Internet och sociala medier är enligt mig fantastiskt, kul, spännande och underhållande, men tyvärr finns det en baksida till allt det här.
Jag är precis klar med boken ”Fällan – en reportagebok om nätsexbrott mot barn i Sverige” av författaren och journalisten Caroline Engvall.
Det är en mörk bok, stundtals ganska så kämpig att ta sig igenom, men ämnet är så pass viktigt att jag vill skriva om den här, men kanske då med en ”TW” för den som vill ta reda på mer om boken.
Boken tar upp olika fall där barn blivit utnyttjade sexuellt via internet och sociala medier, och man får även en inblick i hur gärningsmännen gjort, tänkt och gått tillväga när de begått sina brott.
Många föräldrar tror kanske att deras barn är säkert, bara för att de befinner sig i hemmet lugna vrå, kanske inne på sitt rum, men tyvärr finns det nätsexbrottslingar som tar sig hela vägen in dit, enbart genom barnets dator eller telefon.
Jag skulle rekommendera Caroline Engvalls bok till alla föräldrar vars barn befinner sig på internet och sociala medier. Hon ger tips och råd om vad man ska vara uppmärksam på och hur man pratar med barn om sånt här.
Utpressning är ett ständigt förekommande inslag i den här typen av brottslighet och skammen över vad man gjort – exempelvis spelat in filmer eller tagit bilder – får de flesta barn att inte våga berätta om vad de blir utsatta för, och där kan den här boken hjälpa till.
Antingen för att prata med barnen innan – förhoppningsvis – de stöter på en nätsexbrottsling, eller när de har fastnat i nätet.
Det är, som sagt en ganska tuff läsning stundtals, men tar man sig igenom den så kommer man få med sig information som kan vara ovärderlig som förälder.
Jag rekommenderar den varmt.
(Som vanligt är det här inte ett betalt reklaminlägg)
Föregående inlägg 
Tack. Jag är förälder till vuxna barn men de har varit små och unga osv och är även djurägare och mår bara så dåligt av att läsa se filmer om barn och djur som blir illa behandlade så min ångest triggas jättemycket.
Du har inte funderat på att gå och prata med någon?
Det FINNS ju hjälp att få menar jag, så att du slipper må så dåligt
Anonym, är väl snarare en normal reaktion att må dåligt av sådant? Reagerar man inte på sånt kanske man borde söka hjälp.
Jag har inte sagt något om att det är fel att reagera. När man reagerar så pass mycket att ”ångesten triggas jättemycket”, så kan man få hjälp.
Man ska inte behöva må så pass dåligt att man får ångest av att läsa något sådant här.
Ångest är ingenting man bara kan trolla bort sådär. Och vissa människor är känsligare än andra, blir också otroligt illa berörd när jag läser om barn som far illa, och kommer aldrig kunna ta bort den känslan.
Skillnad på att bli illa berörd och reagera (vilket alla normala människor gör, snarare onormalt att inte bli illa berörd) och att få ångest.
Jo men som sagt, ångest är ingenting man bara kan få bort automatiskt för att man pratar med någon. Jag är säker på att ts och alla vi andra som lider av ångest redan vet hur vi ska hantera den och inte försöka trigga igång den. Tror ju inte direkt hon sitter aktivt och kollar filmer eller läser om det som triggar igång ångesten. Men tyvärr händer det ibland ändå.
Jag har är ut antidepressiva samt pratat med psykolog, men är absolut inte 100% ångestfri. Och många blir inte det heller. Men man får hitta sina verktyg för att inte trigga igång den/lugna ner den.
Ätit*
Ett verktyg kan ju vara att nämna sin ångest i så många sammanhang som möjligt.
Fast nu var det ämnet för denna diskussionen. Så du behöver inte försöka förminska/förlöjliga någon.
Jag har själv ångest och det är ett av mina sätt att hantera den. Jag är inte samma ts som alla ovanför.
Anonym menade jag, inte ts
Då ber jag om ursäkt, trodde du menade att folk pratar för mycket om det
Jag tycker att det är bra att nämna det så att alla vet att ångesten finns och kan triggas av mycket.
Exakt. Man BÖR söka hjälp om man inte blir berörd.
Tror det är ett rätt vanligt fenomen särskilt hos människor med stark empati och även hos högkänsliga personer. Inget man behöver söka hjälp för direkt. Man behöver bara inte utsätta sig för sådant som triggar. Det betyder ju inte att man behöver leva med skygglappar. Man kan nog vara medveten om t.ex. sociala mediers baksida men kanske inte läsa denna typ av bok. Psykiatrin har långa köer där människor som har ”riktiga” diagnoser där de inte kan fungera i vardagen köar..
Ja, det där med att ta ansvar över vad man konsumerar är väldigt viktigt. Jag klarar inte heller av att se hemska saker. Därför väljer jag nyheter på radio framför tv, till exempel. Dokumentärer om barn som far väldigt illa går också bort.
Vet man med sig att man är i en känslig period måste man inte doom scrolla varje dag liksom.
Ja, det där med ”riktiga” diagnoser är bra att komma ihåg när man kallar sina egna normala känslor för ångest, panik, osv.
Att du inte har tex en GAD-diagnos betyder ju inte att du inte kan känna ångest? Jag söker inte vård för min ångest därför att den är hanterbar på så sätt att det kommer sällan så länge jag undviker sånt som triggar den – Det är ju inte mindre ångest för det när det väl slår till.
Man behöver inte ha en diagnos för att känna ångest.
Ja stark empati och hög känslighet, ifall fler skulle ha det skulle världen vara en snällare plats att leva på. De som begår brott är ju i stor avsaknad av dessa.
Ångest är dessutom en NORMAL känsla och jag tycker inte att vi ska tuta i folk att man behöver söka hjälp bara för att man känner ångest ibland. Alla människor känner ångest även om de kanske inte vet om att det är just ångest. Sålänge det inte är något som har en negativ inverkan på ens vardag eller får en att må dåligt så är det absolut inget att haka upp sig på.
Jag är född 91 och det här hävde även klasskompisar till mig. Behövdes inget tictoc och grejer, räckte med MSN och chattforum. Då hade föräldrar och skolan verkligen ingen aning, vet inte om medvetenheten kanske blivit större nu.
Inte alltid ”fula gubbar” som var förövare heller utan ibland kunde det ju vara jämnåriga killar i samma högstadieklass (som sen spred bilderna över hela skolan osv).
Jag har bara småbarn än så länge, men jag vet inte hur man bäst skyddar dem. Är lite orolig för att bara förbjuda det ena och det andra rätt av och sen luta mig bakåt i fåtöljen, för jag tror att risken om barnen bryter förbuden sen utan min vetskap är att de hamnar i en situation där de inre vågar berätta för att de känner att de är de själva som gjort fel.
Jag tror inte heller på förbud. Jag försöker så gott jag kan skapa en relation till mina barn där de vågar berätta vad som helst för mig. Lättare sagt än gjort men förhoppningsvis lättare än att förbjuda. För hur ska de då våga berätta när det hänt något, om det redan från början var förbjudet vad de gjorde ?!
Har själv barn, 15, 18 och 20 år gamla – alla tre väldigt mycket ute på internet. Jag tror inte att förbud är en väg att gå, dels för att så mycket i våra liv kretsar kring internet på olika sätt, men också för att man därigenom får barnet exkluderat ur många sammanhang. Precis som du skriver så är sannolikheten stor att de kringgår förbudet och då uppkommer risken att de inte berättar om de hamnar i en svår situation. Kommunikation är för mig, A och O. Att prata om farorna, att utan att integritets kränka dem, hålla koll på vad de sysslar med på internet.
Barn som är små behöver inte förhandlas med, de behöver ramar och regler och kanske enkel förklaring men sen är det stopp.
Frustrerande att se föräldrar försöka resonera med en treåring….
Sedan är det som du säger, totalförbud ger inget, barn kommer runt allt. En öppen dialog och hela tiden ”störa”, visa intresse, fråga och inte ge sig – det är nyckeln i min värld. Finns relationen och dialogen så finns möjlighet att de berättar om något händer. Och att INTE skälla eller skuldbelägga ”vad var det jag sa” typ. För då vågar barnet inte berätta nästa gång.
Tack för tipset
Kommer ihåg hur man va inne på typ snapshat o så. Va väldigt ful som liten så lyckades aldrig hitta någon. Men vet ju hur jävla mobbad man blev av vackra människor.
Hej och välkommen till Bloggbevaknings bokklubb
Tack ☺️ Är alltid trevligt med lite boktips.
Tack!
Älskar boktips!
Eftersom jag gillar att läsa och lära mig nya saker samt få inblick i saker jag har mindre kännedom om.
Jag har hittat flera böcker jag vill lösa tack vare tipsen här. T.o.m. den om Gulag (som inte var ett boktips men som blev en diskussion)
Tack för intressant tips. Det finns så många galningar därute och lite lagstöd för att stoppa dem innan övergrepp begås. Läs t ex dagens inlägg från Mona.
https://www.monasuniversum.se/2022/10/21/det-har-med-pedofiler/