Andreas Wijk om sin ”komma ut-video” och reaktionerna på den.

Influencern och artisten Andreas Wijk – 29 år – har publicerat en video där han kommer ut som gay.
Till Aftonbladet berättar han nu om känslorna kring beslutet och rädslan för mängden hat han trodde att han skulle få.

I sin ”coming out-video” sitter han i bilen med sina föräldrar, och spelar upp en låt som han precis skrivit.
Den inleds med raderna ”If I was gay, would I be what they say…”

Mängden kärlek som strömmat in under videon, både från hans influencer och musikervänner, är massiv och här kommer ett smakprov från kommentarsfältet. ❤️

157 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Har följt Andreas Wijk sedan runt 2008 när han umgicks med kända bloggare, och har alltid trott att han varit öppen med att han är gay. Jag hade tydligen rejält fel. Jag är dock mycket glad att Andreas känner att han äntligen kan vara öppen med vem han är. All kärlek till honom!

      Jag med! Trodde han redan kommit ut som gay men kanske var bi? Noll chockad iaf

      Jag med! Ställer mig också frågande till om det verkligen är en sån big deal att vara gay i dag att man fortfarande måste ”komma ut”? I synnerhet inom underhållningsbranschen där typ varannan kille är gay. I mer konservativa kretsar, tex om man är präst, förstår jag att det fortfarande kan vara en stor grej. Men i övrigt har vi väl kommit såpass långt att det inte är nödvändigt att proklamera för världen vilket kön man attraheras av? Måste vi hålla på och sätta människor i box på det här sättet? Var den du är bara. 😊

        Men även prästerna behöver väl andra att se upp till som vågar vara öppet homo?!

        Ja det är fortfarande en big deal. Skönt för dig att du missat att homofobi, fördomar, okunskap och hat fortfarande finns!

          Alltså blir verkligen chockad av folks syn på ”komma ut” i det här kommentarsfältet? Inte ”nödvändigt att proklamera för världen vilket kön man blir attraherad av”? Nä, det är det inte. Men det är ju sånna som ni som STÄNDIGT frågar ”vad heter din pojkvän” så fort man nämner att man har sambo eller frågar ”har du pojkvän” första gången man träffas. När ska ni fatta att vi behöver komma ut jämt och ständigt, hela hela tiden, på grund av hur NI bemöter oss?Det gömmer sig såå mycket homofobi i era kommentarer i detta kommentarsfält, om ni nu inte kan se det själva.

            Vad exakt är det som chockerar dig? Att fortfarande 2022 känna ett behov av att man måste offentliggöra sin sexuella läggning om man avviker från heteronormen det tycker jag är chockerande. Har vi verkligen inte kommit längre?

              Att könet på ens partner kommer upp u ett samtal är väl inte att offentliggöra sin sexualitet? Känner du att du offentliggör din sexualitet varenda gång någon förstår att din sambo är av motsatt kön?

                Nu utgår du ifrån att min sambo är av motsatt kön. Min nuvarande partner identifierar sig liksom jag som kvinna. Min förra som man. Mina nära vänner tycker att mina partners kön är en ickefråga. Resten, dvs arbetskollegor, ytliga bekanta har jag varit tydlig med att kön på min partner är en ickefråga. Har jag kommit ut ur garderoben som bi? Nej det har jag aldrig behövt. När jag som 15 åring bestämde mig för att förklara för mina föräldrar hur jag känner så sa båda att det hade de redan fattat och sen var det hela överspelat.

                  Identifierar?
                  Är hon en kvinna eller inte?
                  Jag antar att du vet själv hur en kvinna ser ut….
                  Herregud.

                  Det här med ’icke-kön’ och ’mittemellan-kön’ är en pest som sprids i samhället.
                  *Jag är en kvinna som inte gillar klänningar, jag måste vara en ’hen’… eller en man…*
                  Nej, du är bara en kvinna som inte gillar klänningar.
                  Se dig själv mellan benen så hittar du vilket kön du har.
                  De allra flesta kvinnor får dessutom mens… så där har du ditt svar… man kan inte ’identifiera’ sig som en kvinna. Man ÄR en kvinna.

                  Det var ett retoriskt exempel, trodde att det framgick. Jag själv lever i en homosexuell relation. Jag får alltid rätta folk när de utgår från att min sambo är man. Sen svara på tusen frågor om att leva med en kvinna. Förlåt, jag ville bara berätta vad vi gjorde på midsommar. Inte gå igenom hela mitt sexuella uppvaknande.

                  Håller med dig.
                  Har en tonåring som är bi, just nu en pojkvän men varit kär i både killar o tjejer. Hon har pratat med mig om det o har bara jaha okej och hon har reagerat på att jag inte tyckt det var något som att det måste vara en grej. Känns helt självklart att hon kan vara med vem hon vill- så länge personen behandlar henne väl.
                  Har varit betydligt jobbigare att prata preventivmedel 😅

                  Okej skönt för dig men så är det inte för alla. Är det svårt att förstå?

            Men orka vara arg på människor för att det? Det finns ju ändå en statistisk norm. Folk är ju oftast hetero och försöker bara småprata och vara trevliga. Har man en gayrelation så behöver man ju bara säga det kort eller så säger man redan inledningsvis ”min tjej och jag” i någon formulering.

            Håller verkligen med dig. Är väldigt heterosexuell men bryr mig inte ett dugg vem andra vill vara med. Känns sjukt oviktigt. Jag går inte runt o säger att jag älskar män jag älskar kuk. Vem bryr sig liksom.
            Och nej jag är inte obekant med att det finns annat, har en dotter som är bisexuell och som har en vän som är gay. Så jag lever inte i okunskap utan tycker bara träffa vem du vill måste man prata om det. Bara lev som du vill vill man behöver inte outa det bara var den du är.

            Fast nej på allvar, vem frågar sånt?
            Kanske när man är ung vuxen men har inte fått sånna frågor de senaste 15 åren. Man pratar om sitt liv så klart med människor men ingen vettig vuxen ställer sånna frågor.
            Tror den enda jag alls fått sånna frågor av var min mormor innan jag började alstra barn haha den generationen var iofs otrolig fördomsfull också. Eller mer saker var okej men man skulle inte prata om det.

              Så för att du inte fått de frågorna så förekommer det alls inte?!

          Är det verkligen en så big deal idag? Vill inte vara dum men undrar eftersom jag själv inte är hetero. Lever idag som gift med barn med en man som fö var min första man. Alla tidigare relationer var med kvinnor. Är helt öppen med hur jag känner bland vänner och har inga problem med att vara öppen även när jag träffar nya människor. Är fortfarande efter 10 år och flera barn väldigt kär i min man. Vem vet om det håller livet ut och om jag då blir kär i en kvinna igen eller man, det kvittar liksom. Jag tycker det är hemskt att människor känner att de måste komma ut. Men värre tycker jag det är med alla godhetsknarkande influensers som måste göra en stor grej av det.

        Andreas pappa jobbar som präst så visst kan det varit en stor grej!

          Han kom dock ut till sina föräldrar för flera år sedan.

          Men också som att präster skulle vara de mest homofoba? Då har ni verkligen inte koll på verkligheten.

          Han arbetar som pastor i en frikyrka. Och inte som präst i svenska kyrkan. Det är en STOR skillnad.

        Han berättar ju att han varit i just en sån konservativ miljö. Många har jättemycket problem med detta, utbilda dig:)

        Jag är liksom Andreas uppväxt inom samma frikyrkliga värld och vet precis hur det här ses inom frikyrkans väggar. Har man en sexuelläggning som inte är hetro ska man välja att leva sitt liv i celibat eller tills man är ”fri” och kan leva i en heterosexuellrelation. Det brukar heta ”gud älskar syndaren men inte synden” då homosexualitet ses som en synd.

        Andreas har länge varit lite av ”ansiktet utåt” för församlingen Hillsong i Stlm. Om han kommer få fortsätta vara det kan jag inte för mitt liv föreställa mig. Tyvärr.
        Jag önskar av hela mitt hjärta att frikyrkan skulle öppna upp och välkomna öppet homosexuella och kanske är det på gång.
        Jag själv har valt att ta avstånd från den världen då jag har ett barn som inte följer den frikyrkliga normen.

        För någon som inte är uppväxt i den här världen så förstår jag att man är lite häpen över att det här ha blivit så stort. Men då ska man ha med sig att vi är sedan barnsben lärda att synd leder till helvetet. Och vem vill komma dit? Är det ens läggning som kan ta en dit så gör man VAD SOM HELST för att bli fri. Det är inget man skakar av sig på en dag när man väljer att lämna eller ändra sin tro.

        Så ja, det är väldigt stort för många ej öppet kristna homosexuella att Andreas kommer ut. Kanske har han startat en frikyrklig revolution.
        All eloge till dig kära kära Andreas jag förstår hur du våndats.❤️

      Jag med! Nu följer jag inte honom men så länge han varit ”känd” har jag varit övertygad om yr han var öppen homosexuell. Men kul för honom att äntligen komma ut.

    Såg den för någon vecka sedan och hade ingen aning om vem han var. Förstod sen att han berättat det för föräldrarna för flera år sedan så jag tycker videon är lite missvisande.

    Jag kom att tänka på Edvin Törnbloms bok ”Bögen är lös” där han också skriver att han aldrig har kommit ut. Än idag. Och att det inte ska behövas.

      Fast han har berättat om när han bestämde sig, och äntligen ”kom ut”. Och hur alla bara ”Ja men.. det vet vi?!”, lät så roligt hur han berättade det 😂 Han sa det i nåt poddavsnitt.

      Men håller med! Det ska inte behövas. Heterosexuella kommer ju aldrig ut.

    varför kommer folk ”ut” egentligen 2022? är du kille och har en pojkvän så ha det, och vice versa. är väl bara leva som vanligt och inte bry sig om vad folk säger? normalisera att hålla kärleksrelationer privat, ingen annan bryr sig om vem du ligger med. är det uppmärksamheten som lockar?

      För att alla lever inte i ett lika tillåtande sammanhang som det du beskriver. Om folk inte diskriminerats pga vem de älskar eller såna skämt funnits hade man inte behövt komma ut. Tyvärr är det så nu.
      Jag önskar också att vi någon gång når ett liks tillåtande samhälle så att ingen skulle bry sig om vem man håller hand med.

      Att kunna påstå att ”kärleksrelationer är en privatsak” är ett privilegium.
      Ett osynliggörande som oftast personer som passar in i normen kan ägna sig åt.

        Är det inte mer att de som är exempelvis gay tror att andra bryr sig mer än vi gör?
        Det är nog en väldigt liten procent i Sverige som som tycker det är fel idag. Majoriteten bryr sig inte faktiskt. Och den lilla klicken tycker nog en massa saker om allt möjligt och är bara är att skita i.
        Bara var den du är. Man behövde kanske komma ut på 90 talet men inte nu 2022.

      För den som ingår i normen är det ofta svårt att se sina egna privilegier.

        Det är ingens fel att det finns normer. Naturen skapar kluster av allt och kluster främjar varandras existens som en överlevnadsmekanism. Att gapa om privilegier är som att bli arg på moder natur för att naturen är så fiffig.

          Säg det till kvinnorna i Iran då om du inte ser några problem med det.

            Fast vi bor i Sverige. Det är väldigt mycket som är fel i Iran. Av andra orsaker.

        Håller inte alls med. Är kvinna och hade relationer med kvinnor när jag var yngre och klimatet kring det var sämre. Har gått över till män sen… mötte aldrig några negativa åsikter innan. Har blivit bemött exakt lika av min omgivning.

      Jag har vänner som kommit ut. Ens pappa tog avstånd, ett gaypar har blivit spottade på på bussen när de hållit handen, ett annat lesbiskt par får hur ofta som helst höra något om att ha trekant när en man förstår att de är ihop. Osv osv.

      För annars antar folk att man är hetero och det är ju en förolämpning om något, fy

      Håller helt med dig. Jag är kvinna och bi och har aldrig annonserat sånt här. Varför ska jag?
      Jag bryr mig inte vem bryr sig? Ingen bryr sig faktiskt

        Homofobi existerar. Jag är också bi och har haft flickvän, många som är sådär ”jag bryr mig inte om att det” om man berättar är sådana som sedan när man faktiskt har en partner skämtar/frågar om trekant, frågar vem som är mannen i förhållandet, är överdrivet intresserad av ens sexliv, fäller nedlåtande kommentarer osv. Att vara singel eller med en man och vara bi är helt annorlunda mot för att vara med en kvinna och leva utanför heteronormen.

        Jag är också bi. Jag behövde aldrig komma ut till mina föräldrar för dom har alltid sagt att det är okej att vara kär i vem som helst. Däremot har min ex-flickvän fortfarande inte kommit ut för någon alls, hennes föräldrar ville att hon skulle säga upp kontakten med mig när dom anade att jag gillade tjejer. Hon kommer nog aldrig våga komma ut för då hade hon förlorat hela sin familj.

        Är man queer borde man absolut kunna förstå att alla har olika förutsättningar och att det fortfarande finns homofobi trots att man själv kanske inte upplevt det.

      Jag är lesbisk, när jag o min flickvän gick hand i hand blev vi spottade på av en kvinna o en gång jagade av ett gäng killar med orden ”vill ni smaka kuk?!” För att vi höll hand.

        Och som någon ovan nämner, skämt om trekant, frågor om man inte testat att ha sex med en man ( och hur kan du vara säker på att du är lesbisk om du inte testat att vara med en man) förväntas att vara informationscenter för hur insemination går till, ”vem är mannen i förhållandet”- frågan är en klassiker, ganska ingående frågor om sex.

          Fast sånt här skit får man höra även som hetro, människor har fördomar då har de det mot allt möjligt. Har fått höra mååååånga sexistiska saker under mitt liv, fått händer på fel platser osv. De här personerna är skit mot alla och angriper det hos andra som de förstår är känsligt. Jag fick en örfil på trottoaren av en tant som sa att jag skulle åka hem… svårt när man är hemma o är född i Sverige. Det är otrevligt men dessa personer är så mot alla. Majoriteten i Sverige bryr sig verkligen inte om läggning.

        Vad var deras etnicitet undrar jag?

          Svenskar 🙂 japp, det finns etniskt svenska homofober! En del av dom sitter i riksdagen till o med!

            Svenskar spottar på gays och jagar i grupp om killar? Ursäkta men sådant beteende såg jag mer av när jag bodde på en annan kontinent i öst.

              Skulle vilja leva i den rosaskimrande verklighet, måste vara härligt att kunna leva i villfarelsen att homofobi och hatbrott inte finns bland oss utan att det är dom andra som är problemet.

              Jag vet vad jag har varit med om.

                Frågade du om deras etnicitet? Alla som är ljusa är inte svenskar.

            Men tror du på riktigt inte att det finns svenskar som är homofober?!

              Jag talade om hur det uttryckte sig.

                Seriöst, vilka skolor gick du grund- och gymnasieskolåren i?
                Jag är hetero och märkte mer än väl hur icke-tillåtande miljön var, inte bara när den enda(!) som vågat komma ut som homosexuell på högstadiet var i närheten. Det handlar inte om etnicitet här. Det finns en anledning till att folk behöver få komma ut och få stöd för det.
                Om du nu inte sett det är det ännu viktigare att lyssna på de som blivit utsatta. Det är många röster som berättar om samma sak här i Sverige. Måste de tystas?

                  Jag menade inte att det inte är stigmatiserat i Sverige. Jag menade att svenskar överlag är alldeles för konflikträdda, artiga och tysta om sina känslor för att jaga folk och spotta på dem. Det beteendet såg man däremot i det mena-land jag bodde i som barn.

                    Sånt där kunde lätt hända i min gamla hemstad, vilken var rätt stor. Alla typer av killar och de tuffa tjejerna gjorde det, oavsett etnicitet. Tyvärr.
                    Skönt att du sluppit se det.
                    Givet alla vittnesmål kanske det är dags att revidera din bild om att endast en viss typ av människor gör det?

          Du skulle aldrig få ett ärligt svar på den frågan ändå (;

    Det här är inte för att förringa utan en genuin undran. Varför skulle det vara en stor grej idag 2022 att vara gay? Varför behöver man ”komma ut”? Jag kanske är världsfrånvänd men ingen i min omgivning höjer på ögonbrynen åt någon som är gay. Kanske var så för 15 år sen men verkligen inte nu.

      Finns man inom svensk frikyrka som han och hans familj är det definitivt en väldigt stor grej.

      Jag väntar fortfarande på att ”komma in”

        Om jag kommer in på White Room? Jag kommer knappt ut!

          Va över 10 år sen jag hörde den där sist 🤣

      Detta är en impopulär åsikt, men jag tror att Leonardo DiCaprio är gay. Många tycker nog att han är ett gubbslem som inte dejtar kvinnor över 25. Men nu förstår jag varför han dumpar sina flickvänner när de har fyllt 25. Vid den åldern vill många kvinnor stadga sig, framförallt om man är tillsammans med någon som LD. Jag är ganska säker på att Lukas Haas är och har alltid varit Leos stora kärlek och livspartner här i livet.

      Som öppen gay i Hollywood hade Leo inte fått många av de rollerna som idag har gjort honom till en aktad skådespelare. Han hade förmodligen blivit typecastad.

        LD? Lady Dahmer?

          Leonardo Di

        Killar som är riktiga players kan också vara bögar som försöker dölja det med överaktivt heterosex. Lite som matstörda som omger sig med mat.

        Eller så lever han ut många killars dröm att bara dejta fotomodeller i en viss ålder och är lite av en douche. Ibland är förklaringen inte mer invecklad än så.

    Jag har en nära familjemedlem som kom ut (30+) och jag kände mest ”jaha – kul” när hon kom ut. Kände verkligen ingenting men var såklart en stor grej för henne att ”komma ut”. Men känns verkligen som om ingen bryr sig om du ligger med en tjej eller kille år 2022?

      Nej det är väl inte meningen att du ska tycka eller känna nåt om det heller. Men normen är ju ändå att vara heterosexuell, och för den som inte ingår i normen är det ofta en big deal att erkänna att man inte gör det.

      Många bryr sig tyvärr. I Sverige är vi relativt okej och öppna med detta även om diskriminering förekommer fortfarande, men i många andra delar av världen är det mycket mycket värre.

      Man kommer inte ut för att få överraskade reaktioner.

    Varför behöver man komma ut? Hemskt, för ingen kommer ju ut som hetero. Jag kommer aldrig ta för givet att mina barn är hetero.

      Fast det var bra att min dotter berättade för oss. Vi hade verkligen ingen aning och efter den initiala förvåningen så är ju allt som vanligt igen, fast vi vet och jag kan justera mitt snack om vem hon ska gå på balen med osv.

        Att prata neutralt om partners går väl ändå utan att man vet vad hen man pratar med tänder på? Man behöver ju inte trycka i ansiktet ”vilken kille ska du gå med” utan kan säga ”Vem ska du gå med på balen?”

        Nu är det dock skönt att er dotter kände att hon kunde berätta. 🙂

          Jo jag förstår vad du menar men det kan vara knepigare än så ibland. Vår dotter hade talat om ”snygga killar ” tidigare, antagligen härmade hon bara sina vänner beteende för att passa in med dem och inte för att dölja för oss föräldrar. Men det passa in i gruppen-beteendet gjorde det ju svårt för oss att lära känna vårt barn på riktigt. Ja du fattar.

    Min första tanke var att undra hur detta kan vara en stor grej på denna sidan av millennieskiftet. Kände mig som en cynisk gammal tant plötsligt. Blir sedan lite ledsen för inser att vi tydligen inte kommit så långt. Jag trodde vi hade kommit förbi stadiet där andra beslutar över vår sexualitet, att det står var och en fritt fram att leva ut efter sina egna ramar, så länge ingen annan kommer till skada.
    Jag förstår dock inte behovet av att komma ut. Det antyder att det ska uppfattas som något normbrytande att inte leva efter heteronormen. Är det inte bättre att istället ha fler normer så att bi, gay, hbtq och alla andra inte längre är normbrytande.

      Jag tror och hoppas på att detta kommer ändras. Är förskollärare och vi jobbar mycket nu med att bredda normer, inte att ”man kan också vara homosexuell” utan att ifrån grunden jobba in att alla människor är okej så som de är. Svårt att förklara tycker jag, men så att man inte pekar ut det avvikande som ”också okej” utan mer jobba med de grundläggande värderingarna bakom.

      Förhoppningsvis slipper vi prata om att vara normbrytande med nästa generation.

        Tack för ditt svar. Det behövs fler som du och dina kollegor som jobbar mot ett inkluderande samhälle och inte det dömande samhälle som vi är idag när vi ursäktar olikheter med tillägget att hen är homosexuell men är ändå okej. Vet inte riktigt om det jag vill få sagt kommer fram.

        Varför diskutera sexualitet med förskolebarn överhuvudtaget?

          Det är väl mer på nivån att prata om att när barnen leker ”mamma pappa barn” kan det vara flera mammor exempelvis. Och alla barn har ju faktiskt inte alltid en mamma och en pappa utan familjer kan se olika ut och man är kär i den man är kär i oavsett kön. Lite så.

    Jag har alltid trott att han var gay. Ingen nyhet.

      Det du säger är att du har en stereotypisk bild av hur homosexuella är som han råkade passa in i. Jag känner personer som du förmodligen skulle anta vara homosexuella som är hetero och bögar/lesbiska som alla utgår från är hetero tills de berättar.

      Det enda rimliga är att inte spekulera och inte anta någons sexuella läggning öht.

        Fast det är en inbyggd reflex hos människor. När jag läste socionomprogrammet så fick vi lära oss att människan kodar av andra människor de möter och ifall vi inte vet exakt vad de är (man,kvinna osv) så blir de nästa stegen i att skapa en vänskap på någon nivå mycket svårare.

          Det är samma ursäkt som rasister använder ”det är inbyggt att ha fördomar”. Men inbyggda reflexer går att vara medveten om och träna bort, vilket man borde göra när det är skadligt för folk och ens reflexer inte stämmer med verkligheten.

            Nej. Att kategorisera intrycken vi får och sedan dra slutsatser utifrån det är inget man kan träna bort. Det är grunden för hur vår hjärna fungerar.

              Att kategorisera intryck går inte att träna bort men att kategorisera människors sexualitet på reflex efter felaktiga fördomar och stereotyper går absolut att göra något åt.

                Men Anonym 17:57 pratar ju om könsidentitet och inte om sexualitet? Det har vi väl ändå lärt oss 2022 att det är två olika saker?

    Typ som när Ricky Martin kom ut. Alla bara ”oh wow I’m gobsmacked really”

      Ja vem hade trott?? Jag är så gammal så jag minns när Christer Lindarw kom ut i Månadsjournalen. Det var också en jäkla skräll.

        Det är sorgligt och förvånande vi ändå inte kommit längre, det borde verkligen vara en icke fråga, huruvida du dras till samma el motsatta könet. Jag kan kanske förstå om en 50-60 åring har behov av att komma ut om denne levt med en fasad, men 20-30 åringar? Sen tycker jag det är obegripligt och skrämmande att vi i Sverige, 2022, har kristna samfund (och givetvis andra religiösa sådana) som predikar homosexualitet som en synd. Så mycket för att vi alla ”är lika värdefulla” osv.

          De hatar synden, inte syndaren.

            Problemet är att de tror att de förmår älska syndaren, men i själva verket känner de allra flesta någon form av förakt eller frustration över den som ”inte sköter sig”.

              Därför man som kristen först ska sopa rent framför egen dörr.
              Ta först bort bjälken ur ditt eget öga så att du ser att ta bort stickan ur din broders öga alltså.
              All synd är synd i Guds ögon, ingen tjuv, lögnare, äktenskapsbrytare eller sodomit kommer in i himlen. Dvs ALLA synder leder ner till helvetet, kristendomen är den enda religionen där du inte kan förtjäna dig en plats i himlen på din egen förträfflighet, endast av nåd och tro kan du få evigt liv.
              Känns inte rättvist kanske att man får dela utrymme med Hitler med godhet mätt med männskliga mått, men Gud kräver moralisk perfektion (10 budorden) och det finns det ingen människa som klarar av på egen hand.

                Exakt, man ser inte sin egen synd i detta.

          Kristendomen är ett så dåligt exempel dock. Många bögar från andra religioner flyr ju till kristna länder trots allt.

            Skrev ju iofs ”och givetvis andra religiösa sådana”, men kristendomen var ju det som var aktuellt här eftersom Andreas Wijks är kristen. Han berättade ju om sina erfarenheter kring det hos Carina Bergfeldt. Sen finns det givetvis långt mkt värre exempel, men vi lever i Sverige där kristendomen fortf är den som anses vara den flest tror på och att vi här idag, då fortfarande har det synsättet (synd med homosexualitet) inom kyrkan, tycker jag är skrämmande.

              Fast han kommer ju ut, I Sverige, inom kristendomen. Det är ju rätt talande. Testa det i en moské nu. Den andra största religionen i Sverige och snabbt växande. Där säger man inte bara att det är en synd men att man ska kasta bögar av taken.

                Efter att ha levt med en fasad i över 15 år ja, för rädsla att bli, ja vad vet jag ej.. Och nej, tycker inte det är ”talande” för ngt bra direkt att man skall behöva dölja sin sexualitet i 15 år. Som sagt, skriver jag det finns värre exempel, det finns det ju alltid och allt är relativt, det betyder ju inte att det är mindre hemskt att bli kallad syndare inom kristendomen idag, i Sverige 2022, om du är homo. Så tycker jag, du tycker ngr annat.

                  Fast hans närmaste hade han kommit ut till för femton år sedan.

                  Varför tror du kvinnor barn och gays är de som får företräde i asylsökningar från muslimska regioner? Varför är ”gay” ett asylskäl.

                    Nu har du börjat dina kommentarer med ”fast…”och är uppenbart enbart ute efter att käfta. Exakt vad är det du inte förstår? Jag har min åsikt, du har en annan.

                      ”Käfta”? Är du från orten? Kanske muslim själv.

                      Det här är ju ett forum. Där man diskuterar.

                      När man inte fattar att en diskussion är över…

                      En diskussion på ett forum är inte bara över för att du vill så? Svarsfunktionen finns där av en anledning och det är relevant att lyfta att kristendomen behöver inte stå till svara för alla religiösa orätter längre nu när vi har två stora världsreligioner i landet. Islam kan gott få stå exempel också i just sådana här exempel.

                  Andreas berättade alltså för sin pappa som är präst att han var gay för länge sedan. Han kom ut för allmänheten nu.

      Fast det är ju problemet och vad som tvingar människor att komma ut. Gör de det inte kommer andra spekulera bakom deras rygg. Jag själv är hetero så har aldrig behövt känna den känslan men kan inte ens tänka mig hur jobbigt det är.

      Även fast det idag 2022 är mer accepterat är det inte norm.

        Norm är ju vad som är majoritet. Så nej, det kommer säkert aldrig bli norm.

          Är ju det jag säger?

            Ja jag höll ju med.

    Snark🥱

      Beredd att hålla med dig 😀 tack!

    Har en nära tjejkompis som plötsligt skaffade flickvän. Hon gjorde ingen grej utav det och det blev ingen grej utav det. Vet inte ens om hon kallar sig lesbisk, homosexuell eller bi. Man blir kär i den man blir kär i. Önskar det kunde vara så för alla.

      Tycker som du. Det finns något så självklart och befriande i hur du uttrycker dig i din kommentar. Jag hoppas att vårt samhälle en dag kommer att vara precis så.

      Jag har en svägerska som plötsligt ”kom ut” som bisexuell. Alltså satte sig med hela familjen och sa hon behövde ”berätta någonting viktigt”. Sedan kom då upptäckten att hon var bisexuell och alla runt bordet sa ”Jaha…?” Något av det konstigaste jag varit med om. Varför skulle vi bry oss om hon fantiserar om kvinnor eller något? För till saken hör att det inte var tal om skilsmässa eller liknande, utan allt var som vanligt (gift med min bror och har ett barn ihop) men hon tyckte tydligen det var viktigt vi visste om hennes sexualitet.

        Men om det var viktigt för henne så låt henne berätta det. Hur viktigt är det att hela släkten vet vilket kön ett ofött barn har? Ändå vill föräldrarna dela med sig av det. Folk skiter väl i vad fostret har mellan benen.

          Vi lät henne berätta och ingen betedde sig illa. Men det var märkligt bara. Vad skulle vi göra med den informationen? Lika intressant som att jag skulle dela med mig av att ha en fotfetisch.

            Lite kul hur du uttrycker dig haha

            Haha verkligen. Stötte själv på en gammal kompis på en gayklubb för några år sedan. Han frågade mig, Visst har du alltid vetat? Jag svarade att jag faktiskt inte brukar reflektera över andra människors sexualitet. Han började gråta, av lättnad! Så jävla sorgligt att det ska behöva vara så.

          Tror hon försöker förmedla att vissa finner det totalt ointressant vilket kön folk finner attraktivt. Tycker det är bra att det lyfts fram, det som faktiskt är väldigt odramatiskt som vem man kärar ner sig i.

            Och min poäng är att mycket som folk berättar eller går ut med är ointressant för andra. Tex kön på foster, att de ska gifta sig med sin sambo sen 10 år tillbaka, att de skaffat hund. Ändå vill folk berätta, och vissa för en själv viktiga saker berättar man kanske mer för någon slags självacceptans än något annat. När jag kom ut så hade jag själv förnekat det länge. Att berätta det för vänner och familj var inte egentligen för deras skull utan för min egen, att våga säga det och då också acceptera det.

    Gå in på den Instagram, vilken två gifta män som har ett adopterat barn och ett familjehemsplacerat barn så klarnar det kanske.

    OT men vad fan hände med ClubHouse ellrr vad det hette? Där man samtalade i olika forum i appen? Blev hypat typ en vecka sen har jag aldrig hört mer om det

    Hoppas ingen härinne har släkt, vänner osv.vistandes i Istanbul.🙏 Fruktansvärt, nu har världen öppnat upp efter pandemin och med det kommer terrordådet, fy fan.

    Onödigt att behöva komma ut 2022. Det är ju ingen som blev förvånad direkt. Har man ju förstått att han gillar killar. Men kul för honom om han mår bra av det.

      Han fick ju uppmärksamhet..

        Du är homofob.

    Jag visste att han sjöng men visste inte att han var så här bra!

    Det är många här som undrar varför det fortfarande är så vanligt att homosexuella känner ett behov av att komma ut.

    Tyvärr är det inte alls ovanligt att man stöter på motstånd som gay trots att Sverige är ett så pass progressivt land. Det kan vara en familjemedlem eller släkting som är öppet homofobisk, men det kan faktiskt också vara hyfsat unga, i övrigt moderna och normala kompisar och kollegor som plötsligt inte vill umgås på tu man hand längre. Eller som snackar skit bakom ens rygg, inte längre vill bada bastu eller åka till badhuset tillsammans med en, som anklagar en för att bara vilja ha uppmärksamhet när man t.ex. går med i Pride, eller som ifrågasätter en när man berättar om homofobi man utsatts för.

    Man måste inte heller resa jättelångt för att känna att man inte vågar hålla handen på stan eller ens checka in på hotellet som par.

    Dessutom finns det en inre resa man inte sällan är tvungen att göra förrän man accepterar och tycker om sig själv som gay. Jag visste att något var annorlunda med mig när jag var sisådär sju år, men jag hade ju ingen aning om att jag var lesbisk, och jag hade inte hunnit forma några progressiva åsikter ännu som jag kunde luta mig mot. Jag kände bara att jag var jävligt märklig och äcklig. Och jag tänkte att mina kompisar nog skulle hata mig om de fick veta vad jag kände och tänkte. Det tog ganska lång tid att skaka av sig det där. Att komma ut var ett viktigt steg på vägen mot självacceptans.

      ❤️

      Fint skrivet och så tydligt förklarat❤️

      Tack för att du delar med dig och nyanserar bilden! ❤️ Tycker många kommentarer här är förminskande. Min lillebror kom nyligen ut som homosexuell och berättade om hur han lidit av att inte kunna acceptera det under nästan hela sitt liv. Tror det bidrar att vi är uppväxta i en liten by där allt som sticker ut från normen är negativt, samt att han har haft väldigt macho kompisar och dessutom haft flickvän. Förstår helt och hållet att han hade ett behov av att komma ut som ett steg mot acceptans.

      👏👏👏❤️

    Viktigt att poängtera Andreas pappa är pastor i pingstkyrkan. Frireligiösa samfund har oftast en helt annan syn på homosexualitet än vad Svenska kyrkan har. Även om det finns tokstollar där med.

      Hans pappa hanterade det ju bra dock från vad jag förstår?

        Även om man som frikyrklig förälder älskar sitt barn och lyssnar istället för att fördöma så är det oerhört svårt att stå upp för sitt barn offentligt pga vad det innebär för ens relationer med vänner och kollegor i församlingen. Samma skam som drev föräldrarna att tiga i tio år finns också internaliserad i den som är homosexuell. Hela familjen blir lidande av yttre krav. Hans föräldrar har gjort så gott de har kunnat, men det lär inte ha varit konfliktfritt.

          Fast det vet vi ju inte alls att det gick till så som du beskriver? Om de teg om saken kan ju liksom lika gärna bero på att det är hans privata sak att tala om? Att de respekterar hans önskan.

            Det framgick väl iof i intervjun att åtminstone Andreas själv inte uppfattade det så. Sedan har jag också kulturkompetens nog att kunna göra kvalificerade gissningar eftersom jag själv är väldigt frikyrklig och förälder till en människa under HBTQ-paraplyet.

              Jag uppfattade intervjun precis som du. Och förstod det hela varit riktigt tufft och inget som Andreas valt.

    Förlåt en cynisk jävel men…. det är något falskt med att det i videon framställs som att han kommer ut för sina föräldrar, sitter och ser nervös ut och håller i sin pappas hand, men så framkommer det sen att han kommit ut för nära och kära för flera år sedan? Jag står bakom alla människors rätt att vara precis sig själva, det är för mig både okontroversiellt och en självklarhet, men detta handlar inte om det lika mycket som det handlar om ett begär att bli viral och få ännu fler följare. Det har varit många såna här virala komma ut-videos på senaste, Andreas såg uppenbarligen möjligheten.

      Tror inte att du förstår att videon inte handlar om att komma ut för föräldrarna utan mer om att komma ut för människor utanför familjen, att våga vara öppen tillsammans med föräldrarna. Pappan har otroligt mycket att förlora på detta som pingstpastor. Det är väldigt fint att se!

        Ja, han har mycket att förlora på det här. Hans pappa alltså, men jag hoppas innerligt att han gör något vettigt av det här. Han vore en välbehövligt rösta i allt skit som försegår i pingst och EFK.

      Ja det kändes väldigt planerat. På gränsen till uppmärksamhetssökande.

    För de som inte tycker det är någon big deal att komma ut för att ”alla” är toleranta idag..

    Mitt ex sa att om hans son kom ut som bög så skulle han säga upp kontakten med sonen och aldrig mer vilja höra talas om honom. Hade hans dotter kommit ut som lesbisk så var det ok för ”att vara lesbisk är sexigt.”
    Där och då visste jag att jag aldrig ville bilda familj med honom. Jävla vider var han. Hans kompisar hade samma åsikt.

    Jag undrar om alla ni som ba ”har vi inte kommit längre 2022?” lever i verkligheten? Var bor ni? Har ni någon i er närhet som avviker från normen? Om ni tror att det är så enkelt att komma ut eller vara gay i Sverige idag så lever ni nog i en otroligt skyddad värld.

    Vi alla formas av samhällets normer. Och även media har en stor del i hur vi ser på våra medmänniskor.
    Jag har en vän som är mörkhyad; karamellbrun hudfärg, krulligt hår, av afrikanskt ursprung och folk antar hela tiden att hon är bi för att var och varannan tv serie och film idag så är alltid en mörkhyad tjej som är bi eller lebba. Min vän är hetero.
    Så visst hjärntvättas vi av det vi ser på rutan.

      Haha ja men det är ju typiskt agendan nu. Att den vita hetero normen ska bytas till en färgad lesbian. Att de skapar en annan missledande bild är inte intressant tydligen.

    Trodde faktiskt att man inte behövde komma ut – men på senare år har jag hört hur mina elever på högstadiet beter sig… ”din jävla bög!”, ”du ser ut som en bög”, ”men ör du trans eller?”

    Det är så viktigt att redan normalisera detta för våra barn – det ska inte vara ett skällsord att vara gay 😭😭 och man ska inte behöva känna oro för att man är gay.

    Kärlek är kärlek. ❤️

    Det är inte en liten sak att komma ut, inte ens i Sverige. Ni som tror det är uppenbarligen inte homosexuella/trans etc. Förmodligen känner ni inte någon som är det heller.
    Mitt syskonbarn på 11 år får ord som bögjävel och jävla transa slängda efter sig från andra barn på skolan. Även föräldrar till vissa barn kommer med elaka kommentarer. Tack och lov har han en stöttande familj och många nära vänner, men många är de gånger som vi fått krama och trösta (och givetvis kontaktat lärare på skolan). Jag vet inte hur många gånger mitt hjärta brustit när jag hållit honom i min famn och fått återberättat de ord han fått höra i skolan. Att läsa från oförstående människor hur lätt det är att komma ut i Sverige är verkligen bedrövligt och världsfrånvänt, vakna för f-n.

    Varför pratar ingen om att det heter ”If I were gay” 💀

    Kul för Andreas hur som helst!

      Haha jaa. När något är hypotetiskt säger man ju ”were” istället för ”was”. Har märkt att det finns även många som har engelska som modersmål som säger fel där.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.