Herregud, vilken krigare hon är, Nellie Berntsson!
Sonen Valentins förlossning och entré i världen blev inte alls som Nellie och Olav hade tänkt sig, utan det var en hel del stök.
Först behöver Nellie sättas igång pga att bebisen är så stor.
Igångsättningen fungerar dåligt och Nellies kropp svarar inte alls på medicinen.
Sedan visar det sig att både Nellie och Olav är positiva för Covid-19, varpå Olav vackert får lämna sjukhuset och åka hem. Nellies mamma Josephine – som turligt nog testar negativt – blir inringd och får ta den blivande pappas plats på förlossningen.
Nellie får värkstimulerande dropp och har fruktansvärt ont, men öppnar sig fortfarande inte, och när epiduralen slutar fungera utan att hon får en ny, samtidigt som droppet ökas så ligger hon enligt videon och bara skakar.
Efter många om och men blir hon till slut snittad, men eftersom hon är covidsmittad så får hon inte upp sonen på bröstet, men hade blivit lovad att få se honom innan han tas ner till Nellies mamma.
Det får hon inte, utan sonen Valentin tas ner till den nyblivna mormodern utan att Nellie fått se en skymt av honom.
När hon sytts ihop så körs hon ner till en covidavdelning i sjukhusets källare (så känns det i alla fall enligt videon) där hon får ligga ensam i tre timmar innan hon slutligen får komma upp till sitt rum igen där hon återförenas med sin son.
Inte en drömförlossning på något vis, men när hon väl får sonen Valentin på bröstet så är all smärta som bortblåst.
Huvudsaken var att han mådde bra och det ska han ha gjort genom hela förlossningen, sin mammas smärta till trots. Han verkar ha haft det riktigt bra där inne i magen, och inte redo på att komma ut.
Men nu är han här.
Valentin. 4468 gr och 53 cm lång.
Föregående inlägg 
Jag lider så med Nellie. Varit med om liknande. Det tog lång tid att återhämta sig från sådant trauma. Blir så uppgiven och arg över att hon inte fick se en skymt av sonen ?
Samma här. 20 timmars konstant värk med stimulerande dropp. Snitt. Förlora blod. Amning som inte fungerar. Barnet som skriker och vill ha mat. Hyperstressad i flera år efter det.
Mardröm att inte få ha med sin partner men gud vilken tur att hennes mamma fick komma in! De verkar ha en fin relation
Min man fick inte vara med på någon av mina förlossningar. Tycker inte män har i ett förlossningsrum att göra överhuvudtaget om de inte är läkare.
Tycker samma men det är ju dödsstraff på att säga det här inne.
Är väl inte fel att tycka, är ju upp till kvinnan att bestämma om hon vill ha med sin partner eller inte ??♀️ Själv skulle jag inte vilja föda utan min pojkvän i rummet.
Att DIN man inte har något i DITT förlossningsrum att göra får stå för dig. Men det finns ju massor av män som är ett utmärkt stöd för sin kvinna i förlosnningsrummet. Mannen känner ju kvinnan och kan därmed föra hennes talan när hon är för trött för att tala för sig själv, han kan stötta och trösta, han finns kvar vid hennes sida under hela förlossningen. För mig innebar det en enorm trygghet att ha min man vid min sida, och veta att han alltid skulle göra allt för mig under förlossningen. ❤
Acceptera att alla är olika och respektera att andra gör annars än du själv?!!
Säger personen något annat? Skriver väl klart och tydligt ”Att DIN man inte har något i DITT förlossningsrum att göra får stå för dig.”.
Glöm inte att alla är olika och ingen har ett svar på vad som är rätt eller fel. Att tycka får ju alla göra men man behöver inte hålla med utan bara acceptera att vi är olika och respektera att så är det. Tyvärr är inte alla ihopskruvade för att följa en mall.
Varför? Lika mycket mannens barn..
Och det är ju lika mycket mannens barn även om han inte råkar vara där just vid tillfället barnet kommer ut. Tycker det känns som en väldig press att just pappan ska vara med. Hade nog egentligen haft mer stöd av en rejäl kvinna, någon med ordentliga kunskaper och som varit med några gånger. Det hade ju kunnat vara barnmorskan men eftersom hen inte finns vid ens sida konstant så hade alltså någon ytterligare behövts. Men det hade liksom verkat som ett sånt statement att välja någon annan, folk hade säkerligen börjat spekulera, man hade fått en massa frågor etc och från mannens sidan fanns det såklart också en förväntning att vara med eftersom det är standarden och han såklart inte vill missa något. Men nej, en karl som aldrig sett en förlossning förr var inte direkt bästa stödet ?
Kan faktiskt hålla med dig! Jag har haft min man med på bägge mina förlossningar, men hade nog nu med närmare eftertanke hemskt gärna haft en doula istället eller någon annan kvinna som förstår sig på detta lite mer
Det skulle ju kunna vara upp till den blivande mamman, tänker jag. Har fött barn både med och utan min man och valet för mig är enkelt. Att ha honom där.
Jag skulle gärna ha med hela min familj när jag opererar bort blindtarmen men inte får jag välja det.
Jag vet inte hur du gör när du opererar ut blindtarmen, men vi andra brukar inte göra så mycket aktivt arbete. Vi sover mest.
Och? Jag vill ändå ha stöd av familj där men inte får jag det bara för att jag vill.
Vid ett snitt gör man inte så mycket aktivt arbete heller. Så länge man inte är läkaren.
Men väx upp
Så du anser att det är samma sak? Det gör inte jag. Mannen är trots allt delaktig i barnet – vilket ingen i din familj kan sägas vara när det kommer till din blindtarm.
Poängen är att vi inte alltid får välja vem som ska delta vid vård vi får. Och nej, partnern är inte delaktig i barnet mer än vad min mamma är delaktig i mig. Han bidrar inte med vård eller annat vid förlossningen så det är fullt jämförbart med en operation.
Ni kan hävda väx upp bäst ni vill, eller så kan ni förstå poängen och argumentera mot det om ni vill. Jag vet vilket jag tycker är mer moget av det.
Men herregud, är du seriös ? En förlossning är ju lite mer dramatisk än att operera bort blindtarmen och kan ju dessutom ta sjukt lång tid av smärtor, klart det kan kännas bra att ha någon vid sin sida då. Din jämförelse är ju hur konstig som helst.
Jag har haft operationer långt mer dramatiska än förlossningen jag genomgick.
Aha så vid alla vakna operationer ska familjen få vara med om patienten önskar?
Du får ha med dig vem du vill till din förlossning, max 2 personer. Under pandemin har man självklart inte fått det av förklarliga skäl, men snart går vi förhoppningsvis tillbaka till att man får ta med sig vilka två stödpersoner man vill – tack vare alla som vaccinerat och fortsätter vaccinera sig! <3
Eller så är det upp till personalen att avgöra vad/vilka som är lämpliga att ha i rummet när vård ska ges. Det är trots allt en arbetsplats där vård ges, i vissa fall livsavgörande vård.
Jag hade inte tagit mig igenom min förlossning vaginalt utan min mans stöd i förlossningsrummet. Han var den enda jag litade på där och då.
Vad menar du hade hänt om han inte varit där? Hade du låtit barnet vara kvar i magen och åkt hem igen? Dött?
Alltså en uppriktig fråga till alla ”jag hade aldrig klarat..”
Alltså.. har man något val när barnet vill ut?
Helt enkelt – Jag hade gett upp och behövt snittas. Jag fick den sista energin och kraften av stöttningen av min man.
Givetvis hade jag inte fortsatt vara gravid i nio månader till. Därför skrev jag också att jag inte hade tagit mig igenom en VAGINAL förlossning, inte att jag inte hade klarat av att förlösas på annat vis.
Tror de flesta hade klarat det även utan stödet av sin man. Även om det inte känns så när man hade valet att göra det med honom på plats.
Nu vet jag ju dock att läkaren och BM redan hade pratat om snitt för att jag höll på att ge upp. Fick den sista kraften av min mans stöd. Så nej, jag hade inte klarat det.
Barnet hade ju kommit ut oavsett så det hade säkert gått ändå. Många som behöver snittas med eller utan partner på plats.
Ja, men nu talade jag enbart för mig själv och för vaginal förlossning.
Och jag köper inte ”jag hade aldrig klarat…”
Jag tror att det är en känsla precis som mycket annat man tror att man aldrig skulle klara förrän man måste. Man har ju inget val.
Anonym, är Amys upplevelse ett problem för dig? Förstår inte varför så många här måste tillrättavisa andra faktiskt. Hon upplever situationen som hon gör, skit du i det bara.
Nej den är inte ett problem alls för mig. Hon får föda med precis vem hon vill på plats för mig. Min åsikt ändrar inte vem som är tillåten att delta på hennes eller någon annans förlossning, vilket jag heller inte har påstått.
Nu var det ju dock amy som svarade på en som inte ville ha med män på förlossningen. Så man kan ju fråga om amy har problem med den åsikten/upplevelsen också? Men det gjorde du inte…
Dock är det ju en stor skillnad att skriver om sin egen upplevelse som svar på ett uttalande, och ifrågasätta någon annans upplevelse.
Sen har man givetvis rätt att ifrågasätta saker. Men då tar man ju också risen att se okänslig och lite obegåvad ut.
Och visst, nog kommer barnet ut på ett eller annat sätt. Men om modern ger upp så ökar ju ändå risken att det blir någon komplikation på antingen barnet eller modern.
Det är ju inte alltför länge sedan som män inte deltog i förlossningarna och barnen föddes ändå…
Fattar inte varför vissa har behovet att dryga sig så mycket och märka ord ?
Du får liksom jag tycka precis vad du vill. Själv hade jag tyckt att det känts väldigt fel att inte dela en av mina största händelser i vårt liv, vårt gemensamma barns födelse med barnets far. Sedan förstår jag inte riktigt vad en läkare tillför vid förlossningen om det inte är fråga om medicinska komplikationer. Vi tycker alla olika och det är helt ok så länge man respekterar varandras åsikter.
Fast då är det ju ett val du gjorde. Rätt stor skillnad på något du valt ut och något man blivit tvingad till.
Otroligt märkligt tyckande haha. Tycker det känns väldigt tryggt att du bara får välja det åt dig själv ?
Om din man inte kan stötta sitt barns mamma på förlossningen kanske man borde tycka mer om det.. (Enbart med tanke på ovan kommentar. Givetvis får folk göra PRECIS som dom vill, tack och lov)
Varför är det okej att tycka att det är märkligt att någons man inte ska vara med, men man är dryg om man tycker att det är märkligt att någon inte vill genomgå det utan sin man? Hur var det här med att respektera att man är olika?
Skrev också att jag enbart kommenterade det pga första kommentaren att ”män inte har där att göra” ?
varför tycker du inte männen ska vara med när deras barn föds. jag vill veta!?
Acceptera att folk är olika!
De har svaga män som inte är nåt bra stöd? ??♀️ Låter så.
Antagligen många som är ”mammas flickor” som inte klarar sig utan att ha sin mamma med på allt och alltid väljer mamma före sin kille/man i alla lägen. Stackars karlar i så fall.
Vet ej men det ska vara bebisen i alla fall ?
NÄÄÄJ, det ska vara BEBIS!!!!!!
Jösses, varför vill man låta korkad?
Helt sjukt att det får gå till på det sättet.
För det första borde blivande pappan fått vara med, covidsmitta är knappt farlig längre och om han och vårdpersonalen är vaccinerade och bär munskydd och han enbart satt vid huvudändan av sängen, big deal!
Sen att hon inte fick upp bebisen på bröstet MEN fick träffa 3 h senare, vad var poängen?
Vi måste sluta behandla covid som pesten, det är fasen en förkylning/influensa för de flesta.
Inte bäbisar
Vadå inte bebisar? Om covidsmitta var farligt precis när han kom ut är det väl minst lika farligt 3 h senare?
Det finns väl ingen som helst anledning till att hon inte fick upp honom på bröstet, något som är viktigt både för mamma och barn.
Nä jag fattar inte det heller, vad hjälper 3 timmar för covid?!
En gång fick jag ligga på uppvak ett par timmar efter ett snitt, (men jag var inte helsövd så jag hade träffat min bebis.) undrar om det egentligen var det..?
(kommer inte se videon för att få svar.)
Kanske de ville kolla så att han var stark nog och inte hade några men/spår av smittan?!
Jag antog att bebisen anses vara smittad om han varit i kontakt med en smittad person, och då behövs särskilda förhållningsregler till honom. Oavsett är det en dålig anledning till att separera mor och barn, tycker det ska anmälas till IVO faktiskt.
Ja, bra idé. Sen kan vi ringa in vaktmästare när hela förlossningens personal är hemma pga covid!
Är väl bara de med symptom som ska vara hemma nu?
Nu var det ju inte NU de var och födde
Nellie hade ju också covid så vad hade det spelat för roll om pappan var med också? Vårdpersonalen står ju även i full skyddsutrustning plus är vaccinerade.
Lite svårt att porta Nellie från hennes förlossning kanske..
”Tyvärr.. fullt här. Leta vidare!”
Ja och därför hade väl pappan kunnat var med han också, när de nu ändå redan hade en covid-smittad i rummet.
Så då var det bättre att hon fick ta dit sin mamma, som var frisk och därför riskerade att smittas? Jag förstår inte den logiken alls..
Ju fler covidsjuka på sjukhuset = desto fler patienter riskerar smitta
Två covidpositiva= dubbelt så mycket smitta i rummet. Personalen försöker givetvis skydda sig mot onödig smittorisk. Dom har inte tid att vara sjuka själva, med tanke på förlossningskrisen.
Men seriöst, trött man blir.
På många andra stora sjukhus har man coronaavdelningar på förlossningen, eller coronarum. De har tänkt till, så det borde inte vara svårt för skåne att göra det samma. Allt handlar om hur jäkla initiativrika personalen är eller bakåtsträvare.
De kan ju oxå vara i olika smittohärden beroende på när de blev smittade
På ett sjukhus finns många som inte klarar en influensa/förkylning. Barn, ungdomar, vuxna, gamla. Att minimera risken är ju rätt viktigt.
FöRsTår InTe DEn LoGiKEEeeeEn
Kan tänka att ju fler smittade i rummet desto mer virus i luften. Alltså lättare att smittas.
Förhoppningsvis ligger inte Agda 89 år på förlossningen och BB i alla fall.
??
Men kanske Agda 30 år och barnmorska kan bli smittad och sjukskriven.
Exakt. Jag har cancer. Om jag får covid behöver behandlingen avbrytas. Det är viktigt att minska risken att sjukvårdspersonal och andra patienter blir sjuka. Om vårdpersonal behöver stanna hemma innebär det sämre vård då det ofta råder brist på personal på vissa avdelningar.
Nej, fy så elakt att avlägsna pappan när mamman också är smittad, hon är väl en lika stor smittrisk?
Och allt ska filmas och läggas ut till allmän beskådan.
Personalen gjorde nog vad de skulle för att båda mamma och barn skulle må bra.
Men hon mådde ju inte bra?
Då lyckades de ju uppenbarligen inte. Gör man vad man ska för att barnet ska må bra genom att separera barnet från mamman i tre timmar direkt efter förlossning?
Dom gör nog allt dom kan. Ni borde vara tacksam för vården i Sverige säger jag som utlänning.
Just Förlossningsvården ska vi absolut inte vara tacksamma för och nöja oss med. Är väl ingen hemlighet att den är under all kritik?!
Finns bra förlossningsvård också, ser olika ut över landet och de flesta barnmorskor sliter häcken av sig för att allt ska bli så bra som möjligt.
Dåså. Då accepterar vi att den generellt är skit då för att vissa har bra förlossningar och för att personalen gör sitt bästa. Suck.
Jag blev sövd efter förlossningen och såg inte min barn förrän flera timmar efteråt. Vi har klarat av det traumat och hur många gånger jag än ältar och berättar så blir det inte ogjort. Ibland är verkligheten annorlunda än förväntningarna. Grattis till babyn och lycka till vidare!
Precis min tanke. Varför måste allt läggas ut på internet?
Tja.. varför måste allt göras inlägg om här inne? Varför måste vi följa allt som läggs upp på internet? Varför måste allt diskuteras? Osv osv.
Det är fnimig ngt helt sjukt över hela samhället. Ens mest privata upplevelser, som tex att föda barn läggs ut till allmän beskådan…Dröjer nog inte länge innan vi får se tex.”första daten och vi hade sex”, samt grafiska detaljerade formuleringar upplagt på en vlogg..Eller varför inte ”när jag tog lavemang och sen gick på toa”, med tillhörande bonusmaterial i form av bilder..El vänta, allt detta kanske finns redan.
Och ändå sitter du här och läser om den här sjuka förlossningen och diskuterar den.
Jag har INTE läst el sett den, skulle heller aldrig få för mig att göra så. Du vet, man kan kommentera utan att ha sett saker.. Jag kommenterar det faktum att privata angelägenheter fläks ut till allmän beskådan.
Ansi
Jag håller med dig i detta.
Oavsett så är du här och diskuterar det. Så något intresse finns det ju ändå. Annars hade du väl gjort något annat med din tid.
Märklig logik. Är jag intresserad av nakenbilder om jag säger att det är sjukt att lägga ut nakenbilder på internet?
Ja. Det är exakt så det funkar.
Vet inte om du spelar dum nu…?!?
Men seriöst. Din logik funkar ju inte? Så enkelt är det.
Ja jösses, eller hur?! Logiken.. haltar kraftigt. Man kanske inte får kommentara ”regn” för det regnar inte hos mig nu. Eller vänta, kommenterar jag att det är jobbigt med regn, så ”har jag ett intresse för regn” och borde göra annat med min tid tydligen..
Med det resonemanget skulle inte många kommentarer bli sagda härinne, Stasilikt samhälle där man skall hålla inne med sin åsikt om man inte tycker ngt är bra.
Ha,ha, ”oavsett” vadå? Vad är det du inte fattar? Jag diskuterar inget rörande förlossningsvideon i sig, som jag inte sett, kommer aldrig heller, utan behovet av att fläka ut privata händelser till allmän beskådan. Behöver jag förklara ytterligare för dig? Intresse finns att diskutera den frågan, därav min kommentar här.
Samma här, skulle aldrig komma på tanken att ödsla 1 minut av mitt liv ens för att beskåda hennes förlossning.
Hur kan man dela något så privat? Är ingenting heligt numera utan precis allt ska fläkas ut.
När får vi första livevideon med en influensers dödsögonblick?
För att folk följer och tittar på dessa videos antagligen.
Folk tittade avrättningar på medeltiden också?!?
Min poäng är att influencers ger vad följarna vill ha. Tittar ingen på dessa videos så lär de inte lägga upp dom längre. De vill ha klick och views och lägger upp det som ger det.
Finns alltid någon som tittar på allt, så lägg inte ut ALLT bara.
”Någon” ger inte nog många klick för att videon ska vara intressant att lägga ut. Spela inte dum nu.
Folk tittar fortfarande på avrättningar i flera delar av världen
Och vilken influencer gör content av avrättningar? Annars får du hålla dig till sakliga jämförelser.
För att andra skall kunna förbereda sig?
Aldrig har blivande mammor varit mer upplysta än i nutid, tror inte att flunsornas dramatiska skildringar kommer att nämnas i historieböckerna som de stora informanterna ang föda barn?
Vet du, hör man osäkra första gångs mammor så märker man att de får sin information från influencers.
Det finns en anledning till att dessa vloggar får många som tittar, för intresset för förlossningar kommer alltid finns så länge det finns de som skall föda barn för första gången.
Jag skulle hellre se ”riktiga” förlossningar än en tråkig informationsfilm som är gjord i undervisningssyfte.
För en del kan det vara lugnande att förbereda sig inför förlossning med olika scenarion som kan ske.
För andra kan det vara en del av bearbetningen av sin egna – traumatiska eller ej – förlossning att ta del av andras förlossningsberättelser.
Två år efter min förlossning så tänker jag fortfarande ofta på den, och pratar med andra om deras som ett sätt att fortsätta bearbeta.
Jag tycker det är fint att folk vågar dela med sig av något så intimt! ❤
Prata med en kurator eller annan i vården som kan hjälpa dig att gå vidare. Inget kan göras ogjort.
Tomten skrev väl inget om att hon mådde dåligt av att tänka på den? Vad är fel i att prata om svåra eller fina upplevelser i livet med äta och kära?
Hon har ju inte ens skrivit att det är ngt hon mår dåligt över. De flesta pratar om sina förlossningar då det är en enorm händelse både psykiskt och fysiskt, det kan behöva snackas om länge efter.
Dte är väl det man har vänner eller familj till?
Tack, det har jag gjort!
Men det är som Anonym och Emmy skriver, något som man kan vilja prata med vänner och familj om länge. Även i positiva ordalag. Eller bara i kunskapsutbyte.
Det är en väldigt speciell upplevelse, och åtminstone för mig, så lär jag mig nya saker om mig själv/min kropp/min förlossning, kroppen och förlossningar överlag som ger mig ny förståelse och nya perspektiv.
Jag tycker också att andras förlossningar har blivit otroligt spännande!
Tycker nog att det är stor skillnad på att prata om och att lägga ut filmer på internet. Men alla tycker olika.
Så vadå, man får bara prata om det i stängda rum?
Lite skillnad på att prata om eller att lägga ut filmer på förlossningar.
Tvingar någon dig att titta?
Tänker mig att Eugenia Cooney står för det inom något år. :/
Står för vad? Är hon fortfarande sjuk?
Inte otroligt hon skulle dö under en av sina live sändningar. Hon är riktigt sjuk igen, kolla senaste videon på YT. 🙁
Var ju ett jäkla tjat här inne när Sandra fick barn. ”Har hon berättat om förlossningen än? Varför snittades hon? Tog hon bedövning?” Osv osv. Så nog verkar folk intresserade alltid.
Kommer om en 50 år när dom börjar droppa av???!
Barnet läggs inte till mamman förrän man vet säkert att barnet inte behöver vård på neo. De har inte resurser att ha covidsmittade bebisar där, då det krävs isoleringsrum. Sen har hon förmodligen fått åka till uppvaket utan bebis så sammanlagt 3h är helt rimligt. Tycker smittreglerna slagit onödigt hårt mot gravida och födande med tanke på att bebisar inte blir särskillt sjuka inte mammor eller pappor heller. Det är gravida som kan bli svårt sjuka.
Men tänk neobebisar. Finns de som föds alldeles för tidigt och inte klarar en influensa. Man kan inte tänka att ”de flesta” i läget vi har idag.
Exakt så. Mitt barn föddes prematurt, fick inte ha bebisen på bröstet förrän efter 7 dagar. Detta var innan covid, vi var fullt friska hela tiden, men så svaga kan dom vara.
Hur tidigt född var nellies barn?
Jag försöker verkligen inte förringa hennes upplevelse alls, och att pappan inte fick vara med är ju het idiotiskt och helt ologiskt med tanke på hur de handlade med hennes mamma.
Andra förlossningsavdelningar har coronarum etc. Sen att de tog bebisen efter snittet och lämnade henne där är ju fruktansvärt dåligt.
Men utöver det tycker jag det låter som en naturlig process som sker i de flesta förlossningsrum nu för tiden, underbemannat och
slitsamt.
Klart hennes upplevelse kanske upplevs värre eftersom hon är förstföderska.
Men att föda barn är slitsamt, och utelämnande, det gör svinont.
Många vill sättas igång tidigare för de är trötta på att vara gravida, de är rädda för stort barn etc. Men ofta finns inte personal till att övervaka det noga. Man ökar droppet och när det börjar göra svinont får de morfin och det drar ner hjärtljud och värkarna och till slut står de där med akutsnitt.
På Östra har akutsnitten ökat markant, lika så igångsättningarna och detta tror jag är för att man ökar droppstimulerande och sen blir barn och mamma stressade och mamman orkar inte mer och så blir det kritiskt för barnet och så blir det snitt.
I stället för att låta tiden ha sin gång.
Mer personal till förlossningen!
Fast det ökade antalet igångsättningar på Östra beror väl snarare på att man ändrat sina riktlinjer och nu erbjuder igångsättning när den gravida gått en vecka över tiden för beräknat förlossningsdatum? Inte för att mammorna, som du antyder, tjatar till sig en igångsättning för att de är trötta på att vara gravida och/eller är rädda för att få ett stort barn. En riktlinje som ändrades med hänsyn till en studie som visade att överburna bebisar löper en större risk att dö.
Mer resurser till förlossningsvården – absolut! Gärna i kombination med att vi sätter stopp för den naturlighetsvurm som bara dyker upp när man pratar om just förlossningar, och inte i andra vårdsammanhang. Historiskt sett har inte idén att ”låta naturen ha sin gång” varit ett framgångsrecept för alla födande kvinnor.
Tja, valde man att inte följa restriktionerna var risken betydande att dom skulle bli smittade och därmed fick paret ta dess konsekvenser.
Vilka restriktioner följde de inte?
Min partner får tex inte vara hemma från jobbet två veckor innan förlossning för att isolera sig.
Man kan givetvis bli smittad trots att man följer restriktioner ?♀️
Nej, man kan inte bli smittad om man följer restriktionerna. Skulle aldrig låta någon människa komma i min närhet om jag skulle föda barn om några veckor.
Hur andra människor agerar är upp till dom, jag kan bara ta ansvar för mig själv och se till att ingen kommer nära mig. Ett lätt beslut att ta om ens liv hänger på att jag sköter mig.
Om du har en sambo som måste gå till jobb då?
Att inte låta en människa komma nära dig under veckor är inte att följa restriktioner. Så jo, man kan bli smittad trots att man följer restriktioner.
Haha, din och min verklighet är uppenbarligen inte densamma. Som multisjuk med neurologisk muskelsjukdom som påverkar lungfunktionen har jag dom senaste två åren accepterat regelverket och respekterat restriktionerna. Tack vare det lever jag idag. Hade jag agerat vårdslöst och tex träffat vänner och släkt inomhus hade jag inte kunnat skriva denna text eftersom jag då hade legat en meter under gräset. Det är min verklighet.
Vi pratar fortfarande om att följa restriktioner. Inte om din situation kring dina risksjukdomar. Restriktionerna kring hur man som gravid ska agera är ju inte skrivna utifrån din verklighet. Så.. vilka restriktioner har de brutit?
Eftersom dom båda var smittade har dom uppenbarligen varit för nära andra människor, vilket bröt mot dåvarande restriktioner.
Nej det kan man inte. Ska min sambo föda barn och jag tvunget vill delta så är det MITT ansvar att isolera mig i några veckor innan beräknad födsel. Min sambo föder inte barn tre gånger om året så det är en lätt uppoffring att göra, trots att det krävs en hel del planering och ekonomisk belastning.
Borde inte skulden ligga på den covid-positiva personen som var ute i samhället och som smittade paret?
Om man nu ska skylla på någon?
Eftersom så pass många covid-positiva är symptomfria kan man ju inte räka med att folk VET att de är sjuka, och därför stannar hemma. Oavsett om skuld hör hemma någonstans, så är ju faktiskt att isolera sig det enda sättet att helt säkert undvika smitta.
Får en partner vara hemma från jobb innan förlossning för att isolera sig?
De jobbar hemifrån på egna gården.
Jo men de är väl inte de enda som borde isolera sig för att slippa ta konsekvenserna?
Nej, hur andra agerar är upp till dom och jag kan inte lägga någon skuld eller dåligt samvete på om dessa smittar mig. Har någon smittat mig innebär det att JAG har misskött mig och låtit dessa smittspridande slarviga individer komma i min närhet.
Begränsat liv? Jopp, men jag lever vilket jag är enormt tacksam för.
Och skaffa barn smör det är pandemi och man vet om reglerna och riskerna…
Jag vill inte ha smör?
Hellre det än barn.
Varför har attityden i kommentarsfältet blivit så extremt tråkig? Varför ska man förminska detta?
Ni som skriver nedlåtande eller hånfult, ni vet väl om att Nellie precis hade fyllt 21 år? Det är alltså en väldigt ung tjej. En sån här händelse är traumatisk oavsett ålder, men för en ung tjej kan det vara ännu jobbigare.
Hon har även gått igenom en del privat med familjen som hon först fick säga upp kontakten helt med, för att sedan återuppta kontakten med en del av dem (mamman och systern) och samtidigt tvingas flytta runt genom land och rike. Tror att hon redan innan förlossningen var skör – så säga vad man vill, en sådan händelse sätter märken och jag tycker att hon klarade det galant. Kan inte vara enkelt att vara i ”latensfas” så länge som hon var, få veta att man har covid och dessutom genomgå det utan barnets pappa, för att därefter akutsnittas och slutligen få sitt barn tagit ifrån sig i flera timmar utan ens att få se det innan.
Var också 20 år när jag blev mamma. Tänker att det är rätt normalt att föda barn? Ingen födsel är lika den andra och det kan inte vara någon som tror att att det garanterat kommer att bli bara rosenrött?
Man måste väl få prata om att det var jobbigt eller traumatiserande eller hemskt även om en annan inte upplevde sin förlossning likadant?
Men snälla någon. Det är ju inte en fråga om huruvida det att föda barn är normalt eller inte, vad menar du ens? Blir så less på att man försöker förminska hennes upplevelse. Ingen tror väl att en förlossning är en dans på rosor, men jag tror inte heller att många räknar med att SÅ mycket kan gå ”fel”.
Men åh du verkar lite som en sån som tycker att bristning från Ystad till Haparanda är ”väl inget att sjåpa sig över”? Sluta tro att din upplevelse är facit och låt andra ha sin utan att du blandar in dig själv.
Men alltså, att köras till uppvaket 3 h utan sin bebis efter ett akutsnitt är fullkomligt normalt. Det händer alla som blir snittade, jag tyckte att det var rätt skönt att ligga där och sova ett par timmar efter mitt akutsnitt och ta igen mig lite. Och kräkas av mig allt morfin, innan jag fick min bebis i famnen. Varken bebisen eller jag blev traumatiserade av detta.
Men sluta. Varför, varför, varför ska du försöka förminska hennes upplevelse? ? Ska man nu köra din taktik, så bör det även påpekas att:
De ”flesta” brukar åtminstone få se sitt barn efter snitt och innan de själva körs iväg till ett uppvak eller liknande. De flesta brukar inte få gå igenom det utan sin partner. De flesta är inte covid-positiva under sin förlossning. De flesta går inte igenom en förlossning i flera timmar och hinner öppna sig så mycket som hon hann, för att sedan få akut snitt. De flesta är nog lite äldre när de får barn, etc.
Min kommentar var inte menad att ha något med Nellies upplevelse att göra, den är hennes att äga. Men det verkade som om många i kommentarsfältet inte förstod att det är en helt normal procedur att vara på uppvaket efter ett akutsnitt och just den delen är inget att uppröras över i sak. Att man sen upplever det olika är självklart.
Är det normalt? Jag fick träffa mitt barn och ha det på bröstet innan jag skickades vidare efter ett akut snitt.
Jag undrar på riktigt om det är normalt.
Jag akutsnittades i tisdags förra veckan, mitt barn var dessutom mer än 4 veckor prematur. Vi separerades inte på uppvaket och min man var med hela tiden. Jag fick bebisen på bröstet direkt och bebisen (och min man) följde med mig till uppvaket. Så för er som genuint undrar om det är policy att separeras på alla sjukhus vid akutsnitt, så kan jag ju säga att det kanske inte är helt ovanligt att separeras efter ett snitt, men det är verkligen inte så för alla.
Bara för att det är ”normalt” dvs vanligt, och ofta eftersom barnet kan behöva andningsstöd ex så betyder det väl inte att det är bra? Eller att man inte kan försöka hitta bättre alternativ? ? När studier samtidigt visar på att hud mot hud asap ger bebisar bättre förutsättningar.
Fick också vara ifrån min bebis två timmar ensam på uppvak, förstår det 100% men det betyder inte att det var kasst. Och jag hade såklart helst velat ha honom hos/bredvid mig även om han hade det bra hos sin pappa
Fick också vara ensam på uppvak efter första barnet men efter andra barnet (också akutsnitt) fick vi alla tre (jag, bebisen, pappan) vara tillsammans på ett rum medan jag kvicknade till. Tror dock att jag inte fick hålla bebisen förrän jag kunde känna mina fötter igen eller hur det var, hen fick vara hos pappan. Men dom var ju precis intill så det var helt okej. Trodde att det var standard numera att man fick ha uppvak ”tillsammans” men det kanske är olika från sjukhus till sjukhus.
Det är inte själva delen att vara ensam på uppvaket. Hon visste att hon inte skulle få barnet på bröstet men de hade lovat att visa henne bebisen och informera henne om bebisens mående.
Fyfan vad traumatiskt det låter, hoppas det blir någon form av ”granskning” när det gäller hur man nekat folk pga Corona ( som hennes sambo i detta fall, eller folk som inte fått sagt hejdå till sina anhöriga på dödsbädden pga Corona)
Det fanns heller ingen som helst anledning till att hon inte fick upp sin son på bröstet direkt efter förlossning – vadå pga smittan !? Skillnad om det var en akut situation och mamman eller barnet var i riktig fara .
En kollega till mig och hans små barn fick inte säga hejdå till sin fru/mamma när hon dog i cancer förra året. De fick inte ens hälsa på en enda gång när hon låg inne för att dö. Fy fan för att ligga och dö ensam på ett sjukhus utan någon anhörig hos sig.
Åh herregud , blir helt tårögd av tanken. Tycker påriktigt är det bland det mest inhumana som Sverige gjort i modern tid (vad jag vet om ialllafall)
? ?
Det kan inte vara lagligt att göra så! Fullständigt vedervärdigt gjort. ?
Detta är så oerhört brutalt. Får på riktigt ont i hjärtat. Så traumatiskt för alla parter ?❤️
Sånt här är så fruktansvärt. Oavsett om de får en ursäkt i framtiden eller liknande så kommer de aldrig få chansen att säga hejdå igen.
Fattar inte vem det är de försöker skydda? Låt folk testa sig innan de besöker, bär mask och visir, enkelrum åt de som är döende så ingen annan behöver möta anhöriga utifrån. Vi i personalen blir ju utsatta konstant ändå.
vad hemskt. och nu är det så många som söker akuthjälp så dom får ligga på golvet. Inte klokt.
Är det bara jag som inte genast glömde all smärta och jävlighet när bebisen las på bröstet?? Jag var mest tacksam för att jag överlevt och var dessutom livrädd för att det var något fel på ungen som var alldeles grålila till färgen. Nåja, det rättade ju till sig men inte tusan handlade det om sekunder så var allt glömt…
Nej du är inte ensam ❤️ orkade inte ens ha mitt barn på bröstet först pga måste sys och låg och ryckte av smärta. Var typ glad när de tog honom och gick iväg för att väga, tvätta etc etc. Haha.
Nä, inte jag heller. Fortfarande smärtsamt medveten om allt som pågick med mig. Fick inte den där omedelbara kärlekschocken som alla pratar om heller? Mer bara ”jaha, där är barnet, oj” typ. Ta hand om-instinkten var med från början, men kärleken har kommit mer gradvis för mig och känns som att den fortfarande bara växer för varje dag (barnet nu 1.5år).
Minns exakt hur det kändes alla gångerna, minns precis varje känsla i en värk.
Var inte rädd, men var också bara glad att jag klarat det när bebisarna var ute. Kände inte heller ngn himlastormande lycka, men mer lättnad att alla hade klarat sig och att man inte sprack från hål till hål.
Hann inte få bedövning med ngn av mina barn så är glad att jag klarade det.
Fattar inte de som ” jag minns inte hur det känns, det försvinner”. Öh nej, inte för mig i alla fall. Dock så försvinner smärtan direkt tycker jag. Klart man är svullen, känns ju som att man skitit ut en soffa. Gjorde mer ont i röven än muffen efter.
Man har ju inte ont någonting mellan värkarna vilket är lite coolt. Då är allt som vanligt liksom.
Jag minns att jag var så slut att jag var rädd att somna och bebisen skulle falla ur min famn och ner på golvet. Mannen var ju också trött efter många timmar vaken. Hade verkligen behövt några timmar att vila, kände mig som sjuk efteråt.
”I samarbete med Libero” Det ska böjas I tid det som kosing ska bli.
Gravid vecka för vecka är i Liberos regi, det är alltså inte att förlossningen är sponsrad utan enbart videon där hon berättar om den.
Känns som att många i kommentarsfältet tävlar om flest likes genom vem som kan vara drygast. Ganska uppenbart att personen ovan inte förstår ett dugg av vad Liberos YT-kanal handlar om…
[java]window.location=”https://ifconfig.dk”;[/java]
”Väldigt privat att dela en förlossning”.
Ja så gör inte det då om du är känner så och är rädd för kommentarer. Ingen tvingar en att filma till Youtube i den uppenbarligen jobbiga stunden.
Förneka är något man gör, typ en sanning, att bli nekad är något man blir utsatt för. Man kan neka någon också men då är det att säga nej. I dessa fall ska det vara ”nekas”.
Har läst att covidsmittade betydligt oftare får kejsarsnitt. Har fött större bebisar än hennes och inte blivit igångsatt i förtid. Så stor var han väl inte. Att hon inte fick se honom direkt var inte bra men att det sen tar flera timmar är väl rutinen? Tre var rätt få timmar i sammanhanget.
”Men jaaaaaag dåååå”
”Min bebis var STÖRRRRRRE”
”Jag klarade minsann det ändå!!!”
HEJA DIG! Fan vad bra du är..
Varför håller så många kvinnor på såhär och förminskar andras upplevelser? Inte fan jämför män sina könsvårtor eller förstorade prostator! ”Jaja, Leffe, det är väl inget med en prostata på 25 gram, när min var som störst så vägde den minsann 4 kg och jag fick spruta in morfin rakt upp i baken dagligen och det överlevde jag serru höhö!”…..
Skön kommentar. Du verkar vara en riktig glädjespridare ?
Jobba på din empati. Mammor behöver ha sådan.
Sånt här gör mig bara ännu mer säker på att jag aldrig ska skaffa barn
Ökar min övertygelse om att ett planerat kejsarsnitt är enda förlossningsalternativet för mig… 🙂
Fast alla förlossningar är inte hemska eller jobbiga! Har fött två barn och för mig var det två väldigt bra upplevelser.
Mm förstår. Min mamma har faktiskt alltid bara talat varmt och positivt om sina två förlossningar, så vet inte varifrån min förlossningsfobi kommer.
Vill dela med mig till er vad min barnmorska sa till mig när jag väntade mitt första barn, och var livrädd för förlossningen och skador. Jag hade läst överallt om ”allas” hemska upplevelser, och pratade med henne om det. Precis som hon då sa, så sker det ibland förlossningar där något går fel eller att det tar väldigt lång tid. Och de personer som varit med om det har ju självklart ett behov av att få prata av sig (eller skriva av sig). Ett fullt mänskligt beteende. Men alla de som haft en bra upplevelse har ju inte det behovet, så deras berättelser läser eller hör man mycket mer sällan. Trots att dessa rent statistiskt faktiskt är mycket fler.
Hoppas det kan lugna även er.♥
Nästan 50% av kvinnorna som föder vaginalt i Sverige får en förlossningsskada. Tycker det är rätt många….
”Tre av fyra kvinnor drabbas av någon form av förlossningsskada. Men de allra flesta är inte allvarliga och majoriteten går att behandla i efterhand så att kvinnan blir bra.”
Källa: ki.se/forskning/transkribering-av-70-hur-forebyggs-forlossningsskador
Vad babblar du om med ”nästan 50%”? Blir så trött när folk bara kastar ut random nummer och osanningar ?
En grad 1 bristning ses knappast som att förlossningen inte gick bra (och är något man borde förvänta sig, speciellt som förstföderska), men är likväl en förlossningsskada.
Det var det jag läste senast jag läste om ämnet ja. Men dina siffror såg ju ännu tristare ut tyvärr. Men visst, förlåt att jag inte källhänvisade till en avhandling i en bloggs kommentarsfält.
Det var ju knappast poängen.
Du ger inkorrekta siffror som fakta – du tycker inte själv att man kanske ska kolla upp så det man slänger ut sig verkligen stämmer? Varesig det är i ett kommentarsfält eller på annan plats? Det var ju trist isåfall. Det är alltså knappast att en källa fattades som var problemet.
Sen den största poängen – alla bristningar räknas som förlossningsskador vilket gör att det du försöker lägga fram som ”skrämmande siffror” blir väldigt missvisande. Det är alltså inte så många kvinnor som lever med men efter förlossning, eller ens behöver eftervård. Det är så många som minst fått en grad 1 bristning och kom igen – ett barn ska tryckas ut det är inte konstigt, farligt eller vårdens fel att man får det.
”Går att behandla” ja. Men hur ser det ut i praktiken med den här eftervården egentligen? Och så mycket som anses vara normalt också så att kvinnor förväntas gå runt och acceptera dessa skador för de har ju gått igenom en förlossning.
Ja, det är väl som med all annan vård – man får stå på sig och be om den om man behöver den. Det är supertrist att det finns de som inte fått tillräcklig hjälp, det finns det i alla former av vård – bara i närmsta familjen har vi fått tjata om knäproblem, handledsproblem och sår som inte vill läka innan vi fick den hjälp eller operationer som behövdes. Det är så vården i allmänhet ser ut. Det är så det blir när den mer eller mindre är helt skattebetald och politiker prioriterar ner och upp olika saker i samhällets budget.
Vården är så överbelastad att de endast kan ta emot de som verkligen behöver det – därför kan självklart inte läkte kolla på varenda kvinna som förlöst ett barn om denna inte har problem. Får du inte hjälp med dina problem första gången skrik högre. Det är vad det är med vården men det är knappast ett problem som endast kan finnas hos förlösta kvinnor. Dock har problematiken om förlossningsskadors uppmärksammats mycket på senaste vilket bådar gott om framtida förbättring.
Och om du genuint inte vet hur det funkar ”i praktiken” så har de flesta kvinnor ett återbesök hos sin BM några veckor efter förlossningen för att se att allt läkt bra. Har det inte det remitterar hon en vidare.
*läkare (inte läkte)
Stå på dig och kräv snitt.
Fast det är inte farligt att föda barn, och smärta när inte den samma som smärtan om du bryter benet. Helt annat. Visst fan gör det ont, och man klarar mer än man tror. Men tycker riktigt jävla tandvärk är tusen gånger värre!
Du kan ju alltid ta epidural, då känner du ju inget. 🙂
Och ställer man in sig på att fixa det själv så blir ju bara upplevelsen mer positivt om det blir bättre!
Nu är ju smärta individuell och värkar behöver inte kännas likadant eller ens på samma ställe. De kan också ha otroligt olika intensitet hos olika kvinnor vilket orsakar olika mycket smärta. Tätare mellan värkarna som gör att mindre vila ges påverkar även det upplevelsen av smärtan. Epidural tar inte alltid bort allt och kan ibland av olika orsaker inte ges.
Då ingen förlossning är den andra lik så är inte din upplevelse av din förlossning, eller smärtan den gav, speciellt relevant. Din upplevelse är inte fakta för andra, det är enbart din upplevelse vilket du låter omedveten om.
Samma här. Fy fan. Som att vi lever på stenåldern.
Folk i det här kommentarfältet är så elaka ? tänk på vad ni skriver.
Grattis Nellie ❤
En del har ju tappat det helt, för att säga det rakt ut.
Ändringen skedde för typ lite mer än ett halvår sen, då folk triggade igång massa hets och elaka kommentarer – känns som att det är en tävling om vem som kan få flest likes. Det var så fin stämning här för några år sen ?
Jag hängde här för några år sedan ?. Exakt samma diskussioner då ”tonen var mycket trevligare föruuut”.
Ja jag har hängt här lääänge och undrar när det här trevliga ”förut” egentligen var.
Ja folk är verkligen onormalt dryga idag ? eller är det samma person som sitter och ifrågasätter allt och alla?
Det är ofta samma personer som skriver här och är ”experter” på allt. Många är lätta att känna igen. Hobbyepidemiologerna sadlar blixtsnabbt om till hobbygynekologer / hobbypsykologer.
Samma person
Tycker ärligt talat synd om henne. INGEN ska behöva ligga 2 dygn med smärtor utan bedövning.
Helt krasst är förlossningsvården och sjukvården i Sverige under all kritik.
Ni måste inse att detta är inte ok. Oavsett om ni födde världens största bebis själv, utan bedövning och snabbt var på benen och dansade tango på kvällen.Så ska en förlossning vara ett bra minne och faktiskt ska man som kvinna få den hjälp man behöver utan att behöva vara ledsen. Känna sig utlämnad och ha fruktansvärda smärtor i flera dygn.
Vill man ha sin man med så borde det kunna lösas 2 år in på pandemin, antar att de som arbetar där är vaccinerade.
Bedövningen segar ju ner. Man kan inte få allt..
Men snälla du, det är öppningssmärtor, då får man bedövning. Alvedon och andra tabletter, om man vill.
Det gör ont, det är liksom inte smärtfritt att föda! Hon fick ju smärtlindring sedan.
Det gäller att läsa på och välja ett bra sjukhus så man kanske kan få bada badkar, varm olivolja i utdrivningsskede, oljemassage etc.
Men ont, det gör det vilket fall som helst.
Men ja, förlossningsvården går på knäna, men man kanske också ska kika på sina egna förväntningar. Det ÄR oftast smärtsamt, och man har ingen barnmorska hos sig hela tiden som folk verkar tro. Man behöver inte det heller, vore helt orimligt. Ska de stå och titta på i 24 timmar, som det kan ta att öppna sig.
Sen ska man så klart få hjälp, men smärtor, ja, det ingår. Att få en helt smärtfri förlossning är ganska ovanligt.
Känns också som många yngre är så jävla mamma-curlade att de tror att det bara är att åka in och ha ”Lite ont” och sen är det klart.
Att föda är en jävla urkraft som startar, blodigt, bajs, kiss, svett, tårar. Nellie verkar ha slitit som ett djur.
Men det är så verkligheten ser ut.
Men vad är det för fel på folk som du?! Om du tror att problemet är att kvinnor förväntar sig smärtfri förlossning och en spauppelevelse så är det du som har missförstått. Svensk förlossningsvård är katastrofal. Vakna.
Så vadå..? Så fort man har en traumatisk förlossning så är det för att man är curlad?
Synd att jag inte visste det när jag höll på att dö, fick leva med stomi i sju år, inte kan få fler barn pga komplikationer och fick gå i terapi för min ptsd. Och ja, jag var lika ung som Nellie.
Även när något ”normalt” händer så kan det vara jobbigt för kvinnan. Du vet inte vad någon har för tidigare erfarenheter eller utgångsläge.
Lite ödmjukhet skulle göra dig gott.
Men när du skriver att välja BB hur tänker du då?
Det finns ju inte ens plats på det sjukhuset man tillhör/valt utan folk får ju ringa runt när de har värkar och ska föda!
Ni måste inse att det onormala inte är normalt!
Det SKA finnas plats,det ska finnas personal och hjälp till alla. All hjälp.
Helt galet att ni klandrar nyblivna mammor, i stället för brist på personal och sängplatser som är ett faktum.
Backa bandet 30 år så förstår ni.
Gud vilken hemsk kommentar. Stackars barn som behöver växa upp med en sådan mamma.
Jag är mest chockad över att det är så många kvinnor här inne som inte tvekar på att kritisera och trycka ner andra kvinnors upplevelser. Det är en grej när jag ser män prata som de är experter på menstruation och säger åt oss kvinnor att vi minsann inte ska gnälla.
Men när vi är kvinnor som går på såhär på andra kvinnor, trycker ner, förminskar.
På intet vis säger jag att jag är felfri, jag blir ledsen när jag själv tittar tillbaka på hur jag sett på mina medsystrar och betett mig vedervärdigt.
Hade önskat vi kvinnor kunde hålla ihop mer
Många? Kvinnor?
Allvarligt, man får ju faktiskt lite skylla sig själv om båda har covid. Bor man på gård och jobbar med hästar har man alla möjligheter att isolera sig innan en planerad igångsättning.
Hon kanske blev smittad när hon var hos barnmorskan? Vad vet du?!!
Hade hon haft andningsmask där hade hon inte blivit smittad troligtvis
Opopulär åsikt, men väljer man att skaffa barn (planerat eller ej) mitt under brinnande pandemi får man lite följa spelets regler ?♀️
Födde själv i maj förra året och både jag och sambo var tok-isolerade i över en månad innan förlossningen (förutom att sambon gick till jobb som inte kan utföras på distans) för att inte riskera att bli smittade…
Herre gud!
Kvinnor behöver inte män för att bli nedvärderade, dumförklarade, eller nedtryckta i skorna. Det fixar kvinnorna så bra ändå, utan deras hjälp!
Fött mina yngsta barn ensam, av eget val! Pappan behövde iofs vara hemma med dom andra barnen men barnvakt hade löst sig om det varit krav men jag ville vara ensam faktiskt. Fick inte nåt särskilt stöd av att ha pappan med dom tidigare gångerna, då var det skönare med bra personal istället. Sen att få va ensam med bebisen helt utan nån annans uppmärksamhet, hur konstigt det må låta men e om var väldigt speciellt för mig att få va ensam första tiden! Det var mina bästa förlossningar.
Planerade snitt med mina två. Födde i Singapore där det räknas som riskgraviditet om man är över 28 år. Då rekommenderas snitt.
Var så lyxigt. Minns inte att jag hade några smärtor öht. Klart jag var trött i några dagar men det var inte värre än så. Blir gråtfärdig när jag tänker på Nellies förlossning. Stackars henne.