Många i min bransch kan ändra kroppsformen på bilder, få längre ben, smalare midja etc men jag har inget behov av det eller ork. Har man en gång börjat med att ändra kroppen så måste man ju göra det på alla bilder framöver. Jag fejkar dock oftast min hy. Gärna ett filter på instagram när jag pratar in i kameran för det blir så himla nära och jag står inte ut med visa alla aknen/ärren.
När jag fotar längre i från med smink på och rätt ljus så ser man den dåliga hyn knappt.
Isabella Löwengrip tar upp sin något ambivalenta inställning till sin kropp och sitt utseende, och att många av hennes kollegor ändrar sin kroppsform på bilder och ger sig själva längre ben och smalare midja.
Hon skriver att hon varken har behov eller ork att göra det, för har man en gång börjat med det så måste man ju göra det på alla bilder framöver, men fortsätter med att hon gärna fejkar sin hy eftersom hon har akne och akneärr.
Hur man tycka om sig själv mycket samtidigt som man verkligen inte gör det?
En av livets stora gåtor, hur kan ens inställning till en och samma kropp och utseende ändras från en dag till en annan?
Jag skulle säga att det är våra hjärnor som spelar oss ett spratt, och tankens kraft är nog så mäktig.
Så här skriver några av Isabellas läsare i hennes kommentarsfält:
Föregående inlägg 