Jag fick precis ett fint samtal från en av mina killars lärare. Han ringer till alla föräldrar i klassen för att få hjälp med arbetsro på lektionerna. Jag vet hur kämpigt många lärare har och jag beundrar de som orkar då jag vet hur det ser ut i skolorna. Att ringa hem är en bra början. Och mina killar fick fint beröm för att de sköter sig och anstränger sig även när det är rörigt. Och jag fick beröm för bra uppfostran. Hur kan man inte bli glad? 🙂 Jag vet att alla mina barn också kan göra bus och fel, men i det stora hela vet jag att de sköter sig för att vi pratar så mycket om det här hemma.

Vi har höga krav på hur man får bete sig och inte och det börjar ju här hemma. Skolan är en stor del av barnens liv, men de ska inte behöva uppfostra barnen, det gör vi föräldrar. // Englas showroom

Engla skriver om sina tvillingsöner och om hur hon fått ett samtal från deras lärare vad gäller arbetsro i skolklassen.
Hon beskriver hur hon och maken har höga krav på hur man får bete sig och inte och hur det börjar i hemmet. Att skolan är en stor del av barnens liv, men att lärarna ska inte behöva uppfostra barnen. Att det ligger på föräldrarna.
Håller ni med?
Jag har en kompis, vars son går i en klass där det finns föga studiero. Att ett par stycken elever förstör lärandet för alla de andra, men att lärarna står bakbundna och inte kan göra någonting annat än typ, vädja. Föräldrarna till de stökiga barnen är inte mottagliga för den här typen av information, utan hävdar bestämt att deras barn minsann inte sänker nivån för studiero i klassrummet.

Vad gör man?
Ska alla föräldrar behöva flytta på sina barn, för att de ska kunna tillgodose sig utbildningen? Vad gör man om stökarna flyttar med, eftersom alla kompisar verkar försvinna till andra klasser?

Engla trendspanar inne i sitt showroom, och visar upp ett par strumpor som hon köpt på Gina Tricot.
Jag skulle beskriva dem som ”tubsockor”, oavsett om de har en häl eller inte, och äger i skrivande stund inte ett enda par.
Hon verkar tycka att strumporna ska vara uppdragna så långt det går, och att de ska bäras till träningstights och sneakers, medan jag gör associationen till nedstoppade mysbyxor eller möjligtvis även till 70-talets NBA-spelare.
(Jag hoppas hon menar korta tights, alltså mer ”hot pants” eller ”cykelbyxor” och inte långa tights för det skulle få mina ögon att blöda.)

Är det här en trend ni kommer haka på, eller redan har hakat på?
Team Tights and Socks eller Team Nope?

Gör det som är bäst för både ditt hår och din hud medan du är i drömland! Silke innehåller aminosyror som gör att silkes örngott känns bekvämt mot huden. Till skillnad från vanliga bomullsdrag kommer silkefibrerna att hålla dig torr och kall hela natten. örngotten är gjord av mulberrysilke som hjälper till att hålla huden och håret hydratiserat. Detta kan förhindra synligheten för ansiktsrynkor. Det finns inget bättre än den mjuka och lyxiga känslan av siden mot huden när du går och lägger dig på natten. Förutom att örngotten håller en frisk hud absorberar den inte naturlig fukt och förhindrar därmed ditt hår från att bli statiskt. Det minskar också friktionen vilket ofta resulterar i delade ändar och skadade hårsträngar. Koppla av i själen och få en lugn natts sömn med ditt nya 100% silke örngott från Soft Cloud. // Englas Showroom

Engla publicerar adlinks om silkesörngott, som av beskrivningen att döma är lösningen på alla ansiktsrelaterade bryderier om rynkor och torr hud.
Det låter liiiiiite för bra för att vara sant, men jag ska villigt erkänna att jag inte provat.
Jag ser alltid framför mig hur jag om natten halkar ur sängen om jag skulle ha hela sängen bäddad med silkeslakan. Att sängen blir en enda hal rackare.
Men med bara örngott i silke så behöver man ju inte oroa sig för att sängen förvandlas till en Slip n Slide utan man kan vakna upp med rosig och fortfarande återfuktad hud. Som en rosenknopp.
Om det nu fungerar?

Återigen vänder jag mig till er för en statistik undersökning?
Funkar detta eller är det bara ytterligare ett försök från företagens sida att kapitalisera på människors rynkor och åldersnojor?
(Talking to YOU, cast of Friends!)

Vet att ni önskade att jag skrev om snigelslem-produkterna efter att jag testat dem och dessa har jag nu kört med 3 respektive 1 månad. Älskar! //Englas Showroom

Slemmigt snigelsekret är alltså det man ska ha i ansiktet för att få till det absolut rätta ”glowet” enligt Engla, och jag kan inte låta bli att fundera lite över hur tusan det gick till är någon insåg att det här var bra för hyn.
Det känns ju inte som någonting man råkar få på huden i ansiktet av misstag, alltså att man snubblar och råkar köra in fejset i ett snigelbo. (Bor singlar i snigelbon?)
Hur samlar man upp slajmet? Har man att gäng sniglar som kryssar omkring på papper med fantastisk uppsugningsförmåga eller skrapar man av slajmet flera gånger om dagen?
Det känns ungefär lika märkligt som historien bakom Mysk, som är en aktiv del av många parfymer som säljs idag.
Doften kommer ursprungligen från könskörtlarna hos vissa rådjur, och vem som upptäckte det först (och HUR!!) vill man kanske knappt veta?

Att spekulera kring dessa teorier är betydligt mer underhållande än att bara googla fram svaret, så ge mig era bästa gissningar!!
För inte heller du vill väl ha en snigel på ögat? 🙂

Mönstrade strumpbyxor är tillbaka och ett hett modestatement som lätt piffar till en outfit. Jag har köpt två par med prickar på från H&M, de HÄR och HÄR men även dessa svarta från Gucci som är så himla snygga! H&M har faktiskt ett par snarlika HÄR men med rosor istället för GG.  //Englas Showroom

Jag är den där typen av tjej som alltid måste ha med sig minst två extra par strumpbyxor om jag bär kjol eller klänning.
Det spelar liksom ingen roll HUR försiktig jag är, jag lyckas ändå alltid fastna i något eller dra sönder dem när jag varit på toaletten. Finns det ett kardborreband i samma lokal som jag befinner mig i så kan du ge dig på att mina strumpbyxklädda ben är där och söker närkontakt.
Förväntad livslängd är alltså max EN dag. MAX!

Tänk dig då att du följt Englas länk och rekommendation från bloggen och bär ett par strumpbyxor från Gucci som kostar €190. (2059 sek)
2000 spänn för ett par strumpbyxor som riskerar att gå sönder bara jag rör på mig. Att gå på toaletten är ju totalt uteslutet, precis som all annan egentlig kroppskontakt.
Jag har behövt ställa ut fyra oranga vägkoner med avspärrningsband på dansgolvet för att inte riskera att någon dansant gäst repar en maska i mina dyrgripar med sin svängande handväska.

2000 sek för ett par strumpbyxor alltså?
Kommer de med någon typ av garanti tror ni?
Täcks de av hemförsäkringen?
Kan man skicka en faktura till den som gått emot och repat en maska i dem?

Engla visar upp hur hon rensat och sorterat i sitt showroom, och jag fastnade på första bilden, vilket är den här ovan.
Hur mycket plats har man inte om man kan låta linnen hänga på galgar och ta upp en halv garderob?
Jag är GRÖN av avund. Själv knölar jag ner trikålinnen och t-shirts i trådbackar, lådor eller egentligen var som helst där de får plats, medan upphängning på galgar endast är för klänningar och lite finare plagg.
Jag inser när jag skriver detta, att min garderob har lite av en hackordning där bara de finaste plaggen får hänga på galgar.
Och på tal om galgar..
Jag misstänker att det är samma monster som äter upp en strumpa i varje par i tvättmaskinen, som äter galgar när ingen ser.

Jag har aldrig någonsin varit med om att ha för många galgar, någonsin. 
Det spelar liksom ingen roll hur många galgar jag köper hem (sist köpte jag 80 st på Rusta <– ej spons) för det finns ändå inte tillräckligt av dem nästa gång det är dags att hänga upp tvätten.

Det kan OMÖJLIGT bara vara jag som har det här problemet.
#inteallagalgar

Ps. Ja, det här var ett helt inlägg om galgar, men så blir det ibland. 😉

Än så länge vet vi inte mer om Englas nya jobb än vi gör om vem som kommer vinna finalen av Paradise Hotel nästa vecka, men det man kan utläsa mellan raderna är att hon verkar jätteglad och nöjd över det.
Vad roligt!
Det har känts som att någonting legat och skavt hos Engla de senaste åren och att hon varit rejält trött och less på sin influencerliv.
Kanske har hon äntligen hittat något som kan mjuka upp vad det nu är som skavt?
Kanske kommer ett nytt jobb leda till att Engla hittar tillbaka till glädjen i att blogga när hon får en massa andra intryck?

Oavsett så ska det bli spännande att höra vad hon ska hitta på!
Engla arbetade tidigare som CNC-operatör, ett yrke jag inte är superbekant med tyvärr men så här skriver sidan Framtid.se:
CNC-operatören sköter datorstyrda maskiner för mekanisk bearbetning och tillverkning av detaljer främst av metall inom verkstadsproduktion. Maskinerna programmeras utifrån olika underlag av operatören själv, vilket är vanligast, eller av särskilt anställda tekniker.

Ett ”grattis till nya jobbet”, är kanske på sin plats? 🙂
Så grattis!!!

Eftersom dessa kollage finns färdiga att plocka från diverse sidor så kan jag inte tänka mig att det tar Engla mer än några minuter att lägga upp.
Det finns inte ens en ynka rad egen text utan bild och adlinklänk – that’s it.
Men hur mycket kan det generera?
Egentligen?

Jag tvivlar på att Engla skulle dela med sig av den informationen, så jag frågar er istället.
Brukar ni klicka och/eller handla från sådana här inlägg?

Och är det inte höjden av lathet?
Det är som att jag skulle lägga upp ett inlägg så här:

Eh, jahapp?