Det kommer till mig då och då att det tog lång tid innan jag fick bli mamma, och det var en väldigt tuff resa. Men från den dagen Levi kom var tiden innan som bortblåst, och den smärtan är liksom svår att komma ihåg. ❤️?
Men jag vet att varje gång jag får frågan ”är det tuffare än du trodde att vara mamma?” så upplever jag aldrig att det är tufft, just för att jag vet att det var tuffare att inte ha Levi. Och trots att första tiden varit otroligt lätt med honom, för han är en väldigt lättsam bebis, så har jag insett att jag är väldigt skadad från de dagarna vi behövde lämna honom på sjukhuset. När jag tänker tillbaka på den tiden blir jag alltid väldigt ledsen… ?
Att få åka hem utan bebis, trots att jag visste att personalen på NICU vad underbara, gjorde att jag idag har svårt att lämna ifrån mig honom. Det gör liksom fysiskt ont i hela min kropp att vara ifrån honom, och så fort han gråter eller bara tittar på mig skriker hela min kropp ”ge mig mitt barn”. ?
Och det finns säkert fler mammor som upplever det här trots att de inte fått lämna ifrån sig sina barn sådär i början. Och det kommer säkert gå över när man kan kommunicera med honom. Men jag är ändå okej med att det är så. Jag känner verkligen inget behov att vara ifrån mitt barn, snarare tvärtom.
Är ni fler som upplevt/ upplever detta? ? // Annica Englund
När Annica Englund födde sonen Levi, så var det några veckor före bf.
Detta ledde till att sonen behövde vara kvar på sjukhuset, samtidigt som Annica och hennes fästman Elias fick åka hem.
Utan sin nyfödde son, som de alltså var tvunga att lämna ifrån sig.
”Att få åka hem utan bebis, trots att jag visste att personalen på NICU vad underbara, gjorde att jag idag har svårt att lämna ifrån mig honom.” skriver hon, och i kommentarsfältet är det många som instämmer i det hon beskriver. Hon tar även upp frågan om huruvida hon tycker att det varit tuffare än hon trott att bli mamma, och hur ingenting kunde vara tuffare än att inte ha honom. Annica och Elias kämpade med ”ofrivillig barnlöshet” under flera år, någonting som Annica delade med sig av, både på sina sociala medier och i tv-programmet ”Playmakers”, och av kommentarsfältet att döma så är hon långt ifrån ensam om detta. Hon försöker skicka så mycket pepp, stöd och hållna tummar för att andra som har det som hon och Elias haft det, också ska få bli föräldrar till ett, eller ytterligare ett barn.
Sanne Alexandra är en av de som känner igen sig i det Annica beskriver om känslan att inte vilja lämna ifrån sig sitt barn.
Föregående inlägg 
känner så när jag är ifrån min hund 🙂
känner så för min mobil, varje gång jag glömt den eller får slut på batteri
Jag med ? Och han likaså. Tror aldrig han kommer lära sig det här även fast vi har tränat ensamhetsträning sedan han var valp. Han blir så ledsen varje gång jag går.
Fannidays MÅSTE chilla
Vad är det nu?
Har du läst inlägget?
Håller med…
Ja hon älskar verkligen att slänga in sin egen kamp i varje kommentarsfält ?
Tycker f.ö. det är konstigt när folk säger ”snart är det er tur” ”det kommer hända för er också”. Hur kan man säga så? Jag fattar att man vill vara peppig eller snäll men det kan man ju aldrig veta så hur kan man säga det till någon annan….
15:18 håller med!
Jag håller med dig att det är lite too much att säga/skriva ”Det kommer blir er tur! Fortsätt kämpa!” per automatik till alla som kämpar med infertilitet. För egentligen finns det bara en person som kan bestämma att det är värt att fortsätta kämpa och det är den som går igenom flera IVF:er, flera missfall, operationer, tuffa hormonbehandlingar o.s.v.
Jag har själv upprepade missfall bakom mig och jag förstår till 100% när någon säger ”Nu räcker det” och slutar försöka. Senaste året har jag inte blivit gravid trots att jag försökt varje månad och det finns en liten röst i mitt bakhuvud som säger att det kanske gjort mig gott – jämfört med att få ännu ett smärtsamt traumatiserande missfall. Det är deppigt att inte få plus på testet, men det är så jävla mycket jobbigare att hög på morfin ligga på toagolvet och storgråta medan blodet forsar. Jag har så stor förståelse och respekt för de som behöver en paus eller helt slutar försöka.
Håller med dig körsbäret. Jag är barnlös och har ”gett upp” och accepterat ett liv utan barn. Alla orkar inte och jag ville inte att min identitet skulle bli ”ofrivilligt barnlös som det är synd om”. Att lägga ner projektet kan vara otroligt bra för många, då det tär och tar så otroligt mkt energi. Ffa när det aldrig leder någon vart.
❤️
Sluta klaga på vad folk säger. Om du gör det – erbjud en lösning på vad som ska sägas istället. Håll tyst annars. Så tröttsamt med alla som hittar fel i ALLT dom sägs. Det är tanken som räknas, folk försöker vara vänliga men orkar fan snart inte för vad dom än säger så smäller det av en mina för man säger något som man sa med kärlek men tydligen så var det värre än förintelsen.
Oj vad dramatisk du är
Blir lätt det när folk letar fel i exakt allt. Det är inte kul att föra konversationer med folk längre. Alltid finns det en snöflinga någonstans.
Men konstruktivt svar. Tack… det kommer jag långt på.
Oj om folk ständigt blir provocerade av vad du säger kanske det är DU som är problemet….?
Nej, har aldrig påstått att folk blir provocerade av det jag säger. Det var din tolkning.
Jah blir provocerad av att folk jämt t.ex. I detta kommentarsfält hittar fel i folks välmenande kommentarer. Jag blir trött på att höra om folk som klankar ner på att deras granne/vän/etc. Sa en välmenande kommentar men nu kommenteras som den sa något helt fruktansvärt.
Både hon och HT behöver terapi och sluta med sociala medier
Tänker att hon kanske mått bra av att inte hela livet hade kretsat kring att skapa content kring sin barnlöshet. Plus att man redan innan starkt misstänker att detta kommer fortsätta när hon väl är gravid. Hon och många med henne sitter i klorna på sociala medier, tror att dom alltid måste skapa misär för att kunna fortsätta leva på det. Inte bra.
Detta tänker jag om så många influencers. Det måste vara så osunt att konstant tänka på vad man kan skapa content av, oavsett vad man har för ”tema” på sina sociala medier.
Ja det är som Nadia Kenza, först var det sorg och misär pga pcos, endometrios och ofrivillig barnlöshet. Nu är det misär med tre trillingar som verkar vara jättesjuka ena stunden och andra stunden inte alls dom har det säkert tufft och ungarna verkar uppenbarligen ha problem med lungorna men kan inte låta bli att känna att hon överdriver för att skapa content.
Jag tycker både HT och FD har så fånigt clickbait-beteende. Så fort de varit hos läkaren eller liknande kommer ett inlägg i stories ”jag uppdaterar senare idag om vad som framkom”. Tycker de inte själva det känns bisarrt att fiska efter främlingars intresse på det sättet?
Snacka om att helt ignorera syftet med inlägget och vända allt fokus mot sig själv. Otroligt synd för dom, absolut, men vad har det med Annicas inlägg att göra?
Börjar störa mig på människan något oerhört, oklart varför. HT gillar jag även om jag har åsikter där med, med FD känns typ bara för mycket åt exakt alla håll. Tror FD verkligen skulle tjäna på att ta tag i sitt psykiska mående och reda ut sitt trauma, blir bara tragiskt att läsa om hur dåligt hon mår exakt hela tiden.
Vem är FD?
Fannidays
Tycker detta är skönt att läsa till skillnad från alla egoinlägg som verkar vara inne idag, där det ska hyllas att man lämnar bort sitt barn så mycket som möjligt. Eller som Samdra B ”så jobbigt att bolla med mitt barn att jag gråter i min drink utomlands”. Herregud.
Ja, det är jobbigt till och från, men glöm inte att ingen tvingat dig heller.
Har man friska, glada barn och dessutom det gott ekonomiskt, bör man iaf kunna vara lite ödmjuk/tacksam då betydligt värre scenarion finns överallt
När man skriver inför en öppen publik där alla går igenom olika saker blir det ju en balansgång att visa sig mänsklig men samtidigt inte vara allt för självömkande när man egentligen har det väldigt bra.
Är mer trött på sånna som du, som tror att du vet hur alla andra med barn har det ?
Så det är värre att vara ärlig om att det inte är ett liv på rosor än att låtsats att livet är perfekt så att vanliga människor får ännu mer dåligt samvete för att de inte kan uppnå det?
Varför detta tjat om att andra människor ska visa tacksamhet? Skulle inte social medier vara dödligt tråkiga om alla bara satt och åldrade hur tacksamma de var? Låt folk skriva som de känner, de gjort roligare så och känslor är inte farliga.
Håller med! Avskyr den här trenden där mammor (och pappor) ska klaga över föräldraskapet för att det är… inne? Coolt? Visa på hur avslappnad man? Det ÄR inte konstigt att tycka att föräldraskap är jobbigt men vissa bloggares sätt att skriva om det. Läs exempelvis Egoinas senaste inlägg: https://egoinas.se/2023/06/03/forra-helgen-dagsutflykt-och-sko-pa-vift/#comments (och så alla kommentarer om hur jobbigt/påfrestande det är med små barn).
Jag känner, varför överdriver de så? Jag jobbar i förskolan och är visserligen van att hantera många barn samtidigt men det här med att hela tiden tjata om att ens 1,5-åriga barn har svårt att sitta still och det är så citat överjävlajobbigt känns bara så överdrivet. Jag förstår det inte.
Jag har alltid tyckt om Egoina och följt henne i många, många år men jag har fått lite svårt för hennes inlägg där hon ”klagar” på sonen/moderskapet.
Dom hade ju en hel del bekymmer för att hon ens skulle bli gravid och för en i liknande situation fann jag nån form av tröst att läsa om andra som också tvingas gå igenom detta.
Därför känns det så otacksamt att hon är så negativ nu när dom har barn. Jag har det inte, men hade hellre jagat ett litet monster som inte sitter stilla en sekund än gå med denna smärtan och sorgen. Jag hade hellre gråtit av trötthet, frustration och utmattning än av smärta.
Sen förstår jag att det livet inte är en dans på rosor heller, men jag tycker bara det varit så mycket negativt, i stort sett sen han föddes vad jag minns.
Jag förstår hur du menar men jag upplever mest att hon gör det till en grej för att skapa reaktioner. Precis som andra gör mer eller mindre. Idag vill man göra en ståndpunkt av att inte bara vara en mamma och utan så mycket mer. Så fort ungen är ute ska man deklarera att ”jag är minsann inte bara någons mamma!” eller ”jag älskar att vara mamma men inte föräldraskapet”. Det är väl en sak om man säger det en gång men de som ska tjata om det stup i kvarten. Man vill hela tiden göra en sak av att småbarnstiden är sååååå jobbig.
Så har jag inte ens tänkt, men det kanske stämmer. Men då blir det ännu värre i mina ögon. Utnyttja situationen dom var i för reaktioner, när hon vet hur jobbigt det är och sen trycka i ansiktet på en hur missnöjd hon är.
Kul förövrigt att ditt nick är samma som.hon kallar sin sambo!
Det är verkligen så svårt för vissa att sätta sig in i att alla inte tycker som en själv, eller känner som en själv. Tänk, att vi alla kan känna olika inför föräldraskap beroende på vad vi gått igenom och faktiskt beroende på barnet i fråga. Alla barn har olika personligheter.
Var ödmjuk. Sluta vara så dömande. Tips.
Läste du ens mitt inlägg?
Men Sandris är ju lite mentalt störd det är ingen nyhet
Mina barn är ungdomar nu och jag har ffa separationsångest när jag är ifrån dom. Det kan räcka med att vi skiljs åt för en dag i skolan och på jobb. Har insett att jag måste som bäst när vi alla är tillsammans och jag vet att allt är bra.
Tycker att Annica och Elias verkar vara otroligt fina föräldrar! Deras son kommer dessutom få växa upp i världens mysigaste lilla ort då dom är i Sverige. Har själv spenderat många sommardagar där och det är verkligen idylliskt. Tycker det är så fint att se två föräldrar på sociala medier som verkar vara måna om barnets bästa, när man dagligen ser influencers tjäna stora pengar på att exponera sina barn.
Nu är ju detta barn bara några veckor (månader?) så det finns nog tid till att drilla den till att bli en influencerbarn med twist and shake reklaminlägg
Jo självklart, men varför förutsätta det hos någon som hittills inte alls visat dom tendenserna? Det känns ju lite orättvist.
🙁
Men störta delen bor dom ju i Kanada.
Är inte detta typiskt föräldrar. Vill inte lämna ifrån sig men klagar sen på att de aldrig får egentid?
Jag kan ju bara tala för mig själv såklart men jag har en femåring och en sexåring och jag känner noll behov av att lämna bort dem någonsin. Däremot känner folk runtomkring tydligen behovet av att tjata på mig att få vara barnvakt för att jag skulle ”behöva egentid”.
Kände själv en del press att väldigt tidigt lämna bort babyn, mycket prat om att man ju behöver gå på datenights och liknande men såhär i efterhand önskar jag att jag hade ignorerat det helt. Alla gör som de själva vill och det finns möjlighet att återhämta sig om man är trött eller göra kul saker även med babyn.
Men, de är ju också en sak att kunna sakna sitt liv innan barn och vilja ha en helg som den där barnfria personen man var, men det betyder ju inte att nödvändigtvis vill åka iväg själv. Svårt att förklara men när barnet väl är där är det ju annorlunda och det blir inte samma, på gott och ont. Och sen kommer man ur småbarnsåren och tiden går så fort och barnen väljer bort en ibland till förmån för vänner och man får egentid vare sig man vill det eller ej ?
Jag håller med dig. Det är helt naturligt att kunna känna en saknad efter tidigare perioder i sitt liv, oavsett om man har barn eller inte. Sakna studenttiden eller gymnasietiden osv.
Det betyder inte att man nödvändigtvis måste skaffa barnvakt och gå ut och supa.
Man kan känna en längtan efter att få göra vissa saker i lugn och ro men ändå inte vilja skaffa barnvakt, eftersom man vet att den tiden kommer snart nog ändå.
Det är så enkelspråigt hela tiden i de här diskussionerna.
Haha känner igen mig så väl. Ständigt somliga personer som tjatar om att få vara barnvakt. Jaha, men jag vill inte vara utan mitt barn? Vilket jag påtalat flera gånger men det verkar man inte ta hänsyn till ?
Ja, visst är det. Jag har tre barn (2-8 år) och det har hänt typ fem gånger att nån av dem sovit borta. Jag har ett starkt behov av att alltid vara med dem. Jag har aldrig haft vilja eller behov att lämna bort dem tills nu. Nu finns behovet, men fortfarande inte viljan. Jag är helt dränerad på energi men känner jag mig själv rätt kommer jag köra på tills något mer akut händer med mitt psyke. Vad jag vill antyda är att det kan vara att göra barnen en otjänst att köra sig själv in i väggen helt i onödan (jag har många, många möjliga barnvakter i släkten). Därför kan egentiden plötsligt bli snudd på livsavgörande och få väldigt hög prio, MEN det starka behovet att ha barnen nära består. Därav den interna konflikten som du stör dig på att andra har.
OT: Att Klara uppdaterat och tillomed reposta händelse på instagram bara några ynka timmar efter att hennes dotter är född!? Jag tycker det är heeeelt sjukt.
Varför tycker du det är sjukt?
Instagram är inte min plattform, glömmer att stories (heter det väl, när man trycker på profilbilden?) finns. Så vet inte om hon la upp ännu tidigare då, men reagerade också på att 5 timmar efter att hon är ute kom första inlägget.
Jättekul för oss som följer henne, men känns sorgligt att dom inte bara är i stunden ❤
Nyfödda bebisar snittar 16+ timmar sömn per dygn. Jag tror hon hinner med både nuet och några minuter på at lägga upp stories.
Ja alltså tiden på BB kan va den värsta tiden jag varit med om. En unge som typ bara sover och man ligger i ett rum på sjukhuset och stirrar in i en vägg ? det finns liksom inte så mycket att göra ? Och inte sitter man väl och stirrar konstant på sitt barn ?
Jo absolut, menar inte att hon misskötte sin dotter för att hon postade på ig, och jag syftar inte enbart på Klara men nu va det henne första kommentaren gällde. Jag tycker bara, om jag ska utgå från mig själv som inte är influenser eller känd, att det är sorgligt att vi kommit dit att det har så hög prio. Att man inte vill vara där och då och mer intim. Finns ju garanterat vänner och familj man kan vända sig till om man inte vill äta, sova, vila, se på film, prata med sin partner eller what ever.
Man ska inte bara dela med sig om allt under graviditeten, allt efter samt förlossningsvideo, man ska ha alla följare på britsen innan barnet hunnit torka helt.
Tänkte på det också…. Vill man inte njuta lite mer av ens nya barn och inte slänga sig direkt på IG
Men bebisen sov väl, vad ska hon göra? Stirra på den varje vaken sekund?
Håller med. Att det är mer prio att t o m reposta (!) än att vara i nuet med sitt alldeles nyfödda barn. Inte meningen att mom-shamea, men kan absolut stå för att jag tycker att det är helt sjukt hur vi har hamnat här.
Så små barn sover ju jättemycket, hur mycket du än vill så kan du ju inte störa bebisen 24/7 bara för du vill gosa och njuta av ditt nya barn.
Hon har under ett dygn lagt upp några få stories relaterade till sitt nyfödda barn. Det kan inte ha tagit många minuter totalt. På vilket sätt är det helt sjukt?
Oj, trodde inte att det skulle behöva förklaras .. gissa? Jo alltså gör bara en gissning på varför det kaaanske kan upp fattas som sjukt?
Hm.. svaret är kanske : klämma ut en unge 12:07 och göra flera uppdateringar vid 17-tiden när man har haft fem timmar med sitt nyfödda barn. Kanske kan det svaret vara rätt på frågan ” varför är det sjukt?”
Nej hon borde nog bara ha suttit där och stirrat på bebisen som med stor sannolikhet låg och sov. Bara andats in auran i det ombonade, mysiga rummet på BB. Kanske gett barnet sin första lektion i marknadsföring på sociala medier. Fruktansvärt oansvarigt av Tanby som nybliven mamma att ens vidröra mobiltelefonen, stackars arma lilla barn.
Håller med, reagerade dessutom på att hon gjorde reklam för sin senaste youtube video inte ens 12h efter förlossningen!!!!
Men snälla, det syns ju att det är förinspelat material. Ska hon stirra i taket när barnet sover eller?
Ja men exakt därför jag tycker det är så sjukt att passa på att göra reklam antagligen för att hon vet att det kommer generera fler visningar ? men jag kanske bara är överanalyserande nu ?
Jag tänker, säg en video som hon (och dom flesta flunsorna) inte gör reklam ? sen är det ju inget clickbait i varken titel eller thumbnail. Jag uppskattar snarare att hon ansträngt sig och gjort så många videor i förväg så kanalen inte ekar tom så länge, reklam eller inte ? men det är ju bara för mitt nöjes skull, hade absolut unnat henne ledighet både innan och efter så klart!
Fast det har jag för mig bestäms innan i kontraket när det ska publiceras
Har du fått barn? 🙂
Om ja: Låt alla göra som dem vill.
Om nej: Låt alla göra som dem vill.
Jag var aktiv som vanligt med mina vänner i gruppchatter (om inte mer), postade på sociala medier (som jag annars aldrig gör) och hann med både det ena och andra. Min bebis sov typ hela dygnet med få uppvak. Nu, 1 år senare däremot. Hah. ? Jag har TUR om jag ens får 5 min ensamtid med telefonen.
Gick in och kollade hennes profil, vad är en baby sprinkle? Trodde att det var nåt för att dom skulle försöka med syskon (hade inte koll på hur gammal pojken är) men visst står det Levi på ballongen?
Som en babyshower fast efter att barnet är fött tror jag.
Ytterligare en chans att ge föräldrarna presenter? Eller har man det om man inte haft babyshower? Att ha båda känns ju väl girigt.
Jag vet faktiskt inte. Hon skulle väl ha babyshower i Kanada som dom svenska vännerna inte kunde vara med på så gjorde dom detta istället?
Tycker dock att både gender reveals och babyshowers och allt sånt är onödigt och bara ett sätt att få massa grejer.
Har dålig koll på henne men så kan det ju vara. Man vill ju inte missa nån som kanske vill ge en presenter.
Ja jag håller med, det har gått lite över styr. Både med alla firandet man ska ha men också presenterna som ges.
En annan version av baby shower kanske?
Vet inte om han föddes för tidigt och det var därför han var på NICU men isf kanske de inte hann med en baby shower?
Enligt Google är det som en baby shower fast för andra barnet, mer avslappnat än en shower och presenterna är mer blöjor och sånt istället för vad det ges på en shower
Då blir det ju väldigt märkligt om det står Levi på ballongen… och sannolikheten att hon går ut med en graviditet 3 månader efter sonens födsel är väl rätt minimal.
Men orka hitta fel på allt! Hon träffar sina svenska vänner för första ggr sen hon fått barn o de gör en liten fin fest för några vänner och ger några presenter för att de är glada att träffa bebisen. Knappast att Annika ba ”jag måste ha en till babyshower” – de va ju vännerna som gjorde de. Fint.
Förstår inte Fanny själv hur otroligt melodramatiskt hon upplevs? Någon i hennes omgivning borde ska snarast möjligt sätta sig ner med henne och ta ett vuxet samtal om att söka psykiatrisk vård.
Tror inte heller att lösningen på hennes dåliga mående (iaf delvis pga barnlöshet) blir bättre av att hennes enda sätt att hålla sig aktuell på sociala medier är att dela hur dåligt hon mår
Undrar var mr Oliver Hunt håller hus nu när hans dotter opererats?
Ross har avföljt Molly IGEN, nåt är garanterat på tok..
Fact, det är naturligt i den kvinnliga kroppen att ta/skydda/hålla/mata sitt barn. Hon är inte ”speciell”
Det är just därför vara bröst automatiskt börjar läcka när barnet skriker. Det är inbyggt i de flesta av oss (så vidare inte det finns någon fysisk/psykisk grej som sätter stopp för det)
Är det bara jag som lyssnade på hennes podd för nått år sedan där hon pratade vitt och brett om att hon skulle ta hjälp med nanny att ta hand om sitt barn så fort de var fött osv?
Mkt ändras när man väl får barn. Många känslor ändras.