Själva handlandet gick sådär. Henri blev gnällig och en tant var irriterad för att jag var i vägen och gav mig en sur kommentar. Men vet ni, jag blev inte obekväm eller kände mig till besvär. Jag och min vagn får lov att finnas! Såklart ska man försöka att inte vara i vägen, men ibland är man det och så är det. Bad om ursäkt till tanten och var jättetrevlig och då blev hon snäll. // Egoina
Egoina har träffat på en suris-tant i mataffären, som tyckte att hon och hennes barnvagn med sonen Henri i var i vägen.
Istället för att bli sur tillbaka så var Egoina extra trevlig och bad om ursäkt till tanten, som då smälte som ett isberg i någon av alla Greta Thunbergs mardrömmar.
Ibland kan det vara direkt provocerande att vara extra trevligt mot någon som beter sig illa, och ibland fungerar det precis så som Egoina beskriver det.
Har ni någon taktik?
Snäll eller skäll? 🙂
Föregående inlägg 
jag brukar alltid vara snäll
En tanke slog mig just; kommer vår generation (vi som är uppvuxna med bloggar och instagram) vara snällare och mer förstående för andras situation som eftersom vi är vanare att läsa om tankar från någon annars perspektiv?
Uppenbarligen inte om man tolkar kommentarerna nedan..
Tror du att ni är mer empatiska än tidigare generationer som alltid umgåtts ansikte mot ansikte? Ni som ligger bakom och driver cancel culture? Som inte accepterar någon med en avvikande avsikt? Nej ni är vare sig snällare eller mer förstående, toleranta eller inkluderande.
Nej jag sa inte att jag trodde det, jag ställde en fråga om så var fallet. Blir du alltid såhär aggressiv när någon skickar ut en fundering?
Det tror jag! As if avvikande åsikter elelr livsstilar var mer accepterade förr?
Nej, det tror jag verkligen inte. Snarare tvärtom.
Har ständigt en ljudbok i öronen men såklart har man koll på omgivningen ändå, ett leende kommer man långt med! ☺️
Jag kan inte vara vänlig när människor inte visar hänsyn. Människor som är i vägen med deras jävla barnvagnar eller ungar som hoppar mellan sätena. Eller människor som inte kan hålla avstånd utan flåsar en i nacken. Då blir jag extremt irriterad.
Hur menar du man ska göra, kedja fast barnet på något vänster och/eller aldrig gå ut med sitt barn överhuvudtaget?
Uppfostra dem kanske? Om jag betett mig som dagens barn hade mina föräldrar aldrig låtit mig följa med någonstans
Sen det här med att låta ungarna hoppa och gå runt på bussar? Vill ni döda era barn eller vad är det frågan om?
Haha hur ska ungarna lära sig att bete sig om de aldrig får följa med nånstans? ?
Du ser ett utdrag på 2 min ur ett barns liv. Kanske just dom 2 minuterna ett barn flippar. Du drar slutsatsen att barnet alltid är så och därav ouppfostrat. Din analysförmåga är i botten.
Uppfostra barnen som ligger i barnvagn..? Nu verkar det ju vara lite mer ok att irritera sig på barn, men jag hoppas verkligen att du inte har samma inställning att människor med rullstolar är i vägen.
Bär ungen? Det har gått bra i hundratusentals år innan.
Det kan vara svårt att tvångsbära eller hålla fast barn som är 2-3 år och gärna vill kika runt och upptäcka själva. Kan resultera i ännu mer skrik och så vidare om man håller fast barnet. Är inte alltid så lätt som man tror ni vet:)
Nu var det barnvagnar som åsyftades. Det borde vara så självklart att om ett barn inte kan bete sig bland andra människor utan att härja runt som Svampbob på meth så ska de stanna hemma. Alternativt vara på ställen där de inte stör tills/om de kan uppföra sig.
Ok, det var hårda åsikter.
Snarare sunt förnuft. En bristvara nuförtiden..
Sunt förnuft är just vad du saknar. Bör inte du som vuxen inse att du ska va den som större människan och inse att barn är barn och kommer bete sig därefter?
Jaja din barn är så himla charmiga
Du själv verkar också vara en riktig charmknutte ?
Mina barn uppfostras inte för att va till för någon annans skull. Bryr mig med andra ord inte en sekund ifall du tycker dom är charmiga eller inte.
Det kommer bli oerhört jobbigt och svårt för dina barn 19.31 för det du säger är att dina barn inte kommer att ta hänsyn till någon annan och att dom får vara hur ocharmiga dom vill. Såna barn tycker ingen om.
Svampbob på meth ???
Och vuxna som inte kan bete sig? Dom ska också hålla sig hemma?
Ja det hade väl varit drömmen 🙂
Då kan vi väl börja med alla dom som fnyser åt att barnvagnar ”står i vägen” när de själva bara skulle kunna gå runt..
I många fall skulle ”stanna hemma” innebära att barnet blir lämnat ensamt och det lämpar sig ju förstås inte förrän barnet uppnått en viss ålder och mognad. Och här pratar vi som jag förstår det om barnvagnsbarn.
Försök också ha i åtanke att alla föräldrar och barn inte har de lika lätt att ”vara skötsamma”, i synnerhet om barnet exempelvis har ADHD eller annan diagnos som påverkar beteendet, och man vet inte heller vad för förutsättningar föräldern har att klara av att uppfostra på ett sätt som är ”strängt nog” enligt dig, eller hur ”ingripande” tillsägelser barnet förmår anpassa sig till. Det kanske redan gör en enorm ansträngning och i förhållande till sitt egna beteende sköter sig exemplariskt.
Sen har såklart inte alla mindre ”skötsamma” barn ADHD och alla föräldrar som inte uppfostrar hårdare inte någon sorts problem, men oavsett har alla människor rätt att finnas och vistas på allmänn plats i Sverige och i butiker och bussar förutsatt att butiksägare/-biträden eller busschaufförer anser vara okej. Barn måste förstås ges rätten att vara just barn, och rent generellt skiljer det sig från person till person vad folk stor sig på och ingen människa kan ju i varje läge anpassa sig till den i närheten med strängast uppfattning. Alla kan förstås inte heller vara sitt bästa jag precis hela tiden, försök se det som undantagstillfällen om du inte tar underlag för annat.
Och angående barnvagn så har jag aldrig rullat runt på en själv, men kan inte tänka mig hur bängligt det måste vara att ha något närmast i storlek av en kundvagn som man i typ två år eller något måste hantera som en slags förlängning av en själv och som aldrig får vara i vägen. Jag kommer med största sannolikhet misslyckas fler än en gång och hoppas då att människor kommer ha förståelse.
Tänker att det generellt är bättre att gå ut i livet med en ”hellre fria än fälla”-inställning, säger inte att jag själv aldrig irriterats över människor i det allmänna utrymmet, men försöker ha i åtanke att så länge människor är främlingar man inte vet bakgrunden hos är det rätt självgott att tycka, döma och förutsätta saker. Och man gör ju varken sin egen eller någon annans dag bättre genom att gå runt och sura.
Ja nu blev det lite långt här, men kanske det kan göra någon gott att läsa detta. ?
Det skulle stå:
”…Försök också ha i åtanke att alla föräldrar och barn inte har samma förutsättningar. Många barn har det inte lika lätt att ”vara skötsamma”, i synnerhet om barnet exempelvis har ADHD eller annan diagnos som påverkar beteendet…”
Tror inte heller att det är just särskilt ”svåra” barn med funktionsvariationer som sådana här människor stör sig på utan det är nog generellt barn som beter sig som barn. Alltså springer lite i vägen en sekund, ropar på mamma lite för högt, gråter i bussen… vare sig ouppfostrade eller väluppfostrade barn utan barn helt enkelt.
Jag har ADHD och då är det ännu viktigare att som barn få en tydlig struktur, ”regler” att förhålla sig till och få lov att utvecklas samt pröva sig fram i situationer man kan hantera. Visst att man kan ha en ökad förståelse för att det går åt helvete ibland, men mina föräldrar var väldigt noga med att anpassa vilka miljöer vi befann oss i utefter vad jag klarade av. Och, om jag inte fixade det så gick mamma eller pappa ut/därifrån med mig. Inte som ett straff utan för att jag var totalt överstimulerad av alla intryck. Visst, det var säkert inte så roliga år för dem men för mig som barn och numera vuxen har just deras sätt varit ovärderligt.
Tycker det blir så skevt när människor hela tiden drar upp diagnos-kortet eller säger att ”barn är som barn är” som att det skulle vara någon slags befrielse från föräldraansvar. Istället för att inse att man som förälder inte har någon rättighet att få göra exakt det man gjorde innan barn, utan faktiskt behöver anpassa sig efter det barn man satt till världen och människorna man har omkring sig – SÄRSKILT när man har barn med en diagnos. Annars gör man bara barnet en stor björntjänst.
Har ett syskon med två npf-diagnoser och flera barn med liknande problematik i min omgivning. Ofta är dom barnen rätt duktiga på att bete sig ute bland allmänheten. Tycker generellt att de är brist på uppmärksamhet /intresse från föräldrarna som skapar problem.
Är själv tvärnoga med hur mitt barn ska bete sig på tex bussen eller i mataffären (jobbar själv på ICA). På jobbet är det många föräldrar inne med sina odrägliga ungar. Föräldrar med barn med diagnos är i regel bättre på att hela tiden ha 110% koll på sitt barn för att dom är konstant medvetna om svårigheterna ?
Ska man bära barn istället för att köra dem i barnvagn eftersom det är så förskräckligt jobbigt för dig att folk med vagn ibland är i vägen för dig? Man önskar ju att era föräldrar kunde jobbat lite mer på att lära er att ni inte är VÄRLDENS MEDELPUNKT. Jösses….Snart ska väl pensionärer stanna hemma också eftersom det är jobbigt för unga friska människor att behöva kliva åt sidan för en rullator, och äldre har faktiskt ”klarat sig utan rullatorer i miljontals år!!!”.
Skärpning.
Uppfostra barnen. Människor skriker och gapar på oss hundägare om hunden är ouppfostrad men tycks tro att deras barn har rätt att bete sig som de vill för: aww barn som är så söta!
Att uppfostra sina barn är alldeles för mycket begärt av dagen 80/90-talistföräldrar.
Det är skolans uppgift!
Svenska skolan där lärarna får sparken om de skäller lite på en unge…
Yaay progressive society!
Indeed. Mina små telningar can do nothing wrong
Det är fan inte skolans uppgift att UPPfostra föräldrarnas barn!
Det var ironi trodde det var uppenbart
Du är ju snevriden. Det är inte skolans uppgift att uppfostra föräldrarnas barn, vi i skolan ska fostra dem till att bli rediga samhällsmedborgare.
Men snälla lär dig tolka en ironisk text
Antagligen klarar inte föräldrarna att uppfostra sina barn eftersom de själva levt utan uppfostran. Skolan ska lära barnen läsa, räkna och lotsa barnen till att vara kapabel att få sig ett jobb men föräldrarna måste väl lära ungarna vad som är rätt /fel, hur man äter med kniv och gaffel och hur man uppför sig bland andra människor. Hur svårt kan det vara?
Ja men verkligen! Ungarna curlas sönder och samman.
Haha är 90talist och har småbarn. Håller med till 100%. Märker att mina vänner tycker att jag är sträng och då är jag mesig jämfört med hur kompisars stränga föräldrar var ?
Hundar och barn är inte samma sak. Så löjligt att jämföra de två. Människor bör behandlas som människor. Även fast de är små.
Nej barn är barn och ska lära sig hur man beter sig av sina föräldrar
Klok kommentar!
Måste vara otroligt jobbigt att bli så arg över sådana saker!
Inte direkt faktiskt.
Irriterad står det väl ändå, inte arg.
Hon skriver tydligt och klart att man ska försöka att inte vara i vägen, men ibland är man det ändå. Självklart ska man inte gnälla på någon som försöker.
Men asså, mataffären är ju till sin natur ett ställe där man går runt med vagn. Det är absolut inte hela världen om man råkar vara i vägen nån gång. Och man kan heller inte ställa in livet för att ens barn/bebis går genom en fas eller whatever, det betyder inte att man inte uppfostrar dem. Själv försöker jag uppfostra mina barn till vänliga, accepterande och inkluderande människor. Den som tror att ens den bästa föräldern har barn som alltid uppför sig misstar sig.
Haha lätt samma människa som hatar sina kollegor som vill jobba hemifrån. Styrkekram ❤️
Haha det är precis sådana här inlägg och hur många som gillar, jag hänvisar till när jag uttrycker att Sverige inte alls är så himla barnvänligt som utomstående ofta tror.
Förstår precis! Så viktigt med hänsyn ! Ett exempel jag blir sjukt irriterad på. När man ska gå på bussen. Väl där inne trycker 20 pers (oftast ungdomar) ihop sig i en jävla hög. Precis på platsen avsedd för barnvagnar! Oftast också i princip halva bussens sittplatser lediga. What liksom? Tro fan inte dom visar någon hänsyn o flyttar på sig så att jag och min bebis kan va på platsen reserverade till just oss och andra åkare som behöver större plats, av olika anledningar. Svårt att visa hänsyn till människor som inte visar någon respekt för medmänniskor. Jag menar, alla kan inte göra allt, men alla kan göra något! Eller hur?
Men hon antyder i texten att hon var i vägen? Jag blir också sur på folk som blockerar gångar med eller utan barnvagn eller på annat sätt inte tar hänsyn till omgivningen.
Åh herregud har folk helt tappat talförmågan eller all social kompetens? Hur svårt är det att be en person flytta på sig så man kommer förbi?
Trist att utgå från att folk är i vägen med flit eller inte bryr sig.
Men ibland råkar man väl hamna i vägen..? Kan väl hända vem som helst. Tror inte Egoina är en sån som brer ut sig hur som helst.
Camilla skriver att tanten ”tyckte” egoina var i vägen men egoina själv antyder att hon faktiskt var i vägen denna gång
Ja, grejen var att det händer ibland.
Hon skriver tydligt och klart att man ska försöka att inte vara i vägen, men ibland är man det ändå. Självklart ska man inte gnälla på någon som försöker.
Jag är inte trevlig mot folk som är otrevliga mot mig. Jag är inte otrevlig heller för jag tycker det är dumt att vara otrevlig. Jag är neutral. Gör jag något fel så ber jag om ursäkt men kvittrar, nej. Jag är duktigt trött på att vara samhällets sociala smörjmedel. Någon annan får ta den stafettpinnen.
Folk med barnvagnar tillhör mänsklighetens avskräde.
Hahaha kommer aldrig glömma när jag gick på Götgatan (? Är det så gatan på söder heter när man kommer från Slussen) i Stockholm och 3 mammor med sina barnvagnar går i bredd. Och pratar och pratar och pratar och alla får vika undan från dem. När en taxi kommer krypande bakom dem och tutar för att få deras uppmärksamhet så de flyttar sig blir de kränkta över att chauffören tutade ? ja det är han som är problemet inte ni 3 i bredd som förväntat sig att alla andra ska maka på sig för er
Precis, jag har mer än än gång fått klättra upp i en snödriva när man mött två morsor med barnvagnar i bredd, att gå bakom varandra fanns inte på kartan.
Hade det varit så smalt att bara en barnvagn fått plats så jag hade varit tvungen upp i snödrivan vid möte så helt OK, det är lättare för mig att vara i en smödriva än upp med en barnavagn dit, men att gå i bredd och inte visa hänsyn mot andra är fan OK.
Likaså när typ tre barnvangar (kan även vara folk med kundvagnar) blockar en hel gång i matbutiken för det ska snacka gojja.
Morsan börjar blir äldre och komma i den dära åldern är gamlingar kan stanna lite varstans utan att tänka på att de är i vägen, så henne får jag flytta omkring på ibland 🙂
När folk kommer mot mig gåendes på bredden och blockerar gatan så väjer jag inte dom utan går rakt fram. Om de inte väjer så krockar vi vilket inte gör mig nåt. En gång i världen väjde jag alltid och klättrade på snödrivor innan jag fick nog en dag och slutade med det. Befriande.
Japp, jag gör samma. Om det liksom är orimligt (tex flera personer i bredd på en smal gångväg, står stilla och pratar och blockar trottoaren ((så man måste gå ut på gatan för att komma förbi)) eller går och kollar i telefonen och inte kollar upp) så brukar jag bara stanna och stå stilla och vänta på att de går om/flyttar på sig etc. Funkar alltid.
Självklart väjer jag när jag ska, är liksom inte en bulldozer men fan heller att jag alltid ska anpassa mig och andra bara traskar på lol.
Samma här men jag har valt att göra det mot mötande män. Vet inte hur många gånger jag nu krockat med dem för att ingen man väjer undan? Det tycker jag fan är värre än kvinnor med barnvagnar!
Nu tycker jag visserligen att gå tre barnvagnar i bredd är rätt oförskämt om det är trångt, men tror att ni som hatar barn och barnvagnar får lära er att tänka att en barnvagn är ett hjälpmedel för en person som inte kan gå. Precis som en rullstol är ett hjälpmedel för en person som inte kan gå. Den som har lättast att flytta sig gör det om det blir trångt. Är du vuxen och går själv flyttar du dig för en person med barnvagn, det är lättare för dig och mest respektfullt. Är du en person med barnvagn och möter en äldre person med rullator, flyttar du dig för den äldre personen då det antagligen är enklast för dig. Rätt enkelt.
Låter mer stockholmskt än något annat ? jag jag jag mig mig mig
Gubbar är! Är så trött på typ 70% av alla gubbar som förmodligen aldrig behövt tänka på någon annan än just sig själv efter att ha fyllt 18 år.
Sjuk kommentar. Sök hjälp.
Klart folk är lite i vägen med en hel barnvagn att hålla koll på? Men är detta verkligen något att bli uporörd över? Skulle aldrig bli sur på någon som bara försöker ta sig fram med sitt barn. Det är väl inget problem att man själv då går lite åt sidan eller tar en annan väg. Precis som man gör om någon som sitter i permobil t.ex.
Dock är ju människor med barnvagnar inte handikappade och därav kan de flytta sig, men väljer att inte göra det eftersom de tror att hela världen kretsar kring dem och deras stinkande skrikpåsar.
Dessutom är de tiofalt gånger fler än folk med permobil.
Stinkande skrikpåsar ??
Gud, det är så himla tröttsamt med folk som tror att de är edgy och coola för att de hAtaR BaRn. Jag höll på som du när jag var 19, sen växte jag upp.
Du menar – sen fick du egna barn och nu är du kränkt.
? min syster hatar fortfarande barn, hon tycker bara om sina egna.
Sen verkar alla kränkta föräldrar här missuppfatta en viktig sak: det är ni föräldrar som är problemet, inte era barn.
Kanske låter konstigt, men jag tror faktiskt att folk som inte är så barnkära blir de bästa föräldrarna. De kan sätta sig in i andras upplevelse och utgår inte från att de är universums centrum.
Så kan det nog vara. Jag är så klart partisk men mina syskonbarn är artiga och vänliga. Även om de kunde ha utbrott som hördes i halva kvarteret som små
Men är det inte mer att tro att man är i universums centrum att inte kunna flytta sig lite för en person med barnvagn? Tycker det verkar otroligt självupptaget. Är ju svårare att manövrera en barnvagn än att gå själv och flytta sig lite.
Fast barn upp till 6 år tror att jorden cirkulerar kring dem. Det går inte att göra något åt. Allt man kan ge dem är att bygga upp trygghet till den dag de inser att de inte är universums mittpunkt och det görs bäst genom att bekräfta och ge kärlek. Inte skäll (framförallt inte offentligt), pekpinnar, tjat och negativ uppmaning.
Barnvänliga Sverige i all sin prakt! Jag varnar alla jag kan från att åka till Sverige på semester. Vem vill betala skjortan för att se moderna huslådor, otrevliga människor i konstiga kläder och ständigt för liten tillgång till fräscha offentliga öppna toaletter. Åk till Baltstaterna istället om du vill se genuin nordeuropeisk kultur och miljö.
Fast vissa försöker inte bara ta sig fram utan blockerar vägen för andra genom att ställa vagnen på tvären.
Det kan ju inte höra till det vanliga? De flesta aktar sig och vill inte vara i vägen.
Jag jobbar i butik, det är vanligt
Jag har jobbat butik, det är inte vanligt.
Jag handlar i butik, jo det är vanlitgt att folk blockerar onödigt mycket plats med en vagn på tvären barn eller kundvagn.
Den här veckan var det en mamma som ställde barnvagnen på tvären framför ingången så ingen annan kom in. Får man bli sur på den obetänksamheten eller råkade hon bara bara i vägen?
Senast för någon timme sen var jag på väg ut ur en affär vars ingång blockerades av en mamma som höll på att ta på sig vantarna. Fanns såklart inte på kartan att stiga lite åt sidan, nejnej, både in-och utpasserande måste väja och bilda kö…
(Mamma med barnvagn that is)
… va?
Igår gick jag förbi hela två barnvagnar i affären. Båda stod fint längs med hyllkanten så att det gick lätt att ta sig förbi!
Hänsynsfulla föräldrar med andra ord
Vanliga föräldrar skulle jag säga.
Beror nog på plats
Nähä?! Hoppas du inte är alltför traumatiserad.
”Bara ta sig fram” ?
Jag har ännu kvar att bevittna en morsa med barnvagn som inte far fram som ett dövt godståg med tunnelseende rakt in på affärer, restauranger, marknader, parker.
Haha men fy vad det måste vara så jobbigt att vara så där. Antagligen är du generellt lite irriterad på mammor överlag och märker därför enbart de som far fram som godståg och alla andra märker du inte ens.
Jag har ett agg mot gubbar som många ggr har noll förståelse för oss med barn. Hugger direkt till surgubbar.
Könsdiskriminering?
Hatar också gubbar ❤️
Jösses vilket ledsamt kommentarsfält… de flesta (precis som Egoina) vill inte vara i vägen men blir det ibland ändå. Det kan hända. Jag antar att de flesta bittra kommentarer kommer från personer som inte har barn och inte vet hur svårt det kan vara att gå med vagn i trånga gångar i affärer. Och NEJ personer med barn ska inte stanna hemma.
Det har väl ingen skrivit någonstans här?
Du kanske ska läsa om inlägget och kommentarerna.
Du hänger upp dig på en person och ignorerar resten av kommentarerna som handlar om föräldrar?
För att de beter sig helt idiotiskt ibland?
Barn är numera den enda gruppen av människor i Sverige man helt öppet kan hata, kalla namn och diskriminera mot.
Har någon annan än jag problem med kommentarer? De verkar publiceras lite hur som helst?
Jag är alltid jättetrevlig. Kör verkligen på kill them with kindness. Och det funkar hur bra som helst! Jobbar inom vården så har träffat otroligt många surtanter som jag lyckats omvända med min vänlighet. 🙂
Jag gör likadant, jobbar också inom vården. Minns en anhörig för några år sedan som var så arg på saker hen tyckte inte fungerade. Jag var dock bara snäll och trevlig och mitt mest hjälpsamma jag och jag såg hur ilskan på den här anhörige bara försvann.
Så fint! Jag har tyvärr en föräldrar som har väldigt svårt att bete sig. Tror det bottnar i mindervärdeskomplex och oerhört låg självkänsla. Han är alltid elak, svär, kan upplevas hotfull, etc. Vid ett besök på akuten fick de tillkalla vakter för att han var så hemsk. Skämdes så innerligt när jag var yngre och alltid fick hänga med honom. Vid bilköp var det skrik, svärord, ja… allt ? När folk bemötte honom snällt kunde han minnas det i lååång tid och gick alltid tillbaka till just den personen och snackade så gott om dem. Det kändes så himla skönt för mig.
Förutom barnsvagnsmaffian som inte kan hantera sina vagnar en annan sak som gör mig irriterad är folk som handlar i rusningstider och låter sina småbarn, som knappt kan gå, öva på att gå – gärna med en kundkorg med hjular. Där vinglar barnen helt okontrollerade med sina kundkorgar, gör plötsliga stopp, vänder sig hit och dit, försöker springa och ramlar. Kundkorger flyger okontrollerade åt alla håll när de håller på. Inte en eller två gånger när jag nästan trampat på eller krockat med dessa barn. (Jaja, jag brukar själv att undvika handla under rusningstider men måste ibland).
Eller kunder som aldrig handlat i självscanningen men absolut ska göra det för första gången i rusningstid ”för att spara tid” och blockerar för alla andra.
Ja! Eller folk som står helt passiva vid kassan och först när kassörskan säger vad det kostar, börjar rota fram sina bankkort som är djuuuuupt inne i väskan och det tar sån tid att få fram kortjäveln. Sen ska det betalas, kortet ska igen ner i väskan igen och kvittot ska inspekteras. Först efter det kan dom gå vidare för att packa sina grejer. Jag orkar inte vänta på att hela proceduren är över utan tar mig fram till kortmaskinen så fort de betalat. De kan fixa sina kort och väskor och kvittoinspektering nån annanstans.
Haha de bästa är de som själva står och suckar över hur länge de måste vänta men när det är deras tur gör de exakt som du säger. Hallååå ni får vänta länge för att ingen av er kunder förbereder er under tiden ni väntar ?
Jobbar som kassör och sånna passiva kunder är det värsta som finns. Samma när ett par storhandlar och ena står och glor som ett jävla jon istället för att packa ner varorna i påsarna
Eller när små barn ska hjälpa till att lägga upp varor på bandet så det tar superlång tid.
Ja eller dom som är så stressade när dom handlar att dom inte kan ha överseende med barn, äldre eller överhuvudtaget människor som tar lite mer tid på sig. Varför handlar du inte på nätet så du slipper förfasa dig över detta? Och vad kan du, som uppenbart inte har barn, ha så extremt bråttom till (om du inte är ute i dålig tid) att du blir så stressad kring detta?
Rätt kul att alla som e så bittra måste vara anonyma. Lättare o vara bitter då kanske.
För det är inte du jj?
Nej, JJ är inte alls anonymt! ?
Eller hur ?
Blir det bättre om jag skriver att jag heter Bengt Dahlgren?
Svenskar är otroligt sura generellt. När man är i en liknande situation i exempelvis USA så är båda parter trevliga: den som vill förbi ber om ursäkt för att den stör, och den som är i vägen ber om ursäkt för att den är ett hinder. Det är så mycket trevligare att röra sig på offentliga platser i de flesta andra länder än i Sverige där de flesta är buffliga, tölpiga och tror att en ursäkt kan ersättas av ett ”oj!” i bästa fall.
Amerikaner är verkligen sjukt trevliga.
Om man tycker om ytligt och överdrivet BS.
Är det bara en ytlig konvention i förbi farten så ja, det gör jag
Jamen de flesta stöter man ju bara på ytligt.
Ändå får man höra att ”svenskar är så trevliga!!!!!” jämt när man är utomlands… -. –
och mer fylla.
Svenskar ÄR trevliga att ha att göra med för de flesta andra människor, eftersom vi (nu generaliserar jag såklart) är artiga, lågmälda och konflikträdda. Som en person i ett serviceyrke tar jag hundra gånger hellre en sådan människa än en gapig amerikan eller burdus ryss.
Svenskar är otrevliga mot varandra. Utomlands mot andra så är de SÅ snälla och servila, sedan kommer de hem och hatar på grannens barn igen.
Inte i NY… ?
NY är ett unikum och ej representativt för den generella amerikana sfären. Man har generellt sett inte upplevt USA, om man bara besökt NYC, t.ex
Tycker äldre kvinnor och män är ett större problem i butiker. Aldrig haft problem att de med barnvagn varit i vägen. Tror folk bara var ett personligt agg och de med barnvagn kan väl aldrig göra rätt inför en sådan människa.
Men äldre kvinnor och män, alltså gubbar och gummor.. De kör syjunta mitt i gångarna? Gärna ”huvudgången”? Och alla verkar sakna hörsel också. Får panik ?
Åh älskar det! Tycker det känns så underbart när ett gäng äldre stöter på varandra och bara stannar upp och pratar mitt i. Känns som en sådan kontrast mot alla andra som stressar runt i livet, alltid på väg någonstans❤️
Ja vi ska alla den vägen vandra… Vi kanske ses där framme i framtidens ICA?
Barn får finnas. Det har lika mycket rätt till samhället som alla andra människor. De är liksom också…människor.
Och visst det är skitstörigt ibland, och det är säkert så att majoriteten av alla föräldrar låter ungarna härja fritt (av kommentarerna här att döma i alla fall – själv tycker jag att det är rätt ovanligt även om det så klart händer).
Men det är så ledsamt med all den här ilskan hela tiden. Att ingen får synas, höras eller vara i vägen. Ingen får ta plats. Jag kände nog också så när jag var 19-22 (är över 30 nu, dock utan barn), och tyckte väl basically att alla som ”störde” offentligheten kunde hålla sig hemma. Men ah, jag har bytt uppfattning. Alla har lika mycket rätt att synas och röra sig i samhället: snoriga barn, rökande tonåringar, fyllgubbar på bussen, dreglande hundar, parfymerade damer, surpuppor som tycker att alla andra kan dra hem. Och inte bara mönstermänniskor som är barn-, djur-, rök-, lukt- och ljudfria. Som rör sig utan att göra någon som helst åverkan på omgivningen och som aldrig är i vägen eller pratar för högt eller har för många kassar på bussen.
Och ja, alla borde visa hänsyn och underlätta för varandra. Det är det samhället handlar om. Och det är ju jättetråkigt att föräldrar med barnvagn inte alltid gör det. Men jag tror ändå att många gör så gott de kan.
Precis så. Folk som blir irriterade på barn etc har bara haft ett för lätt liv utan riktiga problem.
Men igen, det är inte barnen som är problemet utan föräldrarna.
Nja, här hatas nog lika friskt på barnen i denna bloggens kommentarsfält.
Men det är nog att det är oftast inte föräldrarna som är problemet heller. Självklart finns det totalt ouppfostrade barn med föräldrar som inte bryr sig när de skriker en halvtimme på restaurang, men de flesta som kommenterar här verkar ju anse att barn som beter sig som helt vanliga barn är ouppfostrade. Så är det ju inte utan de flesta barn kommer vara lite mer högljudda, antingen gå för fort eller för långsamt och kanske plötsligt snora eller hosta i en folksamling utan förvarning. Det får man såklart störa sig på men inte se som ett samhällsproblem…
Tack, bra skrivet!
Jag tycker faktiskt man kan visa hänsyn och försöka att inte störa andra. Inte var stänka ”jag har rätt att…” och köra på. Det är inget fel med det.
”Och ja, alla borde visa hänsyn och underlätta för varandra. Det är det samhället handlar om.”
Då är resten av ditt inlägg onödigt.
Att tycka att även mammor med barnvagn kan visa hänsyn betyder väl inte att man tycker att barn inte ska ha tillgång till samhället? Eller?
Absolut ska man visa hänsyn med barnvagn, men det är också trevligt att få förståelse tillbaka att det inte alltid är lika enkelt att flytta på sig med vagn. T.ex. när man ska på bussen och det står folk på den enda platsen där barnvagnen kan parkeras och de flyttar sig inte trots att det finns gott om plats på bussen.
Barn får finnas men måste de finnas i en barnvagn stor som en monster truck? VAD behövs all denna plats till?
Jag brukar vara trevlig för det mesta, man kommer långt med att vara vänlig men ibland.. Ibland tryter verkligen tålamodet och man blir bara less.. Speciellt om man sagt ”ursäkta, kan du vänligen flytta på dig” och personen helt ignorerar ens vädjan eller, än värre.. En hel grupp personer som bara måste få ha sitt samtal där det är som mest trångt i en affär och som irriterat suckar/grimaser när man försöker passera, som att man själv är den jobbiga??! Eller dom som bara måste gå i bredd på gator och det blir i princip chicken race om vem som viker undan sist, och kanske axelkrock i värsta fall.. Så inte alltid ”kill em with kindess” hjälper..
Jag brukar avväpna med att vara snäll. Fast ibland tappar även jag det och ger en dräpande kommentar tillbaka.
Finns inget mer underbart än 3 lattemorsor i bredd på en cykelbana. (eller ja möjligtvis samma lattemorsor sittandes på ett café med noll koll på sina barn som givetvis fått fri härlig uppfostran) 😉
När jag jobbade på café i gymnasiet kunde jag nästan börja gråta när det kom in ett gäng lattemammor. De blockerade hela stället med sina barnvagnarna och satt kvar i TIMMAR. Sen fick man städa undan orimliga mängder kladd, sönderrivna servetter, kräk och tömma soptunnan på bajsblöjor ? Detta påverkar fortfarande min syn på småbarnsföräldrar i grupp nu tio år senare!
Fast vart menar du att bajsblöjorna ska vara då, om inte i soptunnan?
Men herregud, ibland är man ivägen. Jag har varit ivägen bara jag, eller råkat ställa min lilla kundvagn på hjul lite dumt. Man är ju bara människa.
Klart att man är lite mer ivägen med en barnvagn, men det går ju att säga ”ursäkta, får jag komma förbi”.
Här i Lund träffar jag mest studenter som är ivägen med sina cyklar, exempelvis när de cyklar fyra i bredd mot trafiken på enkelriktad gata. Lite irriterande, men som sagt, vem har inte varit lite ivägen? Livet går vidare.
Jag är nog ivägen massor mest hela dagarna, både disträ och vagn- körare.
Jag var på historiska museum i London en gång med barnen och de annars glada pigga barnen fick unisont hunger och trötthet vilket resulterade i gråt och höljudda protester och en stressad mamma som försökte skynda ut ur byggnaden. Känner allas blickar bränna i den fullpackade hissen ner men då träder helt plötsligt en ängel in, här i form av en engelsk färgad kvinna, och hon säger högt till mig: Don’t worry mum, we’ve all been there! ..och allt kändes så mycket lättare helt plötsligt. Jag älskar henne fortfarande, vem hon nu var.
Hm. Känns som att man kanske kastar sten i glashus här igen.. Egoina ger verkligen inte ett trevligt intryck irl själv. Har påtalas i detta kommentarsfält tidigare. Men jag gick förbi henne på ett jättestort köpcenter häromdagen där hon stod med sin barnvagn och ”väntade” medans hennes sällskap/vännina stannade till för att fixa/ordna/säga till sitt ena barn i barnvagnen. Jag lovar om blickar kunde döda … blicken och suckarna hon slängde bakom vännens rygg var tydligt hur drygt hon tyckte det var när hon fick vänta medan hennes bebis sov. Det såg ut som en kunglighet var obekväm med att behöva vistas bland vanligt folk, 16 åring som frenetiskt tuggar tuggummi i 190 kmh aura.
Blev lite chockad faktiskt. Hon ser sken av helylle gulliga oskyldiga tjejen på bloggen men irl är hon dryg och för ”fin”
Sen ränner hon runt på Skånes största köpcenter men låter inte familjen träffa bebisen ? Givetvis tas inte sådana besök upp på bloggen för hon är smart. Men tant exemplet är ju bra content för bloggen som helt plötsligt drabbar alla nya mammor.
Kill them with kindness… and fart as you walk away säger min amerikanska farmor ?
?
Oj! Jag minns barnvagnstiden med skräckblandad förtjusning, speciellt när andra kom väldigt tätt (blev gravid när min första bebis var 6 månader…) så jag måste köra dubbelvagn. Visst var det härligt att promenera i vårsolen på gångväg, jag såg till att hålla åt sidan, inga problem. Men affärer var en fasa. Hur jag än stod var det alltid någon som skulle ha något på hyllan intill vagnen, oavsett om det var maskindisktabletter eller asiatisk smaksättning.
När de sedan blev äldre och vagnen ställdes undan, ja, en treåring och en fyraåring, det är cirkus oavsett hur uppfostrade de är (om man inte drogat dem möjligtvis). Vi bor i Tyskland, men besöker Sthlm ibland. Jag var ensam med barnen inne på en mataffär och höll efter dem så gott jag kunde för att inte störa, men en vägrade gå och den andra sprang iväg, jag jagade ena och andra började gråta för att jag var utom synhåll. Jag var halvt ihjälstressad. Försökte lokalisera ena och lugna den andra samtidigt. Då börjar Arg Tant att skälla för att jag var FÖR STRIKT(!?!) Nej, jag var förstås inte hård mot dem, bara väldigt mån om att inte STÖRA. Då bröt jag ihop och satte mig på huk och fulgrät, vid mejeridisken på Coop. Damn if you do, damn if you don’t, liksom. Låta dem löpa – arga människor (tydligen, mina har jag varit ” strikt” mot och hållit efter när de försökt dra iväg) eller göra sitt bästa för att lugna dem och hålla dem i schack – arga människor.
Bad så mycket om ursäkt och sa att jag verkligen inte visste vad jag skulle göra. Ja, hon blev snäll, och sa att jag inte skulle vara så ledsen, men hur ska man bete sig för att ingen ska bli störd och irriterad eller arg? Förslag, någon?