åt av andra.

            Ja, eller så har mina barn det jättebra utifrån att de inte bryr sig om vad andra säger eller tycker eller tänker??

      Som förälder till barn som nyligen fått en autism diagnos så svider det lite i och med att det enda man vill är att ens barn ska betraktas som ”normala”. Nu vet jag dock inte att anitha syftar på vad som insinueras här på bloggen men det är aldrig kul att höra autism i negativa sammanhang. (Än en gång, vet inte om det är det Anitha gör)

        + 1 på den!

        Fast nja – jag både har barn som har autism samt jobbar med det….det är ju ganska välkänt att de flesta med autism gillar saker rakt, ordning och reda osv – det är ett skämt!
        Skämt är ju ganska avväpnande och normaliserande! Livet med autism eller ett barn med autism är inget farligt eller hemskt, det är lite mer krävande men man behöver gå genom livet och vara kränkt och se sig själv som ett offer…livet kommer bli finfint för både dig och ditt barn❣️

          Det är på deras bekostnad som det skämtas, alltså inget som tillför något till normaliseringsprocessen. Ser även att du kommenterat detta två gånger. Bara förstå att det gör ont att det skämtas på detta sätt för vissa?

            Fast du kanske kan försöka förstå att vi tycker olika? För mig gör det inte ont, jag ser inget hemskt eller ledsamt i att mitt ena barn har autism – för mig är det inget ledsamt eller sorgligt eller jobbigt! Vi har ett finfint liv, hen har ett finfint liv och klarar typ allt med lite extra stöd!

            Fast nu måste jag få fråga: förstår DU att det kan upplevas som väldigt kränkande kategoriseras som såå speciell och udda du överhuvudtaget inte går att skämta med för du är såå speciell och udda? Jag tycker du sprider betydligt mer fördomar än instaskämtet.

          Jag vet att människor med autism är fantastiska men trots sin diagnos är de inte stöpta i samma form och TROTS detta så sörjer jag fortfarande enormt att mitt barn har en diagnos. Ingen har sagt att man ser sig som ett offer eller är kränkt för att man inte inte tycker ett stereotypiskt skämt är roligt eller att det svider. Du har din syn på det, det respekterar jag, men bara för att vi har barn med liknande diagnos kan vi ha helt olika liv och upplevelser.

            Absolut – jag tänker dock att inget blir bättre av att haka upp sig på sånt här utan att se det ur ett icke-kränkt perspektiv! Men ja, vi ser det olika helt enkelt?

              Fast nu förutsätter du ju att jag har hakat upp mig på det istället för att jag reagerade och berättade hur det KAN upplevas? Man kan reagera på saker utan att vara kränkt och dessutom är det en härskarteknik att försöka underminera någon annans upplevelser genom att stämpla dom som kränkta. Du ser inget ledsamt eller hemskt att ditt barn har autism men för andra kan det vara en stor sorg att se sina barn kämpa i vardagen. Du kan försöka se det ur det perspektivet istället.

                Vi har helt olika perspektiv och kanske helt olika upplevelser❤️

          Kan du snälla fråga någon med autism som inte är dina barn vad de tycker istället för att prata för dem?

            Vad ska jag fråga?

            Och vem ”pratar jag för”? Jag skrev vad jag tyckte och tänkte – inte vad ngn annan tyckte och tänkte…

              Nej, men precis. Och du är inte autistisk?

                Du menar att alla som inte uppskattar skämtet i kommentarsfältet och tydligen har tolkningsföreträde i påståendet att det är kränkande för autister är autister? Dvs vi har 90% autister här ikväll? Nonsens. Woke heter det.

                Jo, det kan hända att jag eventuellt är det- är dock inte utredd och slänger mig inte med diagnoser hur som helst…men eventuellt, misstänker dock mer åt Adhd-hållet i så fall! Känner dock inget behov av utredning, inget som hindrar min vardag eller som jag är i behov av stöd för?
                Skulle dock inte bry mig det minsta om jag utreddes och hade det!

                Hehe- om jag är autistisk så kan man ju ha mig som en av många förebilder tänker jag?
                Jag har ett välfungerande liv, har läst 375 högskolepoäng och avslutat som kursetta, har ett chefsjobb och familj?

                  Grattis… eller nått

                    Tack snälla?

          Som förälder till barn m autism blir jag inte kränkt. Jag blir ledsen när man gör ett skämt på den stereotypa bilden av autism. Autism är så mycket mer än rakt och rätt. Det kan inrymma stor kreativitet, men tyvärr får de här barnen tidigt lära sig att de är fel och gör fel. Inte alls roligt och att livet med diagnosen inte är hemskt och betungande får stå för dig. Här har det varit och är fortf minst sagt hemskt emellanåt.

            Klart det kan vara tufft – det är ju livet med alla barn…men om du upplever livet med ditt barn som hemskt emellanåt så hoppas jag du får hjälp med det!

              Men tänk på hur fan du skriver till folk.
              Snacka om härskarteknik?
              Klart hen inte tycker att livet med sitt barn är hemskt utan att situationen kan vara det. Snälla…
              Du har ju noll taktkänsla och du säger att du jobbar med autism? Jösses…

              Jag hoppas snarare du får hjälp C. Hjälp med att förstå att personer med autism inte önskar att bli hånade/kritiserade för något de inte kan rå för. Tror det hemskaste med att vara förälder till barn med funktionsvariationer är att bevittna när de får utstå nedsättande kommentarer och kränkande behandling. Tror du på allvar att det inte finns vuxna eller barn som blir ledsna av detta?

                Men seriöst! Hur är det möjligt vara så inskränkt man inte kan leva med att C har en annan uppfattning i frågan än du? Jag hoppas DU får hjälp.

                Va? Jag skrev ju att jag hoppades att en mamma som emellanåt upplever livet som hemskt får hjälp?!
                Hur kan det innebära att jag inte förstår att folk kan bli ledsna?

                Folk kan i allmänhet blir ledsna/kränkta/what ever för en mängd olika saker – men det innebär inte att alla blir det och inte heller att alla andra anpassar sig efter det…

                Vem tror du i slutändan mår bättre? Den som inte bryr sig eller den som blir ledsen och kränkt?

                  Det upplevs inte som att du förstår för att du svarar på en kommentar där jag tex skriver att jag upplever att det svider med ett ”nja” och sen ”livet med autism är inte farligt eller hemskt”. Det är det ingen som har påstått men det kan likväl vara en sorg. Sen när du fortsätter att kalla mig kränkt för att jag har en annan åsikt och upplevelse så verkar det absolut inte som att du förstår. Du verkar ha snöat in på att jag skulle tycka att det är jobbigt enbart pga av anithas kommentar och inte som det faktiskt är, att man blir påmind om att ens barn inte är som andra och kommer aldrig att vara det. Kan man få vara ledsen över det utan att bli kallad kränkt?

                    Nu handlade ju hela inlägget om just hennes ”kränkande” Instagraminlägg – men ja, du får känna det som en sorg, du och alla andra har rätt att känns exakt hur som helst men så även jag.
                    Och vi delar helt enkelt inte perspektiv eller synsätt- i min värld spelar en diagnos ingen roll, det spelar ingen roll om någon är annorlunda eller speciell eller har särskilda behov….jag är nog mer ”ta det du har och gör det bästa av det” så för mig är det ingen sorg, kanske har jag och mitt barn haft tur, kanske beror turen på vår inställning eller så beror det på ngt helt annat- jag vet inte men som sagt, du är såklart helt fri till din känslan liksom alla andra.

                Får eksem av din ohederliga debatteknik. Du bemöter henne inte i sak utan dränker texten i emotionellt dravel för att ge sken av att du är god och hen ond. Vilket är BS, det enda du försöker göra är att inte bemöta henne i sak.

                  Ok? Menar du ”anonym 20.55”?
                  Jo- som jag skrev så förstår jag att många kan bli ledsna för detta och massa andra saker också! Jag skulle tex mycket väl kunna bli ledsen över din kommentar? Men ändå skrev du den och jag har ju ett val (precis som alla andra har) där jag kan välja om jag blir kränkt/ledsen eller vad som helst…
                  Men för att förtydliga (vilket jag nu skriver för tredje gången) JA! Jag förstår att en del blir ledsna – alla för regera som de vill/kan/känner och det innebär ju att även jag får skriva mina tankar och funderingar eller hur?

                    Det var inte riktat till dig öht.

                      Men gud – jag hänger inte med i tråden….kanske läge att jag loggar ut och lägger mig?

                    Allt du säger kring upplevelsen av att leva med ett barn som har autism är fel. Och det har forskning visat. Rekommenderar att du tar din utbildning och går in på en ansedd tidskrift som publicerar forskning kring ämnet.

                      Så du menar att min upplevelse inte stämmer?! Jag tänker att det inte finns speciellt mkt forskning som kommer kunna ändra på min (eller annans) upplevelse av sitt eget liv??

          Älskar hur du bara tycker dig ha rätt att tala för alla med autistiska kids.
          Kul för dig att ni har det så bra och roligt och bara behöver ha det lite extra krävande men du kanske ska ha ödmjukheten inför att det finns jäääkligt många familjer med autistiska barn som har det rent ut sagt för jäkligt. Lustigt att du jobbar med detta och ändå inte har kunskap om just det eller?
          Du kanske inte förstår att om de bara hade det liiite extra krävande så hade du inte behövt arbeta med det.
          Jag tänker att det är du själv som känner att du vill normalisera det hela för att kanske må bättre själv men snälla låt bli att normalisera funkofobi för det är inte nice❤️

            Jag vill inte normalisera funkofobi och egentligen inte normalisera något alls – vad är egentligen normalt? Jag tänker mer att alla är generellt lite onormala och det funkar finfint det med?

        Nä, min son är autistisk och vi vet alla i vår familj att det inte är det normala. De flesta människor är inte autistiska. Alla vi möter märker ganska snabbt att något är annorlunda med vår son och vi berättar även för de som kommer vara i hans närhet såsom grannar och lärare vad hans diagnos är och varför han kanske inte hejar eller varför han pratar lite för sig själv. Alla utan undantag är väldigt förstående och beter sig precis som vanligt runt honom. Så genom att faktiskt behandla det som avvikande så har vi skapat en normal värld runt omkring honom.

          Men det är faktiskt en annan sak att göra det av hänsyn till ditt barn framför en pedagog än att basunera ut att han är annorlunda på ett så förminskande sätt inför tusentals människor. ”Autistunge” är ett skällsord idag pga personer som Anitha. Din son är inte sin diagnos, han är bara sig själv.

            Jag antar att jag inte upplever de flesta skämten som förminskande? Många skojar ju bara lite komiskt om vissa drag. Humor är ju inte samma som att förminska eller håna.

              Exakt – saker kan sägas extremt hånande och nedvärderande medan i princip samma sak kan sägas med glimten i ögat…jag tror på att öppenhet och att ta saker med lite humör underlättar livet!

        Alltså jag tror, obs. TROR, att hon menade att hennes och dotterns hus var autentiskt, i förhållande till killarnas redan färdiga, massproducerade hus.

          Det enda smarta som sagts här i dag.

          Jaha nej, kollade igen och ordet stod visst i motsats till kreatörsteamet. ?

      Jag har autism och det är inte jätteroligt när autism används som slagord. När någon är korkad, missförstår, gör något ”annorlunda”. Så blir kommentaren ”sluta va en sån jävla autist!”.

      Jag blir inte särskilt kränkt, förrän jag måste stå framför någon och försvara mig själv och min diagnos. Då de minsann förknippar autism med att man har låg intelligens. Jag har blivit i princip omyndighetsförklarad av främmande människor pga att deras uppfattning av autism är helt skev.

      Tycker ändå att vi med diagnosen har tolkningsföreträde rörande vad som är kränkande eller ej.

        Aldrig hört det uttrycket nånsin, vad är det för människor som använder det?

    Vem är Amanda?

    Och vem är Amanda? (Rubriken)

      Men är väl uppenbart att hon skrivit fel förnamn bara ?

      Amanda Schulman och Anitha var/är ovänner sen länge.

    Amanda Clemence – stor humor!

    1. Man är inte sin diagnos, man har en diagnos. ”Autister” är inte ett okej sätt att benämna någon med eller utan diagnos.

    2. Förstår inte sammanhanget? Varför ställs kreatörer mot personer med en diagnos?

      Tror bara miss craddle-robber vill hävda sig eller göra ett försök till att vara rolig.. Det vore inte första gången.

      Finns olika personer inom spektrat som känner olika. Här är en jättebra artikel på ämnet. Enklast är nog att fråga folk med diagnosen vad de föredrar själva och inte bestämma åt dem. Jag tycker den här artikeln berättar på ett bra sätt om varför vissa faktiskt vill kalla sig autister eller autistiska snarare än att de ”har autism”. (Min son har diagnos och jag själv utreds).
      https://theconversation.com/watch-your-language-when-talking-about-autism-44531

        Min son har autism och jag arbetar för funkisrätt. Det är inte en okej benämning från en person som anita

          Jag håller helt med dig, tycker inte hennes sätt är rätt att skriva. Men att säga att man inte får säga att någon ”är autistisk” eller är ”autist” är ju direkt felaktigt. Det är väl upp till var och en att bestämma vad de vill kalla sig, och omgivningen bör lyssna till vad individen vill kalla och benämna sig själv.

            Rent generellt ska man inte säga det. Om en person säger till sin omgivning att det är okej är det en annan sak. Man ska helt enkelt bara inte ta sig friheten att göra det. Menar jag.

              Så kanske det har varit förr, och det är framför allt neuronormativa som har tyckt och tänkt så.
              Men det är väl ändå bättre att alla drar sitt att till kampen och låter folk säga det de vill och önskar om sig själva. Om du läser artiklarna så kanske det blir mer klart.

              ”Rent generellt” och ”menar jag” blir ju lite motsägelsefullt också. Rent generellt som i att någon bestämt på ett visst sätt eller menar du att det är rent generellt som det är så i din mening? Du kan ju inte bestämma vad andra vill kalla sig, oavsett om ditt barn är på spektrat eller ej. Enklast är väl att inte alls ta för givet hur någon vill definieras eller inte definieras, utan istället fråga.

          Hur vet du det? Kanske en eller fler i tävlingen är inom autistspektrumet.

      Här kommer ytterligare en sådan artikel där fler uttalar sig om varför de föredrar det ena eller det andra. 🙂
      https://www.abc.net.au/everyday/autistic-or-has-autism-why-words-matter-and-how-to-get-it-right/10903768

      Här är ett bra citat ur artikeln som är pro att få säga Identity-first:
      ”I see the arguments for ’person with autism’ but I feel tempted to give the comeback that I don’t see my autism as something that is so terrible that it has to be pushed to the end of the sentence as if it’s not part of the real me.”

      Jag kan förstå att en använder den här retoriken i många fall, att man inte är sin diagnos. Men autism är medfött, det är inte något som ”botas” utan ett tillstånd där hjärnan fungerar annorlunda mot normen. Personligen så håller jag med mannen som uttalat citatet ovan. Men förstår också de som inte håller med och därav är min approach att alla på spektrat får välja själva om de vill säga autist/autistisk eller om de vill säga ”har autism”.

        Jag är autistisk / har autism.
        Och det är ju medfött. Jag har alltid förstått att jag är annorlunda, men de flesta märker det inte. De märker att jag har hög ångest och att jag är tvångsmässig. Men det tog många år innan de insåg att det inte är OCD utan att det är autism, och att tvången är stereotypier – dvs att jag gör saker på ett tvångsmässigt sätt för att det gör det enklare att hantera intrycken. Jag har alltså diagnosen atypisk autism. Och jag är så atypisk att ingen tror att jag har det. Och jag skäms för autismen, för att jag är annorlunda. Men på habiliteringen har de sagt att jag måste förklara ibland, så att folk förstår varför jag ibland beter mig annorlunda än andra. Jag vill verkligen inte gömma mig bakom min diagnos, så jag berättar sällan. För jag vill verkligen passera som ”normal”.
        Men när jag väl berättar om min diagnos så säger alla: ”Är du säker?”, ”Du har väl bara en släng av det?” osv osv.
        Jag är särbegåvad, men går på en daglig (konstnärlig) verksamhet tillsammans med folk med Downs syndrom och andra liknande funktionshinder. Så jag är en udda fågel där kan man säga ? Men jag har trivts där, och alla de andra ”brukarna” är rätt roliga och fina. Personalen har varit bra förut, men nu har de anställt en ny person som är väldigt speciell. Hon säger att hon inte vill ha mig där eftersom jag inte är som de andra. Jag satt inte med och fikade en dag, och det blev hon arg på. Jag målar inte mandala som de andra, utan gör egna silversmycken i silverlera. Och allt detta har tidigare varit helt ok för personalen. Men hon säger att jag måste göra allt exakt som de andra, och att hon inte ens tänker skriva upp till kommunen att jag har varit där den här månaden för att jag ”inte har gjort något” enligt henne. Jag sade till henne att jag kan visa smyckena jag har gjort, och jag började ta fram dem för att visa – men hon sade flera ggr att hon inte vill se dem. Och sedan hämtade hon resten av personalen och sade att de håller med henne. Och ingen sade emot henne ? Jag förklarade att jag har autism, och att jag beter mig lite annorlunda än de med Downs. Och att jag inte har stört någon och att jag har trivts där. Och hon svarade att ”alla har autism, det är ett stort spektra”. Och de andra i personalen höll med. Det är så absurt att bli förminskad och utstött – och dessutom av någon som är anställd och som borde ha en viss förståelse. Jag började gråta och tömde mitt skåp och gick hem. Jag har gått där i sexton år, och har älskat det. Men efter all mobbning så gav jag igår upp. Så nu står jag utan daglig verksamhet, och så skäms jag ännu mera för att jag är annorlunda. Jag har aldrig skyllt på min diagnos, och så blev jag bemött så här på en plats där jag borde vara trygg.
        De andra brukarna kom med näsdukar, och de kramade mig. ❤️Men ingen i personalen brydde sig. Det är så absurt.
        Så ja, alltså det är inte lätt att ha autism. Och det ska inte förminskas med att ”alla är på spektrat”. Vi som har det har det. Och det är ingen diagnos man får lättvindigt.

          Nej, fy fan vilka idioter som förstör för dig istället för att stötta dig, vilket är deras jobb. Jag blir så ledsen för din skull!

          Usch vad hemskt, har du möjlighet att kontakta kommunen? Förstår såklart om du inte vill gå dit mer efter denna händelse, men någon måste säga till personalen på skarpen.
          Stor stor stor stor kram ❤️

          Men du!
          Jag blir jätteledsen när jag hör din historia. Det låter verkligen som att du är fel bemött!
          Vill bara rycka upp dörren och skälla på dom och prata med någon ansvarig. Har du någon som kan ryta i åt dig och hjälpa dig med detta??

          Vad hemsk upplevelse! Denna person borde inte få jobba där!!

          Usch vad ledsen jag blev att läsa detta, så hemskt att bli bemött på det sättet, och ännu värre på, som du beskriver det, en plats där du ska känna dig trygg och borde kunna förvänta dig förståelse. ? Vet inte om du tycker det är för jobbigt, men kanske kan du kontakta någon högre upp? Chefen till den anställde? Kanske ta hjälp av någon närstående som kan backa dig om det känns obehagligt. Kan tänka mig att bara det faktum att man har en diagnos kan få en att känna sig som att man har mindre att säga till om/mindre rätt då ord står mot ord. ? Du ska verkligen inte sluta med något du gjort, och trivs med, i 16 år. Det är ju alldeles förfärligt. ❤️?

          Fy fasen! Har du ingen stödperson el liknande som kan stötta dig och hjälpa dig att prata med den ansvariga för verksamheten? Det att övrig personal vare sig höll med el sa emot behöver inte betyda att de tycker som denna nya anställda person, dvs att du skall lämna. Hen kan vara en sån som manipulerar människor och kollegor, och då vågar de övriga inte ta ställning (vilket givetvis är ynkligt, men vanligt om det kommer in en dominant manipulerande i en grupp) Hoppas verkligen att du kan komma tillbaka! Håller mina tummar för dig.❤️

            En i personalen (som har jobbat där i sju år) höll med öppet, och sade att ”alla kan skriva under på att du inte gör något vettigt här”, och så tog hon upp att hon kände sig kränkt för att jag ”undviker henne”. Jag förklarade då återigen autismen, och fick samma svar ”att det har ju alla”. Och då sade en av brukarna: ”jag har inte autism, jag har ADHD och hjärnskada”. Och personalen bara fnös åt henne.
            Men en annan i personalen tog in mig i ett rum och sade att hon håller med mig om att det här bemötandet inte är ok och att jag måste kontakta chefen och ta upp det här. Och så sade hon att hon ”inte vill hamna i kläm”.
            Jag har en kontaktperson som är jättebra, och som jag träffar två ggr i veckan – och som tur var hade vi bestämt oss för att ses igår kväll. Så jag berättade allt och grät en massa. Och hon blev jättearg på den här personalen och sade att hon inte ska jobba med människor. Och att jag inte ska vara ledsen, utan att det är bättre att vara arg. Min sambo tycker samma sak. Och mina föräldrar. ❤️ Så jag försöker att ta till mig det, att jag inte har gjort något fel. Men samtidigt är jag så himla ledsen, och känner mig värdelös.
            Men idag har jag fått tag på LSS-samordnaren och berättade att jag har slutat. Och tydligen finns det en annan liknande konstnärlig verksamhet i min stad, och i februari ska jag få gå på studiebesök där.

              Men för i hela helvete! Hoppas verkligen det ordnar upp sig för dig, den där människan verkar ju inte vara på rätt arbetsplats. DU har absout Inte gjort nåt fel, är inte helt hundra men det är väl inte personalen som ska bedöma vem som ska vara där? Det gör väl nån biståndshandläggare? Personalen ska väl bara ta hand om er som är där. Hoppas du känner dig stark nog att ta det här vidare till någon högre upp för detta är ju bara fel! ❤️

                Ja, jag pratade med min biståndshandläggare igår – och hon mailade till verksamheten att de måste skriva in varje gång jag har varit där. Att de måste meddela kommunen så att jag får min ersättning (man får en liten ”lön” för varje gång man är där). Men jag kommer inte att kontakta chefen tror jag, för jag vet inte vem det är. De byter ständigt chefer, och på sistone har personalen sagt att det är den nya chefen som har bestämt att alla måste göra samma sak (måla mandala eller göra figurer av kottar). Chefen har också sagt upp alla konstnärliga ledare, och tagit in bland annat den här nya personalen. Så nu känns det mera som ett dagis, där de vaktar oss. När de konstnärliga ledarna var där så gjorde vi smycken, makramé, broderade, stickade, fotade, målade, gjorde installationer, skulpterade osv osv. Det var så kul! Och vi hade utställningar. Dessutom hade vi en liten butik där vi sålde våra alster till allmänheten. Men nu har de stängt butiken, slutat med utställningar m.m. Så det var dags för mig att gå vidare. Men jag hade hoppats att de i alla fall kunde vara trevliga mot mig.

              Du ser! Den i personalen som tog dig åt sidan och tyckte det var fel vågar inte stå upp för det i gruppen öppet, pga att det finns en dominant (den nyanställde då förmodligen) i gruppen. Man kan även översätta det här i mobbning, för det är precis samma mekanismer bakom. (ngn som styr och ställer över övriga, och övriga vågar inte ta ställning, fastän de tycker det är fel) Självklart inte ok att inte stå upp för dig av övrig personal, men det är rädsla bakom och har inget med dig att göra el att de tycker du är värdelös osv. Bra du har stöd och ett nytt ställe låter ju toppen?,stort lycka till!❤️

                Tack! ❤️
                Ja, det känns som mobbning. Men samtidigt är vi ju alla vuxna? Kan vuxna människor mobbas? Har man inte växt ifrån sånt? Och varför vågar folk inte säga ifrån?
                Min pojkvän säger att vissa inte ”har ryggrad”. Men jag förstår inte riktigt hur man kan vara så feg. Både min pojkvän och min mamma sade att de är rädda att förlora sina jobb och därför är rädda för konflikter. Jag tror att jag förstår det, men samtidigt skulle jag själv inte kunna leva med mig själv om jag inte stod upp för någon som blev mobbad.
                Jaja, jag får gå vidare och tänka framåt. Att kanske de är snälla och respektfulla på det nya stället.

                  Blir helt bedrövad för din skull. Så inkompetent. Men det positiva är ändå att du inte behöver vara delaktig i detta respektlösa, inkompetenta sammanhang mer.
                  Hoppas, hoppas du kommer trivas med det nya. ?

    Ugh, orka bli upprörd över precis allt!

    Camilla, önskeinlägg är lite hjärtevärmande och glada inlägg. Allt annat är ju lite deppigt med pandemi och allt!

      Men en bra början är kanske att skriva hjärtevärmande kommentarer? Som tex att ha empati med de som har autism?

        Yes – I start, Här är lite heartwarming stories att läsa!
        https://brightside.me/wonder-people/ten-heartwarming-stories-that-prove-theres-more-good-in-the-world-than-we-think-187155/

        Jag vet inte hur mycket jag egentligen vill tycka att folk med autism behöver mer empati än andra. Det är ju ingen sjukdom och tycker verkligen inte man ständigt ska behöva identifieras av sin diagnos när man är så mycket mer som människa och person. Men naturligtvis ska man ha förståelse, respekt och insikten att alla är olika, och att många med autism både är högintelligenta och funkar utmärkt bra i samhället oavsett var på spektrat de befinner sig. Lite överseende kan man ju ha om det blir lite tokigt socialt eller svårt att läsa av uttryck.

        Dock är min mening med kommentaren främst att ifrågasätta varför bloggbevakning så ofta tar upp ganska känsliga ämnen som i princip alltid lämnar en pissig ton i kommentarsfältet.

          Fast förlåt men det du skriver nu är ju verkligen en stereotyp av autism. ” Lite överseende kan man ju ha om det blir lite tokigt socialt eller svårt att läsa av uttryck.” – är det det enda som är autism eller vad menar du?

          Högfungerande? För dig och samhället kanske. Men du har ju ingen aning om allt det som krävs av en person med så kallad ”högfungerande” autism att vara det du definierar som ”högfungerande”, alltså anpassa sig till normen. Din kommentar blir liksom ett bevis på varför du kanske ska lära dig lite mer empati och utbilda dig lite.

            Nu är ju den enda som sagt något om ”högfungerande” du.

              ” många med autism både är högintelligenta och funkar utmärkt bra i samhället oavsett var på spektrat de befinner sig” – högfungerande.

                Aspberger är ju den vanligt bland läkare och forskare.

                  -den

                Skriver ju att ”många” men inte att alla är är det.

                Men vad missar jag när jag skriver att man kan ha lite överseende? Du skriver ju att det är svårt att anpassa sig till normen? Uppriktig fråga, är inte det att ha empati och att försöka möta folk i omgivningen?

                Hör att jag låter som ett troll men vill inte ha den här typen av diskussioner om jag möter folk IRL med autism så hjälp mig gärna. Skrev ju att jag förstår och respekterar att alla är olika.

                  Fast det är ju en myt att ”många med autism” är si och så. Jag blir ofta bemött med ”wow vad häftigt, det är ju verkligen en superkraft”. NEJ det är det inte. Så länge inte alla förstår vad det innebär så är det inte det.
                  Mycket av det man går igenom sker på insidan, det kan du läsa om om du fördjupar dig, men det du ser är att det blir ”tokigt socialt”. Jag personligen har till exempel inga nära vänner, jag kämpar med att hitta nära vänner men det fungerar inte, av olika skäl. Jag missbedömer folks avsikter hela tiden vilket har lett till flera extremt jobbiga situationer som jag helst inte vill dela här. Varje dag som jag möter folk med att hålla ögonkontakt och det bland annat är så dränerande att jag är trött jämt. Jag räknas som högfungerande, jag har ett bra jobb, familj, bor i hus, har en yrkesutbildning. Jag fungerar inte på insidan, men i samhällets ögon är jag högfungerande och då är det ju ”bra”. Men för mig är mitt liv allt annat än bra, just nu. Hade jag inte haft mina barn hade jag förmodligen avslutat mitt liv eller hängett mig totalt åt mitt alkoholmissbruk.

                  Så det är några av sakerna som inte syns på mig. Jag som förmodligen kommer bli befordrad till chef, som utåt sett ser ut att ha ett ordnat, organiserat och städat liv. Det kaos som sker på min insida är inget jag kan dela med mig av för att få förståelse för det är för absurt och för jobbigt för min omgivning att ta i. Mina föräldrar tycker att det är extremt jobbigt att jag har autism, de vill knappt kännas vid det för de verkar tro att det är en reflektion av dem som föräldrar. Och så är ju inte fallet.

                  Jag har känt mig missförstådd i hela mitt liv.

                  Det finns inget ”det här är autism och alla med diagnosen är såhär”. Det är därför det är ett spektra. Jag kan inte lära dig hur det är för alla, men såhär är det för mig. Det enda du kan göra är att vara mer öppen, inse att du vet toppen av isberget och att mycket av kampen för de som är ”högintelligenta” och ”funkar utmärkt i vårt samhälle” (jag till exempel) pågår på personens insida. Ha empati för att många av har utvecklat sådana extrema strategier för att hantera allt det här för att DU ska känna dig bekväm så att det inte blir ”lite tokigt socialt”.

                  Mitt tips till dig för att undvika sådana diskussioner när du möter någon med autism/som har autistisk är att bara lyssna. Såg inget av det du skrev ovan. Berätta inte för personen hur det är för den, för det vet personen bäst själv. Att bara lyssna är good enough. Tycker i alla fall jag. Att uttrycka förståelse för det personen upplever är negativt i sitt liv, oavsett om det är autismen, ADHD eller någon annan sjukdom. ”Jag förstår att det här måste vara jobbigt för dig”.

                    Tack Sol! Och igen, ber verkligen om ursäkta om jag uttryckte mig klumpigt. kommentaren hamnade verkligen snett, min avsikt var att försöka betona att vara förstående för att alla är olika och att ha överseende i sociala situationer.

                    Lyssna är ett bra tips! Jag blir uppriktigt förvånad att min avsikt verkligen gick totalt förbi och det är en bra lärdom att ha med sig. jag förstår att du har det kämpigt.

          ”Lite tokigt socialt” är väl en underdrift. Har själv autism, jag räknas som högfungerande (har IQ medel eller över medel) och har inte ”allvarlig autism” utan räknas mer som ”lätt”. Ändå har detta orsakat väldigt stora problem i mitt liv, speciellt när det kommer till relationer. Att vara högfungerande och rent praktiskt fungera i samhället på det vis att du kan klara dig på egen hand betyder inte att den är lätt att handskas med på alla andra plan.

          Om du har kommit till den punkten att du får en diagnos så är dina problem så pass stora att det stör dig i din vardag. Visst, många av oss lyckas väldigt bra med att gömma stora delar av våra problem för omvärlden då mycket av det är inombords. Det betyder dock inte att vi skulle lida mindre. Får så ofta höra ”va det märks inte alls på dig!” när jag i själva verket går på högvarv på insidan.

          Jag personligen blir inte alls kränkt av att man skämtar så som man gjorde i denna post. Det jag stör mig på med din kommentar är att du förminskar hur svårt även s.k. ”högfungerande autism” är att handskas med. Det blir jag mer kränkt av. IG-posten skämtade om stereotypa beteenden från många med autism (vilket många av oss med diagnosen själva gör) medan du förminskade diagnosen på riktigt.

            Jag menade verkligen inte att kränka dig eller att förminska dina upplevelser. Eller att tala stereotypt om folk med autism.
            Mest av allt ville jag fortfarande bara uppmuntra till mer positiva inslag som inte skapar så tråkiga kommentarer.

            Jag hoppas detta kom fram ändå för jag menar det verkligen:
            “Naturligtvis ska man ha förståelse, respekt och insikten att alla är olika”

            Och hjälp mig förstå, hur möter jag någon som dig bäst? Att inte tro att alla är högfungerande – got it! Jag skriver att jag tycker man ska ha överseende om det blir tokigt socialt? Men vill du inte det om det är som du beskriver?

      Skulle du skrivit samma om det var ett rasistiskt namn på teamet? Om inte så tycker jag du ska tänka om.

        Alltså jag tycker det är fel att skriva ”team atutism” don’t get me wrong. Precis som jag tycker det är fel att skriva rasistiskt.

        Men funderar snarare på syftet med inlägget! Jag tänker att bloggbevakning kanske har plats för mer än bara ”upprörda” inlägg. Kanske en blandning där det ibland får vara lite mysigt.

        Whataboutism.

        ”Om DeT vAr eTt rAsIstiSkT nAmN dÅ??”

        Nu var det ju inte det.

          Lägg ner. Man kan absolut tänka att om det är mer socialt accepterat i samhället att skriva opassande saker om autism så kan man tänka hur det skulle låta om det var rasistiskt eller om man skrev så om kvinnor osv. Det tar inte problemen från ett annat, utan ger en tankeställare kring vad som inte är okej att säga, eftersom funkofobi inte fått samma genomslag ännu.

            Tänk om hon skrivit att hon hatade barn och hoppades att alla barn ska dö? Eller att hon önskade cancer åt söta kattungar?? Vad hade folk sagt då??

    ”Funkofobiskt” kan vara det mest bajsnödiga ordet jag läst på länge

      För mig är det din kommentar

      Att folk ens gillar den här kommentaren visar ju problemet i samhället. Samhället hatar funktionsnedsatta och det är så oviktigt att stå upp för deras rättigheter, för de orkar/kan inte höras.

        Precis. Så jävla sorgligt.

        Fast man kan tycka att ordet låter bajsnödigt trots att debatten är viktig. Man får skilja på de olika sakerna. Mvh aspie

          Exakt!

    [Borttagen kommentar]

      Vem??

    Om de skrev OCD teamet då skulle det bli ett jävla gnäll. Många med autism vill ha ordning och reda, de vill hellre ha en färdig mall att gå efter. Ett färdigt hus blir då lättare för dem få de många gånger har svårt att tänka abstrakt.

      OCD handlar inte om att ”vilja ha ordning och reda”. Det är att ha tvångstankar och tvångshandlingar, kort förklarat.

        Ebbast
        Många med OCD har tvångstankar på att det måste vara just ordning och reda. Många kan få tvångstankar om saker inte ligger på ett speciellt sätt eller om någon sätter en sak fel.

          Fel. Läs på igen!

            Vadå fel? Det är vanligt bland många med diagnosen OCD.

            Från 1177: ”Du sorterar och räknar saker på ett visst sätt tills det känns helt rätt.”

            Vad som är ordning och reda kan vara olika för varje person. Men kortfattat handlar det om att skapa en ordning som känns logisk och bra.

            Mer från 1177: ” När ett barn eller en tonåring har tvångssyndrom är hen upptagen av obehagliga tankar och känner sig tvingad att göra saker på ett speciellt sätt. Annars får hen stark ångest och tror ofta att någonting hemskt kommer att hända.”

            Från OCD-förbundet: ” Denna övertygelse kan också innebära en känsla av att behöva ta ett större ansvar, en tendens att förstora faran av hot, vara perfektionistisk, en intolerans mot osäkerhet, en övertro på sina tankar (att få en ”dålig” tanke är detsamma som att agera på denna) och ha ett behov av att kontrollera sina tankar.”

            En nära släkting har diagnosen OCD har bl.a. fått träffa många andra ungdomar som vittnar om hur de försöker skapa ordning med olika ritualer och mantran.

    Nä, inte en strid jag orkar ta just nu. Såg att någon på Elaines Instagram var upprörd att hon uppmuntrade till kvinnomisshandel under det ”lustiga” inlägget om att diskmaskinen var trasig. Någonstans måste väl ändå följare kunna ha lite distans?

    Hon är verkligen ingen bra person så detta är ju nivån man kan förvänta sig av henne. Tycker det är så smaklöst att använda diagnoser som skällsord, vare sig det är autist eller cp.

      Hur använde hon det som ett skällsord?

        Det gjorde hon kanske inte, folk i allmänhet (framförallt här) verkar göra det och det är inte det minsta förvånande om även hon som använde autist-teamet gör det.

      Lite humor behöver inte vara skällsord.

    Ot
    Hur kan man skratta åt att ett barn dödat marsvinen med en högtryckstvätt? Läser inne på Underbaraclaras senaste inlägg på kommentarerna. Och de skrattar åt att en pojke dödade marsvin med högtryckstvätten. Fy fasiken, mycket att skratta åt. Och snacka om att inte ha nåt ansvar då man låter ett sånt barn leka med högtryckstvätt i närheten av små djur. Nästan synd han inte tog kål på katten deras, kanske de inte hade skrattat åt det (självklart tycker jag inte att han skulle misshandlat/dödat katten heller men det hade garanterat låtit annorlunda).

      Vad pratar du om? Vilket inlägg?

        Där Clara berättar om sitt barn. Då skriver en i kommentarerna under om det.

          Ahaaa var så insnöad på bloggen så kollade där. Men var på insta.
          Ok har inte kommit till kommentarerna ännu men herregud vilken unge underbara Clara har? Haha det är det sjukaste jag läst. Jag har själv en treåring och en femåring. Aldrig att de skulle göra alla de hyssen, inte minst för att man oftast har lite koll på dem? ? menar ej att shame:a men hur är det möjligt

            Sorry jag borde varit tydligare. Haha jag tänkte detsamma om Underbaraclaras barn. Att man lyckas att inte vara med/se allt det där?

              Vad är det för hyss barnen gör? Clara verkar vara en sådan där förälder som tycker att det är charmigt när barn sysslar med diverse hyss. Och visst, sjävklart gör barn ibland hyss men hopplöst med föräldrar som står och klappar händerna istället för att sätta gränser.

            Enligt Clara vaktar hon som en hök. Ja det märktes ju tydligt i allt hon skrev att barnet hittat på..

      Två har i allafall reagerat. Stackars marsvin. Hoppas de föräldrarna inte skaffar fler djur..

      Nu bortförklarar sig hon som skrev kommentaren att pojken har autism och var bara två år när det hände.

      Eh, ok låta en tvååring leka med en högtryckstvätt. Och bredvid marsvin.. Man kan ju undra varför ungen fick vara ensam med en högtryckstvätt.

    Pinsam människa och totalt taktlös och korkad.

    Kissie (Alexandra Nilsson) kör huvudet i sanden (eller kanske upp i sin egen röv?) och vägrar bemöta kritiken om att hennes hatfulla kommentar. Hon raderar allt och har nu begränsat kommentarerna på senaste inlägget så att inga nya kommentar kommer in. Samtidigt rullar hon på som vanligt och gör reklam för skinroller i instastories.

    Det vore ju intressant att höra om Camilla kommer att fortsätta att hylla henne? Senast i slutet på oktober skrev Camilla om att Kissie polisanmält läsare som skrev att hon skulle ta livet av sig… Saknar Kissie all självinsikt?

      Några inlägg tidigare var väl ingen ”hyllning” till Alexandra.

    Det kan inte vara en felskrivning? Artist blev autist? (Skulle i alla fall vara mer begripligt med kreatörer mot artister.)

      Det var min första tanke!

    Men alltså.. om jag förstår det rätt nu,

    DU utan funktionsvariation vill kunna använda ord som beskriver funktionsvariation för att göra dig rolig över dig själv i ett läge där du tycker att du påminner om ett sätt eller beteende hos någon med funktionsvariation. När du inte får detta tycker du att ANDRA är bajsnödiga och lättkränkta, när det i själva verket bara är DU som är lättkränkt över att DU förväntas respektera något som är helt främmande för dig, för hur ska DU utan funktionsvariation veta exakt hur det känns..

    Jag vet inte, går vi bakåt antar jag väl att det är fullt rimligt tankesätt. Men vill du vara med och gå framåt så letar du bara upp ett annat ord och slutar kalla alla andra så himla bajsnödiga och lättkränkta, för i slutändan är de bara du som vittnar om hur trög och lättkränkt du är över att du inte förstår de problematiska i det du gör.

      Du har missuppfattat. Anitha har inte sagt att någon är bajsnödig och lättkränkt.

        Jag menade nog alla i kommentarsfältet också..

        Jag tycker bara det är tröttsamt, men det får ta den tid det tar. Det är för något viktigt! ?

    Men om man nu pratar om pepparkakshusen så är det väl inget att skryta med att det är från scratch? Syns ju knappt att det är ett hus..?

      ? Spot on!

    Har själv autism och är ärligt helt obrydd. Har svårt att tro att min autistiska lillebror heller skulle bry sig ens en smula. Ser det inte användas på ett direkt negativt sätt så who cares.

    Dock är jag väl en smula förvånad över att hon vågar skämta då i offentliga sammanhang. Inte för att jag blir kränkt utan mer för att jag vet att många blir sekundärkränkta När dessa saker händer. Liksom något man gärna undviker om man vill ha ett ”rent” varumärke.

      Tycker att det är tråkigt att folk inte kan se bortom sig själv. ”Jag tycker inte”… Okej? Men andra tycker ju?

        Men vilka andra? Livet funkar inte så att ”mest kränkt vinner.” Hon har sin uppfattning- du får ju ha din men sluta låtsas den skulle vara mer värdefull än någon annan eller att DU har tolkningsföreträde i hennes eller någon annans liv- det har du INTE. Du talar för andra genom hela kommentarsfältet men har ingen rätt till det…

        Fast mest är det ju folk som är sekundärkränkta för någon annans räkning. Varför? För att känna sig som ”goda människor” antar jag.

      Har också autism och jag tycker inte det är okej. Vi får hela tiden stå ut med att folk gör narr av oss, varje dag ska det skämtas om det som begränsar oss i livet och det är så otroligt tröttsamt. När ska det ta slut egentligen? När ska vi få känna oss normala?

        Ingen kommer någonsin få känna sig helt normal, chilla.

          Haha men asså du måste skämta

        Alltså, vi är inte normala och vi kommer aldrig att vara det heller. Det är ju något man får erkänna för sig själv tillsut. Våra hjärnor fungerar på ett annat sätt än vanliga människor. Anledningen till att detta ens räknas som en egen diagnos är just precis för att det sticker ut från det normala.

        Jag personligen skämtar mycket om mina problem och tror många andra också gör för att göra det lättare att hantera. Dessa små kommentarer används inte direkt på ett negativt sätt. Tror det blir lättare att hantera om man slutar haka upp sig så mycket på mindre saker. Jag förstår dock att det kan vara jobbigt för en del som har svårt att sluta med det.

        Men som jag sa i min första kommentar, jag blev förvånad över att hon gjorde detta offentligt. Kommer alltid finnas folk som tar åt sig, oavsett hur mycket du själv drabbats av det du skämtar om eller hur litet skämtet är. Om man vill hålla sitt varumärke rent är det ju enklare att bara strunta i att skämta om dessa småsaker.

          Nej vi kommer aldrig vara normala, men vi ska behandlas som att vi är det, det är det som är grejen. Vi ska inte behöva känna oss som aliens i samhället av folk som inte själva har autism.

          Jag skämtar också jättemycket om min autism, men jag blir extremt irriterad när icke-autister ska skämta om oss. Där går min gräns liksom.

          Vet att alla känner olika, det finns ju egentligen inget rätt eller fel. Men man kan ju alltid ta hänsyn till andra och inte göra folk ledsna med sina onödiga skämt

            En gammal klassiker är annars att du är ensam ansvarig för dins reaktioner- du kan däremot inte kontrollera vad andra uppfattar som ett bra eller dåligt skämt. Att vara kränkt är inte synonymt med att ha rätt.

              Det sa jag aldrig. Men varför ska man egentligen fortsätta såra människor när man inte måste? Varför är det upp till mig att inte ta illa upp när folk skrattar åt mig? Så sjukt privileged att ens kunna säga sådär.

                Med all respekt så tror jag du är lite insnöad på just ditt eget. Världen ser inte ut så att alla som inte har autism är privilegierade. Och de allra flesta har någon belastning av något slag.

                  Och jag tror du behöver lyssna mer på andra, för du verkar också vara helt insnöad på ditt eget. Helt jävla sjukt att säga att vi som blir utsatta för funkofobi och annat ska ”vara ansvariga för våra reaktioner” istället för att ni som beter er funkofobiskt ska ta ansvar över er funkofobi. Det är 2021.

                    Hur beter man sig funkofobiskt? Det måste väl krävas mer än att man tycker att det är okej att skämta om diagnoser? En sådan fobi kan inte vara särskilt utbredd heller, har aldrig hört talas om någon som uttryckt att vi inte ska ha samma rättigheter som andra, om man jämför med t ex homofobi. Däremot kan folk ha fördomar men det finns ju om allt.

                      Genom att det till exempel är väldigt mycket svårare för oss med npf att få jobb. Om du bara visste hur många som inte vill eller vågar anställa en person med funktionsnedsättning. Detta trots utbildning osv. Det skulle i varje fall jag kalla funkofobiskt.

                  Vakna upp och se verkligheten. Jag har en högskoleexamen, och hade bra betyg i grundskolan och gymnasiet. Trots det har jag i snart 15 års tid pendlat mellan att vara arbetslös och att utnyttjas som slav av Arbetsförmedlingen. Det skulle jag kalla diskriminering i allra högsta grad. Även om det är väldigt få som vill se detta, det är för obekvämt att se sanningen.

    Får man skämta om allt? Är väl det som är frågan och i dagens lättkränkta klimat så är ju svart på den frågan tyvärr nej! Folk går ju t om på standup och blir kränkta nu för tiden. Det är sjukt! Själv tycker jag inte det här var världens roligaste skämt men jag tycker hon har all rätt att skämta även om autism. Har inte mycket till övers för henne annars men kan inte heller med att låtsas bli upprörd bara för att det är hon.

      Jag tycker man får skämta om allt men man får också tänka sig för. I sällskap av nära vänner kan man säga grova skämt/vara icke pk men öppet på internet kanske man inte kan dra samma skämt. Read the room

      Man KAN skämta om allt. Det innebär inte att skämtet är kul eller inte ska ifrågasättas/kritiseras.

      Vad är det för kul med skämt som ”sparkar nedåt”? Om jag som svart kvinna går på stand up och en vit män skämtar om svarta kvinnor på ett nedsättande sätt – är det då fel att reagera? Att du tycker det är okej att skämta om allt visar bara att du saknar humor. Man behöver liksom inte förlöjliga minoriteter för att det ska vara roligt.

      Du kallar oss lättkränkta, men kanske det är du som är empatistörd? ?

      Man får skämta om allt. Man får också kritisera och bli upprörd över vilka skämt man vill.

    Alltså nu vet jag inte om det var så här hon menade förstås, och någon annan kanske redan skrivit det, men jag utgick medan jag läste inlägget från att det hon syftade på var att deras hus var AUTENTISKT i motsats till att killarnas ”kommersiella/massproducerade” hus, typ. Men vet o andra sidan inte vad Anitha är för människa.

    Hette hon förresten inte något annat och bytte namn till Anitha eller har jag drömt? Vad hette hon i så fall tidigare?

      Ja hon har bytt namn, hon hette Schulman i efternamn tidigare, som gift då.

        Ah ja det kanske endast var efternamnet hon bytte!

        Läste oavsett inlägget igen och ordet autist stod visst i motsats till kreatörsteamet så bortse från mitt antagande ovan. ?

    Som både fru till en man med diagnos och mamma till ett barn med diagnos inom autismspektrat kan jag väl säga att härhemma skämtar vi rätt friskt om allt vad deras diagnos för med sig för vårt liv tillsammans men det är inom familjen, vi tre vet vart vår gräns går, vi vet hur vi tänker och känner och vi gör det tillsammans dvs vi skämtar MED varandra inte OM varandra och vi vet också att vi alla tre har en väldigt ödmjuk inställning till människor omkring oss och inte riktigt samma unkna människosyn som Anitha Clemens vädrar lite då och då, därav får hennes inlägg en lite unken smak….

    Elaine? Du menar skärm-autism Elaine? Har du redan glömt Camilla? Herregud.

      TACK ÄNTLIGEN nån som kommenterar det absurda i att lyfta fram skärm-autism Elaine som nåt jävla föredöme i debatten? Snälla för guds skull inte Elaine att representera oss autister??

    Vad är det med Anitha, Alex, Calle och Katrins och deras så kallade humor?
    Ofta är det plumt, oempatiskt och hjärndött samt inte roligt.
    ???

    En försiktig tanke här bara – kan hon ha menat ”auteur-teamet” och så var autocorrect framme?

      Knappast

    Är pepparkakshus klimatneutrala?

    Är det bara jag som inte förstår vilket team som är vilket? Vilka är kreatör-teamet och vilka är autist/artist-teamet?

    Alltså Anitha visar igen att när hon ska skojsa till det, så blir det inte roligt.

    Jag har autism. Hade inte lagt en tanke på det här om inte kommentarsfältet, mest fyllt av folk som själva inte har autism utan mest har personer med autism i sin närhet, varit så hetsigt. Känner att det finns viktigare saker att lägga energi på ^^’

    Fy! Som autistisk själv blir jag f*n upprörd när jag ser detta, än värre när jag läser under kommentarerna. Okunskapen är stor och det märks. Läs på eller håll snattran.

    Inte okej, alls.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.