Ni var några som inte var så imponerade av de dubbla överraskningsfesterna som planerades runt, till och av Lady Dahmer och hennes vänner.
Några av er verkar till och med tro att alltsammans är fejkat, att det enbart är content eftersom LD omöjligt kan ha så där många vänner som skulle vilja planera en fest för henne.
Det är inte ofta jag blir sekundärkränkt (enligt mig själv i alla fall) men det här blir jag förbannad på.
Jag blir förbannad och vågar till och med sträcka mig så långt som till att hävda att ni som skriver sådana kommentarer gör det av avundssjuka. Avundsjukan gör er missunnsamma.
Jag är extremt avundsjuk, men unnar henne och alla andra sina fina vänner.
Jag har inte så där många nära vänner runt mig i Stockholm.
Några av mina allra bästa vänner befinner i tre olika länder och jag avundas ALLA som får ha sina närmaste vänner i sina liv på en mer eller mindre daglig basis.
Kanske reagerar jag så här starkt, just för att det här representerar någonting som jag inte har?
Jag saknar mina bästa vänner varje dag, och önskar att vi alla bodde på samma ställe så att vi också kunde planera överraskningar till varandra som inte kräver ett halvt sekel för att kunna genomföras.
Jag avundas Lady Dahmers fina vänskaper, men jag är inte missunnsam.
Det är en ganska oskön egenskap, missunnsamhet.
Avundsjuka betyder att någon har någonting jag vill ha, men att vara missunnsam är ju att tycka att ”om inte jag kan få det där så ska minsann inte du heller ha det”.
Föregående inlägg 