Det här är ett inlägg, vars koppling till sociala medier kanske inte är glasklar, men som jag ändå vill skriva och publicera.
Jag lyckades ju få in lite Twitter, som får agera kopplingen till sociala medier. Den finns där, if you really wanna see it.
Det föll sig nämligen så att samtidigt som jag lyssnade på journalisten och författaren Staffan Lindbergs bok ”Mordet på Zaida Catalán” så dök de här två notiserna upp på min telefon:
Zaida Catalán var jurist och en fd. politiker som vid tillfället för sitt försvinnande arbetade för FN.
Sexton dagar efter att Zaida försvunnit i Kongo-Kinshasa tillsammans med sin kollega Michael Sharp och medhjälparen Betu Shintela, så fann man deras kroppar begravda i djungeln.
Catalán och Sharp befann sig i Kongo-Kinshasa på uppdrag av FN för att utreda kopplingen mellan massgravar och konflikter mellan regeringsstyrkor och den lokala melis som pågått i området.
Nu har alltså domen kommit mot de som ska ha mördat de båda FN-medarbetarna och deras medhjälpare.
Översten Jean de Dieu Mambweni döms till tio års fängelse och straffarbete av en domstol i Kongo-Kingshasa. En journalist och en polischef frias däremot för morden.
51 personer döms till döden, enligt AFP.
Det sista inlägget på Twitter som Zaida själv publicerade var ett re-tweetat inlägg med ett citat från Buddah som är lite kusligt med tanke på vad som hände henne strax därefter:
Utrikesminster Ann Linde har kommenterat domen – också på Twitter – där hon bland annat skriver att Sverige ”motsätter sig dödsstraffet under alla omständigheter utan undantag” men att domen nu ska granskas då den går att överklaga.
I boken jag nämner i början av inlägget så citeras författarens fru som var säker på att Zaida Catalán skulle bli Sveriges första, kvinnliga statsminister efter att ha träffat henne under en middag i Gamla Stan.
Nu fick hon ju aldrig den möjligheten, men vem vet vad hon hade kunnat åstadkomma, om hon fått leva vidare? ❤️
Föregående inlägg 