Det finns ingenting som intresserar folk mer än när man ska skaffa barn eller om man redan är gravid. Det skulle i så fall vara hur mycket man tjänar eller var man plockar alla sina kantareller, men allt annat hamnar längre ner på listan.
Eller hur?
????
Föregående inlägg 
Japp…
Jag och min man har varit ihop i 13 år, gifta i 5 och får frågan ofta. Vi har aldrig velat ha barn och nu har min man precis gjort vasektomi. Har faktiskt börjat säga det till folk så man ska slippa höra tjatet!
Men folk tjatar ju inte på just dig, ingen bryr sig om just dig och din man. Folk frågar för att ha något att prata om och just barn är, för många och i hela människans historia, varit ett rätt självklart nästa steg. Folk bryr sig inte om huruvida du vill ha barn men det är intressant att veta varför människor, speciellt kvinnor, inte vill ha barn.
Det är inget personligt, bara ett sätt att förstå hur folk tänker. Jag har massa kollegor, vänner och släkt och alla vill ha barn förutom en. Frågade varför för att det är ett ovanligt svar, inte för att jag på något sätt vill att hon skaffar barn.
Sluta ta det personligt, det är som att prata om vädret. Ni behöver inte svara fräckt med one liners och ”that slut them up”-mentalitet, får er att verka oempatiska och det förklarar väl ifs varför ni inte vill ha barn…lite ”aha, de är ett sånt par”. Förstör inte barnfrias rätt att inte önska barn genom att förlöjliga ert fria val genom lättkränktet och avsaknad på självdistans. Ni är inte coola, bara konstiga när ni svarar så.
Sen finns det självklart folk som verkligen bryr sig om just dig och dina eventuella barn (speciellt föräldrar) men jag hoppas att de respekterar dig som individ och förstår att det inte blir barnbarn. Skulle de gnälla så kan även du visa empati och försöka förstå att det är en mänsklig längtan som du nekar din förälder.
Haha slut. Shut såklart!
Men om folk frågar Sandra och hennes man så är det väl dom de undrar om personligen.
Ja men den som frågar BRYR sig inte om de vill ha barn, de undrar bara. Påverkar ju inte Magnus i kassan om Sandra vill ha barn.
Ingen vill tvinga folk till barn, man vill bara prata/connecta och just barn är ett väldigt oskyldigt konverastionstema.
Eeeh, ”just barn är ett väldigt oskyldigt konverastionstema”? Eller INTE?
Finns ju ofta superprivata anledningar till varför / varför inte som man kanske inte har lust att outa i tid och otid med random konversatör – verkligen inte som att prata om vädret!
Men då säger man det. Kan ni inte prata eller?
Eller så frågar man inte sådana frågor. Hur svårt ska det vara att förstå!?
Håller så med dig!! Är också barnlös/fri, min man har också gjort vasektomi, men tar det inte som en förolämpning om nån undrar om vi vill ha barn eller försöker skaffa barn. Nåt ska man ju prata om, varför är just den frågan tabu?
Den är nog inte tabu, men kan ju vara smärtsamt och känsligt för många att prata om, t.ex. om man är ofrivilligt barnlös, försöker men det inte går, går igenom ivf, längtar efter barn men är singel, har förlorat ett barn, nyss fått ett missfall eller tusen andra anledningar. För dig är det ett helt ok samtalsämne, men inte för många andra. Var det tydligt nog?
Det nya TW samhället ni har tagit fram och skapat
Då förstår du inte hur TW fungerar. Det är sådant man själv kan välja att utsätta sig för eller inte. Frågor som man ställer till andra personer har inget med ett sådant val att göra.
Tack for denna kommentar! Kan saga att det inte kanns som att ”prata om vadret” nar man kampat med ofrivillig barnloshet, missfall och ivf i flera ar. Det ar mitt livs storsta truauma och sanslost smartsamt. Jag skulle aldrig fraga nagon nar eller om de ska skaffa barn, eller varfor de inte har barn. None of your business helt enkelt!
Likt förbannat sitter du här och pratar om det.
Sofia kanske inte har något emot att vara öppen med sina problem. När hon själv kan välja stunderna.
Att få en fråga slängd i ansiktet utan förvarning är inte alls samma sak som att aktivt välja att gå in i en anonym diskussion på internet.
Ja det ar val en helt annan sak and frivilligt ta upp amnet och dela, an att be put on the spot och antingen behova dela med sig av saker man kanske helst in vill dela, behover ljuga eller ge nagot dumt undvikande svar, samtidigt som det skar i brostet?
Hela min poang ar att det ar upp till var och en om du vill diskutera om de vill ha barn, om de inte vill ha barn, om de inte kan fa barn etc.
Och låter kaxig…
Men om de inte bryr sig, så kan de ju lika gärna ställa någon annan fråga. Då spelar det ju ingen roll.
Du förstår inte.
Sluta ta det personligt?? Om man försöker få barn men inte kan så blir det väl väldigt personligt.
Vissa saker är privat, man har verkligen inte någon skyldighet att informera någon överhuvudtaget om man tänker skaffa barn eller inte. Inte ens sina föräldrar.
Då säger man ”det är känsligt” och 99.99% av människor slutar ställa fler frågor. Man behöver inte ta allt som ”omg han vill skada min mentala hälsa”.
Eller så slutar folk att ställa frågor om sånt som inte angår dom.
Exakt så Ulrica!
NEJ, barn är en självklar del av samhället och vi kommer aldrig sluta fråga/prata om barn. Acceptera det bara.
Tycker nog att du tar i med generaliserandet här. Har själv tre barn och det jag allra helst MINST pratar om är just barn. Det är som att vissa människor inte fattar att livet faktiskt inbegriper mer än det. Så gör alla en tjänst, sluta att utgå från att alla tycker som du.
Hur kom du dit? Hur gamla är barnen? ?? har med tre där äldsta är 4, känner att jag har inget annat att prata om typ? mitt liv just nu kretsar kring barnen. Yngsta är 2 månader. Har liksom tappat bort mig själv. Vet att jag kommer komma tillbaka men just nu är barn allt kring mig ?
Jag har två barn och hatar barnprat men jag försöker inte tvinga folk att sluta fråga om barn liksom.
Folk här verkar ha någon allergi mot barn och det är sjukt.
Du förstår ju inte en vad det är vi diskuterar. Att prata om barn rent generellt är det nog ingen som har problem med men att få frågor om när, hur, varför, varför inte man vill/inte vill skaffa barn är inte okej att fråga. Det upplevs påträngande och är både privat och känsligt för väldigt många.
Men herregud! Det är DU som får ta och acceptera att barn inte är en självklar sak att prata om. Att fråga en människa när/om de ska skaffa barn kan vara ett intrång i stil med att fråga om nåns sjukdomshistoria.
Håller med dig till 100 % – huruvida folk vill ha/kan få/har eller inte har barn är ingenting man frågar om. Även om en person inte ser det som känsligt så KAN det vara känsligt för en annan person.
Hur som haver så ska man inte rota runt i någons privatliv på det viset.
Spot on!
Och så många slutar varken ställa frågor eller ge råd bara för att man sätter en gräns, tvärtom skulle jag säga.
Då har du inte lärt folk att respektera dig. Jobba på det.
Jag har aldrig haft problem med tjat när jag sagt nej.
Så man är tvungen att LÄRA andra ha respekt för en? Och här har jag gått runt och tänkt att man visar respekt för att man är en rimlig medmänniska och inte ett as?♀️
Jag säger nej och tydliga gränser.
De förklarar då för mig att de tar sig rätten att ställa frågor/kommentera, ungefär som du gör i detta kommentarsfält.
Är även ditt beteende mitt ansvar eller ska vissa helt enkelt lära sig vanligt hyfs?
Att du fortsätter svara trots att du är kränkt visar ju bara på att du inte sätter starka gränser. Ja, man lär folk ta en på allvar ge om att vara allvarlig när det gäller. Du flamsar och tramsar och tas därför inte på allvar.
Det är så uppenbart att du bara försöker provoceras med flit.
Så oerhört tröttsamt
när folk frågar svarar jag bara att jag inte kan få barn. hur svårt ska det vara?
-Det är tabu
-när ska det sluta vara tabu?
– varför är det tabu?
-det är normalt att inte skaffa barn
-and on and on.
Om fler pratar om det kanske det inte skulle vara så jäkla känsligt. ”buhu, jag blir ledsen”, oj så farligt.
cancerrisken är större om man inte föder barn…. det är naturligt att föröka sig. Därför är det heller inget konstigt om folk frågar om man ska det.
Sen kan man ju undra vad som har hänt senaste typ 40 åren. varför så många har svårt att bli gravida nu för tiden. Tänk på det istället och sluta lipa.
Wow. Du tycks va super sympatisk!
”Ingen bryr sig om just dig och din man” ? Jo. Jag tror definitivt att folk frågar för att de varit tillsammans länge och därför ”bör” de skaffa barn (enligt vissa då alltså). Plus de kanske är jättebarnkära och då tycker folk det är en anledning.
När jag va singel sa folk ”Du om nån borde bli mamma!” för att jag är nån baby-whisperer typ ? Är förskollärare så jag vet hur jag får kontakt med barn och barn älskar mig. Det i sin tur gör att folk tycker att jag borde skaffa barn och att det är synd att jag inte har barn redan.
Så tror absolut att folk bryr sig om ts och hennes man.
(Och kan tillägga att jag varit på massa samtal om infertilitet och framtida ivf pga endometrios och adenomyos. Ingen har med ens barnplaner (eller icke) att göra, så sluta fråga helt enkelt ?)
Ja, de undrar men de bryr sig inte. Inte som att din vän ligger sömnlös för att du sa att din man genomgått en vasektomi liksom.
Jag tror att du utgår för mycket från dig själv när du säger att dom inte bryr sig. Varför fortsätter dom fråga då? Varför ”joo men det klart ni ska, varför inte?”? Varför återkommer frågan hela tiden, såvida man inte gör dom extremt obekväma?
För att du som individ inte lärt folk att respektera ditt ord. Handlar om dig.
Haha men herregud vad är det för konstigt perspektiv? Om inte folk respekterar andras gränser är det självklart hos dom problemet ligger. Har du samma attityd när det gäller övergrepp eller? ”Ditt fel att män inte respekterar ditt ord”.
Va? Min man har gjort en vasektomi? Skrev jag inte heller. Du påstod att ingen egentligen bryr sig, och det tror jag visst att folk gör. Inte att folk ligger sömnlösa för det.
Nej, de bryr sig inte, de är bara nyfikna. Fattar inte, ni insisterar på att de bryr sig för att ni vill att de ska bry sig.
Tror att du mest projicerar saker här ?
Om man är nyfiken bryr man sig ju…
Skulle verkligen önska att de inte bryr sig så nej du…
Problemet är väl att folk bryr sig alldeles för mycket huruvida andra har eller inte har/vill ha barn och därför känner behovet av att fråga hela tiden. Sen att du frågar för att du är nyfiken och väljer att inte lägga någon värdering i det får stå för dig. Men av erfarenhet frågar inte folk bara för att småprata lite, utan det utvecklas alltid till någon kamp om att kunna övertala personen dom frågar och peka på det klassiska som att man kommer vara ensam när man är gammal och att man minsann hade blivit ”en sååå bra mamma” och att man aldrig kommer få uppleva äkta kärlek. Så att hamna i ”shut them up”-mentaliteten är något som växer fram när man för 50e gången argumenterat för SITT sätt att leva SITT liv med någon som tror att dom vet bättre än en själv. Eller tycker du kanske att man ska ha lite ”självdistans” och skratta sig igenom icke barnfria människors lättkränkthet och fördomar om oss barnfria?
Superkonstig kommentar, ingen frågar väl om man skall skaffa utan att bry sig, vare sig det är bry sig av ren nyfikenhet eller annat. Sen att det skulle vara mer intressant att veta varför en kvinna väljer bort barn…? Det är en högst personlig och privat fråga och om ämnet inte tas upp av vederbörande bör man släppa sin nyfikenhet el vad det nu må vara, som gör att man öht frågar.
Håller verkligen med dig. Skulle aldrig fråga ”När blir det barn” för jag antar inte att alla vill ha dom, men brukar däremot fråga om dom vill ha barn. Lika dramatiskt som att fråga vad dom ska göra i helgen.
Förstår att det är jättekänsligt för dom som är ofrivilligt barnlösa men man måste hantera sina egna känslor och inte tvinga världen att anpassa sig kring sin egen situation. Min mamma dog när jag var väldigt ung, folk får ändå anta att jag ska ”hem till föräldrarna” eller fira mors dag, för det är norm att ha en mamma kvar i livet när man är 25. Ingenting världen behöver ta ansvar mot gentemot mig.
Precis.
Eller… så tar man lite hänsyn och bara slutar fråga sådana saker. Om du fattar att det *kan* vara ett känsligt ämne, så varför vill du då sätta någon i en jobbig situation? Då är du ju bara…ursäkta men dum. Det finns oändligt många andra samtalsämnen att ta upp istället, skaffa lite fantasi!
Alla kan vara känsligt så nej, någon måtta får det vara.
Va? Självklart finns det mer eller mindre laddade samtalsämnen. Att fråga saker om någons familj har såklart en högre risk att väcka något känsligt än att nämna helgens fotbollsmatch på tv.
Men MIN Äsyster är blind och inte kan se på fotboll, men nej, du tänker bara på dig själv!!!
Va??
Fast ingen har med det att göra. Att fråga om helgen är casual. Att fråga om nån vill ha barn är en annan sak, som ingen har med att göra om man inte själv drar upp det.
Ska man dra det hela vägen så kan ju dock ”vad ska du göra i helgen” vara superkänligt för någon också. Kanske någon som ska på en jobbig begravning, eller som inte har några vänner och tycker helgerna är jättejobbiga och ensamma. Att fråga om var någons föräldrar bor kan vara känsligt för den med en död förälder, eller du kanske råkar fråga någon som fastar om lunchplaner, eller en nykter alkoholist om de vill ha ett glas vin.
Poängen är väl att listan över saker som potentiellt kan vara känsliga trots att de för någon annan är enkla, odramatiska frågor, är oändlig. Vi måste liksom helt sluta prata med eller visa intresse för andra människor för att inte någon gång råka ställa en känslig fråga till någon.
Det viktiga är väl snarare att vara lyhörd inför den respons man får och visar respekt för människors val. Är det verkligen svårare än så?
Fast det är inte supersvårt att kalkylera vilka frågor som är potentiellt känsliga. Barnfrågor tycker jag kommer väldigt högt upp på den listan, jämfört med frågor om helgen.
Och så kan du ta lyhördheten och respekten ett steg längre och applicera den innan du ställer din fråga, så kommer allt att gå mycket smidigare ?
Pratar man med folk på ett öppet och respektfullt sätt så går saker också smidigt ?
Men varför vill du väcka sådana frågor som kan få folk att känna sig obekväma, jag förstår inte det? Jag tror att människor i de allra flesta fall inte vill ha frågor om sitt mest innersta privatliv, hur ”respektfull” du än tycker att du är.
Ni får det att låta som att 1 på 5 barn dör i Sverige…och 1 på 3 är ofrivilligt barnlös…
10-15 procent av alla svenska par i fertil ålder uppskattas vara ofrivilligt barnlösa. Så fullt som 1 av 3 är det inte. Men väl 1 av 7. Det är ganska mycket om man tänker i termer på att du sårar var 7:e person du frågar varför de inte har barn än.
Man kan vara ofrivilligt barnlös av många orsaker, det är inte bara infertila par som är det. En del är ju det för att de inte hittat en partner, eller inte har den livssituation som krävs med ekonomisk trygghet och så. Så 1 på 3 är inte helt orealistiskt.
Nej alltså jag har absolut inget behov eller intresse av att ställa känsliga frågor till folk. Till skillnad från hur jag kanske fått det att låta här, så går jag inte själv runt och inkräktar på folks privatliv, och ställer inte frågor till folk jag inte känner om deras planer för barn. Absolut just för att jag vet att det kan vara känsligt.
Däremot tycker jag liksom också att man inte kan ta det personligt om någon gör en miss och frågar något som är känsligt för mig. För väldigt många är ju faktiskt barnfrågor också helt oladdade. Därav min jämförelse till andra potentiellt laddade frågor – och det faktum att väldigt många här verkar anse att det inte finns något problematiskt alls i att eventuellt trigga någons känslor av hopplös ensamhet eller sorg efter en död närstående, men att en fråga om barn är otänkbart respektlöst, känns för mig orimligt.
Men skillnaden ligger ju i att tex alla inte KAN få barn, medans tex alla kan (och kommer, förr el senare) förlora en förälder,få gå på begravningar, kanske ha få vänner och inget att göra i helgen (vilket ter sig oerhört trivialt i jämförelse..). Tycker detta var en väldigt konstig liknelse måste jag säga.
Men alltså? För DIG är det trivialt i jämförelse att inte ha vänner och känna sig ensam. För någon annan är det ett fruktansvärt öde – det är rent av sånt som folk tar livet av sig för?
När min pappa dog när jag var tonåring kan jag lova dig att det inte kändes trivialt.
Jag tycker inte att det i alla sammanhang är respektlöst att fråga om någon vill ha barn helt enkelt. Däremot finns det såklart en massa opassande frågor på ämnet, eller tillfällen att ställa frågorna. Kan ju tillägga att jag själv för tillfället är ofrivilligt barnlös (hoppas av hela mitt hjärta att det inte fortgår länge), och kan självklart tycka att det är jobbigt att prata om, men jag anser inte att hela världen måste gå på äggskal för min skull.
Förstår dig helt och hållet. Men. Frågor om vad som hänt i helgen är ju lättare att ”prata bort” för de är så allmänna, man kan liksom hitta på ett svar i stunden och så kommer man in på något annat ganska enkelt. Barnfrågan blir väldigt privat väldigt snabbt för de allra flesta människor och är svårare att ducka undan. Det är en väldigt stor skillnad mellan dessa frågor, jag förstår inte hur du inte kan se det… Det är inte att gå på äggskal, det är att välja samtalsämnen som har en mindre risk att vara känsliga.
Vem har sagt att människor ”skall gå på äggskal”, det handlar om att inkräkta i en privat sfär när man ställer konkreta frågor, hur kan du inte inse skillnaden? Jag förlorade f.ö oxå min pappa innan jag ens var tonåring och vet vad det innebär. När jag skrev trivialt i jämförelse, så syftade jag på frågan vad ngn skall göra i helgen, vs skaffa barn frågan.
Frågan vad någon ska göra i helgen är inte trivial för alla. Det är min poäng.
Och jag ser skillnaden men pratar inte heller om extremer, som att typ fråga varför någon valt att inte skaffa barn – utan att det såklart kan komma upp i konversation att fråga om någon tex har barn, eller till och med vill ha barn – och oftast kan man ju läsa av om det finns ett ömsesidigt intresse för att prata om privatliv. Jag menar inte att sätta sig bredvid en kollega och fråga om hen har det svårt med fertiliteten. Det finns ju nyanser.
Alltså, om frågan bara är ”Har ni barn?” så kan man jämföra det med dina exempel. Men får man nej kan man ju skippa följdfrågor, så man inte sätter någon i en position där de kanske känner sig tvungna att försvara eventuell barnfrihet eller prata om fertilitetsproblem med folk som bara är ytliga bekanta.
Det är det jag jämför med ja, inte gränslös invasion av privatliv.
Just den här frågan ”vad ska du göra i helgen”, eller ”vad har du gjort under semestern” tänker jag faktiskt aktivt på att inte fråga en kollega. Personen är extremt ensam och har varken vänner eller familj.
Jag har märkt att det är en rätt känslig fråga och därför pratar vi om annat istället på måndagen. Oftast om helgens F1 race. Det finns så mycket annat att prata om så varför ska jag ställa en fråga ”bara för att”? När jag dessutom vet att det är känsligt för personen.
Jag frågar inte heller någon jag vet är alkoholist om den personen vill ta ett glas vin.
Samma sak gäller ju frågan om när man tänker skaffa barn. För det första är jag inte intresserad av svaret egentligen. Jag vill heller inte få vetskap om det föreligger problem osv.
Har personen inte barn så finns det alltid, alltid en anledning och jag vet att den anledningen oftast är väldigt känslig så därför ställer jag inte den frågan till andra. Om personen vill berätta om sina problem eller sin ovilja till att skaffa barn så är jag öppen för att lyssna. Men jag kommer inte dra ut svar eller vara den som öppnar upp för diskussion. Jag tänker också sitta lugnt i båten tills någon väljer att berätta att den är gravid.
Detta är nog en av de vettigaste kommentarerna här!
Bara en sak…du säger att det ”alltid alltid” finns en anledning till varför någon inte har barn. Nja, riktigt så är det ju inte alltid och du utgår ifrån en norm när du antar det. För vissa har inte barn…bara för att. Det är inte så helt enkelt, harklande aldrig varit något som var intressant för personen och då funderar man inte mer över det. Så det behöver inte finnas en tydlig anledning, lika lite som att den som skaffar barn alltid har en större anledning än…att det blev så. Bara en reflektion.
*har aldrig, skulle det stå
Det jag menade med att det alltid finns en anledning är ju att även om det aldrig varit i personens intresse att skaffa barn så är det också en anledning. Oavsett hur mycket eller lite en person funderar över att skaffa barn så är det också en anledning. Om personen inte skaffat barn ”bara för att” så är det också en anledning. Även fast det inte är en tydlig anledning så är det ändå en anledning.
Så är det ju med att skaffa barn också, att det i så fall alltid finns en anledning ?♀️
Det är du som borde sluta betrakta att fråga om barn som att prata om vädret. Det är ouppfostrat och oartigt att hålla på så.
Nej, det är onormalt att kränkas över barnprat. Seriöst, det är verkligen inte normalt att känna sig kränkt för att en människa undrar om du har/vill ha barn.
Vem fan är du att bestämma vad som är normalt eller inte? Snacka om världsfrånvänd och dryg kommentar.
Det som inte är normalt är att ställa privata frågor till folk bara för att man tycker att folk inte borde bli upprörda. Väx upp.
Jag känner mig inte särskilt kränkt (det är inte ens ett känsligt ämne för mig personligen) tycker bara det var urbota dumt att jämföra frågor om barn med att kommentera vädret.
Det är väl snarare du själv som verkar vara kränkt över att att inte få ställa intima frågor om barnaskaffande till folk i tid och otid. Hitta något annat samtalsämne.
Anonym 9:51, får man i såna fall ifrågasätta varför folk skaffar barn? Tycker det är mer intressant att veta, som du uttrycker det.
Ja??? Varför inte?
”Varför skaffade du barn?”
För att det är en biologisk drift som är djupt rotad i mig som varelse. Jag kände hur barn skulle komplettera mitt liv.
”Varför skaffar du inte barn?”
För att jag inte vill och känner att livet är rätt skönt som det är.
Sådär.
Haha tror folk skulle bli kränkta och inte svara. Det är så otänkbart för dem att bli ifrågasatta liksom men själva tycker de att de får. Men så skulle man ju inte ge sig efter första frågan, precis som de…
Den biologiska driften är sexualiteten, inte barnen.
Sexualdriften finns där för att kunna skaffa barn. Om man vill. Man har inte ”biologisk längtan” efter barn, det är normer och sociala strukturer.
Varför finns den sexuella driften tror du?
För att man ska kunna skaffa barn – om man vill. Den går att använda till annat också, om du inte upptäckt det redan…
Men jag bryr mig om mig är otroligt trött på att förklara för alla nyfikna varför jag inte vill ha barn. Dessutom blir alla som har barn otroligt provocerande av svaret ”för att jag tycker att det verkar som att man har ett jättetråkigt liv när man har barn.
Väldigt märkligt att bli provocerad när det var de som frågade mig? Ska jag behöva ljuga för att de ska vara nöja med svaret på en fråga som jag inte ens vad om att få svara på?
Precis, jag ser ju hur ni har det haha. Lets not go there liksom.
Och ja, många tycker livet med barn/familjeliv är jättekul och det får man göra. Men alla tycker inte lika och det är också ok.
Precis, som man är en typ av sämre människa för att man inte vill liksom. Sen kan jag provoceras oerhört av kommentarer typ ”har man inte barn själv, så förstår man inte” Som om man inte kan känna lika djup kärlek, lika stor empati osv. Ibland skaffar människor inte barn kanske just pga att de känner så stora känslor inför barnfrågan, potentiellt lidande, en risk som kommer med att sätta ngt till världen, det livslånga ansvaret osv. Det är väl oftast de som tänkt till ordentligt, inventerat sina känslor väldigt väl, som väljer att inte skaffa barn.
Men alltså om man inte har barn kan man ju inte veta hur det är att ha barn. Man kan inte veta vilken typ av kärlek och empati man känner för sin avkomma. Det är ju endast de med barn som vet och uttala sig.
Jag tror majoriteten av vuxna ansvariga föräldrar tänker till både en och två gånger innan de skaffar barn.
Jo, det är ju det man kan. Varför tror du tex. en person som adopterar älskar sitt barn villkorslöst direkt? Bara för att det nu är hens barn på pappret? Jag har barn, men innan jag fick egna, så älskade jag och älskar fortfarande tex mina syskonbarn lika starkt som mina egna. Man kan känna den enorma kärleken även om man inte är förälder med sin ”egen avkomma”. Empati likaså, den förmågan har de flesta människor, föräldrar el ej.
Precis, jag ska alltid hantera att de frågar (och flera gånger för människor tror alltid att man kommer ändra sig) men sen blir de sura, provocerade, ledsna när jag säger varför…
Och när föräldrar klagar så oerhört över sitt föräldraskap, sina barn och allt som har med det att göra – så säljer de inte konceptet direkt. Men, de blir de också inte glada över att höra.
Sluta fråga och klaga. Jag bryr mig inte, du valde det själv.
Mja, jag kan tycka atg det blir lite hårt och riktat. Jag är 100 % för att varje individ ska få bestämma själv kring huruvida de vill va barn eller ej, och alla ska slippa frågor kring det. Ingen ska behöva ta det.
Men om man slänger en kommentar så som; ”Jag tycker att alla ni föräldrar verkar ha ett så tråkigt liv, HÖHÖ” i ansiktet på en förälder så får man kanske räkna med ett par höjda ögonbryn och att personen lite smidigt avslutar samtalet.
Det blir ju en förtäckt förolämpning.
Såklart slänger jag inte kommentaren i ansiktet, men om du som jag blivit pressad flertalet gånger av samma individer när jag vänligt sagt att det är min ensak, det är privat, jag önskar inte diskutera det eller i konversation när alla klagar och klagar och klagar, så får man ta en hård kommentar för deras har varit onödiga till att börja med.
Och ja, de säger ju själva att det är tråkigt, jobbigt etc. Ja, så kan jag svara att det verkar riktigt tråkigt och gör inte mig mer intresserad av att få barn 😉
Nu kan jag dock bestämma själv, och jag tror ens livsinställning dikterar ens liv – om du tycker det är jobbigt och tråkigt så blir det det, men om man ser det som en del av sitt livsval och det får man stå för så tror jag det underlättar, mer än om lever som ett offer för sina val.
Då förstår jag dig – om någon är på en och frågar och frågar om saker som inte angår dem så är det klart att man till slut får nog ?
Det är ju EXAKT därför jag inte ens vill ha frågan. Om du frågar så kommer jag att svara och jag tycker inte att jag ska behöva ljuga för att den som frågar inte ska bli ledsen eller känna sig förolämpad. Om du inte kan ta min riktiga och ärliga anledning till att jag inte vill ha barn så fråga inte. Du kan inte utgå från att jag kommer att komma med ett svar som du känner dig bekväm med.
Hur menar du ”förstöra barnfria rätt att inte önska barn”? Det kan hen inte göra genom sin attityd eller svar till irriterande människor, det är en laglig rätt!
Alltså ”det är som att prata om vädret”??? Det är det definitivt inte, vill du prata om vädret så prata om vädret, eller byt ut det mot ett ämne som inte betyder något för folk. Barn betyder alltid mycket, vare sig man vill ha det eller inte vill ha det, eller vill ha och inte kan få det. Det finns ingen anledning att fråga folk du knappt känner om så personliga saker. Eller brukar du fråga om deras sexliv också? Det kanske också är som att prata om vädret?
Tyckte det här var en så bra och befriande kommentar ?
Sååå den som inte vill ha barn ska ta sina föräldrars mående i hänsyn, och förklara varför man inte vill ha barn – men ingen behöver ta barnlösas mående i hänsyn och sluta fråga om barn? Du säger emot dig själv och låter extremt självcentrerad. Det befäste du även med kommentaren
”…får er att verka oempatiska och det förklarar väl ifs varför ni inte vill ha barn…”
Exakt det här är attityden många barnlösa får stå ut med – att de är oempatiska, egoistiska och konstiga. Därför är många barnlösa trötta på frågan och att behöva förklara sina val.
Som ofrivilligt barnlös kan jag berätta för dig att frågor om barn skar som knivar i öppna sår för mig när jag var mitt i behandlingar och missfall. Jag hade verkligen inte lust att bli påmind om det i tid och otid utan ville prata om och tänka på andra saker. Tycker alla mammor kan skaffa sig andra hobbys än sina barn så de har något annat att hetsfråga och prata om än barn. Ni verkar sjukt tråkiga och innehållslösa när allt ni babblar om är era ungar och andras fertilitet. Jag ställer liksom inte frågor om familjeförhållanden, dödsorsaker eller lön till bekanta eller kollegor utan pratar om ytliga saker – varför ska privata ämnen som barn tas upp vid lunchbordet? Och innan jag ville ha barn lät det ”åååh du kommer ändra åsikt en dag”. Herregud vad ÄR denna hets kvinnor utsätter varandra för? Var nöjd med dina egna barn och val men sluta tvinga dem på andra. Det har alltid fått mig att tänka att ni är så missnöjda med era val att ni vill tvinga fler att hamna i samma sits för att känna er mindre ensamma.
Idag väntar jag barn och tror varken att jag kommer bli en bättre människa eller utveckla större empati bara för att jag klämt ut en unge. Återkommer när hen är här.
Svara med motfrågan om när de tänkt adoptera bort sina barn. Gärna med flera följdfrågor som om de inte tror att de kommer att ångra sig om de inte gör det osv.
???
Det är sånt tänk och snack som får er barnfria att verka onormala.
Haha. Trodde du att detta var en seriös kommentar?
Men snälla.. drar du alla människor över en kam och förstår du inte skämt/raljerande?
Till skillnad från att fråga när någon har tänkt skaffa barn och om de inte kommer att ångra sig annars?
Men då en fråga till dig: Hur resonerade du när du valde att skaffa barn? Vägde du/ni in saker som framtida klimatkatastrofen som ditt/dina barn kommer att behöva hantera? Hur tänkte ni runt omvärldsläget? Vilka samhälleliga aspekter vägde du/ni in utöver ”det är en biologisk drift i mig”
Det är jag väldigt intresserad av!
Ska du tänka så så kan du ju börja med dig själv. Ni barnfria kommer ju inte föda fram den som faktisk kan lösa problemet så ni kan vara tysta. Ni är ju de som är meningslösa resursätare.
Förhoppningsvis föder inte sådana som dig fram fler troll heller…
Ingen kommer föda fram den som löser problemet… Den personen måste redan vara född eller så är det kört.
Du svarar inte på min fråga. Jag är genuint intresserad av hur man resonerar när man väljer att skaffa barn?
De flesta resonerar nog inte så mycket…
Det en rent egoistisk handling, de vill ha barn. Inte mer med det.
Jag måste ge en hand upp på att jag helt enkelt ville ha barn. Visserligen var/är jag orolig över utvecklingen i världen och samhället, så det är säkerligen att betrakta som en egoistisk handling.
Något som jag däremot bär med mig är en kommentar som jag läste på Familjeliv för ett antal år sedan.
Den löd;
”Skaffa ALDRIG fler barn för att ditt existerande barn ska få syskon. Långtifrån alla har glädje av sina syskon, så skaffa enbart barn/fler barn för att DU/NI SOM FÖRÄLDRAR vill ha fler barn”.
Jag tror verkligen att det ligger en hel del sanning i det uttalandet.
Du tror på riktigt att lösningen kan födas fram? I så fall borde vi i alla fall ta två av de bästa klimatforskarna och avla på deras gener. Inte hoppas att Lisa och Börje i Skurup lyckas få till det på femte ungen.
Om du nu menade allvar med din kommentar att vi ska avla fram lösningen på klimatkrisen. Trevlig syn på barnfria, du låter empatisk och härlig.
???
Gör så ont när man förlorat sitt enda barn och folk som inte vet det frågar en ?
Beklagar! ❤️
Jag förstår det och jag hade också varit förtvivlad men man kan inte lägga det på andra människor, de menar väl.
Fast att inte fråga andra människor när de ska skaffa barn eller om någon är gravid tycker jag alla borde ha förstått nu att man inte gör.. Det är ett så känsligt ämne för många och jättemånga kämpar för att få barn, då är det inte kul att hela tiden få frågan ”när är det dags för barn då?”.
Jag håller med om att det är känsligt men man ska väl inte gå runt och vara rädd att fråga om barn? De är och kommer alltid att ha en central roll inom mänskligheten. Det är verkligen inte konstigt att fråga ”har du barn” och det är verkligen inte konstigt vare sig svaret är ja eller nej.
Sen håller jag absolut med om attan kan ha lite finess när man ställer frågan. Sluta anta att folk är gravida om det inte är extremt tydligt (stor mage, går som en pingvin, klagar på ryggont, klappar magen osv) och fråga inte ”när kommer nästa?”. Istället kan man fråga ”känner du dig klar med barn?” Lite oladdat liksom. Men att prata om barn är såklart inget konstigt och man ska inte vara rädd att kränka folk.
Man ska inte fråga öht. Det räcker väl?
Sluta bara. Jo, jag ska kunna fråga om barn. Jo.
Räkna bara med att folk kommer inte kommer gilla dig.
Varför ”ska” du kunna det? Varför har du rätt till det, varför är det så viktigt?
Sluta själv. Man frågar inte, ingen har med det att göra.
Gissar att du är en sån som också tycker att man kan skämta om ALLT utan undantag samt helst använder det gamla ordet för chokladbollar ?
Men menar ni att man inte ska kunna fråga en kollega om personen har barn? Jag skulle inte fråga om någon vill ha eller liknande, men att fråga – har du barn? Känns helt odramatiskt. Ungefär som: ska du hem över jul?
Nu var samtalsämnet att fråga folk om de VILL eller KAN få barn, inte om de redan har det.
Viss skillnad på att fråga om någon har barn och att fråga när de ska skaffa, varför inte, osv.
Det kan man såklart fråga. Om man får svaret nej, och sedan fortsätter med ”varför inte” så har man gått över en gräns.
Exakt! Problemet är inte själva frågan om en har barn, den kan vara rätt neutral och komma naturligt i vissa fall. Det är när det uppstår följdfrågor som folk går över en gräns. Har fått höra att jag borde skynda på, att det är synd om mig, VARFÖR, men varför har du inte barn. Folk kan vara så nyfikna och oförskämda så det är inte klokt.
Obs, har barn idag, men får frågan om syskon istället 🙁
Jag tycker det är okej. /barnlös
Hur detaljerat svar förväntar du dig på den frågan då?
”Jag vill ha barn men vi har tyvärr slutat kn***a så det lär nog dröja”
”Vi försöker få barn men jag fick mitt tredje missfall i förrgår.”
Hur mycket vill du veta liksom?
Haha, vilken jädrans weirdo går runt och frågar ”känner du dig klar med barn?”?
Känner du dig klar med sociala antenner och allmänt empatiskt tänkande?
Men vad ska man med den infon till? Varför vill du veta om en kollega ska skaffa barn snart?
Till alla er som känner sig kränkta: vad blir kvar av nyfikenhet på er som personer om det är ni som bestämmer vad som är superkänsligt? Det är oartigt att pressa eller vara för intim, det håller jag med om. Men är det svårt för er att svara, ”nja, det är privat för migl och byta ämne? Jag är som gammal tant helt förfärad över hur ni unga nuförtiden tar illa upp och blir kränkta för minsta lilla.
Ni behöver lära er att människor rätt sällan vill er illa utan faktiskt bara vill prata,,precis som anonym 9:50 skriver. Och till er som fått missfall:ja, så är livet, smärta, sorg etc, deal with it.
Men nu är det ju hur många kommentarer här som helst som försöker förklara att och varför man inte ska ställa sådana frågor. Det kanske kan ge dig en hint om att det är bättre att välja ett annat samtalsämne än just detta.
Men alla dessa är ju lättkränkta.
Fråga på ett forum där hela världen är inloggade och kan rösta så får du se att ni är extremt få som tycker att det är oartigt att fråga om barn.
Så…de som inte gillar att få privata frågor, eller bli frågade sådant som kan riva upp smärtsamma saker som man helst inte pratar om är ”lättkränkta”? Din nyfikenhet ska alltså vara det prioriterade här, och inte respekten för andra människor? Om du inte ser felet här så kan jag nog inte hjälpa dig, tyvärr.
Om du frågade hela världen vad som är viktigast i en konversation av 1) rätten att få ställa vilka frågor man vill oavsett hur det får den andra personen att känna sig, eller 2) att få den andra personen att känna sig bekväm och respekterad, så tror jag verkligen att 2) vinner…
Vad folk som själva har barn skulle rösta i en sådan fråga är ointressant.
Ni ger er ju inte när någon svarar nej på frågan om någon har barn. Då ska ni prompt veta varför inga barn finns, om det är självvalt, om det finns planer, om det finns en partner etc. Hade ni bara frågat om barn och sedan fått ett nej och lämnat det där kanske jag inte hade brytt mig så mycket, men det sker ju aldrig.
Jo men fortfarande. Vad är det som gör dig så nyfiken på när Emma på HR har tänkt skaffa barn med sin sambo? Jag undrar uppriktigt.
Vi PRATAR BARA.
Prata om nåt annat då??
Varför kan man inte bara låta bli att göra en så enkel sak när många människor upprepar att se blir ledsna? Det handlar om vanligt hyfs och hänsyn, något ni ”gamla tanter” brukar smickra er själva med att ha gott om.
Och ja, folk blev ledsna av sådana frågor förr också.
Problemet är att folk frågar på ett helt gränslöst sätt. När jag var singel fick jag åtskilliga gånger frågan när jag tänkte skaffa barn, vilket är en omöjlig fråga att svara på om en inte är synsk. När jag hade partner fick jag frågan exakt hela tiden, även när jag sa att det inte var aktuellt på ett tag. Folk klämde på min mage och sa att ” du är ju visst gravid” fast jag verkligen inte var det. Var under denna period ihop med en man som led av impotens, så ämnet var extremt jobbigt för båda.
Som gammal borde du kanske ha lärt dig vanligt hyfs också.
Det är kanske inte känsligt första gången någon frågar. Men om man är ofrivlligt barnlös i flera år och om och om igen måste berätta om detta, år efter år efter år. Det är väl klart som fan det blir känsligt.
Men eller hur, det är ju där grundproblemet ligger. Att frågorna vanligtvis kommer många gånger, från alla möjliga håll och kanter.
Jag är också jättenyfiken på vad du röstar på, hur mycket du tjänar, vad du väger, om du blivit utsatt för sexuella övergrepp, hur mycket du dricker när du dricker, hur ofta du kissar, vilken sexställning du föredrar, när du förlorade oskulden och vem på jobbet du hatar. Så jag kan fråga då? För jag är nyfiken? Och vill lära känna dig.
Här är en lista på saker som gör att du lär känna någon på jobbet eller kan snacka med en bekant
och som inte inkräktar på privatlivet:
– vad har du för intressen?
– vad gillar du för mat?
– vilka städer i världen vill du besöka?
– vilka filmer gillar du?
– vad pluggade du?
– vilket är ditt drömyrke?
– har du husdjur? Vill du ha ett?
– var skulle du bo om du inte bodde i Sverige?
– vädret
– nyheterna
Håller med dig till 100, anonym!
Men vafa, anonym 9:50 håller jag med, inte 10:11
Är 30, har aldrig fått frågan. Och såvitt jag vet har den inte dykt upp på några släktkalas alls ens gällande kusiner.
Vet däremot kompisar som fått frågan av sina familjer och släkt.
Är 29, snart 30 och aldrig fått frågan heller. Eller nån enstaka gång kan min mamma ha sagt att det vore mysigt med ett barnbarn haha men inte mer än så. Ingen i min vänskapskrets har barn och vi alla är/snart nyexaminerade och är påväg in i arbetslivet. Tycker inte man ska hålla på och fråga sånt där, är jag gravid ja då lär jag berätta det, tills dess behövs ingen fråga om det tänker jag
Det har väl min mamma iofs också sagt, men jag har inte sett det som tjat eller som en hint om att det är dags, men typ ”tänk när barnbarnen springer runt här” har hon väl kunnat säga ibland. Hon vet iofs att jag förmodligen inte vill ha barn men det glädjer mig att hon så gärna vill ha dem hos sig, kanske ska skaffa ett som mina föräldrar kan ta hand om istället?
Nej men precis haha, inte sett det som tjat eller hint heller 🙂 men det är ju skönt att veta när/om det händer så är hon redo ??
samma för mig, ingen frågar eller har frågat…..
Kanske har de sett mitt interagerande med syskonbarn och kusiner 🙂
Nä, skoja bara, jag tycker det är fantastiskt med andras barn – både när de är närvarande men även också när de ”lämnas tillbaka” så att säga.
Vet inte varför ingen tjatat, kanske för att jag inte verkar var den typen man tjatar på
Min sambos dotter får alltid pikar av sin mamma varje gång de ses. Det är alltid kommentarer som ”jag längtar verkligen efter att bli mormor” osv.
Riktigt konstigt eftersom mamman VET och hon vet mycket väl att dottern också längtar och vill inget mer. Mamman vet ochså mycket väl att de försöker och har försökt i flera år, men har jätteproblem.
Men hon ger henne hopp, sluta.
Tror inte det känns så för dottern du…
Sluta vara så självisk 1 sekund och fatta att det är sorgligt för en mamma att se sin dotter ofrivilligt barnlös. Det är också jättesorgligt att veta att man kanske inte kommer att få barnbarn genom sitt barn.
Det är nästan dubbel sorg för en mamma till en dotter som kämpar.
Så fruktansvärt egoistiska vissa av er är..det är bara jag jag jag jag jag.
Så… om någon kämpar med infertilitet och blir ledsen över frågor som känns pressande…så är den personen självisk? ?
Att säga ”jag längtar” är väl tamej fan inte pressande.
Läste du sammanhanget ens?
Jo, det är oerhört pressande!
För inte nog med att man känner att man gör sin partner besviken på grund av att man inte kan behålla en graviditet. Man känner sig extremt misslyckad som kvinna att man inte kan producera barn.
Dessutom på det så ska ens egna mamma också komma och varenda gång påpeka hur besviken hon är att hon ännu inte blivit mormor.
Jag tror inte du förstår hur en extremt pressad situation man är i när man är ofrivilligt barnlös och verkligen kämpar stenhårt för att bli förälder.
Bygg upp självkänslan och sluta känn er värdelösa för motgångar i livet.
Vad är det jag läser för dumheter, egentligen? På vilket vis blir mormodern tröstad av att tjata på en ofrivilligt barnlös om barnbarn menar du?
Hon skrev ”jag längtar” och det är fan ingen pik, det är en känsla! Vad är det med er?
” Riktigt konstigt eftersom mamman VET och hon vet mycket väl att dottern också längtar och vill inget mer. Mamman vet ochså mycket väl att de försöker och har försökt i flera år, men har jätteproblem.”
Det är jävligt onödigt att säga, dottern längtar ju också! Vad bidrar kommentaren med??
Delad sorg? Delad glädje? Omg…
På vilket sätt blir sorgen lättare att bära om man får höra hur besviken någon är på grund av något du gör/inte gör och som du inte kan påverka ett dugg?
Jag jag jag.. som du precis nu? Det är fan inte mamman det är mest synd om??
Om du är samma person som har skrivit genom denna tråd om din rätt att ställa de frågor du vill till människor så undrar jag hur fan du bara kan påstå att någon annan talar om ”jag jag jag”. Det är ju sjukt uppenbart vem som är egoist och totalt verklighetsfrånvänd här. Får verkligen inte alla motargument du får, dig att fatta det?
Men som ofrivilligt barnlös så vill man inte att folk ska hålla på och tycka synd om och få hopp åt en. Man går igenom så mkt själv, man behöver inte att nån säger så då.
Jag tyckte jag fick frågan hela tiden. Var dessutom ofrivilligt barnlös och inte fyllt 30.
På samma tema är jag mamma till en snart fyraåring och har aldrig fått frågan om nummer två.
Märkligt att det är så olika, för många verkar ju få såna frågor typ på BB.
Ja det är otroligt vanligt. Och inte bara frågan, tjatet, övertalningen! Skönt att du sluppit, vettiga människor runt dig kanske.
Verkar onekligen ha tur med omgivningen, hoppas det håller i sig 🙂
Rolig video, hennes minspel är verkligen on point.
Den är rippad till 100% från TikTok.
Oavsett gör hon det bra, gillar hennes humor och minspel.
Det är väl 110% av vad TikTok går ut på?
Använda någon annans ljud och göra sin egna grej av det?
Har inte hon gjort flera sånna här videos redan? Börjar bli lite uttjatat
Hon har inget nytt att komma med.
Gravid tjatet och att hon aldrig blev friad till är hennes grej, nu har hon bara gravid grejen kvar ?
Videon är gammal så det är inte fortsatt tjat den här gången ?
Man känner att hon ältar detta för att hon själv känner att det typ är fel att inte vilja ha barn. Hon försöker övertala sig själv genom humor.
Nej det känner man inte. Varför skulle hon tycka så. Det är ju släktingarna som är jobbiga och som hon driver med/bearbetar.
Varför låter hon dem konsumera all hennes energi? Dessutom är hon inte i Polen varje dag men ändå ältas detta var och varannan dag.
Men hon gör ju en humorvideo, dra inte så stora växlar av det.
Vadå all hennes energi? Har hon inte energi över till annat efter den här rätt så harmlösa videon?
följer inte henne, har hon gått ut med att hon inte vill ha barn?
Bloggbevakning skrev om videon för mindre än ett år sen, så du kanske minns den från då?
https://nyheter24.se/bloggbevakning/2021/11/25/alexandra-nilsson-varje-gang-hon-traffar-polska-slakten/
Själv är jag helt ointresserad av om folk har barn, vill ha barn eller är gravida. Känner heller inget speciellt när någon berättar att den är gravid. Och då är jag gravid själv och förväntas typ uppslukas av detta ämne. Är inte intresserad av andras barn, bara mitt kommande.
Det är ju det normala tycker jag ? Förstår inte varför folk är så besatta av att nån på jobbet är gravid eller kanske är/ska bli.
Har lite svårt för de som, icke ombedda, försöker övertyga andra (oftast barnlösa) att det är såååå fantastiskt att vara förälder
Det är det såklart!!, men ju mer vissa driver på och upprepar sig det desto mer känns det som något skaver.
Att det finns toppar och dalar och inte alltid är så fantastiskt är väl självklart, liksom livet i stort.
Överhuvudtaget alla som proklamerar hur ALLT, precis allt, är underbart, fantastiskt härligt etc blir jag lite fundersam till
Fast de kanske tänker att folk fattar att det är toppar och dalar att ha barn men ändå fantastiskt i det stora hela? ?och vissa känslor kommer man aldrig förstå förrän man får barn själv oavsett om man har syskonbarn eller kompisar med barn.
Även vissa negativa känslor… ? (Oron tex).
Nej precis. Alla som har barn vet ju att det inte bara är fantastiskt eller fantastiskt hela tiden. Faktiskt väldigt tufft och tungt också. Man undrar ju vad de vill… Själv bryr jag mig inte vad folk gör, skaffa eller inte, det är ju folks egna liv.
Haha gör folk ens det? Alla vet ju att det är oorganiserat kaoz som driver en till vansinne att ha barn. Sen finns det ju stunder varje dag som väger upp, men jag har fan aldrig i mitt liv hört någon argumentera för att det är så fantastiskt med barn.
Oj, läs här ibland så får du se! ?
Här? Är det inte mer här att alla barn och deras föräldrar är idioter och hundar är bättre?
Finns massa barnbidraget också…
Barnivrare!
Jag och sambon har försökt få barn sen 2018. Detta vet hans mamma och mormor men ändå tjatar mormor på barnbarnsbarn (hon har typ 5 st redan). Tjatet blev inte bättre när sambons lillebror fick barn för 2 år sedan…
Det är ju ändå det värsta. Som att ni bestämt själva att ha svårt att få barn och försöker liiiite bättre om de tjatar
Jag är 30+ och vill nog ha barn i framtiden men känner mig inte riktigt redo. Fått frågan några gånger, men min sambo verkar få frågan mycket oftare? Iofs verkar det ”störa” folk mycket mer att ha varit tillsammans i 10 år men varken vara förlovad eller gift.
Hehe testa vara särbo med någon i nästan tio år. Vi är nu 30+ och det provocerar folk nåt jävulskt att vi inte planerar att flytta ihop. ”Inte dags att bli seriösa snart?” Eeeeh, vi är seriösa. Eller vadå?!
Haha gud, folk alltså. Kan inte förstå varför man är så intresserad/störd av andras livsval? Lev och låt leva. Tycker bara det är skönt att folk går sin egen väg och gör det som känns bra för dem och gör dem lyckliga. Att det inte är 1800-tal och alla skulle gifta sig unga, skaffa massa barn och aldrig skilja sig.
Jag är en sån som inte ser särbo som ”en seriös relation” men jag vet inte varför. Jag utgår nog från mig själv och personligen så kan jag inte tänka mig ett liv med min partner där vi inte lever under samma tak. Jag vet ju att särbo kan vara extremt seriösa i sin relation men det känns bara så konstigt. För mig.
Men jag har vett att inte säga det högt.
Herregud, fick frågor/hintar jämt trots att jag alltud varit öppen med att det inte blir några barn. ”Du kommer ändra dig, vänta bara” var också en vanlig replik när jag stod på mig. Eller att jag förvägrade sambon barn, som att han inte var med på det.
Många tror också att alla utan barn gjort ett aktivt val och är själviska. För mig har det bara varit naturligt, har aldrig behövt fundera på det.
Tänk om man skulle säga så till gravida.. ”du kommer ångra dig, vänta bara”. ?
Jag får frågan ofta av kvinnor som har barn, min man får aldrig frågan av någon. Kanske är det en mammagrej, mammor skapar en identitet kring att ha barn och vill prata om det/att andra kvinnor också ska ha barn så man är med i mamma-klubben? Gissar, men en tydlig skillnad är det iaf mellan vem som blir tillfrågad och vem som frågar.
Mammor alltså…
Ger sig på dem som inte har barn – de är fel.
Ger sig på andra mammor – de gör fel.
Hade en bekant som kämpade för barn och tyckte det var så skönt att umgås med mig för det blev inte en massa barnprat. När hon till slut fick sitt barn var jag inte intressant längre.
Nästan som att barn är en väldigt viktig del av en förälders liv…vem hade kunnat gissa det.
Det kan det väl få vara men man måste ju inte bete sig illa mot andra för det.
Så är många, märker det på jobbet… Så fort nån är gravid ska den tas med i klubben liksom. Min kompis vägrade, hon ville inte umgås med dem bara för att hon de hade en sak gemensamt och ville inte prata om sin graviditet hela tiden. Innan hon var gravid var hon inte intressant alls för dem.
händer på mig på jobbet heela tiden.. är 29, yngst där och den enda som inte har barn än. nyligen skulle jag berätta för en nära kollega att jag ska ta tjänstledigt och prova en annan anställning efter semestern, hade lite ångest över att ”lämna henne” så visste inte hur jag skulle berätta det, men började iaf med ”jag har något jag måste berätta” och hon spärrade upp ögonen och satte händerna på kinderna i excitement. man har börjat känna igen den looken folk har när de tror man ska säga att man är gravid ? samma sak när man träffar familjen eller sambons släktingar, de studerar väldigt noga om man väljer att ta ett glas eller inte. någon gång väljer man ju att ta cola eller vatten istället för alkohol och då får man alltid massa blickar…
Haha!! Har hänt varje gång jag ska berätta för en chef att jag ska säga upp mig (tre ggr) samt med hälften av kollegorna. Känns ju ändå naturligt att inleda med ”jag behöver prata med dig om en sak” el liknande. Nu är jag över 40 så hoppas ju att det inte händer igen om jag ska byta arbetsplats inom de närmaste åren.
ja eller hur haha! hur ska man annars börja meningen liksom, man har ju något att berätta ?
Jag är över trettio och har gjort en bra karriär. När folk frågar och jag säger att jag inte har barn så utgår de från att jag valde karriären. Men nej, jag vill inget hellre att ha barn men någon måste vilja ha barn med mig också. Karriären kom lite av en slump eftersom jag inte har barn och familj att lägga min tid på, inte tvärtom.
Gör det på egen hand! ❤️
Också gravid efter många år och efter ett tidigt missfall.
Är i V.10 nu och vill att tiden ska rusa för att jag vill att allt ska vara i sin ordning.
Det här barnet är också så älskat redan och så efterlängtat av så många… Kusiner, syskon, föräldrar, svärföräldrar, mostrar osv… Skulle något gå fel så är det så många som också blir ledsna… Önskar ibland att man kunde dölja allt till sista sekund.
Haft gråten i halsen i så många år pga barnlängtan och hatat när folk frågar om och när vi ska ha barn…
Vet inte vad jag ska säga. Vill ge dig en kram ❤️
Åh, jag förstår dig verkligen. Jag önskar dig all lycka och hoppas att du får en fin graviditet ❤️
Upplever det som en grenerationsgrej? Damer som är medelålders plus är så mycket mer benägna att kommentera allt kring graviditet och typ grabba en om midjan. Tävla om att ”avslöja” graviditeten så tidigt som möjligt. Fråga trängande frågor när man har en bebis med sig.
Bland yngre generationer verkar råda nästan konsensus om att det är okänsligt.
Hoppas det. På mitt jobb är dessa damer runt 40 dock och det är ju ganska ungt.
Jag har nog uppfattat det lite tvärtom, att unga mammor i 20-års åldern förutsätter att minsann alla vill ha barn och därför ställer massa okänsliga frågor till de som inte har det, särskilt de som är några år äldre än de själva…
OT Nellie B ska flytta igen. De måste ha bott på det nya stället i en månad?
Det är väl nån som är avundsjuk och lägger i sig i för att förstöra för dem……..zzzzzz
Skrev hon inte i en story för ett tag sen att det var hög ljudvolym på grannar? Vet inte om det var en krog eller de som bor i lägenheten brevid men kanske är därför. Jobbigt med ett litet barn när det inte är lagom ljudnivå på kvällar och nätter
Jag tror vi behöver inse att vår generation är allmänt kränkta. För ni inser att man kan vara kränkt över allt va? Jag undviker barnprat, men ställer gärna andra frågor till ytliga bekanta för att jag är intresserad och vill lära känna dom.
En person jag träffade hade nyss fått barn, frågade då vad barnet skulle heta, fick då till svar att de vet inte och att det var sån hets!! Herregud måste alla fråga?!
Är också med i en grupp för tvillingar, där många beklagar sig över hur korkade människor är som frågar om de är tvillingar.
Jag ber alltid om ursäkt om jag gör någon ledsen, då det är deras upplevelse och de har rätt till den, men kan vi också börja inse att vi äger vår kränkthet själv? Och att vi har ett val att ta illa upp eller inte? Majoriteten av människor vill oss väl, och frågar just för att vi är sociala varelser.
”Vår generation”.. Vi är ju rätt breda i generationerna här ?
Jag utgick ifrån 90-talister.
Fast att reagera när någon ställer för privata frågor är inte att bli ”kränkt”. Låt oss inte överanvända det ordet.
För övrigt så tror jag att många här verkar vara väldigt unga och har inte lärt sig än vad som är passande att prata om och inte.
Är det för privat att fråga vad barnet heter eller om dina barn är tvillingar?
OT Knivmicke har träffat sina barn för första gången på fyra år. Har han inte fått ha umgänge innan?
Reagerade också när jag såg det. Men har ingen aning vad som gjort att han inte sett dem på fyra år.
Barnen har ju varit omplacerade hos en annan familj och Sindy fick tillbaka de för ca ett år sen. Micke verkar ha varit djupt nere i sitt missbruk och förhoppningsvis har han tagit tag i det nu. (Källa Nemo Hedéns podd om missbruk där Sindy pratade öppet om allt detta)
Som min kollega på jobbet: du kommer vilja ha barn när du träffar rätt person. Och jag säger nej och personen fortsätter säga: klart du kommer barn är det bästa som finns.
Vidrigt.
Börjar bli lite irriterande att få henne att förstå motsatsen.
Lägg inte energi på det, hon är som flera här, kommer aldrig fatta hur tydligt det än förklaras.
Måste säga till min man att vi inte är rätt för varandra. 19 bortslängda år, attans!
Eller min kollega när jag bara konstaterar att jag inte har barn: ”Men än är det inte för sent :D”. Hon blev tyst när jag ställde frågan tillbaka vad som fick henne att tro att jag ens ville ha barn.
Jag glömmer aldrig när en kollega (20nånting) var gravid och skulle annonsera detta på jobbet på ett ”skojigt” sätt. Så hon och en annan kollega köpte en tårta med en bebisfigur på och ställde i personalrummet. Sedan var det instruktioner om att alla som kom på fikarasten skulle gissa vem i personalgruppen (vi var ganska många kvinnor mellan 20-30 då) som var gravid. Det var väldig många som blev ganska ledsna av allt detta.
Men vem i helvete kunde ens tro att det där var en bra idé? Använder folk inte sina hjärnceller överhuvudtaget? ?
Vill du berätta mer? Omåttligt nyfiken på hur hon kunde tycka att det var en bra idé, och vad som hände efteråt.
Det var tydligen en ”kul grej”. Och när vi försökte säga till henne att det kanske inte var en så bra sak att göra så blev hon mest upprörd över att vi inte bara kunde vara glada för hennes skull istället. Så mognadsnivån var ungefär som hos vissa här ovan ?
Säg typ ”förstår att du unnar mig att få barn eftersom du verkligen verkar gilla barn. Men för mig är det inte intressant och inget du egentligen har med att göra”. Fattar hon inte då, ja då finns inget hopp
Otroligt tröttsamt att ha blivit tillfrågad detta de senaste 20 åren och få mothugg när man säger att vi inte vill ha barn.
Folk kan gå helt i spinn över att man verkligen inte vill.
Tack och lov är alla mina närmares vänner också utan barn, frivilligt.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan vilja ha barn men jag skulle fan aldrig säga det och aldrig börja tjafsa emot som de allra flesta som har barn gör när de får ett simpelt svar som ”vi vill inte” när barnfrågan kommer upp.
Precis, varför kan de inte bara acceptera det? Det är mitt liv, inte deras, ingen tvingar dem att avstå??
Kan inte heller förstå, men det säger man ju inte. För man har hyfs, till skillnad från dem…
Brukar säga att vår katt är vår bebis. Inte jättepopulärt hos svärmor.
Förstår att det inte är så poppis ??♀️
Varför ska hon bry sig ?
Är snart 30 och har varit tillsammans med min kille i 8 år. Vågar inte ha på mig omlottkläder för jag är rädd att folk ska tro att jag är gravid. Vi ska gifta oss i hemlighet i höst och är så himla rädd att folk ska anta eller börja fråga om graviditet.