Öppet Spår

422 kommentarer

?

En fråga till er jurister, paralegals och advokater:

Jag kan inte bestämma mig för om min LIA ska vara på myndighet eller advokatbyrå. Det jag brinner för och älskar är ju brottmål.

Jag tänker att risken är stor att jag bara kommer få göra ”basic” uppgifter och inte utvecklas om jag är på myndighet vs byrå.

Var gjorde ni er LIA och vad tyckte ni?

Jag är jurist men vet inte alls vad LIA är?

Lärande i arbete

Praktik! (men kom på att jurister inte har haft det haha)

Formulerar om frågan då: till alla som gjort LIA eller jobbat på både byrå och myndighet – vad tycker ni var bäst?

LIA som vad???

Paralegal, juristassistent.

Jag gjorde praktik på en ambassad (APU). Sök till byrå!

Lia = lärande i arbete. Dvs praktik.

Och varför skriver man inte praktik? För många bokstäver?

Ingår praktik på juristprogrammet nu för tiden?? ?‍♀️ Jobbade många år på advokatbyrå och tror att arbetet är ganska enkelt och rutinmässigt som praktikant, oavsett ställe.

Nej det var jag som tänkte fel, ingår inte i utbildningen till jurist.

Det kan skilja mycket mellan byrå och myndighet om du praktiserar som blivande paralegal så därför ville jag veta vad de som gjort LIA tycker.

Sök dig till medel/liten byrå så ät sannolikheten störst att du får prova varierade uppgifter 🙂

Gör praktik på en tingsrätt! Då får du se hur brottmål döms och har en erfarenhet som är guld värd på byrå.

Skulle rekommendera tingsrätt om du har den möjligheten 🙂

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Kan ni ge mig tips på en bra te kalender?
Innan någon kommer med kommentarer som ” Googla!” Jag är inte så förtjust i te och tänkte ge bort den till en som dricker te.

English Tea shop

Tack för tips. ?

Bluebox brukar väll ha en . Eller hälsokostaffärer.

Då blir det väl hälsoteer?

Jag har bara hört gott om Mumins tekalender!

Teadventskalendern ☺️

Vet du vilken sorts te personen tycker om? Jag som tedrickare tycker inte så mycket om örtte och skulle ha svårigheter att plöja igenom en kalender med örtte. En tedrickande kompis dricker bara svart te och skulle inte ens börja plöje igenom nån kalender som innehöll nåt annat än svart te.

Den jag ska ge den till testar nya sorter för att hitta nya favoriter. Om det är ett par sorter som inte faller i smaken så är det ingen fara.

Mumins! Sååå mysig och goda smaker ?

Var lite osäker på om det skulle komma en i år.
Jag får hålla utkik efter Mumin. ?

Jo det finns ? Sök på Mumin tekalender 2022 ?

Tekännare vill nog inte ha massa jordgubb-, citronpaj och rabarbersmak… vill att mitt te ska smaka te.

Kränku alla dagar i veckan!!

Kusmi eller Tehuset Javas är bäst.

Kränku har en fantastisk tekalender!

TW kroppsvätskor!!

Okej nu är jag trött på att fundera på vad det är för fel på min mage/tarm ? jag har blod i avföringen minst 1 gång i månaden och har haft magproblem i över 10 år. Jag har gjort rektoskopi flera gånger som inte visat något konstigt förutom en gång såg man millimetersmå blåröda prickar vid ändtarmsöppningen. Jag har gjort koloskopi en gång som inte visade något onormalt. Jag har inte glutenintolerans eller laktosintolerans men är känslig mot laktos så jag äter laktosfritt till vardags. När jag var yngre hade jag mycket problem med att jag var lös i magen. nu på senare år är det tvärtom att jag oftare är hård. Det kommer blod och slem med jämna mellanrum, ibland mycket och ibland lite, det enda jag kan komma på som inte har gjorts är gastroskopi..

Ska jag fortsätta höra av mig till vården eller ska jag bara acceptera att det är så här det är? Typ tänka att det säkert är hemorrojder eller ngt. Det sägs ju att man ska höra av sig om det kommer blod men dom har inte hittat något dom gånger jag varit dit så varför skulle det vara annorlunda nu tänker jag. Trött på att fundera på det här. Kan jag chilla?

nej du ska stå på dig och kräva alla blodprover som finns. jag hade blod i bajset förut under en period, överdrev som fan på VC och sa att jag typ spydde blod osv osv osv massa extrema saker eftersom ingen tog mig på allvar då jag är ung. ingen tar någon på allvar inom vården så stå på dig om du måste. nej du tar inte upp massa plats och tid för någon som är sjuk på riktigt, för du kanske är det!!! och ett blodprov tar 10 MAX 10 min.

Grejen är att dom där proverna aldrig visar ngt så jag vet liksom inte om det är någon idé? Allt jag vill är att veta varför men det är tydligen jättesvårt.. hade egentligen velat göra gastroskopi bara för att ha gjort allt om du förstår

Det här är en otroligt dålig idé. Läkare ser ofta igenom de som överdriver och det blir väldigt konstigtom du säger att du spyr massa blod och man inte hittar någonting. Nej var ärlig så får du bra råd från din läkare. Det är inte säkert att du behöver göra fler koloskopier men det kan följas med enkla avföringsprover. Det är inte så många relevanta blodprover, Hb för att se att du inte får blodbrist av blödningen och CRP för att se att det inte är en stor inflammation. Om avföringsändringen kom efter sista koloskopin, dvs du fick förstoppningstendens nyligen, skulle man antagligen göra en ny. Eller om du gått ned i vikt.

Bara prata med din läkare, det är bra samtal med läkaren som gör att du får rätt vård, inte flest möjliga prover.

Slem kan man få om man är riktigt hård i magen.
Det är för att det ska bli lättare få ur sig. Är det blod i början eller hela vägen? Man spricker vid hård mage och då kan det komma lite blod.

Det är olika.. idag har jag varit hård och efter att de släppte kom det blod och slem. Inte lika mycket som det gjort förut när hela toan varit helt röd men de oroar mig för att det händer så ofta

Anonym 20:17
Det låter ju inte alls bra.
Håller med Mami här under om att testa om det handlar om allergier eller om du är överkänslig mot något. Om läkarna inte hittar fel och tarmen ser bra ut så får man bena ut vad det kan bero på.

Hur ser tarmluddet ut i tarmarna?
Är de infekterade eller skadade så kan man gå olika problem.

Tack för att du är så gullig när du svarar! Jag får alltid nog av dom här problemen efter ett tag och söker vård men det känns som en evighetscirkel som aldrig tar slut.. kanske bör prova det Mami skriver eller be om en gastroskopi men det kanske man inte får lättvindigt

Anonym 20:31
Du kan alltid skriva en egen remiss.
Ett alternativ är att prata med en dietist för att se om något i kosten kan ppverka tarmen och gå den vägen till sjukhuset.
Ett annat alternativ är att gå till en privat läkare i länet och få hjälp den vägen.

Ge inte upp, ta djupa andetag och sök vidare. Ett tredje alternativ är att hitta läkare som är experter på just tarmen och be om råd. Är du duktig på engelska så kan du söka läkare i England. De brukar ha många experter i olika ämnen. Tyvärr ligger Sverige långt efter när det gäller just sjukvård.

Lycka till och ge inte upp. Säg till så hejjar jag på dig. ?

Sverige ligger inte efter i sjukvård, utan har tvärtom ett av världens bästa vårdsystem.

Slem kan man få vid riktigt hård mage. Det är kroppens sätt att smörja. Då man lätt spricker vid hård mage så kan det komma blod den vägen i avföringen.

Slem är vanligt vid magsår.

Tänker mjölkproteinallergi? Även om det inte visar att du är allergisk på provtagning så kan man bara allergisk (icke igE-medierad mjölkproteinallergi). Då får man helt enkelt testa utesluta mjölkprodukter och se ifall det blir bättre och efter ett tag, säg några månader, provocera och se om symptomen kommer tillbaka. Tänker att det kan vara värt att testa om du inte redan gjort det. Mitt barn hade nämligen problem med blod i bajset, magknip samt diarré (bland annat) innan vi upptäckte att det berodde på allergi.

Ja jag ska kanske prova det.. vill bara veta varför min mage/tarm är så jäkla knepig!

Har du provat att äta enligt Fodmap?

Alltså det använder man vid irriterad tarm.

Jag har övervägt att prova fodmap och ännu mer ju oftare detta händer. det kanske kan ge något!

Om du har irriterad tarn (IBS) är det 70% chans att du får hjälp av Fodmap. Värt att testa iaf.

Kollat kalprotektinvärdet?

Ja, det har varit på 150 som högst, sist tog jag ett i våras om jag inte missminner mig och det låg på 100

Kan det vara IBS. Gå till en expert.

IBS har nämnts några ggr som en potentiell anledning men inte mer än så

Tyvärr gör vården exakt NOLL om du har IBS. Fick remiss till dietist och thats it. Dock är det ju svårbehandlat och det finns inget botemedel. Handlar mest om att se över sin kost.

Fast nu har dom kommit fram till att botemedlet kan vara en avföringtransplantation från en frisk människa. Dock görs inte den behandlingen ännu j Sverige.

Vad jobbigt för dig. Självklart ska du utredas mer tycker jag. Endast en koloskopi låter lite för så många års problem.
Gastroskopi kanske också bör övervägas.
Har du problem med menstruation? Jag själv har blödigt ofta och mycket från tarmen, visade sig vara endometrios (med största sannolikhet, har endometrios på äggstockar och blodet kom i samband med mens/menssmärtor). Är kanske inte så vanligt, men ändå. Finns samband med mens?

Boka tid hos VC, du ska inte gå och blöda så ofta.

Tack för svar! Jag har inga problem alls med mensen tack och lov så endometrios tror jag inte på. Borde kanske kontakta vc igen ja, skrev detta inlägget just för att jag känt mig så påstridigt. tänkte att jag kanske överdriver

Tycker absolut inte att du överdriver!

En tröst i natten. Som 80+. Känner igen historien. Som 20+ ordinerades jag sulfatabletter. Sa till mig själv, inga tabletter, acceptera att leva med detta. Och det har jag gjort, det blev inte sämre. Idag som 80+ känner jag min mage. Rutiner i matväg fungerar bäst, mycket vatten. Och är det sämre/jobbigt någon dag, i morgon är det bättre. Chilla!

Omöjligt att du är ”80+” som sitter och läser den här bloggen och som avslutar ditt inlägg med ”chilla”. Varför ljuger man ens om en sån sak?

Haha, jag tycker iofs inte heller personen osar 80-åring så stämmer in i ifrågasättandet. MEN min farmor är 80+ och är så cool, smsar med emojis, hänger med i TikTok-trender och skulle lätt kunna använda ett uttryck som ”chilla” ?

Ibland kan det vara en parasit eller något som har suttit år efter en resa. Finns privata ställen som göra prov vården inte gör. Kolla Fysiolabbet (Stockholm) men det kan finnas andra platser som gör liknande.

Era bästa poddar? Allt utom typ true crime gärna

P3 och P1, där har dom intressanta avanitt om blandade saker, speciellt P3.

Historiepodden

Kompaniet

Allt du velat veta

F l ash back forever
Svenska folkets historia
Myter och mytologier (heter den så?)

Fråga Anders och Måns.

Louise och Julia poddar ?

Tack för kaffet podcast

Rangordnar mina favoriter:

Ursäkta
Alex och sigge
Relationspodden
Filip och Fredrik
Fredagspodden
Nu börjar livet
Två meter dumheter
Inga beiga morsor
Schulman & geniet
Måndagsvibe
Det skaver
Sweet but psyco

Crazy town
The daily messiah
Kefferepet

Nordegren och Epstein (i P1) och Lantzkampen

Myter & mysterier ?? Och Allvarligt talat!

Av någon anledning har allt gått väldigt fort med killen jag dejtar, och vi beter oss i princip som att vi är tillsammans (rent fysiskt alltså, inte med ord) när vi umgås. Känner mig nu lite obekväm av detta eftersom vi egentligen inte känner varandra så väl.

Är det för sent att gå tillbaka ett ”steg”? Någon som varit i samma sits?

Nej det är inte för sent om det är vad du vill.

Känns väldigt svårt att göra det utan att det blir märkligt och sårade känslor. Hur gör man isåfall på ett smidigt sätt?

Man talar om att man tycker att det går lite fort fram och förklarar vad det är man tycker att man vill sakta ner med.

Tack för svar men enligt tidigare liknande erfarenheter så har den andre tagit väldigt illa upp och blivit osäker. Får se hur jag gör!

Då får du väl fortsätta i den här takten. Det är liksom de två alternativen du har att välja på, sakta ner eller fortsätta.

Obs ej sagt drygt

Precis så! Förstår att det kan vara jobbigt, men det är samtidigt väldigt bra att vara kommunikativ och ärlig redan från början.

Jag förstår vad du menar men jag tänker på ett sätt att de har det fysiska vilket är otroligt intimt, varför skulle det inte gå att ”backa” ett steg och även kunna få det psykiska tillsammans.

Samtidigt kan man känna att är det lätt så är det rätt. Om du inte ät bekväm så är det såklart helt rätt att bromsa men det är inte heller fel eller dåligt att det går fort i en relation

Det sista gäller väl bara om båda är nöjda med hur fort det går. Att en tycker att det går FÖR fort och blir obekväm så är det knappast rätt tempo.

Nej och det var just därför jag skrev att om hon är obekväm är det rätt att bromsa. Men tycker att man inte ska bromsa för bromsandets skull om du förstår vad jag menar.

Om du känner dig obekväm med er relation är det nog helt ärligt inte rätt relation för dig.

Har tvärtom känt mig väldigt bekväm med honom därav det gått så fort antar jag. Det är nu när jag ensam reflekterar över det som dessa känslor kommer fram. Alternativt är det min destruktiva sida som vill förstöra detta eller bara mitt obehag inför intimitet :/

Känns spontant som att det är precis så du ska lägga fram det för den andre. 🙂

Oj vad jag känner igen det här! Har träffat en kille som jag har noll dåligt att säga om, vi har umgåtts ganska mycket och kommit varandra nära på kort tid. Min kropp har då slagit bakut och vill bara saboteeeeera. Jag har pratat med honom om mina känslor kring det. Det togs emot sååå väl vilket också gav mig bekräftelse på att han är en person jag inte bara vill schabbla bort. Det kändes fint! Men jag har kvar känslan i kroppen ändå, försöker bara ta det väldigt lugnt nu och inte ses lika mycket

Har du träffat hans son?

Menar du att ni fiser o bajsar med öppen dörr eller att ni lägger er i varsin soffa efter middagen ?

?

Vad är ditt ickestuderande barns ursäkt till att vara arbetslös? Dvs om det inte är ute och reser eller är sjukskriven tex.

Man får inte få ett jobb trots att man sökt?

Vet inte hur du menar men antar att du menar en längre tid? Inte bara under tiden man söker. Jag har inget att komma med då mitt barn har jobbat sedan 16 år och blir erbjuden nya arbeten hela tiden men antar att en bra idé är att ta vilka arbeten som helst förr att få erfarenhet. En arbetande personal är alltid mer attraktiv på arbetsmarknaden än en arbetslös. Då talar jag utifrån egen erfarenhet, arbetade tidigare på en arbetsplats där jag var delvis inblandad i nyrekrytering.
Hellre en sökande med bra referenser från vilket arbete som helst än en endast med utbildning men helt utan arbetserfarenhet.
En person som arbetat inom service eller städ med goda vitsord visar på en som inte är rädd för att hugga i. Hör en del prata om att de ej vill arbeta med saker som ej är inriktade på det de utbildat sig till utan hellre avvaktar i väntan på ”rätt” arbete.

Detta är jätte larvigt, jag vet. Men varje gång vi ska träffa sambons familj så får jag ångest innan?? Dom har inte gjort mig något illa, men sen vi fick vår dotter så får jag det VARJE gång. Någon som varit med om samma eller har något tips på att få bort den känslan?

Har du funderat på varför paniken uppstår? Är något annorlunda sedan ni fick en dotter? Tråkigt att höra hur som

Kunde varit jag som skrev detta.
Har superfina svärföräldrar men sen vi fick barn oroar jag mig mycket innan vi ska dit.
Hos mig handlar det om att de är väldigt på vårt barn i kombination med att jag har svårt att släppa kontrollen. Det pratar mycket om när de ska ha henne själv och hon ska sova över där. Hon är 7 månader. Vilket gör mig väldigt stressad. Men det har blivit bättre. Lättare när bebis är större och själv kan krypa ifrån om det inte passar, innan skulle de hålla kvar henne i famnen även om hon gallskrek.
Så för mig har det varit en kombination av att våga släppa kontrollen och hon är större och ha mer egen vilja.

Tack!!! <3

Träffa dem oftare

Träffa inte alla på en gång ? Träffa mamman eller pappan hemma hos er eller på bortaplan ?

Gällande svärföräldrar tror jag många känner en press, mer eller mindre, över att ge ett gott intryck. En (ofta ogrundad) oro över att bli kritiserad kan då följa med. Speciellt med ett nytt barn, när man själv är i en ny roll och kan vara orolig över att man inte vet allt som man ”borde” eller gör ”rätt”.

För många svärföräldrar är dock det viktigaste att få träffa barnen och barnbarnen, så om du låter din ångest ta över kan det leda till att du undviker träffar, vilket kan leda till besvikna svärföräldrar och plötsligt har en ond cirkel bildats. Så, träffa dom oftare och bli bekväm i din roll som mamma med svärföräldrarna i din närhet, så blir det nog bra!

Någon med erfarenhet av att lasra bort akneärr? Funkar det till att börja med, hur många behandlingar krävs och vad brukar priset ligga på?

Har vänner som gjort laserbehandlingar mot detta. Ca 2000kr/gång och ca 8-10 gånger för ett betydande resultat. I kombination med tretinoin 0,05 kräm övrig tid.

Tack! Har länge funderat på att göra detta men visst krävs det att man inte längre har aktiv akne?

Lasra inte ansiktet! Snälla, gå in på realself eller på grupper på Facebook. Tusentals offer med bestående men i ansiktet efter laser och ipl. Kirurger går nu även ut med att laser kan förstöra fettlager i ansiktet.

Vad är det som lockar fram alla dessa mammapoliser? Jag är genuint nyfiken på varför man triggas och provoceras så av att alla gör olika. För några år sen gjorde ju expressen en artikel om mammatrollen där de själva uttalade sig, och alla var anonyma. Så man tycker sig ha rätt att mästra och kasta skit på andra, men vågar inte stå för det?
Och nej, det handlar inte om att man inte går ha olika åsikter. Det kan man ha utan att smutskasta andra eller utropa sina egna åsikter till allmänt facit.

Svaret är mycket enklet, mammor gör ALLTID FEL enligt andra mammor.

Expert på sitt eget barn = expert på alla andras barn också ?

Är relativt nybliven mamma och har typ inte träffat någon sån än. Är det bara trollmammor eller finns de ute i allmänheten också?

Leave trollmor out of this!

Skönt! Jag är gravid och får kooonstant kommentarer. ”Du kommer gå upp i vikt”, ”göt inte planerat snitt”, ”du MÅSTE amma för det är det bästa för barnet” osv osv.

Utan att de vet mina tankar kring förlossning och amning. Har dock gått ner mycket i vikt, och tydligen stör det jättemånga ? ”Vänta du bara..” får jag höra heeeeeela tiden.

Kan bara tänka mig hur det blir när bebisen är ute ?

Många kvinnor med barn är så besatta av andras graviditet/föräldraskap upplevelser jag, tex på jobbet.

För att folk väljer att göra så mycket korkade och egoistiska saker mot sina barn?

Men hallå hur kan du skriva så. Alla föräldrar behöver ju vara ifrån deras barn i veckor i sträck. Annars är de inte bra föräldrar.
Helst ska man gnälla över förlorad egentid innan barnet är född också.

Och här gömmer ni er – trollen ?

*sina/sitt – inte deras

Japp här sitter trollen och trycker. För gud förbjude att alla inte gör exakt som dom i sitt föräldraskap. Då måste de ju fram och mästra och gnälla. För sjävklart är ju de allvetande om vad som är bäst i andras familjer.

Vi planerar på att flytta till Stockholm och köpa hus/lägenhet. Vi vill så småningom skaffa barn. Vad hade ni valt:

1. Köpa lägenhet i innerstan i Stockholm
2. Köpa hus i valfritt område utanför Stockholm

Budget är ca 10 miljoner.

Utanför Sthlm i lugna områden med nära till naturen

Min enda grej är att jag har arbete inne i stan och jag gillar stadskänslan. Samtidigt är jag från en mindre stad i norra Sverige och älskar naturen och vill ge mina barn närheten till naturen och ha en gård att leka på.

Om bostadspriserna kommer ner tillräckligt mycket kan du köpa en villa i Enskededalen.

Statsradhus i närförort kanske passar er? Typ ursvik/järvastaden i Solna/Sundbyberg

Sundbyberg är inte närförort…

Sorry, läste fel , tyckte det stod Sollentuna ???‍♀️

Ett mellanting är Finnboda/Kvarnholmen. Nära stan, nära vatten, nära natur och jävligt barnvänligt. Där får ni mer lägenhet för pengarna än innerstan och väldigt fin livskvalité utan att känna sig för off!

Samma med Hammarby sjöstad/Sickla

Ja det är så fint där och sen bara båten till city eller Lidingö ?

1. Södermalm
2. Nacka

Eller 2.Saltsjö-Boo, Solsidan etc om pengarna räcker

Finns det villor i dessa områden för 10 miljoner?

Nej.

Definitivt Ii Saltsjö-Boo men kanske inte Solsidan

Ja, några. Kolla på Hemnet.

Utanför, alla gånger! Stockholms innerstad är så gråtrist när man har barn, man måste gå på miljoner långa trottoarer för att komma till en park med femton barn per kvadratmeter. Usch. Innerstadsbarnen är dessutom de som använder mest droger i tonåren.
Nä, längre ut är det mindre snobbigt, mer natur och mer blandad befolkning. Sikta på ett radhus i Bromma, det funkar med er budget, eller ett riktigt fint hus längre ut. Sollentuna är fint, till exempel.

Va? I alla villaförorter finns det ju typ inga lekparker och de som finns är helt öde. Alla vi känner som flyttat till hus och radhus klagar på att det är så tråkigt att gå till parken för att det är typ inga barn där, Alla hänger bara på tomten. På Kungsholmen är det tex supernära till en massa stora grönområden och parker samt vatten. Barnen träffar alltid kompisar när man är ute och som vuxen finns alltid någon att prata med om man vill. Bland de exempel du tog upp är ju Bromma inte direkt osnobbigt och blandad befolkning ?

Jo jag bor i Bromma och det är 26% utländsk bakgrund i mitt trevliga kvarter enligt valbevakning. Plus att alla lekplatser här är trevliga, stora och alla ses där efter förskolan pga 1 minuts promenad.

Bodde i Abrahamsberg i Bromma i ca 30 år, så mysigt och trevliga människor, mycket ungar i parkerna! Har tre söner och det var alltid full rulle med alla kompisar och fina grönområden + nära till stan?

Grönområden med ditt mått hur är det?
Såg ett område närheten av Kungsholmen där barnfamiljer samlas på helgerna. Typ en inhängnad sportgård. Vilken ångest det gav.

Eller Hagaparken. Som en låtsas naturdel.

Alltså där jag bor finns jättestora fina ibland proppfulla lekparker (aspuddsparken tex). O grejen med hus ÄR väl att man kan ha egen pool/ vattenspridare studsmatta krocket osv hemma ? Närhet till toalett pappan steker lite pannkakor osv ? Alltså behovet av att uppsöka lekparker upphörde för vår familj omedelbart då vi köpte hus, barnen har 5-10 riktigt bra kompisar inom en radie på 100 meter. Aldrig i LIVET att jag någonsin åker in till vasaprken väntekö på gungor köpa bulle för 59 kr st och går på en toa som svämmar över av kiss o bajs igen och betalar 30 spänn för det.
Tyckte det var charmigt att bo i stan när vi än så länge hade 1 mkt litet barn men kan som sagt inte föreställa mig det igen.
Här i huset njuter jag av att sitta i vårsolen med hunden lös på tomten, barnen hoppar studsmatta 1h sen går de till ngn kompis eller cyklar 8 varv runt kvarteret för att sen gå in gå på en ren varm toalett öppnar kylen tar varsin dricka o så rullar det på. OM vi får tråkigt finns det mkt förskolor/skolor i närheten där man gärna får leka på helgerna .

Bor på Kungsholmen med barn och det är fantastiskt! Vi har massor med parker ett stenkast från lägenheten och vattnet precis nedanför. Superbra förskolor och skolor, och området blir som en ”småstad” i sig då man har sina ställen och springer på folk man känner hela tiden. Dessutom får man mer tid med barnen för att man slipper spendera massa tid på tunnelbana och liknande. Så trött på att folk ska prata negativt om att bo i stan.

Beror på hur ni bor nu och vad är ni vana vid? Vad värdesätter ni rent boendemässigt?

Är ni unga? Om jag inte hade varit 35 , skulle jag utan tvekan börjat med stan. Roligare att ”komma in” i staden samt bekvämt om arbetet är i stan. Lätt att i början vara spontan och dra med på AW med kollegorna, testa ett nytt jobb och följa med på ”de där födelsedagsfirandet” utan att behöva betala dyr taxi eller åka långt .

Tips : Gärdet/ Karlaplan. Lugnare område och hemtrevlig känsla, fast det ligger ”i stan” samt stenkast ifrån Djurgården och Gärdesfältet som är faktiskt grönområde att promenera kring.

Nytt grym* skulle de vara

Vi är 29!

Ja men dåså, då hade jag provat stan faktiskt 🙂

Innerstan.
Hade älskat att vara ett stadsbarn själv.

Personligen hade jag nog bott i lägenhet i stan, men kanske lite mer perifert. Har bott på Gärdet i flera år (så trevligt runt Tessinparken) och gillar det! Både Djurgården, Gärdesfältet, Stora Skuggan och Lill-Jansskogen är ju ändå relativt stora naturområden, det finns skog och mindre kurerad grönska, det blir fina promenadrutter, går att cykla till badställen genom skogen osv. Samtidigt är det supernära stan, jag bodde vid Karlaplan och cyklade på mindre än 10 min till mitt jobb vid Stureplan. Däremot finns mer begränsat med restauranger, små kafeer, folkliv och den typen av grejer jmf med exv Söder eller Vasastan.

Hus i Nacka! I te x Älta kan du få ett rätt stort för 10 miljoner. Nära natur men också buss in till stan på ca 20 min.

Har ni inte barn än så skulle jag rekommendera lägenhet i stan! Bor på Kungsholmen och tycker det är den bästa kombon av nära natur parker och bad men också nära city. Inte lika ängsligt som söder eller Vasastan. Jag har växt upp i hus i nacka och visst är det fantastiskt i sig men som ungt par hade jag tyckt att det känts lite segt och dött, som nån skrev så kan man inte vara lika spontan pga kommunikationer och buss/pendel som går mer sällan på kvällar.

Ängsligt som Söder?

Norra Djurgårdsstaden kan jag VARMT rekommendera. Dyrt, men du får ändå en trea-fyra för 10 miljoner. Ligger precis intill skog och natur samt vatten.

Innerstan, det borde alla få prova minst en period i livet.

Vilken mardröm. Vilken jäkla mardröm det låter som. Skulle ALDRIG vilja bo inne i en stad.

Eh ok. Alla är olika ??‍♀️

Hammarby sjöstad

Finns det hus där som man inte ser rakt över till grannen?

Jag blir alltid så förvånad att folk vill betala svindyrt för att bo så.

Alla vill inte bo isolerat långt bort från allt ?

Hur menar du att det är värre än innerstan?

Vi såg inte till grannarna iaf ?

Inget av dom faktiskt. 10 miljoner kommer man inte jättelångt med om du vill ha tre sovrum. Men en lägenhet i en närförort hade jag köpt! Typ Bromma, Hägersten, Sumpan. Då får du relativt nära till stan men ändå mer natur och mer (lägenhet) för pengarna.

Vad tror du själv?

Alltså bingo kan inte servera frukost eller lämna barnen till skolan utan att mobilen ska vara i ansiktet på dom med blixt, helt sjukt vad han ska filma hela tiden låt barnen va!

Helt sjukt beteende. Inget kan göras utan att dokumenteras på instastory? Stackars barn

En av anledningarna till att jag avföljde, ni borde också prova det ?

Är det nån här som flyttat hem igen för det inte funkar att bo själv? (lång text incoming)

Jag flyttade hemifrån för ett halvår sen och det har varit ett rent helvete. Jag har adhd med autistiska drag samt väldigt mycket ångest och jag får verkligen inte vardagen att fungera öht. Mitt största problem är att jag inte kan ta hand om mig själv. Det är inte att jag inte vet hur man gör och det är inte för att jag är lat, jag lyckas bara inte ta tag i det, och när jag väl tar tag i något (typ laga mat) så tar det så sjukt lång tid och efteråt är jag helt slut. Fattar verkligen inte hur folk hinner med mer än typ 2 små saker om dagen, om jag tar en dusch och kokar pasta så är det plötsligt kväll

Jag äter centralstimulerande och har kontakt med läkare och sköterskor på psykiatrin samt en kurator på umo (är 22). Jag väntar på arbetsterapeut men väntetiden här ligger på 2 år, har provat ut olika centralstimulerande med olika doseringar sen april och det är en så jävla långsam process och jag har kämpat som fan med att försöka lösa bo-själv-problemet själv, men det går inte just nu och jag börjar ge upp.. Bor mycket hos min mamma och hon har sagt att jag får flytta hem igen om jag vill det, men jag får sån jävla ångest över att det känns som ett så stort misslyckande. Jag skäms verkligen över det här. Känns som att jag är den enda i världen som inte får dom här självklara grejerna i livet att fungera och jag mår så dåligt över det

äsch, snart med de nya priserna så kommer vi alla få flytta hem till mamma 🙂 bättre att du flyttar hem och mår bra än bor själv och har ångest eller?????

Då får jag flytta till himmelen. Men har du boendestödjare. ?

Inget misslyckande. Jag tycker det är bättre att du flyttar till din mamma nu innan allt är helt åt helvete.

Det finns lägenheter som är anpassade efter människor med diagnos. Det är antingen ett gruppboende med personal eller en lägenhet med personal som kommer då och då. Du har även rätt till boendestöd som kommer och hjälper människor. En del behöver hjälp med att tex städa, tvätta eller ta mediciner.

Se inte detta dom ett misslyckande utan se det som en lärdom. Skriv ner det som inte funkade och ta sedan hjälp med att få stöd i just de sakerna som blev fel.

Lycka till. *kram*

Självklart ska du bo med mamma! Det är ju perfekt. Inget misslyckande på något sätt, tvärtom ett starkt val och du satsar på din egen hälsa.

Jag har inte ens psykisk ohälsa men bodde med pappa i flera år när jag var runt 30. Det var ju guld. Mysigt att bo med pappsen, bra för ekonomin och fina minnen nu när pappa är död sedan länge.

Jag är helt övertygad om att vi människor blir (minst) låggradigt depressiva av att bo själva. Depression som dessutom kan te sig som låg motivation.
Det är det viktigaste rådet jag har gett mitt barn: att aldrig bo själv utan åtminstone skaffa hund.
Detta säger som introvert som kunde vara själv på mitt rum och läsa hela dagarna och nätterna när jag bodde hemma.
Hoppas allt reder sig. Vi är sociala väsen. För hundra år sen kunde det sova en hel familj med många barn i EN säng i Sverige.

Jag samsov med min förälder och det var det värsta jag varit med om. Inte alls kul att dela säng, även som barn. Jag tycker det är viktigt att man får ha sin egen privata sfär.
För övrigt så tycker jag att bo med någon som vuxen är bara värt det om det är någon du verkligen mår bra av och trivs med på flera plan.

Poängen är väl atg man ska få göra det man själv vill. Om barnen VILL samsova eller bo hemma ska dom få göra det.
Obs samsova som barn, ung vuxen kanske om man vill haha

Att de delade säng var en nödvändighet. Sverige hade sämst boendesituation i hela Europa. Men vi tar så ofta för givet ska vara på ett visst sätt för att det har varit så under en generation. Min boomerpappa sov i vardagsrummet med hela familjen när han var liten.
Nu har ju samsovning blivit en uppfostringstrend.

Nja, det beror på. Om man har ett väldigt socialt jobb och mycket vänner så är ju hemmet ens trygga, lugna oas om man bor själv. Med t.ex. sambo eller rumskamrater upplever jag det svårare att få till egen space och kvalitetstid ensam och blir lätt överstimulerad och får symptom på utmattningsdepression om jag aldrig får andrum under längre perioder med både samboende, jobb och vänner/familj på schemat.

Precis samma för mig!

Det låter toppen … men bara så länge du håller dig frisk tyvärr.

Om du känner att du skulle må bättre av att bo med din mamma ett tag igen så tkr jag att du ska göra det, och försöka släppa känslan av misslyckande så gott du kan. Tänk vad fint att du har en mamma som erbjuder det! <3
Det är otroligt mycket en ska klara av i sin vardag. Det är svårt nog utan diagnoser. Så det är verkligen inte konstigt att du inte klarar av det, när du inte ens får rätt stöd pga kö. Jag tror att rätt arbetsterapeut kan hjälpa dig massor, men det är ju en tid tills dess. Så gör de anpassningar du kan så länge, så att du får mår så bra som möjligt 🙂
Jag hade en kompis med ADHD som fick hjälp via en app med högkostnadsskydd och de hade även arbetsterapeut, kan det vara något för att börja med några små steg?

Åh inte alls ett misslyckande, du har ju kommit fram till en lösning. Du har ett helt liv framför dej att så småningom flytta hemifrån igen. Var glad att du har en mamma att flytta hem till. Gör det som är bäst för dej, inte hur en del andra gör. Alla gör olika.

Om mamma är okej med det, du kan ju tex erbjuda hyra, så förstås, flytta hem om det är bättre!? Sen om det känns senare, typ nåt år att du vill pröva igen så go for it!

Det finns ingen skam i att flytta hem. ? Glad att läsa att du har insikt i din problematik och att du sökt hjälp. Låt det ta den tid du behöver att klara av det på egen hand, det är ingen stress. Bättre att ta dessa steg lite senare än andra än att sätta dig själv i en situation som blir överväldigande, ta hand om dig! ?

Måste inte vara allt eller inget? Bo kvar men din mamma kommer och hjälper till?

Jag tänkte kolla på Netflix, vet ni någon bra serie på Netflix? Ha en trevlig kväll.

Sex education
(The Fall om set finns på Netflix nu, tidigare gjorde den det men vet inte hur det är nu, har ingen Netflix).

Marcella
Arrested development

Dead to me
Good girls

Snabba cash

Russian Doll

Dahmer var jättebra, men den bästa serien som finns på netflix måste vara Peaky blinders. Perfekt att sträckkolla över en längre tid.

Vad har ni för tankar kring årets säsong av Bachelor? Tyckte säsongen kändes sjukt seg och tråkig i början men nu äntligen börjar det hända lite kanske ?

Är så besviken på Sia. Trodde det skulle vara kul och uppfriskande med någon som är olik tidigare Bachelors, men tycker bara han är oskön mot typ 18 av 20 tjejer. Hoppas han lämnar och att det är därför tredje Bachelorn kommer in.

Håller med, Sia känns så himla flummig och tråkig ?

Hehe hört lite skvaller , men det är just därför en tredje kille kommer in

Har typ glömt bort att kolla, tycker den är riktigt seg. Kollar int ens Anis bachelor klipp som jag brukar älska.

Programledaren (Malin) kan vara den mest stela och osympatiska floskelmaskinen jag sett på tv.

Snälla hjälp mig bli klokare. Jag jobbar i ett land inom EU. Jag har familj i Stockholm. Jag har inte träffat dem på över 1 år och antog att jag kunde jobba på distans under december. Mitt arbete är redan hybrid, 2 dagar på kontoret, 3 hemma. En kollega som började jobba samma dag som mig blev beviljad att jobba hemifrån i 2 månader eftersom hon också har familj i annat land. När jag frågade trodde jag med säkerhet att jag skulle få ett ja, men nu har min chef sagt att hon inte är bekväm med det och det handlar om tillit. Hon litar inte på att folk gör sitt jobb när de jobbar hemifrån.

Jag blev ledsen eftersom jag blir annorlunda behandlad och att de indirekt säger att de inte litar på mig. Jag har tagit på mig massa extra arbete, jobbat helger, vilket inte stod något om i mitt kontrakt. Jag frågade inte för någon kompensation för jag trodde att jag skulle få jobba på distans i december efter de tydligt sett att jag är villig att alltid göra det lilla extra.

Vad skulle ni tänka/tycka/känna i en liknande situation?

Jag skulle känna mig kränkt och orättvist behandlat faktiskt.

Jag känner exakt så. Min andra kollega har sin fästman i ett annat land och det är deras anledning till varför hon fick 2 månader. Men jag har min familj, kanske inte exakt samma, men hade ändå önskat att jag fått jobba hemifrån. Dessutom är december den lugnaste månaden på hela året. Det händer i princip inget. Jag förstår inte varför jag blir behandlad annorlunda.

Va konstigt att dela upp folk så där och behandla dem annorlunda när det finns ingen orsak.

Hennes orsak att bevilja min kollega är för att min kollega har sin fästman som hon inte träffat i ett annat land. Min anledning är för jag har familj i Sverige som jag inte heller har träffat på över 1 år, men min anledning är inte lika övertygande.

Konstiga resonemang hon har.

Är chef. Tycker det inte borde ha något som helst att göra med de olika privata anledningarna, utan enbart baseras på om arbetet kan utföras tillfredsställande.

Mm hatar när det är så. Görs på mitt jobb också (kommunal skola). Inte angående jobba hemifrån men andra saker. Och det är just dem som jobbar hårdast som inte får fördelarna.

Vad ledsamt! Jag undrar om det kan vara så att din kollega förhandlade till sig det redan när hon tog anställningen & att du inte gjorde det? Jag är konsult & ibland har vi konsulter förhandlat oss till olika saker, ex kan jag ha ställt som villkor att få jobba viss tid hemifrån för att ta på mig uppdraget. Någon annan har inte gjort det & kan då inte alltid få till det. Upptäcker olikheter i vad vi förhandlat oss till hela tiden. Tänker att om det är så så kanske du kan tänka på det på ett sätt som gör dig mindre ledsen just kring att det inte handlar om dig! Men du borde få vara hemma en sammanhängande tid. Kan du ta semester eller jobba halvtid (ta ut flex) när du åker hem?

Jag hade frågat varför chefen litar mer på en nyanställd och inte på mig.

Det är inte min chef som bestämmer, det är min chefs chef som säger nej. Min chef säger ja och vill att jag ska jobba från Sverige i december, men hennes chef, som jag inte ens känner och aldrig träffat, vill att jag jobbar på kontoret.

Jag skulle be chefen förklara mer konkret vad som är grunden till att hon inte känner tillit. Tycker det är rimligt att en chef får förklara en sådan sak. Och är det inget konkret så kan man gott ifrågasätta varför hon då agerar som om det finns fog för detta.

Chefens chef litar inte på att folk arbetar hemifrån. Men hon går alltid förbi mitt kontor, hon säger aldrig hej när hon går förbi. Så det kan inte handla om det, utan jag tror att hon vill vara i kontroll och gillar att känna makt över oss. Det finns mycket mer som tyder på detta. Hon skapar en sån dynamik i alla mötesrum där ingen vågar ifrågasätta eller tycka annorlunda. Jag har bara jobbat för det här företaget i 4 månader.

Ser nu (efter att jag svarat) att ni började samtidigt. Funderar utifrån hur det är i min bransch & erfarna konsulter som är eftertraktade & har de bästa referenserna får bättre dealer än de som inte jobbat lika länge eller hunnit samla ihop lika bra referenser.

Men jag tror att jag skulle försöka föra frågan på tal om tilliten utifrån att kollegan ska arbeta hemifrån. Svårt!

Jag har sedan jag var ett litet barn varit ganska avundsjuk av mig. Vet inte alls vad det kommer ifrån. När man var liten så var det mycket ”en delar, en väljer” osv. Som vuxen har jag kvar denna känsla men är en vettig person. Så när jag känner avundssjuka så tänker jag mig rätt och till slut avtar ju känslan/tankarna. MEN! jag blir så besviken på mig själv att känslorna bubblar upp. Att jag måste diskutera med mig själv för att få bort känslan. Hur kommer man så långt att man förändrar en sida hos sig själv? Dvs att man inte känner avundssjuka och tankar kring det?

KBT

Jag har alltid sett min avundsjuka som en drivkraft. Det vill jag också har och försökt nå dit. Annars har jag nog bara accepterat det som något naturligt. Det är ju inget fel på att vara avundsjuk. Däremot missunsam.

Tankar om kille som kommenterar ”snygga” och ”sexiga” tjejer i serier etc när ni tittar tillsammans? Vi dejtar bara just nu så det känns lite skumt då vi ej känner varandra helt. Handlar inte om svartsjuka utan om att jag inte vill känna mig som hans killkompis haha?

säg att det gör dig obekväm

Får göra det men då lär man bli stämplad som oskön och svartsjuk… (obs enligt andra killars resonemang, vet ej hur han resonerar)

Varning på den. Kan vara en kille som vill göra dig osäker eller söker reaktion!

Mmm, då kör du tillbakakaka:
Åh, han är så j-la het!
Se på musklerna!
Härlig kropp på den killen!

Så ser du om han är ”oskön”.
Hint: det är han.

Låter som en extremt omogen och outvecklad kille. Är ni 17 år?

Låter helt oromantiskt och klumpigt av honom.

Leta nån bättre kille. Håller med om att han låter väldigt omogen.

Sådär säger man inte. Klart som fasiken att du blir osäker.

Vilken tönt ?

Hanapee drog igång bloggen igen igår eller i förrgår. Idag visade det sig varför: samarbete såklart! ?

Haha ja så genomskinligt

Jaaa precis min tanke när samarbetet las ut. Blev så glad att hon va igång igen men sen fattade man ju varför ?

Jag är såååå trött på hennes och Ellinor Löfgrens samarbete med LF. Nej vi bryr oss inte om era ”ärliga” snyfthistorier om er uppväxt och ert nuvarande hem som ni äääääääälskar och känner er SÅ trygg i, inbakat i ett samarbete för en bank….

Jag har fått ett nytt jobb och är så glad! Men älskar mitt gamla jobb och efter 7 år känns det så sorgligt också. Är bland vänner där. Men försöker fokusera på glädjen i det nya 🙂

Min pojkvän och sambo har valt att tacka ja till en utbildning i ett grannland utan att berätta något för mig. Han berättade alltså inte ens att han sökt. Han kan inte heller nu dra sig ur. Jag har varit otroligt ledsen och känt mig sviken, enligt mig tar man sådana beslut tillsammans. Utbildningen är 1 år och hans har möjlighet att någon gång i månaden resa hem över helgen.

Hur hade ni reagerat och vad hade ni gjort?

Precis som du känt mig sviken och ledsen och säkert lite arg också. Svårt att säga vad jag skulle ha gjort, beror på om jag såg en framtid med honom. Gör du det?

Ja det gör jag…

Ser han en framtid i dig? Med tanke på att han inte ens pratat med dig om det här är det nog något ni borde diskutera.

Svårt att säga utifrån informationen. Vad sa han när han berättade det?!
Men ja hade nog tyckt det var konstigt att personen inte ens nämnt det. Sen kan det ju vara så att man inte velat säga något innan man vet om man får det för att man inte vill/vågar ta diskussionen om det ändå inte kommer att hända.

Enligt honom tycker han att han har sagt det innan, problemet är att det började med en lögn så då trodde jag inte ens på honom och nästa gång berättade han när han redan sökt och blir man antagen är det bindande…

Hur gamla är ni? Typ 18? Det låter helt sjukt om ni är vuxna, då är det något allvarlig fel! Sådana saker händer helt enkelt inte i ett seriöst förhållande

Har han sagt varför han inte berättat för dig att han har ens sökt?

Förmodligen är det något han väldigt gärna vill? Tänker att man inte ska ge upp allt, utan göra sånt man vill. Ett år går fort, men förstår ”besvikelsen” – han kunde ju berättat innan.

Känns helt sjukt! Speciellt som ni är sambos? Då delar ni väl på ett boende antar jag. Han verkar inte respektera dig… Vad säger han själv som anledning?

Att han alltid drömt om det. Vi har dock varit tillsammans såpass länge att jag borde ha vetat det isåfall, för mig är det här något som kom väldigt plötsligt och något han verkar ha drömt om i någon månad bara.

Vi delar på boendet och inkomsten han kommer ha kommer knappt räcka till att täcka både boende, hans levnadskostnader där borta samt biljetter hem.

Tycker det låter väldigt egoistiskt och respektlöst. Var är vi:et i beslutet? Ni är ju två personer i förhållandet som båda påverkas av ett sånt beslut, både känslomässigt och uppenbarligen ekonomiskt. Jättetråkigt, hade känt mig så sårad och förbisedd om något sånt hänt mig.

Det är hans problem tycker jag, om ni fortsätter tillsammans. Han ska betala lika mkt som vanligt inget hushåll så får han klara sig bäst han vill där borta. Eftersom han bestämde detta själv.

Det normala är väl att lyfta sånt här med sin sambo lååångt innan man tackar ja. Redan för långe sänge sedan borde han sagt ”Du jag funderar på att söka den här grejen,men den är utomlands. Vad tycker du?” Som en normal människa.

Hade han först tänkt berätta det på flygplatsen eller vad är grejen?

Respektlöst. Fråga honom hur han skulle känna i motsvarande situation. Något är inte som det ska i er relation, bäst att ta reda på vad, ju tidigare desto bättre.

Så känner jag också. Han har sagt i efterhand att han förstår att jag är ledsen och besviken. Funderar hela tiden på om han egentligen inte vill vara med mig. Han tycker dock att han gör detta för ”vår framtid”.

Han kanske förstår, men bryr sig inte, inte tillräckligt. Handlingar säger mer än ord.

Sjukt skumt att inte berätta något. Det känns som en rätt stor grej att dölja för sin sambo. Vad säger han när du frågar varför han inte berättat något? (antar att du frågat)
Jag hade blivit sjukt besviken om min sambo gjorde så. Allt sånt beslutar man väl tillsammans om man lever ihop tänker jag.

Han tycker som sagt att han har berättat det innan, se svar högre upp ☺️

Men gud vad märkligt beteende! Skulle blivit svinarg! Vem gör så??

Jag hade insett att han dissar mig. Skulle aldrig nedlåta mig till att vara tillsammans med en sån kille.

Varför blir monogama par siamesiska tvillingar?

Varför blir mammor med barn siamesiska tvillingar?

Svaren på båda frågorna är väl att man älskar varandra och vill vara så mycket som möjligt tillsammans.

S
Jo men det finns en gräns på hur mycket man är tillsammans. Det finns de som mer eller mindre får seperationsångest om partnern eller barnet går till jobb eller skola. När man inte längre fungerar som en egen individ utan måste vara med den andra för att känna sig hel så är något fel.

Får man separationsångest av så korta separationer låter det som någon slags psykisk ohälsa. Men det är väl väldigt få monogama par och mammor som mår så dåligt?

S
Jag hoppas att de är få, men en stor del av dem verkar sakna ett eget liv då allt handlar om partnern eller barnen.

Vi människor mår bra av att leva nära andra. Vi mår bra när vi har en partner och en familj.
För utomstående som söker efter ett sammanhang och känner sig uteslutna kan det upplevas som provocerande, men varje individ mår bättre när den känner tillhörighet.

Vad märkligt.

För att man mår så bra av varandra och får en kick av att vara ihop.

En kick? Inte efter nyförälskelsen väl? ? man kan väl ändå göra saker utan varann? Bara normalt.

Man kan, men man kanske inte vill? Vissa trivs väldigt bra i sin familjs sällskap.

Det kan man ju göra men det är ju ändå normalt att ha vänner eller nåt intresse? Man behöver ju inte sitta ihop o va samma person? Då blir det jobbigt om det tar slut…

Fast det är ju något man bestämmer själv. Låter som du är avundsjuk….

I början när folk är nykära kan det väl va så men inte annars väl? Trist i så fall, känner inte igen det. Man är ju sin egen person fast man har partner.

Spridda tankar denna fredagskväll, med en skvätt vin innanför rocken:
– Jag är så trött på övertrevliga avslutningsfraser i mejl/meddelanden från personer man inte känner privat, ofta från företag. Speciellt när man ifrågasatt något eller framfört kritik. ”Önskar dig en fin kväll!”, ”Ha det bäst!”, ”Jag är så trött på dig men vill visa att jag är en bättre människa än dig, så ha det så jävla bra din satans kärring”. Så nedlåtande och oprofessionellt. Ett ”Med vänliga hälsningar” duger bra, på sin höjd ett ”Trevligt veckoslut!”.
– Är ni utomhus varje dag? Vissa kvällar slår det mig att jag varit inomhus hela dagen. Lider inte av det men har kanske växt upp med att man behöver sticka ut näsan genom dörren varje dag, annat vore nästan ohälsosamt.
– Jag tycker automatiskt att outfits som ser kyliga ut är mindre attraktiva, alltså om det ser ut som att man skulle frysa i tröjan eller vad det kan vara. Photoshoots i vinterväder med en tunn klänning, brrr.
Jaja, mindre snack och mera vin!

Älskar detta ? håller med om allt men är definitivt ute varje dag, skulle få panik annars

”Ha en fortsatt trevlig/fin dag!” är nog det värsta speciellt när man mår piss.

varför då. Själv blir jag glad av människor som säger så. Allt positivt är ju bra.

För att det låter som om dom tycker att man har haft en trevlig/fin dag fast man inte haft det.

Nej det låter som att man vill att fortsättningen på dagen ska bli fin.

Hahaha är ni seriösa?! Orka bli kränkt över att någon önskar trevlig dag?

Håller med! Min dag kanske inte varit så trevlig hittills, då blir den frasen bara provocerande ?

Jag avslutar majoriteten av mina mail med ”trevlig dag!”

Om någon blir stött av det… ja, då får de lösa det själva.

Inte direkt, men lägg gärna till ett ”ha” i början. Låter lite konstigt annars (jämför med ”Bra dag!”), som att du tycker att dagen var trevlig. ”Trevlig kväll!” kan lätt misstolkas, om man är sån… /TS

Hej och tack för din feedback.
Jag ska ha det i åtanke framöver.

Trevlig dag!
Anonym

Inne hela dagar ofta! Älskar det o är bekväm av mig!

Ja, jag är också bekväm av mig rent generellt, så med två bekväma personers liknande vanor gällande inomhus- v.s. utomhusaktiviteter har vi ju plötsligt igång en spontan (och väldigt bekväm) psykologisk studie! Skål för oss och våra forskningsframsteg! Trevlig kväll och ha det bäst! /TS

Haha Tack!

Jag är definitvt ute varje dag. Klättrar på väggarna annars och kan inte sovapå nätterna om jag inte har varit ute, plus tränat.

Det förstår jag, skonsammare för inredningen och gardinerna att du klättrar utomhus! /TS

Din satans kärring ? Tack för kvällens skratt!

Så jäkla vinsugen ikväll men har inget hemma. Drick ett glas för mig också!

You don’t need to ask me twice! Du får ta igen det någon annan dag, den som spar man har, du vet /TS

*han har, förstås

Är inte ute mycket alls på lediga dagar under de kalla årstiderna, varför liksom ? En fördel med att va vuxen, man bestämmer själv.

Håller med! Jag tränar inte heller & gör ingenting som jag inte gillar förutom hushållssysslor ?.

Någon med erfarenhet av en tuff period med sin 4-åring? Har en som snart fyller 4 år som har utbrott var och varannan dag nu och hotar med saker, till exempel ”om inte vi kan göra det så får du ingen tårta på mitt kalas” osv… Så mycket känslor och ilska i den kroppen just nu och tålamodet tryter. Ge mig pepp eller råd någon?

Nej, inga konkreta tips. Men min syster hade liknande med ett av sina barn. Hon gick en kurs som hette Abc via öppna förskolan.
Finns en som heter Trygghetscirkeln också, men tror att Abc är mkt kring konflikter.
Där får man ju också träffa andra föräldrar med liknande svårigheter och så kan man väl dela tips med varandra och så

Gud ja, min fyraåring har alla känslor utanpå kroppen. Har inga råd, är bara oerhört tacksam för att vi är två och kan dela på alla konflikter. Allt kan bli en kamp och båda blir förlorare. Såna där hot brukar jag bara ignorera, fattar ju att han plockar upp det från att vi föräldrar faller för frestelsen och hotar med olika saker. Hoppas det blir bättre snart, mitt äldre barn har aldrig varit såhär.

Förstår att det är tufft och har också varit med om det, men är ju samtidigt för gulligt när de hotar med ”då får du inte komma på mitt kalas” nej men visst, då blir det nog inget kalas då…?

Du får bara tänka att det faktiskt är hans jobb, att hela tiden testa gränserna. Sen är det vårt jobb som förälder att sätta dem. Barn är ju modiga, de testar dem de är mest beroende av hela tiden. Förstår din frustration.

Fuck cancer ?

AMEN!!!

I feel u! För mycket cancer i familjen nu ?❤️

Halloj!
Precis bytt från android till Apple och undrar om någon har tips på bra städapp till Apple?
Har tidigare använt mig utav ”Tody” där man ställer in med vilket intervall man vill göra olika sysslor samt kunnat dela med andra i hushållet och så har man fått påminnelse därefter.

Inget tips men om du hittar en app då tipsa gärna. Today låter fantastisk, men har också apple

Ska läsa en kurs i juridik till våren, på distans mot Lunds universitet. Kommer inte ihåg ordagrant vad den heter men introduktion typ, och det står att det är platsgaranti så antar att det redan är klart?

Tänkte i så fall börja lite smått att kika på kurslitteraturen redan nu då jag jobbar heltid och att ha börjat kika på den skulle kännas bra för mig. Om jag hittat rätt lista med kurslitteratur så står det att man behöver en lagbok. Då googlade jag på det och hittade en lagbok för studenter. Vet någon om den går lika bra eller är det den riktiga man behöver? (Kanske iofs är dumt också om det hinner komma ut en ny..?)

Den riktiga. Köp dock inte den nu då det kommer en ny utgåva i början av året. Dom är skitdyra, ja.

Det är inte priset jag är orolig över, eftersom den dök upp bland resultaten tänkte jag att den kanske räcker.?

Om det bara är en introduktionskurs borde du klara dig bra med en lagbok som inte är den allra senaste, om det är priset på lagboken du tycker är högt. En lagbok blir ändå ”föråldrad” så fort bläcket har torkat eftersom lagar ändras hela tiden. När jag studerade på juristprogrammet hade många lagböcker som var två-tre år gamla och printade ut uppdateringar inför tentan.

Nej jag har inget emot priset, det var mer att den dök upp bland resultaten så tänkte att den kanske räcker. Att lagböcker är dyra var jag beredd på så det gör inget.?

Vet inte hur det är i Lund med vid SU kan de slutgiltiga kurslitteraturlistorna komma ganska sent, typ 1-1.5 månader innan kursstarten. Så köp inga böcker innan du vet med säkerhet att du har den rätta listan för kursen.

Smart, så långt tänkte jag inte. Ville ju bara känna att jag fick ett ”försprång” för egen del?

Förstår! ?

Är så glad har rensat min garderob har inte gjort det på flera år. Känns så befriande och nu blev det av. Hej då gamla paltor ?

Hej! Lagboken finns på nätet, tex lagen.nu. Det är onödigt att köpa en hel lagbok för en enda kurs. Behöver du lagtext på en tenta bör du kunna skriva ut bara den/de lagen/lagarna.

Det visste jag inte, tack! Dock vill jag ha en lagbok så det kommer jag köpa en?

Jag känner mig så väldigt övertygad om att Lovisa Worge, Melina, Vanessa och de andra som är nära vänner med Bianca aldrig gör någonting för att verkligen hjälpa sin sjuka vän. Kan verkligen inte se att Lovisa sitter ner med Bianca minst en gång i veckan och vädjar om att hon ska söka hjälp, pratar med henne på djupet om ätstörningen, försöker förstå och stötta osv. Jag är 100% säker på att Biancas vänner inte bryr sig på riktigt. Lovisa matar bara med kommentarer om hur jäkla snygg och het Bianca är, vilket i sig får henne att tro att det är det enda som spelar roll. Lovisa skulle aldrig fatta hur det får Bianca att känna.
Tycker det är så otroligt sorgligt att hon inte verkar ha äkta vänner som lider av medkänsla för hennes sjukdom såsom normala vänner gör. Bianca nämnde t.ex. inte en enda gång i bil-bråket att hon pratar med sina vänner om det, eftersom hon också indirekt uttryckte hur ensam hon är och att det är förjävligt att inte ens hennes egen familj frågar sånt som hon vill att de ska fråga henne, och stötta henne. Hon hade kunnat säga ”låt mig vara, jag har redan mina bästa vänner som väldigt ofta kämpar för att stötta mig till tillfriskning” men nej… fy fan alltså, ingen bryr sig om henne på riktigt. Menar inte att hon inte har eget ansvar själv, hon borde naturligtvis prioritera sig själv och att söka hjälp, men det måste vara hemskt att det enda ens vänner gör är att låta det passera, och få allt att handla om hennes utseende när det borde vara tvärtom.

Personligen tycker jag att det är extremt sorgligt att se någon skriva långa kommentarer och anta en massa saker utan att veta. Det är, för mig, ett tecken på att denne har alldeles för mycket tid att tänka på saker som personen inte har att göra med.

Jag tycker inte det är sorgligt. Jag tänker väldigt mycket på mitt eget liv och ägnar oerhört stora delar av dagen åt mina egna tankar. Har alltid gjort så, och har inte mycket annat för mig än mitt jobb och min familj. Och ja, jag har tid över till att tänka på andra människor också. Jag hade inte tänkt på, eller skrivit om Bianca om jag inte kände med henne.

Tycker det är patetiskt med såna som DU. Om det nu är så sorgligt att tänka på andra och skriva om andra så borde varenda kommentar på öppet spår raderas. Vad gör du ens här, har du tid? Orkar du tänka på annat än dig själv i kommentarsfältet, som ju består av så mycket? Har du så mycket tid över att du kan grotta ner dig i allt som försiggår här inne och som just exakt DU inte har med att göra? Jävla tönt.

Håller dock med om att det var mycket antagande i min text, men jag har sällan haft fel om andra. Kan dock absolut formulera det annorlunda. Men du är fortfarande en loser som skriver att andra är sorgliga och har för mycket tid för andras business när DU befinner dig HÄR.

Du hänvisade till ett klipp. Du känner inte Bianca eller hennes vänner. Lägger du ut alla deep talk du har med vänner på sociala medier?

Håller med ovan.

Inte följt FW. Vad är det hon vill att hennes familj skall fråga om?! De verkar ju inte få nämna något om hennes kropp eller mående?!

Håller med om att ingen verkar bry sig om henne på riktigt utan endast använda henne. Speciellt Philippe, hennes pappa och hennes kompisar. Pernilla har jag inte så bra koll på, eller hennes syskon.

Får Avicii-vibbar av Bianca. Utåt sett lever hon ett perfekt liv, men bakom utan gömmer sig psykisk ohälsa. Vad gjorde de närmaste kring Avicii? Vad gör de närmaste kring Bianca?

Anonym 21:02
Det kan även vara så att de tackar nej eller drar sig undan när de andra erbjuder hjälp.
Ibland måste man tyvärr sätta ner foten och komma med ultimatum så som ”Antingen söker du hjälp eller så fixar jag tvångsvård” När man mår dåligt så stänger man in sig i sig själv och det kan även vara så att folk har slutat att försöka hjälpa till. Om inte en person vill ha hjälp eller ber om hjälp och tar emot hjälpen som erbjuds så kan man inte göra något. Som släkting, vän eller partner så orkar man bara till en viss punkt.

Om en person säger hela tiden att ingen lyssnar och personer gör allt för att hjälpa personen så tröttnar man till slut.
Man har eget ansvar och stoppar man huvudet i sanden så kan inte de omkring göra något.

Tror att Bianca skulle må bra av att komma till ett behandlingshem under ett par månader och inte ha internet eller sociala medier under tiden.

Mår hon bättre av att förståsigpåare sitter här och analyserar?!

S
Nej det gör hon inte.
Men jag skulle gissa att hon skulle må bättre att stänga av nätet och gå ut ur rampljuset och få riktig hjälp.
Hon mår inte bra och ber om hjälp, frågan är vilken form av hjälp är bäst här och nu.

Du har ingen aning om vilken hjälp hon fått/får sedan avsnittet spelades in i januari.

Fixar tvångsvård? Märks att du har noll koll.

Hade fan också mått åt helvete om jag hade läst alla sjuka, vidriga kommentarer där folk tror sig veta och förstå hur man funkar.

Det sorgliga är att du sitter här o kommenterar utan att ha en aning om någonting överhuvudtaget.

Hur kan du vara 100% säker på det? Det är ju omöjligt. Sluta överföra ditt eget liv på någon annan.

Katrins kusin patrik har han inget jobb? han har alltid tid att hänga med Katrin.. nu i marbella…

Bästa hotellet i Stockholm? Vill ha en natt på ett fint hotell ensam med skön säng, god mat, badkar så jag kan ta ett bad och slappna av i rummet bara med tv och god hotellmat, kanske en drink,i rummet. Vill väl spendera en heldag+natt och frukost. Era bästa rekommendationer? ♡

Elite Plaza! Bor alltid där sen nästan 10 år tillbaka?

Låter häääääärligt! ?

Jag tycker hHaymarket är mysigt! Finns rum med badkar ver jag, finns en bra drinkbar vid receptionen, oklart om man kan beställa roomservice dock!
God frulle!

Story hotel har MAGISKA badkar. Såå djupa

Tack för alla tips!

At Six, definitivt!

Hotell Ruth är toppen och har fantastisk frukost!

Någon som vet vem rosanna och Emilio pratade om i veckans poddavsnitt i ”två meter dumheter”? Någon tjej som rosanna var ovän med eller liknande som hade dykt upp på någon fest och varit otrevlig mot Emilio??

Säkert Emelie från BB

Fullt förståligt om det var hon. Rätt åt han.

Vadå vad har han gjort mot henne ?? Missat

Jag vill veta vem kvinnan hon dejtar är ?

Åh ja jag är med nyfiken ?

Har någon tips på bästa sättet att ta bort ”peach fuzz”/ljust hår i ansiktet på salong? Dermaplaning? Trådning?

Jag bor i Göteborg så skulle bli jättetacksam för tips på ställen att gå till här! ??

Hur har det varit för era barn när de slutat sova på dagen? När har de slutat, hur gick det till? Blev det tvärt eller stegvis? Vår dotter på 2 år och 2 mån har alltid sovit i vagnen på dagen men på senare tid vägrar hon sova dagtid. Att få henne att åka vagn när hon är trött är omöjligt för då vet hon att hon blir sömnig. Om man ändå lyckas få ut henne i vagnen kan det kräva en timmes promenad innan hon somnar, hon sitter och klappar, pratar, sparkar och gör allt för att hålla sig vaken… På förskolan säger de också att hon blivit svår att söva, från att ha somnat på stört till att de måste vagga henne en lång stund (de sover i vagn även på förskolan). Problemet är att vi upplever att hon inte riktigt pallar att skippa sovstunden heller, idag var hon så trött på eftermiddagen/kvällen att det inte gick att göra något annat än att låta henne kolla tv. Vi försökte lirka med alla möjliga aktiviteter men hon bara grät/gnällde och ville sitta i soffan. Tänker att det kanske är en omvänjningsperiod men hur länge kan man tänka sig att den pågår? Ska vi låta henne skippa sovstunden när det är så här krångligt att söva henne, trots att hon blir så trött på eftermiddagen? Fördelen är att nattningarna blir mycket enklare, hon somnar på hälften så kort stund som när hon sovit på dagen ?

Ja, låt henne slippa. Det är en jobbig övergångsperiod på någon månad eller två.

Åh herregud, någon månad? Det blir mycket tv-tid här då om dagarna ska vara som idag ??

Du vänjer dig…?

Vi hade också jättesvårt att få vår son att sova på dagen när han var precis runt två, men han hade precis blivit blöjfri på natten och var bara torr om han sov på dagen så för oss var det inget alternativ att han inte skulle sova.

Nu är han snart tre och sover fortfarande på dagen, och det är mycket lättare att natta honom nu. För oss var det bara en fas och vi upplever fortfarande att sömnen på dagen gör honom gott

Hur gjorde ni för att få honom att sova då? För vår dotter hoppar liksom ur vagnen och springer därifrån nu om hon inte vill sova ? Jag kan ju liksom inte bälta fast henne med våld… Har även en tre månaders bebis hemma så orkar inte med att söva henne i en timme eller mer varje dag.

Vi gjorde i princip det, bältade honom i vagnen och gick en promenad eller körde med bilen och lyssnade på godnattvisor. Han somnade i princip alltid tillslut.

Men! Ni känner ert barn bäst, ville bara inflika att vi också hade en svår period just vid 2 år ☺️

Ja, jag orkar nog inte ta den striden varje dag när jag också har lillebror att ta hand om. Men får se om det blir bättre på eftermiddagarna, annars får jag omvärdera

Ja låt det vara. Förstår inte hur man låter sina barn som är över 2.5 år sova på dagen. Barnet behöver inte det då, känns bara som lathet faktiskt. Sova 19-07 är en rimlig tid för barn.
”Alla är olika” nja, inga vettiga föräldrar låter sina små barn vara uppe längre än till 20.00

Ja jag föredrar personligen att hon somnar tidigt på kvällen snarare än sover på dagen. Om hon inte sover på dagen nu slocknar hon 18.30, om hon sovit somnar hon närmre 19.30.

Fast barn är olika. Hade en kompis vars barn ända upp i fyraårsåldern sov 1-2 timmar på dagen och från typ 19-07.

Mina barn sov inte på dagen, somnade vid 19-tiden, vaknade mellan 4 och 5. Så de höll sig inte heller till ditt schema.

Hur kom ”lathet” in i bilden??

Lathet? Barn behöver vila. De behöver få landa med intryck osv.

Hoppas du inte har barn själv

Har någon åkt med nya viking Line båten? Den verkar jättefin och jag vill absolut kryssa med den.

Jag är undrar över en version av en barnbok jag läste när jag var liten, tidigt 90-tal.
Det är en illustrerad bok om skönheten och odjuret, originalstoryn, och med målningar i ganska mörka färger som jag minns det. Jag minns den som ganska hemsk, men ändå spännande.
Jag har googlat järnet för att hitta den, men disneys monopol på den historien är massivt, så jag får bara träffar på deras version.
Är det någon som kanske vet vilken jag menar?
Undrar även om en ungdomssserie som gick på 4:an i mitten på 90-talet. Engelsktalande, det är något med ett sjunket piratskepp, magiska ädelstenar och fällor man kan hamna i när man letar efter ädelstenarna. Det är ett gäng barn/ungdomar i nutid som hamnar i ett äventyr. Ibland tror jag att jg har drömt ihop serien, men jag slänger ut frågan.

Jag känner igen serien! Och är också Lundabo 😛 Vet inte vad serien hette tyvärr.

Kan tillägga angående serien att detta är ungefär samma period som resa i det okända, neri, spellbinder och mirror mirror om någon kommer ihåg de.

Mirror mirror, jag sjunger fortfarande på faaar faaar away there’s a land out of space nej så gick den kanske inte men det där faaar far away glömmer jag aldrig :Dd

Lundabo

Fick fram serien Ocean Girl när jag sökte, är den i samma stuk?

Haha förlåt men varför ska en boomer googla när TS uppenbarligen är millenial och säkerligen gjort det själv.

@ flundra.
Exakt. Ocean girl hette den ju om flickan Neri. De gick på tv ungefär samma tidsperiod. Antingen var det på sommarlovsmorgon eller på tv 4 på eftermiddagarna.

Ni som jobbar på socialtjänsten!
Jag har ansökt om att bli kontaktperson via kommunen och de ska nu bland annat kolla upp mina socialregister, brottsregister mm. Har lite frågor

1. Fick rätt mycket orosanmälningar, och en av dem var väldigt allvarliga från polis, när jag var yngre (16 och under). Dock ledde ingenting till en utredning (har dessutom aldrig varit misstänkt eller dömd för ett brott!). Kan detta fortfarande ses av socialsekreterarna här i denna kommun (dock anget vilka kommunger jag bott i tidigare) eftersom det gått mer än 2 år sedan orosanmälan? När jag försökte begära ut jorunaler från socialkontoret sa de att allt slängts iom det inte var några utredningar.

2. Jag har en partner som nu blev dömd för rätt allvarlig brottslighet och kommer tjäna av ett halvlångt fängelsestraff. Detta är inte brottslighet som skedde nyligen utan det är rätt gamalt från när han var yngre, innan vi träffades liksom. Kan detta bli ett problem för mig? Han är ej skriven på min adress.

Hade så gärna velat bli kontakterson för att hjälpa andra som var i en liknande sits som mig när jag var yngre och vet jag har rätt mycket att ge när dte kommer till den punkten. Min är typ stressad över att bli ifrågasatt osv.

Dina gamla orosanmälningar bör inte finnas kvar! Tror också att det är osannolikt att din partners fängelsestraff skulle påverka, eftersom du ju inte ska hjälpa någon i hemmet utan vara just kontaktperson.

Vi fick bli kontaktpersoner fast min sambo har en prick i registret. Det är dock bara en olovlig körning från när han var 16 år typ och hade trimmat sin moppe. Jag skulle gissa på att dina gamla anmälningar inte är någon fara, det är nog värre med din partner. Prata med dom som utreder er! Vi fick förklara hans prick och så var det inte så mycket mer med det.

Fast varför vill du ha en ung person, med stor sannolikhet väldigt skör i samma umgänge med någon som har begått ett allvarligt brott? Varför vill du själv ens vara med den personen?

Fast vad menar du? Min partner kommer vara borta i flera år och kommer inte se röken av den jag ska vara kontaktperson för. Den man är kontaktperson för träffar man dessutom inte i hemmet. Jag har själv inte en ”kriminell bakgrund” så jag är ju inget problem. Jag plannerar dessutom att avsluta att vara kontaktperson när min partner kommer ut igen.

Det min partner gjorde hände innan vi träffades och jag känner till både händelsen samt brottsoffer. Om jag hade kunnat prata om situationen tror jag de flesta här inte hade sett några större moraliska problem med att jag stannade. Men av ganska uppenbara skäl vill jag inte gå detaljerat in på händelsen iom jag inte vill någon identifieras.

Klart att det reflekterar en persons omdöme om denna hänger med en dömd brottsling, särskilt när du skriver allvarlig brottslighet.

Plus att tror du att du bara kan klippa kontakten rakt av så fort din kille kommer hem igen? Vad sänder de för signaler…

Alltså jag kommer ju informera om att min plan inte är att vara kontaktperson livet ut? Säga på ett ungefär hur länge jag känner att jag vill vara kontaktperson.

Fast det är stor skillnad på brottslighet och brottslighet. Låt säga en person åker dit gör grov misshandel och rån för att den misshandlade en person som v*ldtog ens lillasyrra på 7 år (du har 100% bevis på att det var denna person), hade du känt att denna person var en ”hemsk kriminell” även om det inte var det smartaste sättet att handla på (iom man kunde gått till polis)?

Tror heller inte det är jättebra att jobba med unga med problem om han har samma inställning som du som är extremt svartvit. Jag har själv haft en väldigt tuff uppväxt och varit runt mycket personer med missbruk mm. De bästa som har kunnat hjälpa sådanna typer av skadade personer är ofta de som själva har erfarenhet av det eller har förmågan att se personen bakom problemen, varför de uppstod mm. Att bara se handlingarna och säga ”ryck upp dig”-attityd har varit de som spätt på problemen.

Jag pratar om relationen du bygger med den du är kontaktperson för. Är en ung person van att bli lämnad/övergiven, tro fan att det skapar ännu mer trauma om en kontaktperson gör likadant. Du behöver inte kalla mig svartvit för att alla här har bara tillgång till informationen DU lämnar ut. Klart att man bara kan döma utifrån det då.

Fast även om man har insatser från socialtjänsten så kommer det inte vara livet ut? Det är inget konstigt att man efter några år kanske fokuserar mer på annat eller vill flytta till en ny stad. Det är inte så att jag hux flux tänker dumpa någon från ingenstans efter kort tid.

Eller så kan man välja att inte tänka så svartvitt när man ser någon skriva på nätet. Jag tordde det var rätt uppenbart, oavsett vem det är som skriver eller vad det handlar om, att man inte ger ut varenda liten detalj. Om man undrar något som man tycker verkar tveksamt så kan man isf använda en trevlig ton utan att vara anklagande.

Vet du ens vad svartvitt tänkande är? Jag ställer enkla frågor och ifrågasätter utifrån det du skriver. Ingenstans är jag extrem i mina åsikter. Slutligen är det upp till dig vad du vill göra, men ha i åtanke att du kommer stå inför MYCKET större utmaningar än i ett forum på internet. Kan du inte ta åsikter här där du själv startar tråden så kan man undra hur mogen/redo du verkligen är.

Ja. Svartvitt är motsasten till nyanserat. Och det är den bilden jag får av dina kommentarer.

Det var inte bara ”enkla frågor”, utan direkt anklagande i min mening. Jag ser verkligen inte hur min partner och vad han gjorde innan vi träffades har någonting med mitt jobb/uppdrag att göra. Jag har tidigare verkat som kontaktperson/stödjare fast för vuxna och då privat, min partner har inte då påverkat min förmåga.

Det enda jag undrade över i min första kommentar är om det är värt att fortsätta med processen öht iom min egna bakgrund samt min partners. Sedan hade jag aldrig ljugit om det om jag blev tillfrågad, men om det inte behöver dyka djupare på så undviker jag det helst. När jag söker sådanna här typer va tjänster är jag ärlig med att jag har anhöriga som är i fängelse mm, men att peka ut att en av dem är min partner känner jag inte är extremt relevant.

Man omprövar insatsen & behovet av den regelbundet (var sjätte månad) så inte alls konstigt att relationen ”avbryts”. Berätta om din partner när du utreds. Bättre än att det kommer fram sedan. Vad du gjorde för 5 år sedan är inte relevant, dvs om du var lite stökig. Polisen borde, liksom socialtjänsten gallra bort allt efter 5 år, men det kanske inte funkar så hos dem. Jag gissar dock att det gör det. Erfarenheter av eget stök kan vara bra att ha med sig förutsatt att man har ordnat upp sin situation. Lycka till!

Tack för dina råd. Ja egentligen vill jag helt inte dra upp min partner och istället nöja mig med ”anhöriga” men som du säger kan det vara smartare att nämna redan i början. Har ju ett väldigt ordnat liv idag jämfört med förut så den delen borde inte vara några problem.

Det är nog bäst att vara inställd på att du ska vara 100% ärlig när du ansöker om att vara kontaktperson. Annat kan du glömma det direkt. Bara att du funderar på att inte vara det är en väldigt stor varningssignal för att du nog inte är en passande person.

Nu är jag är jag hård : men du låter inte som rätt person för jobbet.

Hur länge har du varit med din sambo? Man får väl inte ofta fängelse tio år senare. Vet att det kan ta 1-2 år men ändå. Det känns inte som det vore rätt att göra dig till en kontaktperson om du är med någon som sitter inne för ett allvarligt brott.

Detta anmäldes långt senare efter händelsen och där av kom det inte upp direkt. Efter det var utredningstiden superlång. Brottet är av ”allvarlig karraktär” men inte alls som mord eller liknande. Det han faktiskt gjorde var väl rätt dumt men han dömdes för mycket mer iom att han inte ville ”tjalla” på andra som var inblandad. Då har du ju inget att komma med i domstolen om du bara säger ”asså det var andra men tänker inte säga vem det var”. Du hör ju själv hur det låter.

Jag har haft en kontaktpersons-roll tidigare och vet att jag klarar den typen av uppdrag. Det jag undrar mest är om det är värt att ens försöka göra det via kommunen.

Jag jobbar inom socialtjänsten.
Anmälningar inom socialtjänsten som inte resulterat i en utredning sparas digitalt och fysiskt (på de flesta socialtjänster) i en krokologisk pärm. Dessa är inte sökbara på personnummer. Dvs vill du hitta en anmälan så måste du söka på datumet, inte personnumret.
Den kronologisk pärmen kontrolleras inte vid kontaktpersonsutredning, enbart socialregister i form av tidigare utredningar och ärenden.

Vill också tillägga att jag som arbetar inom socialtjänsten får samma funderingar som flera här inne.
Undrar först hur långt tillbaka i tiden dina orosanmälningar ligger?
Jag har helt för att människor med egna erfarenheter ska jobba med socialt arbete.
Har själv domar och missbruk tidigare. Dock han det ju gå flera år och en socionomutbildning emellan.
Min erfarenhet är tyvärr att visa personer med egna erfarenheter ibland tar på sig såna här typer av uppdrag trots att de har ena foten kvar i den världen, det är absolut inte lämpligt.

Vet inte vilket brott din partner begått men det låter tyvärr inte önskvärt att ha en kp med en frihetsberövad partner.
Vet inte hur stor stad du bor i men risken finns ju att ungdomar skulle känna till vem han är. I synnerhet om det är brottslighet som på ngt sätt är kopplat till gängkriminalitet.
Jag brukar personligen va rätt försiktig med att säga att en person gått clean innan den ena avtjänat fängelsestraffet.
Hade jag som handläggare fått informationen att en kp hade en partner i fängelse så är det ingen vuxen förebild jag skulle vilja att mina ungdomar hade.
Inte heller som förälder hade jag accepterat om socialtjänsten beviljade en person i det läget.
Tanken är ju att en kontaktperson ska vara en positiv förebild och tyvärr är ju inte din aktuella livssituation något vi vill att ungdomar ska se upp till.
Det betyder absolut inte att du skulle göra ett dåligt jobb eller inte va rätt person för uppdraget, utan bara att din livssituation just nu inte är rätt för uppdraget.

Jag tycker att du ska vänta, det behöver gå lite tid innan detta sker. Sedan tror jag absolut att du kommer göra ett bra jobb.

Tänk om ”polyfamiljen” bestått av två kvinnor och en man. Undra hur det låtit bland folk då.

Sen reagerar jag på hur de alltid visar upp deras barn. Det är bilderna på deras barn som gör att de har råd att resa och jobba med sociala medier. Det kan väl inte vara kul för barnen att alltid visas upp. Ibland är de ju knappt klädd.

Finns en serie på TLC som heter sister wifes, där är de fyra fruar och en man.

Sister wives, heter den.

Jag behöver er hjälp med att hitta en snygg lång täck- eller dunkappa! Jag arbetar nu på en ort som saknar klädaffärer helt & hållet! Har beställt hem 3 st som fått åka tillbaka & här i norraste, norrbotten blir det snart kallt. Tar dessutom ca 1 v att få beställningar levererade minst. Jag har bara tagit med mig sommarkläder & kompletterar nu med allt jag behöver inför vintern & börjar ha brådis. Jag har storlek xl 46/48 vilket också gör det svårt. Jag gillar inte damiga kläder. Gillar oversize. Jackan får kosta vad fan som helst nu. Så desperat ?. Söker också en gosig, skön mössa & bra vantar om ni har tips på det. Har tittat på för många mössor & blivit typ mössblind.

Biella från 8848! Lång, varm och gosig. Ett mycket bra köp.

Ull-vantar från Tornedalens handskar (googla) och skalvantar med ullfoder frön hestra till vintern.

Canada goose mystique Kappan i satin. Kostar 15 papp men OMG…. Snygg, varm och kommer hålla hur länge som helst (är utan päls,om någon hade tänkt att börja klaga på det)

Klädesföretaget Canada Goose har under lång tid kritiserats sin användning av päls från saxfångade prärievargar i kragen på sina jackor. När nu företaget meddelar att de från 2022 ska sluta använda ny päls innebär det dock inte att de blir pälsfria – istället ska de använda begagnad päls i jackorna.

Vilka som är de egentliga skälen till beslutet är förstås svårt att veta, men till tidningen Financial Times förnekar Canada Goose att förändringen har något med kritiken mot användningen av päls att göra. Istället ska beslutet handla om hållbarhet.

Någon förändring när det gäller dunet i jackorna finns inte heller med i planerna.

Och dunet är utan djurplågeri eller??

Du kanske ska googla på hur de tillverkar CG-jackor, varning för starka bilder.

Usch stackars djur ? Läste så otäckt om hur de rycker fjädrarna och det blir stora sår som de syr utan bedövning.

Ca 90 % av de som använder sig av dun i produkter kan inte bevisa att det gått ”bra” till. Utan de tillförlitlig sig på att det går enligt Eu:s regler.

Unpopular opinion: en del föräldrar provocerar själva fram sina barns jobbiga beteenden genom att vara oflexibla, lite bekväma av sig och inte investera den tid som krävs för att få en harmonisk relation.

Unpopular opinion: folk som ska skylta med sina så kallade unpopular opinions vill bara tjafsa. Och dessutom är dessa åsikter sällan så opopulära ändå.

Själv tycker jag tvärtom. Då skyltar man med att man bara kan scrolla förbi om man blir provocerad. Det är svårare om någon skriver ett seriösare inlägg på samma tema.

Unpopular opinion = impopulär åsikt.

Är du helt säker?!

Som om den här sidan behöver fler tekniska onödigheter, går ju inte scrolla förbi inlägget om Bianca ?

När vetenskapen chockar en…

”Resultatet av studien, där 6 000 kvinnor deltog, visade mätbara tecken på kronisk stress hos tvåbarnsmammorna som jobbar heltid är 40 procent högre än hos de heltidsarbetande kvinnorna som inte hade barn.”

Vad förvånar dig med detta?

Skaffa inte barn!!!!!

Eller jobb!

Alltså Sebastian i årets Idol…. Herre min jävla gud så vacker han är. Kan inte sluta stirra ?

1. Tar gärna emot tips på era favoritbloggar! De jag redan läser är bloggbevakning & egoinas. Är intresserad av vardag, böcker, skrivande, film & spel. Mode/skönhet/barn not so much. Men tar tacksamt emot alla tips jag kan få! ?

2. Bloggar ni själva eller läser ni bara andras bloggar?

3. Jag startade en egen blogg för bara ett par dagar sedan så har inte hunnit skriva så mycket ännu, men skriver mestadels om alkoholproblem, nykterhet, barndom/uppväxt & övriga snurriga tankar som dyker upp i huvudet. Har försökt googla runt för att hitta lättsamma bloggar med liknade innehåll (vore skönt att hitta någon man kan relatera till), men har så svårt att hitta bland alla alternativ. Känner ni till någon/har några tips?

Hoppas ni får en fin helg! ☀️

Jag har bloggat sen 2006, gillar att skriva och har åsikter om mycket. Har trappat ner på bloggandet sen några år tillbaka men skriver några gånger i månaden.
Läser 3-4 svenska bloggar mest för att hänga med i det svenska språket, bor utomlands.
Har inte några tips på bloggar eftersom du säkert redan känner till dom flesta stora bloggarna i Sverige.
Bra att du skriver om djupare ämnen än de typiska, tycker att dom flesta bloggarna i Sverige som jag har läst inte har så mycket substans.

Kikar gärna in på din blogg om du inte har något emot att länka den! ?

Jag startade en blogg förra helgen faktiskt! Säger upp mig från jobbet denna månaden för att flytta till Australien för gott. Vet inte om någon kommer att läsa min blogg men det är skönt att skriva för sig själv också ??

Åh vad kul! Förstår vad du menar, det är härligt att skriva när man gör det för sig själv i första hand. Jag läser gärna din blogg om du vill länka den. ?

Åh, hade gärna länkat men just nu så skäms jag över den haha! Designen ser ut som SKIT. Har kämpat hela dagen med WordPress för att få till funktionen att hela blogginlägget ska visas på startsidan, och inte bara två meningar ?

Haha samma! Förstår inte wordpress öht, kämpade jättelänge med att det åtminstone skulle se någorlunda ut men gav upp tillslut, det får se ut som det ser ut ??

Din är verkligen jättefin nu ju! Ser ut som att du lyckades till slut ?? Jag kämpade till kl 21 igår och fick fram en någorlunda design som ser okej ut i mobilen ivartfall. Har länkat till den nu när jag lägger denna kommentaren!

Man måste klicka på palmen hehe

Saftar alla hantverkare på deras räkningar? Har haft snickare och rörmokare hemma nyligen och fått räkningarna. Timmarna de varit här stämmer verkligen inte, så ringde upp killen som håller i arbetet. Han menade att de räknat in mer i timmarna än bara arbetet (som en del kostnader).
Bad om specificerade räkningar och där står ju varenda skruv, skurtrasa, milersättning, körtid, trasiga skruvmejslar osv uppskrivet. Så det där med timmarna kan ju inte ha stämt ändå.
Jag jobbar hemifrån så jag har ju haft bra koll på när de varit här. En dag var en snickare här 2 timmar men tog betalt för hela dagen.
Kommer inte anlita dessa igen. Känns som detta är väldigt vanligt? Jag ville ha ett fast pris innan arbetet men det var omöjligt.

Hej! Jobbar själv som snickare och kan berätta att vi (på de firmor jag arbetat på) är väldigt noggranna med att fakturera för rätt timmar, speciellt hos privatkunder

Vad skönt att höra. Hur fasiken tar man reda på vilka som är seriösa innan? Jag utgick från de med gott rykte. Men efter detta (plus mer jag inte skrivit) så känns de inte så seriösa.

Men skönt att det finns hantverkare som tycker det är viktigt ??

En hel dag för ett par timmar verkar ju lite väl. Tänker att de annars räknar med restid, planeringstid och inköpstid av material

Nej allt sådant stod på specifikationen jag fick på 1 1/2 sida. Restid, inköp.

Är det konstigt om ens kompis lägger upp allt på Instagram och taggar de hon umgås med, MEN aldrig lägger upp det hon och jag gör eller taggar mig OM hon skulle lägga upp det? (Hon har lagt ut några få saker från våra t.ex utflykter)

Det känns som att jag överreagerar och jag könner mig töntig, men det slog mig ikväll när hon la ut att hon är ute med sin ”nya fina vän och kollega @namn”, som hon känt i två veckor. Mig har hon känt i tre år och det har aldrig hänt.

Vet inte om det här att göra med att jag inte lägger ut något, men hon är väldigt väldigt flitig med sociala medier, framförallt på Instagram, och tycker det är roligt.
Är alltså egentligen inte alls noga med sociala medier, men jag insåg att det är verkligen så, hon har aldrig taggat mig och det känns lite konstigt. Vet inte om det stör mig heller, mest bara att det känns konstigt att tagga alla andra.

Tips på namn till lillebror!
Vill att det ska vara ett vanligt namn men ändå inte vanligt (lätt).
Tänker Henning, didrik eller Malte eller liknande inte tex Jonas eller Gustav. Gillar inte nymodiga namn som typ Leo.

Tage ❤️

Vill inflicka att Leo har funnits sedan 400 talet e.kr ☺️så inget nytt namn precis

Jag tycker det låter rimligt att inte lägga ut bilder på vänner som inte själva är aktiva och delar sitt liv på sociala medier. Hon är inte med dig för att visa upp något till omvärlden utan för att vara med dig. Grattis till en vänskap som inte bygger på utomstående bekräftelse.
Men fråga henne varför om du verkligen undrar.

Egentligen finns det mer här som ligger till grund för att jag reflekterade över det. Jag förstår vad du menar, men hon är inte en person som medvetet tänker på såna saker, känner henne för väl för att veta det.
Hade kanske behövt dra hela storyn egentligen, men jag pallar inte. Och det är inget problem, men det händer hela tiden så nu råkade jag reflektera över det och dubbelkollade och det stämmer att det inte finns några spår av att hon umgås med mig på hennes Instagram. Som sagt, inget problem, men eftersom hon är så flitig med att uppdatera allt annars så kan jag ändå inte låta bli att tycka att det är lite konstigt.