Jag fick precis ett fint samtal från en av mina killars lärare. Han ringer till alla föräldrar i klassen för att få hjälp med arbetsro på lektionerna. Jag vet hur kämpigt många lärare har och jag beundrar de som orkar då jag vet hur det ser ut i skolorna. Att ringa hem är en bra början. Och mina killar fick fint beröm för att de sköter sig och anstränger sig även när det är rörigt. Och jag fick beröm för bra uppfostran. Hur kan man inte bli glad? ? Jag vet att alla mina barn också kan göra bus och fel, men i det stora hela vet jag att de sköter sig för att vi pratar så mycket om det här hemma.
Vi har höga krav på hur man får bete sig och inte och det börjar ju här hemma. Skolan är en stor del av barnens liv, men de ska inte behöva uppfostra barnen, det gör vi föräldrar. // Englas showroom
Engla skriver om sina tvillingsöner och om hur hon fått ett samtal från deras lärare vad gäller arbetsro i skolklassen.
Hon beskriver hur hon och maken har höga krav på hur man får bete sig och inte och hur det börjar i hemmet. Att skolan är en stor del av barnens liv, men att lärarna ska inte behöva uppfostra barnen. Att det ligger på föräldrarna.
Håller ni med?
Jag har en kompis, vars son går i en klass där det finns föga studiero. Att ett par stycken elever förstör lärandet för alla de andra, men att lärarna står bakbundna och inte kan göra någonting annat än typ, vädja. Föräldrarna till de stökiga barnen är inte mottagliga för den här typen av information, utan hävdar bestämt att deras barn minsann inte sänker nivån för studiero i klassrummet.
Vad gör man?
Ska alla föräldrar behöva flytta på sina barn, för att de ska kunna tillgodose sig utbildningen? Vad gör man om stökarna flyttar med, eftersom alla kompisar verkar försvinna till andra klasser?
Föregående inlägg 
Alltså föräldrar som inte bryr sig och/eller föräldrar som vägrar ta till sig något negativt om deras barn – USCH. Hur fan är man funtad? Ok om man är utsliten av arbete eller missbrukare osv, men ”välmående” föräldrar? Ofattbart.
På familjeliv så var det en förälder som blev upprörd när barnets lärare ringde och berättade att eleven helst inte skulle komma om de glömt ge sitt barn mediciner på morgonen.
Föräldern skrev något i stil med att det var lätt att glömma på morgonen.?
Men jag hoppas iaf att den som ringde inte uttryckte sig på det viset.
Fast egentligen.. varför inte? Jag har ingen aning om vad det handlar om för medicin i det här fallet men oavsett så kan ju medicinen vara viktig för att det ska fungera att ha barnet där? Oavsett om det handlar om ADHD-medicin eller hostmedicin tänker jag.
Oerhört oprofessionellt av läraren. Naturligtvis förstår jag lärarens situation, det kan vara svårt med eleverna med ADHD exempelvis men det är upp till skolan att arbeta för att det ändå ska fungera. Däremot är det rimligt att berätta hur det fungerar de dagar medicinen inte har tagits.
Var inte så känslig
Jag är inte känslig, jag är bara en lärare som har lite mer hjärta än att bete sig på så sätt.
Eleven kan ju ha extra medicin i skolan hos skolsystern eller på expedition om den glömde
Gäller det adhd-medicin så är det hårt reglerat då det är narkotikaklassat. Så skulle bli svårt
Nej, det är inga problem. Finns tydliga blanketter för det ?
Tänker på det gamla uttrycket: mina barn och andras ungar…
Varför tänker du på det? Hon skriver ju klart och tydligt att hon vet att hennes barn också kan vara busiga men om läraren säger att hennes barn i det stora hela sköter sig är det ju så det är eller?
Hon kanske inte syftade på Engla specifikt utan generellt.
Tycker så synd om barnen som sköter sig och måste ta emot skrik och slag. Inför klasser som är mer anpassade med barn som har NPF och låt dem ha gemensamma lektioner då och få med sin klass.
Det går inte att ha tre stökiga barn som sedan triggar andra barn till att busa. En lärare går inte ryta till för då kan en känslig må dåligt.
Det behövs mindre med klasser och mer material för eleverna dom ligger långt före sina kamrater. Lärarna i dag gör allt för att hålla sig ovanför vattenytan.
Angående mer material tänker jag man bara kan be de högpresterande eleverna att gå in på biblioteket och skriva ut introkurser i högskolematte. Eleverna måste själva ta steget, annars kommer de sitta med mobilen så fort de är klara med uppgiften läraren gav dem.
Satt o läste manga i 3 år på gymnasielektionerna 🙂
Anonym 15:34
Det är flera föräldrar på familjeliv som får kämpa gör att deras barn ska få mer uppgifter då de tycker att det är tråkigt att vänta. Lärarna säger att de ska fixa material men det är tydligen sällan det händer.
Tyvärr får eleverna inte gå utanför klassrummet även om de är klara. Åtminstone inte i mina barns skola (låg- och mellanstadiet). Min dotter får ofta höra att hon är för snabb och jon tycker skolan är tråkig för att det är för lätt ? I fyran lärde hon sin lärare engelska ord som hen inte kunde ?
ja mitt under lektionen givetvis, men om jag sitter på en föreläsning och har tråkigt har jag alltid med mig ett blad från en mattetenta – om barnen lär sig att skyffla över allt ansvar på någon annan blir de inga högskolestudenter
Att införa NPF-klasser skulle vara otroligt diskriminerande. Hur kan du på förhand avgöra att ett barn kommer vara stökigt utifrån en diagnos? NPF eller inte, vi är alla olika som individer och dåligt uppförande har inget med NPF att göra. Att samla alla bråkiga barn i ett och samma rum låter dessutom som en kaotisk åtgärd eftersom det ger dessa barn noll chans till studiero och att faktiskt förändra sitt beteende. Jobba istället med barnen utifrån deras förutsättningarna och gå till botten med det individuella problemet.
Jag personligen har en NPF-diagnos och har alltid skött skolan, haft bra betyg och suttit lugnt på min plats för att göra det jag ska. Läser idag en av dom svårare femåriga medicinska utbildningarna på universitet. Har aldrig behövt något stöd i skolan, mer än att skolan i och med min diagnos fick se till mina svårigheter muntligt vid bedömning. Ge mig en anledning till varför jag skulle ha gått i specialklass.
Kanske inte du men det finns ju fler än dig som har någon form av diagnos. Försök att se utanför din box. Vänd på frågan, varför ska andra elever sitta som krockkuddar och vänta tålmodigt på att få lära sig nåt.
Nej det har du helt rätt i. Min poäng är att bråkiga elever inte är parallellt med NPF. Det finns bråkiga elever med diagnos och bråkiga elever utan diagnos. Varför införa specialklasser för barn med NPF och straffa alla när endast en minoritet behöver specialklass? Det är diskriminerande, jo.
Jag tolkade det som att det mer handlar om att barn med NPF generellt inte är anpassade för det vanliga klassrummet och istället ska få möjligheter som bättre passar dem. Men de är kanske för att det är så jag ser att det borde vara. Många är ju stökiga för att formen inte passar dem, inte för att de är jävliga eller dumma. Alla är inte stöpta i samma form och det krävs större anpassningar efter det, både för NPF-barnen och det ”vanliga” klassrummet.
Dessutom är det väl inte helt ovanligt att barn med NPF mår dåligt av det ”vanliga” klassrummet men inte är
Utåtagerande och därför lider i det tysta. Ursäkta mitt mediokra språk denna fredag men jag tror ni fattar.
Varför ska man straffa alla barn som sköter sig bara för att några barn (diagnos eller inte) sköter sig. Då är det bättre att de får ha sina egna klasser till de kan lära sig att bete sig.
Belle
Min syster skulle inte ha klarat av att gå i en vanlig klass. Det finns olika typer av npf och olika grader när det gäller svårigheter.
Fast i en klass med 20-30 elever är det väldigt svårt som lärare att tillgodose allas Individuella behov. Det går bara att anpassa undervisningen till en viss gräns. Läraren kan ju omöjligt ha 20-30 olika lektioner under en och samma timme. Skolan är i stort behov av förändringar. Man har idag verkligen misstolkat begreppet ”en skola för alla”. Självklart ska alla ha lika möjlighet till god utbildning men det betyder inte att alla elever ska gå i samma klass. Det funkar ju uppenbarligen inte!
Det hade funkat om skolan fått mer resurser och med det hade kunnat ha små klasser för alla.
Jag anser inte att man ska gå efter om man har en diagnos eller inte utan snarare om man BEHÖVER gå i en mindre klass med likasinnade. Förmodligen inte samma arbetstempo förlåtande lärare osv.
Jag anser oxå att det är fruktansvärt för de barn som sköter sig att hela tiden behöva bli störda av de som inte klarar av att koncentrera sig.
Som det är nu får de skötsamma barnen inte det erkännande eller uppmärksamhet de förtjänar då läraren har nog med de som hänger i gardinerna, EXAKT som för de som hänger i gardinerna de får inte ett lärande anpassat efter sina behov och jämförs med ”skötsamma” elever.
Varför är det så extremt fult att erkänna att ens barn inte klarar av ett medelmåttigt arbetstempo ? Vill man inte sina barns bästa egentligen ? Nää det är viktigare att INKLUDERA än att ge alla barn det stöd de har behov av ?
”NPF-klasser” finns redan. Antingen som ”särskilt undervisningsgrupp” och då egen klass, men även resursskolor. Nej, alla med NPF behöver inte gå i dessa klasser, men en betydande del. Det är mer diskiminerande att inte använda sig av sådant för de som behöver då man inte får rätt förutsättningar. Jag var i stort behov av det och kom tilllsut till en, medan mitt lillasyskon som också har NPF-diagnoser klarade av att gå i vanlig klass finfint.
Ingen har sagt att barn med en npf-diagnos automatiskt ska gå i en specialskola. All har inte samma behov. Men för de barn som trots anpassningar inte kan gå i en klass med 29 andra barn ska det vara möjligt med en annan skolform. Kommunerna har lagt ner sina särskilda mindre grupper av ekonomiska skäl och kallar det inkludering. Friskolorna har gått in och hittat en marknad för dessa barn. De här skolorna kan vara räddningen för barn som blivit hemmasittare när de inte klarar av den vanliga skolan. Det är små grupper med hög personaltäthet. Inget som du tycks ha kunskap om.
Jag kan intyga att det inte är alla barn med t ex adhd som stör i klassrummet. Min dotter har adhd och hon är den som har vett och inte svär, skriker och kränker andra. Hon förfäras över klasskompisar som lever rövare och har usel respekt mot lärare. Går utmärkt för henne i skolan och nej är inte medicinerad. Vore katastrof att sätta henne i en klass med bara barn med diagnoser. Vi har från dag ett lärt barnen hyfs, respekt för andra och att respektera lärare. De fick aldrig vråla t ex på bussen utan fick lära sig redan från de var små att man visar hänsyn till andra. De vet att får vi hem samtal om att de t ex mobbat någon eller varit respektlös i klassrummet så blir det konsekvenser hemma. Det går att lära även barn med adhd men man gör det från start. Det tips jag kan ge till personer med adhd inför föräldraskap är att ta för givet att barnen troligen också får adhd. Då vet du redan från början att det är ramar runt dem som gäller och uppfostran.
för utåtagerande elever med npf – ja. absolut ja! bättre för dom själva liksom för alla andra.
Här säger du något viktigt. I dagens stora klasser med 30 sexåringar måste du också utmana de duktiga eleverna. Men också få med dig de som inte kommit lika långt.
Men också barnen med Npf.
Tänk er denna arbetsuppgift??? L
Plus lösa konflikter, hämta pelle som lämnar klassrummet, Esters föräldrar som har åsikter, rektorns krav på kvalitetsarbetet osv.
Jag beundrar lärare.
De borde ha mindre klasser och mer utbildad personal för att klara sitt uppdrag.
Det kanske är så att många barn är ouppfostrade och föräldrarna inte bryr sig. Jag får dock lite ont i magen när jag läser detta.
Min systers barn har npf diagnoser och de kämpar så för sina barn. Barnen får inte alls det extra stöd de skulle behöva och har under sin tid i förskola och skola fått ta så otroligt mycket skit. De får problem med både kompisar och lärare när de inte faller i boxen och får stämpeln problembarn. Att höra hur de blir behandlade av vissa vuxna gör mig mörkrädd. De har fått stå med vid otaliga hämtningar för att få uppräknat allt de gjort fel under dagarna. ? De fick för inte längesen höra att de var ouppfostrade. Deras föräldrar slåss med näbbar och klor för barnens skull.
Är så imponerad av många lärare och hur de orkar. ❤️ Andra elever ska såklart ha arbetsro och barn med behov av extra stöd borde få det. Det hade hjälpt alla. Man de får tyvärr ofta inte det stödet trots att man har rätt till det för det finns inga resurser.
Jag har barn utan diagnoser och blir såklart jättestolt när de får beröm. Men jag vet också att allt inte bara är uppfostran och vissa föräldrar till de här stökiga barnen som nämns kämpar hundra gånger mer än många av oss andra föräldrar utan att få beröm vid sådana tillfällen.
Jag vet att samhället förändrats och attityden hos många yngre är helt annorlunda än när man själv fick i skolan. Var dock bara tvungen att flika in detta.
Själv blir jag lite irriterad när folk ropar ” mina barn har npf och jag gör allt jag kan” så fort skolan kommer upp. Många med npf är jätte skötsamma och märks inte. Det är eleverna som struntar i precis allting och som medvetet förstör för andra utan att de har npf.
Jag förstår vad du menar, men det blir lite dumt om det många gånger inte handlar om npf.
Jag visste att sådana här kommentarer skulle komma och kan såklart förstå det. Men med tanke på hur ofta de föräldrarna och deras barn får skit så kanske inte det är så konstigt att de känner sig träffade och vill förklara sig.
Det är inte ofta jag kommenterar här och efter all skit mina syskonbarn fått under så många år så kom liksom instinkten direkt att vilja ta dem i försvar. De kan vara mycket men det finns en förklaring.
Då kan det ofta handla om våld i hemmet, försummelse etc också. Inte bara att föräldrar ”inte uppfostrar” utan just ATT de uppfostrar på ett gammeldags auktoritärt sätt med straff och hot och värre. Dessa barn är ofta dubbelt utsatta, hemma får de skit och i skolan blir de utmålade som ett problem och inte en person som behöver stöd för att kunna fungera väl i skolan.
Och ADHD och olika former av våldsutsatthet, eller att man bevittnar våld i hemmet, ger ofta samma symptom.
De alla flesta som faktiskt HAR NPF kommer att ha väldigt svårt att fungera i ett klassrum med 28 andra elever, inte alltid genom att de stökar, men att de inte kan koncentrera sig oavsett om det är förhållandevis lugnt eller inte. Om det går utmärkt så har barnet sannolikt inte NPF.
Jag har 4 ungar, en med diagnos, en som troligen har diagnos men inte utredd och två utan. Barnet med diagnos var utåtagerande och slog både andra elever och lärare så länge skolan tvingade in honom i klassrummet trots upprepat vädjande om att låta honom vara mer själv. När de väl löste det så blev det samma fina unge som vi såg hemma. Han kunde plötsligt sköta sig även på rasterna och leka fint med andra och få kompisar, för att han inte blev slutkörd av att konstant misslyckas med allt alla andra 27 barn i klassen klarade av.
Sen barnen utan diagnos är över medel i ALLA ämnen, har mängder av kompisar och får vi regelbundet feedback på hur fina vänner de är.
Det handlar inte om uppfostran.
Min dotter har npf-diagnos, adhd med en nivå av hyperaktivitet som är sällsynt hos flickor. Hon lyckas hålla sig skötsam på lektionerna och hon drabbas hårt av de stökiga eleverna i klassen. Hon tvingas ha hörselkåpa större delen av lektionerna och kommer ofta hem trött och med huvudvärk på grund av att det varit stimmigt i klassen.
Tack och lov byter hon till en bättre skola till hösten.
Min har npf och vi har en väldig dialog med skolan som gör allt dom kan. Vi gör allt för att hjälpa vår son och uppfostrar honom osv. Men har har ändå problem. Inte att han springer runt och skriker men att miljön gör att han inte kan koncentrera sig. Han hade behövt mycket mindre grupper för att kunna ”bete” sig bra. Det är varken hans, vårt eller skolans fel. Det är bara en miljö som inte passar för honom. Känns naivt att tro att bara man ”uppfostrar” så sitter dom tysta och stilla och beter sig bra. Han kan bete sig som en ängel och vi har aldrig problem för att vi kan med en vuxens uppmärksamhet alltid rätta till honom men i en klass med 30 elever så är det fysiskt omöjligt.
Anonym 15:28
Precis som du skriver så finns det skötsamma elever med npf. Många elever utan npf missköter sig med flit och vet att läraren inte jan göra något. Det är illa när elever måste ha hörselkopor för att kunna koncentrera sig. Stöket drabbar även elever utan npf och vill inte gå i skolan pga stök i klassen.
Ja det är ju helt fel. Skolan ska ju vara rolig att gå till och det är ju den som lägger grunden för framtiden.
Något behöver ju verkligen ändras.
Jen
Skolan har blivit en fritidsgård utan regler.
Skrämmande.
Vi har flyttat utomlands och en sak jag tacksam över är ju att barnen ska gå i annan skola.
Jen
Lärarna kanske har mer befogenheter där. Här blir de anmälda och avskedade om de ryter att klassen ska vara tyst.
Ja det är nog lite annorlunda här. Sen är det privat skola och klasserna är inte så stora och de är snabbare att erbjuda extra stöd.
Sen finns det ju annat i skillnaderna mellan kulturerna i allmänhet som är bättre och sämre dem emellan. Här mutas barnen på sin förskola till exempel barnen med att få en godisbit efter städningen. Vilket jag gärna hade varit utan.
Jen
Ja det kan bli ett problem om de förväntar sig belöning när de städar hemma.
Nej det blir man inte, det är jättesvårt att få sparken som fast anställd i Sverige. Självklart höjer man rösten och tar i år klassen ibland.
Fel Flundra. Skolan har många regler men eleverna utmanar eller skiter i dem på grund av föräldrarnas icke-existerande uppfostran.
Eleverna är duktiga på att veta sina rättigheter.
Och, vad menar du…?
De vet att de kan anmäla läraren om läraren skickar ut en elev. Eller att en lärare tar en elev i armen och går ut med eleven. Eleven har misskött sig och inte lyssnat på tilltal.
Fast så fungerar det tack och lov inte i verkligheten.
Jo? Var ett nyhetsinslag om det senast i förrgår. Läraren får inte jobba kvar för att han tog en elev i armen. Själv blev han mordhotad. Flera vittnen, men ärendet lades ner.
En isolerad händelse och inte standard så som du får det att låta som.
Att man ens får för sig att lägga ner fallet trots vittnen och dessutom göra honom arbetslös tyder ju på att det är ett strukturellt problem. Vilket resten av denna tråd, med många inlägg från lärare, också vittnar om.
Hoppas sedan dom får allt stöd när dom ska börja arbeta. Det är ju en annan sak. Jag menar med vårt högpresterande samhälle där allt tycks vara att ligga i topp.
Håller med dig till 100%, Jen!
Kämpade som tusan för min ena dotter när hon gick i grundskolan.
Var några barn i klassen som förde oliv, slogs och vägrade lyssna och de placerades ofta som bänkkamrat till henne då hon inte slog tillbaka utan tyst tog emot allt som gav.
En av tjejerna som höll på visste så väl skolans regler att man fick aldrig säga nej när någon ville vara med på lek så hon puttades/slog/sa elaka saker så fort hon kunde och så fort det var rast sa hon att: Jag får vara med för ni får inte säga nej.
Idiotisk regel när det utnyttjas på det viset.
Hon försökte tvinga min dotter att bjuda henne när hon fyllde år osv.
När klassen skulle byta skola inför årskurs 6 så tog jag en rejäl diskussion med rektor och sa att hamnar hon med något av dessa barn så kommer jag ta detta vidare, hon slapp dessa barn.
Flyttade och bytte skola till åk 8 och vad hon blommade upp, liten skola där lärarna hade koll.
Yngsta dottern sa ifrån direkt när någon var stygg mot henne eller någon annan så där har jag inte behövt kämpa på det viset.
Den yngsta har däremot fått mycket beröm av lärare både i grundskolan och nu i gymnasiet att hon står upp för de som hamnar utanför och inte böjer sig för de som försöker trycka ner andra.
Ska vara enklare att förflytta elever som förstör, enklare att sätta de i en mindre klass osv
Någon/några enstaka elever ska inte förstöra för andra, dom ska inte kunna påverka andra elevers skolresultat, för blir inte mycket till lektion när det mest är bråk som ska stoppas och diskuteras kring hur man ska vara som kamrat
Gah det är ju helt begängt!!
Vadå inte säga nej?
Är glad att ditt barn kunde byta och blomma ut.?
Skolan körde på att alla skulle frånvara med och ingen skulle få uteslutas vilket utnyttjades av de som inte var så väldigt snälla mot andra elever.
Påtalade det idiotiska i den regeln för skolan ett flertal gånger, men dom tyckte ändå att det var bra för ingen kunde ju bli utanför då.
Det är samma sak med att bjuda in alla på kalas. Man måste bjuda in de som missköter sig för annars får de aldrig gå på kalas. Barn är inga försökskaniner för att se om det blir bättre.
Skulle aldrig i livet bjuda de barn som är elaka mot vare sig mitt eller andra barn, någon jävla stolthet måste mitt barn få behålla.
Du har helt rätt Morsan!
Finns inget man kan göra tyvärr.
Om föräldrar flyttar sina barn till bättre klasser koncentreras problemet istället och bråkstakarna kan aldrig ta efter bra elever. Då blir det som i Japan med delinguent schools.
Det borde läggas mer resurser till s.k problembarn, låta dom gå i egen klass med egen lärare så resten av barnen får arbetsro.
Jag håller med dig.
Många är stökiga då deras föräldrar har en slapp uppfostran, deras föräldrar missbrukar, de är otrygga i sina hem. En del är stökiga då det är enda sättet att få uppmärksamhet på. En lärare kan inte spendera så många minuter på varje elev per dag. Och det blir jätte dumt för alla då de ser qtt läraren är stressad.
Problembarn? Hör ni själva hur ni uttrycker er? Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni inte arbetar inom skolan 🙁
Med all välmening lägg lite tid på att läsa på kring vad skolsystemet gör med elever med tex npf. Det finns många studier och rapporter. Det är inte alltid hemförhållanden som brister. Jag önskar så att människor fick mer kunskap om dessa barn ni kallar ”problembarn”. Som mamma till ett barn med autism fick jag en klump i magen av era kommentarer och hur ni uttrycker er. Snälla, snälla tänk till. Barn vill lyckas, inte misslyckas.
Då riskerar barnen aldrig bättra sig, om de inte kan ta efter bra barn. Typ som i japans delinguent schools. Det blir en tävling i att vara värst istället.
Anonym 15:37
Det finns inget dom hindrar att de kan ha gemensamma lektioner med sin klass. I början fångar man upp dem och lär dem nya verktyg.
Man måste börja någonstans.
Jag tycker inte att man ska offra, vi säger en skolklass på 30 barn där 1 av barnen har svårt för skolan, 29 av dom andra barnens skolgång p.g.a att en endaste elev inte kan koncentrera sig. Varför ska dom 29 andra barnens skolgång behöva lida för att ett barn ska ”lära” sig av dom?
Då kan man sätta in en elevassistent till den problematiska eleven. Låta eleven jobba i enskilt rum när det blir för svårt. Låta eleven ta korta raster utanför klassrummet under lektionen om det är svårt med koncentration under längre tid.
Lösningen är inte att isolera barn utan att hjälpa dom utifrån deras förutsättningar.
Belle
Problemet är att då behöver de anställda minst tio stycken ledsagare då det ofta är en i varje klass. Skolan har inte råd med det plus att om de är en grupp så kan de prata och hjälpa varandra.
Elevassistent är dock bara en av flera åtgärder man kan ta till, jag förstår att alla elever med problem inte kan få den typen av stöttning även om det såklart hade varit bra.
Absolut det skulle vara toppen om man kunde göra så, men med tanke på att resurserna till skolan är mycket små så skulle det inte fungera då det i en skola kan finnas många problematiska elever och att ha en elevassistent till dom alla skulle helt enkelt kosta för mycket.
Även mer resurser på vanliga barn från medelklassen som är curlade och får göra vad de vill. De genererar majoriteten av störningarna!
Som lärare själv är min erfarenhet att arbetsro inte finns i något klassrum på mellan- och högstadiet. nu för tiden. Kanske på lågstadiet och en del på gymnasiet. Barnen idag är av en annan kaliber, många är oerhört curlade och vi lärare kämpar varje dag för att skapa just arbetsro i klassrummet! 🙂
Ja, vikarierar mycket i medelklass-skolor, mest mellanstadiet, och vissa elever (nästan alltid pojkar) är galet stökiga och sätter tonen i hela klassen!
Yes, de pojkarna är verkligen tonsättande.
I den gymnasieklass som min dotter gick i så var det rätt stökigt på lektionerna, en vikarie fick nog och fräste ifrån, kanske lite för hårt då han efter att bett dom vara tysta och lyssna och de ändå fortsatte väsnas så frågade han om de var dumma i huvudet.
Några av tjejerna i klassen blev ledsna och kände sig kränkta av ordvalet och gick till rektorn och vikarien blev inte kvar.
Min dotter tyckte det var trist då han var en av få lärare som sa ifrån, de andra lät det mest bara vara och några ville vara mer kompis med elever än lärare.
På andra dotterns(yngsta) linje är det inte så, utan där är lärarna lärare och inte kompisar
Äldsta gick hotell-restaurang och yngsta går fordon med inriktning mot att bli lastbilschaufför
Morsan
Åhh genertion kränkt kommer att få problem i arbetslivet.
Tycker dock inte att det är helt orimlig fråga till vissa ungdomar, speciellt gymnasieungdomar. Vissa beter sig som om de är dumma i huvudet (det gjorde jag också ibland). De måste få ifrågasättas!
Mina gymnasielärare var strikta med ”ni har inte skolplikt längre, var inte här om ni inte vill vara här, där är dörren” – jag gick en rätt chill kulturlinje där de flesta bara inte pallade plugga tyngre linjer och vad jag minns var det överlag fantastisk arbetsro i klassen, med möjlighet att plugga på andra ställen i skolan om man ville (riktigt stor skola, fanns massor av undangömda ställen och extra klassrum att använda om man behövde plugga ifred), och det här var strax över 10 år sen. Däremot minns jag högstadielärare som tappade det helt ett par gånger, vilket bara ledde till att de som inte skötte sig fattade att det finns konsekvenser om man beter sig som svin… Alla lärare jag minns var superfina personer som kunde vara kul att prata med om allt, men de hade också pondus då det behövdes.
Kanske uppfattas som kaxigt men jag har själv en årskurs 6 i ett av sveriges ”utsatta” områden och min klass klarar i allra högsta grad av att vara tysta, ge varandra arbetsro och lyssna på långa genomgångar. Inte alltid och inte alltid hela dagar men jag försöker variera undervisning som kräver lugn och ro med undervisning som tillåter samtal och ibland rörelse. Jag tror trygga elev-lärare relationer med ömsesidig respekt tar en långt.
Så är det absolut
Relationerna är A och O för en trygg klass. Men det tar väldigt lång tid och vi lärare har krav på att ordna arbetsro direkt. Ett svårt uppdrag.
Men alltså, när jag gick i grundskolan (född 91) så åkte man ut om man betedde sig illa. De här vanliga Allan ballan – pojkarna testade ju ett tag men sedan var det inte lönt och oftast hade vi därför studiero. Får man inte göra så längre?
Jodå, självklart får vi göra så. Det är inte alltid det mest effektiva dock, men det händer att elever får lämna klassrummet.
Elever har enligt lag rätt till sin undervisningstid så ska du ha lagen på din sida har jag för mig att eleven ska kompenseras för den tid som den missat, dvs. läraren skulle behöva undervisa eleven utanför de schemalagda lektionerna.
Helt befängt. Eleverna har så många rättigheter och lärarna står bakbundna. Finns knappt några konsekvenser en lärare kan ta till nuförtiden, speciellt om vårdnadshavarna hemma inte har pli på sina barn, då biter inte samtal hem eller möten.
Kanske beror det också på att det inte är curlande medelklassbarn som fått en slapp uppfostran?
Jag har samma erfarenhet! Jobbar i en skola med en blandad elevgrupp, dock inte i ett utsatt område som du. Med rätt inställning till eleverna och rätt pedagogik går det att få ordning och reda.
Har läst det här kommentarsfältet och blir bekymrad över mycket, kanske främst det som handlar om uttryck som ”problembarn”, ”en ska förstöra för dom skötsamma”. Fint med en kommentar om inställning och pedagogik! Som skolpsykolog har jag sett flera fina exempel på extremt kompetenta pedagoger som med just rätt inställning och pedagogik ror i land studieron i vilket klassrum som helst! Fler borde inspireras av dessa hjältar!
Oj vad tråkigt. Jag undervisar på ett högstadium med god arbetsro och högpresterande elever. Förstår såklart att det inte se ut så överallt men visst finns det. Tyvärr innebär välengagerande föräldrar ibland det största problemet. Har flera gånger känt press från föräldrar att höja betyg.
Välkommen in på mina lektioner! Vi har verkligen arbetsro. Med rätt pedagogik går det mesta.
Har minnen från läraren som förklarade hur hen ville ha det och vad och hur eleverna skulle göra och uppföra sig. Om nu eleverna inte gjorde enligt hens mall skulle de byta klass.
Det kändes dels som att läraren lämnade en kravspecifikation på eleverna och dels som att hen gärna lämpade över arbete på sina kollegor för det som hen inte hade lust att göra. Föräldrarnas roll var att leverera elever enligt hens önskemål.
Jag ska inte behöva påminna om läxor, sa hen. Jag ska inte behöva…. var det liksom hela tiden genomgående temat. Ibland undrade jag om hen egentligen försökte att definiera om lärarrollen till något annat. Tänkte att hen kanske beundrade en lärare när hen var elev och ville bli lärare för att sedan upptäcka att det var lite annat än vad hen trodde…
Givetvis fanns det helt fantastiska lärare också.
Tycker det låter ganska vettigt att sätta förväntningar på elever och att dom ska notera läxor och när läxor ska göras i sin kalender. Vi fick alltid ha koll på sånt själva i min skola, man satt måndag morgon och planerade sin vecka och sen på fredag utvärderade man hur man tycker veckan hade gått.
Självklart är det bra att klargöra förväntningar för eleverna, och förmedla relativt höga förväntningar. Det visar att läraren har ett stort förtroende för eleverna och visar att hen tror på dem.
Samtidigt måste man komma ihåg att det finns elever som inte har samma förutsättningar som den stora gruppen. Att bestraffa dem för att tex inte gjort läxan skulle jag aldrig göra, det skulle skapa en väldigt dålig lärmiljö.
Vad menar du med bestraffa?
Att bli tvingad att byta klass om man inte följer lärarens mall skulle jag kalla bestraffning.
Eller så kanske det passar eleven bättre? Om eleven inte klarar av att följa mallen så är det ju uppenbarligen fel mall för denne. Då är det väl alldeles utmärkt att byta klass.
Håller med, kan vi snälla sluta kalla det bestraffning och diskriminering att omplacera stökiga eller underpresterande elever? Jävla dalt-Sverige
Vart ska de ta vägen tycker du? Det låter som en väldigt enkel quick fix att bara ”flytta undan” utmanande elever och skulle givetvis aldrig fungera i praktiken.
Lärarens uppgift är att anpassa undervisningen utefter gruppen. Varje grupp är inte den andra lik, på samma sätt som varje elev är inte den andra lik.
Sen finns det undantag, och då kan anpssad skola (fd särskola) vara nödvändigt. Men det är sällan aktuellt, och då är det upp till läraren och skolan att anpassa undervisningen för att det ska funka på bästa mäjliga sätt. Läraren anpassar ”mallen” efter eleven, och inte tvärtom. Du kanske tycker det ska vara så, men så säger inte läroplanen eller skollagen.
När jag gick på högstadiet var det en tjej i min klass som bara fick G på sin uppsats. Mamman ringde och skällde ut läraren. Samma tjej pratade extremt mycket under lektionen en dag och blev satt längst bak i klassrummet. Hennes mamma ringde då också och skällde ut läraren.
Den mamman låter som en riktig Karen.
Avskydde den tjejen. Tyvärr var hon min granne också vilket inte gjorde saken bättre. Mamman fick reda på att jag fick VG på den uppsatsen och satte nästan i halsen haha
Anonym 15:59
Hahaha KARMA!!!
Folk måste sluta dra en parallell mellan bråkiga elever och NPF-diagnoser. Bråkiga elever grundar sig i ett beteende, inte i en diagnos. Jag personligen har en NPF-diagnos och har alltid skött skolan, haft bra betyg och suttit lugnt på min plats för att göra det jag ska. Läser idag en av dom svårare femåriga medicinska utbildningarna på universitet. Har aldrig behövt något stöd i skolan, mer än att skolan i och med min diagnos fick se till mina svårigheter muntligt vid bedömning. Med andra ord, jag var motsatsen till den bråkiga eleven som störde alla. Detsamma gäller många med NPF.
Lösningen är inte att dra alla över kam och isolera bråkiga barn i ett och samma rum. Hjälp varje individ utifrån just den elevens förutsättningar och arbeta med just dennes problem.
Finns det inte en forskning på att barnen som är födda sent på året ofta inte har samma mognad dom de som är födda tidigt? De ligger nästan ett år efter och behöver längre tid på sig att mogna. Det kan vara en anledning till att det blir stök. Sitter och gissar nu bara!!
Det finns flera olika orsaker till att en elev är stökig utan att det handlar om npf.
Japp, det stämmer.
Haha åh, jag har en grabb född på nyårsafton, han är den mjukaste, lugnaste personen du kan tänka dig. Tyvärr blir han ofta ihopparad med stökiga barn ”för han har lugnande effekt”, han berättar ofta med förundran om andra barn som inte lyssnar på fröken och gör ”tokiga saker” fast man inte får.
Lillebror är dock också född i december, och han kommer säkerligen vara en liten jobbig clown när han börjar skolan ?
Det är nog, som allt annat, individuellt.
Jag ser absolut logiken i det du skriver, men barnen är ju oftast rätt bra spridda över året, så det jämnar ut sig.
Håller verkligen med dig! Och jag vill också att fler inser att det inte är NPF-eleverna som står för majoriteten av stök utan helt ”vanliga” barn. Det är barn som är vana att få göra lite som de vill hemma (troligtvis?) och gör således lite som de vill i skolan också. Ett evighetsarbete att stävja deras eviga prat och flams.
Fast, många ”bråkiga elever” har ju en diagnos? Jag själv har NPF-diagnos och behövde mycket specialanpassningar när jag gick i skolan, jag har även jobbat en del som klassresurs/elevassistent. De eleverna som betedde sig värst i klasserna jag varit i hade iprincip uteslutande en NPF-diagnos eller var påväg mot en sådan diagnos. De var inte onda barn, och man ska inte se dem som det heller. Men de hade extra svårt med att sitta still, hålla koncentrationen mm. Då blev det stökigt och bråkigt.
Nej alla med NPF är inte ”bråkiga”, men väldigt många va de ”bråkiag” eleverna har underliggande NPF
Mycket möjligt, men överrepresentation innebär inte att man kan dra alla över en kam. Det är som att säga att alla överviktiga äter en ohälsosam kost, när faktum är att många men inte alla gör det. Bråkig elev ska man klassas som för att man är just en bråkig elev, inte per automatik för att man har en NPF-diagnos.
Kom ihåg när jag gick i skolan, då hade vi en barack på skolan där ”obs-klassen” gick. Läraren hotade hela tiden att man kunde hamna där om man inte skötte sig. Är glad att vi gått vidare från den typen av lösning i alla fall.
Jag gick i ”obs-klsss” och jag är så tacksam att jag fick den möjligheten. Det gjorde att jag lyckades ta mig igenom högstadiet med G i de flesta ämnen. Innan jag fick komma till gruppen och förväntades va i klassrummet så hade jag mer eller mindre IG i de flesta ämnen. Hade svårt att både koncentrera mig, lära mig och sen hade jag utöver det noll intresse för skolan så ansträngde mig inte. Det var bättre för både klassen och mig själv med en sån lösning. Jag fick den hjälp och uppmärksamhet som jag behövde och klassen fick lugn och ro och läraren slapp lägga halva lektionen på att hjälpa mig.
Vi bara förtydliga, jah menar att lärarna ”hot” om att hamna i obs-klass är fel. Det indirekt indikerar att obs-klassen är något dåligt/där man inte vill hamna. Om ordningen i sig är bra eller dåligt vet jag inte.
Lärarstudent här!
Självklart finns det barn som utmanar i klassrummet, då är det viktigt som lärare att se det fråm ett större perspektiv och förstå att beteendet har en förklaring. Samt göra vad man kan för att hjälpa barnet med stöd.
Lärare gör allt för sina elever, därmed blir det extremt frustrerande när föräldrar vägrar samarbeta och kastar all skit på skolan och lärarna.
Är du en förälder till barn i skolan, snälla prata med skolpersonal, arbeta med oss! Vi vill bara ditt barns bästa, och alla andra barns bästa.
Ibland är förklaringen bara att de är jäxligt curlade och vad gör man då?
Så är det i många fall, Anonym.
Man förklarar var som förväntas av eleven klart och tydligt samt viker sig inte i kommunikation med föräldern.
Kan vi släppa det här med att alla lärare skulle vara bra eller ens drägliga lärare? Så mycket skitlärare det finns!!! Vem som helst kan inte bli en bra lärare. Kräver engagemang, mognad, talang(!) och erfarenhet.
Absolut finns det även dåliga lärare, men i det stora hela är det väääldigt få lärare som inte ger sitt yttersta för sina elever och vill bara deras bästa. Att som förälder inte lyssna och ta till sig det läraren/skolan säger löser inga problem.
Jag hade en lärare på gymnasiet som gav MVG på ALLT. Hennes kollegor blev tokiga över hennes arbetssätt. Jag var i chock efter mitt första prov där jag VISSTE att jag inte kunde en fråga och därmed bara gissade, och ändå fick full pott på provet. Gick fram till läraren och ba ”eeh jag hade inte rätt svar här, är du säker på den här betygsättningen” och hennes svar var ”ja hihi men du FÖRSÖKTE och gav en motivering till ditt svar” och jag ba ”????”. Alltså det är kul om man ÄR duktig i skolan, men jag ville förtjäna mina betyg och jag hade inte brytt mig om att ha några poäng minus på ett i övrigt ok prov. Det visade dock för mig att jag inte kunde lita på att faktiskt lära mig något på hennes lektioner eftersom hon bara sa att allt var bra, oavsett vilka idiotsvar man skrev på prov
Hade turen att inte ha några stökiga elever i klassen under min skolgång. På högstadiet (är född -84) fanns det dock ”OBS-klasser” som de mer ”speciella” eleverna fick gå i, finns det inte sådana längre?
Nu har jag inga barn själv och kommer heller aldrig att skaffa några, men hade aldrig accepterat att mina barn levde runt och störde lektionerna. Kan inte fatta föräldrar som är slapphänta med sin uppfostran och inte lär barnen hur man beter sig bland folk.
Har stor respekt för lärare som orkar med alla idiotungar i skolorna, skulle inte kunna hantera det själv. Tycker också att det är alldeles för mjäkigt med att lärare inte ens får ta i elerverna. Självklart ska en lärare kunna föra/lyfta/dra ut en elev ur klassrummet om denne stör lektionenm är aggressiv eller våldsam.
Det är viktigt att debatten inte fastnar i ”bråkiga” elever eller de med NPF-diagnoser; utan belyser det reella problemet i klassrummets dagliga verksamhet: normeleverna, nästan alltid pojkar, som flamsar och babblar. Det är verkligen något som förstör studieron i det dagliga arbetet. Vi lärare måste ägna väldigt mycket tid åt att tysta ned dessa elever, och få dem att fokusera på skolarbetet istället för det sociala! Denna typ av elev är ett växande problem i grundskolan.
Föräldrar – ni måste börja sätta tydliga ramar för era barn. Era barn är inte små guldstjärnor som kan få göra vad de vill utan de måste ta ansvar för sitt uppförande och inse sin egna roll i sitt framtida liv.
Verkligen så viktigt att förstå att det är två olika grupper!
Jag har jobbat på en resursskola i sju år och jobbar nu sen tre år på en skola i ett så kallat utsatt område. De stökiga barnen barnen på resursskolan var de som hade slappa och eller daltande föräldrar och det är precis samma sorts föräldrar till de stökiga barnen på mitt nuvarande jobb. På min förra arbetsplats hade alltså *alla* barn diagnoser på spektrat och situationerna som uppstod där var pga ångest, depression, för höga krav och dylikt. Det var med andra ord inte en skola fylld av ”bråkiga, stökiga och ouppfostrade” barn utan en helt vanlig skola. Går absolut inte att skylla något på diagnoser utan precis som du säger: föräldrarna måste göra sitt jobb. Så enkelt är det. Eller ja, tydligen inte så enkelt ???
Min dotter gick i en högstadieklass där man delade ut hörselkåpor (!) till de elever som verkligen ville studera under lektionerna. De hade också separata rum dit de eleverna kunde gå, men det hjälpte föga. Helt sanslöst. Men det mesta hänger på lärarna – hennes klass (skolans stökigaste, som genomgått HUR många lärare som helst som hoppat av i desperation) fick två nya lärare – ett gift par, kvinna och man, som tog itu med dem på ett SÅ positivt och fantastiskt sätt att ALLT vände på bara några dagar. Det var magiskt, ofattbart … och ändå så tydligt. De var stenhårda – MEN solidariska med sin klass på ett sätt jag aldrig bevittnat förut. Fick dem att känna sig bra och värdefulla. Det är en lång historia men helt makalös.
Hörselkåpor återfinns i i stort sett alla klassrum nu för tiden. För de som behöver dem för att klara av att koncentrera sig i allt sorl från klasskamraterna. Ja, dit hän har samhället kommit.
Yes det finns i princip i alla klassrum
Jobbar som lärare på mellanstadiet. Det är i princip bara killar som stökar och förstör för andra elever under lektionerna, dels finns det elever som har svårt med koncentration osv och därför blir stökig, men lika många gånger är det killar som bara ska synas och höras utan att det ligger något bakom som tex npf. Studieron är det enskilt största problemet i skolan idag, hade studieron varit bättre hade elever lärt sig mer och lärare hade kunnat anpassa och utveckla lektionerna mer
Jag håller med att vi föräldrar bär det absoluta största ansvaret att uppfostra våra barn. MEN när saker uppstår i skolan måste tyvärr kanske lärare ta en del av ’uppfostrandet’ för vi föräldrar är inte där. För vad jag än säger som mamma så kanske nåt av mina barn faller av grupptryck och då måste en vuxen kanske ingripa. OCH så är det ju bra om det meddelar på en gång om barnen missköter sig och inte vänta i 8 veckor!!!
Självklart. Att vara lärare innebär ett uppfostrandeuppdrag också. Det bästa är om skolan och föräldrar samarbetar. Det som är frustrerande är när föräldrar inte vill mötas och säger emot det läraren upplever som problem. Vi lärare vill alltid elevens bästa, annars skulle vi aldrig kontakta lärare från första början.
Skillnaden är ju att ett barn som är uppfostrat lyssnar och rättar dig om de blir tillsagda i en situation där de gör fel, tex stör i klassen. Ouppfostrade barn käftar emot, kanske till och med använder fula ord. Ganska stor skillnad i vad man har att jobba med för att lösa situationen alltså. Finns ingen respekt mot andra med hemifrån är det ju ett jättejobb för lärare att försöka börja där. Samtidigt som de ska försöka undervisa…
Håller helt med er båda! ❤️
Du har nog inga barn själv som varit lite stökiga va? Såååå mycket mer än uppfostran som spelar in, ex vilka klasskamrater man har, om man har en lärare som är stabil och förtroendeingivande, nivån på pedagogik mm mm. Mitt barn kan tramsa en del och spela Allan för hen kan inte motstå sin stökiga klasskamrat. Lägg därtill en lärare som inte lyckas förklara uppgifterna så att mitt barn förstår (förstår hemma när vi förklarar och jag är ingen lärare), ja då är det roligare att tramsa helt enkelt.
Nej, det handlar till största del om uppfostran. En uppfostrad unge fortsätter inte vara respektlös trots klasskompisars påverkan.
Tack!! Otroligt hur folk inte klarar av att ta sitt egna ansvar över sina egna(!) barn, utan skiftar fokus på precis allt annat.
Yeet the child
Man sätter barnen i privata skolor eller, kanske bättre, flyttar till ett annat europeiskt land. Ingen förälder som vill ge sitt barn en god utbildning och en bra start i livet låter sitt barn gå i en svensk, allmän skola vid det här laget. Själva flyttade vi till Danmark, det handlade ju förstås också om den farliga situationen i Sverige med så många grova brott och om att det svenska välfärdssystemet har kollapsat. Men på kuppen fick vi också lugna klassrum och duktiga lärare.
Lärarna har det tufft idag. Dels har läraryrket förlorat sin status och auktoritet. Elever respekterar inte sina lärare på samma sätt som för ett par decennier sedan eller bara när jag gick i grundskolan för 20 år sedan känns det som. Föräldrar verkar ha blivit snäppet värre med. Vet inte om det beror på kulturkrock dvs hur vi i Sverige ser på lärare jämfört med andra kulturer.
Sedan har elevombudsmannen enbart stjälpt lärare genom att frånta dem flera verktyg att avhysa stökiga elever som förstör för klassen.
Det är inte rimligt att en snorunge ska få förstöra för en hel klass och läraren får inte fysiskt avhysa eleven t.ex ta den i armen och leda ut den om eleven vägrar.
Tycker detta reportage visar tydligt vad problemet är och varför lärare inte vågar avhysa elever längre med rädsla för att bli av med sitt jobb.
https://twitter.com/BenjaminDousa/status/1618601846825947138
Jag jobbar i skolvärlden – inom elevhälsa – och oj vad dessa pedagoger får kämpa. Exempel 25 elever i klass, 23 med olika anpassningar och 8 med NPF diagnoser som kanske kräver åtgärdsprogram. 25 ungar = 50 vårdnadshavare med olika åsikter och kanske bonusfamiljer som lägger sig i. Barn som åker mellan hem och bryter ihop varje bytesdag. Bonussyskon som gör livet surt på skolgården och pedagogernas raster avbryts för att reda i bråk
Barn vars föräldrar glömmer att ge dom sin concerta/elvanse/medikinet innan skoldagen och barnens dag blir kaos. Kanske föräldern väljer att inte ge medicinen för det går ju så bra för barnet hemma – där ungen är ensam och allt kan anpassas sönder – men det funkar ju inte med 24 andra barn i klassrummet och kanske 100 ungar i en matsal. Pedagogerna borde ha 100 k i månaden pga sitt slit!
Specialpedagog?
Nej och då finns det skolkurator, skolsköterska, skolpsykolog, skollogoped eller beteendevetare kvar i vår organisation att gissa på
Jag tänker på det faktum att många barn utvecklar ett stökigt beteende redan på förskolan. Det är ett iskallt faktum att en hel del barn spenderar den absolut övervägande delen av sin vakna tid i en ofta ganska rörig ”institutionsmiljö” där man behöver höja rösten för att höras och synas. Jag jobbade själv inom förskolan under ganska många år och blev ofta bedrövad över de där barnen som hade långa dagar och där jag insåg att jag fick uppleva oerhört mycket mer av barnen än vad deras föräldrar fick. Helt enkelt för att de spenderade så mycket mindre av den vakna tiden tillsammans. Föräldrar är viktiga och de vanliga bortförklaringarna om att det är ”kvalitetstid” som räknas ger jag inte mycket för. Barn upplever tid annorlunda än vi vuxna. Nog kan man själv minnas att en dag kunde kännas ungefär som en vecka. Det går inte att vifta bort att det har betydelse var och hur man spenderar lejonparten av den tiden.
Det syntes i regel väldigt tydligt vilka av barnen som längre fram skulle bli de stökiga på skolgården intill. Jag skulle önska att fler föräldrar kunde få möjlighet att minska sin arbetstid när barnen är små. Och jag håller med dem som tycker att vi behöver fler alternativ inom skolvärlden, istället för att envist kräva att alla ska pressas in i samma form. Mer resurser åt skolan och annorlunda tänk, då skulle man komma långt.
Jag har ett barn som råkat illa ut flertal gånger i förskola och skola för att där finns utåtagerande barn. Hon är skötsam, snäll och undrar ibland om det är något fel på henne eftersom att pojkar verkar vilja vara dumma. Vi har stadig kontakt med skola och även vissa föräldrar.
Har frågat om hon vill testa att byta skola, men vi hade 3 olika förskolor med exakt samma problematik på samtliga så det känns som att då mister hon bara kompisarna pä nuvarande skola.
Jag är tveksam till hur skolan använder hemringning… Såklart måste man som förälder få veta om ens unge inte funkar i skolan, och såklart måste man prata hemma om hur viktigt det är att inte störa osv.
Men mina barns skola använder hemringning som ett straff/hot; ”annars blir det hemringning”. Helt sjukt! Och i många fall finns det ju ingenting man kan göra hemifrån åt det som händer i skolan.
Jag tycker så synd om lärare imellanåt. I mina barns skola så är det ett gäng barn som gör livet surt för de andra i klasserna genom mobbing bland annat. Ingen av dom har npf och de barnen med diagnoser orkar ibland inte ens gå till skolan pgr av dom barnen och även deras kompisar. Lärare har försökt prata med föräldrarna men dom bryr sig inte. Finns dom som velat byta skola på sina barn pgr av detta gäng för att skolan ej gör något men vill inte för alla kompisar är ju i klassen. Detta har pågått i tre år och blivit värre för varje år.
Tragiskt att inget görs för barnens trivsel o arbetsro, utan de ska ha en knut i magen. Ser hur lärarna är helt slut men de får ingen medhåll från chef eller föräldrarna ifråga så då kan de inte göra något.