Katrin Zytomierska har publicerat det här inlägget där hon berättar om glädjen över att äldste sonen väljer att umgås med henne istället för att vara med sina kompisar.
Hennes största mål är att han ska vilja hänga med henne hela livet, och hon tror att det kommer bli så för att hon är kul och alltid hittar på roliga saker.
Hon funderar till och med på att ta privatlektioner för att lära sig spela fotboll, då det är Ringos stora intresse.
En kommentar under inlägget handlar om att det så klart är enkelt att göra som Katrin gör när man har pengar, medan andra hejar på Katrin och hennes inlägg.
Jag personligen kunde ingenting om handboll när jag blev del av den här handbollsfamiljen, och nu är det jag som är svinpeppad på att se alla matcherna live i Tele2 Arena i eftermiddag och kväll.
Jag tycker det är kul att vara del av barnens hobbys, så där är jag helt med på varför Katrin vill lära sig spela fotboll.
Min mamma var inte superpeppad på att hjälpa mig med de stoooora hästarna på ridskolan när jag var liten, men gjorde det ändå.
Gnägg.
Föregående inlägg 
Ca 100 procent av hennes instainlägg är bara långa haranger av skryt. Undra när sönerna fattar att hon är narccissist =/ (varför får hon ens uppmärksamhet efter allt elakt beteende mm)
Kan tyvärr intyga att barn till föräldrar som är narcissistiska inte alltid inser det själva. Har en släkting som är klart narcissist men hens vuxna barn har fortfarande inte insett det medan många andra av våra släktingar och t.o.m gemensamma vänner och bekanta har det….
Jo sant, bara så sorgligt hur hon ofta använder dem för att framhäva sig själv.
Och alla följare som hejar på och verkligen inte ser hur osund hon är?
Det är för att det inre barnet så innerligt önskar bekräftelse av sin förälder.
Och Narc-mor ger små små glimtar av denna bekräftelsen och lyfter barnet för att sen helt kallt sparka undan benen igen. Och barnet fortsätter hoppas och sträva efter bekräftelse, kärlek, ja allt.
Mycket sorgligt att iaktta.
Sen ligger mycket skuld och skam hos barnet, om jag inte duger åt min mor/far, då måste jag vara usel och vem ska älska mig då.
Det tar tid att bygga upp styrka nog och ett tillräckligt bra kontaktnät när man är barn till en narcissist, även som vuxen. En del i den psykiska misshandeln är att man isolerar sig/lätt söker sig till folk som påminner om ens föräldrar.
Om du märker att någon är mer utsatt för osynliga pikar eller blickar från narcissisten, stöd den släktingen. Hen har störst sannolikhet att ta sig loss,men det är fruktansvärt svårt.
Han är väl bara 12? Ändå en ålder där man fortfarande gillar att hänga med sin familj, sen eventuell tonårsrevolt. Klart det är ”kul” att kunna vara en kul förälder men lär hellre mina barn sunda värderingar och att vara en trevlig och omtänksam medmänniska som inte mobbar andra
Och inte anordnar h-rfester med barn som deltagare. Barnen skulle nog hellre slippa se päronen fulla stup i kvarten också…
Hon är så v–rig 🙁
Det är så tydligt att den äldsta sonen är favoritbarnet.
Jag trodde vi hade cancellat henne
I dina drömmar kanske.
Folk verkar gilla att se barn utklädda till h*ror så tyvärr inte ?
Jag undrar alltid när jag ser såna här inlägg (där influencers visar upp sina barn och klappar sig själva på axeln för sitt fantastiska föräldraskap): inser dom inte att deras barn kommer att läsa alla dessa inlägg när dom blir äldre? Dom är liksom egna individer. Dom kanske kommer att ha en massa åsikter som går på tvärs med sina föräldrars när dom är äldre. Och det är inte alls säkert att dom vill umgås med sin mamma då. Jag är uppvuxen med en förälder som är smått narcissistisk och när jag var barn så kände jag mig bara som om jag var en förlängning av min förälder. Som hens förlängda arm typ. Hen tog för övrigt tusentals bilder av mig men på den tiden så fanns inte sociala medier, tack och lov. Så gick åren och jag utvecklades till en egen individ med egna åsikter och tankar. Min förälder höll ett långt och känslosamt tal på min student om vilken fantastisk relation hen och jag hade och vilken bra förälder hen var. Spola fram tjugo år: vi ses ca en-två gånger om året några timmar i sträck vid högtider. Vissa år så ses vi inte alls. Förra året sågs vi en gång totalt. Vi hörs via sms några gånger i halvåret. Så här har det varit i 15 år. Föräldern förstår inte varför.
Men varför då?
Inte TS men det är en tung psykisk misshandel man utsätts för när man är barn till en narcissist. Enda sättet att klara livet är att hålla sig från den typen av människa. De är inte villiga att ändra sig utan anser sig vara perfekta. De är änglar utanför hemmet och byter ansikte när ytterdörren stängs.
Bättre att vara intresserad än ointresserad. Mångmamman har knappt sett en match barnen spelat eller ställt upp och skjutsat. Tycker det är trist tydligen.
Här är faktiskt Katrin en förebild. Många föräldrar behöver släppa sina lurar och istället hitta på saker med barnen. Vara med dem i deras lek/intressen/hobbies snarare än att stå bredvid med näsan i den förbannande telefonen. Var på ett lekland idag och i princip varenda förälder satt i sofforna och scrollade i sina telefoner. Stackars er som missar det största av allt: era barns uppväxt. Den kommer inte tillbaka❤️
Du tror inte hon sitter mycket med sin telefon? Hon är ”influnenser”och lägger ut bilder och videos hela tiden (med ett kortare avbrott efter pimpfesten)
Småbarn kanske vill ha föräldrar som leker med dem på lekland men lite äldre barn är där för att leka med kompisar och vill knappast ha morsan/farsan hängande i hasorna. I bästa fall får man agera måltavla för bollkanonerna. ?
Jag tänkte mest på förskolebarn.
Om man tar några kliv bakåt hittar ofta även barn i 3- 4 års åldern kompisar i lekparken (och på lekland, antar jag). Tycker egentligen inte föräldrar nödvändigtvis måste leka med sina barn på en plats full med andra barn. Det är ju en väldigt modern idé detta med att vuxna ska leka med barn, istället för att barn leker med varandra
Visst är allt lättare när man har pengar. Det är så lätt att säga att man kan ha roligt utan pengar också men faktum är att då krävs så mycket mer av föräldern och alla ”kan” inte det.
Alltså om man är rätt rolig och pigg och fantasifull så kan man säkert erbjuda lika roliga gratisaktiviteter, men nog är det enklare att uppnå en skojig dag om man har råd att gå på Grönan, äta lumch på Pinchos eller åka på äventyrsbad.
Med småpluttar är det lättare såklart. Vår tvååring är supernöjd med en cykeltur till en lekpark och ett päron som picknickfika. Men det måste vara kämpigt att ha tuff ekonomi med en tolvåring.
Jag köper inte det där fullt ut. Jag har sett många föräldrar som säger sig leva ”fattigt” och därmed ej har råd med aktiviteter för sina barn. Samtidigt som de lägger enorma summor på rökning, vin till helgen, godis och snacks, stammisar på Rusta….
Prioritering!!
Sååååå sant!!!!
Har inte alls med pengar att göra .
Tycker inlägget är härligt !
Fint att hon är lycklig över en dag med sin son. Alltid ska folk klaga på något .
Bitter kommentar som blandar in pengar .
Strosa på stan kan man göra utan pengar …
Bara för att förtydliga. Min kommentar var inte riktat som att ”stå bakom” den personen som hade lämnat kommentaren till K. Utan det var mer en reflektion kring det temat. /TS
Stammisar på Rusta… living the life alltså… omg
Vad köper du inte med det jag skrev? Jag utgick ju från de som faktiskt inte HAR råd jämfört med de som har mer pengar.
Det kanske gäller för vissa. Oavsett så är det ju skönt att både kunna prioritera sig själv och sina barn. Kanske är det en helg på spa, kanske cigg och nya prydnadskuddar på rusta. Men kostnaden för en dag på grönan, inklusive lite spel där, nån glass, och mat för en familj blir ändå väldigt stor, väldigt många vinflaskor eller godispåsar om man nu ska jämföra. Och visst kan man organisera gratisutflykter varje helg och ha det jättemysigt men samtidigt – vilken 12-åring skulle tacka nej till en dag på grönan? Troligen betydligt färre än de som tackar nej till en tur till biblioteket.
Min mamma var fattig och jag hade ofta skitkul med min familj. När vi hade problem hemma var det inte pga pengar. Tror absolut inte att det kommer lätt för alla men hon var påhittig.
I Sverige kan du trots allt leva ett rätt bra liv även om inte pengarna räcker till nöjen. Det finns mycket som är kostnadsfritt för barn när det gäller kultur. Gå till simhallen, biblioteket mm. Vi har allemansrätten som gör att man kan tälta under sommarhalvåret. Men riktigt tråkigt att de just i en rad olika kriser väljer att börja ta betalt för museum. Muserna är outrotlig skatt där de ofta har riktigt bra aktiviteter för barn.
Jag har själv bra ekonomi så detta gäller liksom inte mig egentligen, men blir alltid lite berörd när jag stöter på kommentarer som din. Nu vet jag såklart inte hur du har det i din familj, men det känns som att folk idag har så liten förståelse för hur vissa människor med barn faktiskt lever. De är så snabba på att rabbla upp massa saker som man kan göra om man är fattig, men de sakerna kräver ofta ändå en slant.
Jag känner inte till ett enda badhus som är helt gratis. Och visst kan man tälta men då måste man ha ett tält, och mat som går att ta med/tillaga i ett tält. Och om man inte känner väl till/bor på landet så behöver man betala på varenda campingplats.
Försöker inte klanka ner på dina förslag utan ville bara komma med ett lite annat perspektiv. Såklart går det och det viktigaste är en kärleksfull närvarande familj + tak över huvudet och mat på bordet! Men jag tror säkert det är skitjobbigt för fattiga föräldrar kring lov och långhelger.
Som en fattig förälder måste jag hålla med dig här. Det finns otroligt lite som är helt gratis, det mesta kostar och betydligt mer än många tror.
Bra skriver och håller med. Absolut finns det massor man kan göra och jag ser inte ”inga pengar” som en ursäkt till att sitta inne hela dagarna. Men bara en sån grej som att äta när man är ute på dagen, klart det är lättare och roligare om man kan gå in var man vill och låta barnet välja vad det vill från menyn. Har man ont om pengar får man förbereda matsäck, eventuellt med kylklampar och liknande och sen hitta någonstans att äta denna vilket är lättare vid bra väder såklart, gärna någonstans där det finns toaletter osv. Kan bli jättemysig såklart och vi gör det ofta, MEN att ha valmöjligheten är såklart lättare, och underlättar för att vara spontan.
Man kan strosa på stan men går man i butiker lär det bara spä på känslan att inte ha råd med något. På en del museer kostar vissa grejer extra och nej, man klarar sig såklart utan men återigen blir det många nej. Utbudet av museer är dessutom inte speciellt stort utanför storstäderna, kan ju vara bra att tänka på. Liksom alla dessa gratisaktiviteter som funkar om man har rätt utrustning.
Ett tips för er som vill testa tälta men inte har tält. Fritidsbanken lånar ut tält om det finns i er kommun. Annars hör med äldre kollegor som blivit för bekväma för tält 🙂
Fint att du listar förslag, men sorry jag måste sticka hål på några av dem. Badhus är verkligen inte gratis i min kommun (kostar typ en hundring per person), än mindre simskola. Jag skulle vilja att mina två pojkar fick gå i simskola och lära sig simma men jag har inte råd, det är den krassa verkligheten. Simskola för 1 barn i kommunens simhall kostar 1800 kr (för åtta ggr). Multiplicera det med två så inser du att nej, just att behärska simning är inte längre en medborgerlig rättighet.
Bibliotek är ju fantastiskt, och jag hoppas att inte högerblocket får för sig att privatisera dessa också (kanske sker inom en snar framtid, vem vet), men även ett bibliotek förlorar sin dragningskraft om man går dit jämt.
Allemansrätten är fantastisk, men just under de kallaste vintermånaderna längtar jag efter inomhusaktiviteter som inte ruinerar en.
Saker jag skulle vilja göra med mina barn, men inte har råd med:
Gå på barnteater, gå på familjekonserter, gå på alla möjliga museum, gå till lekland, låta dem ha fritidsaktiviteter (typ Kulturskolan), åka till Astrid Lindgrens värld, gå på Gröna Lund. Mm, mm.
Vi har mat på bordet, tak över huvudet och varma kläder. Jag röker inte, dricker inte, är inte stammis på Rusta (haha, vad var det för nåt liksom?) – ändå får vi vända på slantarna i vår familj. Pga en heltidsarbetande och en sjukskriven. Vi lever i praktiken på en lön. Men vi har ändå studielån, busskort, försäkringar och samma fasta utgifter som de flesta andra.
Jag blir deppig, när du insinuerar att sådana som jag/vi inte finns utan att alla nog har pengar om man bara prioriterar rätt. Det stämmer inte i dagens Sverige. Vissa kan prioritera hur jävla rätt som helst men ändå inte ha råd att låta barnen gå i simskola.
Läs en tråd på ÖS från i fredags och inse hur sjukt snedfördelat vårt samhälle har blivit. För vissa hushåll är det normalt att ha 60-70 000 kr att röra sig med – eller mer – (efter skatt) varje månad och andra ska få det att gå runt på 25-30 000 (eller mindre). Sorgligt!
Sverige är numera världens 12:e mest ojämlika land, sett till inkomster. Inte konstigt att de som har det svårast inte alltid orkar hålla humöret uppe och vara ”påhittiga”. Det ÄR svårt med relativ fattigdom.
Stressa inte över simskola. Det erbjuder skolan och alla får gå tills dom kan simma.
Nej, det erbjuder inte alls skolan. Icke i min kommun. Här får barnen gå på ”vattenträning”. Det innebär fyra besök på badhuset med förskoleklassen. Vid dessa besök ska barnen få möjlighet att träna på att vara i vatten, men det är ingen simträning överhuvudtaget. Och that’s it! Det är allt som lärs ut vad gäller simning via skolan.
Däremot får man en käck hälsning från badhuset, via skolan, där man uppmuntras att fortsätta gå dit med barnen och gärna sätta dem i simskola på fritiden.
Jag har bekanta vars 12-åriga barn inte kan simma pga att familjerna ej haft råd med simskola.
Isåfall bryter din kommun mot skollagen! Fet står faktisk i skolplanen att alla barn ska lära sig simma, klädsim, livräddning m.m. Det ingår i idrott och hälsa från årkurs 1-9 Kommunen är alltså skyldig till detta.
https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/simning-i-skolan
Men som förälder kanske man ska tänka efter INNAN man skaffar barn/flera barn. Har jag råd att skaffa ett tredje barn? Vi har bestämt att vi skaffar bara ett barn, då har vi ekonomi så vi klarar oss gott och vårt barn kan gå på de aktiviteter hen vill, iaf utan att det blir en ekonomisk fråga. Får säkert mycket skit för min kommentar, men så tycker jag.
Du förstår att saker – stora saker – kan inträffa mellan de månader man bestämmer sig för att man vill ha barn, och tills dess att barnet är tex 6 år?
Åh herregud. Livet kan drabba vem som helst. Vem som helst! Sjukdom, olyckor, övergrepp.
Ärligt, blir så upprörd över att folk inte förstår utan utgår från att var och en får och kan skylla sig själv.
Haha, vilken cynisk jävla skitkommentar.
1) du förstår väl att man inte alltid kan förutse olyckor i livet, eller omständigheter som förändrar alla förutsättningar?
2) ska ingen som inte har det gott ställt någonsin få uppleva glädjen över att bilda familj?
Håller med dig till fullo om 1). 2) däremot… asså om man vet redan innan man blir gravid att man ej kommer ha ekonomisk förutsättning att tex låta barnen gå i simskola och sånt, då kanske det är lite egoistiskt att skaffa barn innan man jobbat upp ekonomin.
Hoppas du kan vara hemma med ditt barn och inte uttnyttja skattebetalarna som betalar det mesta av förskolan?
Va? Vad hade det med någonting av det jag skrev att göra?
Jag jobbar (med ett samhällsviktig jobb dessutom) och betalar skatt. Jag nyttjar den barnomsorg som erbjuds mig som heltidsarbetar och jag betalar en viss summa för det varje månad. Tar emot barnbidrag också.
Det jag menar är att om man sitter hemma och inser att man har extremt dålig ekonomi, vänder på varje krona och vet att man inte har råd med x och y och z, men ändå känner att man vill skaffa barn nu med de förutsättningarna, så tycker jag att det är en smula själviskt.
Håller med om allt du säger om de klassklyftor som finns idag, och det faktum att många verkar helt omedvetna om det här.
MEN med det sagt – du beskriver ändå att ni har mat på bordet, tal över huvudet och varma kläder. Det är mer än många. Din situation är ju uppenbarligen inte hopplös. Jag växte upp under de omständigheterna, i ett kärleksfullt hem med föräldrar som lärde mig att simma själva. Aldrig satt fot på simskola. Jag gick på kör i kyrkan vilket var gratis. Hade kvalitetstid med min mamma, vilket var allt jag behövde. Jag var avundsjuk på vänner som åkte på semester och fick finare julklappar, men jag trodde att de var rika. Hade absolut ingen uppfattning om att vi hade det svårt med pengar, för vi hade precis det du säger att du har. Och jag led inte eftersom jag fick kärlek och trygghet hemifrån.
Du har så rätt, visst är det så. Upplevelsen av ett rikt liv kan man få på många sätt. Men jag tror ändå att det var enklare för många att leva under de omständigheter jag beskriver (och som du hade i din barndom) för 30-40 år sedan, för då var klassklyftorna jättemycket mindre. Idag har medelklassen råd med sådant som bara den rikaste eliten hade råd med för 30 år sedan (exempelvis många och dyrbara utlandsresor varje år, lyxiga sommarhus, att gå på restaurang flera ggr i veckan/månaden mm)
Såklart att jag förstår att jag har det bättre än många. Jag är inte hemlös, lever inte i krig eller svält osv. Men den RELATIVA fattigdomen – dvs att leva med små medel i ett samhälle där en stor del av befolkning får det allt bättre materiellt – den är mer nedbrytande än man skulle kunna tro. Även för den som inte behöver oroa sig för sin överlevnad.
Bra skrivet!!Vill bara skriva att dina inlägg är superviktiga och borde få eget uppslag i tidning. Bra mycket viktigare det du skriver om än själva inlägget från Katrin. I dagens samhälle att simskola ska vara en klassfråga fy skäms Sverige. Blir så jävla arg.
I kommunen där jag bor ges det kostnadsfri sommarsimskola på samtliga utomhusbad för både nybörjare och fortsättningsgrupp/teknik under hela sommaren, 15 lektioner. Både i kommunal regi samt via simklubben. Mycket populärt och väldigt bra för barnen. I årskurs ett går de dessutom på simskola via skolan, en intensivkurs på tre veckor med simlektion dagligen. Lägg ett medborgarförslag för något liknande i din kommun, låter uselt att de inte främjar simkunnighet.
https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/simning-i-skolan
Skolan/kommunen har ansvar för detta, det är obligatoriskt enligt skolplanen åk 1-9
Jag växte upp på 80-talet och i min och mina klasskompisar familjer fanns öht inte vanan att som familjeaktivitet gå på bio, äta ute på resturang, åka utomlands, gå på lekland etc. Sommarloven spenderades hemmavid. Vi lekte gömma nyckel, kull, spelade fotboll, klättrade i träd. Ingen hade två bilar, morsorna jobbade halvtid.
Jag förstår att det är tråkigt att inte kunna ge sina barn samma aktiviteter som deras kompisar kanske får. Och det är givetvis fruktansvärt om man tom behöver oroa sig över att ens ha mat på bordet. Men ett lite torftigt liv där man inte gör familjeaktiviteter som kostar nåt var standard för mig och mina klasskamrater under uppväxten och vi var inte fattiga. Jag har lite svårt att köpa att ett familjeliv idag ”ska” innehålla aktiviteter med dyrt inträde lite då och då.
Du har därmed svårt att köpa att tiderna förändras. Då vet vi.
Precis min tanke!
Och även om man låter barnen gå ”sin egen väg” och låta dem vara utan saker som andra i deras omgivning har så blir det ju, hur man än vänder på det, svårare att leva det livet idag. De andra barnen på gatan kanske inte är hemma och leker utomhus på samma sätt, de kanske är på lekland eller charterresa på lovet. De frågar om de andra barnen vill med på bio, inte om de ska leka kurragömma en kväll. Bara för att något funkade förr betyder det inte att det funkar problemfritt idag.
Jag är inte unik. Medelklassfamiljer på 80-talet hade nog rätt låga kostnader för sina barn. Och bio, resturang osv var sånt man i bästa fall gjorde vid special occations. Tror jag var på bio två gånger mellan jag var 0 och 18. Inget konstigt med det.
Hur går snacket familjer emellan? Accepterar man den utveckling som skett eller försöker man göra nåt åt det? Pratar man ihop sig med barnens nära vänners föräldrar om att inte ha så dyra omkostnader för barnen, så att alla kan vara med?
Skulle det inte bli lite skevt om man inte kunde gå på bio eller åka på resor med sitt barn för att andra inte har råd?
Jag hoppas väl att de familjer som går på bio, lekland, badhuset och resturang på helgerna och som åker på fjällsemestrar och utlandssemestrar, som har två bilar och EPA till barnen känner sig tacksamma över att de har det så bra ställt. Att de känner att det är dem som är ”onormala” och privilegierade och att man gör sitt bästa för att mindre ekonomiskt priviligierade familjer inte ska behöva känna press över att inte kunna ge sina barn samma saker.
Spännande med folk som ska berätta hur lätt det minsann är att leva billigt, och sen inte ens vet att badhus kostar pengar. Upplysningsvis är det dyrt. Det är dessutom bara statliga museum som varit gratis fram till nu (varav i princip alla ligger i Stockholm), många andra museum har kostat pengar hela tiden.
Det blir ju rätt uppenbart att du aldrig tillhört skaran ”barnfamiljer med.ont om pengar” så varför känner du att du är i stånd att ge råd till dessa?
Blir lätt provocerad när hon utser sig själv som världens bästa mamma när allt handlar om att ha pengar för att kunna vara det enligt henne. En tur på NK, nice middag, spela golf, ta privatlektioner blablabla …. PENGAR ger henne och hennes barn lycka. Kan vara lika sorgligt som lyckligt enligt mig. Har själv en vettig ekonomisk situation men jag skulle aldrig sammankoppla det med mitt föräldraskap. Jag och sonen kan göra grejer ihop som kostar noll kronor och ändå komma hem på kvällen och ha haft en lyckad dag.
Man kan ju lika gärna ta barnet till random köpcentrum istället för NK och sedan käka på typ Donken. Tror inte barnet bryr sig speciellt mkt var de går och håller handen.
Är väl typ normalt där en som
Går i 6:an. Vad har man för val liksom?
Vill du ha kläder, då går du med till gallerian. Spyr på hennes jävla behov av att tala om för alla vilken bra mamma hon är.
Ot
Såg att Lady D har tagit bort alla avsnitt av dålig stämning. Lyssnade på den podden jätte länge när den var aktiv, och då prata hon mycket om viktnedgång och hur svårt det är att gå ner i vikt samt hur man går upp allt igen efter ett tag. Hon sa att det inte går att gå ner i vikt utan diet.
Känns som att hon har tagit bort avsnitten för att få bort bevis kring sina uttalanden på senaste tiden, eftersom hon hävdar nu att hon aldrig sagt det.
Hahaha ja hon är för rolig. Hon sitter ju och sparar på skärmdumpar från hur lång tid tillbaka som helst och postar dem när hon är inblandad i olika bråk, så hon vill väl göra damage control så ingen kan göra samma mot henne. I onödan , eftersom absolut ingen har så mycket tid för att tjafsa online som LD.
Precis. Hon uttala sig även väldigt transfobiskt i podden.
Både hon och Fayme var tjocka och brydde sig inte om utseende när de podda. De pratade gärna om hur tjejer fördummar sig själva genom att fixa sig, göra naglar och annat. Och att man minsann inte kunde gå ner i vikt. Nu har båda gått ner i vikt och bryr sig mer om sina utseenden och klär sig annorlunda. Jag vet att alla förändras och jag bryr mig inte hur de ser ut, men det är så konstigt att sitta och häva ur sig åsikter och ”fakta” som inte stämmer. Det är illa när man får radera en hel podd för att man inte kan stå för det som sagts.
Är dom kompisar fortfarande, Lady Dahmer och Fayme?
Ja, de umgicks i helgen
Hon och Fayme har svarat på detta, de tog bort dem på begäran av Fayme som uttryckt att hon inte vill att saker ska ligga kvar nu när barnen blivit äldre. Men bra konspirationsteori!
Det ska alltid komma såna ”jag har inte råd med någonting”-inlägg oavsett vilket ämne det än är.
Ja? Vadå då? Det är ju så?
Håller med Katrin i tanken att försöka vara en sådan förälder som ens barn faktiskt vill fortsätta att hänga med, även upp i åldrarna, inget negativt med det. Men det är ju ändå rätt relevant att påpeka pengarnas betydelse i det här fallet. Jättebra för Katrin att hon har den möjligheten, men den föräldern som kanske inte kan erbjuda sånt här och barnet kanske tackar nej till att följa med på skogspromenad, bibliotek eller bara hemma och spela spel eller liknande för att istället vara med vänner, det behöver ju inte betyda att man misslyckas som förälder heller. Men även det barnet hade nog inte tackat nej om det istället var en shoppingrunda på NK, restaurang och valfri aktivitet där man inte behöver kolla på prislappen.