204 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Det Clara beskriver är ju ett väldigtntypiskt liv i Sverige/Skandinavien. Så ser inte vardagslivet ut i andra delar av världen, exempelvis södra Europa. Där lever du i vardagen också, oavsett ekonomiskt situation. I Sverige lever vi ett mycket mer inrutat liv. Generellt sett: Vin dricker man inte en måndag, barnfamiljen går inte ut sent. Märker man att grannen kommer hem med sina barn mitt i natten, alternativt ser en barnfamilj på stan efter klockan 21.00 i Sverige, ja då ringer man efter socialen..

    Jag generaliserar lite men ni fattar poängen.

      Och ja innan någon säger annat. JA man har ett vardagsliv och en vardag vart i världen man än bosätter sig, men min poäng är att vardagen ofta är väldigt olikt den svenska som består av enbart..vardag… leva väntar man med att göra till helgen eller semestern.

        Måste man dricka vin och vara ute sent med småbarn för att leva?

          Anonym 12:29: Ja. Livet går bl a ut på att vara social med andra. Även små barn behöver somna sent i knät/under bordet medan vuxna skrattar och pratar. Sedan åka i vagn hem, halvvakna. Bäras i säng.
          Att dricka vin är inte alkoholism i många europeiska länder. Värt att tänka på.

            Mina barn som är 8,12,13 ska de somna under bordet ? De kan nämligen inte vara vakna till 23 på vardagar för att någon anser att deras föräldrar inte lever om en inte går på resturang.

              Krävs ett ganska stort bord då… 🙂

              Intressant hur du tar det så personligt, inte kan se andemening i det TS menade. Med det sagt låter det som att dina barn borde klara sig själva (dvs barn som är i samma ålder, inte just dina, eftersom alla har olika förutsättningar såsom olika diagnoser m.m) hemma en kväll om föräldrarna vill ut och äta på restaurang ihop eller med vänner 😊

          Det var nog bara exempel, de flesta fattar nog poängen.

          Men gud, det var ett exempel😂

          Poängen flög helt förbi dig?

      Mycket kan man ju dock välja att göra annorlunda själv, om man så vill. Dricka vin en måndag t.ex. Angånde ringa socialen om en barnfamlj är på stan efter kl.21/kommer hem mitt i natten antar jag att du överdrev rejält haha. För klart man kan göra så också om man vill, så länge man kan se till att barnen får tillräckligt med sömn eller far illa på annat vis så angår det väl ingen annan.

      Liksom, bara för att de flesta gör på ett vis _måste_ man ju inte själv leva så.

      Mmmmmm, romantisera…
      Att barnfamiljer äter middag kl 21-23 i Frankrike / Spanien (i alla fall i de städer jag bott) _kan_ ju ha att göra med att föräldrarna kommer hem från jobbet efter kl 20…
      Jag upplever att barnfamiljer i Skandinavien har _mycket_ friare och mindre inrutade liv.

        Nja, här har vi mycket mer do’s and dont’s och lever ut på semester och helger.

          Haha det där var ju inget svar alls på kommentaren du svarade på. Vad är det för do’s and dont’ts’s som är många fler och annorlunda här jämfört med länderna … nämnde?

            Annan M, my bad. M2 I guess

            Kan ta ett exempel: jag är i Sydamerika nu med mitt barn och jag tycker att Sverige har massor med oskrivna barnregler som det varit skönt att slippa här, exempel på regler: bara godis på lördagar, man får ej kolla på skärm så mycket, barn ska kunna göra allt självständigt, alltid dricka och äta nyttigt och på fasta tider, alla ska sova tidigt och gå hem vid minsta trötthet, barn ska ej vara med för sent när vuxna umgås.
            Sen finns det oskrivna regler här som jag ej kommer att sakna men min månad här har fått mlg att inse att vi kanske sätter vissa krokben för oss själva.

        Vi har MYCKET mer fritid än andra länder där man halvt jobbar ihjäl sig. Skillnaden är nog att efter jobbet i dessa länder går man ut och tar en drink med sina kollegor och liknande, man springer inte hem och tar det lugnt på samma sätt som vi värnar om här

          Om man inte har barn, men det upplever jag att folk i Sverige också gör, eller? Iallafall i Stockholm, kan inte tala för resten av landet då det är enda stället jag jobbat på som vuxen i Sverige.

          Mitt i prick. Vi har det mer förspänt inom det mesta, lång semester, lång föräldraledighet 40-timmars arbetsvecka osv.Att man är ute sent i tex södra Europa beror just på långa arbetsdagar men som sagt att man heller inte går ”hem till sitt” som vi gärna gör efter jobb. Det sitter i vår kultur och till viss del även givetvis pga klimatet, på sommaren har vi ju en större benägenhet för samkväm efter jobbet osv, medans vi på vintern vill hem och kura. ”Mitt hem är min borg” är ngt vi svenskar anammar, mkt viktigare att ha ett fint hem att kura i här än i övriga vissa delar av världen, där det inte är alls lika noga, för ”man sover ju bara där”, typ.

        Fruktansvärt att äta middag 21-23 skulle jag säga. Min nära släkting som är från Libanon påstår att barnen där minsann är uppe till 24 och ränner omkring mellan borden på restaurangerna. Har dock extremt svårt att tro att det är sanningen för de flesta barnen klarar knappast skolan då. O vilka 3 åringar orkar vara vakna till 24 konstant ?

          Det är så även i södra Europa, barnen är ofta vakna längre än i Sverige men då sover de ju middag istället. Vanligt för små barn att sova middag ca 15-17.30. Då är de pigga och glada när familjen äter ca 21-22. Det är inget konstigt egentligen om du betänker att på sommaren är det ofta runt 40 grader på dagen i många länder och då är det trevligt att vara vaken, äta och umgås sent på kvällen när det är svalare.

          Alltså tid är ju så subjektivt och bara en siffra egentligen. Klart man kan vara uppe sent om man sover sent normalt sett, även som barn. I Jordanien är barnen ofta uppe senare än 24… Middag vid 2 hände ofta under sommaren. 2 och inte 14 alltså. Men då går de ju inte heller till dagis/skola på dagen utan är hemma.

          Fruktansvärt? 😁
          Här äter man ofta typ bröd/kvällsmat (man äter ej middag utan mat 1 gång/dag) ca 21-22 och barnen verkar ej lida…

        Kan tycka många föräldrar i Sverige är så himla stressade med sina barns sömn dock. Alltså om de är på kalas eller middag en helg och barnen är med, då är de så stressade över att barnet vill/ska sova. Är barnet sömnigt? Låt det sova på någons säng, soffa eller i någons knä. Tycker du barnet SKA sova? Varför då? Ungar kan vara uppe längre, de somnar när de är trötta. Det är helg, man måste inte passa tider på samma sätt. När jag var liten var det ju det bästa man visste att faktiskt få vara uppe länge (istället för att tvingas till sängs kl. 19-20 och ta en timme på sig att somna då man inte var trött) och sedan somna för att man faktiskt var trött. Bli buren till bilen och sedan buren hem i säng. Inte mådde man dåligt av det

          😂 De somnar när de är trötta, jo tjena! Ta en tupplur sent på kvällen och vara vaken fram till 1-2 på natten för att sen vakna i vanlig tid vid 6. Inget av mina barn kan somna på kvällen hemma hos någon annan, bli buren sovandes till bilen, sova hela vägen hem och sen bäras in sovande till sin säng. Vet inte om du ens har barn eller om du har fått barn som inte har något som helst problem med sömn.

            Frågan är väl varför svenska barn måste sova på schema exakt medan andra barn inte måste… Är det genetiskt? Eller är det kanske något annat, såsom föräldrarna, som skapar behovet av detta? Kanske kan det också förklara att så många har problem med att somna, klart det blir svårt om man tvingas sova när man inte är trött… Hmmm.

            Beror väl på hur man vänjer barnet med från början? Upplever att föräldrarna hela tiden ska göra allt ”enligt boken” De ska äta på exakta tider och sova i egen säng efter 2 sagor mm mm. Rutiner som aldrig ska frångås. Ja då blir det jobbigt med barn

          Ja denna otroligt hispiga inställning till barn upplever jag är såå Svensson! Om barnet inte vill äta grönsaker så drar man direkt fram snabbmakaroner och mikrade scanköttbullar ”annars svälter lilla Luna!”…😂

          Har varit på en väns 30-årsfest där hon kl 17:00 (!!!) sa ”nu är festen slut, 2-åringen behöver nämligen sova, hejdå!”. Var så chockad som tagit med presenter, vin och klätt upp mig och skickades hem efter 2 timmar. Blev spontan fest hemma hos en gemensam vän istället…

          Har otaliga exempel på hur det daltas med barn här. Det är väldigt ocharmigt…

            Det beror väl lite på hur barnet funkar och inte nödvändigtvis daltande. Alltså, skulle mina barn vara uppe sent och den valna vanlig tid (de brukar inte ta sovmorgon liksom) så är risken stor att de är väldigt griniga dagen efter. Samtidigt är det svårt att låta de ta en tupplur då på söndagen eftersom läggtiden då blir senare och sen ska de upp till förskola/skola dagen efter. Avslutar man kvällen lite tidigare kan man istället hålla på rutinen och ha en trevligare dag. Så frågan är väl vad man tycker det är värt att stanna ett par timmar extra. Det är väl ingen som tror att barnen skulle ta någon allvarlig skada, konstig tolkning 😂

              Om exakt allting kretsar kring ens barns sovtid så kanske man ska skippa helt att ha fest istället för att få folk att resa 1-2 timmar och köpa presenter och sedan få stanna i bara 2 timmar innan de blir ivägkörda… Vill man att hela livet ska pausas för att man fått barn, visst gör så, men låter otroligt trist. Och som sagt, väldigt Svensson… I medelhavsländerna gör man ingen stor sak av att barnet är lite gnälligt dagen efter ens 30-årsfest.

              Om ungarna är griniga en dag är väl inte det hela världen😁

              Fyller du trettio så ofta att det är väldigt jobbigt att barnens rutiner ruckas de gångerna?

              Det är väl det som är grejen, tror inte man bryr sig sä mkt om barnet är gnäligt utan man kanske låter det chilla vid tvn hela dagen eller så.
              Sverige är så sjukt inrutat med aktiviteter och att varje timme och alla mattider ska planeras exakt, inte konstigt att både barn och föräldrar blir trötta.

          Det kanske är föräldrarna som vill att barnen ska sova så de kan få ha det lite lugnt alt har trötta barn som ursäkt för att få gå hem🙂

      Vart bor du om man får fråga?

      Håller nog inte med dig.
      Jobbar man och har familjeliv i spanien så skiljer det sig inte nämnvärt från här. Visst, man kanske äter middag senare, men jobbar båda föräldrarna och barnen har skola så måste man fortfarande gå upp tidigt.

      Sedan att barnfamiljer inte går ut sent. Vad menar du?
      På sommaren är det fullt av småbarnsfamiljer på lekplatserna även kvällstid och på stränderna.

      Visst samlas man kanske fler i familjen samt släkten och går på restaurang till vardags än vad man gör här, och eftersom de äter mat senare så märker man ju det mer.

        Jag bor i Spanien sen 6 år tillbaka, har barn. Jag skulle säga att vardagslivet skiljer sig väldigt mycket här från det jag hör samt ser på instagram från mina svenska vänner. Vi har (jag, min man, mina spanska vänner) även ”normala” arbetstider som ni kallar det, dvs arbetar oftast inte mer än 40 h/veckan och slutar senast 18.00. Alla i Spanien jobbar inte på restaurang eller i handeln liksom…. Vi äter lunch och middagar ute oftare än vad jag ser mina svenska vänner med liknande ekonomiska möjligheter och familjesituation göra, vi har familjemiddagar (mormor, svärföräldrar, mostrar osv) mer än vad jag ser mina svenska vänner ha, vi åker till stranden oftare än vad jag ser mina svenska vänner göra, vi är ute och vandrar i naturen mer än vad jag ser mina svenska vänner göra, vi spelar sällskapsspel och dricker vin på terrassen mer än vad jag ser mina svenska vänner göra, vi dricker kaffe ute med vänner mer än vad jag ser mina svenska vänner göra, jag går på mer afterworks än vad jag ser mina svenska vänner göra, jag ser fler småbarn och småbarnsföräldrar ute efter kl 18.00 än vad jag ser när jag är i Sverige. Osv osv osv.
        Så jo, jag skulle säga att småbarnslivet skiljer sig nämnvärt här från i Sverige. Sen vad det beror på (klimatet osv) är ju en annan femma.

          och vart ser du att alla dina svenska vänner inte gör allt detta? sociala medier?

            Ja precis, jag har skrivit det ovan om du läser igen. Sen har jag även skrivit ovan att jag hör det när jag pratar med dom (över facetime tex).

          Jag lägger mååånga timmar av min fritid på mina barns sporter och ideellt arbete i deras föreningar. Mycket mer än jag ser mina utlandsboende vänner göra…. Ska vi tävla om vad som är bäst och vem som lever lyckligast??

          Så kul att så många alltid tror att alla svenskar suktar efter att leva det hääärliga livet de lever i södra Europa 😉 Jag älskar snö och vinter och årstider och jag älskar att hänga i ishallar osv med mina barn. Jag älskar också att kolla serier i soffan med min man. Har exakt noll behöv eller längtan till mer uteliv och kaffe på café. Kanske ser tråkigt ut i mina soc medier men jag är lycklig!

      Håller med. Men det måste väl också ha att göra med klimat? Om det blir mörkt kl 15 och är -5 grader typ nov-mars så kanske man inte är så peppad på att sitta på torget och sippa på ett glas vin. Men i södra Italien är det så man umgås. På vår/sommar upplever jag att vi lever mkt mer och på ett sätt man gör i tex södra Europa.

      Jag lever genom att skjutsa barn till träningar kolla serier laga mat hemma gå ut med hundarna… har du någonsin tänkt tanken att alla inte lever som du ?

      Håller med till 110%

    Fint, genomtänkt inlägg av Clara. Inte många influerare skulle klara av att åstadkomma något liknande.

    Just Clara verkar ju ha ett mindre A-B-liv än de flesta. I alla fall utåt.

      Ja vi väljer alla själva hur vår vardag ska se ut. Kanske har vi glömt bort att vara tacksam för det vi har istället för att att alltid längta efter något nytt? Är vi bortskämda och invaggade i en slags mänsklig rättighetssyn som får oss att sluta att känna vardagsglädjen och att lyckan ska finnas där 24/7. Som sagt, vi skapar vårt liv själva om vi bara tar ansvar och satsar.

    Har man bara ett jobb och en fritid/liv i övrigt är det nog inte nödvändigtvis så att veckan är en transportsträcka till helgen. Men jag känner själv så. Senast i morse tänkte jag ”fan vad skönt, tisdag. Imorgon är det onsdag och då är det bara torsdag kvar, sen ”långhelg”. För mig känns det som att jag bara jobbar. Som att jobbet är högsta prio på ett sätt som jag inte riktigt vet om det är hälsosamt.
    Veckan går på autopilot, sova, jobba, sova, jobba. Träna om jag orkar. Kompisar får jag träffa på helgen.

      Håller med, orkar knappt något vettigt efter jobbet

      Har exakt samma tankesätt som du. När jag vaknade i morse ville jag att det skulle vara fredag så jag kan få vila. Träffar ingen i pandemin heller.

      Jag tror alltid att jag tycker bäst om semestern och helgen men brukar i praktiken känna mest tillfredsställelse och glädje i vardagen.

      Är väl dålig på det där lite mer exekutiva som krävs för att få en bra helg. På jobbet får man det på köpet!

    Deprimerande

    Vi har lanserat ett nytt patientinitiativ – Sällsynt orättvist. Här är länken till vår namninsamling: https://www.mittskifte.org/petitions/sallsyntorattvist-for-en-rattvis-vard-for-patienter-med-sallsynta-sjukdomar

    Det är fem patientföreningar för olika sällsynta hälsotillstånd som har gått samman och startat en namninsamling för att uppmärksamma allmänheten om hur patienter med sällsynta diagnoser, i många fall barn, systematiskt nekas tillgång till nya och potentiellt livsförändrande behandlingar. Vi behöver alla underskrifter vi kan få för att få politiker att ta tag i den här frågan en gång för alla. Det skulle betyda mycket för vår sak! ❤️

    Lever redan så. Hitta ett lugnt jobb och skaffa inte barn😛

      Vad har du för lugnt jobb?

        Administratör, sköter lite fakturor och är chefens allt i allo, hade kanske inte varit lugnt med en dålig chef

    Jag vill ta steget längre och påstå att livet vi lever inte är hälsosamt alls. Jobba så många timmar av våra liv. Stressen att få ekonomin att gå runt. Stressen när priset stiger.
    Hinna ”leva” de få timmarna efter ett jobbpass. Alla måsten ”: träna, städa, matlådor, hämta barn, natta barn osv.
    Det tar aldrig slut.
    Vår enda frihet är pensionen och då är de flesta av oss för fattiga och utarbetade för att känna oss fria.

    Jag har hoppat av hamsterhjulet två gånger men alltid tvingats tillbaka in i i det. Senast pga pandemin och tvånget att försörja mig på annat sätt.

    Men jag går sönder av att leva så här. Jag vet att jag inte kommer orka till pensionen som dessutom kommer bli jävligt fattig. Detta är inte ett liv!

      Ja, hela grejen med en åttatimmars arbetsdag fem dagar i veckan är ju helt förlegad och till stor del onödig idag.

        Om vi fick 6 timmars arbetsdag så tror jag inte vi hade haft samma desperata behov av att gå i pension så fort som möjligt.

          6-timmars arbetsdag känns minimum att införa, tycker egentligen att därtill borde det minst vara en dag arbete som ryker helt generellt. Så jobba fyra dagar (sex timmar var i snitt) och ledig tre dagar.

          Det här med 40-timmars arbetsvecka fördelad på fem dagar är ju inte baserat på något reellt, liksom att det skulle vara den opitmala fördelningen för effektivitet vs. välmående. Lägg därtill att när sådana bestämmelser gjordes, så var generellt standarden att minst en i familjen var hemma heltid för att ta hand om hem och familjeangelägenheter. Så ser det inte ut idag, där generellt alla vuxna i hushållet jobbar heltid samtidigt.

            Ja det förslaget lät riktigt bra. Även för barnen i skolan, alternativt att de bara går en halv dag på fredagar.

      Håller med, det är inget liv. Jag sätter mitt hopp till medborgarlön. Jag har större behov av fritid än av pengar så jag skulle utan tvekan tacka ja om det blev en verklighet.

        Kan nån förklara för mig vad medborgarlön är? Är det bidrag för att inte jobba? Som socialbidrag? Men att det kallas lön gör det mer ”okej”? Ja jag har googlat men fattar ändå inte grejen. Så några ska jobba mycket och betala skatt så vissa kan få medborgarlön? Eller får alla medborgarlön och vill man ha mer pengar får man jobba sig till dom?

          Nej, det är en baslön som alla medborgare får bara för att de existerar som medborgare. Det ska vara minimum för att överleva och poängen är att med det ska man kunna slopa i princip alla andra bidrag och därmed göra det enklare. Argumentet för det är att om du tar bort all administration kring allt sådant, eftersom alla skulle få det utan några prestationskrav, så blir det inte direkt dyrare då mycket pengar läggs på att gå igenom dokument, uppföljning, utredningaar osv. Vill man ha mer pengar får man jobba.

          De har testat dessa på vissa ställen, städer i Finland tror jag, visserligen i väldigt liten skala samt i begränsad skala (tror de bara testade med arbetslösa då). Så det är svårt att säga hur väl det faktiskt skulle reflektera på en större skala. Men det är en intressant idé helt klart.

            ” Försöksverksamheter och etablerade varianter har förekommit sedan 1970-talet, i länder som USA, Kanada, Finland, Indien, Kenya och Uganda, med positiva resultat.”

            Positiva resultat!

            Tänk om alla gick på medborgarlön? Vem ska då hjälpa dig om du blir sjuk, det börjar brinna, du utsätts för brott osv.?
            Eller ska vissa glida runt medans andra sliter för att få samhället att gå runt?

              De flesta vill faktiskt tjäna pengar – tro det eller ej, så folk kommer absolut att jobba.

              Som sagt, positiva resultat från försöken.

                För att inte tala om att folk kanske då ger sig in i yrken de brinner för snarare än vara för att få en lön

                Ja jag tror också att de flesta hade valt att jobba. Men gå ner i arbetstid.

              Utgångsläget skulle väl också spela roll ifall man tänker arbeta eller bara leva på medborgarlön. Har man villa, bil, fritidshus osv. så måste man nog fortsätta jobba för att kunna ha kvar sin livsstil. Många skulle också arbeta mer deltid för att dom ändå får lika mycket lön som tidigare vid heltid. Då minskar skatteintäkterna samtidigt som alla ska också ha skattefinansierad medborgarlön.

            Tack för förklaringen. Låter som en spännande tanke.

            Italien har medborgarlön. Man måste såklart vara arbetslös för att kunna ansöka om det, och det är fler kriterier också som jag inte minns nu.
            Det funkar förstås ”sådär”… folk svartjobbar gärna samtidigt som de har medborgarlön så då blir det ju som en sorts skattefusk.

              Men det låter ju mer som ett slags socialbidrag. Tanken med medborgarlön är att alla medborgare ska ha en minimilön, oavsett om de arbetar eller ej.

        Fast så skulle ju inte medborgarlön fungera, att man får ”tacka ja” och sluta jobba bara för att man inte vill jobba.

        Jag såg ett klipp på TikTok om att göra alla basala behov gratis. Bostad, mat, kläder, vatten, el, transport osv ska vara gratis för alla.
        Det går om alla vill. Men de rika vill inte och regeringar vill inte.

        Men jag vill.
        Livet är inte värt att leva så här. Men vi människor har gjort det till ett måste för att öht överleva.

        Det suger.
        Är också för medborgarlön att börja med.

          Men nån måste ju stå för allt. Transport ska vara gratis, men vem ska köra bussen? Kläder ska vara gratis, men vem ska tillverka dom?

          Varför skulle någon hyra ut lägenheter gratis? Vill du stå som hyresvärd utan att hyresgästerna betalar?

          Låter som kommunism och det finns det få positiva resultat från.

          Vem får bo i den sunkiga lägenheten och vem får bo i den fina? Ska man bara gå in och hämta mat i matbutiken eller ska någon sitta och göra veckomenyer för alla medborgare?

          Kommunism låter fint på pappret men fungerar inte i verkligheten!

            Pax huset vid havet!!

      Håller helt med dig. Detta tempo är så galet och det gör ju folk sjuka HELA TIDEN? Såå många är utbrända, har stressymtom, är sjukskrivna… Ändå fortsätter vi i samma tempo med pauser för typ sjukskrivning? Helt sinnes. 🙁 Och så undrar folk varför 10% av befolkningen går på SSRI?

        Rösta på V för kortare arbetsdagar ❤️ Mer fritid till folket!

          Hur skulle det generellt funka? Då måste ju alla vara lediga samma dagar tex. Hur ska förskolorna ha öppet så övriga samhällsbärande yrken kan arbeta? Alltså blir nyfiken på hur det skulle funka bara haha 😂

            Eh varför skulle alla behöva vara lediga samma dagar om man förkortade arbetstiden??

            Hela samhället skulle kunna vara öppet längre om folk jobbade i 6 timmars skift. Tänk att kunna nå en myndighet efter kl. 16, traska in på banken kl. 18 osv. En tar morgonpasset 06-12, en annan tar vid efter det och jobbar till 18. Alla förskolor skulle också kunna fungera som nattisar då. Folk inom byggsektorn vet hur svårt det är att handla nånting innan jobbet börjar 06.30, eller kunna handla efter kl. 19, eller uträtta viktiga ärenden. Om hela samhället rullade på oavsett klockslag så skulle flera komma in i arbete och alla kunde också jobba färre timmar, samtidigt som man kunde få service även kvällstid.

          Det gör jag! 😀

          Samhället fungerar ju inte som det är nu och hur skulle det då fungera bättre om alla skulle jobba mindre? Hur ska vården exempelvis fungera? Med fler krav på att befolkningen ser till att vården går runt? Ska man förbjud människor från att gå utanför dörren för att inte riskera att belasta vården? Hur ska barnen i skolan kunna lära sig lika mycket om de inte är i skolan lika mycket?

      Håller helt med dig. Vad gäller arbetstid är 40 timmars veckan inte det egentliga problemet även om det finns fler länder i framförallt Europa som har kortare arbetsvecka, Danmark, Frankrike, Nederländerna. Den stora skillnaden idag jämfört med för 20 år sedan är arbetsmängden. Företagen har dragit ner på personal och förväntar sig att den personal man har ska leverera mera. Det leder till att folk går hem slutkörda redan på måndag och får sedan kämpa för att klara sig till fredag. Helgen blir återhämtning och sen är det tillbaka igen. Detta beror på att många företag har sådana vinstkrav på sig att de tvingas pressa ut mer från sina medarbetare och det finns inte så mycket mer att spara in på än lönekostnader.

        De har dock inte nämnvärt kortare arbetstid. 38 timmar i Nederländerna, 37 timmar i Danmark och 39/35 timmar i Frankrike. Blir knappt någon skillnad fktiskt. 40 timmars (eller 35+) är en del av det egentliga problemet också. När det bestämdes som baslinjen för heltid så var normen att minst en vuxen i ett hushåll var hemma på heltid och skötte hem och dyl.

          Så 104 timmar mer fritid med samma lön tycker du inte är nämnvärt? Hade tackat ja till det och tycket det har ett stort värde, men vi är olika. Som att få 13 extra betalda semesterdagar. Vem skulle tacka nej till det?

            Klart det är lite bättre, men det är inte en nämnvärd skillnad för kontexten där vi pratar om att vi jobbar för mycket.

            Sen får du förstås det inte på det viset att det känns som att du får 104 timmar extra fritid eller 13 extra semesterdager. Effekten blir istället att t.ex. din lunch kanske ingår i dina jobbtimmar. Ta Frankrike som exempel, det är 35-timmars vecka vilket är 7 timmar om dagen. Men du är du ändå där 8 timmar per dag, bara att du har 1 timma lunch som ingår under dagen. Ofta är du där mer till och med, för många ställen har avbrott på två timmar mitt på dagen, ibland jobbar du en av de timmarna, ibland måste du vara ledig en eller båda timmarna obetalt.

              I Danmark ingår ofta en timme betald lunch vilket det inte gör i Sverige. Mina danska kollegor har 36 timmars vecka inklusive 1 h lunch. De är på arbetsplatsen 36 timmar och får betalt för 36 timmar. Innan covid förväntades jag vara på arbetsplatsen 45 timmar men fick betalt för 40. Tycker nog att skillnaden mellan mina danska kollegor och mig i Sverige är rätt stor med en skillnad på 9 h i veckan. På ett år blir det mycket förlorad fritid. Dessutom får mina danska kollegor mer i lön för sina 36 timmar på kontoret jämfört med mina 45 där dessutom 1 h är obetald.
              Vi har det inte riktigt så bra som vi vill tro.

      Måste man ha allt? Det är väl en prioritering hos var och en och ibland får man försaka något för att få något annat här i livet, ingen kan ha allt. Jobb till mat och bostad, hyfsad hälsa och vänner – vad mera behövs

      Man får nog också öva på sin egen inställning dock. Hitta något att sysselsätta dig med som du faktiskt gillar och får dig och dina basala behov att gå runt, samt ha en bra inställning till det.

    Känner inte alls igen mig tack och lov! 😄

    Det finns en fin lista där det står just det hon skriver om att inte vänta med att använda sin favoritklänning. Hon verkar ha läst den texten kanske. Någon som hittar den o vet vilken jag menar? 😊

    Själv älskar jag vardagen. På vardagskvällarna tar jag det lugnt. Läser nån tidning kanske, går promender, lagat mat, handlat och tränar. Umgås med barnen. Älskar mitt arbete och är jag sugen på ett glas vin så dricker jag det.

    Det tråkiga i livet är ju alla tråkiga måsten. Tvätta, plocka, diska, städa, klippa gräs sånt som inte intresserar mig och som oftast blir av på helgen för min del.

      Plus 1 jag ääääälskar vardagen, skulle må svindåligt om jag tvingades ut på restaurang (med barnen ännu värre) för att bevisa att jag lever och mår bra.

    Såg att studentkåren på min skola anordnar en arbetsmarknadsdag med två föreläsare. Den ena är Isabella Löwengrip. Blev väldigt besviken att de har anlitat henne till det här… Borde man ställa frågan till kåren om det verkligen är lämpligt? Det står såhär på eventet:

    Den 22 februari 2022 välkomnar vi er till Arbetsmarknadsdagens föreläsningsdag där ni har möjligheten att lyssna på våra fantastiska föreläsare på Idrottscentrum (tid uppdateras). Vi kan stolt presentera att vi har bjudit in Isabella Löwengrip som en av våra två föreläsare. 🌟

    Från bloggare till Sveriges mäktigaste kvinna inom näringslivet! 🌟
    Som ett av Sveriges starkaste varumärken och grundare till flertalet stora bolag utsågs Isabella Löwengrip år 2018 till näringslivets mäktigaste kvinna i Sverige. Genom marknadsföring via sina egna sociala medier har hon lyckats bygga upp bolag som tillsammans omsätter över 100 miljoner. Bloggen som hon startade som 14-åring har numera över en halv miljon unika läsare i veckan. Idag är hon även författare till fyra böcker, en populär föreläsare och en stor inspiration för många.

    I en djupgående och inspirerande intervju, modererad av Sara Nilsson, får du ta del av vad som egentligen ligger bakom alla stora framgångar. Vart kommer drivkraften ifrån? Hur gör man för att ta första steget ut i karriären och hur tar man sig igenom tuffa motgångar?

    Föreläsningsdagen blir startskottet för Arbetsmarknadsdagen 2022 följd av en inspirerande mässa dagen därpå! Begränsade föreläsningsbiljetter kommer att släppas i VIP Monkey.

    Går ni på båda föreläsningarna serveras ni även lunch mellan föreläsningarna.

    Information kommer att uppdateras inom kort, där vi avslöjar vilka föreläsarna är.

      Du borde absolut fråga Kåren och hänvisa gärna till Expressens granskning att Bella bara är en stor bluff.

      Tänk att Bella trots att hon är avslöjad, inte verkar skämmas ett dugg över att bli presenterad på dessa falska fakta.
      Hon är en riktig charlatan!

      Skulle nog ifrågasätta eventet mer. Hur fan kan de dra ihop till det när pandemin bara blir värre o värre? 🤯

        Det har nog varit planerat länge, så det kommer nog bli inställt eller digitalt tänker jag.

      Intressant att du inte kan avgöra om du ska kontakta kåren med dina frågor utan att först få det ”bekräftat” härifrån.

        Så läser inte jag texten, kan inte se att det ligger något behov av få sin åsikt bekräftad. Sen står det inget om TS haft kontakt med studentkåren, så det verkar som du mest spekulerar.

        Då skrev jag otydligt, jag behöver inte bekräftelse från någon annan gällande beslut i mitt liv 😂 Menade det mer som en öppen fråga, men förstår att det kan misstolkas.

        Jag undrar dock vad som är syftet med din kommentar. Hoppades du kunna slå ner lite på någon med dålig självkänsla?

      Jag tror att de som bokat Isabella inte riktigt vet vem hon är utan har kontaktat en förmedlare som föreslagit henne. Hon är bokningsbar via talarforum. https://www.talarforum.se/isabella.lowengrip

    Texten träffade mig verkligen, jag är verkligen någon som kan bli bättre på att uppskatta vardagen och att vara i ”nuet”.

    Inte undra på att så många svenskar tar livet av sig (om man jämför med andra länder och är väldigt krass 🙃) när vi bara lever för helg och semestrar.

      1 miljon svenskar står på anti-depressiva…

        Så många! 😢
        Fast medicinen är jättebra och har garanterat räddat livet på många deprimerade.

          Men antidepressiva är inte roligt att gå på.
          De jag känner upplever att alla toppar och dalar, som ändå hör livet till, försvinner.
          Man är konstant ”meh”. Och det är inte heller kul.

          Vi ska inte ens behöva antidepressiva.
          Världen borde vilka förebygga alla slags sjukdomar istället för att bara behandla.

            Halleluja!

        `Bevis på att många lever helt fel…

      Fast det där är en myt.

      Här är topplistan:
      Ukraina (mer än dubbelt så vanlig med självmord än i Sverige)
      Ryssland
      Guyana
      Sydkorea

      Andra länder där självmord är vanligare än i Sverige (som är på plats 28):
      Japan, Frankrike, Schweitz, Belgien, Indien, USA, Österrike, Finland, Polen med flera…

        Oavsett så är självmord bland unga i Sverige den vanligaste dödsorsaken!

          Finns inte så mycket annat att välja på bland unga människor som generellt inte får lika allvarliga sjukdomar och inte dör av hög ålder

            Självmord är vanligast bland äldre män om man delar upp det i åldersgrupper. Om det är 70+ eller något sådant.

              Nu blev det lite mix här….

              Självmord är den vanligast dödsorsaken bland unga eftersom de ej för av annat.

              Den grupp som oftast tar sitt liv må vara äldre män, men de tär knappast den vanligast dödsorsaken i gruppen 70 + då de ofta dör även av annat.

                Jag förstod det😊 jag sa inte emot dit utan la till den faktan bara

        ” År 2017 dog totalt 793 823 människor i suicid. Antalet suicid per 100 000 invånare (suicidtal) i världen var 10 detta år. Den motsvarande siffran i Sverige var 11.”

        Ganska oroväckande ändå?

          Väldigt! 😢
          För varje självmord finns många anhöriga och vänner som drabbas för livet. Det blir många svenskar det!

      Stämmer inte. Ta reda på fakta innan du skriver.

        Jag skulle säga att plats 28 bland alla länder får anses väldigt högt! Men du kanske tycker att det är en struntsiffra?

          Fast du måste också ta hänsyn till att självmord är tabu i många länder och att anhöriga inte rapporterar in dödsfallen som självmord utan olyckor, sjukdom osv. Har själv ursprung från Sydamerika och har flera släktingar som begått självmord där men där den officiella förklaringen varit olyckor, osv för att familjen inte vill erkänna att någon mått så dåligt att de tagit livet av sig. Sjukt sorgligt men sant.

      Tror inte det handlar om helger och semestrar. Handlar garanterat mer om skit som hänt i barndomen, där barn (vuxna nu) inte fått hjälp i tid. Säkerligen stress osv med. Även andra sjukdomar, där man ger upp för att man inte får hjälp tex.

    När var det mindfulness slog igenom så stort? Måste varit början av 2000-talet kanske…? Känns som om den filosofin behöver göra en comeback idag.

    Jane Marina skrev ett fint inlägg nyligen om hur hon förr störde sig på kladdiga handmärken på TV-rutan och fönstrena, men sedan dottern fick cancer så ser hon annorlunda på den ”smutsen” och tycker bara det är fint att det syns att barnen lever och frodas. Vi hade nog mått bra av att se på livet på det viset! Bara en sådan sak som skrattrynkor runt ögonen – så vackert att se att en person har skrattat och lett mycket i livet! Men istället får många panik och ska spruta in nervgift och kemikalier för att radera alla tecken på att ha upplevt livet…

    Många hade behövt någonting mer att tro på och leva för än pengar och ett fläckfritt insta-flöde.

      Det är ju fint. Samtidigt är hon öppen med att hon mår väldigt dåligt nu efter att hennes dotter varit sjuk. Tvärt om vad många vill tro.

      Det där med att välja lycka osv är till stor del skitsnack.

        Jag skrev om att leva i nuet och mindfulness, inte att ”välja lyckan”…? Att vara närvarande kan alltid tillämpas, inte bara när man mår bra.

    Håller absolut med om att njuta mer i vardagen och att allt inte ska hängas upp på helg och semester. Men om just tågresan är enda stunden på dagen man i lugn och ro kan sitta och scrolla på telefonen? Det är väl också att njuta!?! Egen stund med lite surf! Vad är så fel med det? 😅

      Stämmer inte. Sverige ligger på typ 15-16e plats i Europa och långt längre ner i världen. Många länder där självmord är skambelagt har tveksam statistik.

      Instämmer med det. Om man tycker om att sitt med mobilen så gör det. Alla gillar inte att läsa böcker.

    Som sagt, använd ert finaste porslin även på vardagar istället för att de står och dammar i ett skåp. 👍🏻

      Absolut den viktigaste poängen här ja!

        Alltid så positiv?

        Som metafor funkar den galant.
        Och även bokstavligen.

          Precis det som jag ville ha sagt! 😊

      Jag ha börjat! 😊

        👍🏻♥️😊

    Känner att jag lever det livet. De enda som stör mig lite är skolplikten. Hehe. Tyckte de var så drygt att möta alla föräldrar i augusti som tyckte de skulle bli såååå skönt med rutiner igen….! Om du älskar rutiner så mkt, se till att ha de på lovet också. När corona slog till sa vi upp förskolan och folk höjde oss, hur orkar ni de? Jaa det är mina barn, inga monster.

    Vi har fasts kostnader på 10k i månaden. Vilket gör att vi klarar oss på att jobba deltid och kan välja jobb utifrån trivsel och inte efter lönen. Ingen måndagsångest.

      Det är så trist att alla med en aning alternativ livsstil även är riktiga mallgrodor med dryg syn på omvärlden. Jag delar värderingarna i grunden men avskräcks från samröre med folk som höjer sig själva genom att klampa lite på andra.

      Folk som uppskattar rutiner under terminen gillar väl bara kontraster plus försöker vara positiva.

    Jag tänker att viktiga är att vara i nuet och tänka på det man gör just nu, inte bara göra saker på autopilot medans man redan mentalt rusat iväg på nästa grej. Och det är då man upptäcker små saker i vardagen att vara glad för. Att kunna uppskatta dom små sakerna gör livet lättare.

    Bara jag som gillar vardagen? Den ger mig ett lugn och får gärna vara så förutsägbar som möjligt. Semester och högtider å andra sidan, det är ju hur ångestskapande som helst. Där kan vi prata om krav och förväntningar som måste levas upp till, fy!

      Jasså? Vilka krav har man på semestern, då är man ju fri att göra som man vill?

    Men har man ett tråkigt jobb man inte trivs på, är det inte så konstigt att man längtar till helg och ledighet.
    Alla kan inte vara som Stordalen som fullkomligt ÄLSKAR MÅNDAGAR, påstår han åtminstone. 🤦🏼‍♀️

    Gå in och kolla på Dianamoseni story…

    ”Tips till er som jobbar hemifrån!
    Jag känner mig ofta omotiverad till att göra mitt admin jobb så jag har börjat sätta mig på ett cafe några timmar i veckan och har märkt att jag får såå mycket mer gjort. Det brukar oftast finnas andra som jobbar på liknande cafeer också så man motiverar varandra. Har du vänner som jobbar hemifrån så kan ni ju göra det tillsammans också.”

    Har hon helt missat VARFÖR man ska jobba hemifrån????

      Hahaha tips till er som jobbar hemifrån: jobba inte hemifrån! 🤯

      Haha är det inte bättre höra med chefen om man får sätta sig på ett tomt kontor istället.

        Hon ville ju uppenbarligen ha det sociala från andra människor, hon verkar helt ha missat varför man får jobba hemifrån xD

      Fast jag tänker att det är en bra lösning om man är extrovert. Är själv av den introverta sorten men har extroverta vänner som mår uppriktigt dåligt av hemarbete. Håller man avstånd och undviker kollektivtrafik för att ta sig dit så…och på plussidan så kanske cafet går runt den månaden.

        Tack – precis så upplever jag det. Sjukt extrovert med ett vanligtvis mycket socialt jobb och lider verkligen av att arbeta hemma. räcker att sitta på ett cafe för att det ska bli bättre.

          Fast då har du ju helt missat poängen med VARFÖR man ska jobba hemifrån…

        Fast då har du ju helt missat poängen med VARFÖR man ska jobba hemifrån…

    Att så många måste jobba heltid beror på att vi har så sjukt låga löner i detta land 😒 är helt oförsvarligt att folk har svårt att klara sig på heltidslöner. Speciellt de som bor själva har det tufft på det viset. O nej, alla kan inte bara skola om sig hipp som happ. Att exempelvis hoppa av sitt arbete o studera till annat yrke är inte bara att göra, det kostar att studera och även Csn finns så har många inte möjligheten att göra det.

      En annan orsak kanske är att alla vill ha så mycket av allt? Kläder, inredning, skönhetsmedel, semester till utlandet eller fjällen, sportstuga, ny bil och allt det där andra?

        Håller med. Det är inte många heltidslöner det är _svårt_ att klara sig på. Jag klarade mig alldeles utmärkt i många år på deltidslön som ensamstående mamma. Visst, jag har det ekonomiskt bättre nu som sambo men det var absolut inte _svårt_ innan. Mun efter matsäck liksom.

          Fast nä, det ÄR otroligt dyrt att leva. Bara matpriserna har gått upp otroligt sista åren. Sen behöver man bostad: och även om man hyr så är det flera tusen i hyra. Sen kanske vissa måste ha iaf en liten bil för att kunna ta sig till jobb, inte alla kan ta kollektivtrafik. Sen behövs bränsle till bilen. Försäkring, skatt etc . Hemförsäkring är nästan ett måste. Telefoni, att vara utan telefon blir ju väldigt svårt. Man behöver inte ha massa lyxfasoner för sig för att det ska bli dyrt att leva.

        Håller med! I Sverige förväntas så mycket av en. I mitt hemland i södra Europa hör man många säga tex ”vi jobbar deltid så får ha billigare hus men älskar tiden med barnen!” eller ”jag älskar mitt jobb så mycket så skiter i att lönen är kass, gör mig så glad att få jobba med detta!”. Men I Sverige strävar många efter att ha ALLT! Stort hus, bra jobb, smarta barn, 2 bilar, semester i Thailand i 4 veckor varje år, hett sexliv, stora fester, dyrt bröllop, och så vidare… Man fattar ju utbrändhet är ett stort fenomen här.

          Såklart spelar konsumtionshetsen roll. Men även utan den så kostar det på att leva.

        Eller hur. Absurt att läsa efter att man läst inlägg om t ex hur många kalendrar med smink vuxna människor köper till sig själva. Ett land i nödtorft, verkligen….

      Har vi låga löner? Hahaha. Skulle jag inte säga.

        Jaså? Jämfört med bara grannlandet Norge så ligger vi löjligt lågt. Kollade vad jag skulle tjänat i mitt yrke där, sådär 14 tusen mer. Det säger en hel del. O jo jag vet att Norge har dyrare leverne vad gäller mat mm ..men de kan ju iaf avlöna folk ordentligt.

          Nog för att lönen är bättre här men som exempel så betalar vi 3600nok/mån för barnehage(förskola), bilar är dubbla(!) priset mot Sverige, maten är ca 50% dyrare i genomsnitt(vissa varor en bra bit över 100% dyrare), att gå ut och äta en simpel pizza med ett glas vin är lätt 250nok, svenskar som kommer hit och jobbar bor ofta i kollektiv med flera andra och betalar 5-6000 för ett litet rum osv osv. Nu är visserligen både jag och min man högutbildade och lever ett bra liv här med våra löner men jag upplever ändå, baserat på det man hör av vänner hemma, att det är lättare att leva ett gott liv i Sverige utan att för den sakens skull behöva vara högavlönad.

          Haha men Norge är ju ett specialfall! Vet du varför de är så rika? 😉

            Nä varför är de så rika?

      80 % av befolkningen bränner ju mängder med pengar. Folk har så sjukt höga förväntningar när det kommer till boende mm.

        Exakt! Inte nog med att bara leva idag kostar mycket pengar(mat, el, boende etc) utan man ska dessutom byta ut soffan/köket/badet efter trender, det ska vara nya tv-apparater/telefoner/diverse tekniska prylar, nya kläder så fort man ska ut på nåt och reser man ska det vara 5-stjärniga hotell… Gärna så Instagram-vänligt som möjligt, såklart. Min mormor och morfar(födda 1920-tal och såldes nu inte längre i livet) hade samma möbler i stort sett hela sitt vuxna liv! Och då hade dom det ändå gott ställt! Det köptes väl i princip bara nytt om något gått sönder.

        Tror vi måste tillbaka till det här tänket man hade förr vad gäller prylar. Dels för miljön men även för vårt egna själsliga välbefinnande. Inte dömde väl tanterna på kafferepet varandra efter vilken årsmodell det var på köket när dom satt och samtalade. Den här ”hetsen” om att vi på nåt sätt definieras som personer av vilka resor vi åker på eller vilket märke det är på väskan vi har känns så himla osund. Allt var givetsvis inte bättre förr (man har ju ofta en tendens att romantisera det förflutna) men just på det här planet känns det onekligen som att vi inte går åt rätt håll dessvärre…

      Öh va? Det är ju gratis. I andra länder ka du behöva betala bara för att gå utbildningen och det finns inget csn. Sverige måste ju bara ett av de lättaste ländetna att skola om sig i?

    Finns ju så mycket utveckling i livet att se fram emot; tex köpa/hyra ny bostad, gifta sig, skaffa barn, gå i pension, planera för resor, utbilda sig, skaffa en hobby, umgås och prata av sig med vänner som man bara blir tightare med med åren. ☺️

      Fint att du känner så! Hoppas känslan och inställningen till livet håller i sig! 💙

      Min depressiva hjärna tycker att allt är meningslöst och jag går mest och väntar på att bli ”tillräckligt gammal”, så det inte är lika sorgligt för andra att jag dör. Drömmer dagligen om att vara med om en dödlig olycka.

      Men absolut, hyra bostad är ju kul.

        ❤️

        Fast att vara hyresgäst = lycka är inte poängen. Snarare vad det står för, t.ex. när man får hyra sin första lägenhet själv efter att man flyttat hemifrån. Känslan av att stå på egna ben. Att ha byggt sitt liv och valt var man vill bo.

        Men du kan ju inte jämföra så? De flesta är inte deprimerade, tror ts beskriver ett normaltillstånd liksom.

    Jag älskar livet men det kan bero på att min mamma och en av mina bröder dog i i cancer och mina andra två bröder har också drabbats. Dagen före julafton var vi på begravning, så fruktansvärt tungt men på samma gång så känner jag genuin lycka över att jag lever, är frisk och bor i Sverige. Det blev en fin julafton och nyår då vi firade våra anhörigas korta liv på jorden. Så tacksam. Skål för livet!🍾

      Det skulle vara fler som dig🧡 Att uppskatta livet och förstå att värdesätta det som är viktigt.

    Jag har bott länge i flera olika länder, inklusive Sverige. Överlag är min erfarenhet att man jobbar mycket färre timmar i Sverige och har ett enormt stöd som förälder i att det finns vab, föräldraledighet mm., jämfört med resten av världen. När jag flyttade tillbaka till Sverige tyckte jag att svenskarna var rätt bortskämda med all tid och stöd.

    När jag nu bott här ett tag tycker jag ungefär likadant, men jag har också insett hur svenskar är under otrolig myndighetskontroll hela tiden, vilket jag upplever som stressigt. Det finns en förväntan från samhället att man ska ”sköta sig” och man straffas hårt om man inte gör det.

    Nu menar jag inte att det vore bra att skita i skolplikten, inte betala sina räkningar eller fuska med skatten, absolut inte. Men jag tycker samtidigt att man som svensk i Sverige är väldigt låst i en viss typ av liv, särskilt när man som jag har tre barn. Man måste leva på ett visst sätt och det gör att vardagen blir väldigt inrutad, trots att vi inte har särskilt långa arbetstider i Sverige. Det är kärnan i varför jag ofta känner att det inte går att njuta av vardagen. I jämförelse med andra länder är listan på ”måsten” väldigt lång här, tycker jag. Och det är synd!

      Kan du ge några konkreta exempel på hur man som svensk är ”låst” och vilka ”måsten” vi har som inte finns i andra länder?

        Jag märker att skolplikten till exempel är mycket flexiblare i andra länder. Jag vet folk från Italien som köpt husbil och lever på resande fot med familjen och har hemskolning+distansundervisning för barnen, helt lagligt. Andra har två boenden och flyttar mellan dem rätt flexibelt, lärarna ger dem studieprogrammet för tiden barnen är borta från skolan och föräldrarna ser till att barnen gör det de ska tills de är tillbaka i skolan.
        En sån grej i Sverige är ju helt otänkbar, här fick jag komma på möte med rektorn för att jag ville ta ledigt tio dagar åt barnen i samband med en semesterresa så vi kunde vara borta jullovet+tio dagar. Det blev ett himla liv över att jag ville det, de hotade med polisen. Helt sjukt.

          Hotade med polisen, det var en konstig skola…

            Tror inte på detta.

              Nä!

          Och du skulle inte ha rört upp ett himla liv om ditt barn sen inte klarade målen i skolan? Kanske pga hög frånvaro?

            👍

            Hög frånvaro för 10 dagar???

          Så var det för min svägerska med, hon bor i London och hon fick en skarp tillsägelse när barnen skulle vara lediga. Men hon tyckte faktiskt att det var bra.

          Sånt där är ju rätt svårt ändå. Hur hade du känt om dina barn inte kommit in på den lokala skolan tex för att de håller platser åt några barn som tar ett sabbatsår? Vart ska man dra gränsen för föräldrarnas ansvar, om barnen kommer tillbaka och inte följt kursplanen, hamnat efter, ska man lägga extra resurser på att stötta dem så att de når målen? Semesterresor är ju heller inget ovanligt idag och det skulle troligen bli rätt stökigt att hålla koll på en hel klass där många barn tar 2-3 semestrar per år, hålla koll att de gjort det som krävs, det räcker väl att försöka följa upp den som varit borta pga sjukdom. Alltså, jag fattar att det inte känns som en stor grek för en familj att vara borta en vecka eller två, men någonstans måste ju gränsen dras, det finns ju lov att vila och resa på.

            Sabbatsår? 10 dagar = sabbatsår?

              Personen skrev ju om folk som reser runt i husbil och studerar på distans eller har två boenden de varierar mellan

                Det var jag som skrev, de är från Italien och där är det inte samma hets om skolplatser. Man går i statlig skola eller i privat, de statliga brukar garantera plats oavsett hur mycket man är bortrest och privat betalar man mycket och ingen påpekar att du tar ”någon annans plats”.

        Lagar i Sverige kring tex skatter, skolplikt, bostaden, skulder är mycket tuffare än de flesta länder. Folkbokföringen i Sverige är ju väldigt unik ur ett globalt perspektiv.

        Visst är det bra att vi har koll på befolkningen, men det innebär också en massa komplikationer för medborgare, tex om man under en period flyttar ofta eller om man bor en tid utomlands och sen vill flytta hem. Man kan inte bara flytta dit man vill bo och förvänta sig att allt ska funka. Olika myndigheter måste godkänna tex att ens barn ska få gå kvar i samma skola.

        Många regler finns till för att underlätta administration, inte för medborgares bästa. Tex kan ditt barn inte gå kvar i skolan i stan om du flyttar till en förort i en annan kommun, och tvärtom. Genomför du en utbildning i en stad kan du inte byta, eftersom universitetsområden inte går att flytta.

        Jag säger inte att det är dåligt eller sämre, bara att det är väldigt annorlunda gentemot många andra länder. Jag är tacksam för allt vi får subventionerat och gratis i Sverige som finansieras av skatter, men samtidigt är det väldigt speciellt hur svårt det är att tjäna pengar i Sverige på grund av skattesystemet. Att även låga pensioner inkomstbeskattas, tex.

        Att på grund av alla regler och lagar som styr ens vardag eventuellt behöva stanna kvar i ett område man inte vill bo i, eller ett jobb som man inte trivs i, är för mig en låsning och en brist i vårt samhälle, som i övrigt är jättebra.

          Universitetsområden = universitetspengen

          Koll på befolkningen? Är det nånting Sverige inte har längre så är det väl koll på sin befolkning. Man räknar med att det finns ca 200.000 personer på felaktiga adresser. Detta bidrar till massivt fusk med bidrag osv som kostar skattebetalarna enorma summor! Pengar som istället hade kunnat gå till vård, skola och äldreomsorg. Men någon ny folkräkning vill man minsann inte ha…

      ”Straffas hårt” på vilket sätt?

        Det finns inte många länder i världen där hela din privatekonomi och därmed existens kan raseras för att det finns några räkningar du inte betalat i tid.

          ”Många länder” så diffust.

          Jag kan räkna upp hur många länder som helst.🙄

            där livet går åt helvete och ”hela din privatekonomi och därmed existens kan raseras för att det finns några räkningar du inte betalat i tid”

          ”Några” räkningar som raderar hela ditt liv och existens? Hur några då?

            Raserar

    Johannes Hansen har pratat oerhört mycket om detta. En poäng han har är att det är trots allt vardagen vi lever det , och det är faktiskt vardagen som är livet. Det som vi är dåliga på i skandinaven är hur vi behandlar vardagen. Vi bor i en stad vi inte vill, vi tar inte en promenad 06:30 en solig försommardag innan vi börjar jobbet 8:00 och vi läser inte den där spännande boken när vi väl sitter stilla 20 min på pendeln osv . Folk vill ha det storslagna, och ser inte det fina i vardagen. Vi vill hela tiden ha mycket mera . Det är just denna vardag som människor i svår sjukdom saknar mest.

    Upplever att man i Sverige har det otroligt bra egentligen, bra löner med tanke på vad som ingår (billig sjukvård, kostnadsfritt universitet, föräldraledighet och vab etc) och rimliga arbetstider. Ändå känns det som att folk gör det så svårt för sig? Att varje litet hål av fritid eller överflöd av pengar måste fyllas vilket leder till ytterligare åtaganden, högre kostnader, mer arbete, mindre tid. Levnadsstandarden är generellt väldigt hög, folk har fina yttre och väldigt stora hem med alla moderniteter och inrett ordentligt. De allts flesta kan ju verkligen ta det lugnare om de vill, men å andra sidan är det alltid väldigt lite folk ute på vardagarna = ensamt, förmodligen lättare att köra på med heltid och bjuda hem till en god trerätters på helgen i sitt fina hem (med påföljande stress) än att sitta i ett mindre boende ensam och njuta en onsdagsförmiddagen med en kopp kaffe.

      Exakt. Där har du poängen. Man vill ha allt och lite till och har slutat uppskatta inte bara allt man har utan även alla möjligheter man har. Jag håller med om att det är mer ”regelstyrt” och status här än innehållet. Det är viktigare att barnet lägger sig kl 19 än att värna om social samvaro. Det är viktigare att ha en fin villa och Thailandsresa än ta det där drömjobbet utan superlönen. Jag tror sådana saker inte bara skadar för stunden utan också gör en småsur och bitter och ökar den där jakten på något annat och något mer. Det finns mycket ensamhet, depression och självmord som jag tror är orsakad av att samhället här blivit mindre solidariskt och mer egoistiskt och kapitalistiskt. När jag tänker tillbaka till 70-talet när jag var liten så minns och upplevde jag att det var större fokus på det sociala innehållet i livet, eller annat som nu tilltalade en och gjorde en glad. Barn lekte ute länge och mycket, och där kan vi inte bara skylla på den tekniska utvecklingen utan även vårt egna ansvar. Vi har blivit lite bekväma.

    Idag var en dålig dag! Grått, svinkallt ute. En vän har fått cancer, en annan släkting sin dödsdom. En kompis ringde och talade om att han fyller år idag, vilket jag blev jätteglad över då han är ny i mitt team. Hans fru hade minsann ”bjutt” honom på fika på stan och de hade haft en halkigt men bra promenad innan det. Barnen och jag spelade Monopol med deras MS drabbade morfar, som var fantastiskt glad över sällskapet även om han kom sist 😀 En bra dag, men ganska sorglig. Vid 15.50, 10 minuter innan mitt arbete som assistent (åt min MS-drabbade far) vill min mor ta en Whiskey och röka under fläkten, som man inte får. Det blev en ganska bra dag trots allt, tikka masala med blomkål puttrar nu. Luktar gott, tänt ljus. Skolan börjar imorgon. Vi transporterar oss emellanåt men lärt oss att det är bra att boka in: badhus, spelkväll, skridskoåkning etc etc under vardagskvällarna så att man alltid har något att se framemot

    Jag tror inte att människan är skapt för 40-timmars arbetsveckor med så hög press och stress om att vara i tid, jobba hårt, vara effektiv, skynda sig osv. Vara med barnen ett par timmar på kvällarna innan de somnar. Det känns inte sunt. Jag vill jobba deltid så fort jag kan. Odla, promenera, läsa, vila, umgås med vänner och familj. Kanske börja dreja?
    Inte alls konstigt att vi har så många utbrända. Vi har så mycket press på oss och för kroppen är det som riktiga faror varje gång.
    Jag kan känna mig låst och fast. Kan bli rädd när jag tänker på att jobba heltid i 40 år.
    Visst handlar jag en del dyra grejer osv, men det som gör mig som lyckligast är de små sakerna. Gosa med min hund, promenaden i skogen, boken i soffan, nytvättade sängkläder, en varm dusch, skrattet bland vänner.

      Människan är skapt för att jobba mer än 40 timmar/vecka.
      Först så spenderade man hela dygnet med att jaga och leta mat.
      Sedan spenderade man hela dygnet med att sköta djuren på gården, odla, och samtidigt ta hand om barnen.

      Det som orsakar stress idag är hur vi lever, huset ska vara perfekta, vi ska se perfekta ut, vi försöker alla leva efter en orimlig mall.

    Kan man inte bara göra som man vill?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *