Lifehacks?

Underbara Clara delar ett lifehack för föräldraledigheten. Att göra kul saker för att ladda batteriet när barnet sover.
Det låter enkelt, men så har jag heller inga småbarn i mitt hushåll.
Det är kanske ett superbra lifehack?

Jag brukar ha pannlampa på mig när jag klipper voffans klor.
Är det ett lifehack? ??‍♀️
Jag vet att jag har fler bra lifehacks men minns inte ett enda av dem just nu.
Jag får be att återkomma. ??‍♀️

50 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Och vad var hennes lifehacks då? Det var ju bara en massa inte?

      Att göra nåt roligt när barnet sover

      Man ska göra det man själv tycker är roligt, inte exakt samma som hon gör.

        Jaha! Ligga i soffan och skrolla Instagram och äta choklad med andra ord! ?

        Va?!?! Är du säker??

    Smart med pannlampan, det ska jag börja med

    Ja! Detta ”lifehack” låter så simpelt, men det är lättare sagt än gjort. Min dotter är 7 månader och jag har typ nyss insett att jag inte ska ägna hennes sovstunder åt att tvätta, diska o.sv.

    Håller med till viss del.

    Försöker snarare att hitta en balans då jag inte heller vill städa, diska, ”fixa och dona” hela tiden under mitt barns vakna tid – Vill ju trots allt (hör och häpna!) umgås med mitt barn också! Men absolut är det viktigt att göra något roligt, eller ingenting alls, när barnet sover också samt att barnet får lära sig att hen inte kan ha 100% av din uppmärksamhet 24/7 såklart.

    Just nu har jag dock en 3 åring som baaaaara vill hänga mig i benet eller bli buren så det är nästan egentid nu att få tvätta, städa och dona när hon har lagt sig eller är på fsk ?

      Ja, till viss del kan man ju engagera barnet o det man gör, typ hänga tvätt, men dels beror det ju på ålder och hur de är just då och dels så går det ju oändligt mycket fortare om man gör det själv. Och ja, lagom stunder får de såklart ros sig själva men man vill ju hitta på något kul tillsammans också. Jag försökte ofta göra något för mig själv när de sov, men ibland var det just att röja och göra undan saker som gjorde att det ländes roligare nät barnet vaknade, ett rent städat hem är himla skönt ändå. Men ja, balans, jobbigt att varje dag så fort barnet somnat börja med hushållsarbete.

      Slow clap

      Jag umgås med mitt barn medan vi diskar, lagar mat, tvättar, dammar, dammsuger… Han älskar att vara med och vill gärna hjälpa till. Sen leker vi och läser böcker m.m också! Så har vi gjort mer eller mindre sedan han föddes, nu är han 2 och det går fortfarande bra. Alla gör såklart som de vill, menar bara att bara för att man städar osv. när barnet är vaket betyder det inte att man inte ägnar sig åt barnet. ?

        Är väl som sagt, balans.

    Fattar hennes tanke och det går väl bra när barnen är pyttesmå.
    Men nu kan jag bara utgå från mig själv men min mamma gjorde precis så under min uppväxt, vi fick kolla på film när lillebror sov och när vi alla var vakna städade och och tvättade hon bara. Kanske inte bara men det är så jag minns min uppväxt hemma, alltid ngt att göra och inte mkt tid att faktiskt vara med oss.
    När vi inte ville kolla på film ville hon ändå inte att vi skulle ”störa” för då hade hon egentid och skulle måla eller pyssla.

    Kul för henne, inte lika kul som barn.

      Precis min tanke! Tror verkligen på en balans, men har dock svårt att förstå varför man ”skaffar” barn om man inte vill umgås med dom? Alls? ?

        Handlar nog mer om en galen prioritering som gör att orken sen saknas till det som egentligen är viktigast. Många av den äldre generationen var drillade i att städningen ALLTID kom först redan från barnsben.

          Ja, alltså jävlar vad rent och städat det var hemma när jag var barn. Fyra barn i hushållet. Det var liksom rutiner, rutiner, rutiner. Leka, plocka undan efter lek. Delta i städning på helgerna. Storstädning varje vår med fönsterputs i alla fönster i hela huset, ut med mattor på gården för att piskas, städning inuti skåpen. Dammsuga hela huset minst en gång i veckan, moppa golven en gång i månaden…
          Det var liksom antingen det eller så skulle vi annars leva i fullkomlig svinstia enligt mamma.

        Ja var va pappan ?

      Men vilken förälder orkar/vill leka hela dagarna ?
      Jag har haft småbarn i 14 år, de får leka med varandra.
      Självklart kan man skaffa barn även om man inte älskar att leka med play doh gunga 17h pyssla bygga koja osv. MKT roligare att umgås med äldre barn, laga mat ihop gå på bio gå på stan.

        Är väl precis därför det är viktigt med balans. Säger inte att småbarnsåren är skitkul 24/7, men kan ändå definitivt tycka att man får bjuda på att leka med sina barn som man har valt att sätta till världen. Men det är väl kanske bara jag! Nu kommer snart min dotter hem och då ska vi faktiskt leka i alla fall, 17h play doh blir det nog inte dock ?

    Jag minns aldrig att mamma har lekt med oss barnen. Det var alltid hushållssysslor när vi var vakna och lekte med varandra. Däremot fick vi delta i hushållsarbetet. Om hon dammsög så skulle vi gå med trasa och dammtorka hyllor osv.

      Samma här. Noll minnen av att mina föräldrar lekte eller umgicks med oss barn. Säkert otacksamt att känna så för de jobbade ju h-cken av sig med att laga mat, tvätta och städa plus heltidsjobb. Vet inte om det är mer ok idag att det får vara dammråttor i hörnen och tvätthögar, hoppas det.

        Jag vill skilja på att leka och umgås. Mina föräldrar har inte lekt med oss. Aldrig att min mamma har suttit med en Barbie i handen och hittat på dialog. Men vi har definitivt umgåtts!
        Barn behöver inte en lekkompis, de behöver få vara med.

          Att ha mamma i närheten gav mig tillräcklig trygghet till att leka själv, sköta mina sysslor med husdjuren, läsa mm.

            Och det praktiska hade man ju lärt sig av föräldrarna så umgänge fanns absolut.

          Mina föräldrar lekte absolut inte mycket, men jag minns verkligen med värme en gång när min mamma verkligen satt med mig och lekte med just barbies. Minns fet troligen för att det inte hände ofta. Båda föräldrar jobbade väldigt hårt med jobb och hem. Så jag vill ändå lägga till att det faktiskt betyder väldigt mycket de gånget det sker, när man sätter sig på golvet och gör precis det ens barn vill göra och deltar i deras värld. Inte flera timmar varje dag såklart men ibland. Klart man klarar sig ändå men det var d fint och betydde så mycket.

        Och våran pappa var den som höll i gång. Utflykter och skidåkning och bärplockning. Ja det mesta. Och det är jag så glad över. ❤

          Och jag hade en morfar som trots jobb ändå gav mig massor av sin tid. Han hade en ängels tålamod när jag lärde mig att ro. Han stod gärna på gatan och räknade antal hopp när hopprepet kom fram. När vi ungar blev äldre köpte han smällare åt oss ungar. Köpte en tandemcykel. Jag hade skidspår på tomten och en sån där tennisboll med lång gummisnodd. Kortspel, schack, piltavla……

            – ungar i samma mening.

            Jag är förresten så pass gammal att jag minns mina shoppingturer på EPA med morfar. En gång rubbades hans stabila humör lite. Jag hade hoppat upp i skyltfönstret och skulle titta på alla prylar ?

      Har väl mkt att göra med att bara mamman städade oxå. Är man ensam som sköter ett hus med 4 barn hinns ju inget annat än att städa tvätta laga mat.

      Fast bara för att man inte har några tydliga minnen av något från sin barndom betyder det ju inte att det inte har hänt? Jag har inga tydliga minnen av enskilda situationer där jag har fått en kram eller en puss av mina föräldrar, mina föräldrar är generellt inte särskilt närvarande eller framträdande i mina minnen. Samtidigt så fanns de ju alltid där, och jag minns tryggheten, kärleken och närvaron, men inte genom, som skrivit, enskilda situationer. Vilket inte behöver betyda att det inte skett utan snarare att det är en högst vardaglig situation som man egentligen inte lägger märke till eller som hjärnan på något sätt registrerar som viktig eller anmärkningsvärd, det är ju något som händer hela tiden, varje dag.

    Ot. Paula lägger upp bilder på naket barn på bloggen. Barn som dessutom inte är hennes eget. Hur tänker man? Tänker man?!

    Små barn kan ju inte själva tala om när något inte känns rätt, därför måste vi värna extra mycket om deras integritet. Inte tvärt om.

    Om barnet somnar i vagnen har jag nästan sprungit hem för att få egentid dvs ligga i sängen och kolla mobilen medan barnet fortsätter sova i vagnen. Aldrig att jag skulle slösa värdefull egentid på hushållssysslor?

    Man kan ju göra lite olika saker när barnet sover, men det kan vara bra att ha tänkt ut innan vad man ska göra, så att den stunden inte bara försvinner och så har man varken vilat eller gjort något viktigt som kan vara svårt att göra när barnet är vaket.

      Bra poäng! Lätt att man får dåligt samvete för att man inte gjort det man ”borde” samtidigt som man inte heller är utvilad.

    Pannlampa!!

    Ni som har det, hur fungerar det när man går med någon. Blir det inte ett evigt bländande när man vänder sig mot personen när man går och snackar?
    Något jag liksom funderar över

    OCH om man springer med pannlampa, är det inte lätt att bli sjösjuk?

    (Funderar på att köpa en till kloklippning….)

      Blir inte mycket till promenad om man ska vända på huvudet vid samtal. Tjattra på med näsan framåt.

      Jag springer med pannlampa. Har valt en med bred ljuskälla, då är det inget sjösjukeproblem, det är bara…ljust.

      Är dock sugen på en sån där med led-ljusband på hela framsidan. Hittar inte när jag googlar, har sett reklamen på insta.

    Ursäktar på förhand eftersom det inte har med inlägget att göra, men någon som sett och reagerat på senaste Wahlgrens värld? Reagerade själv på hur oerhört barnslig PW är. Jag undrar genuint vilken utvecklingsnivå människan stannat på.

      Jag har sett de första 3 avsnitten och tycker serien är sjukt töntig och ointressant helt plötsligt efter att ha följt i alla säsonger.
      *ja ni ligger hela tiden, gud så intressant .. inte.
      *jaha ni har massa pengar och inreder hus och kontor för dem.
      *den där Christian verkar vara en rätt stor t*nt utifrån det lilla jag nu sett.
      Uppflinad och läskig.
      Kommer inte fortsätta se.

    Skulle heller aldrig slösa barnets sovtid med att gå timmeslånga promenader (man är HELT slut när man kommer hem o då är barnet pigg o vild liksom) eller städa !!

    Har alltid mobilen avstängd för då behöver man aldrig svara någon. De får maila istället.

    Har aldrig varit så vältränad som under den period då mitt barn dagtid endast kom till ro i vagnen. Var ute och gick minst tre timmar per dag. Tyckte att det var skönt och en form av egentid.

    Sedan är jag fascinerad av att så många föräldrar tycker att det är så tråkigt att leka. Jag är väl kanske barnslig men jag tyckte att leka var ett roligt sätt att umgås med barnen. Mycket roligare än att pyssla eller göra hushållssysslor tillsammans (det sistnämnda gick mig på nerverna).

      Jag är tvärtom. Tycker det är skittråkigt att leka, men visar gärna barnet olika hushållssysslor (Som han älskar att hjälpa till med. Tänker utnyttja det nu när han bara är 2 år gammal för när han är 15 år kommer han nog inte vara lika pigg på att dammsuga.) och bakar och lagar mat tillsammans. Han är för liten för att pyssla ännu, men längtar tills han förstår det!

      Pappan är bättre på att leka lekar med barnet. Jag gör det mest för att visa barnet ”hur man leker” så att han lättare kan komma in i lekarna på förskolan.

    Alltså inget fel att vilja ta en kaffe i lugn och ro eller så. Men om man istället gör allt tråkigt när barnen är vakna på bekostnad av att umgås eller göra något kul tillsammans så är det konstigt. Men förväntar mig ej heller mer av Clara sedan hennes inlägg där hon lät sin bebis ha ”egentid” ensam på sitt rum när hon hade egentid i annat rum.

    När min dotter var mindre passade jag typ alltid på att ta en nap med henne, mest för att jag är en äkta sovgris. Egentid blev det när hon somnat för kvällen. Nu är hon snart 5 och kan på sin höjd bjuda på en tupplur om hon är jättesjuk.

    När mina barn var små brukade vi umgås efter principen först hjälps vi åt med något ”tråkigt”, dvs hushållssysslor, sedan fick barnen välja något kul som de ville göra med mej, typ spela spel, pyssla, leka osv. Med undantaget att lek betydde att de lekte och jag satt med dem på golvet. Jag hatar att leka dvs hitta på dialog osv… Funkar än idag med större barn att först plockar vi ur diskmaskinen och sen går vi på stan och shoppar.

    Håller med clara. Passar på att ta det lugnt när barnet sover, finns inte en chans till det annars. Man hinner både leka och göra annat medan barnet är med.
    Toppentips ????

    Enda chansen jag hade till promenad när mitt barn var liten var när hon skulle sova. Hon hatade åka vagn och skrek alltid om hon var vaken i vagnen.

    Men om hon sov inomhus kunde jag passa på att sova en stund också. Eller se en serie.

    Har bara ett barn än så länge och önskar att jag fattat fortare att när barnet sover så gör något roligt! Jag sprang runt och städade hela föräldraledigheten. Så onödigt. Blir stökigt direkt igen ändå.

    Nu när mitt barn är två år sover han en timme mitt på dagen. Direkt han somnat så gör jag något som jag VILL göra. Städa och sånt gör vi tillsammans när han är vaken. Barn tycker det är roligt att få vara med och lära sig.

    Det är ändå inte så att man städar eller lagar mat all barnets vakna tid. Finns massor med vaken tid kvar att gå i skogen, hitta nya lekplatser, leka med leksaker och läsa böcker på 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.