Vad är en influencisk ”dröm-give away”?

Bildkälla: Paula Rosas blogg

Paula skriver ett intressant inlägg om influencers, prylar, samarbeten, reklam, arvoden, orättvisa och avundssjuka. 
Hur hon kan förstå att det sticker i ögonen på följarna när influencers bara får och får och får saker i parti och minut.

Och att det kan kännas orättvist när vissa barnfamiljer exempelvis inte har råd att köpa cyklar ens begagnat. Jag förstår känslan som uppstår! Men jag tror också att det på ett sätt är många som glömmer att jag/vi inte får en massa fina saker gratis som privatpersonen Paula, från massa snälla företag som bara vill att jag ska ha det bättre än barnfamiljen längre ner på gatan. Företagen som skickar ut bud eller gör reklam hos influencers gör det med ett väldigt tydligt syfte, en ordentlig beräkning och i syfte att tjäna pengar på det. Det är marknadsföring och betald reklam som skattas och faktureras för. // Paula Rosas

Paula tycker att fler ska få ta del av ”gratisgrejer” och föreslår alltid giweaways i samband med publiceringarna när hon sitter ner och planerar med företagen. Hon tycker alltid det känns så mycket roligare när hon får möjlighet att ge tillbaka lite direkt till de som följer henne.
Det är ju fortfarande många som aldrig kommer vinna en give away, med tanke på hur många följare Paula har, men hon avslutar sitt inlägg med en intressant fråga som jag skulle vilja ställa, även till er:

Har ni något ni verkligen skulle vilja att en influencer hade möjligheten att tävla ut till sina följare?
I så fall, vad?
Och vad har varit den absolut bästa give awayen eller tävlingsvinsten ni sett hos en influencer fram till idag?

114 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    My Martens skriver på Instagram att hon inte kommer att dela mer information om sin sjukdom med hänvisning till att hon har barn. Klokt, men kanske lite för lite, lite för sent? Hon har ju hängt ut barnet otaliga gånger genom åren och dokumenterar alla hans svårigheter utan minsta eftertanke eller hänsyn….

      Så bra att hon slutar med det nu då.

        Det gör hon ju för att folk ska tro det värsta och fortsätta skicka hjärtan, och för att hon sett kommentarer härinne om att det var smaklöst av henne att skriva offentligt och få det att låta så allvarligt med tanke på barnets känslor och rädslor som kan uppstå. Så lägligt att hon nu kan skylla på att hon ”inte vill berätta vad det är för ”tumörer” med tanke på att hon har barn” så kan folk undra lite till och hon får fler klick.. Och hur oroar sig barnet mindre av att hon inte berättar offentligt utan bara säger a men inte b offentligt?? My vill ju att folk ska ana det värsta, så hon håller mystiken uppe och får sympatier, klick och uppmärksamhet. My är så manipulativ.

      Jag blir cynisk och tror d beror på att de inte är så allvarligt utan ofarliga tumörer som opereras bort nu. Går hon inte ut med det så kan hon lägga ner gym och OT-sidan med ”hedern” i behåll.

        Och tänk om hon fått en väldigt dålig diagnos och vill bearbeta det i familjen innan hela världen får veta?

          Möjligt men beroende på tidigare beteende tror jag inte det. Vi får se. Får ändå en bismak av all tycka synd om mig på diverse bloggar och insta.

      Om det är lite för lite, lite för sent. Vad tycker du att hon ska göra istället? Vad vill du att hon ska göra åt att beslutet kommer för sent?

        Men det är ju taktik av My. Sorgligt att somliga inte förstår hur hon håller på… Folk skriver hjärtan och ger henne uppmärksamhet och det är precis så hon vill ha det. Möjligt att hon ska operera bort någon cysta eller sköldkörteln men hon vill få det att låta så allvarligt som möjligt, likadant alltid så inget är nytt liksom. Hon har hållt på likadant många gånger tidigare och påstått många gånger genom åren att hon fallit ihop hemma och blivit medvetslös av feber osv. Skrivit som att hon och sonen varit döende och fått det att låta som de varit inlagda i veckor när det bara handlat om några timmar. Hon ska göra sin första operation skriver hon, bara det att hon skrev för ett antal veckor sedan att hon gjort en operation som hon inte berättat om. Hon vill ha uppmärksamheten och allt är taktik även om hon kanske ska göra en operation men hon vill ha klick och sympatier och allt anpassar hon efter vad folk skrivit och påpekat här. Tragiskt att somliga går på hennes manipulativa snyftdravel och vidrigt att spela på allvarliga sjuktillstånd för att tjäna klick och pengar, som så många ggr tidigare.

          Jag tänker att många skrev till henne när hon berättade, och sa att det är vanligt och oftast ofarligt. Många kände någon eller flera som opererat sköldkörteln. Då blev hennes sjukdom plötsligt inte så akut och livsfarlig.
          Då är det inte så roligt att prata om det.

    Även sminkad överkonsumtion är fortfarande överkonsumtion

    Så märkligt att folk blir upprörda över detta, det är ju bara reklam och självklart skickar inte företagen ut saker för att vara snälla. Det skulle ju också vara omöjligt att ge bort till den som ”behöver mest” eftersom man inte kan hitta den som förtjänar prylen mest.

    Skulle influensern själv ge bort grejerna direkt skulle det ju heller inte se bra ut, som att prylen inte var tillräckligt bra. Giveaways är absolut trevligt men tror det kan vara negativt också – tänker folk att de kan vinna produkten kanske de skjuter upp köp och när vinnaren väl annonseras har man glömt bort att man ville köpa.

      Men om man glömt bort det, så var det kanske inte så viktigt? (I övrigt håller jag med dig.)

        Precis! Men det vill ju inte företagen att man ska inse ?

    Gud hon är så präktig.

    Blir tokig när folk skriver ”influenser” när de menar influencer ? Samma ilska som när folk skriver ”de” istället för det. DET ÄR ETT ANNAT ORD!!!

      Är de verkligen de?
      Sen funkar både influenser och influencer lika bra.

      Språkpoliser har de inte lätt idagens samhälle.

        Din första mening kan tolkas som en förvirrad förfrågan huruvida de (som i pronomen) verkligen är de som de utger sig för att vara.
        Så ja, ”t” gör skillnad.

          Nej då heter det väl
          Är de verkligen dem?

          Eller är det här ett sådant som-fall där både de och dem går an? De som, dem som.

            Nej du använder ”dem” fel där. Testa att byta ut mot vi/oss så märker du. ”Är de verkligen oss” vs ”Är de verkligen vi”.

              Nej. I som-satser kan man välja fritt mellan de och dem. Formellt så tror jag att dem brukar rekommenderas.

              Jag sparkar de som kommer för sent

              Är lika rätt som

              Jag sparkar dem som kommer för sent.

              I exemplet ovan så är det väl en som-sats bara att den inte är uttalad?! De är de/dem (som brukar komma sent, tex). Eller vad menar du annars att meningen skulle vara? Bara ”de är dem” som i ”jag är mig”? Vad är det för en konstig mening..?

          I en text finns oftast en kontext som gör att läsaren förstår vad som menas.

          Att sen språkpoliser kanske har svårt att förstå kontext och sammanhang är nått helt annat.

            Ja språkpoliser verkar helt ha tappat förmågan läsa och förstå utifrån kontext. Är minsta bokstav borta, ett autocorrect eller ett grammatiskt fel så får de hjärnblödning och förstår inte alls vad som sägs. Hellre stavar jag fel någon gång än att helt tappa förmågan att förstå en skriven text med ett stavfel.

              13:41
              ?

            Lewis
            ?

      Min telefon lär sig aldrig att det heter influencer och jag orkar sällan gå tillbaka och rätta så det får bli influenser. Jag tänker att folk får leva med det.

      Jag måste fråga på riktigt: Vad är det som gör att man blir så fruktansvärt provocerad av att det blir fel när någon skriver?

      Jag förstår det verkligen inte. Men skulle vilja förstå er. Gräv djupt i er själva, och ge ett svar i nästa öppet spår kanske?

        Undrar samma. Vad är det som gör att ni mår så, så dåligt av att läsa en felskriven text? Har själv inte svårt för de/dem, och har i regel ganska bra grammatik, men skulle aldrig ens orka bry mig om någon annan inte skriver grammatiskt korrekt. Fattar man vad personen menar så gör det absolut ingenting att det är felstavat eller felsyftat.

        Högst ovetenskapligt svar, men har också försökt förstå detta fenomen. ? Tror kanske handlar om att man är en sån som ser delar och inte helhet, och på så vis fastnar på detaljer i det som är skrivet. Att det förstör innehållet, oavsett om det är bra budskap. Men vad vet jag. ?

        Jag kan inte påstå att jag blir särskilt provocerad eller upprörd av att folk inte kan använda de/dem korrekt. Eller av stavfel, särskrivningar och textsjok. Varför använda komman, punkter och styckeindelning? Syftningsfel, vad är det?

        Men jag tycker att det visar på bristande respekt till den som ska läsa det man skriver. Man orkar inte, kan inte korrekturläsa sin text. Det är tydligen viktigast att få tycka till. Fattar folk inte så är det fel på dem… Och ja, jag brukar hoppa över såna inlägg, är ingen språkpolis i så måtto att jag ids kommentera.

        Däremot är det riktigt illa när det här sättet att skriva också används i yrkesmässiga sammanhang. Många yngre idag kan tyvärr inte uttrycka sig skriftligt vilket jag tycker är synd.

      Ja!! Så irriterande när folk skriver ”de” istället för ”det”. Typ ”de regnar” istället för ”DET regnar”.

        Det är ju någon som är nonchalant och inte orkar lägga till en bokstav så det blir rätt. Korkat alltså.

      Fast på svenska heter det faktiskt influenSer.

      Det svenska ordet influens betyder inflytande, påverkan, inverkan, påverkning.
      Och det är precis vad dessa influenSers gör.

      InfluenCer är det engelska ordet.

        Ja, fast ordet ”influenser” är ju pluralformer av ordet influens, och betyder därför inte ”person som influerar”?

    OT
    Hur går man ur svenska kyrkan? Funkar inte sidorna som man gör det digitalt på? Ska man behöva skriva ut blankett skriva under och sedan skicka det på posten?

      Men allvarligt… Googla din lata &%#@*

        Folk kan verkligen inte leta upp enkel information själva längre. Lata eller oförmögna?

          De är lata OCH oförmögna.

      Du kan skriva för hand och posta eller gå förbi din kyrka och lägga i deras brevlåda.

      Du reser dig och går ut ur dörren vid entren.

        Ut g e n o m dörren.

      Om du går ut kyrkan kommer det bli ett helvete för dina anhöriga när du ska begravas om du vill bli begravd i kyrkan i en ”vanlig” begravning. Min bror hade gått ur svenska kyrkan men jag ville att han skulle begravas i kyrkan och då det kom väldigt mycket vänner och bekanta. SOM jag fick kämpa för att få honom begravd i kyrkan när han inte var medlem. Till slut så gick de med på det, om jag betalade tre gånger så mycket mot vad det egentligen hade kostat, vilket självklart var helt okej, eftersom han inte var medlem så betalade han ju inget så självklart ska man betala väldigt mycket extra då, inget konstigt med det. Men det var en himlans kamp. Jag fick nästan muta prästen kändes det som. Jag tror att de gick med på det till slut på grund av att han var så ung, 30 år. Så tänk på det!

        Men de vägrade göra två saker. Ringa i klockorna och läsa tacksägelsen. Det gick inte att köpa sig till. Dom vägrade göra dom tbå sakerna. Gud är stenhård!

          Tror du verkligen att din bror hade velat det? Han hade ju trots allt gått ur kyrkan.

            Det betor väl på varför en person gått ur kyrkan? För någon kanske det är väl genomtänkt, personen är inte kristen och vill inte ha något med kyrkan att göra – fine. För andra kanske det främst är ett ekonomiskt beslut, man sparar pengar på att gå ut. Någon kanske behövde gå ur för att få ekonomin att gå ihop, någon annan kanske ville spara så mycket som möjligt till ett boende och var ung och hade inte en tanke på döden men inget emot kyrkan i sig. Naturligtvis ska man respektera önskan från den avlidne om denne verkligen inte ville ha en religiös ceremoni vid begravningen. Men att utgå från att personen definitivt inte ville det pga gått ur kyrkan är ju inte så enkelt. Förhoppningsvis har man pratat om det innan.

          Gud ville inte känna sig ägd ??

          Det är inte gud. Det är Svenska kyrkan.

          Mycket stor skillnad.

          Men va, är det sant!? Begravningar kostar ju mycket ändå.

        Men då var det ju du som ville att han skulle begravas i kyrkan, inte han som ville begravas där. Jag har gått ur kyrkan och vill inte under några omständigheter ha en kyrklig begravning. Jag hoppas mina anhöriga inte får för sig att betala en massa för att begrava mig där ändå, fy sjutton vilket slöseri.

          ….var tänker du dig bli begravd? Eftersom du skriver ”för att begrava mig där ändå”

          Jag tänker att man måste väl bli nedgrävd på en kyrkogård oavsett??
          Alla kan väl inte ha gamla lik drällandes i marken hemma.

            Själva ceremonin antagligen ?‍♀️

            Gravsättning tillhör begravningsverksamheten som alla betalar skatt för, begravningsgudstjänsten i kyrkan betalar man kyrkoskatt för när man är tillhörig.

            Får man sprida aska på något speciellt ställe i Sverige? Måste man söka tillstånd? Det kan ju vara ett alternativ om man inte vill ligga på en kyrkogård.

              Alltså något för en själv speciellt ställe menar jag. Typ i havet, i skogen, whatever.

                Nej man får inte sprida aska hur som helst. Man måste söka tillstånd av Länsstyrelsen.

                  Går ens egen kompost bra?

                    Tekniska verken och sen fjärrvärme? Miljövänligt!

              Sök tillstånd hos Länsstyrelsen, brukar inte vara så svårt. Vi gjorde det med båda våra föräldrar.

            Man betalar skatt hela sitt liv för själva gravsättningen oavsett om man vill det eller inte. Det är inget man kan avsäga sig, och det är inte det avgiften till kyrkan går till.

            I många kommuner sköter kyrkan begravningsplatserna men det betalas genom skatt. I Stockholm t ex är det dock kyrkogårdsförvaltningen, som ligger under kommunen.

            Jag vill också ha en sekulär begravning. Av hänsyn till mina anhöriga som bara blir ledsna av prat om gud och himmeln, och jag tycker det känns respektlöst mot svenska kyrkan att be dem hålla tyst om/ tona ner det där med gud som en del ber om.

            Jag tycker det är märkligt att folk tycker det är så konstigt att man vill begravas sekulärt när ingen invänder mot borgliga vigslar.

            Nedgrävd? dom flesta vill kremeras.

            Det är som någon redan påpekat bara att be om tillstånd hos länsstyrelsen, det går utmärkt. Vi spred min pappas aska i Vättern, och det är absolut något sånt jag vill ha också. Jag är inte med i kyrkan och jag hade ABSOLUT inte velat att någon betalar dyra pengar för en kyrklig ceremoni när jag inte är troende. Dessutom är det min mardröm att jag skulle begravas på en plats med gravsten och grejer – får panik över tanken på att mina efterlevande ska ha ett krav på sig att åka och ta hand om platsen och sätta blommor och allt vad man gör. Förhoppningsvis kan de minnas mig ändå.

              För alla som har starka viljor kring hur ceremonin ska ske eller inte ske, hur man vill bli begraven osv. Skriv ner allt sådant i vita arkivet. Ett bra tips så att ens vilja kommer fram efter ens död.

              det finns ju askgravplats som alternativ, då begravs din aska på kyrkogården bland stenar och så finns ditt namn på en sten med andra. man kan lägga en blomma vid stenen men inte plantera något så finns inga krav på skötsel.

              https://images.app.goo.gl/guF6b9XZdQAgnhfo7

            Ja alltså själva begravningsavgiften betalas alltid via skatt oavsett om du är medlem i kyrkan eller inte. Däremot ceremonin får man inte utan att vara medlem. Men den som inte är med i kyrkan är säkerligen inte speciellt intresserad av en sådan ceremoni oavsett. Där måste de närstående välja om de ändå vill vara i kyrkan (mot betalning) även om personen som dött inte ville det.

            Varit på en begravning utan kyrklig ceremoni och det var mysigt. Dels för att man respekterade den avlidne men också för att det inte blev så hemskt stelt och obekvämt som det kan bli inom kyrkans väggar.

          Då hoppas jag att du, för enkelhetens skull skriver vart du vill ha begravningsceremonin. På kyrkogården hamnar du ändå.

        Går man ur kyrkan bör man rimligtvis inte vilja gifta sig, begravas eller göra något annat i kyrkan.

          Nej och vill man det så får man väl glatt fortsätta vara medlem?!

            Det räcker väl med att sin partner är medlem?

            Jag är kristen,men vill inte ha med politiska Svenska kyrkan att göra. Skulle aldrig ens gå på en gudstjänst där, allra minst gifta mig?

              Syftade på begravningen i första hand. Men nej, jag skulle aldrig själv gå ur kyrkan och sen plocka russinen ur kakan och gifta mig kyrkligt osv. Jag hittade en jättefin öppen förskola men den drevs av svenska kyrkan. Kändes verkligen inte som att jag kunde gå dit med mina barn, även om de som drev den inte skulle ha åsikter så känns det fel.

              Vill man ha det bra med kyrkan så får man väl helt enkelt vara medlem tycker jag.

                Man brukar vara välkommen på gudstjänster och öppna förskolan utan att vara medlem. Däremot inte begravning, bröllop eller dop. Tycker man kan luta sig på kyrkans egna beslut där. De ser väl barnen som en egen målgrupp. Och gudstjänster som en del av missionen.

                  Jo visst, jag upplevde som sagt inte att förskolan hade nekat oss eller haft åsikter. Det känns bara moraliskt fel för mig själv, att inte vara medlem med ”plocka ut” de delar jag ändå vill ha. Det går emot mina egna principer eller vad man säger.

                    Håller verkligen med! Kyrkor är superfina lokaler men jag tycker det är oerhört respektlöst att ha dop eller kyrklig vigsel/begravning för att det är ”fint” och ”tradition” om man som jag inte är troende. Det finns ju människor som är troende som det faktiskt betyder någonting för, så jag tycker att man förringar andras tro när man utnyttjar det som icke-troende.

                    Kan inte riktigt förstå varför man vill vara med i ett förbund och betala pengar till det om man inte står för det de gör, men vill utnyttja faciliteter? Finns det folk som är betalande medlemmar i Liberalerna för att få en medlemstidning och mötes-fika fast man egentligen sympatiserar med och röstar på ett annat parti?

                  Men barnet har väl rätt till dop iom att man föds in i den svenska kyrkan! Att föräldern valt som vuxen att lämna har ingen betydelse..

                    Man föds inte in i Svenska Kyrkan numera. Innan gjorde man det (om någon av ens föräldrar var medlemmar). Jag föddes 1995 av föräldrar som gått ur kyrkan och har således aldrig varit med. Sen 96 (tror jag, orkar inte googla) är dopet medlemsgrundande så är man född efter det och inte döpt är man inte med om man inte aktivt gått med själv.

                Trött på präktrumpor som dig.

                  Tråkigt för dig att jag uttryckte min åsikt och att den inte var i linje med din.

              Du vet att svenska kyrkan hjälper massa hemlösa, invandrare osv?

        Varför skulle man vilja bli begravd kyrkligt om man går ur kyrkan?

          Att folk fortfarande ställer den frågan.

          Jag är inte kyrklig men tycker det är fint med skolavslutningar i kyrkan, fint med bröllop i kyrkan samt begravningar. Det känns som en fin lokal att samlas i, gemenskap och kärlek.
          Detta sedan jag var liten och vi hade skolavslutningar där, köruppvisningar och även gått på öppna förskolan.

            Men igen, varför går du ur kyrkan om du vill ha ditt bröllop där, döpa barnen, begravningsceremonin osv? Är det inte bättre att vara medlem då precis som man är medlem på andra ställen vars dig tjänster man vill nyttja?

            Jag tycker det är lite fult att gå ur men sen cherry pick de delar man tycker är fina och ändå vill ha. Antingen eller.

            Jag ifrågasätter inte att det kan vara fint att gå i kyrkan. Men att gå ut är ändå ett aktivt val man gör. Varför går man ut om man vill fortsätta vara med?

              Det påminner mig lite om en präst jag känner som säger att det blir mer och mer vanligt att par vill vigas i kyrkan med präst och hela balunsen men de ber om att prästen inte ska prata så mycket om gud och religion under akten. De vill i princip ha en borgerlig vigsel men med kyrka och präst. Samma med dop. Folk verkar se kyrkan som en fin byggnad men helt missa vad ceremonin innebär genom att genomföra den där.

                Det är detta som känns fel för mg. Jag vill inte ha massa snack om gud varken på bröllop eller begravning. Men jag skulle aldrig be prästen hålla tyst om gud, det känns respektlöst. ”Fina lokaler” är ju bara det ytliga. Religionen och gudstron är det viktiga. Delar man inte delt alls tycker jag det rimliga är att skapa sekulära traditioner.

              Jag hade gärna betalat hyra för själva lokalen om det hade gått. Den har inte samma betydelse för mig som en troende, att man tänker att det är guds hus eftersom jag inte tror på någon gud. Däremot tycker jag det är en högtidlig lokal just pga av barndomen och vad jag associerar kyrkan med.

              Men jag är inte jättesugen att vara betalande medlem år ut och år in för att använda den här lokalen kanske en gång i hela mitt liv.
              Medlem kan man vara på många ställen utan att betala en årsavgift i 60 år, men ändå ta del av medlemsförmåner eller få förmånligare pris på vissa events eller produkter.

                Gå med i kyrkan när det vankas bröllop och gå ur sen efteråt. Enkelt.

                Själv tycker jag att det är något respektlöst att använda lokalen som enbart en fin lokal när det religiösa den står för betyder noll och ingenting för en. Skulle du kunna tänka dig att gifta dig i en katolsk kyrka med en katolsk präst också så länge lokalen var vacker?

        Jag förstår absolut!

        I ”Vår” kyrka här bredvid har de byggt ett jättefint begravningskapell i anslutnings till kyrkan där man kan vara i stället. Så himla vackert och som kyrkoherden sa i lokaltidningen ” det ligger i tiden”, allt fler vill ha det högtidliga och går ur kyrkan men glömmer att de inte får ha begravningsakten i kyrkan.
        Sånt tänker ju inte alla på.

        Vi skulle vigas i kyrkan för 2 år sedan. Jag är inte med i svenska kyrkan men min sambo var, har han alltid trott-
        Tio minuter innan vigseln säger prästen arg till oss att ingen av er är ju med i svenska kyrkan. Min man hade glömt at han gått ur, han gjorde det säkert tio år innan. Så han fick skriva på papper lite fort där, då satt alla gästerna redan i kyrkbänken. Vi hade varit på vigselmöte ett par veckor innan och då sa han även då att han var med, när prästen frågade.Pinsamt!

        Låter som att du trollar Lisa….

        Men fattar inte. Om han gick ut kyrkan ville han begravas så.? Men även mina föräldrar var inte med. Absolut inget problem med begravningen men någon präst fick dom inte. Så är det i Stockholm.

        Men om man går ur kyrkan spelar det antagligen inte något roll om man har begravningsceremonin i en kyrka eller ej. Du får ju skylla dig själv för att du betalade så mycket för det för din bror verkade ju inte bry sig om kyrkan? Det finns andra lokaler att använda för begravning om man är många än en kyrka. Begravas får man ju ändå.

          Min farmor och farfar begravdes borgerligt (säger man så?) och vi var i en byggnad på en skogskyrkogård. Det var jättefina begravningar.

        ”Tänk på det”, verkligen inte. Jag vill inte ha nån tråkig begravning i kyrkan för det är inget jag tror på. Det är sista stället jag vill vara på, död eller levande.

        Va du med om du vill, men respektera andras val.

    beklagar din sorg men får jag fråga varför du valde att ha din brors begravning i kyrkan om du visste att han gått ur? jag har gått ur och då förväntar jag inte mig att mina anhöriga ska ha min begravning där, det finns ju en anledning att man går ur

      Rent generellt, har man inte pratat om det innan så blir det ju väldigt svårt för anhöriga. För den som är med så blir ordnar man väl med en kyrklig begravning utan att fundera över det (om personen inte uttryckt andra önskemål) men om någon plötsligt går bort och inte är med och man inte vet så blir det ju svårare – vad för sorts lokal är lämplig, ska det vara någon form av icke-religiös ceremoni och isåfall vad? Det är ju inte alla som verkligen uttryckt sin önskan att inte ha något med kyrkan att göra och många är ju tex ok med att gifta sig i kyrkan trots ej medlem. På samma sätt kanske en person hade tänkt att den skulle begravas i kyrkan trots att den gått ur, där man helt enkelt blandat ihop ceremonin med gravsättning. Allt det här ska man då försöka fundera ut medan man är i sorg och det är inte heller något beslut som kan skjutas upp någon längre tid. Tror personen som skrev tråden vill trycka på vilken av att tänka igenom ordentligt och informera sina anhöriga om en plan för hur begravningen ska bli om man går ur.

        har aldrig hört talas om en person som gifter sig i kyrkan om man gått ut alt inte varit medlem från början. tycker inte man personligen behöver berätta för någon att man inte vill ha en begravningsceremoni i kyrkan – att gå ur självmant talar för sig självt!

          Var ju någon som skrev det här ovanför så där har du två iallafall. Klart man inte måste berätta för någon men det är ju av ren omtanke för dem som sörjer en. En kyrklig begravning är ju ändå traditionell och man vet ungefär hur den blir, de flesta är ok med det. Men står du där i chock och sorg och ska planera för någon form av samling av de sörjande och har noll koll på hur personen ville ha det förutom att det inte ska vara på det traditionella sättet är det ju lite svårt att veta var man ska börja.

        Man går ju hem ett brev när man går ut där det klart och tydligt står att man ej får begravas eller gifta sig i kyrkan, men fortsatt är välkommen på gudstjänster.

        Det rimliga om någon gått ut kyrkan bör vara att bara ordna en borglig begravning. Har den avlidne inte.lämnat några önskemål får man väl anta att man kan tolka upplägget rätt fritt och göra vad man tror passar familj och släkt.

    Fast det blir ju till privatpersonen Paula när de gör sponsrade grejer till sitt privata hem, julklappar till barnen, familjeresor osv. Gränsen mellan Paula™ och privat-Paula är väldigt suddig.

    Hade jag varit influencer hade jag skänkt alternativt lottat ut saker till mina följare.

    Tycka vad man vill om Katrin Zytoimerska, men hon gav bort barnvagn, ( typ 14 000) spjälsäng, ja, alla barngrejer till de följare som hörde av sig för hon ville bli av med dem när barnet växt ur dem.

    vad som ges bort är kanske gränsen också. Har ingen större åsikt mer än när det är dags för premiär för Grönan, Kolmården, Parken zoo you name it. Varje år bjuder man då in diverse kändisar av olika slag som tveklöst kan betala inträde för sig och sin familj. Det hade definitivt varit mer goodwill om man gjort ett samarbete med Makalösa föräldrar, Majblomman eller liknande och låtit de som inte kan erbjuda detta för sina barn en möjlighet då och då.

      Fan vilken fin tanke!

      Jag tycker också vanlisar ska istället få gå på premiär gratis när tex grönan öppnar m m.

        Jag med, att man slumpvis skickar ut ett antal inbjuningar till barnfamiljer utan fokus på adress eller inkomst. Hade varit mkt finare!

        När jag gick i skolan fick vi åka till Liseberg varje år. Inträde ingick och resa, men åkband fick man betala själv.
        Vet att alla köpte åkband, men en i klassen hade mkt sämre ställt än vi andra och jag vet att hans mamma slet för det där åkbandet. Kostade säkert 200 spänn då 1997. Men det var enda gången han åkte till Liseberg, annars hade han aldrig fått göra det för de var 3 barn och sommarlovet spenderades hemma utan några aktiviteter.
        Han berättade nu när vi är vuxna att han blev bjuden på en godisnapp ( sån i snöre) av en kompis ett av åren när vi var där med skolan, och han hade drömt om den godisnappen i flera år för alla vi andra hade alltid sådana på bussen och tåget hem.

        Då bodde vi alla i ”fina” områden, även han. Fast hans mamma var ensamstående i princip då hans pappa var alkis och mamman undersköterska. Man vet inte alltid vad som försigår bakom stängda dörrar.

        Med det sagt, alla ska ha chans inte bara de som bor på en utsatt adress, eller har kändisföräldrar.
        Sen är inte livet rättvist, men tycker det hade varit mkt bättre reklam för Grönan eller Kolmården.

    Struntar i vad som ges. Det som provocerar är hur jäkla mycket pengar dom tjänar mot så liten prestation. Läste att Hanna Fribergs AB gjorde en vinst på 3,7 miljoner förra året. Det är 300k i snitt varje månad. Då är inte ens en av de största och verkar överlag rätt trist.

      Mest provocerande är ju alla som köper det som de kablar ut. Som Biancas smycken…
      Sminket är tydligen bra, och jag tycker vissa av kläderna hon frontar för Gina var jättefina. MEN om vi tar smyckena, som inte skiljer sig nämnvärt från andra, eller Gabriella Joss smycken som inte ens är ngt speciellt ( så ser man Tingelinn skriva ”Åhhh vad fina” för att få lite gratisprodukter), då undrar jag.
      Är folk verkligen sååååå lättlurade.
      Tro fan de kan dra in miljoner.

      Ingen hindrar dig från att bli influencer om du också vill åt dess summor.

        Min fejja hindrar mig, min ålder och min brist på kontakter.

      Jag håller absolut med om att det känns som en väldigt liten arbetsinsats för de pengarna. Kan inte riktigt erkänna det som ett faktiskt yrke heller. Jag hade nog varit mer ok med det om det var något som man gjorde på sidan av och tjänade max några tusenlappar extra i månaden för.
      Men det spelar inte så stor roll vad jag tycker, för uppenbarligen finns det en marknad och det är är den som styr. Även om jag inte följer några influencers så sitter jag ju här och läser emellanåt och finner något mått av underhållning i det.
      Det intressanta är hur länge det håller i sig och hur det kommer att utveckla sig. Och vad dessa människor gör när marknaden svalnar.

      Men tänk efter en gång till vad de tjänar pengar på.. Den största delen av inkomsten kommer från samarbeten, t ex procentuell del av vinsten från de kollektioner hon marknadsför. Tycker du det hade varit mer rätt att företag hon samarbetar tar hela vinsten själva och bara ger någon tusenlapp till Hanna?

        Egentligen borde man främst bli provocerad av att de blir rika av att kränga onödiga grejer till ofta unga följare och utnyttjar både följarnas osäkerhet och ”kompiskänslan”.

        Som att sälja massa pyramidspelgrejer till sina kompisar, fast mycket mer lönsamt.

      Om folk bara slutade köpa allt de kränger…Speciellt deras kollektioner av smycken/kläder/hudvård.

      Jag stör mig också på detta ”yrke” där arbetsdagarna består av filma lite content och gå på luncher/events med vänner. Kan inte ta det seriöst. Priset är dock att behöva fläka ut sitt liv och sin familj på sociala medier…

    Dom ska väl betala skatt på allt dom får? Frågan är bara hur många som gör det korrekt

    ”Jag förstår känslan som uppstår!”
    Väldigt tveksamt.

    Fast motprestationen är ju mikroskopisk. Trista reklaminlägg som tar 5 min att rafsa ihop. Vet inte vem denna bloggare är men generellt.

    Jag retar ihjäl mig åt att Kenza fick gratis flytthjälp. Är så avundssjuk att jag blir grön i fejjan.

    Skulle aldrig anlita det företaget bara för att jag inte vill betala för hennes flytt. Nu skulle jag väl ändå inte anlita det eftersom jag inte har råd utan måste flytta min egen skit, men ändå.

      med tanke på hur känd hon är så lär ju reklamombudsmannen ha ögonen öppna. Flytten blir ju inte gratis om hon tar upp det till förmånsbeskattning som hon ska.
      Just skatt är ju något som de framgångsrika influencers bidrar med och det gagnar ju välfärden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.