Erica Lindberg har publicerat ett inlägg där hon berättar för följarna att hon haft ett första samtal med en psykolog, för att starta upp en KBT-behandling.
Hon skriver att hon skjutit upp det här alldeles för länge och att hon är redo att börja bearbeta för att komma tillbaka under 2023, ett år hon ser ljust på.
Även Sigrid Bernson öppnar upp och berättar om vägen tillbaka från sitt utmattningssyndrom. Hon väljer bland annat att prata om det för att kanske få någon där ute, som också är drabbad, att känna sig mindre ensam
KBT är bland det bästa jag gjort och jag rekommenderar verkligen den typen av terapi om man har saker man vill eller behöver bearbeta eller förändra.
Jag tror aldrig man blir helt ”klar” med sådant, utan livet kommer fortsätta vara stundtals utmanande, med saker att hantera så jag hoppas jag kommer ha möjligheten till terapi under resten av mitt liv när det kan komma att behövas.
Just nu träffar jag min terapeut i videomöten och det funkar precis lika bra som att ses i fysiska möten. ??
Föregående inlägg 
Finns det någon influencer som inte mår psykiskt dåligt?
Eller person. Känns som att alla går igenom något sådant förr eller senare i livet i alla fall.
Hur mår du själv?
Jag tror det är helt mänskligt att må dåligt och det är väl fint att även influencers och kändisar visar att de är människor de med. 🙂
Jag mår bra tycker jag, ibland är livet upp och ibland är det ner. Men inget som inte känns lättare av att ringa familj eller vänner och prata om. Tack för att du frågade.
Jag tycker inte att det är något fel med att gå och prata hos någon, så missförstå mig inte. Men ibland känns det som att många känner efter lite för mycket kanske. Eller har det blivit lite trendigt att må dåligt och ”våga prata” om hur dåligt man mår?!
Att säga att folk ”känner efter lite för mycket” är väldigt provocerande för personer med psykisk eller fysisk ohälsa.
Förstår att du inte menar illa med din kommentar, givet finns det olika grader i mående, lika stor skala som det finns individer.
De som du säger ”känner efter för mycket” bryr sig säkerligen inte om att någon påtalar det så det är ogjort, de som faktiskt mår dåligt och kämpar för att bli trodda tar illa vid.
Det finns självklart jättemånga som är utmattade, deprimerade eller lider av psykisk ohälsa. Det är ju förstås jättehemskt och i allra högsta grad på riktigt.
Däremot förstår jag vad Anonym menar. Jag är helt övertygad om att många känner efter för mycket och urvattnar alltihop – samtidigt som det säkerligen finns väldigt många som känner efter för LITE också.
Men om nästintill alla går runt och lider av psykisk ohälsa, är inte det bara ett normaltillstånd då? Livet är tufft för alla helt enkelt. Då försvinner ju hela vitsen.
Så tror jag givetvis inte att det är på riktigt, vissa mår verkligen dåligt och lider av det, medan andra är veklingar som borde rycka upp sig. De sistnämnda sabbar för de som verkligen mår dåligt.
Precis. Att livet har toppar och dalar betyder inte att man lider av psykisk ohälsa. Att man går genom perioder av sorg, stress, oro osv hör till livet.
Men näst intill alla går ju verkligen inte runt och ”lider av psykisk ohälsa”, de allra flesta tuffar på med sina liv, mår sämre ibland, bättre ibland, kanske går i terapi en vända för att man känner sig lite vilse eller vill bearbeta något gammalt som skräpar.
Influencers pratar gärna om sin psykiska ohälsa – ja. Som en konsekvens blir det trendigt i vissa kretsar, aboslut. Varför tror ni att det är representativt för befolkningen? Det är ju som att tro att näst intill alla åker på 10+ resor om året, för att influencers gör det.
Det beror nog på vilket yrke man har och i vilka kretsar man hänger. Jag var t.ex. vikare på förskola tidigare. Det var inte bara några stycken som var långtidssjukskrivna, det var ju mer regel än undantag att många var det.
O då undrade jag uppriktigt om det beror på att den här branschen är ovanligt påfrestande för många. (Det tyckte inte jag själv, men det beror ju förstås på hur man är som person.) Eller om det beror på att det blir en kultur där, så att många gör som andra gör och sjukskriver sig. Eller om det beror på att det är en viss typ av människor som i större grad söker sig till sådana jobb.
Menar såklart inte bokstavligen att nästintill alla går runt och säger att de lider av psykisk ohälsa, men det räcker ju att exempelvis 40 % gör det. Är det verkligen så avvikande då? Det är ju snart motsvarande att säga att man är trött på morgonen och påstå att man har narkolepsi. Ja, det är ju du och de flesta andra som är trötta på morgonen, inte så mycket mer med det. Summa summarum är att jag tycker att det är ett ganska långt steg från att ha det lite motigt och stressigt i livet till att på riktigt lida av psykisk ohälsa.
Visst, men har du tänkt på att nästan alla någon gång under livet behöver hjälp med sin psykiska hälsa? De flesta, många gånger. Varför är det så självklart att det inte kan vara likande med psykisk ohälsa? Tror de flesta människor behöver tänka på att sköta sin psykiska hälsa för att må bra, och det är kanske inte så konstigt.
I det här fallet skulle hon ju dessutom bara börja med KBT som inte har några biverkningar osv.
Första ”psykiska hälsa” skulle ju vara ”fysiska hälsa”…
Jo absolut, jag är med dig i att det är en del av livet att ha det motigt och stressigt ibland, och att det inte är samma sak som att lida av psykisk ohälsa. Men jag tror att du allvarligt överdriver hur vanligt det är, baserat på att det är vanligt inom vissa grupper och/eller att de som är drabbade hörs och syns på ett sätt de inte gjort förut.
Självklart finns också folk som överdriver sitt dåliga mående, men några 40% tror jag verkligen inte att vi är i närheten av.
Det är nog en kombination av många av de faktorer du tar upp, och flera andra. Dels en generatonsfråga – Äldre generationer har lärt sig att bita ihop, yngre lär sig motsatsen. Många som jobbar på förskola vittnar ju om att det ÄR väldigt påfrestande, både psykiskt och fysiskt. I min branch är det tvärt om inte alls vanligt – Vi har stora möjligheter till flex, lugn arbetsmiljö, bra löner, bra förmåner osv. Sånt påverkar förstås.
Men min poäng är att jag inte håller med om att det är så vanligt som du påstår, helt enkelt.
Rätt stor skillnad på att vara vikarie på en förskola kontra vara tillsvidareanställd förskollärare med ansvar för typ allt o alla, år ut o och år in. Barn med särskilda behov, för stora barngrupper osv osv.
Snacka om att trycka ner folk med psykisk ohälsa.
Man kan väl också diskutera om det är psykisk ohälsa man är drabbad av för att man periodvis har ångest och är hjälpt av KBT. KBT fungerar ju bra även om man är frisk, det är inte som att typ käka litium. Och gissar att influencers sällan går via vårdcentralen.
Det är lite skevt att psykisk ohälsa ska buntas ihop till en enda grej. Blir det mindre stigmatiserat med schizofreni för att influencers är öppna med typ utmattningsdepression? Tänk om fysisk ohälsa buntades ihop på samma vis, med allt från hjärtinfarkt till vax i hörselgången?
Ja, det håller jag med om. Jag var nog otydlig, mina svar handlade inte om Erica eller Sigrid 🙂 Det är väl jättebra att man tar tag i sitt mående om man känner att man behöver det
Svarade på fel kommentar också, men det var nog till samma person iaf 🙂
De läkare, kuratorer, psykologer och psykiatriker som jag träffat ljuger alltså om mina diagnoser. För jag har blivit hjälpt av KBT och går inte runt med ångest 24/7.
Det är lättare att säga psykisk ohälsa än att behöva dra upp precis vad man har för diagnos. Oavsett om fler delar med sig så är det inte lätt att visa sig sårbar.
Alla skulle behöva gå i någon form av terapi i förebyggande syfte.
Inte när livet redan brakat ihop.
Tänk så mkt skit man ska ta sig igenom på egen hand, sådant som inte är naturligt för människan, saker som stressar sönder oss både fysiskt och psykiskt.
Vad skönt det vore att känna sig lite rustad inför svårigheter.
Jag har vänner som blev ihop och som började i parterapi innan de ens stötte på problem. Dom visste att dom ville ha barn, göra karriär och bygga hus och förstod att det kommer dyka upp tuffa perioder på vägen.
Och det gjorde det och terapin var deras bästa investering enligt dom. Dom hade verktygen samt hade lärt sig kommunicera ännu bättre innan det small.
Dom är fan lyckligare än någonsin femton år senare.
Varför är vi så ängsliga inför att folk går i terapi? Det borde vara lika självklart som att gå till tandläkaren en gång om året för att ”kolla läget”.
Känner man inte efter ibland så hinner man inte se ”väggen” förrän det är försent.
Jag tycker det är jättebra, fler borde gå och prata professionellt. Alla har vi bagage som påverkar oss på olika sätt, behöver inte vara stora trauman utan exempelvis förståelse för varför man tar saker personligt, lätt blir defensiv eller är konflikträdd. Mer terapi till folket, finns inget bättre än att personlig utveckling – både för en själv och de i ens närhet ??
Influncers är vanliga dödliga människor. Ser man till samhället i övrigt så är detta ett ökat och utbrett problem. Så vore märkligt om Instagrammare och fluncor vore något magiskt undantag.
Finns det någon människa som alltid mår bra?
Nej det tror jag inte.
1 miljon svenskar står på antidepressiv medicinering så det verkar vara rätt så många som mår P.
Tragiskt. Många har ju svårt att sluta på grund av hemska utsättningsbesvär.
Jag förstår hur du menar, det kan bli lite provocerande att se unga, snygga, till synes krya människor med pengar och mycket frihet ”klaga” på att de lider av psykisk ohälsa osv medan deras främsta content består av events, skönhetsbehandlingar och sponsrade resor. (Menar alltså inte Erica och Sigrid här). Det kan i alla fall få mig att undra om de faktiskt mår psykiskt dåligt, eller om de listat ut att de får mycket stöd och sympati genom att säga det. We Will never know!
Med det sagt så kan man ju ALDRIG veta med människor vad de har bakom sig som stör. Vissa kommer från trasiga familjer, misshandel, har kanske blivit våldtagna i ungdomen, genomgått drogmissbruk eller ätstörning. Någon kanske har spelmissbruk eller stora skulder. Det kan va tjejen som ler mot dig på Espresso House eller den snygga mäklaren, det går liksom aldrig att veta. Därför är det så viktigt att alltid ha empati och förståelse för om någon har en dålig dag ❤️
Det klagas när influencers ”låtsas” må bra och målar upp livet som ständigt positivt och det klagas när influencers går ut och berättar om sin psykiska ohälsa
Vet inte vad du tror att jag har skrivit innan men jag har aldrig klagat på influensers som målar upp positiva liv. Och jag vet inte vilka du syftar på som skulle ”låtsas” må bra då jag inte heller har klagat på det.
Det är nutidens ”SJUKDOMSTILLSTÅND” Dagens människor tror att livet bara ska gå uppåt och vara en dans på rosor och när det kommer ett eller två nerturer så går man i backen och ja… sen kan man brodera ut det på sociala medier och tjäna lite kosing på det också. Lovar att de som verkligen har drabbats inte klarar av att komma igen så snabbt utan kämpar läng länge innan de klarar av att bli sig själv. Fjås!
Sigrids text med bild ser mer ut som en reklam för en föreläsningsturné… fiskar hon tro?
Anonym 09:11 skriver (ev med spår av ironi) ”Finns det någon influencer som inte mår psykiskt dåligt?”
Kan ständig närvaro och tillgänglighet kanske öka benägenheten att må dåligt, eller är det personer med en extra känslighet för viss psykisk ohälsa som söker sig till den (hyfssat) bekräftanstörstande sfären? Värt att fundera över
JAG misstror inte personer som uttalar att de mår dåligt, vad har det att vinna på det?
Och OM dom gör det för vinning så anser jag även det vara ett tecken på att de mår dåligt!
Oavsett vad det är (om nu influencers är överrepresenterade) så är det ju intressant att gräva djupare i. Speciellt eftersom sociala medier berör de allra flesta av oss och barn och ungdomar idag växer upp med det konstant närvarande. De tär ju fruktansvärt tex att 1 miljon svenskar står på antidepressiva. Jättebra att det är mindre stigmatiserat och att vi kan tala öppet om det mer idag jämfört med förr MEN det betyder ju inte att vi ska betrakta det som något slags normaltillstånd och bara acceptera. För i grunden handlar det ju om ett enormt lidande för de som drabbas, mängder av människor har mått så dåligt att lösningen blivit att medicineras liksom.
Jag tycker det är bra att folk blir allt mer öppna om psykisk ohälsa, det bidrar till att minska tabun kring det. Däremot tycker jag det är tråkigt att det blivit näst intill trendigt att ha ångest gå till psykolog. Missförstå mig inte, mår man dåligt så ska man ta hjälp. Men det känns som att många går bara för att dom kan snarare än behöver, och det i sin tur leder till att dom som verkligen behöver hjälp för vänta längre.
Det är långa köer inom psykvården, tror att de som söker hjälp och är så pass friska att de själva kan rodda samt just inse att de behöver (och vill ha) hjälp väljer den privata sidan.
Det förutsätter ju dock att man har råd att bekosta privat psykolog.
De finns anslutna till FK
Majoriteten av influencers går garanterat privat och inte via primärvården. I alla fall i Stockholms kommun är det vanligaste att du får max 10 gånger hos kbt-terapeut om du söker för ångestproblematik eller depression, därefter är det endast antidepp eller ångestdämpande som erbjuds. Och jag talar från erfarenhet. Jag sökte hjälp via primärvården för mitt mående första gången 2018. Jag har därför själv vänt mig privat då antidepp och 10 ggr kbt inte hjälpt mig i den utsträckningen jag behövt. Som min privata läkare sa, ”du har fått doser för en häst, så om du inte mår bra på det här är det något annat som spökar”. Kontentan är iaf att du inte behöver oroa dig för att flunsorna i Sthlm går i terapi flera år för skattebetalarnas pengar, det är högst osannolikt.
Så du tror att människor går till sin läkare och säger att dom har ångest för att det är trendigt? Och sen frivilligt då äter mediciner dom inte behöver och då inte ens mår bra av?
Provocerande åsikt är bara förnamnet.
Jag har själv lidit av psykisk ohälsa, bland annat ångest, i halva mitt liv. Testat väldigt många olika läkemedel . Så det är absolut inget jag trycker ner. Däremot finns det många som inte kan skilja på t.ex ångest som känsla (vilket alla får ibland) och ångest som ett sjukdomstillstånd. Tycker absolut att det finns influencers som verkar ha självsatta diagnoser för att det är ”trendigt”, däremot lär dom ju inte medicineras för dessa nej.
Då tycker jag att man kan hålla käft? Speciellt om du har denna erfarenhet. Då vet du att en läkare hade synat detta och inte satt en diagnos eller medicinerat. Och sen va fan gör det om dom fakear? Allt som gör att det pratas om och tar bort stigmatiseringen kring psykisk ohälsa är bra.
Skönt att du som verkar så mån om psykisk hälsa även kan bemöta dina medmänniskor på ett respektfullt sätt. Nej, jag tycker inte att det är bra att måla upp en felaktig bild av vad psykisk ohälsa är. Det bidrar till att människor inte kan skilja på ångestkänsla och ångestsjukdom, tillfällig nedstämdhet och depression osv. Det är bra att psykisk ohälsa uppmärksammas, men på rätt sätt.
Människor behöver inte kunna skilja på det, därför vi har läkare.
Och lägg ner, jag kan va mån om ett ämne och samtidigt bli irriterad
Håll med om att det från att ha varit ADH och andra bokstavskombinationer som dominerat nu svängt till psykisk ohälsa? Det kommer alltid nya sjukdomstillstånd som blir ”uppmärksammat” och då följer det en tid då många drabbas av samma åkomma. Allt ligger i tiden och om vi skulle drabbas av krig, svält och katastrofer så skulle vi få ett annat sätt att se på oss själva.
Maria, en ny stjärna i kommentarsfältet med en ständigt fantastisk attityd. Eller inte.
Ny vet jag inte om jag är.
Men välkommen hit!
Med kortare stubin än en avbränd nyårssmällare..
???
Jag är mest förvånad över att man orkar bli gravid och skaffa barn under utmattning. Är det vanligt?
Att orka bli gravid kan ju ta ca 4 sekunder typ
Att vara utmattad/utbränd/leva med fatigue är fruktansvärt på så vis att det enda du vill och strävar mot är att vara ”dig själv”.
Det är inte givet att du direkt inser vad som måste väljas bort och vilken energi saker tar.
Hon valde att kämpa igenom en graviditet – vem sa att det var enkelt för henne?
Fast allting handlar ju om att överväga och prioritera. Sigrid är ändå 34 år. När man börjar närma sig 35 är det väldigt många kvinnor som inte har barn sedan tidigare som börjar fundera på ”När är egentligen rätt tillfälle? Hur länge kan jag vänta?”. Att ständigt skjuta det beslutet framför sig för att tajmingen inte är exakt rätt kan ju resultera i att man sitter där på sin 45:e födelsedag och ba ”Fan just det, kan nog vara för sent nu va?”…
Det är bra att folk vågar prata även om svåra saker!
Men att gå i terapi är så dyrt. Många i stockholm som inte får någon hjälp och då är alternativet att gå privat. Alltså betala mycket pengar. Jätteviktigt att ta upp att psykiatrin sedan länge inte fungerar. Fler mår sämre och privata tar över. Det har alltså blivit en klassfråga. Så fel och tänk på dom som mår sämst.
Men gud vad mycket text hon Sigrid la upp ? Vissa använder verkligen insta som en blogg…
När det kommer till Erica så var det väl verkligen på tiden. F*n vad sjukt hon betedde sig i Paradiset hotel eller vilken dokusåpa hon nu var med i.
Tyckte det var lite skönt med en tjej som spelade spelet lika hårt som killarna. Hon var inte värre än de flesta killar och de fick aldrig skit för att de spelade sjukt.
Äh killarna fick väl också skit. Sen är det väl inte strategiskt spel som var problemet med Erica, utan att hon flippade, skrek på folk och mobbades. Stor skillnad på att spela spelet och att bete sig obehagligt mot sina medmänniskor.
Erica var pure evil.
Apropå ”vanlig” ångest och när ångest blir sjukligt. Jag hade för några år sen en ångest som var sjuklig. Jag kunde inte leva, allt gick ut på att försöka hantera en hemsk ångest som fanns nästan 24/7 (vaknade med ångest och somnade med ångest). Då kunde jag varken jobba eller göra något förutom att försöka ta mig igenom dagarna. Det som hjälpte mig bäst var när jag kunde börja ta promenader (var även hos både läkare och psykolog).
Nu har jag nog mer normal ångest. Liksom ångest någon gång ibland, men inte direkt så att jag kvävs. Nu kan jag leva MED ångesten. Tror inte att jag längre lider av psykisk ohälsa, men jag gjorde det definitivt förut.
Tror du har en sund uppfattning av verklighet?
Hej Camilla! Orelaterat till inlägget men har en önskan/undran. Det hade varit intressant att läsa ett inlägg om hur du väljer vilka influencers du bevakar, och vilka fenomen du tycker är värda att blogga om. Tycker ibland förhållandevis små influencers och förhållandevis ”små” saker de gör får oproportionerligt mycket uppmärksamhet medan ”större” saker som större influencers gör får mindre utrymme. Det gäller inte de allra största, men tänker exempelvis på Sofia Wood och Elsa Billgren som båda har många följare men som sällan syns i bloggen. SW har ju t ex nyligen bestämt sig för att börja studera – det är kanske ett intressant ämne? Är det ett medvetet val eller är det helt enkelt så att du väljer de influencers som intresserar dig personligen? Oavsett hade det varit kul att läsa om hur du resonerar när du väljer innehåll! 🙂