Öppet Spår juldagen

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 🙂

Ps! Tjafsa mindre!

524 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Ni som jobbar som front- eller backendutvecklare, kan inte ni berätta lite hur det är och om ni tycker det är kul? Hur svårt var det att få jobb och hur mycket tjänar ni?

      Undrar också detta! Jag har precis, typ i förrgår, börjat plugga webbutveckling (Udemy).

      Jag jobbar som fullstack på ett litet privat företag som har lite blandade kunder, främst mindre projekt. Det är jätteroligt! Jag älskar problemlösning och det är en hel del av det. Kan inte tänka mig att jobba med nåt annat än programmering nu när jag gjort det i några år. Det är ett bristyrke så jobb finns det gott om, speciellt som backendutvecklare.

      Min sambo är backendutvecklare. Han blev färdigutbildad för ca ett år sen och fick rätt direkt anställning på företaget han innan haft praktik på. Han tjänar ca 34000. De flesta från hans klass har fått anställning, inte alla dock. Han trivs jättebra och är glad att han tog steget att utbilda om sig.

      Tog examen 2020, fick jobb direkt med 35k i ingångslön. Nu har jag precis bytt jobb och går till 45k. Har dock inte jättekul om dagarna men pengarna gör det värt så kommer fortsätta. Lär starta eget snart och räknar med att kunna fakturera 900-1000kr/h då vilket ju är vansinnigt bra pengar för kort tid i arbetslivet. Med tanke på det är jag mycket nöjd med mitt yrkesval.

        Jobbar du som backend då?

          Frontend 😊

      Är backendutvecklare kan man säga men mer av en ledande roll. Hur det är – utmanande, högt tempo, komplext, ständigt lärande, roliga kollegor, skitkul att se det man utvecklat användas på riktigt, kreativt, ibland frustrerande. Lön? 62 000kr + årsbonus och lite andra förmåner.

      Är fullstack konsult och jobbar i en mindre stad. 36k i lön med snart 3 års erfarenhet. Är både kul och tråkigt, mycket myndigheter och kommuner som kan vara sega men ibland så får man vara med i nya projekt som skapar något nytt och då är det kul. Sen har man myyycket förmåner utöver jobbet, fester och resor tex. Väldigt fritt hur man lägger upp sin dag speciellt nu under corona. Kan rekommendera 👍

      Jag är frontend-utvecklare och älskar det! Omväxlande och utmanande. Har jobbat 7 år och tjänar 45k ungefär

      Låter superintressant! Vilken utbildning har ni läst?

      Hur bra på matte måste man va? Jag kommer ihåg när jag gick på en ”tjejkväll” vid Lindholmen där syftet var att få tjejer att börja koda jag sprang därifrån så fort matte blev involverat är sämst på det förstår ej det var python vi kodade med och fyfan vad dum jag kände mig måste man va bra på matte?

        Du behöver vara logiskt lagt åtminstone och det brukar också innebära att man också är bra på matte, men om det är något du drömmer om så ska du ändå testa tycker jag! Många barn i skolan intalar sig själva att de är dåliga på matte och att det är just den inställningen som blockerar.

      Fullstack här, älskar det. Som någon tidigare sa – kan inte tänka mig att jobba med något annat. Jag älskar att det är både logiskt och kreativt, häftig känsla när man hittar lösningar. Men som med alla jobb så är ju vissa saker mindre roliga.

      Är inne på tredje året, är anställd direkt på ett stort bolag och tjänar 46k. Finns gott om jobb!

    Bästa nya ”lounge”-musiken: Leisure med albumet ”Sunsetter” (2021). Kan lyssna hur många gånger som helst …

    Till dig som skrev igår att du var ensam med din sjuåring och var ledsen att du saknade att ha en ”riktig” familj: ta inte åt dig av dedär skitnödiga bajskommentarerna du fick! ❤️ Ibland tycker jag man kan få bra svar och trevliga diskussioner här inne men oftast känns det som att kommentarsfälten består av 90% knäppgökar.

    Jag förstår dig till fullo! Jag har en dotter och en man samt två friska närvarande föräldrar. Men jag är van att vi samlas många på julafton: massa barn, släkt i min ålder samt äldre. Vi samlas och äter gott och har trevligt och öppnar julklappar. De julaftnar som detta av olika anledningar inte blir av (detta år pga corona, ibland pga resor osv), så tycker jag att julen känns lite ensam och ”konstig”. Att ”bara” vara vi tre utan resten av familjen känns liksom inte riktigt som den där supermysiga julen. Men det betyder inte att jag inte älskar min dotter (lol).

    Att du beskriver att du känner dig ensam är fullt förståeligt. Jag hade också känt mig ensam utan min man och jag vill även gärna ha fler barn. Jag tror säkert att du och din dotter har det fantastiskt ni två, men såklart är det okej att längta efter en stor familj att kunna fira jul, födelsedagar osv med.

    Vet inte riktigt vad jag ville få sagt men tyckte kommentarerna du fick var så osympatiska. Hoppas ni har haft en fin juldag!

      Jättefin kommentar.

      “It’s so easy to laugh
      It’s so easy to hate
      It takes guts to be gentle and kind”

      ― Morrissey

      Hon skrev dock inte att hon saknade en stor familj utan att hon saknade en egen familj. Kan tycka att det ändå är rimligt att påpeka att en familj kan vara så himla många olika konstellationer. Man behöver inte läsa alla svar så drygt heller.

        (Min poäng är att en del nog kommenterade för att visa på vad hon ändå har. Okej att vara ledsen men ibland ser man inte vad man ändå har i sitt liv för att man fokuserar så på det man inte har)

          Fick du verkligen den känslan när du läste de kommentarerna? Som att de genuint och fint ville peppa personen genom att påminna henne om det positiva? Så läste jag inte de kommentarerna.

            Nej jag förstod att du inte gjorde det. De som handlade om att en mamma och ett barn är en familj tyckte inte jag alls var dryga eller elaka.

            Frågade mina elever vad en familj var en gång. Alla svarade mamma, pappa och barn. Sen frågade jag vilka som ingick i deras familj. Väldigt få svarade mamma pappa och barn då. Det var mostrar, farmor, mammas bästa kompis, bara en förälder, osv. En familj är en familj. Tror att det var ordet ”egen familj” som en del reagerade på. Inte stor utan egen. Som om familjen med barnet inte räknas som egen.

            Men tänker inte bråka om det. Vi läste olika.

              Jag kommenterade inte igår men reagerade också på ”egen” familj. Att vilja ha en stor familj är ju någonting helt annat.

              Det är väl klart att en familj kan se ut hur som helst. Men man ska stötta människor som skriver om att känna sig ensamma, inte sparka på dem. Alla förstod nog vad hon menade för ensamhetskänsla, och relatera till den. Det kan ju t ex även handla om att känna sig ensam när man inte kan ge ditt barn relationer till släktingar, som ”alla andra” gör under jul .

              Att då komma och babbla om att hon visst inte är ensam och borde göra en bra jul för sitt barn spär bara på skuldkänslor.

                👏🏻

                Tack. Exakt min poäng. Orkade inte ens svara ovan… snark liksom. Tycker även att man kunde tolka ”egen” som att hon beskrev andras stora familjer och sen skrev att hon ville ha en ”egen” sån, liksom ”jag vill också ha en sådan familj”.

        Är självklart oerhört tacksam över min sjuåring och att vi två är den bästa familjen ❤️ Men saknaden av en egen familj slår mig hårt ibland ändå och jag måste få känna så ibland utan att folk ska säga åt mig att vara tacksam.. För tro mig! Det är jag! 🙏🏼

          Får jag fråga vad som är en egen familj enligt dig? Vad är det du saknar? Syskon? Föräldrar? Partner?

          Ingen elakt menad fråga alltså.

            Den frågan har nog olika svar från person till person ❤️ Vad som är en familj menar jag. Men för mig så saknar jag att ha någon som delar allt det där stora men även allt det lilla runt min sjuåring.. Blir extra påtagligt vid högtider eller annat vardagligt som i mitt barns liv är stort 🙏🏼 Tror andra ensamstående kan förstå mig där kanske?

              Är det en partner du saknar alltså?

                Nä har inget behov av en partner för mina egna ”behov”. Utan mer någon att dela allt det där runt ett barn ❤️ Inte ekonomiskt eller att någon ska hjälpa mig med avlastning 😅 Utan mer någon att bara dela allt litet med 😞 Ingen som förstår vad jag menar?

                  Så en medförälder typ?

                    Ja jag tror det är svårt för de som kanske inte har barn eller de som har en närvarande andra förälder till sitt/sina barn ❤️ Men jag hade gärna haft någon som delade första tandläkarbesöket, sommaravslutningen eller att få se sitt barn öppna sina efterlängtade julklappar 😞 Det fattas liksom alltid någon där… Även fast jag älskar att det är jag och min sjuåring mot världen! ❤️ Missförstå mig inte! 🙏🏼

                      Jag fattar! 🙋‍♀️
                      Jag är inte ensamstående, men jag fattar.

                      Tror att du menar att du önskar du hade nån att dela glatt och tråkigt med för det är ju även i det vardagliga som sånt sker. Att ha någon/några att samlas med när det finns anledningar. Helt normalt och kanske inte har så mycket att göra med om man är släkt eller inte tan mera bara nån som liksom tillhör flocken😉

                  Jag är ensamstående men tycker att man kan dela allt runt barnet med mormor, morfar, moster.. de glädjs lika mycket åt barnets framsteg och små lustigheter som vad jag gör. Och de är minst lika stolta över barnet som jag 😊❤️

                    Ja så är det ju 😍

                    Alla har inte mormor, morfar eller moster…

                      Nej men det var väl just det som diskuterades, vad det var för typ av familj man kan dela sådant med. Behöver inte vara en partner, kan vara en vän, moster, farmor..

                  Jag förstår känslan du har. Jag är ensam med barn och jag förstår saknaden av att ha någon där att dela med utan att behöva en partner så på det sättet. Förstår helt. Man kan inte beskriva känslan. Den måste nog upplevas på något sätt

                  Jag förstår!! Jag är själv med min 4åring, mina äldre syskon har jag gett upp på efter att alltid försökt vara den som ska hålla ihop familjen (och alltid ha varit den som blivit besviken och sårad) de intresserar sig varken för mig eller min son. Min pappa är död, den morbror som stod mig närmast är död, barnets pappa vill inte ha något med oss att göra, så där finns ingen släkt heller (eller, den släkt som finns vet inte att vi existerar) Mina gamla vänner som jag trodde skulle finnas med genom livet, tappade intresset för mig och min son när de själva fick barn, min som var intressant och omtyckt så länge de själva inte hade barn, sen tappade de intresset. Och jag blev ointressant för jag är singel och de umgås i par. Mina nya vänner är delaktiga, när vi ses, men sen är det ju deras familj som kommer först. Det är inte den där självklara delaktigheten. Jag är otroligt tacksam för min mamma som fortfarande finns i livet, och mitt barn, jag trodde aldrig jag skulle kunna få barn och visst är det min familj, men jag känner också mig ensam ibland. Och speciellt högtider så blir det ju extra påtagligt, har alltid varit så,men kanske ännu mer nu när jag har barn. Känns ibland som att jag har gjort fel mot honom, som satte honom till världen med ”bara” mig.

                    Åh jag förstår dig så väl ❤️

              Sen hade jag gärna haft 5 barn och varit lyckligt gift! Det ska jag väl inte sticka under stolen med ❤️

          Jag undrar också vad du menar att du saknar med en egen familj. Menar du att du saknar en partner?

          Använd t ex ordet ”ursprungsfamilj” istället, så blir det nog mindre missförstånd 🙂

      Åh tack fina för dina fina ord! ❤️ Det var jag som skrev igår 🙋🏻‍♀️ Vissa jular och andra högtider flyter på utan ont i hjärtat men denna julen gjorde på något konstigt vis ondare än andra 😓 Men även min tacksamhet över min sjuåring blev ännu större! 🙏🏼 Tack igen!

        Jag har förvisso en partner men tycker också jag och min bästa kompis delar många delar av vardagslivet våra respektive med barn med varandra. Samma med min man och hans bästa kompis. Vi ses nästintill dagligen vilket jag tror är hemligheten medan mina barn har en rätt obefintlig relation till såna vänner jag förvisso känt länge men sällan träffar.

      Måste bara säga att jag håller med dig här. Emellanåt är folk så fina mot varandra här i kommentarerna, men andra gånger känns det som om några bara sitter och letar upp en kommentar de kan misstolka och hugga på. Tycker det är ledsamt. Har själv känt mig riktigt tillplattad här ibland. Försöker själv tänka på att inte vara för hård när jag svarar någon här. Man vet aldrig vad någon går igenom bakom skärmen.

        Förstår verkligen inte varför man ska ta chansen att hugga när någon skriver här för att söka stöd eller förståelse. Att man ens bemödar sig att svara och inte bara scrollar vidare. Vänlighet kostar väldigt lite, men känns som dessa personer samlar energi på det motsatta. Hursom är de väldigt sorgliga. Känns som de flesta också är väldigt unga, vilket jag tror spelar in i hur de beter sig.

          Min bild av de otrevliga är inte att de är unga utan lite äldre (jag tänker 35 kanske) och bittra över att livet inte blev som de trodde eller ville. Så då passar de på att trycka ner andra.

            Jag tror det är blandat. Allt från tonåringar till pensionärer. Bitterhet och elakhet är inte bundet till ålder upplever jag…

            Jag tror att oavsett ålder så är de nog väldigt bittra på livet. Varför skulle man annars trycka till okända över internet🙃

        Jo, jag håller med. Men samtidigt så förstår jag inte att man vänder sig till ett kommentarsfält som detta ifall man vill ha varma och inkännande svar? Jag menar.. utifrån vad jag har hört är det allmänt känt att det är väldigt mycket skit och dålig stämning här.

          Ensamhet och desperation ligger nog bakom när någon skriver av sig på det viset. Kan förstå det är skönt att vara anonym då och få svar ganska fort oftast. Som sagt så är det blandat här ändå, ibland bra stämning och andra gånger inte så bra…

    Bästa vs sämsta med julen?
    Mitt bästa var när mina syskon fick träffa min bebis på 3månader för första gången igår. Vi drack glögg utomhus, så mysigt!
    Mitt sämsta var att jag förlorade på sällskapsspel. Dålig förlorare! Haha.

      Bäst var glädjen, spänningen och nervositeten i barnens ögon inför alla julklappar.
      Sämst var att julafton tog slut överhuvudtaget. Jag älskar julen så mycket att jag aldrig vill att julafton ska ta slut.

        Känner exakt likadant. Efter julafton känner jag mig helt tom och får ångest över att det är så lång tid kvar till nästa jul 🥲

      Bästa: att brandstationen med tillbehör (gubbar, bil, helikopter, hund) i trä var en jackpot till min 3-åring <3 lyckan hos ens barn när man verkligen sparat allt vad man kunnat till det som han önskat sig och hans blick när han öppnade paketet.. åh! Kan leva länge på det!

      Sämsta: Stressen inför att ha pengarna till den.. men värt det i slutändan <3

    Intressepejling. Det går ju och blir nytt år i rask takt, och så står man där och har sina nyårslöften som håller i en hel vecka, kanske två. Trött på det. Har kollat litet på hur man kan lyckas. Då ska målet vara

    • specifikt
    • mätbart
    • uppnåeligt
    • relevant
    • tidsbundet

    En viktig sak är också att man berättar om sitt nyårslöfte för andra, då blir det mer pepp på att lyckas. Och här *trumvirvel* funderar jag på ÖS. Finns det alls något intresse att berätta om sina mål och hur det går typ den första ÖS i varje månad? (Här kan man ju vara anonym.)

      Därför jag inte har löften utan mål, saker att genomföra under det nya året.

        Det där verktyget är för mål (SMART=Specific, measurable, achievable/attainable, relevant, time-bound) så det kan nog funka!

          Ja jag tycker att det funkar i alla fall.

      Jag tror inte på nyårslöften. Vill man förändra sig eller sitt liv så ska man börja på en gång. Inte vänta till nytt år, ny vecka, ny måndag.

        Amen to that! 🙏🏽

        Mitt nyårslöfte blir att inte ha några nyårslöften.

          Fast då har du ett nyårslöfte, så då har du redan failat!

        Fast jag går igång på nyårsenergin! Tycker motivationen är stor då ett nytt år känns som ett oskrivet blad och som att få starta om. 🙂 Har faktiskt fått flera bra vanor tack vare nyårslöften. Visst, andra löften har runnit ut i sanden men jag försöker vara snäll mot mig själv och tänka att det får vara så ibland. Själv tänkte jag ta körkort 2022! Ska börja övningsköra i mars är planen. 🙂 Tycker det är ett bra mål att ha för nya året som är konkret och ger mig både något att längta efter men också en utmaning.

        Är man ledig under julen har man ju ofta en del tid att fundera och reflektera och planera för sitt nya mål. Beroende på vad det är alltså, ska du tex börja träna på gym kan det ju krävas planering för var och när man ska göra det och kolla upp alternativ. Andra vanor, tex sluta med godis, kan ju vara lättare under januari när allt är rätt dött än under julen när man blir bortbjuden etc. Ska man sluta röka kan det också vara bra att förbereda sig mentalt innan och sätta slutdatum, även om det för en den såklart funkat att sluta på dagen också.

    Har rester av tacoköttfärs kvar, finns det något gott att göra av det som inte är mer tacos eller köttfärssås? 🙂

      Pizza/varma mackor?

      Paj

      Jag gjorde en god omelett till frukost av tacosköttfärs för någon dag sen, väldigt gott! Dåligt tips kanske😅

      Är för tillfället obsessed med att göra burrito bowl med tacofärs!

      Mexikanska pannkakor.
      Stek pannkakor. Rulla in lite tacoköttfärs i en pannkaka och lägg i en ugnsform. Upprepa tills maten är slut eller formen full. På med riven ost. In i ugnen. Servera med Cream fraish eller gräddfil och kanske jalapenos eller sallad.

      tacosoppa!!! sååå gott! jag brukar bara lägga tacoköttfärsen i en kastrull, tillsätta några dl vatten, tärnad potatis för lite mer mättnad (man kan också ha lite paprika tex), sen brukar jag ta 1-2 påsar extra tacokrydda i beroende på storlek så det verkligen blir smak, någon tärning köttbuljong också. salta & peppra vid behov och bara koka tills potatisen är klar. sist i en burk majs så blir det riktigt nice texmex-soppa! billigt & mättande med. jag äter min med tacochips till 😍

      Piroger 🙂

      Tacopaj – kokt pasta, typ penne, i botten, sen ett lager färs och slutligen ett lager med creme fraiche blandad med riven ost. Och så salt och peppar på det
      Annars gillar jag att äta tacofärs med spagetti 😅

        Det blir väl tacogratäng, inte paj.

      Blanda med färdigköpt potatisgratäng. In i ugnen. Superenkelt och förvånansvärt gott. Toppa med riven ost innan gratinering för extra lyx.

    Så skönt att detta år är snart över! 😅 Nästa ska banne mig bli det bästa någonsin!

      Hur ska nästa år bli bästa någonsin?
      Har du några roliga planer, något att se fram emot eller så? ☺

      Känner samma. Mitt år blev totalförstört redan i januari, hela 2021 har varit en enda lång uppförsbacke.

      Covid hänger ju med så särskilt roligt lär det inte bli.

        Skadar inte att ha en positiv inställning.

        Har man redan innan bestämt sig att inget ska bli roligt så lär det inte bli det.

        Nu har vi dock levt med det i 2 år och har bättre koll. 2022 kommer absolut bli mer normalt än de åren vi haft. Spyr på den här negativiteten.

          Det är ju realistiskt, det förutspås att pågå två år till.

            Ja viruset kommer alltid finnas kvar dessutom. Men vi har bättre kontroll, vi har vaccin, det forskas konstant, det är mindre panik, vi vet vad som triggar igång nya vågor, vi vet vad som triggar mutationer osv så vi kommer ju uppenbarligen kunna leva mer normalt 2022.

            Sommaren och hösten 2021 var nästan helt ”pandemi-fri” så vi går åt rätt håll. Så dumt att skrämma folk helt i onödan, vi mår redan dåligt nog. Låt oss peppa varandra istället.

              Bra skrivet! Vi får inte glömma hur det ändå går framåt. Vill leva så normalt som bara möjligt nu nästa år och så länge det inte kommer några betydligt farligare mutationer har vi goda chanser och skulle det uppstå nya farligare mutationer – ja då tar vi det då. Kommer planera och se fram emot sommaren precis som en vanlig sommar tex, däremot kommer jag inte boka någon längre vinterresa men det är väl det.

              Man kan se det på olika sätt. Slappnar folk av för mycket fortsätter skiten mycket längre istället. Så medvetenhet är viktigt. Sen man man för det vara positiv.

      De gäller att leva i nuet också, imorgon vet ingen vad som händer.

      Ja!!!! 2022👏🏻👏🏻👏🏻👏🏻

    Filmtips. Missa inte ”Porträtt av en kvinna i brand” på SVT Play, ovanligt bra fransk film.

      Hittar den inte på play 🙁

    Är så sugen på att ligga i soffan resten av kvällen och titta på Grey’s anatomy, men jag gråter ju fan i varje avsnitt! Tycker att det är så jobbigt att gråta så mycket.
    Kan man lära sig att inte vara så känslig, blödig eller vad man ska kalla det?😅

    Gråter ni lätt till filmer och serier?

    Kollar på Masterchef just nu och när dom gråter ibland börjar jag också gråta. Är ju inte samma som i en serie där man lär känna karaktärerna och sådär, så varför grinar jag så lätt? 🙃

      Nej gråter aldrig till film och serier. Lejonkungen är den enda som får mig att gråta bara så den kan jag inte ens se på längre.

        Vad lyx att inte gråta till film och serie! Så avis😭
        Lejonkungen är en sån fin film men all musik och så, men så sorglig så ser den inte ofta

        Alltså inte aldrig?

          Jo, aldrig eftersom jag aldrig kollar på den.

      Det är fint att ha nära till gråt på ett sätt, det visar att man har inlevelseförmåga och medkänsla. Inget att skämmas för med andra ord, men det kan ju tagit mycket energi av en kanske.

      Jag gråter lättare för varje år som går, men ingen ”fulgråt”, det bara rinner tårar. Ett undantag är filmen Still Alice. Den storgråter jag till varje gång jag ser den.

        Aldrig tänkt att det visar medkänsla eller inlevelseförmåga, utan bara att jag är en svag människa. Känner mig verkligen så svag som gråter så lätt.

        Velat se Hachiko: A Dog’s Story i många år men hört att den är så sorglig så skulle aldrig sluta gråta känns det som😂

        Varför gråter man lättare med åren tror du?
        Jag var inte sån här förr, fattar inte vad som hänt😅

          Nej du är inte svag, du har empati och lätt för att leva dig in i saker. Kan tyda på stor fantasi/föreställningsförmåga också.

            Måste ni inte vara att man har mer empati att man har nära till tårar dock. Om. Man även gråter så fort man t ex blir lite glad eller berörd så har man kanske helt enkelt bara inte så hög tröskel för hur mycket man måste påverkas känslomässigt för att ögonen ska vattnas?

          Vi måste sluta tänka att bara för man gråter så är man svag!
          Tänk mer på att våga visa känslor är styrka, att våga visa sig sårbar!!

          Såg Hatchiko när jag satt på X2000 en gång. Tårarna bara sprutade. Fick smsa mamma att hon skulle ringa mig och fråga vad jag gjorde så att jag kunde säga högt att jag såg på en sorglig film. De som satt runt mig måste trott att jag var ett psykfall

          Har försökt se Hachiko två gånger men det går bara inte! Gråter så jag inte får luft. Har också väldigt lätt till tårar i filmer överlag men när det kommer till filmer med djur i så blir det tusen gånger ”värre”.
          För några år sedan drog jag igång Marley och jag för jag tänkte att det var en lättsam komedi liksom… men alltså mot slutet!🙈 jag fick stänga av även den, det funkar verkligen inte.

          Jag kommer aldrig att se Hachiko! Vet att jag kommer att tokgråta. Just djur triggar igång gråten.

      Har samma ”problem” som du. Man blir helt utmattad av att gråta så mycket.

      Får jag fråga vilken säsong av Grey’s du är på om du gråter så mkt?
      Den nuvarande, säsong 18, berör tyvärr inte mig ett dugg.
      Men så finns det vissa andra supersorgliga sekvenser (i sht säs.avslutningar) som jag ibland går tillbaka till, bara för att de är så bra.
      Fast jag gråter inte. Men blir berörd.

        Jag har bara sett 14 säsonger. När säsong 15 skulle komma till Viaplay började jag kolla om allt, gör nästan alltid det när det kommer en ny säsong för jag älskar serien men plågar mig själv extra eftersom jag gråter 😅
        Är på sista avsnittet i säsong 10 nu, inte kollat sen i somras för mådde dåligt pga saker i livet så kunde inte hantera serien 😅

        Håller serien på att gå utför eftersom det inte berör något?
        Kanske bara behöver gråta igenom från där jag är till säsong 17 också, sen klarar jag mig kanske haha

          Nej, det är bara ingen huvudkaraktär som dött (ÄN, men det har bara gått ca 5-6 avsnitt tror jag).
          Det utspelar sig i en fiktiv tid där covid är över.

          Du lär gråta i säsong 17.

      Jag vet exakt din känsla!!

      Jag gråter till ALLT, gråter någon annans bebis kan jag börja gråta. När någon tillkännager graviditet gråter jag oavsett relation till personen, osv osv.. bröllop, glada scener, sorgliga scener, romantiska scener, starka scener.. alles zusammen

      Det är jättefint men jag kan inte kolla på något heller, jag kollar sällan film eller serier för jag blir för känslomässigt involverad 😂😂😂 jag skyller på att det är för att jag är född i fiskarna tecken😂🙄 jag vet inte heller varför det är så.. jag blir känslomässigt involverad i allt. Jag kan säkert gråta nu av tanken att du gråter 😂

        Det är så jobbigt att gråta så lätt!
        Och att man missar saker man gärna hade velat se är tråkigt.

        Hur är du i livet annars om jag får fråga?

        Jag har börjat bli mer känslig märker jag.
        Just nu ligger min katt i soffan på ett presentpapper som hon fick en julklapp i och hon är så söt! Så känner sån tacksamhet och glädje att jag har henne så är nära på att börja gråta. Efter att jag känt den kärleken till henne kommer katastroftankar att hon kommer inte finnas för alltid och nu har jag tårar i ögonen när jag skriver detta 🙃🔫 haha
        Alltså detta kan inte vara normalt.. Men får väl glädjas åt att jag även känner så mycket kärlek som berör och inte bara sorgliga känslor så allt är mörkt 😅

          Mina katter har dött i år. Saknar dem djupt. Jag var otroligt tacksam och såg dem som en stor gåva när de fanns. Förstår mycket väl dina katastroftankar.

          Kunde titta på dem i timmar och känslorna bara svämmade över. Ibland kom jag på mig med att falla in i deras andningstakt.
          Ge din katt en puss från en främmande tant ❤

      Här har du en till blödig person! Och det blir bara värre med åren.. 🙃 Grinade till och med när jag öppnade första luckan på min adventskalender (ordnad av pojkvännen) och fann guldigt pysselpapper. Normalt. 🙃

      Jag grät när jag läste mitt jobbs krishanteringspolicy, under avsnittet om hur man hanterar en anställds bortgång (väldigt praktiska saker så som vad som händer med sakerna på kontoret, att högste chef ska sända kondoleanser till anhöriga, vem som avslutar mailkonton och när osv) så grät jag på kontoret.

      Var precis likadan, grät till allt. Pampig musik på mästerskap, gråt! Tacktal till nån avlägsen kollega som slutar, fullip. Nån som gråter på tv/film/serie – gråter också, även om jag precis zappat över. Så slutade jag med mina ppiller för vi skulle bli gravida. Har blivit en annan person. Gråter inte alls lika lätt. Min sambo upplevde mig först som kall hahah. nu gråter jag när det verkligen är nåt. Men kan ha en jobbig konversation utan att fullipsnorgråta samtidigt, uttrycka vad jag känner utan att få bryt. Så himla skönt. Visste inte ens att ppillrena gjorde så mkt, trodde bara jag var en sån som grät mkt.

        Jag är tvärtom. Med preventivmedel är jag sansad och rationell. Med endast mina egna hormoner är det berg- och dalbana 😄

    Vad tycker ni om Mys namn på studion som hon verkar bestämt nu – PT studio strong mamas

      Är detta på riktigt??

        Låter vansinnigt, men att människan ständigt gör tokiga saker gör ju att risken finns.

      Att det låter rätt fjantigt. Och lite ”Olga-kopia”. Samt att My inte är en strong mama direkt…

      Omg du skojar? 😄 Låter så cringe.
      De som inte är ”mamas” då? Är de inte målgruppen? Låter annars dumt att stöta bort massa potentiella kunder.

        Mama är ju samma som tjej. Starka brudar typ. I Latinamerika säger man ”mama” till alla av kvinnokön oavsett ålder. Mamacita, Mama.

          Eh nej? Där kanske, men detta är inte Sydamerika så…

      Riktigt dåligt!

      Alla är väl inte mamas?

      Tycker för det första att det är sjukt töntigt och en fundering är varför hon nu (uppenbarligen) enbart har mammor som målgrupp, någonting hon inte alls kommunicerat tidigare?

        Eller ok, my bad, hon har tydligen bara mamma/gravidträning. Hur som helst tycker jag namnet är cringe.

      Härligt att hon ser sig själv som en supermamma. Stark, frisk och tillgänglig.
      Den nya gympasalen känns som en frissa/nagellokal. Men säkert kanonbra kök, dusch omklädning när hon ska köra Mikes Gym och bootcamp -My’s edition, på gräset mellan höghusen. Kanske deltagarna tältar på hennes uteplats och hon bjuder på smoothie och morgonkaffe.
      Ps hur många Instakonton känns seriöst att ha och använda?

        Kan riktigt se framför mig hur My och Anna dricker latte i vårsolen utanför. Vuxendagis för fruntimmer som mentalt befinner sig på en annan planet. My kommer att skriva att studion är proppfull och hon har rast i två minuter.

          Big Mama Club Sweden.

        Stackars L. My kunde väl hålla en låg profil på hans nya hemmaplan.

        Men Lavendel, trodde alla hundar hade konto och bedyrade sin kärlek på insta. 😃

        Puss puss bästa matte ❤
        @sveatheboston

    Den här veckan är den längsta på året. Snart är det äntligen ett nytt år. Blir så mycket lättare mentalt då tycker jag. Nytt år, blir ljusare, våren kommer. Äntligen.

      Oj vad olika man tycker! Det här är den skönaste veckan på året, går alldeles för fort dock. Jag får januariångest och har redan börjat få den. Usch, vad jag hatar januari!

        Hatar november, januari och februari haha. Så sega och äckliga (kalla, mörka , blöta och inget kul händer). Ibland även mars men då är det ju snart vår iaf… Så december är ju ett litet andningshål där!

          November brukar vara hemsk, men inte i år🥰. Håller med om februari och mars också, ren och skär jäkla ångest. Går bara och väntar på att fotbollen ska dra igång..

        Jag gillar också eg julen, men är ssk o jobbar således många av dessa dagarna och då är de röda dagarna SÅ sega. Får såklart OB men läkarna är inte på jobbet som vanligt utan det är nån jour man ska få tag på, sekreterarna är inte där o gör sina grejer, beslut tas inte lika snabbt utan patienterna får vänta längre på olika undersökningar/behandlingar. Längtar alltid till efter alla röda dagar är över i januari så allt blir som vanligt igen!

      Nu sedan jag fick barn får jag ångest över hur fort åren går. Hatar januari 😶

      Håller med! 🙂 Ogillar julen och tycker december mentalt är en tung månad. Luften känns friskare 1 januari… 🙂

        Exakt. Det är som att det är ny luft ute redan 1a januari.

    Fyfan vad jag älskar tiden mellan julafton – nyår när det är helt okej att bara ligga på soffan hela dagarna och kolla på massa mysiga filmer. Brukar få ångest av det i vanliga fall (särskilt när det är lördag) men det är något med den här veckan

      Åh låter sjuuukt skönt 😍 Men jobbar haha! Drömma får man 😅

    Imorgon ska vi spela julklappspel här hemma. Tänkte bjuda på något lätt att äta. Har ni några tips?
    Har lagat lakritskola och jordnötsknäck, har choklad och pepparkakor men i matväg.
    Är trött på julmat och vill bjuda på något enkelt, snabbt och som räcker till många.

      Beställ pizza.

      Brieost, marmelad, vindruvor, digestivekex.

      Varma mackor med sallad och en öl till.

      Hade gjort en stor soppa, typ Gulash eller morotssoppa med surdegsbröd till, och ost.:)

      Smördegspizzor? Finns massor av recept på nätet, då kan du göra lite olika och skära som snittar typ, enkelt men ändå lyxigt och något som brukar passa dom flesta 😊
      Eller klassikern med lantchips, gräddfil, stenbitsrom, lök, dill.

    Funderar på att köpa en aktivitetsklocka. Vad rekommenderas?
    Har kollat lite extra på FitBit Versa 3 och Samsung Galaxy watch.

      Garmin! Dyra, men bra.

        Har du en sån? Vilken modell isåfall?

          Jag har vivoactive 3, nöjd med den 👍

        Venu sq tror jag min heter, hade en Vivoactive HR (vet inte om den finns längre), den gick sönder, displayen lossnade men innan dess var den skitbra.

        /Anonym 19:12

      Jag har haft en Apple Watch i många år nu. Den är ju inte specifikt en träningsklocka men funkar till det samt till mycket annat.

        Har ingen iPhone dock, vet inte om man måste ha det 😅

          Funkar inte till Android

      Har testat Fitbit, Garmin och Apple-Watch.

      Apple är bäst! Sen Garmin!

      Har en fitbit inspire HR. Tycker den är kass och ful… Rekommenderas inte.

      Garmin vivoactice 4s har jag och är jättenöjd!

      Polar. Best accuracy
      Garmin läcker data…

      Har också en Garmin Vivoactive 4s. Supernöjd med den och jag har haft den i över ett år.

    Funderar på att vaccinera mitt barn mot vattkoppor, men undrar lite över ifall det finns någon nackdel med att göra det eftersom man inte får det på bvc?

      Vi har varit inne på samma till vår 13 månaders men man blir lite tveksam så fort det inte ingår i den allmänna vaccinationen. Min syster har det hos sina barn nu och det är en riktig pina. Kommer vara glömt om några år såklart men min man tycker att allt obehag man kan förhindra om det finns vaccin så är det bara att köra. Enligt folkhälsomyndigheten är biverkningarna en lätt del av infektionen som feber, värk och enstaka utslag men har som sagt ingen egen erfarenhet.

      Nej det finns inga nackdelar men fråga din BVC-sköterska om du vill diskutera med någon.

      Nej, kör. Sinnessjukt jobbig sjukdom för alla att nån får. Killgissar att det är pga störig snarare än farlig som den inte ingår i allmänna vacc. programmet. Minns fortfarande hur jag hade som barn, har nu fyra mot vattkoppor vaccinerade barn. Varför ha nåt skit man inte måste?

      Om man iaf får betala det själv för barn så är det kanske kostnaden? Jag har gjort det i vuxen ålder och hade inga biverkningar alls. Kostade 700×2 och jag fick hämta ut själv på apoteket och sedan boka tid på VC för själva vaccinationen. Många länder vaccinerar barn mot vattkoppor, Sverige har bara inte kommit så långt i beslutet än, men det kommer nog.

      Är vaccinerad mot de en fick de i vuxen ålder istället

      Det finns nån liten fördel med att få det naturligt som om jag minns det inte har med vattkoppor att göra utan andra sjukdomar. Eller vänta, nu pratar jag kanske om röda hund? Hör med nån kunnig, jag har tyvärr glömt.

        Vet inte varför men den här kommentaren var ändå gullig på något vis 😊😄

        Ha en fin kväll du där bakom 🌸

      Önskar alla vaccinerade sina barn mot vattkoppor. Min son kan dö utav det, det är en livsfarlig sjukdom för barn med nedsatt immunförsvar. Han är under cancerbehandling.

      Nä det finns ingen nackdel. Det är mer en ekonomisk grej att vattkoppor inte kostar samhället så mycket att de bjuder på den sprutan, men jag vet att det är uppe till diskussion och att flera länder erbjuder den i vaccinationsprogrammet.
      Jag vaccinerade mitt yngsta barn när han var ca 12 eftersom det inte är en kul sjukdom och värre desto äldre man blir. De andra barnen fick sjukdomen som små men han var inte född då (sladdis).

      Jag frågade BVC. En läkare sade att man inte vet om vaccinet ger lika bra skydd som att faktiskt få vattkoppor. Därför bör man vänta, om barnet når 4-5 års ålder och inte fått vattkoppor kan man ge vaccin för att det blir jobbigare ju äldre man blir. Vuxna som inte haft vattkoppor ska absolut vaccinera sig.
      Men hon sade att det utvärderas just nu om det ska ingå i allmänna vaccinprogram, men inga resultat har publicerats än.
      Så varken bra eller dåligt, det enda man vet just nu är att själva infektionen är ett bra skydd.

      Vaccinera! Finns inga nackdelar. Och det ingår i barnvaccinationsprogrammet i flera andra länder och kommer sannolikt införas i Sverige också. Jag jobbar på vaccinationsmottagning och vi vaccinerar massa barn. Man blir även skyddad mot bältros senare i livet. Go for it!

      Vaccinet minskar även risken för att senare få bältros. Bältros kallas helveteseld av en anledning, det kändes verkligen som att huden brann upp och jag hoppas att jag aldrig får skiten igen.

        Det där stämmer inte, du kan endast få bältros om du har haft vattkoppor. Har du ej haft vattkoppor så är det väldigt svårt att få bältros.

          Jamen det är ju det hon skriver. Vaccinera mot vattkoppor så slipper du även bältros.

      Vaccinera!! Det ingår i vaccinationsprogrammet i Finland bla så det är ett säkert vaccin. Tror vi betalade runt 1200kr och man kan ta med det till BVC så ger dem det. Vår son har klarat alla utbrott på förskola och bland våra nära. Vi resonerade så att om det finns ett vaccin som gör att han slipper lidandet så ska han självklart få det. Likväl som han fått TBE som inte ingår för oss i norr. Om det är en kostnadsfråga hämtar du ändå hem det i att slippa VAB

      Vaccinera!
      Jag fick skiten när jag var 38 och trodde på riktigt att jag skulle dö. Har aldrig varit så sjuk.

    För första året sedan jag fick barn valde vi att inte fira med min släkt igår på julafton. Det var nog den bästa julen vi haft även om det bara var jag, min sambo och barn🎄Inget överflöd av julklappar, inget tjafs mellan mina släktingar, inget rasistsnack och jag är inte dränerad på energi nu dagen efter som annars. Alla jular framöver tänkte vi åka bort och ta med barn och hundarna! Jag hoppas jag ska fina styrka att bryta med mina föräldrar 2022 trots dåligt samvete gällande barnen. Att ge min familj den bästa mamman jag kan få är så mycket viktigare än ytliga relationer som bara är destruktiva.

    Ha en fin kväll alla 🎄

      Heja dig! Vad fint och bra att du är stark för dina barns skull och skyddar dem mot sån skit!

        Tack du ❤️

      Sent ute, men vill du berätta varför du vill bryta med dem?

    Vi firade jul hos min sambos familj. Dom har två jack russel som är otroligt ouppfostrade. Det är hundarna som bestämmer, inte ägarna. Dom hoppar och skäller, vilket blir belönat med godis, klappar, uppbärning och mjuka röster🤦🏼‍♀️ Det jag trodde skulle bli en någorlunda rolig jul för vårt barn på 1,5 år blev verkligen inte det. Hundarna var dryga som vanligt och var med oss hela tiden, och barnet fick vara o min famn i princip hela tiden från 14-18. Barnet ville ju leka med sina saker, så släppte ner hen en stund. Det första som händer är att hundarna hoppar på barnet så det ramlade bakåt och slog i huvudet. Puttade bort hundarna, och dom blev uppburna av sina ägare och fick gos och kel. Tror aldrig jag träffat en väluppfostrad småhund.

    Det jag undrar är egentligen hur vi ska förhålla oss. Barnets farmor vill att vi ska hälsa på oftare, men det är varken jag eller sambon så sugna på då hundarna hoppar på barnet osv. Inte så kul heller att bara få sitta i knät ett helt besök. Sambon är för feg att säga ifrån till sin familj, men vad kan man säga???

      Sambon måste säga ifrån!! Oavsett on han är feg. Hundarna måste inte vara med hela tiden, de kan väl vara i ett annat rum när ni är där. Håller med om att många småhundar är så sjukt ouppfostrade, det orkarn man ju inte med.

      Mycket märkligt att man som ägare inte inser faran med ouppfostrad hund och litet barn.

      Din sambo får nog bits i det sura äpplet och säga ungefär ”vi vill jättegärna umgås med er och att vårt barn ska ha en fin och nära relation mer er. Det som gör oss oroliga är hur det funkar med barnet och hundarna tillsammans. Hur tänker du kring det?”

      Troligen kommer farmor inte fatta att det finns ett problem. Då går han berätta om vad som hände när hundarna välte barnet och att han är orolig över vad som skulle hända om barnet råkar ta hundarnas leksaker osv. Fråga hur farmor ser på det och vad hon har för förslag på lösning.

      Kommer säkert kännas jobbigt men han får väga det mot hur det skulle kännas om hundarna skadar barnet.

      Avskyr själv ouppfostrade hundar. Gillar de hundar där ägaren tagit ansvar och hunden vet vem som är flockens ledare. Jobbig situation ni är i men tror faktiskt att det kan bli helt ok om han bara tar samtalet.

        Fast helt ärligt, nåt låter knas på berättelsen också. ”Jag släppte ner 2 åringen på golvet och det första som händer är att hunden hoppar på hen.” Eh ja? Lite ansvar har man väl både som förälder och ägare att inte lämna 2 åringen på golvet hux flux med 2 jack russells om de aldrig träffats tidigare? Både barn och hund bör intrduceras på ett annat sätt.

          Skärpning, barnet är 1,5 år och antagligen var mamma eller pappa precis intill, eftersom 1,5 år är riktigt litet. Ser inte vad som skulle vara knas med historien bortsett från hundarnas beteende.

            1,5 är ju ännu värre än 2? Seriöst, hundar är hur snälla och väluppfostrade de än är (dessa var ju dessutom inte det) djur och människobarn ryckiga och oförutsägbara. De ska introduceras försiktigt och man lämnar inte en bebis ensam på golvet med två jack russels, de är inte elaka men vill säkert leka- eller så vill barnet det: vips uppstår en olycka. I det här fallet gick det ju bra men både barn och hund kan bli skrämt och värre saker ske.

              För info var jag precis framför barnet hela tiden, när hundarna kom bakom mig och hoppade omkull barnet.

                Med all respekt, då hade du inte tillräcklig koll på barn och hund. Prata med ägarna nästa gång så ni kan hjälpas åt eller komma överens om hur barn och hund ska introduceras, om de öht ska det.

                  På barnet hade jag stenkoll! Du tycker alltså att problemet med ouppfostrade hundar ligger hos mig? Det är inte min åsikt och inte det jag efterfrågade heller.

                    Du har inte gjort något fel. Det är ägarna till hundarna som inte uppfostrat dom alls…. ouppfostrade hundar kan vara livsfarliga. Så trött på människor som skaffar hund och inte kan hantera dom.

                      Inte ditt ansvar! Jag hade aldrig låtit min ”småhund” komma nära ett litet barn utan att jag är med! Min hund älskar alla barn och vill gärna sitta nära barnen. Är ett barn nyfiken på hunden men samtidigt lite rädd så brukar hon känna av det och sätta sig med ryggen mot barnet så att barnet kan närma sig hunden bakifrån och kanske klappa henne på ryggen till en början. Det slutar alltid med att alla barn älskar henne och att min hund vill sitta bredvid barnet hela tiden. Jag är dock alltid bredvid hunden när det finns barn i närheten då barn är oförutsägbara och plötsligt kan ta tag i hunden på fel sätt vilket såklart kan resultera i att hunden i värsta fall skadar barnet. Min hund är väldigt snäll, älskar gos, älskar barn och har väldigt bra tålamod men jag skulle ALDRIG låta henne gå fram själv till ett så litet barn.

                    Strunta i de galna hundägarna här. Du gjorde verkligen inget fel.

                      Är själv hundägare men en hund kommer inte före en människas rätt att slippa ha dom ”på sig”. En hundrädd visar man respekt inför genom att hålla sin hund kopplad med kontroll. Finns det hundrädda i släkten eller att hunden inte får komma in in i alla rum vid besök (helt rimligt) kopplar man sin hund och låter den ligga på sin favoritfilt och chilla. Skäller den för att det tex är exalterad stämning, utan att sluta på tillrättavisning får man ta en promenad eller flytta den till en lugnare plats. Jag har en hyperaktiv Border Collie, hon är väldigt bra uppfostrad med kan liksom alla glömma bort lydnaden när allt omkring henne är väldigt kul. Viktigt är att med varm hand med mycket belöning uppmuntra hunden till att välja ett annat beteende. Det är rätt tidskrävande, men att äga hund är mycket jobb. Och då inte ditt jobb! Utan ägarnas, alla gånger som har det fulla ansvaret!

                      Hade min hund vält omkull ditt barn hade jag skämts och sagt förlåt tusen gånger. Kopplat hunden och det hade aldrig fått hända igen.

                      Jag kan också berätta att jag som barn blivit biten utav två hundar. En i ansiktet och en i handen ( inte samtidigt 😆) MEN jag växte upp och blev inte hundrädd. Hoppas ditt barn inte blir det heller <3

                  Men asså va? Detta kommentarsfält slutar aldrig förvåna mig… om man är hembjuden till någon på julafton med sitt barn ska man väl kunna sätta ner sitt barn på golvet i hemmet utan att behöva ha ögon i nacken för att parera en ouppfostrad hund? Som hundägare hade jag varit på tårna hela tiden om jag hade mina hundar lösa bland småbarn, även om mina är lugna och inte hoppiga. Mamman ska väl inte behöva gå omkring hela julafton och oroa sig att hon inte kan släppa ner barnet på golvet?

          Är det verkligen förälderns fel? Om jag skulle få besök och vet med mig att mina hundar gärna hoppar upp i ansiktet på folk, hade jag sett till att hålla hundarna i styr. Tycker inte gästerna ska behöva gå runt med sitt barn i famnen hela dagen bara för det finns två hundar som inte är under kontroll.

            Då måste du ju prata med ägarna ”hur gör vi när min två åring ska ner på golvet.” Finns ingen ägare där som har koll på hunden och kan stoppa den eller förälder som kan rycka bort ungen innan hunden hoppar så är både ägare och föräldrar för långt borta. Man måste ta tid på sig med att introducera småbarn och hundar, de ska aldrig lämnas ensamma.

            Håller med om att det är hundägarna som ska ha ansvaret för sina hundar. Tycker det är oansvarigt att låta hundarna springa runt när det är mycket folk i huset och dessutom småbarn. Hundarna mår bättre av att vara för sig själva under de timmarna. Konstigt att man inte har mer insikt i hunduppfostran. Klart att barnen kommer i första hand och inte ska behöva ha den kontakten med ouppfostrade hundar både av fara för att bli skadad men också för att inte bygga upp en hundrädsla i framtiden.

        Till anonym 21:02

        Tack!! Tror inte sambon kommer ta snacket så jag får väl göra det. Blir bara rädd att jag kommer bli the bad guy liksom..

          Kanske lägga upp det som att du är orolig att händelser som dessa kan leda till hundrädsla hos barnet och att du vill att den ska ha bra relation till hundar i allmänhet och farmorns hund specifik när barnet växer upp. Och försöka lösa det därifrån med farmor. Alltså lägga fram det som att du vill att barnet ska ha glädje av deras hundar, inte bli rädd för dom.

          Tvinga honom, eller håll barnet borta från dem så länge. Skulle inte palla med en partner som inte kan stå upp mot sin familj alltså…

      Varför har alla så svårt att prata med sina föräldrar? När jag fick barn så sa jag till min mamma, mitt barn kommer inte vara hos er om ni röker. De godtogs och de röker inte när vi eller hen är där, har gett fler ”ultimatum” också, inget konstigt och inga sura miner. Stäng in hundarna medans ni är där, de är ju fan livsfarligt med ouppfostrade hundar.

        Verkar ofta vara män? Som är rädda för sina mammor. Så avtändande.

          Men herregud säg något bara? Tycker hela berättelsen säger mer om din och din mans relation och kommunikation än något annat. Om ni överväger att inte åka dit pga hundarna men samtidigt inte kan prata om det? Herregud! Förlåt men det är ju i min värld direkt skrattretande. Hur ska ert barn lära att stå på sig och bli en självsäker människa när hens föräldrar inte ens kan säga något när en hund hoppar på och välter barnet? Jo man kan ju såklart tycka att de ska ha styr på sina hundar och bla, bla. Men nu har de ju inte det? Och ni vet båda om det? Och här sitter du och ber om hjälp i ett kommentarsfält?

            Skrev ett långt svar men det verkar ha försvunnit 🤔 Men kortfattat så har sambons pappa stora problem med sitt humör. Han blev sur för att jag ville komma en timme tidigare på julafton för att hinna se Kalle. När jag ursäktade mig för toabesök så pikade han mig att det var jag som ville kolla och att jag kunde sätta mig igen.

            Och så fick han vredesutbrott när sambon bad om adressen till sin faster för att skicka julkort. Pappan har ingen kontakt med henne och då tycker han ingen annan ska ha det heller. Knepig gubbe dedär, vilket gör att man inte riktigt vågar säga till heller. Under hela min sambos uppväxt har han fått höra hur värdelös han är, och pappan kunde bli arg för ingenting.

        Vissa föräldrar är våldsamma, vissa föräldrar lyssnar inte.

          Ja så är det såklart. Men om man har våldsamma föräldrar så kanske man inte ska åka dit med sitt lilla barn och utsätta hen för det? Det är ju ingenting i posten som säger att personen har våldsamma föräldrar? Och att de inte lyssnar, hur kan du utläsa det? Personen har ju inte skrivit något om våldsamma föräldrar som inte lyssnar? Det är ju en helt annan fråga. ”Min sambos föräldrar är våldsamma och deras hundar attackerar vårt barn och vi har försökt prata med dem men de vägrar att lyssna?” Kanske bäst att utgå från den information vi har.

          Dvs person med barn vars svärföräldrar har störiga hundar? Men ingen vågar säga något. Jesus. Vilket bekymmer liksom. På tal om personer som har våldsamma föräldrar att handskas med under jul, etc.

      Örk Jack Russel är såna räliga hundar. Har aldrig träffat några trevliga såna. Bara stirriga och skäller, är inte ett dugg förvånad över din berättelse.

    Husproblem!!
    Har sååå galet torr luft i vårt nya hus. Jag vaknar varje morgon med stora hårda snorkråkor o torra slemhinnor… får panik. Vad gör man? Vi har inga element på.. o i övrigt vet jag inte vad man gör. Luftfuktare? Kan det vara nå fel på ventilationen? Tips mottages!!

      Usch, låter inte så härligt.
      När jag var liten fanns det ett kärl i terrakotta som man fyllde med vatten och hängde på elementet när man gick och la sig för natten. Blev lagom fuktigt i sovrummet då.

      Kolla upp det med nån ventilationsexpert och är det inget allvarligt/fel så kör med luftfuktare.

      Hur värmer ni huset om ni inte har elementen igång? 🙂

        Vi har fjärrvärme genom golvet.

        Många nya hus (inkl vårt) har inte ens element 😅 skönt det tycker jag, det är ganska fult

      Nej de blir torrt när man värmer upp de, så är de väl alltid? Ja en riktig luftfuktare hjälper mycket, vi har en i vardagsrummet till gitarren och tar in den k sovrummet på natten om någon av oss har torrhosta eller något, riktigt bra köp 🥰

      Köp en luftfuktare att ha i sovrummet.

    Visst är det rätt intressant att vi kan ta tips och råd från anonyma personer på nätet? Tänker eftersom att vi troligtvis inte hade lyssnat på råd från personer vi själva inte kan identifiera oss med annars eller som vi inte anser verkar vettig. Vi har ingen som helst aning vem som svarar på våra frågor här i tråden. Har någon mer än jag tänkt på detta?

      Det är det som är lite av spänningen! Man kan få de mest åtippade råden och åsikterna. Lite mindblowing faktiskt. 😊

        Ja, det är något fint i det samtidigt som det kan göra så man tar åt sig av någon elak kommentar från en person man annars (om man visste vem det var) hade viftat av sig.

          Och vissa som man känner irl skulle man absolut inte ta tex relationsråd av.

      Kan det inte typ ha att göra med att man i princip ”vet” vad ens nära och kära kommer säga?

        Ja, de är som en filterbubbla. Här kan man ta genomsnittet av vad alla säger.

          Fast vadå ”av alla”…? man vet ju inte vilka dessa ”alla” är.

          Här är ju också en typ av filterbubbla eftersom bara vissa åsikter är ”rätt”.

    God Jul allihopa! 🎄🎅🏼❤️

    Någon som arbetar eller har arbetat på försäkringskassan? Fördelar /nackdelar?

      Vad tänker du specifikt? Beror ju lite på vad man jobbar med.

      Skämtar du?

      Jag har arbetat inom sjukförsäkringen. Vad vill du veta?
      Fördelar är alla bra löneförmåner när du är statligt anställd. Alla sjukskrivna som blev glada och tacksamma för den hjälp de fick. Fick ofta kommentarer som ”men oj, du var ju hjälpsam och jag fick snabbt min utbetalning, man har ju hört så mycket dåligt om er” (Ja jo, det är för att alla som får stöd och hjälp inte hör av sig till media…).Lätt att avancera inom FK.

      Nackdelar är just att så många har så negativ bild av FK och man vågar ibland knappt säga vad man arbetar med. Arbetsbelastningen är relativt hög. Jobbigt ibland att ta beslut som är jobbiga för individen, även om det är ett rättssäkert beslut. Vara beredd på nya regler och lagar när nya regeringar tillsätts osv.

        Många som söker sjukpenning första gången får den i regel godkänd. Sen börjar helvetet för många. Skulle skämmas som fan om jag jobbade med sjukförsäkring. Psykiatrin hinner inte med att ta hand om de spillror ni skapar. Inte att skriva en massa intyg heller. FK använder sig av FMR med låg kompetens.

        Din chef har verkligen lyckats hjärntvätta dig 😨

      Jag gör. Vad vill du veta? Det finns massor med olika yrkesroller inom fk så svårt att tala för alla. Men generellt på min avdelning som är fordringshantering så är det väldigt fritt jobb, så länge du uppfyller målen kan du planera ditt arbete lite hur du vill. Vi har flextid och året du fyller 30 får du 31 semesterdagar, innan 30 tror jag det är 28 dagar. Sen när du fyller 40 får du ytterligare någon extra semesterdag. Lönen inom myndighetssektorn är överlag ganska låg men tror den blir väsentlig högre om du är specialist, jurist,läkare/tandläkare eller EC.

    Jag måste klaga av mig på min bror.

    Han bor utomlands och vi har inte kunnat träffa honom och hans nu 1,5-åriga son sedan pandemin. Nu har vi äntligen kunnat bila dit över jul och jag och min pappa och syster såg såå fram emot det. Jag frågade om jag kunde ta med hunden vilket var helt okej.

    När vi kom dit så var sonen lite rädd för hunden men hunden var helt obrydd om barnet, mer än att hälsa försiktigt först. Hunden är rätt så gammal och ligger mest och vilar om dagarna. Min bror har nu gnällt varenda dag på min hund och att den skrämmer sonen och att sonen inte kan sova på grund av hunden. Igår kväll tog han, sonen och frun in på hotell på grund av detta så kommer de och ”hälsar på” här på dagarna. Så här sitter jag och pappa och syster i deras hus och jag känner mig bara i vägen.

    Usch, önskar att jag stannat hemma. Känner mig så ovälkommen.

      Tråkigt läge, MEN jag förstår din bror också. Om hans lille son är rädd för din hund är det som förälder svårt att slappna av.

        Ja visst förstår jag det. Men känns som att jag förstör den här efterlängtade resan för alla.

        Hade han bara sagt att jag inte skulle ta med hunden så hade jag löst det utan gnäll.

        Jag fattar honom så klart men känner mig så i vägen nu och längtar hem.

          Nej du förstör inte, det ligger inte bara på dig.
          Som du säger kunde han sagt nej och då hade du löst det

          Ja, han trodde säkert att det skulle fungera bättre med hunden. Jag tror när barnet blir äldre kommer han att istället älska hunden. Bara för liten just nu.
          Ibland blir det inte som man tänkt sig. 😌

          Han låter ju dig och hunden bo i hans hus och ni träffas ändå varje dag. Ha lite förståelse om barnet är rädd? Hur skulle han kunna veta innan att det skulle ske. Var tacksam över att ni ses efter så lång tid!

            Jag förstår ju att han inte vill att sonen ska vara rädd. Känns bara tråkigt att det blev så här på grund av mig.

            Så sitter han i gruppchatten vi har med de andra syskonen och är passivt aggressiv över att de måste bo på hotell nu. Jag fattar att han kanske bara är trött och irriterad och att det här är en extra grej som irriterar. Men lite tråkigt ändå.

              Kan du kanske berätta hur du känner?

              Hade jag varit dig så hade jag tagit min hund och åkt hem. Så kan din känsliga och passivt aggressiva bror sitta där. Han borde ju bara vänja barnet vid hunden. Hur svårt kan det vara?

                Vänja barnet vid hunden? Det kan ju ta tid. Mycket jobb för en hund som barnet i princip aldrig träffar.
                Varför ens släpa med en hund hem till andra? Familj och barn borde ju verkligen gå före en hund.
                Men många hundägare är så himla egoistiska och kan verkligen inte anpassa sig till att alla inte älskar deras hund.

                  Om situationen är beskriven korrekt så fattar jag Inter problemet, hunden var ju lugn? Att behöva fly sitt hem pga hund lär inte direkt hjälpa barnets rädsla. För ett så litet barn kan dessutom situationen i sig, nya människor, nya lukter, nya ljud (speciellt som barnet föddes underbar pandemin och troligen ovan) göra att de sover oroligt och är föräldrarna nojiga känner de ju av. Jag skulle också åkt hem men tråkig situation.

                  Jag frågade min bror om jag kunde ta med hunden. Jag gjorde det tydligt att det var helt okej för mig om han ville säga nej, jag har bra möjligheter att lösa med hundvakt osv. Men han sa att det var helt okej och att hunden var välkommen. Så jag vet inte, jag antog väl att det var okej då.

            Men wtf, brorsan beter sig ju som värsta primadonnan. Stackars syster tycker jag- skit fullständigt i honom, han och hans familj beter sig ju helt hänsynslöst mot dig. Säg ifrån högt och tydligt för övrigt, de verkar ju mest gå runt och hallucinera annars (”alla rättigheter och inga skyldigheter”).

              Ursäkta, men vem är primadonnan här? Läste du att de bor i hans hus? Han tog in på hotell med sitt barn för att systern skulle slippa. Hänsynslöst är något helt annat.

                Och gör en scen av det och beklagar sig. Hänsynsfull my arse…

                Hur kan ett barn bli så himla rädd för en hund som mest ligger ner?

                  Vi har ju bara ena sidan av saken. Min mammas kusin hade en asjobbig hund som kusinen tyckte var underbar och gullig och vi andra tyckte var högljudd och stissig.
                  Hundägare har ofta svårt att avgöra om deras hund är trevlig för andra eller inte.

                    Hunden är rätt så gammal och när den är inne så ligger den mest och vilar och ser på vad de andra gör. Går upp och dricker eller äter då och då och lunkar iväg på promenad när det behövs. Därför förvånar det mig att sonen inte kan sova på grund av hunden. Hunden har nosat på sonen när de träffades, under strikt uppsyn av mig, och sen var han nöjd. Sen har han inte varit intresserad mer av barnet.

                & är hemma dagtid när hunden är vaken men inte på natten när den sover, tar in på hotell, spelar martyr och får alla, särskilt systern, att må dåligt & längta hem? Ja tänk om man ändå fick bo i deras hus över julen, vilken härlig kille med familj.

          Men gud, snacka om att din bror förstärker och cementerar barnets rädsla. Hade aldrig gjort så (har 3 barn). Dessutom sjukt ohyfsat att få dig som gäst att känna dig ovälkommen. Din bror verkar inte speciellt snäll o helt uppe i sitt barn som han lindar in i bomull (så som vissa blir efter första barnet). Måste kännas jobbigt men håll ut!

          Du borde nog tänkt själv att man inte behöver ta med hunden när man ska bo hos någon annan.

            Hon frågade ju och fick ett ja!!

            Ja därför frågade jag och var tydlig med att jag skulle förstå om de sa nej. Speciellt när de har små barn ville jag försäkra mig om att det var okej.

        Väldigt dramatiskt att ta in på hotell för det dock 🤣

        Är väl bra att lära barnet att inte va rädd för hundar då

          Jag erbjöd t.o.m att koppla hunden inomhus medan barnet leker, han ligger ju ändå mest bara och vilar så inte som att han är inpå barnet eller så ändå.

            Vad märkligt tänker jag, jag hade tyckt att en snäll och ointresserad hund, hos en pålitlig ägare, var ett utmärkt tillfälle att långsamt låta barnet träna bort hundskräcken (träna på at våga vistas i samma rum som hundar menar jag då, han måste såklart inte mata den).

            Men spontant låter det som ni behöver prata ut lite om saken? Kan det förekomma några missförstånd? Otrevligt att vara passivt aggresiv istället för att bara acceptera situationen ni är i och glädjas åt att få ses.

              Ja, jag skulle kanske behöva ta upp det men är rädd att jag bara gör det värre.

              Tänker att han kanske är trött av sömnbrist, julstress osv och bara tar ut det på situationen.

                Nää, säg ifrån. För hans egen skull om inte annat, sådär kan man inte bete sig. Du kan ju säga ifrån på ett fint och lugnt sätt men det där är verkligen inte okej hur stressad din bror än är.

                  Det är visst okej. Det är bättre hon är tyst. Det är hans hem och hans barn och det är fullt rimligt att inte gilla hunden eller vara trygg med hunden nära barnet.

          Håller med dig, tycker också brorsan låter lite väl dramatisk. Om hunden inte skällt och haft sig, vad är problemet? Hönspappa…

          Sandra
          Bra skrivet. Håller med.

      Men herregud vilket curlande! Om det stämmer att hunden mest ligger och sover, och inte hoppar/skäller/springer fram till barnet så fattar jag inte vad det är frågan om. Du har inte gjort något fel, det är klart att man ska kunna umgås allihopa. Brodern bor väl knappast i en liten etta heller, hunden och barnet kanske inte måste vara i samma rum precis hela tiden? Barn vänjer ju sig om man ger det lite tid. Ja, jag har två barn själv (inga djur).

        Dessutom, varför ska de vara borta på natten och hälsa på på dagen? Varför kan de inte sova hemma, då sover ju alla och hunden kan inte vara ett problem. Ju mer jag tänker på detta känns det som att hunden är ett svepskäl och att det är något annat som stör dem… de kanske inte är vana vid att ha släkt på besök och tycker att det är jobbigt.

          Han påstår att sonen inte sover när hunden är i huset, pga att han är rädd. Jag vet inte. Orkar inte bråka om det med honom. Försöker att inte skapa mer problem kring det utan biter ihop och håller ut.

          Ja, kanske är det något annat som stör. Jag vill som sagt inte göra mer problem med att fråga eller så.

            Varför stannar ni kvar, åk hem igen och tacka för gästfriheten. Ni behöver inte stanna och må dåligt.
            Säg att ni inte vill tvinga dom ur huset och att du inte vill orsaka obehag, då borde han förstå hur han uppför sig.

              Nej det skulle jag inte göra. Jag vill ju träffa dom, det vill min pappa och syster också. Är bara besviken att det blev så här. Vill inte skapa bråk och osämja.

                Du har inte skapat den! Det är din bror som skapar den- helt själv- av anledningar som bara han vet om (om han ens gör det). Gissningsvis har det noll med sonen och din hund att göra. Inget av din brors beteende är ditt fel!

                  Ja verkligen! Absolut inte ditt fel.

                    Tack 😊 känns lite lättare att veta att andra ser det så

                      Bloggbevaknings läsare är inte representativa för folk med hyfs och folkvett. Du borde ha lämnat hunden hemma. Så enkelt är det.

              Åka hem? Herregud, familj är väl viktigare än så!?
              Hon skulle inte ha tagit med hunden.

                Du har fel ,han är en uppenbar dramaqueen fattar du väl. Dumbass

                Nej jag har ju förstått det nu, att när han säger att något är helt okej så betyder det motsatsen. Det har jag lärt mig.

      Är det hans första barn? Har noterat att många förstagångsföräldrar idag är enorma drama queens. Självklart förstår jag det till viss del, spädbarn är känsliga och så, men ibland är det too much. Har vänner som åker i ilfart till barnakuten för att deras barn har feber. En vän var så stirrig när hennes första son föddes, träffade dem (ej virussäsong då, utan juli månad för 5 år sedan) och hon var livrädd att jag skulle nudda vid honom. Jag fick inte röra honom och skulle ändå dränka händerna i handsprit när vi sågs. Var rätt märkligt men sedan när nr 2 föddes 2 år senare var hon totalt avslappnad och inte alls sådär ängslig.

        Ja det är första barnet för både honom och frun. Så kanske är som du säger.

        Att spädbarn är känsliga för virus är väl en grej, men att en 1,5 åring är paniskt rädd för hundar är ju inget barnet kommit på själv utan är något vuxna skapat. Om alla bara beteer sig normalt så skulle barnet fatta att hunden inte är farlig. Herregud, är verkligen grundläggande psykologi så svårt för förstagångsföräldrar att förstå?

          Väldigt lätt att överföra sina rädslor till sitt barn ja. :/

          Ja Anna. Håller med.

          Hundar och barn är ingen självklar kombo så varför måste barnet lära sig vara med hundar? Det är ju värre med ungar som prompt ska fram och dra varenda hund i öronen.

            Det är väl just därför man ska lära barnen att vara med hundar och djur. För att de INTE ska vara framme och dra i djuren. Att lära barn vara med djur innebär ju också att lära barnen HUR man är med djur.

        Självklart ska alla som hälsar på hos familjer med nyfödda barn, även om de inte klappar på barnet, tvätta sina händer och använda handsprit om sådan finns tillgänglig. Det är inte hispigt, utan rimligt, och man kan gott göra det helt utan att bli ombedd.

        Är ju också ett bra sätt att spara in på de där akutbesöken för feber, eftersom man ju ska åka in direkt redan om ett spädbarn får 38,0. Tvätta händerna, bara.

          Han var inte nyfödd längre, utan det var ett par månader senare. Och tja blir man hemskickad efter att ha suttit i väntrummet i några timmar så fanns det inget behov av att ta upp plats på akutmottagningen – men jag har jobbat på en akutmottagning så kanske är extra trött på hispiga människor som söker hjälp för ett myggbett eller en förkylning…

            Man ska söka vård för bebisar som har feber även om de inte är nyfödda. Typ 3 månader.

              Fast jag skrev om förstagångsföräldrar, inte nyfödda spädbarn. Man kan vara hispig i många år.

            Upp till 3 månader ska man söka vård vid all feber. De förklarar det redan på BB. Att säga att föräldrarna är hispiga för det är bara översitteri.

              Fast jag skrev om förstagångsföräldrar, inte nyfödda spädbarn. Man kan vara hispig i många år.

      Fy vad tråkigt. Det värsta man kan göra med ett barn som är hundrädd är ju att bekräfta rädslan. Låt hunden vara en naturlig del av familjen istället.

        Hundrädsla är ju ganska sunt eftersom hundar aldrig är 100% pålitliga oavsett vad ägaren tycker.
        Har svårt att förstå varför man ska tvinga sitt barn att umgås med en hund.

      Han hjälper ju inte din son såhär direkt, snarare förstärker. Han sa att det var ok, du kan inte göra nåt åt saken nu så han borde verkligen inte gnälla och vara passivt aggressiv i er chatt… Brukar han va såhär eller kan det va hans fru som ligger bakom? Hur är relationen med henne? Hon kanske sa nej eller inte blev tillfrågad osv…

        SIN son skulle det stå såklart.

        Jag känner inte henne så väl. Har inte träffats så ofta eftersom de bor utomlands och de har nästan inte alls varit över till Sverige sedan de träffades. Så det har varit när vi har haft möjlighet att åka över till dom, ett fåtal gånger bara faktiskt. Kanske kan vara någon miss i deras planering sinsemellan också. Jag ska försöka att inte ta det personligt.

      Sunt och naturligt att vara rädd för ett potentiellt rovdjur. Finns massor av exempel på ”jättesnälla” hundar som plötsligt angripit någon, i synnerhet ett barn. Gäller inte minst för den eskalerande mängden av otrevliga och aggressiva ”kamphundar” av olika slag. En sådan skulle jag inte heller vilja dela hus med.
      Inte lätt att veta på förhand hur sonen skulle reagera.
      Fattar inte att du inte åker hem.

      Tackar gud varje dag för att jag inte är svensk med en svensk familj. Herregud vilka människor ni är alltså. Allt är ett problem människor djur mat osv os. Din bror har något problem och du har inte gjort något fel alls. Att ta in på
      Hotell pga hund herregud alltså hade aldrig mer åkt dit

        Du utgår från att ts är svensk med svensk familj?

      Saxat ur intervjun snacka om att vara bortskämd. Hon Tone Openstam.

      Men alla som har möjlighet att bo så här är ju väldigt privilegierade, det måste du väl hålla med om?

      – Den bilden hade jag också när jag bodde i andra delar av staden och gick hit på söndagspromenader. Men många som bor i de här våningarna har bekymmer som är större än vad vanliga människor har. Det måste man ta med i analysen.

      – Ett liv i en mindre lägenhet någon annanstans där man kan sova gott på natten kan vara värt ganska mycket det också.

      På vilket sätt har personer på Östermalm större problem än andra?

      – Människor som bor här är sällan anställda, eftersom man inte kommer upp i de löner som krävs i Sverige. De driver företag och har ett ansvar som sträcker sig långt utöver den egna lönen. De har också ett finansiellt ansvar som är större än vad man har som anställd. Om elpriset skenar som det gjort nu i vinter kanske de tvingas i konkurs. Alla klarar inte den pressen.

      Men en ensamstående förälder som har svårt att få pengarna att räcka till mat och hyra känner väl också oro?

      – Jo, men det är en osäkerhet som är lättare att kalkylera med. Dessutom har nog den personen lättare att hitta ett annat jobb än en som varit företagare i alla år. Entreprenörer kan vara lite svåra att styra.

      Samtidigt har kanske en framgångsrik företagare sparat ihop en buffert på banken?

      – Absolut är det så. Det finns osäkerhet i allas liv. Men det är inte många entreprenörer som har mycket pengar på banken. De flesta har satsat allt på rörelsen som de driver.

      Du har drivit företag i årtionden. Känner du dig fortfarande orolig för hur det ska gå?

      – Ja. Det kommer nya problem och svårigheter hela tiden. Vi har aldrig en lugn stund.

        Hahahahaha!! Asså jag skrattade RAKT ut. Jävlar vilken värdsfrånvänd person!

        Hahaha herregud. Om man är en företagare som inte har råd att spara kanske inte första prio borde vara att bo på Östermalm?

        Hon ska bara vara tyst! Suttit i fängelse för skattebrott och sen ha mage att gnälla!
        Synd att hon inte får en räkning på din tid i fängelset.

    När fick ni som har två eller fler barn gravidmage? Jag är gravid i v. 13, andra barnet, och tycker redan att jag fått en synlig mage. Men har å andra sidan varit illamående denna gång och ätit det som fallit mig in för att klara av illamåendet (till skillnad från första graviditeten), så kan säkert vara något pluskilo som tillkommit av det också… Med första barnet fick jag inte mage förrän typ i v. 18 men vet att det kan synas tidigare andra gången. Undrar bara av ren nyfikenhet hur det varit för andra 😅

      Magen syntes i v18 med första barnet, blev gravid med lillasyster sju månader efter sonen föddes och då syntes magen i v23. Gick upp 6kg med sonen och 4kg med dottern

      Vecka 22 med första och vecka 8 med andra 🙈😅

      Ofta syns det snabbare när det inte är första gången ja ☺️ Bukmuskulaturen är oftast slappare än på en förstföderska och står inte emot den växande livmodern på samma sätt, magen upplevs puta ut snabbare för många, helt normalt

    Usch, är sjuk och missar hela julen, istället fastnar jag i mitt huvud och blir nostalgisk. Någon mer som saknar sitt yngre jag eller det liv man levde när man var yngre? Är strax över trettio och skulle väl såklart fortfarande kunna leva som när jag var tjugo om jag ville. Ändå gör jag det inte så misstänker att det kanske bara är nåt nostalgiskt skimmer över det som var. Men ändå. Hur vet man om man lever det liv man vill?

      Känner igen. Min absolut största dröm vore att få åka tillbaka i tiden och få leva om livet från 19 år och framåt med den kloka hjärna jag har nu haha. 🙂 Hade njutit såå mycket mer av livet då! Tycker ändå det är en speciell period. Man har så stort fokus på nöjen, släppa loss, uppleva nytt, och inga större utgifter eller ansvar att ta… Psykiskt mår jag 1000 ggr bättre idag men kan absolut sakna mina yngre år också.

      Vad är skillnaden i hur du lever då, nu för med då? Och vad är det du saknar?

      Jag saknar inget, har ju liksom utvecklat mig vidare till där jag är idag. Inte så stort skillnad förutom att jag har barn nu, tycker inte det är kul att festa eller gå på krogen och efter att vännerna fått barn gör man ju mer familjegrejer. Det som var före var då liksom.

        Alltså, egentligen inga större skillnader så, förutom att jag är sambo. Men kanske att jag liksom skärpte till mig (slutade gå ut flera gånger i veckan, röka gräs och ligga runt), till att bli en mer stabil person med hög utbildning och fast relation. Kanske mer att jag saknar mitt yngre impulsiva jag. Känns som att jag blivit så vuxen och duktig liksom. Att allt blev så tråkigt. Men hänger väl kanske lite ihop med att alla runt omkring mig stadgat sig, skaffat barn och hus osv. Nånstans vill jag det med men ibland kan jag sakna den där gamla känslan, att vad som helst kan hända, nu känns livet så förutsägbart. Eller så är det bara en ålderskris?

          Samma ålder som du, likadant leverne när jag var yngre och har det på samma sätt nu med sambo, utbildning och bra jobb, allmänt sund livsstil.
          Jag saknar (för det mesta) inte att festa, röka på; dejta, ligga runt osv. Men absolut till 100% va det mer spännande, roligt och händelserikt. Ibland kan jag förstås bli sjukt nostalgisk (av viss musik till exempel) och sakna det. Detta händer inte varje dag eller vecka, men då och då, säg 1-2 ggr/månad. Då kan jag längta tillbaka eller fantisera mig bort. Tänka på hur gött det hade varit att sitta i solen en sommardag med en spliff och en ny förälskelse till exempel.
          Men guuuuuuud vad trött jag va på allt det där när jag skärpte till mig och växte upp på riktigt.

            Ja, du har helt rätt, sådär är det för mig med. För det mesta saknar jag det inte, men när jag väl gör det, saknar jag det som fan. Tänker att det kanske bara är jag som regredierar när jag är sjuk (och ibland bara allmänt) och blir nostalgisk. Funderar på om det inte bara ligger lite i min person men när jag väl blir sådär kan jag mig lätt ifrågasätta allt liksom. Men tack för ditt svar – alltid skönt att veta att man inte är ensam 😅

          Ja, det kan bli lite tråkigt när vännerna skaffar barn… Försök skaffa nya om du vill fortsätta det livet!

            Eller skaffa nya roliga intressen och kickar. Jag har tyckt livet varit lite trist i höstas men testade massa nya saker, det hjälpte! Man måste inte va tråkig och sitta fast bara för att man blir äldre och mer stabil i övrigt! Inte samma som att ligga runt men ändå kul.

              Ligga runt är ju typ det sämsta med att vara ung. Ödsla tid på folk som inte bryr sig om en nästa dag? Jag ångrar allt sånt idag, skulle gärna backa bandet och låta bli.

                Jag såg det inte alls som att ödsla tid när jag var ung och låg runt. Jag njöt som fan och helt ärligt brydde inte jag mig heller dagen efter. Hade väl letat en relation och inte ett ligg om jag ville ha någon som brydde sig om mig dagen efter. Ligg och ha kul under tiden liksom.

                Har inte gjort det själv men personer skrev om att de saknade det så… Menar att man kan göra roliga saker även om man lever i en relation och inte är ungdom längre t.ex. Ligga runt är (kanske, beror på relation) inte en sån sak men festa, uppleva nya saker mm går ju.

      Som de säger… youth is wasted on the young

        ”Too old too soon, too smart too late.”

      Igenkänning på hög nivå. Jag hatar detta. Har verkligen inte levt mina 20-29 som jag hoppades på. Fyller 30 om ett halvår typ och det är mycket jag hade hoppats på att ha gjort tills dess men som jag inte ens varit i närheten av att göra.

        För min del handlar det motvikter om att jag inte känt att jag levt ut eller inte gjort det jag velat. Handlar snarare om att jag på något sätt saknar mitt liv då trots att jag inte skulle vilja leva så nu. Och där någonstans blir det kortslutning, för hade jag velat leva på som då hade nog inget stoppat mig ifrån det. Vad är det du skulle vilja ha gjort och var står i vägen för det nu?

        Du har tid kvar, gör dem nu!

          Hinner inte allt🥲

            Nä men det gör ingen. Prioritera, och börja nånstans. Bättre än inget!

              Jodå. Men allt kan jag inte göra på egen hand heller så allt är inte jättelätt att fixa🤷‍♀️

                Nähä ok. Men jobba mot det iallafall. Annars sitter du på samma plats om tio år och känner likadant? Man kan inte ge upp om livet när man är så pass ung liksom.

      Nä jag lever bättre och roligare nu än då, hade ju inga pengar då! 😄

    Bästa och sämsta julklappen ni fick igår?

    Blir kränkt när folk påstår att greveholm var bästa julkalendern. Har ni aldrig sett sunes jul eller??!

      HAHAHA Precis!

      Meh! Det är ju Herkules Jonssons storverk som är bäst.

      https://www.svtplay.se/herkules-jonssons-storverk

      Äh, första Greveholm har absolut en delad första plats med Sunes jul!

      Håller också på gamla greveholm 🙂 Sunes familj är så endimensionell.

      Sune väljer ut en tjej att tråna efter som kanske inte ens är tillgänglig eller har något intresse tillbaka, istället för att bara kolla läget med flera.
      Farsan är en klassisk klantfarsa.
      Morsan kommer jag inte ihåg.
      Och håkan är mest arg och håller på med hyss.

      Vore roligare om Sune var en tjej istället som stöter på killar.

      Det hemskaste med Greveholm är dock… att den där killen Ivar börjar stöta DIREKT på prinsessan som varit inlåst i ett jävla torn i 200 år för att hon inte ville gifta sig med Greven. Så Ivar är mycket sämre än Sune.

        Jag vet inte men när jag var i sunes ålder så ”kollade jag inte läget med flera” utan var jag kär i en så var jag. Så var han den jag skrev i dagboken om i vad som kändes som en evighet (kanske var ett sommarlov vad vet jag).

        Jag tycker att Sune är riktigt rolig. Men jag tar av mig genus-PK-glasögonen när jag ser den. Det får man göra 😊

        Författarna skrev en tjejversion av Bert och Sune men blev inte så poppis. Tuvali eller nåt sånt hette den. Kom två eller tre böcker tror jag.

          Tuva-Lisa hette hon visst.

          ”Här introduceras en ny figur – Tuva-Lisa – en killgalen tjej som är författarinna, fotomodell, TV-halllåa och en massa andra drömjobb under sina lediga stunder. Men det är killintresset som får henne att hamna i såväl romantiska som hysteriskt roliga situationer.”

      Greveholm är bäst. Sunes jul är absolut rolig men inget slår Greveholm.

        Inget förutom Sune då😜

      greveholm var ju mer en spännande serie medan sune är mest kul nu för nostalgi. hade den tillverkats exakt så idag så som den var så hade nog inte den humorn gått hem. greveholm däremot är ju fortfarande aktuell med sina skämt och citat som man inte fattade när man var liten 😂

        Jo jag tycker att sunes jul är rolig när jag ser den idag. Men den hade nog inte gått hem pga att den inte är så modern i skämten eller vad man ska säga. Men rolig är den ju, både för vuxna och barn😅

          ja men jag gissar att du sett den förut? har man aldrig sett sen och ser den först idag tror jag inte den går hem, är vad jag menar 🙂

            Vet inte. Mina barn tyckte den var rolig när de såg den för något år sedan. Men jag har i och för sig sedan innan introducerat både böckerna om Sune och Bert samt original-Berts dagbok som serie åt dom 😊 lite kultur ska de rackarna ha med sig.

            Men jag tror att både Sune och Greveholm idag mest är nostalgi för de som såg de när de gick som kalender. Visade Greveholm för barnen när de var i åldern jag var när den gick. De var inte imponerade alls och såg inte ens klart den.

            Min 6-åring har sett Subes jul för första gången i år, och hon älskar den! Hon skrattar högt åt flera scener i olika avsnitt 😂

        Tror inte att Greveholm hade blivit populär idag heller om den producerades exakt som den gjorde då. Tror nog nästan att Sune hade gått hem bättre idag faktiskt men det är bara min känsla.

      1. Sunes jul
      2. Pelle Svanslös
      3. Jul i kapernaum
      4. Greveholm

      Det vet alla.

      Men Greveholm var ju JÄTTESPÄNNANDE! Tror dock det mer handlar om ålder? De som är födda tidigt 80-tal lär tycka att Sunes Jul var bättre.

      GREVEHOLM ❤️❤️❤️❤️

      När SVTs öppna arkiv hade en omröstning om bästa julkalendern för 3-4 år sedan så blev resultatet
      1 Sune
      2 Greveholm
      3 Teskedsgumman

    Efter att ha spenderat lite tid hos mina föräldrar förstår jag plötsligt varför jag är totalt inkapabel att prata om känslor, be om hjälp osv. Har förstått att det grundar sig i min barndom, men har liksom inte kunnat sätta fingret på exakt vad. Men efter att ha hört mamma och pappa argumentera och tjafsa i ett par dagar så förstår jag verkligen.

    Varenda gång mamma uttrycker något hon känner, att pappa gjort fel eller sagt något konstigt, säger pappa ”men nu får du ge dig” eller ”men lägg av” med en viss ton, suckar och himlar med ögonen. Hans standardfras är ”herregud människa” med en stor suck när han inte håller med. Jag minns själv hur jag ofta kände mig negligerad som barn och nu förstår jag ju varför? Han gjorde ju exakt samma sak mot mig under uppväxten?

    Jag var och är en väldigt känslig person, men jag har aldrig känt mig trygg med att uttrycka det för att jag alltid blivit bemött med exakt det – ”ge dig”, ”sluta larva dig”, ”du överreagerar” osv. Har reagerat senaste åren på att så fort jag försöker säga något som är lite känsligare så blir mamma tyst och säger på sin höjd ”jaha” eller ”ja jag vet inte”. Och jag har tänkt att det är det som ”förstört” mig, men inser ju nu att det förmodligen är en reaktion på pappas sätt att tysta henne? Så hon vet inte heller hur hon ska bemöta andras känslor för hon själv inte är van att få uttrycka dem?

    Den här insikten tar sönder mig. Jag har börjat se min pappa på ett helt annat sätt och det är så jävla jobbigt, bygger liksom upp ett agg mot honom som gör att jag knappt vill vara i närheten av honom, och kan inte prata med honom för att jag bara blir irriterad. Har alltid sagt att min pappa är världens snällaste, och det är han utåt mot utomstående, men inser ju att han är rätt rövig egentligen? Han är manipulativ och använder enormt med härskartekniker mot främst mig och mamma. Min farmor är fett toxic och jag ser mycket av hennes tendenser i honom nu för tiden och det ger mig en sådan jävla klump i magen (eftersom jag sakta men säkert börjat ta avstånd från farmor för att hon får mig att må skit).

    Hur kommer jag ens över det här? Hur hanterar jag det här? Hur hanterar jag honom? Trodde relationen med föräldrarna skulle bli lättare som vuxen, men det är bara mer och mer som bubblar upp till ytan 😔

      Oj, förlåt för världens längsta kommentar…

        Och nu bad du precis om ursäkt för att du visat dina känslor. ❤️

        Nej det där låter inte riktigt bra. Den enkla och bästa lösningen är samtalsterapi. Till att börja med, sen kan ni bena i detta och på sikt kan du förhoppningsvis prata med din pappa om detta. Du kommer iaf känna annorlunda kring detta.

      Utan att ha någon egen erfarenhet (eller ah, min pappa hade ett dåligt temperament som också påverkade stämningen i familjen under min barndom men han lever inte längre så det är inte längre reellt) så tänker jag att du kanske borde prata med någon? Din pappa direkt? Någon professionell? Eftersom du uppenbarligen tyngs av detta och känner att du typ undviker honom. Jag tänker att det alltid är skönare att få ur sig det man tänker. Kanske kan det bli ett konstruktivt samtal där han blir medveten om dessa sidor av sig själv? Man vet ju aldrig. Men förstår att det också kan vara svårt.

        Det kommer inte gå att prata med honom om hans beteende eftrsom han aldrig tycker att han gör eller har fel. Jag försökte i somras, efter jag varit med min farmor som var direkt elak mot mig då och han försvarade henne (och sa till mig att jag var så jävla löjlig, skrek åt mig att lägga ner och han kan potentiellt ha frågat mig vad jag ”är för jävla människa egentligen” också, innan han gick in och smällde i dörren efter sig) men det landade bara i att han silent treatmentade mig (men la småkommentarer om mig inför andra) och inte sa ett ord till mig på fyra-fem dagar.

        Jag har pratat lite om det med min psykolog, men kommer inte fortsätta gå till hen efter nyår och vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga för att få en ny. Annars är det ju absolut en grej att prata om.

          Vänd dig till vårdcentralen och be om att få en samtalskontakt där. De vet vart du kan vända dig.

          Av det du beskriver skulle jag bryta med honom. Vet att det inte är lätt (av egen erfarenhet) men du måste omge dig av relationer som får dig att må bra och stärker dig. Det är inte okej att bete sig så som din pappa gör, inte mot någon men speciellt inte mot sina barn.

          ❤️

            Har haft psykolog via vårdcentralen sedan i våras, men hen har slutat. Hen sa att hen skulle styra upp att jag ska få någon ny att prata med på en gång men det har liksom inte hänt och nu vet jag inte vad jag ska göra. Har gått i en gruppterapi under hösten (som hen styrde upp åt mig), men har inte fått någon ny individuell kontakt fast jag verkligen behöver det (pga detta och annat).

            Vet liksom inte om jag bara ska höra av mig till vc igen, för då lär jag ju få vänta ett halvår innan jag får en ny igen eller om jag ska försöka få kontakt direkt med psykologen som min förra sa att hen skulle prata med. Och att jag inte vet hur jag ska göra göra att jag skiter i det.

            Jag kan av olika anledningar inte ta avstånd. Dels för att jag ju fortfarande vill träffa mamma.

      Förstår att det är en tuff situation. Har jättesvårt för mina föräldrar då de beter sig som du beskriver dina. För mig har terapi hjälpt en del och att ta avstånd från dom. Känner bara att deras negativa energi smittar av på mig.

      Gud vad jag känner igen mig i din beskrivning, är också helt inkapabel att prata om känslor och har heller aldrig riktigt förstått varför, har liksom haft en ”bra” barndom. För mig tror jag det var min pappa och kanske främst hans sambo under en lång period som hade åsikten att man skulle ”skärpa sig”. Har alltid varit och är än idag än vänligt känslig person, har väldigt svårt att gömma mina känslor som jag alltid tyckt varit så konstigt när jag har så svårt att visa och prata om dem. Minns så tydligt hur jag än gång mådde så dåligt i tonåren och fick min första panikattack (visste jag inte då) och började hyperventilera. Trodde då att jag inte kunde andas och storgrät. Fick då också bara ett ”skärp dig och sluta gråta” och det har verkligen satt sina spår.

      Efter att jag började gå till en psykolog och nysta i varför jag reagerar och gör som jag gör insåg jag hur mycket jag påverkats av min familj och deras oförmåga att hantera och (icke-)reagera på känslor. Började också se mamma och pappa i ett nytt ljus och till slut rann bägaren över av besvikelse över hur undantryckta mina känslor varit hela min barndom. En dag lackade jag ur på pappa och berättade om min nya insikt.

      Han blev helt överrumplad och var väldigt oförstående, och han kunde aldrig riktigt möta mig. Ångrar att jag sa något, ibland får det ”räcka” med att man själv ser allting med nya glasögon.

      Jag har lite samma med min pappa. Men jag försöker acceptera att han bara är så, det var kanske liknande i hans uppväxt. Han är inte felfri men jag älskar honom ändå. (Och blir irriterad på honom till och från)

      Känner igen mig helt. Blev hjälpt av ACA, 12-stegsprpgram för personer som växt upp i dysfunktionella miljöer av olika skäl. Ta hand om dig. ♥️

      https://aca-sverige.org/ar-jag-ett-vuxet-barn/

      Hoppas du kommer läsa det här, medveten om att jag svarar sent. Är själv uppvuxen med en dysfunktionell pappa. Vet med säkerhet att du kommer klara det här, du kommer tom bli starkare. Skaffa kunskap, läs på. Googla gaslightning eller narcissism. För det låter väldigt mkt gaslightning över din far. Jag följer drcarolineleaf på insta, hon skriver om sånt här bla och är väldigt sund. Slutligen, detta är en process och du kommer tvivla på dina känslor för det är så du är lärd, men med tiden och kunskap så kommer du hitta ditt sunda sätt att förhålla dig till detta. Stor kram

    Vilken Michael Kors väska hade du valt?
    Michael Kors KIMBERLY
    Eller Michael Kors JET SET?
    Står nämligen i valet eller kvalet, har ingen aning om vilken jag ska välja 😊

      Ingen av dem om jag ska vara ärligt, tycker det är väldigt mycket Farstaglitter och fjortisvarning på de väskorna.
      Köp en riktigt bra läderväska utan märkeslogga istället!

        Word Karin

        Nu var ju inte det frågan! Hoppas du mår bättre nu när du berättade det för en person som kanske längtat efter detta köpet länge!

          ”Vilken Michael Kors väska hade du valt?” Personen svarar då ingen av de och anledningen varför. Du låter sekundärkränkt.

            Men varför måste man svara så drygt. Ts tycker ju uppenbarligen att väskorna är fina, måste man skriva att de är fjortis? Räcker det inte med att säga att man inte hade valt någon av dom, kanske länka en väska man själv gillar i stället.

            Till och med min femåring har lärt sig att man inte behöver säga allt man tänker. Man får tycka att någon eller något är fult osv men man måste inte alltid säga det. Speciellt inte om någon annan är glad över det.

              Påminner om när jag frågade om någon hade provat baddräkter av ett visst märke då jag hade specifika frågor om dessa. Någon kände sig tvungen att svara ”haha men shit så fula tantbaddräkter😂”.

              Jag förstår liksom inte ens varför man skulle få för sig att säga så när någon frågar om dom. Vissa har nästan ett maniskt behov av att flika in att någons favorit på julbordet är skitäckligt, att ett tips på recept låter vidrigt, att en frisyr som någon vill klippa är gräslig osv.

              Och neeej, allt ska inte vara rosa bomull men lite jäkla hyfs? Eller hur beter man sig irl?

                Säkert såna där ”charmiga” människor som bara ”jag är alltid ärlig!”😂🤯

            Jag tycker bara att om någon ställer en sådan fråga så behöver man inte svara alls om man tycker att de är så hemska. Låt en annan människa få vara glad och planera sitt köp utan att du ska få sagt att du minsann tycker att de är för fjortisar. Om du måste få något sagt så kan du säga att ingen av dem är i din smak. Det är otroligt ocharmigt och framförallt onödigt att hålla på på det viset. ”Elaka tjejen i högstadiet som inte kom någonstans i livet” stämpel på det beteendet.

      Nej, nej, nej inte Michael Kors

      Jag tyckte att kinberly var finare när jag googlade dom. Men det är du som ska ha den så ta inte min åsikt för mer än just min åsikt 😊

      Jag gillar min Kimberly, praktisk och bra!😍 hållit nu i 9år 😊

    Vad vill snubbar som reagerar på varje instastory samt kommenterar/ger komplimanger i dm, men samtidigt inte anstränger sig för att ses eller lära känna en i övrigt?

      Ligga.

        Borde man inte vilja ses då?

      Ha bekräftelse?

        Förmodligen. Inget lätt klimat att leta kärlek på nätet.

      De vill exakt vad de gör.

    Någon som provat ida wargs dushmousse? Vilken doft? Är de värda ett köp såhär på mellandagsrean?

      Ja, de är härliga. Jag har haft hydrating (grön tror jag) och den var krämig och väldoftande.

      Har bara testat den blå – härlig gelé som blir mousse i handen, men doften!! Som toalettrengöring typ 🤢 Blev jättebesviken på den (köpte på nätet). Men har schampo i aprikosfärgad flaska, och det doftar helt okej (vet inte om det doftar lika om moussen). Lite för artificiell doft för mig, tror jag

      Jag har 3 stycken och jag är supernöjd med allihopa. Tycker att det blir ett härligt lödder och att dom luktar gott. Prisvärda skulle jag säga.

      Har inte just den men har den återfuktande hårgrejen som luktar karamell. Tänker varje gång jag använder den att den här står fan inte Ida och kletar i håret, känner mig som en 12-åring med godisdoftande hår. Den är inte ens bra.

    Ni som inte har partner/familj i närheten av där ni bor, hur hittar ni vänner? Vad brukar ni göra när ni är lediga? Behöver desperat tips, då jag under helgerna deppar ihop totalt.

      Fick många vänner när jag började doktorera (många doktorander som flyttar nya till stan/Sverige) men det är så klart inte ett tips för alla.

      Dejta! Även om det inte blir kärlek så träffar man människor. Fick ett par goda vänner genom dejterna. Och hips vips känner man deras vänner också.

      Var öppen på arbete osv att du är social och vill träffa människor. Någon bjuder kanske med dig på något, har en sambo som är ny i stan eller vad som helst. Kör!

        Dejta i Coronatider känns helt ärligt lite sådär 🙈 Blev nyligen singel så har ingen panik med att hitta en ny partner. Jag har såklart hittat några kompisar som jag spelar datorspel med, men det är typ det just nu haha.
        /TS

          Då är det ju lika mycket ”så där” att träffa nya vänner under en pandemi. Eller?

            (Och man kan dejta och vara ärlig med att man främst är ute efter nya vänskaper)

      Undrar också!

    Till dig som sitter i ett hem som inte är säkert för dig, jag kan ordna skjuts till ett säkert ställe för dig och ditt/dina barn om du har några om du behöver komma hemifrån. Jag ger vad jag kan om du har behov av något.

    Jag är kvinna, 30 år. Bor i övre delen av Halland. Jag ställer inga frågor annat än vart du ska och vad du behöver ha.

    Jag bor med min man och vår hund, du är varmt välkommen att mellanlanda här om du hade känt dig trygg med det, jag skickar självklart ut min man om du inte känner dig säker i hans sällskap. Han håller sig undan om du vill mellanlanda här.

    Har två systrar som gärna ställer upp och kör utifrån där dom bor. Camilla kan para ihop våra mailadresser vid behov, jag godkänner att min lämnas ut.

    Du är inte ensam❤️

      ❤️

        ❤️

      Så himla fint initiativ M. 🙏

        Vet hur det är att inte vara trygg. Är idag tacksam över vad jag har och önskar fler kunde ha det så❤️

          Alla borde få ha ett tryggt hem ❤️

      Wow va fint!

        ❤️

    Vi brukar byta julklappar i mitt lilla kompisgäng (tre kompisar). Jag har glömt det då vi nu inte setts så mkt. Vi kommer nog ev ses i mellandagarna. Jag vet verkligen inte vad jag ska köpa. Förut har jag planerat i förväg (förra året köpte jag pussel med bild på oss). Tips?! Dom är i 35-års åldern och ingen är speciellt sminkintresserad. Får kosta Max 200 per person (gärna mindre!).

      ditte svanfeldts kaffe finns som smakbox, kostade runt 200-300 för 250gx5 men man kan nog köpa dom styckvis också så du håller dig inom budget. lyxigt med lite annat kaffe än vanligt gevalia och zoegas liksom + en god gärning. annars någon fin ljusstake, en lyxig handtvål, kaffekoppar?

      Finare te/kaffe, prydnadssak, doftljus, halsduk+vantar (kolla rean så kan du komma under 200), ljuslyktor, mysiga strumpor

      Brädspel, doftljus, doftpinnar, body lotion, lyxchoklad, ett gott vin om de dricker alkohol, kökshanddukar.

      Jag fick fina kylskåpsmagneter med katter av min kompis. Gillade!
      Annars typ en bok eller doftljus.
      Kolla in på designtorget? Känns presentvänligt.

    Tips på vad man kan äta på kvällar som är lite ”lättare”? Känns som att vi alltid väljer onyttig mat, blir oftast hamburgare, pizza, ryggbiff med pomme eller liknande.. vad äter folk till middag? 😅 som inte är superavancerat och helst relativt lättlagat?

      Jag brukar göra något protein (steker lax, kyckling, något vegoalternativ) och sen gör jag antingen rotsaker och grönsaker i ugn till eller en kall sallad med god vinägrett till.

      Då blir jag behagligt mätt och inte så sötsugen efteråt. Salladerna och grönsakerna kan man variera med både innehåll och smak på vinägretten.

      Jag tycker faktiskt viktväktarna har en hel del bra middagsrecept. Förr var det väl mest tonfisksallad men numera är det sund balanserad mat de förespråkar. Prova googla ”viktväktarna populära recept”. Älskar deras kycklingenchiladas, snabb tonfiskpasta, enkel fisksoppa, broccoli och cheddarpaj, Coq au vin med potatismos… 🙂 Alla de kan googlas.

      Sånt kan jag äta på helgen, annars vanlig svenssonmat. Köttfärssås och spagetti, köttbullar och potatis/makaroner. Sanna Jörnvik har två (om hon inte gjort fler?) recept på sin Youtubekanal som verkar jättegoda, särskilt den med spenat.

      Jag brukar googla ”veckomeny” och sedan titta på typ Arla, ICAs eller Kökets menyer för att få inspo.

    Börjar lära mig måla akvareller från absolut noll målarskills. Ni som målar, blir det fint till slut om man bara övar övar övar?😅

    Tar tacksamt emot tips för nybörjare och om ni har youtubekanaler eller liknande att rekommendera.

      Grejen med varje individ som målar är att man utvecklar en egen stil.
      Har alltid gillat att måla akvarell, för min del började det bli bra enligt mig när jag lärde mig en teknik jag gillade.

        Kolla förresten upp vått-i-vått teknik!

      Sent svar, men kolla upp Skillshare. Där finns det massvis med turorials och kurser, sen lär du dig vad som är din egen teknik och inriktning.

    Vet någon vad den parisiska influencern Mimmi Lundblad jobbar med? Lever lyxliv i modestaden och ränner runt på stan mest.

      Hon pluggar.

      https://nouw.com/mimmilundblad/confinement-37591669

      Och bara för att det är det enda hon lägger upp så behöver inte det vara det enda hon gör. Undrar verkligen när folk ska lära sig det. 🤦🏽‍♀️

    Jag fyller 35 år snart och jag kan inte få ur huvudet hur misslyckad jag känner mig och att jag inte har uppnått något i livet. Visst jag jobbar som utvecklare och trots många år av arbetslöshet gav jag aldrig upp och till sist fick jobb (men på senare år) men jag är vare sig i en relation eller har barn. Bor även med mina föräldrar och tar hand om min kroniskt svårt sjuka förälder som alltid har funnits där för mig och nu är det dags för mig att finnas till på samma sätt när livet tar en fruktansvärd vändning. Jag borde vara stolt över mig själv då jag har gått igenom otroligt mycket i livet men kan fan inte. Känner mig så jävla sämst.

      Du är inte alls dålig eller misslyckad. Alla har sina egen resa genom livet och din väg är inte sämre än någon annans ❤️

        Vad fin du är tusen tack för dina ord ❤️❤️

      Jag fattar känslan. Det är nog många som kan relatera. Det är såå lätt att se allt man inte uppnått men att se det man faktiskt åstadkommit är så mycket svårare.

      Du verkar ju vara en fantastisk person som verkligen finns där för din sjuke förälder. Du är uppenbarligen väldigt omtänksam som bryr dig och finns där, långt ifrån alla hade gjort samma som du. Du har en karriär vilket kommer ge dig flera möjligheter i livet. Än är ditt liv långt och det finns så mycket mer att utforska och uppnå.

      Försök vara snäll mot dig, även i tankarna. Du borde ingenting just nu. Låt allt bara vara som det är. Och se vart livet tar dig. Det är säkert mycket ändå med din förälders sjukdom. Var din bästa vän, livet löser sig.

        Vad fin du är tusen tack ❤️ Jag vet jag försöker verkligen leva för dagen men pressen finns alltid i ryggen som en mattpiska. Ibland skakar jag av mig den men ibland kommer den tillbaka.

      Känner igen mig megamycket i det du skriver. Mår piss över att vara 28 och bor hemma för att jag aldrig haft en stabil inkomst. Men precis som någon kommenterade innan så ser allas vägar olika ut och alla liv är lika mycket värda. Sånna som vi finns också och vi får också vara med <3

        Det får vi och jag stöttar dig på samma sätt som du stöttar mig ❤️❤️

      Du är inte misslyckad. Uppenbarligen är du en människa med stor kämparglöd som lyckas ta dig från en jobbig arbetslöshet till ett bra jobb! Inte alla som skulle fortsätta kämpa.

      Sedan är du en empatisk person som tar hand om din familj. Det är många som inte skulle göra det du gör.Det är motsatsen till att misslyckas

      Din tid för en relation och barn kommer. Försök att inte tänka negativt utan var stolt för det du gjort och den du är.

        Tusen tack för dina fina ord och jag ska försöka så gott jag kan ❤️

      Ja du borde verkligen vara stolt över dig själv! Men det är väl samhällets normer som gör att man känner sig på olika sätt, om man inte lever upp till dessa normer. Är det ngt du vill/kan förändra för att du ska sluta känna såhär, eller tror du att du behöver jobba med vad du har och ”lära dig” vara stolt? ❤️

        Tusen tack för alla fina ord du skriver ❤️ Och det är samhällets normer som pressar mig som mest. Grannar som frågar när jag ska gifta mig och skaffa barn och vänner som säger att jag aldrig kommer träffa någon eftersom jag är lat och bor hemma. Ingen vet hur min tillvaro ser ut hemma men när människor har förutfattade meningar blir jag väldigt ledsen.

        Jag tror jag måste försöka – som du skrev – att lära mig att vara stolt över den jag är och vad jag har åstadkommit. Jag är inte bra det. Jag behöver nog också träna litegrann för att kunna få ett stabilare psyke och gömma under negativa tankar men min endometrios sätter käppar i ekorrhjulet jag känner mig fast i.

          Blir så less på den här jävla samhället. Beklagar att din omgivning inte vet bättre. Vad är det för jävla männisosyn att värdera andra människor efter huvuvida de är singel eller inte?! Du är bra precis som du är ❤️ Kan tipsa dig om boken nuckan av malin lindroth, den gav mig tröst.

            Jag med 🥺 du är en ängel tusen tack ❤️ ska kolla upp den ❤️