Öppet Spår och gratulationer är på sin plats!!!!

479 kommentarer

Tingelinn och Simon, vad pågår? Varför låter hon alla kommentarer stå kvar? Så förvirrad.

Frågan alla ställer sig..Skulle gissa att hon mjölkar ut det hon kan!

Definitivt slut tror jag, annars hade hon dementerat det.

De kommer säkert snart ett inlägg om de. Självklart gjort slut

vad tråkigt i så fall o tufft med 3 barn med 3 olika pappor??

Undra när man och barn nr4 kommer.

Så onödig kommentar.

Apropå… Är Denise Desomnd singel? Inga bilder med kärleken på länge, hade väntat mig minste en midsommarbild på den lilla lyckliga familjen liksom. Känns som något hon skulle lägga upp vanligen…

Intressant att det alltid tar slut när barnetr runt ett halvår.

Vad hittar man på i Örebro med omnejd med två små barn ~2 och 3 år? Har några timmar till övers i sommar.

Gustavsvik?

Har du instagram?
Elsa Swärd Brattström @elsabratt har Sverigetips efter landskap sparade i sina stories där folk har gett massa bra tips under inläggen, spana in det! Finns där en del Örebro-tips, bl.a ska stadsparken ha en bra lekplats och köpcentret Marieberg Galleria innehar en av Sveriges största LEGO-butiker.
Många tipsar även om en utomhushinderbana utanför Örebro, lustigalandet, runt 3 år och uppåt.

Själv kommer jag ihåg Gustavsvik äventyrsbad som väldigt bra, kul att besöka i några timmar vid dåligt väder.

Hoppas att du får en trevlig vistelse där!

Vad fint av dig att lägga tid på att nogrannt sammanställa andras tips till någon som ska hänga en dag en dag i Örebro! Bjussigt och omtänksamt 🙂

Haha har du ätit pissmyror till frukost?

Va? Tror du S är ironisk? Jag tolkar kommentaren som genuin…

Jag tyckte hon var gullig! V C brukar ofta vara snäll så jag tänkte passa på att säga något uppmuntrande.

Det kanske är du som ätit pissmyror 😉 eller bara kanske läst lite för många ironiska kommentarer här inne.

Jaaa hahq det slog mig inte att det kunde vara uppriktigt menat? Är fallet så så tar jag tillbaka det ?☀️

Tror like-knappen hade hjälpt. Då ser man bättre när andra på något sätt gjort första bedömningen? Blir mer tydligt hur saker ”ska” tolkas från början.

Haha näe men jag fattar, mycket är ju ironiskt eller ilsket här inne. Men det brukar ju vara lite mer uppmuntande på Öppet spår.

Tack du! Jag läste din kommentar som välmenande, ej ironiskt ?
Men med tanke på hur klimatet är här inne i perioder så är det nog lätt att läsa in vissa grejer fel hehe. Tyvärr!

Du läste rätt! 🙂 Men förstår absolut att det kan bli tokigt.

Supertips, tack så mycket!

Tipsar även om Tekniska Kvarnen (samt Gustavsvik och Stadsparken/Wadköping som fibrerna fått tips om). 🙂 Välkommen till Örebro!

Stora holmen är fantastisk med småttingar, ligger mitt i stan och har ett lilleputt-tåg, djur och massa skoj att leka med

Lekparken i stadsparken och stora holmen som ligger på andra sidan ån ( kolla storaholmen se) . Lekladan i wadköping ( ligger också vid stadsparken)

Stora Holmen.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Har någon testat rare beautys highlighter i förefärgen reflect som far runt på Instagram som världens grej?! Är den så där 3-i-1-bra som ”alla” säger?

Hej,
Jag är intresserad av att gå och ta blodprov för att kolla mina värden och se om jag har några ev brister? Hade också varit bra att se värdena på sköldkörteln och östrogen-nivåer. Jag vet ju att tjänster som t ex Werlabs finns, men där får man ju ingen återkoppling tydligen utan får bara se resultaten online i en journal.

Känner mig helt lost men visst kan man väl kolla sånt här på vanliga vårdcentralen? Och hur ”ansöker” man? Jag är 30 snart 31 och är frisk i övrigt liksom så har ingen direkt kontakt med vården.

Finns ingen anledning till att ta massa prover om du är frisk, mår bra och inte upplever några som helst symtom..

Ja på vc måsre du tvinga dig fram för att de ska ta prover och absolut inte bara så där, knappt man får när man är sjuk. Men ring du, överdriv och säg att du mår dåligt. El så betalar du själv för ett hälsotest

Varför ska en fullt frisk människa utan symptom ringa och överdriva och ljuga för att få en tid till blodprover? Finns noll anledning.

Om personen nu vill ta prover. Men kan betala själv på vc om personen vill göra en hälsokontroll. Kostar lite men

Att man knappt får en tid när man är sjuk KAN ju delvis bero på att folk tydligen vill ha tid och få tester utförda när de är friska…?

Alla har rätt till sjukvård, men inte att kolla vad som helst för nyfikenhets skull.

Instämmer. De hade något inslag på nyheterna i veckan där de sa att en anledning till att vårdköerna blivit långa för oss sjuka är för att så många som faktiskt inte behöver vård söker ”vård”.

Vården i Sverige är piss.

Ja kolla på vårdcentralen. Vi betalar hög skatt. Jag kände mej frisk men hade järnbrist o b vitaminbrist och dvitaminbrist. Fick droppar och tabletter.

Visst betalar vi hög skatt men de som jobbar på vårdcentralen har fylla scheman och folk som är sjuka får vänta ibland farligt länge.

Absolut att man ska ringa VC om det finns en orsak, men annars kan man betala privat.

Nej håller inte med. På min vårdcentral finns det tider. Fel om man går för ofta men annars ska man efter några år kolla sina värden.

I så fall är din vårdcentral ett undantag för primärvården går verkligen på knäna. Och nej, mår man bra och känner sig frisk finns det ingen anledning att kolla sina värden bara för att, hade det funnits evidens för att det är bra så hade vården kallat folk för provtagning på samma sätt som de kallar för t ex mammografi eller cellprover.

Skönt för dig men det är ju ett odiskutabelt faktum att just vårdcentralerna är överbelastade och har stora problem.

Enligt vem ska man kolla sina värden efter några år? Och efter hur många år?

Här i min region blir man erbjuden 40-50-60 årskontroller. Och cellprov+mammografi såklart.

Annars söka om man misstänker att nåt är fel, sjuk eller brist på något ämne.

Vem har sagt att man ska kolla sina värden efter några år? Trots att man mår bra?

Nej vi betalar hög skatt och har rätt till vård. Det gäller precis alla och då ingår att exempelvis kolla upp blodvärden. Det är ett viktigt sätt att förebygga sjukdomar. Lägg skulden på politikerna och inte patienterna.

Exakt så!

Rätt till vård gäller ju dock om man är sjuk..

Oj jag var helt under isen när jag hade dessa brister

Eventuella brister ger symptom, och upplever du inga besvärande symptom så finns det ingen anledning att titta på om allt ligger inom referensvärdet.

Vad är det du tänker att du kan få ut av att kolla allt, när du ändå beskriver dig som frisk?

Det kan vara oklara symptom som nedstämdhet, det är sådant många inte ens tänker på och som läkare ofta negligerar fast ett enkelt test kan visa på lite lågt d-vitamin el. liknande. Test utesluter och bestyrker sådana orsaker och bör tas oftare än vad görs idag.

Werlabs ger visst återkoppling. Man får en skriftlig bedömning från en läkare som tittat på provsvaren.

Men du behöver ingen återkoppling riktigt. I dina provsvar ser du om du ligger inom eller utanför refernsvärdet. Ligger du utanför referensvärdet, beroende på vad det gäller för värde så bokar du antingen tid på VC för det om det är något du behöver medicinsk hjälp med, eller så justerar du det på egen hand.

Du kan inte gå till VC och få en sådan koll, det vire på tok för dyrt om alla gjorde så, därav tillåts det ej. På VC kollar de bara specifika grejer som kan vara relaterade till specifika symtom du upplever.

Du kan göra göra en hälsokontroll men får betala för det ligger på 1500 kanske. En kollega gjorde det

Jag gjorde test via Werlabs nyligen och fick en kommentar från en läkare. Jag hade några avvikande värden och läkaren skrev att jag borde följa upp dem på min vårdcentral. Vet inte om man får kommentar bara om nåt avviker eller alltid. Har man inte bråttom kan man lika gärna boka på sin vårdcentral direkt.

Om du är frisk tycker jag inte du ska vända dig till vårdcentralen när det finns massor av människor som faktiskt är sjuka och behöver vård, och trots det behöver vänta länge för hjälp. Tror inte heller vårdcentralen kommer vilja ta några prover när du inte har några symtom eller problem. Om du mår dåligt ska du såklart söka hjälp.

Gå privat om du har råd och inte har för stora symptom. Vårdköerna växer bara. Jag gick nyss privat (test via werlabs), ett väldigt lågt värde, bokade sen läkartid privat och skickade resultatet till läkaren.

Har du några symtom?
Varför skulle du vilja kolla upp dina östrogennivåer? Vad tänker du att det ska säga dig?
Om du mår bra och inte har några tecken på sjukdom finns ingen som helst anledning att ta lite prover för att kolla läget. Även om du skulle betala själv och inte belasta sjukvården i första läget, så är det inte alls så ovanligt att något provsvar ligger något utanför referensområdet om du tar ett större antal prover. Då kommer Werlabs säga att du ska följa upp det på din vårdcentral och vården kommer behöva förhålla sig till att du har ett marginellt avvikande prov som kanske måste kollas om – utan att det står för något, utan att det ens fanns någon anledning att kolla från början.
Sök vård om du är sjuk, inte för att ”bara kolla”.

Jag har gjort test via Werlabs. Snabbt och smidigt. Fick en pdf med provsvaren inklusive kommentarer från en läkare. Det var också diagram som visade hur mina provsvar låg till (tex att även om ett svar var inom normalintervallet så kunde det vara lågt). Använde sedan underlaget för att få hjälp med att förbättra kosten (inte för att gå upp/ner i vikt utan bara må bättre, undvika att bli ”hangry”, mm).

Mina skattepengar 🙁

http://www.svenskprovtagning.se

???? Snabbt med läsarkommentarer och ev. uppföljning.

Läkarkommentar ska det såklart stå ?

Haha vore ju kul med läsarkommentarer från diverse ”experter”!

Internet ✌️

Tipsar om gettested, där kan man beställa återkoppling ? Testade både sköldkörtel och hormoner.

Köp Werlabs test annars. De är riktigt bra.

Vilket, de har ju flera?

Man behöver inte ta några prover om man känner sig frisk. Östrogen är mer eller mindre aldrig ett relevant prov, mår du bra och har regelbunden mens kan du nog vara lugn.

Man kan betala massa tusen och ta prover via tex Werlabs men det fyller ingen funktion, det är bara ett lätt sätt för dem att tjäna pengar

Om du blir blodgivare så tar de prover plus att du får fika också och det alldeles gratis

Vad är grejen med att det verkar gå inflation i att bli ”utmattad”? Och gärna dem som bara hunnit jobba max fem år ungefär? Jag har jobbat inom vården i 15 år hittills, jobbat skift, tagit extrapass, jobbat när vi varit både underbemannade och haft överbeläggningar och roddar familjeliv med allt vad det innebär. Och aldrig känt tillstymmelse till att ”gå in i väggen”. Och så kommer x antal kollegor som har jobbat betydligt kortare tid, lever singelliv och har bara sig själva att tänka på, jobbar några månader och så blir det ”utmattade”. Och nej, jag tycker inte att jag själv är duktig på något sätt, jag är bara en vuxen ansvarstagande och fullt fungerande människa. Är det generation snöflinga som börjar komma ut i arbetslivet mer och mer? Och blir helt chockade av att man faktiskt har krav på sig och att vardagen kan vara stressig?
Impopulär åsikt absolut, men det känns så märkligt när det typ trendar att vara sjukskriven.

Fan vilken tråkig och missunnsam kommentar. Grattis till dig som aldrig känt att du varit nära på att gå in i väggen! Hoppas det förblir så resten av sitt yrkesliv, för att leva med utmattning är vidrigt.

Du säger att du inte ser dig själv som bättre men du framstår som väldigt nedlåtande. Om du uppriktigt inte tycker att du är bättre eller mer duktig så borde du verkligen ta dig en funderare på hur du uttrycker dig.

Hon ser inte sig själv som bättre som dom andra som sämre…

Kanske för att ekorrhjulet är utmattande och själadödande och det nu kommer en generation som inte tänker ”bita ihop” och leva för att jobba.

Jag hoppas inte att den generationen känner så. För sjukskrivningar finansieras av skattepengar så ska de andra generationerna bita ihop så ska alla.

Nej ingen ska bita ihop. Men jag är också helt övertygad om att folk inte skulle bli utmattade och sjukskrivna i samma utsträckning om vi hade nån annan typ av system. Kanske 6 timmars arbetsdag?

Men jo fan är det så att man får bita ihop. Massa människor gör det. Pga ökad stress och vad tror ni händer om man bara hoppar av. Livet är tufft.

Sorglig inställning ändå att livet ska vara tufft. Och nej jag är inte sjukskriven.

Your job is to stand straight, not be held straight.

Då får du lön för 6 timmar. Eller mensr du stt staten vi, ska skjuta till resten?
Logiskt?

Om du med ”bita ihop” syftar på att sköta sitt jobb och inte kunna göra vad man vill med sin tid hela tiden så ja, då har vi en

…en generation som garanterat inte kommer passa på arbetsmarknaden och istället bara bli en bortskämd börda.

Vad ledsen jag blir när jag tänker på att det finns folk med den här människosynen.

Nu kan skratta åt mig bäst ni vill men jag vill ändå hoppas att majoriteten har mer empati än så här.

Nej det var inte det jag menade. Mer att behöva stå ut år ut och år in på en arbetsplats man mår dåligt av. Upplever stora delar av den äldre generationen som ”man måste jobba heltid för att duga” och går man tex frivilligt ner i arbetstid för att ha tid med sitt privatliv är man en mes typ. Även om man byter det mot lägre lön och inte sjukskrivning liksom. Jag upplever iallafall den mentaliteten, och jag tror att den här generationen är mer måna om sin psykiska hälsa.

Alltså, gå år ut och år in på en arbetsplats man mår dåligt av? Då är man ju bara korkad, byt jobb till ett man trivs med kanske?
Jag är definitivt av den ”äldre generationen” fyller 56 i höst, men har inte jobbat heltid på säkert tjugo år. På arbeten jag trivdes på då. Ville ta vara på livet. Sjukt glad för det nu. Finansierat det själv så klart.

Om det inte handlar om en specifik arbetsplats då, utan om att man valt ett yrke med orimlig arbetsbelastning? Där det inte hjälper att byta och där man har studieskulder som gör att man inte kan byta till annat yrke hursomhelst.

Det är ganska sällan som det inte finns olika möjligheter att välja inom sitt yrke. Oftast finns det rätt mycket annat man kan söka utan att behöva plugga på nytt.

Kan vara en lösning för individen men samtidigt är det ju jobb som behöver göras så att säga ”men säg bara upp dig” är ingen hållbar lösning. T ex skulle alla sjuksköterskor med orimlig arbetsbelastning säga upp sig imorgon skulle vården krascha på en gång.

Men på något sätt måste man ju ändå kunna hantera situationen. Låter ju helt orimligt att man ska arbeta någonstans tills man stupar och att det verkligen inte finns några alternativ än att bli sjuk och gå på sjukersättning.

Nu är ju inte sjukersättning något man får bara sådär, bara för att man stupar.
Om du tror det, så kommer du bli förvånad minst sagt.

Fattar inte varför du skyller det ruttna systemet på arbetstagarna och inte arbetsgivarna

Det sitter ju i ditt huvud att folk tänker så. Varför skulle du bry dig om det?
Har aldrig hört någon klaga på någon som inte jobbar heltid. Det är ju upp till dig ditt mående och fin plånbok.

*din plånbok

Låter väl jättebra, så länge man kan finansiera det själv. Att placera sig i facket sjuk och ta emot bidrag under längre tid än absolut nödvändigt är ju inte bra för någon.

Jag tänker att man ju också kan bli sjuk för att man känner att man måste prestera 100% och sedan är man lite fast i en ond cirkel. Att gå ner i arbetstid redan innan hade kanske hjälpt många.

Tänker att det är individuellt vad man klarar av. Jag klarar av betydligt mindre än mina kollegor, blir sliten snabbare och behöver mycket återhämtning. Men jag upplever också att vissa unga som är nya inom mitt yrke blir sjukskrivna inom något år. Det kan ju vara saker som händer i privatlivet också, så det är svårt att uttala sig vad det beror på.

Att gå in i väggen och bli utmattad gör man ju inte för att man är lat precis. Min upplevelse är att man gör det för att man bara köttar på, allt går i 110 och man glömmer av att ta hand om sig själv. Så man är absolut en ansvarstagande vuxen men man kör på för hårt i alla plan.
Du kanske har fått en hälsosam uppväxt där du fått lära dig att stanna upp, andas. Vara nöjd med livet. Någon annan har kanske inte haft den möjligheten utan måste hela tiden prestera, hela tiden bli bättre för att duga. Så ger du 110 hemma, 110 jobbet osv men glömmer av att ladda dina batterier så är utmattning ett faktum. Sker inte på en natt men kommer ju smygandes med små signaler som du antingen kan läsa eller inte..

Har aldrig upplevt att de som blir utmattade är de som ”köttar på” och ”kör 110”, snarare tvärtom. De som varit utmattade på mina arbetsplatser är alltid de som redan från börjat jobbat långsamt, gärna tagit långa raster, ofta försovit sig och allmänt presterat lågt.
Tror att vissa människor är mer sköra och bekväma och inte kan acceptera att livet faktiskt kan va stressigt, kämpigt och långtråkigt som vuxen.

Jaha, det är inte min bild. Men jag har bara två kollegor som varit sjukskrivna för utmattning och de båda var nog väldigt drabbad av duktiga-flickan-syndromet. Kraven på sig själva var skyhöga och helt orimliga.

Har upplevt exakt samma! Hade en kollega som kom in ny på jobbet och blev ”utmattad” efter mindre än en månad. Då hade hen knappt lämnat introveckorna och hade inte en tiondel så mycket ansvar på sina axlar som vi andra. Arbetsskygg är är snarare det ord som kommer till mig, än utmattad.

Jag har också upplevt precis samma. Jag kan dock förstå att det finns dem som blir sjukskrivna av högt tempo på jobb och hemma (kanske är det också en majoritet) men jag kan inte blunda för att det finns dem som är som beskrivet. Arbetsskygg är så passande.

Blir nyfiken på vad kollegan hade gjort innan hen började hos er?

Tänker att det borde påverkat mer än en så kort tid på din arbetsplats menar jag.

Du vet att det finns saker i livet och eventuella tidigare arbetsplatser som hänt innan den månaden din kollega var på ditt jobb? Och utmattning handlar INTE alltid om jobb, man kan bli utmattad pga andra saker.

Jo. Jag köttade på som fan och kraschade till slut.

Hade en kompis som kraschade strax efter hon var klar med sin utbildning. Hon varnade mig då jag jobbade 50-75% samtidigt som jag pluggade 100%. Hade distansförhållande med långa resor osv. Jag tänkte bara ”sluta känn efter, jag klarar av detta utan problem”. Sista jullovet började kroppen säga ifrån, kunde inte dricka alkohol. Så lugnade tempot lite. Klarade mig den gång. Men efter barn och jag inte alls har samma möjlighet till återhämtning och vila märker jag nu hur det inte går att bara kötta.

Nej det är just det, det går inte. Man tror att man är odödlig och det kanske man är men till en viss gräns.

Men de tär ändå rätt tydligt att det är inom stressiga yrken (typ vård, skola, omsorg?) som allra flest blir sjukskrivna. Sjuksköterskeyrket borde väl inte dra till sig latmaskar?

Vården behöver ju mer personal. Tyvärr ska dom dra ner. Är inte nöjd med denna regering. Tycker vård och omsorg är jätteviktigt.

Vården har lidit av politiker i snart trettio år. Det var nämligen då den här underprestationen till överpris började sin kurva.

För vi lever under ständig press att presentera både arbetsmässigt samt privat. Sociala medier förstör mkt tror jag med att folk lever så perfekta liv fast det egentligen inte stämmer, det är bara spel för galleriet. Åh då strävar speciellt unga för att va smala framgångsrika perfekta kroppar och gud vet allt. Fina lägenheter perfekta möbler inrett i typ fantastiska beigea soffan för 90000kr. Det är inte sunt. Men unga personer tror det är normalt.

Alla är olika. Vissa klarar av att arbeta konstant medans andra gör det inte. Men det jag förstått är att unga idag inte vill jobba mer än vad de känner att de behöver då de endast vill ha pengarna. Blir det mer jobb än vad de förväntat sig så slutar de ofta. Om detta gäller alla yrken vet jag inte men har hört från andra att detta är deras upplevelse av unga som arbetar hos de.

Helt klart en generationsfråga. Men det kanske inte heller är rätt approach att ”stå ut” med vilka arbetsvillkor som helst. Jag har jobbat i 10 år så hamnar mittemellan dig å dina curlade kollegor ? Ser stora skillnader mellan mig och min partners generation (~10 år äldre än mig) när det gäller syn på arbete, arbetsplats och karriär.

Att vara utmattad är inte att man känner att man inte ”orkar” gå till jobbet pga. lathet, det är total hjärndimma, kroppen känns helt tung och det är OMÖJLIGT att jobba, hur mycket man än vill (de som blir utmattade är ofta perfektionister som inte vill något hellre än att prestera och göra bra ifrån sig, så det är jävligt elakt att säga att dessa personer är lata eller dylikt). Tur för dig att du aldrig upplevt sådana symtom för det är hemskt. Det är synd tycker jag att människor inte verkar kunna känna förståelse och empati för människor om de inte själva förstår exakt hur det känns, eller varit med om samma sak.

Trams! Vadå omöjligt? Det handlar om vilja. De som blir utmattade simulerar, det är min fasta övertygelse. Kavla upp ärmarna för fan, gör det som ska göras och sluta känn efter och gnäll så mycket.

Jag hoppas du trollar nu ?

Säger du samma sak till någon som får en annan sjukdom? Min utmattning började med skakningar och muskelryckningar efter det fick jag problem med balansen, kändes som jag låg på en båt när jag låg i sängen. Efter det fick jag svårt att gå, tog taxi till jobbet för att jag inte klarade av att gå. Var livrädd för att jag fått MS eller en hjärntumör. Åkte in till akuten, var på röntgen och tog alla blodprov man kan ta men inget var fysiskt fel med mig. Jag mådde så i nästan ett år och jobbade heltid under hela den tiden, det var ju inget fel på mig. Men en dag kunde jag ens ta mig upp ur sängen och då äntligen fick jag diagnos utmattning och blev sjukskriven. Fick gå en otrolig stressrehablitering och nu mår jag bra och jobbar heltid igen.
Men enligt dig handlade det ju bara om vilja och att jag skulle bitit ihop. Som sagt säger du samma till någon som har vinterkräksjukan eller brutit benet eller fått cancer? Att det bara handlar om vilja?
Min historia är inte på något sätt unik utan går att applicera på samtliga som jag gick rehab med, oftast har man redan pushat sig och gått till jobbet på ren vilja fast man inte mår bra under lång tid, tills dagen då kraschen verkligen kommer och då hjälper tyvärr ingen vilja i världen längre.

Fjant. Sluta tramsa och gå och lägg dig. Finns tydliga förändringar i hjärnan till och med på den som åker på rejäl utmattning.

Till anonym 21.31 såklart

Jag håller med dig. Jag och många av mina vänner klarar av att jobba heltid + lite till. Ha familjeliv, umgås, lägga lite tid på ungarnas föreningar och dessutom umgås. Utan att någon gnäller om utmattning och utbrändhet. Så tror definitivt att generationen som kommer ut på marknaden nu är generation snowflakes.

Fast det är ju inte sant? Det är ju inte generationen som kommer ut på arbetsmarknaden nu som är den första som blir sjukskriven för utmattning. Tvärt om är problemet gigantiskt och fler är sjukskrivna för psykiska åkommer är fysiska. Härligt att du och dina vänner mår bra, men världen är full av sjukskrivna kvinnor redan, det är inte ett nytt fenomen.

Haha du har uppenbarligen INTE barn ?

Tycker snarare det går inflation i att kalla sig utmattad. Såna borde ha en fet smäll.

Spekulerar lite här men en vän som jobbar på akuten berättade att de tidigare brukade ha som krav att man skulle ha minst tre (eller var det fem?) års arbetslivserfarenhet för att jobba på akuten då det är så krävande arbetsuppgifter/ afbersmiljö. Men nu har de så ont om sökande att de får plocka in nyexade hela tiden. Jag tänker att det är en kass start på arbetslivet om man får svårare arbetsuppgifter än man klarar av och dessutom som en konsekvens riskerar andra människors hälsa.

Sen rent statistiIkt är det ju inte unga singlar utan kvinnor i åldern 30-40 som i högst grad blir utbrända. Just kvinnor som roddar familjeliv + jobbar samtidigt är mest utsatta, inte festande ungdomar.

Och i den åldern börjar även föräldrar bli gamla och sjuka, något som kvinnorna också tar ansvaret för.

Så var min situation. Tog hand om en väldigt sjuk förälder, hade två egna tonårsbarn varav den ena blev djupt deprimerad och gjorde flera självmordsförsök samtidigt som jag började ett nytt jobb som var väldigt rörigt. Hade jag bara haft det röriga jobbet hade jag klarat det men ihop med de andra faktorerna gjorde det att jag stupade i utmattning efter ett år.

Och som kollega så ser man ju bara det som sker på jobbet, man har ingen aning om allt annat som pågår ❤️

Känner så med dig 21:54 ❤️

Jag med. Plus övriga ovan som berättar om sina jobbiga erfarenheter. Vilka empatilösa tomtar det finns alltså, som inte kan tänka utanför sin egna lilla sfär och sitt eget liv och tror att bara för att just de och deras vänner arbetar heltid+ och inte ”gnäller om utmattning”, så kan det appliceras på alla andra människor…Ibland undrar man över intelligensnivån och förmågan att se bortom sig själv alltså.

Att ha ett barn som gör självmordsförsök måste vara något av den största stressen man kan utsättas för. Hoppas ditt barn mår bättre idag.

Tack så mycket, vi mår båda mycket bättre idag.

Utmattningssyndrom har ökat lavinartat senaste decenniet och är inget hittepå. Dom som blir sjuka är tvärtemot vad du tror ofta högpresterande individer och inga latmaskar.

Känner tyvärr att luften går ur mig när jag läser sånt här. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som när jag var utmattad. Hade jag fått välja där och då hade jag inte levt idag.

Har läst alla kommentarer och kan se bägge sidor. Jag tror att TS och många av dem som kommenterar pratar om två olika sorters personer.

Jag jobbar på ett stort företag, ett av Sveriges största, på ett stort huvudkontor. Där ryms många olika professioner och därmed personer med olika mängd utbildning och ambition. På min avdelning jobbar unga tjejer (jag själv är 32) som är 25-30 och som är superambitiösa. De vill visa framfötterna på alla sätt möjliga. Och snöflingar inte. På avdelningen mittemot sitter ett mindre kvalificerat arbetslag där de unga anställda hasar runt i strumplästen, dricker Monster och ser helt håglösa ut. Där får jag en känsla av att de inte orkar göra mer än vad som krävs.

Detta var bara lite löst babbel (okej kanske dåligt men aja) för att statuera exempel för de här två typerna som jag tror att kommentarerna gäller. Ni talar om och förbi varandra. Bägge sorterna existerar.

Oj! Är förvånad över att du är inom vården men tycker såhär. Jag jobbar också inom vården och har gjort så i ca 10 år. Har ej varit utbränd men definitivt haft tuffa perioder med jobb där jag antingen sagt upp mig eller övervägt att säga upp mig pga arbetsmiljö/arb belastning. Kan det inte vara så att arb miljön är ännu mer pressad nu när nya förmågor ska in och lära sig allt. Kraven är högre, schemat är mer pressat och arb givaren tar ännu mindre arb ansvar. Jag tror det fallerat rejält och kan bara tänka mig att det är en av bidragande orsaker till att så många inom vården bränner ut sig

De andra kanske har högre krav på sig själva än vad du har?!
Studier visar också att det finns personlighetstyper som har större risk för att drabbas av utmattning. Utmattning är också, av socialstyrelsen, klassat som en sjukdom!
Tänker du samma om andra sjukdomar som ökat i samhället? Även cancer ökar… ”Fan vad den här generationen är klen, får cancer hela tiden och behöver vara sjukskrivna- bit ihop för fan”!

Något jag har märkt är att stress ofta upplevs som enbart negativt för våra yngre medarbetare.
Stress är inte alltid negativt. Långvarig stress är. Ja, ibland är det stressigt men på vår arbetsplats finns det alltid tid för återhämtning. Vi har jämna perioder där det inte händer alls lika mycket, finns tid för semester och ledigheter, blir inte inringda osv. Våra mer erfarna medarbetarna upplever inte arbetsmiljön som stressig medan våra yngre kan uppleva arbetsmiljön som det. Trots dessa perioder är väldigt korta. Upplever även att arbetet är mer sekundärt hos denna generation då de har har/haft det väldigt bekvämt. Vilket gör att de indirekt ställer högre krav på arbetsgivaren att motivera till arbetet.

Har du mer erfarenhet så kan du ju hantera situationer bättre. Då är du ju tryggare i din kunskap och hur du tar dig an uppgiften tänker jag.

Sedan är det väl jättebra att man inte prioriterar jobbet först? Helt ärligt nu. Inget jobb kommer tacka dig för att du jobbade över och slet ut dig. Alla är utbytbara i slutändan. Viktigast är väl ändå att man mår bra och njuter av livet? Ska livet gå ut på att jobba? Missförstå mig inte, jag har jobbat sedan jag var 12 år. Är idag omkring 35 år. Har alltså jobbat i över 20 år, presterat på jobb och skola. Alltid varit den som köttar. Men nu har jag barn och andra saker är viktigare. Work-life-balans eller vad det nu heter ? jag söker jobb nu och säger klart och tydligt, jag har inga problem med stressiga perioder men jag är inte rätt person för en tjänst där man behöver jobba över nästan varje dag eller flera gånger i veckan. Så jag tycker det är bra att vi inte är slavar till ett arbete.

Att ställa högre krav på arbetsgivaren är dock en bra sak. Det borde vi alla göra.

Jag blev utbränd som 15åring pga skolan. Snälla läs på lite om utbrändhet/utmattning

20.05, precis så tänker jag också.
Det är ju likadant när dom blivit mammor. Allt är överjordiskt jättejobbigt. Dom första 2 åren är dom värsta i deras liv?
Oj, dom fick plötsligt ta ansvar.

Det är likadant i min bransch barnomsorgen.

Jag tror att många i den yngre generationen är curlade och bekväma. De orkar inte.

Vi har en fortfarande pågående pandemi (den är inte över, bara mindre akut) som leder till ungefär 20 % långtidscovid bland kvinnor i arbetsför ålder. Risken ökar för varje omgång och majoriteten av dessa återhämtar sig inte helt. Många upplever i synnerhet fatigue efter en infektion, psykiska problem är vanliga, och eftersom immunsystemet försvagas av Covid -19 i minst flera månader så är risken hög för andra sjukdomar (och sköldkörtelproblem osv. osv.). Stressen med att börja jobba på ett nytt jobb, särskilt med så högt ansvar och just nu sämre stöd från chefer och utbildare bidrar säkert inte heller.

Jag tycker det är superintressant att se vilka det är som INTE får långfristiga problem: bra rutiner? Bra sömn? Friska tarmar? Stresstålig? Lite stress? Inga barn?

Nyexaminerad sjuksköterska. Tredje veckan på en avdelning på sjukhuset där jag går som ensam sjuksköterska. Andra passet jag under en hel dag inte hinner ta en rast, äta lunch eller kissa. Är det såhär det ska vara?

Ni gör ett så jävla bra jobb hoppas jag du vet! Men era arbetsvillkor är i många fall vidriga ?

Nej verkligen inte! Varför har du så kort intro för? På min första avdelning på sjukhus hade alla nyexade minst 4-6 veckors intro och då var det bara vanlig vårdavdelning på geriatriken.
Gå genast till chefen och säg att du behöver längre intro!

Det är så det är numera. // en annan ssk från narkosen

Det är ganska värdelöst att börja jobba som nyexad på sommaren, det kan verkligen bli en chock ?? På semesterperioderna brukar det vara mer kaos än annars liksom, undrar varje sommar varför jag fortfarande jobbar i landstinget. Plus allt tar längre tid som ny på jobbet. Överlev sommaren, till hösten bör det finnas tid till både lunch och toabesök, annars behöver chefen ta tag i arbetsmiljön!

Man blir snabbare och bättre på att prioritera, både sig själv och patienter ? tråkigt att du fått en så kass intro till ett annars så fantastiskt yrke! Heja dig!

Det är absolut inte så det ska vara, ring till de lokala representanterna för Vårdförbundet på ditt sjukhus det första du gör på måndag, de behöver i alla fall känna till situationen och kan eventuellt hjälpa dig.

Prata med chefen eller kollega först innan man springer till facket?

Om man som chef har tagit in en nyexad nyanställd som bara hunnit jobba i 3 veckor och inte har koll på att personen inte får en enda toarast eller tid till lunch har man redan brustit i sitt chefskap. Varför ska man vända sig till en så dålig chef?

Ja, det finns alltid något att göra som sjuksköterska. Till slut får man bara bestämma sig för att gå och äta eller ta en kaffe. Ingen tackar dig för att du går hungrig eller kissnödig en hel dag.

Helt riktigt och det kan verkligen vara så svårt att ta sig den tiden i början men man måste verkligen det och den tid du ”förlorar” på att gå och kissa eller ta en paus kommer du ha igen dubbelt i form av mer effektivt arbete efteråt. Det handlar också sällan om minuter, glöm inte det, det mesta kan verkligen vänta lite, prova!

Men kolla med chefen om någon annan sjuksköterska iallafall kan lösa av dig under lunchen?

Låter sjukt, inte alls bra. Är inte ssk men om jag var du skulle jag vända mig till chefen och fråga vilka patienten hen tycker att du ska prioritera bort helt enkelt, inte seriöst att komma ny vara ensam med allt ansvar och inte ha tid att ta rast. Förenat med stora risker, tänk om du råkar slarva och ge fel dos eller nått, inte jul start på sin karriär

Verkligen inte!
Jag är chef på barnakuten och blir det så för min personal så går jag in och jobbar kliniskt så att de kan äta och kissa?

Grattis Camilla! ?

Jaa grattis Camilla!

Grattis, kul ???

Detta är TMI jag vet men jag måste verkligen fråga detta.

I tisdags och onsdags dagarna innan min mens blev jag jätteförstoppad. Magen stod rätt ut och gjorde jätteont. Kunde verkligen inte ”gå” alls. Efter att mensen väl kom fick jag diarré ? så det positiva är att jag inte är förstoppad längre men har fortfarande diarré. Den har pågått sedan igår (torsdag) morse. Utöver det är jag allmänt orolig i magen, har lite ont ibland, plus låg aptit och är väldigt trött. Visst att magen brukar krångla i samband med mens, men jag har aldrig haft det så här extremt förut. Är det någon som haft liknande besvär? Vad kan jag göra? Vill bara att det ska gå över ?

Kan det vara något du behöver söka hjälp hos Gyn för? Tänk på att dricka mycket.

Inte för tarmbesvär ?

Kan vara magsjuka med som lägligt kom samtidigt som mensen. Inte alltid man spyr vid magsjuka, ibland kommer det endast ut den ”rätta” vägen…

Användaren Lewis!

Hur många tror det är en man egentligen? Rösta nedan.

Kvinna

Kvinna som låtsas vara man.

Exakt det tror jag med!

Som nog äälskar när det spekuleras om hen. Då känner hen sig lite extra smart typ.

Tror det är en man som låtsas vara en kvinna.

Kvinna som låtsas vara en man som låtsas vara en kvinna.

Man som uttalat säger sig vara man och inget annat.

Tänkte det också, Lewis har väl aldrig påstått sig vara något annat än man? Fattar inte hur ni har kunnat missa det liksom…

Man

En trh-wannabe

Ingen aning vad det betyder.

Hen

En man som kan bli gravid och bära ett barn i sin obefintliga livmoder. Källa: USA

En kvinna som påstår hon är en man. Osympatisk kvinna.

Finns inte en chans det är en kille.

Ska vi slå vad, hur mycket är du beredd att satsa?

En miljon.

Taget.
??

Herre jösses…. Detta är ju snudd på komiskt.

Vet inte om det spelar någon roll, men jag är en 40+ man. Att det är så svårt att acceptera har jag lite svårt att förstå.

Men på ett personligt plan så skiter jag fullständigt i vad okända människor på internet tycker, men samtidigt är det ganska kul.

Jag tror absolut att du är en man. Förstår inte varför du inte kan vara det? Folk här inne är of a different breed…

Jag får en känsla av att ”Lewis” är Joakim Hallerheim. Jag vet inte varför. Det är nått med sättet han skriver på!

Tips på Instagram-konton som handlar om resor eller folk som bor på spännande platser, gärna utanför Europa. Gillar bilder på stränder, palmer, djungel och friluftsliv. ?

Resande sjuksköterska som bl a har varit i Karibien och Polynesien: @renardstravelstory

The bucket list family (om man gillar resor med barn)!

Nu frågade du iofs om Instagram, men om du vill ha tips på vloggar på YouTube som kommer innefatta det du beskriver så får du gärna kika in min kanal ”Cindy och Jimmy”! ? Har precis flyttat till Australien och börjat vlogga härifrån. Ska snart ut till regnskogen här och filma det, ska bara återhämta mig mentalt eftersom jag sprang från Australiens dödligaste orm sist vi hikade haha. Känner mig som årets tönt som tipsar om min egen kanal, men men ?

Snyggt, superkommunikatör Camilla!

Varje gång jag läser ”öppet spår” så ser min hjärna ”öppet sår”.

Varje gång jag läser öppet spår läser min hjärna: Vasaloppet!

Jag med?

Då är vi två, Ting. Jättefånigt jag vet.

Jag har en gymcrush som jag spanat in nu i flera månader. Nyligen kom han fram och frågade efter några viktskivor. Jag hade musik i öronen och hörde därför dåligt så det var först efter några upprepningar som jag hörde vad han sa. Jag skäms såå och detta var min chans att prata med honom å så sjabblar jag bort det!

Äh låter mest gulligt. Hitta på nån anledning att prata igen.

Äh, du kan väl fråga honom om nåt nästa gång bara! Lycka till ?

Gör det enkelt och säg hej nästa gång du ser honom och le ?

Säg hej nästa gång när du går förbi.

Flera månader.. ett sådant tålamod hade jag aldrig haft.

Vad ska man göra under dessa månader om man är lite blyg…? Tar gärna emot tips…

1. Antingen fantiserar man bara om en relation utan att faktiskt vilja ha den pga omständigheter (helt ok).
2. Eller så bjuder man på en alkoholfri, eller frågar, eller flirtar så hårt som möjligt. Om du är för blyg så försök att hålla ögonkontakt i 5 sekunder, med huvudet på sne med ett leende. Om de är blyga också kanske de kollar bort till en början, eller för att de redan är upptagna.

Själv ser jag det som förlorade dagar annars, och varför skulle de vara singel om några månader? Antingen är de redan upptagna eller så hittar de någon tillslut.

Då la han ju märke till dig i alla fall. Nästa gång hälsa och blir det tillfälle så nämn något om att du tyvärr inte var så uppmärksam förra gången. Har du tur så säger han att han har det till godo.

Jag bor på första våningen och har en granne som går utanför porten och röker, och alltså står alldeles utanför mitt fönster, i tid och jävla otid. Kan inte ha öppet för min lägenhet luktar rök hela tiden. Vågar inte prata med honom av olika anledningar, men får man klaga till hyresvärden eller är man en typsik arg-lapp-människa då?

Varför inte bara säga med normalt tonläge ”när du röker här kommer det in rök i min lägenhet, kan du stå någon annanstans?”. Det behöver inte göras så svårt, men skriv för all del inte en lapp. Börja där och se vad som händer.

Jag skulle precis skriva något i samma stil. Börja inte med att klaga på honom och var trevlig i tonen. ”Vad tror du om att ställa dig där borta i stället, det vore schysst!”

Personen skriver ju att hen inte vågar prata med grannen pga olika anledningar.

Nä men då är det ju bra att skriva arg lapp eller klaga hos hyresvärd kvar då. Gört!

Alltså inte drygt menat, men det finns väl inte så mycket annat att göra då.

Alternativt hyra in en kompis som kan ta snacket med honom?

Får jag hyra in dig?

Haha nej, jag tar in en egen kompis när det ska konfronteras ?

Känns som att man skulle kunna göra business av det. Vara den som kommer in och ta obekväma samtal typ ?

Lappen behöver ju inte skrivas på ett argt sätt… Man kan ju vara trevlig.

Ska den vara trevlig så ska den skrivas under med namn, inte vara anonym. Anonyma lappar är som bäst passivt aggressiva. Och något säger mig att ts inte vill skriva under med namn.

Men låt folk skriva lappar. Varför ändra på ett fungerande system och varför ska allt vara så trevligt?

Alltså… jag är en ensam kvinna i 20-årsåldern, han är ett par år äldre och det är en massa andra problem kring honom och jag vågar faktiskt inte prata med honom direkt. Är kanske en jävla fegis men. Skulle självklart inte skriva en lapp, menar mest är det någon mening att klaga till hyresvärden eller är det nåt man får stå ut med.

Förstår dig precis och fattar inte varför inte andra kan förstå folks olika situationer. Jag skulle heller inte gå fram till en problematisk man som ensam ung tjej och då är jag inte alls rädd av mig som person.

Nej. Om du inte vågar prata med honom pga ”problem kring honom” tycker jag gott du kan vända dig direkt till hyresvärden. Normalt är det kanske schysst att ta det med personen ifråga först, innan man tar det vidare sas, men nu går ju inte det. Du skulle oxå kunna höra med ngn annan, kanske lite äldre granne, om den märkt av det hela och om denne isf skulle kunna tänka sig att ta snacket med rökaren.Du skall inte behöva stå ut med en rökfylld lght.

Vad tänker du att hyresvärden ska göra åt saken?

Ja det var ju exakt därför jag frågade, för att jag inte vet.

Hyresvärden har inget rätt att förbjuda hyresgästen att röka utanför huset om ni inte bor i nyproduktion och det står i era avtal. Så där kommer du inte få någon hjälp tyvärr. Min sambo jobbar med hyreslägenheter på kommunalt bolag och hade uppe frågan på ett möte denna veckan.

Du får helt enkelt ta mod till dig och säga till denne själv

”En hyresgäst inte får utsätta sina grannar för störningar som kan vara ”skadliga för hälsan eller försämra deras bostadsmiljö på ett sätt som inte skäligen bör tålas”.

Skitsnack.

Både hyresvärden på mitt jobb samt hyresvärden där jag bor har regler om att man inte får röka precis utanför. Företaget jag jobbar på har fått varningar för att folk står utanför och röker, så de kan hjälpa att kontakta hyresvärden om man har tur.

Och har man otur så hjälper det inte men man är grannen som gnäller till hyresvärden. Inte heller kul att vara.

Man kan gå vidare till hyresnämnden.

Men herregud, kan man inte bara vänligt be en annan människa att röka någon annanstans.

F.d rökare här. När jag flyttade till en tidigare lägenhet så var det en av grannarna (som bodde högst upp) som satt upp en lapp i trappuppgången om att inte röka utanför porten samt ritat en karta för var hon tyckte man fick röka. Det var en plats cirka 15 meter från porten och där var bara buskar och träd. De två andra rökarna lydde lappen. Så det va bara att göra det. Hyresvärden sa att det egentligen inte fanns något förbud men du vet även rökare kan bry sig om sina grannar och inte vilja göra livet surt för någon. Grannen hade också satt upp lappar i bland annat tvättstuga, källarförråd och cykelförråd om regler hon tyckte skulle gälla. Det va uppenbart för samtliga att grannen va lite speciell. Men oavsett, behöver ju inte störa henne i onödan. Som rökare tyckte jag också att det kunde vara skönt att röka pp en bestämd plats för att slippa att folk tittar snett, hostar eller fejkhostar etc.
Så tycker verkligen att du faktiskt skulle kunna sätta upp en lapp och sen se om det händer något.
Känns lite konstigt att klaga till hyresvärden om grannen inte bryter mot en regel liksom.

Jag hade en granne som rökte på balkongen. La en lapp i hans brevlåda, han slutade röka på balkongen. Lyssnar han inte gå till hyresvärden.

Fick man inte röka på balkongen? Isf bra gjort. Fick man röka på balkongen? Isf riktigt taskigt move.

Nyproduktion så ingen rökning på balkong eller vid ingången. Man har skrivit på avtalet att man är medveten om detta. Hade det vart ok att röka på balkongen hade jag inte skrivit en lapp!

Förstår att det kan vara jobbigt att säga till honom för att man inte vill vara ”den bittra grannen”. Det ska såklart inte behövas, men jag hade kanske slängt med en liten lögn på slutet för att få det att kännas bättre. Typ ”Förlåt, det är inte min mening att låta som en tråkig person när jag säger det här men, jag har astma och får tyvärr in en massa rök i lägenheten när du står utanför mitt fönster och röker. Skulle det vara okej för dig om du rökte där borta istället?”

Har svårt att tro att han skulle ta det dåligt i denna situationen. Om han inte är en riktig skitstövel dvs.

Självkänsla är något jag inte har men har bra självförtroende. Hur bygger ni upp er självkänsla?

Det är nog svårt och tar lång tid, men jag tror att ett första steg kan vara att inte vara så hård mot dig själv. Typ se motgångar och misslyckanden som en petitess och något som drabbar alla. Sen tror jag också på att utmana sig själv i stort som smått, göra saker som man känner att man inte vågar.

Ja, det är kanske en bra början men är självkritisk. Jag kan ta åt mig och få som en klump i magen om någon här inne tex svarar otrevligt. Jag vet att personen som är otrevlig inte känner mig eller vet vem jag är, men tar åt mig av någon konstig anledning.

Förstår vad du menar. Kanske sluta skriva här inne ett tag? Rätt så mycket otrevligt folk som hänger här ?

Ja, men vill gärna få bättre självkänsla så jag inte tar åt mig 🙂

Lycka till!

Och en till sak, följ bara personer på sociala medier som får dig att må bra. Försök ställ dig utanför allt som har med utseende-hets att göra.

Försök att inte ta dig själv på för stort allvar. Och var den där bra människan som du anser vara en bra människa, tex inte dömande, hjälpsam mot andra etc.

Vilken låt lyssnar ni mest på nu?

Jag har lyssnat sönder Andas in andas ut och behöver tips på nya låtar att lyssna på?

Framåt med Laleh

Going to a town-Rufus Wainwright, AHNONI
Snooze- AgustD, WOOSUNG
Şehrin Yolu SpedUp, DJ XXXWXXX, Feride Akin
Lilith-Halsey,SUGA

Nätterna i Göteborg med Victor Leksell

Gifteriet och liten visa om huruledes livet är kort liksom kärleken

Åhhhh. Astrid! Hennes röst. Tryggt, mjukt och omfamnade.
Tack!

Cha cha chaaaaa

Älskar den haha!

Radio – Lana del Rey
Heartbeat – Childish Gambino

Tusen Bitar – Björn Afzelius

Just nu
Born To Be Alive – Bea and her Business
Engel – Rammstein
The Hills – The Weeknd

Går på repeat repeat repeat + årets sommarprat.

Bea and her business- Vilken cool tjej. Såg bitar av hennes första live framträdande. Wow.
Gillar rösten skapt!

Ja jag tror jag såg delar av hennes första framträdande på TikTok, det var från Oslo! En mycket duktig tjej som kommer gå långt, gillar det mjuka i hennes röst eller va man ska säg.

A TV Show Called Earth – Philip Labes (gärna den akustiska versionen)

Han skriver briljanta låttexter!

Vad är de med folk att skapa insamlingar högt och lågt? Har man inte försäkring på ex barn eller sig själv om olyckan är framme?

Instämmer – som t.ex Superlippa som var tvungen att dela insamlingen igen till Nima och böla lite på Instagram. Ingen insyn hur mycket pengar som kommit in – tycker synd om folk ger av sina surt fördärvade slantar och så kanske det redan kommit in hundratusentals kronor.

Hon är rätt speciell, blir ju sur om man frågar hur mycket pengar som kommit in. Så vägrar hon svara på de.

Jag kommer aldrig donera till någon privatperson. Du vet aldrig vart pengar tar vägen. Finns många personer som har hittat på sjukdomar och begärt pengar.

Och förresten, inte kostar väl t.ex. vård av ett sjukt barn något i Sverige? Vart går pengarna???

Vården för barn i Sverige är gratis! Oavsett kostnad!

Antar att pengarna går till experimentell vård utomlands då svenska sjukhus har samarbeten med offentliga sjukhus i världen för beprövade behandlingar som inte utförs i Sverige. Samt till den privat ekonomin om föräldrarna inte känner att man klarar sig på vab/sjukskrivning.

Jag reagerade lite på att familjen till personen som dog på Grönan har startat en insamling på sociala medier som ska gå till familjen. Vet inte riktigt varför jag tyckte det kändes konstigt/olustigt och kanske ändrar mig om jag läser era kommentarer och perspektiv men…

Är såklart supertragiskt och fruktansvärt det som hänt, men enda anledningen att de kan ha en insamling är ju för att olyckan är så uppmärksammad i media.

Kände också lite ”varför?”. Men kanske finns en bra förklaring.

Är personen som avlider försäkrad med ex livförsäkring så får barnen de pengarna. Så varför ska man donera då? Eller är inte människor försäkrade längre? Förvisso får väl kidsen pengarna när de är 18 men ändå?!

Jag kan absolut förstå det. När.barn föräldrar en förälder handlar de ju i en väldigt mycket sämre ekonomisk situation. Finns chansen att göra det lite lättare på något vis för dessa barn ser jag inget fel med att ta den.

Vill man inte swisha är det ju bara att låta bli.

Jo såklart. Absolut. Det bara kändes så märkligt att ens familjemedlem dör och det blir stort i media och det man gör då är att samla in pengar… som om man lite grann tar vara på media-hypen. Hur många förlorar inte sina familjemedlemmar varje dag i bilolyckor, cancer, mord, etc.

Tycker det är lite annat om någon tex går bort i cancer och man startar en insamling i dens namn till förmån för cancerforskning.

Men ja såklart de får göra som de vill!

I det här fallet känns det ju som att grönan borde betala ut skadestånd till familjen, den var liksom inte ”nåt som händer”. Fint att andra människor vill hjälpa, absolut, men ekonomiskt bör det ju ligga på de som är ansvariga för personens död.

De är inte ansvariga tills så, rent legalt, har slagits fast.

Förstå inte heller. Kan förstå om det är barn som varit sjuka väldigt länge och föräldrarna inte kunnat jobba utan fått ta massor av sina besparingar osv osv då är det toppen med tex Ellas hjältar. Men att behöva pengar när någon dör oväntat förstår jag inte riktigt.

Grattis Camilla!

Konstigt att inte fler granskar influencers, det skulle sannerligen behövas!

Jag kommer aldrig donera till någon privatperson. Du vet aldrig vart pengar tar vägen. Finns många personer som har hittat på sjukdomar och begärt pengar.

Jag har hjälpt en del. Vann jag en större summa skulle jag absolut hjälpa personer som har det svårt. Allt från att ett barn vill ha en cykel och en fattigpensionär behöver matpengar.

Någon som har något kul att berätta?

Jag jobbade sista dagen idag innan semestern och ska eventuellt på en dejt imorgon.

Jag har börjat kolla om Scrubs igen, på dvd.

Jag funderar på att skapa ett fb konto och starta en tråd om ivf flunsorna!

SNÄLLA gör det

Vad ska man diskutera då?

Kan ni ta det i en egen tråd här inne? Jag ville ha en positiv tråd här.

Men jag är snäll, jag skapar en början åt er längre ner så kan väl ni vara snälla och hoppa dit???

Varför det skaver med ivf-influencers helt enkelt

Åh, det var länge sen. Är den lika bra än? ?

Svar ja!

Jag råkade lägga upp en halvt nakenbild på stories på snapchat häromdagen. Skulle skicka den till en speciell person men slant med tummen och råkade lägga den som en story. Var några svettiga sekunder innan jag hann ta bort den??

Haha aj aj ? hann någon snabb rackare se det??

Nej som tur var ?

Oops! Tur den var halvnaken bara då ?

Det har hänt mig också, fick panik ? kändes som det tog hur lång tid att försöka få bort den. Men tror ingen hann se. Men efter det blockade jag alla från att kunna se min story (lägger ändå aldrig upp något frivilligt där)

Har fått ett nytt jobb inom vården på en avdelning där det är kaos och katastrofväntetider. Alla tycker synd om mig men jag känner bara att jag ser framemot att kavla upp ärmarna och reda ut denna röra ?

Vad roligt med en ny utmaning!

Ja, kommer nog bli en pang-höst! ??

Du låter som en underbar människa att ha på sin arbetsplats! Fler som dig behövs!

Pluggar till sjuksköterska och igår fick jag mitt slutbetyg för den första terminen. Blev så nöjd och stolt!! Visste inte hur det skulle gå när jag började på universitetet eftersom jag gick ut gymnasiet 2013 och inte har studerat sedan dess. Till alla som tvekar på sig själva och vill starta på ny bana i vuxenlivet – Do it! Det kommer gå bra ??

Hur berättar man för sitt ex att man vill försöka igen? Jag har gått i terapi och jobbat på mig själv, har inte haft kontakt med exet på fyra månader.

Beror väl på hur ni lämnade det, vad orsaken var till att det tog slut från första början.

Mitt ex sa att han ville jobba på sig själv

Jag hade nog skrivit att jag har tänkt på honom och undrar hur han har det.
En rätt öppen fråga där du lär märka hur intresserad han är av att återuppta kontakten igen.

Börja med att ta kontakt, och du lär ju märka hur intresserad hen är av att ha kontakt med dig igen.

Men var det du som gjorde slut eller?

Har han velat ha kontakt under dessa månader?

Ja det har han. Men jag bad om att ha ingen kontakt

Klart du kan ta kontakt och se vilken känsla du får. Du kan väl bara fråga hur han har det, om han är ok. Sen att du tänkt lite på er relation…

Precis fått reda på att jag är gravid med andra barnet (mitt första barn är 1år om 2 veckor, henne kämpade vi i flera år för att få och fick hjälp med IVF tillslut), andra barnet skedde naturligt och är såklart så välkommet. Fler som har barn tätt härinne som kan berätta om erfarenheter och tips/råd att tänka på ? 🙂 är i vecka 10 nu om jag räknat rätt i appen, ska på ultraljud på tisdag ville barnmorskan för att säkerhetställa vilken vecka jag är i då amningen/ mensen strulade tidigare i vår.

Grattis ❤️
Mitt bästa tips är att go with the flow. Så tråkigt tips men så sant. Upplevde att det mesta var enklare med barn nr 2 eftersom man gjort allt en gång. Bärsjal/sele är så bra eftersom man själv blir mer mobil och kan hjälpa det större barnet enklare, tex utomhus. Var snäll mot dig själv. Ta egentid. Unna din partner egentid. Allt går bra ?

Min lilla är 1 år nu och detta har varit det snabbaste året i mitt liv ?

Ja, der hat du rätt, alt är enklare med andra barnet, för du vet vad som kommer. MEN….DET FINNS INGET ENKELT MED STT HA TVÅ BARN, SÅ TÄTT…

Tror ingen kan förbereda sig på hur det är med två barn. Men läst att det är väldigt tufft för många att ha två barn tätt, men samtidigt värt det när de är äldre.

Massa grattis! Jag har mindre än 2 år mellan mina och ja, det är kämpigt i början, men nu är det så mycket enklare. De leker tillsammans, sover tillsammans och jag behöver inte oroa mig över småbarnsåren.
I början var den stora väldigt ledsen pga avundsjuka så mitt tips är att inte ha massa egentid med den första utan visa att ni är en familj från början. Den lilla är en del av familjen nu och så är det med det. Dock ska du ju självklart ha egentid med den stora ibland men hör hur andra föräldrar typ delar sin tid mellan barnen för att det känns mer rättvist men tror att det är fel. Det är naturligt för äldre barn att vara lite avundsjuka och för oss föräldrar att ha lite högre krav på dem, det bygger karaktär, ansvarstagande och självförtroende. Finns en anledning till att de flesta presidenter är förstfödda. Tröstar mig med det.

Om du inte flaskmatar, försök se det positiva med flaska. Det är enklare att lägga två småttingar om den ena tar flaska. Min första fick aldrig flaska men den andra fick flaska på kvällarna. Smidigt att hålla en flaska i ena handen och natta den stora med andra handen.

Jag tänker istället att det lätt blir ”problemet” med täta barn? Att man ställer alldeles för höga krav på den äldre som fortfarande är väldigt liten.

Skulle istället råda att sänka kraven. Låt din första få vara fortsatt liten och ha inga krav eller förväntningar på denne som storasyskon.

Inte alls okej att plötsligt ställa högre krav på det äldsta barnet som fortfarande är väldigt litet. Har sett det så ofta i min närhet, hur föräldrarna har ställt för höga krav på en 2-3 åring och i princip alltid tar lillasyskonets parti om de bråkar. Sorglig. Jag har nästan 3 år mellan mina barn och bland det tydligaste rådet jag fick från BVC var att inte glömma bort att den äldsta fortfarande är ett väldigt litet barn, trots att det nu kommit en bebis.

Jag har 1 år och 9 mån mellan mina, så samma mellanrum. Mina tips:
– Bärsjal så att du har båda händerna fria att ta hand om ettåringen medan bebisen ligger där och sover.
– Om möjligt, ta ut föräldraledighet för varsitt barn i början så att ni får en lite lugnare start.
– Skippa förskola för den äldsta. Det blir då enklare att ta dagen som den kommer och man behöver inte passa tider på samma sätt. Det blir heller inga övergångar mellan hämta/lämna, så lugnare barn.
– Det kommer inte vara som med första barnet. Det kan ta längre tid att lära känna den nya bebisen eftersom man inte har samma tid att totalfokusera på bebisen som med första barnet.
– Lär dig att gå och amma, det kommer att behövas då du kommer behöva springa efter ettåringen samtidigt som du har bebisen vid bröstet.
– Om det äldre barnet gillar att bli läst för, läs en bok samtidigt som du ammar. Då kan ni vara tillsammans alla tre och mysa = mindre svartsjuka.
– Skaffa lite fasta rutiner för dagarna. Gå ut efter frukost och häng i lekpark, mellis medtaget eller så går man in om man är nära, lite lek inomhus, lunch, sova, gå ut igen osv.
– Planera in utflykter 1-2 gånger i veckan. Behöver inte vara avancerat, kan räcka att besöka en lekpark i ett annat område, men bara så att det blir lite variation.
– Sitt mycket på golvet med bebisen och ettåringen så att båda får tillgång till dig. Ha gärna en sångstund varje dag, det kan båda hänga med på.

Har 1 år och 10 mån mellan mina. De är nu 1 och 3 år. Du har fått bra tips så jag vill bara skicka pepp att det kan gå hur bra som helst, vi fick mer av en enbarnschock än en tvåbarnschock, andra barnet har varit så mycket enklare på alla sätt. Det jobbigaste tycker jag var amningen som tog så mycket tid i början (men det var ju en förhållandevis kort tid) och känslan av otillräcklighet som nog är oundviklig. Det är lite jobbigt nu också när ettåringen bara river och röjer i allt och treåringen blir arg för att lillebror förstör alla lekar, samtidigt är det enklare nu än när han var 6-8 mån och frustrerad för att han inte kunde sitta/krypa. Jag är hoppfull om att de snart kommer kunna leka tillsammans ? Vi tyckte att det var skönt att ”kötta på” med småbarnsåren när vi ändå var inne i vakennätter, blöjbyten osv och nu ser vi ljuset i tunneln. Visst har det varit ett intensivt år men vi är så glada nu att vi fick syskon så tätt. Och sen en påminnelse från psykologen i min föräldragrupp: ”det är normalt att bli stressad när båda barnen skriker på samma gång, det är en normal reaktion på en onormal situation! Det är inte normalt att ha två personer som skriker en rakt i ansiktet!” Det mantrat har räddat mig från många bryt. En normal reaktion på en onormal situation… ? Lycka till! ?

Grattis till graviditeten!

Jag har drygt elva månader mellan mina två, orimligt tätt egentligen, men jag älskar det idag, fem år senare ?

Tips för de första åren: Håll dig vid liv! Sänk kraven. Barnen behöver inget annat än dig/familjen, mat kärlek och värme första åren, de har inget behov av att ”socialisera” och göra tusen aktiviteter förrän de själva efterfrågar det.

Mitt stora barn blev inte heller tvingad att ”vara större” för att han var äldre, de har behandlats väldigt lika ända fram till nu egentligen. De sov samtidigt, åt samtidigt, lekte med samma leksaker etc.

Det är först nu (senaste året) när stora barnet är sex år och tydligt visat att han har andra behov och färdigheter som vi behövt skilja på dem. Stora barnet är mycket tryggare i sig själv och klarar sen länge att göra saker på egen hand, medan lilla barnet fortfarande behöver hålla handen i det mesta.

Tipsar också om att ha båda barnen hemma när du/ni är lediga, för att jag personligen tyckte det var oerhört mycket roligare att hänga med ett större barn och fördriva dagarna än att bara ta hand om ett knyte.

Mina började alltså på förskola när lilla var 1 år och 8 månader, stora 2 år och 8 månader, stora barnet är den som idag har bäst ”social skills”, trygg och lugn i alla situationer. (Även fast han då inte hängde med andra jämnåriga förrän han var nästan tre år. Ja jag skriver detta som motvikt till alla som tycker att ettåringar måste gå på förskola för läroplanen och för att få vänner och träna på ”det sociala”, det behöver de verkligen inte.)

Är så orolig att jag valt fel yrke att plugga (sjuksköterska) efter att man läst så mycket negativt om yrket och dåliga förhållanden………. Vet inte hur jag ska tänka …

Har tyvärr inga råd men jag förstår dig. Jag känner exakt samma?

Har ni varit ute på praktik? Vad tyckte ni om det? Finns ju många möjligheter att läsa vidare efter en sjuksköterskeutbildning tex inom företagshälsovården som verkar mindre stressig.

Men det finns så många möjligheter! Så du kan ju vara i verksamheterna som inte är ”kända” för de dåliga förhållandena om du vill. 🙂

Mvh, ssk.

Att va sjuksköterska på sjukhus ÄR tufft, stressigt, slitigt osv. Min erfarenhet är att de flesta sliter några år på sjukhus för att få erfarenhet, och sedan söker sig vidare till ex specialistmottagningar, vårdcentral, hemsjukvård, äldreomsorgen eller företagshälsovård. Finns även flera specialistutbildningar som ger bättre arbetsvillkor ex distriktssköterska, operationssjuksköterska osv. Plus att du lätt kan tjäna 40 k i lön efter bara några år. Sedan finns även bemanning där du kan tjäna stora pengar men då krävs mycket erfarenhet. Så är du intresserad av yrket i sig så fortsätt! Du kanske får slita något år på sjukhus för att bli varm i kläderna, men sen finns oändligt med möjligheter!

Alltså, det är inte kaos överallt. Som med allt annars är det mest skiten som kommer fram och det blir lite vad man gör det till.. många vill vara vård-martyrer. Men ska inte ljuga, pandemin var det värsta jag varit med om då rutiner och arbetstider ändrades från dag till dag. Men jag är så sjukt stolt över mina kollegor och vad vi lyckades åstadkomma.

Ja glöm inte att det ju är de som vantrivs som hörs mest, det finns ju hur många som helst som jobbar och faktiskt trivs med det och därför inte klagar högt. Det är otroligt utvecklande på så många plan och när man väl lärt dig att hantera arbetsbördan och sitt eget förhållande till den så känns det väldigt stärkande, dagarna går fort och man känner verkligen att man gör ett bra jobb. De allra värsta arbetsplatserna kan man ju undvika.

Bara för pepp, min mamma har jobbat som sjuksköterska på olika avdelningar i snart 30 år och trots att det ofta är stressigt så älskar hon sitt jobb! Hon säger att det är teamkänslan bland personalen och att få hjälpa människor som gör det 🙂

Det som ÄR positivt är att du kan vara på så många olika ställen: sjukhus, äldrevård, lss, vårdcentral, skönhetskliniker. Du kommer hitta något som passar dig!

Skolsyster också!

Jag opererades nyligen och all personal jag mötte var på riktigt levande änglar. Jag minns dem och tänker på dem titt som tätt och min tacksamhet gentemot all fantastisk omvårdnad och vård jag fick är enorm. Så enligt mig har du inte valt fel, du har valt ett extremt viktigt och värdefullt yrke. Men förstår självklart din oro. Det gör ont i mig också att läsa om stress och resursbrist. Kram!

Förstår dig helt och hållet! Jag kände samma när jag först bestämde mig för att plugga till sjuksköterska. Man får oftast bara höra de negativa aspekterna med yrket. Så jag skrev ett inlägg på Öppet Spår och efterlyste lite solskenshistorier. Fick SÅ många fina svar ❤️ Det var fint att höra den andra sidan också, den som kanske inte nämns lika ofta. Här är en länk till just det Öppet Spår:et och det första inlägget högst upp är mitt: https://nyheter24.se/bloggbevakning/2022/09/10/oppet-spar-645/#comments

↘️Här kan ni diskutera ivf-flunsorna! Varsågod??

Nu kommer min unpopular opinion men jag har gjort ivf nyligen (det gick bra, är nu i v 10) och mig hjälpte det faktiskt att kolla igenom deras konton ibland. Var inte så öppen mot min omgivning utan berättade bara för någon vän. Efter en tuff dag på jobbet och sen sprutor hemma så kunde det faktiskt vara skönt att läsa hur någon annan hade det på dag 6 i behandling.
Med det sagt är det kanske inte helt hälsosamt att ta nya tester konstant men kan ändå förstå det även om jag inte själv gjort på samma sätt.

Jag håller med. Jag fick missfall någon månad efter FD och frågade hur hon upplevde cytotec. Hon svarade fint. Kände mig mindre ensam.

Ja det är faktiskt inte alltid så lätt att prata med vänner eller familj, speciellt inte om de aldrig upplevt samma. Kan vara lättare då att söka stöd i någon som är i precis samma sits som en själv.

En tråd på fb hade varit kanon! Här raderas det ju ändå.

Men du är väl fri att skapa en tråd på fb om du vill diskutera det där? Eller vad stoppar dig?

I ett Öppet spår förra veckan (?) stod det något att HT nämnt en annan influencer som precis blivit gravid efter att alldeles nyligen gjort en gastric bypass operation. Vem är detta?

CK? Nej?

Elinmariasvensson, tycker det verkar helt knäppt att hon redan valt att bli gravid! Jag kan inte förstå det öht.

Hon verkar helt verklighetsfrånvänd. Om man frågar kring hur hon tänkt blir man direkt blockerad. Hon skrev i stories att det faktiskt är mycket farligare att vara överviktig och gravid än att vara nyopererad och äta minimalt varje dag. Otroligt stolpskott ?

Jag har så svårt att acceptera att min pojkvän har varit med andra innan mig. Att han har älskat, gjort saker och haft sex. Jag har ju gjort detsamma, så egentligen borde jag inte bry mig, men det gör så ont. Jag har pratat om detta om psykolog men får bara svaret ”det är naturligt att känna så”. Men ingen fattar. Jag får liksom ångest, gråter och det förstör för oss. Vet inte hur jag ska reda ut dessa tankar och komma över det. Har extremt låg självkänsla och känner alltid att han måste haft det bättre innan mig.

Försök få ett annat perspektiv på det. Försök komma på alternativa synsätt att öva in som är mer ”distanserade”.
Till exempel:
Ja han har haft sex innan, det har jag med och det är inget fel med det.

Och så övar du på att tänka så som en mottanke.
Tror det är något man kan träna på.

Får testa det!

Testa en annan psykolog.

Jag har haft det likadant i tidigare relationer. Orsaken var att jag var så sjukt osäker i mig själv i kombination med att vi inte kunde kommunicera med varandra i relationen (det behöver absolut inte vara så för er). Men jag skulle råda dig att jobba med dig själv och din självkänsla. Jag jobbade även mycket med att ta ansvar för dessa känslor och inte dumpa dom på min partner?

Försöker att inte dumpa över mina känslor på honom, men gråter så lätt och blir lätt ledsen. Och då måste vi prata om det.☹️

Ja såklart ni behöver prata om det när du är ledsen, inte så jag menar!
Har du funderat på att byta psykolog som kan hjälpa dig igenom dessa tankar och känslor på ett bra sätt? Att säga; det är normalt, är inte väldigt hjälpsamt?
Jag gjorde även mycket arbete med mitt inre barn, det hjälpte mig nog mest av alla saker jag gjorde?

Vet du, det är ok att känna så. Jag avundas verkligen de som är mer förstående och bara accepterar att deras parter/de själva levt innan de kom in i bilden men jag är inte sån. Jag var oskuld tills jag träffade min man. Han var också det.
Innan vi träffades då dejtade jag några män som haft tidigare relationer (seriösa relationer, sållar bort de med kk/ons direkt) och det gick bara inte. Felet ligger ju hos mig så varför ska jag bygga en relation med någon som jag från start känner ångest med?
Skulle jag lämna mannen då lever jag antaganden helt ensam med barnen eller så gifter jag mig med en man som varit i 1 seriös relation innan mig, precis som jag.

Du borde tänka att så länge ni haft liknande ”bagage” då är det faktiskt ok. Du har rätt att känna avundsjuka men påminn dig själv om att alternativet är att lämna någon du älskar, hitta en som är oskuld och istället sätta honom i den situation du själv sitter i. Vilket också kommer att tära på er emotionellt.
Din partner valde ändå dig över alla tidigare flickvänner, bevisa för dig själv och för honom att du är den bästa och sista. Försök att aldrig prata om det förflutna, blicka framåt! Men kom ihåg att det inte är något fel på dig, du får känna så! Men du måste lära dig att inte agera på känslorna genom att baktala hans ex, tvinga honom tala om att du är bättre än alla ex osv. Jämför dig inte med dem, du är nuet och framtiden. Låt exen vara minnen som sakta tynar bort.

Om du har varit helt öppen för din psykolog med att du får ångest, gråter och att det förstör dina relationer så låter det som en mycket märklig psykolog som säger att det är normalt. Rekommenderar likt ovan att du byter psykolog.

Är ingen psykolog men på rak arm låter det som att du behöver jobba på att känna att du förtjänar bra saker i livet eftersom du är en bra värdefull person. Dina upplevelser och det du får i livet är lika bra som alla andras upplevelser. Så du behöver inte må dåligt över att din kille upplevt bättre med andra för det stämmer ju inte.

Stopp stopp stopp. Han är ju tillsammans med dig. Inte de tidigare. De har gjort slut av en anledning. Fortsätter du såhär kanske han får en anledning att göra slut med dig så stoppa dig själv nu och vänd det här nu. Alla har en historia. Och den är historia av en anledning. Nu är nu och han har valt att vara med dig. Men se till att komma ur det beteendet och tro på er innan det blir för negativt och jobbigt för honom med den här kraftiga svartsjukan. Det är inte sunt. Byt psykolog om du behöver mer/bättre hjälp! Lycka till och hoppas det kan lätta! Är du rädd om honom så släpp det förflutna och lev här och nu och tänk på att han har valt dig.

Håller med. Får känslan av att TS är ganska ung? Är man tillsammans med någon som man känner att det är någon vits att vara med kommer de med bagage och erfarenheter, alltså att de haft partners innan en själv. Alternativet är ju att vara ihop med en oskuld/någon som aldrig haft ett förhållande?

Som vuxen kvinna inser jag ju att de exflickvänner min partner har varit med också format och påverkat honom till det bättre. Någon sorts tacksamhet kan man ju känna för det nästan? Man orkar ju inte vara med någon man måste ”lära upp”, oavsett om det rör sig om sex eller att bara ta allmän hänsyn till varandra när man delar sitt liv ihop.

Jag är 26 år. Tror att min dåliga självkänsla bottnar sig i att min första pojkvän var extremt elak mot mig. Han sa att jag var tjock, ful och att ingen annan skulle vilja ha mig. Jag har blivit bättre på att hantera tankarna, men ibland tar det över. Men jag ska bli bättre!

Helt uppenbart så hade din förra pojkvän fel. Eller hur? Någon ville ha dig. Ge inte din förra pojkvän det minsta utrymme för såna funderingar. Det förtjänar inte han som valt dig nu. Han har, precis som du, inte heller hittat rätt förrän nu. Ni sitter i precis samma båt. Det är ni två nu. Saker man varit med om formar ju den man är, på gott och ont. Lär dig av misstagen och var glad för allt fint som din pojkvän uppskattar dig för. Alla har ett förflutet, låt det stanna där.

Tänkte bara svara angående att du skrev att det har format honom till det bättre. Enligt honom själv så har han blivit illa behandlad av ex, vilket gör att han inte ger mig en ärlig chans heller. Och det i sin tur gör att jag också blir osäker. T ex, han hade ett ex som han var fram och tillbaks med, men insåg sen att det inte funka. Och pga det så skulle han aldrig kunna ge vårt förhållande fler chanser. Så han låter sitt förflutna påverka relationen också.

Alla har bra och dåliga minnen från en tidigare relation. Man glömmer inte det bara för att man vill det. Men bygg detta på er, inte era fd och allt tråkigt de gjorde. Du är inte hans fd flickvän så bara för att hon var på ett visst sätt är inte du det. Och likadant med ditt ex.

Sådär har jag också känt i tidigare relationer, men har blivit mycket bättre i min nuvarande. För mig handlade det om en slags retroaktiv svartsjuka och att jag tvivlade på mig själv, jämförde mig med dem osv. Är någon av exen fortfarande kvar i hans liv eller är det bara tanken av dem som plågar dig?

Han har extremt lite kontakt med ett av exen, men hon har ny kille och barn nu. Men annars så vet jag inte vad någon av hans ex heter eller hur dom ser ut, så det är mest tankarna som plågar mig.

Tänk att av alla tjejer som finns så har han valt att vara med just dig, och ingen annan ❤️ Här och nu. Och nu:et är ju det enda vi har. Så det enda han har, väljer han att spendera med dig. Är det inte kärlek så vet jag inte vad. Försök att fokusera på det ??

Byt psykolog!

Jag har så svårt att bara vara när jag är hemma. Har svårt att sitta still trots att jag försöker. Finns alltid något att göra känner jag. Diska, rensa, träna, handla osv. Hur gör man för sluta vara så?

Testat att meditera?

Jag har testat men kommer inte till ro. Kan inte kolla tv eller film heller då jag inte känner att jag har lust att koncentrera mig.

Låter så skönt! Jag är sjukt lat. Tvingar jag inte iväg mig på en promenad efter jobbet så tar jag knappt mer än 1500 steg per dag…

Det är väl bra att jag har Go i mig men det blir för mycket ibland, vilket resulterar i stress symptom.

Prova gör något som är att göra något men ändå inte. Finns massor av meditativa övningar när man ritar tex. Borde komma upp om du söker på mindfulness och måla på Google. Typ så göra ”krusiduller” med en penna på pappret och sen färglägga fälten. Eller göra krusiduller och sen hitta former/saker/djur/eller vad som helst i klottret och rita dit detaljerna.

Eller ett pussel. Det är mentalt ansträngande/utmanande men ändå långsamt och mycket ”dötid”, speciellt om man har mååånga bitar att leta genom.

Har försökt men slutat oftast med att jag känner att det inte är roligt. Då börjar jag fixa med annat istället.

En bra ljudbok till? En konsert på youtube?

Får försöka hitta något som får mig komma ner i varv. Tack för tips 🙂

Jag har insett att jag helt enkelt inte kopplar av på samma sätt som ”alla andra”. Jag har också svårt att sitta ner och tex se en serie utan att greja på med annat. Jag har bara accepterat att jag grejar på hemma. Sen för att koppla av tar jag tex en långpromenad. Och för mig är nog grejandet hemma också avkoppling; diskandet, rensandet, osv.

Du känner aldrig att du behöver bara sitta ner och ta det lugnt? Det känner jag nämligen och vill därför lära mig att bara vara.

Njae, nu tycker jag nog att jag tar det lugnt. Teven skvalar på i bakgrunden, jag läser här, mellan uppdateringarna kollar jag instagram, ska ringa mamma också strax och hänga en tvätt, skriver med syskon i gruppchatt. Men nej, bara sitta ner och inte göra något eller bara aktivt titta på en serie är inget jag känner att jag behöver. Jag kommer ner i varv på andra sätt.

Jag är precis likadan och har inte hittat nåt som hjälper, ska lusläsa alla råd som kommer in här haha

Är likadan och har precis upptäckt sudoku, kan sitta minst en timme nu

Sudoku är ett jättebra tips! Och korsord! Även läsa en bok.

Dumpen, finns ens några argument till att det skulle vara dåligt?

Antar att det mest nog skulle ha med hur barn kan drabbas indirekt av det.

Att det negativt påverkar barnen till de personer som hängs ut.

Att det kan bidra till att påverka potentiella offer att inte våga berätta när de märker hur starkt/aggressivt omgivningen reagerar.

Hört att det försvårar polisens arbete på många plan bland annat

Hur?

Exempelvis att pedofilerna hinner åka hem och radera allt material osv, att polisen inte har det materialet de behöver för en fällande dom. Jag tycker dock dumpen är bra men jag har bara hört av folk i min omgivning som jobbar inom polisen att det kan försvåra deras arbete

Jo, men stor risk att de aldrig ens upptäcks annars

Samtidigt hör dumpen i många fall av sig till polisen som inte är intresserade av att komma dit. I teorin kanske det försvårar men i praktiken lägger de ju ändå inte de resurser som krävs så utfallet blir ju samma oavsett om dumpen finns eller inte. Bara att vi blir uppmärksammade på de förövare vi kanske har i vår närhet och personen kanske får en tankeställare.

Är helt för dumpen, de gör NÅGOT i alla fall

Kanske att man kan gå hem och radera bevis tex, tänker jag

Lynchmobb. Vi lever i ett civiliserat samhälle där rättssystemet dömer, inte folket. En farlig väg att gå tycker jag…

Om alternativt är att dessa personer aldrig blir avslöjade och fortsätter utnyttja barn?

Enligt mig är det ändå viktigare att upprätthålla rättssamhället. Det är en mycket större och bredare princip. Det betyder inte att man på något sätt tycker att det är mindre hemskt att barn blir utnyttjade.

Med risk för att vara krass så vet vi ju inte att dessa personer slutar.

Jag tror personligen att människor förändras först när de vill och att tvång sällan hjälper. De här individerna vet redan att det rör sig om ett brott och de vet vad folk tycker om det, även om de säkert motiverar vad de gör på något sätt.

Håller med helt.

Försvarar verkligen inte de pedofiler som agerar på sin läggning, men Dumpen är inte rätt väg att gå.
Tyvärr verkar det som att de som stödjer Dumpen är bra och att ”Kill your local p******e” är en bra grej, helt enkelt inte har förmågan att förstå varför. Patrik Sjöberg drar ju till sig en ganska speciell klientel om en säger så…

Edit:
Tyvärr verkar det som att de som stödjer Dumpen och tycker att ”Kill your local p*******e är en bra grej, helt enkelt inte har förmågan att förstå varför.

Nu är väl det inte en läggning. Det är en störning.

Det finns inte mycket som är bra med Dumpen. Både Sara Nilsson och Patrik Sjöberg bör granskas mer. Det största problemet är att vi inte ska ha ett samhälle där medborgarna tar lagen i egna händer, något som Dumpen uppmuntrar. Männen som Dumpen hänger ut med både namn och bild har ofta familjer, som också blir drabbade. Flera män har tagit sina liv efter att ha de har blivit utpekade. Det finns inget stöd att tillgå för offer, anhöriga eller de utpekade pedofilerna. Det påstås finnas stödlinjer, men de sköts inte av offentliga namn och går inte under IVOs tillsyn. De barn som faktiskt är utsatta av dessa vidriga pedofiler är det ingen som tycks bry sig om. Dessa barn riskerar att bli identifierade då majoriteten av de män som begår grova sexualbrott mot barn börjar förgripa sig på sina egna barn i hemmet eller inom den närmsta kretsen. Polisen kan heller inte göra någonting åt dessa pedofiler som Dumpen ”fångat”, då det inte finns något riktigt offer. Vid flera tillfällen har män blivit felaktigt utpekade som pedofiler av Dumpen. Stämningen i Facebookgruppen, med över 170 000 medlemmar, är oerhört hätsk och tar form av en lynchmobb. Jag tycker dessutom att det är otroligt märkligt av Dumpen att låtsas vara barn på chattforum och skriva sexuella meddelanden till sjuka män. Sara Nilsson berättar i en artikel i DN att hon använder sig av bekräftande uppmuntran och förstärker beteendet hos männen som hon skriver med. Hon säger ”Jag får de här personerna att känna sig åtrådda. Jag säger: jag vet att du förgriper dig, men du är helt fantastisk som du är.” Otroligt märkligt.

Länk till Dumpenkritisk text gällande nakenbilderna som Dumpen använder sig av https://anny.se/2022/06/15/dumpens-fiskare-skickar-nakenbilder-till-pedofiler/

Länk till Saras uttalande: https://www.dn.se/sverige/sa-gick-dumpen-fran-omstridd-uthangarsajt-till-maktig-opinionsbildare/

Men det är väl inte Patrik som skall tänka på männens anhöriga? Det är väl ändå förövarnas ansvar till 110%… sedan kan SAMHÄLLET fundera på hur vi behandlar förövarnas familjer.

Ja, det finns argument som säger att det är dåligt. Till exempel att dumpen är en folkdomstol där dumpen själva dömer personer och hänger ut dessa. Detta sätt kan även leda till att stigmatisera pedofili, vilket i sin tur innebär att pedofiler inte vågar söka hjälp. Finns flera intressanta uppsatser som har gjorts på detta ämnet. Till exempel denna: https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1733599/FULLTEXT01.pdf

Intressant artikel också:

Känns som pedofili är ganska stigmatiserat redan va. Det är ju bland det värsta en människa kan göra. I övrigt håller jag med dig.

Bara om man tycker att iden med en rättsstat är rimlig, och håller med om Montesqieus maktdelningslära inte är så tokig.
Superbra att folk tar rätten i sina egna händer, hoppas lynchmobbar blir nästa steg och att vi tar bort domstolarna helt..

Vilken fruktansvärd kollega jag har. Nästan så jag vill byta jobb för att bli av med skiten. Usch.

Vad gör din kollega som får dig att känna så?

Låt säga att vi sitter och äter lunch med andra kollegor (jag jobbar på ett internationellt företag så många är från andra länder). Någon kanske nämner att de är trötta på att kriget i Ukraina är det enda som media fokuserar på när de själva är oroliga över sina släktingar då det bombas och sprängs. Då är hennes svar att Ukraina är mycket viktigare då det står oss närmre och det må så vara att det är krig i andra länder men det spelar ingen roll för Ukraina ligger faktiskt i Europa.

Hon skriker och gapar (som hon gjorde åt mig igår) om du har en åsikt som avviker från hennes eller om saker och ting inte går vägen. Jag är Projektledare i teamet och hon respekterar inte mig som individ och inte heller min yrkesroll. Hon säger hela tiden att vilken idiot som helst kan göra det jag gör och att ”det inte är så svårt”.

Kan du ta upp detta med henne i samtal på tu man hand? Hon kanske behöver höra att du upplever att hon beter sig olämpligt.

Har jag sagt till henne så sent som igår. Hon är en översittare. Så länge som du håller med accepterar hon dig. Håller du inte med pratar hon bakom din rygg och hatar dig.

Usch har en sån i min grupp med som jag leder. Det tar så mycket energi att jag är helt dränerad.

När mitt kompisgäng samlas och t.ex firar midsommar ihop eller äter middag ihop delar vi på alla kostnader. Jag har dock en kompis som på eget initiativ flera gånger nu köpt till saker som vi inte hade pratat om innan, och krävt att vi skulle dela på den kostnaden tillsammans med allt annat (som vi sagt att vi skulle dela på). Jag tycker inte det är rätt. Jag är mer av uppfattningen att man kan bjuda på vissa saker men hon tar med varendaste utgift. Hur ska man tänka här?

Tycker att det beror på pris och vad det rör sig om. Kommer hon med cigg och du inte ens är rökare då hade jag sagt att den kostnaden inte är mitt problem.
Är det småsaker som ni kanske ändå uppskattar/använder då är det bara att betala.
Gör hon så väldigt ofta då kan du ju ta upp det under planeringsfasen och påminna vännen om att hålla sig till listan. Hittar hon något som ni skulle uppskatta (och som kostar mer) då kan hon ju höra med er innan produkten inhandlas. Respekteras inte detta då kan du ge en heads up om att du inte betalar för annat än det som står på inköpslistan. Viktigt att markera detta tydligt innan ni handlar så att det inte blir bråk efter.

Låter irriterande. Men jag vet inte om jag skulle orka ta den konflikten. Händer det här 1-2 gånger per år och inte är några gigantiska summor skulle jag nog inte orka.

Jag och min pojkvän har försökt få baby sedan februari ca. Inte försökt hardcore, men händer det så händer det. Det har inte hänt ännu, så jag börjar bli orolig att något är fel. Vill gärna hålla mig lugn och försöka utan att stressa fram med ägglossningstest etc. Någon som har tips på vad man kan tänka på utan att bli manisk. Jag är 33 år för referens.

Är inget konstigt alls att du inte blivit gravid när ni började försöka i februari ❤️ är egentligen ganska få dagar per månad en kvinna är fertil. Jag skulle tipsa om att ha koll på cykeln och när du har ägglossning, jag använder appen flo. Tipsar även om att hålla koll på fertilt sekret, jag märker jättetydligt på mina flytningar om jag har /ska ha ägglossning. Jag följer instakontot womensync som jag tycker är bra även om de ibland har stort fokus på sina egna produkter ?

Mitt råd är tvärtom att testa ägglossningstest mm. Chansen att bli gravid om du prickar helt rätt är väll typ 15% så chansen är rätt liten från start så bra att ta den hjälp man kan få

Vad menar du med inte försökt hardcore, händer det så händer det?

Jag förespråkar inte ägglossningstest men ändå ha lite koll på sin cykel. + Börja ligg varannan/var tredje dag typ en vecka efter mens.

Jag hörde av mig till gyn efter 6 månader aktivt försök och fick då göra ultraljud för att se så att allt såg ut som det skulle, även min sambo fick lämna test. Allt såg bra ut så vi fick fortsätta försöka och skulle det inte ta sig efter 4 månader till skulle vi börja få hjälp. Är 30 med en 1åring 🙂

Skulle testa att börja att äta vitaminer, både du och din kille. Jag åt gravidvitamin och fiskolja med omega 3, fick sen sluta med fiskoljan när jag blev gravid. Min man åt nåt vitamin från rfsu som hette nåt med lust och hade bl.a zink vilket ska vara viktigt för spermier. Vi drog båda ner på kaffe och alkohol, tydligen är kaffe dåligt för spermier. Testade ägglossningstester men tyckte det var mer ångestframkallande för mig. Det som funkade var att ha sex varannan dag och då blev jag gravid. Det var också en ganska rolig period, köpte sexleksaker och vi skickade sms när vi var på jobbet, alltså fokuserade på att ligga och inte barnagörandet.

Jag tänker att ni kan använda ÄL för att hålla er lugna. Om ni har bestämt att ni vill ha barn och att du känner oro när det ännu inte har hänt, talar för att du bör försöka ta kontroll över situationen för att på så sätt känna lugnet. Jag tycker inte att ÄL innebär att stressa, tvärtom. Om ni bara väntar på att det ska ske utan att veta när du har ÄL blir en onödig stress i sig då ni kanske inte ens lyckas pricka fönstret eftersom ni inte vet när det äger rum. Lycka till!

Jag skulle också tipsa om ägglossningstest – i vart fall 2-3 månader – för att få koll på din cykel (om du inte har det) så att ni vet att ni försöker under det fertila fönstret

Ligg varannan dag så löser det sig nog

Natural cycles tycker jag är jättebra. Och lär dig även identifiera fertilt sekret. Jag kan med stor säkerhet säga ”ägglossning inom 3 dagar!” nu för tiden och har alltid rätt. 🙂 Oavsett var man är i livet är det bra att lära känna sin kropp.

Med det sagt, hur blir man inte manisk? Jag vet inte riktigt. Det är verkligen lätt att trilla dit, särskilt när omgivningen verkar bli gravid på löpande band. Men jag tycker det varit positivt för mig att komma ihåg att leva. Att ägna mig åt mina intressen, träffa vänner, utvecklas på jobbet, resa m.m. Så inte alla dagar fylls av tankar på ägglossning. Med det sagt så har jag inte fått ett barn efter över 2 års försök. Bara missfall. Så var beredd på att det kan ta tid och innebära mycket blod, svett och tårar.

Har idag höjt min dos av sertralin (på läkares inrådan ofc). Märkte ni av förändring av måendet, liknande samma symptom vid insättning?

Märkte absolut nada av sertralin över huvud taget. Men det gjorde den åtminstone bättre än de övriga alternativen jag testade som bara gav bieffekter!

Tråkigt att du inte hittade något för dig.. för mig gjorde insättningen stor skillnad på min ångest. Sen kändes det som effekten trappades ner därav ökningen nu

Jag hade tunga insättningssymptom, upptrappningssymptom och nedtrappningssyndrom. Hurra, heja mig! Min syster hade noll biverkningar och kunde trappa upp och ner helt utan att bli negativt påverkad. Otroligt individuellt.

Ja så jag kan inte höja min. Äter den lägsta dosen men blir för dålig för att höja – vissa känner ingenting medan andra känner allt och mer därtill. Men vid insättningen fick jag ökad ångest och illamående och var helt under isen. Men efter någon månad började jag må bättre.

Grattis Camilla! Behövs mer granskning av influensers!

Har senaste ca 2 månaderna haft ett svagt illamående, främst på kvällar. Kräks aldrig men känns som det susar lite i huvudet/örat ibland, samt endel yrsel till och från. (Är inte gravid) några erfarenheter vad det kan bero på?

Är du stressad eller orolig för något?

Jag har haft en stress sedan i höstas pga personer i min närhet som mått dåligt på olika sätt, antar att det kommit ikapp mig kanske? Samtidigt så känner jag att jag mår bra och är glad/lycklig så blir så less när kroppen bara vill vila och mår illa på kvällarna.. ?

Hur är blodtrycket?

Har ingen aning, kanske får kolla upp det, har inte tänkt på det ❤️

Jag har exakt samma symtom som gravid. barnmorskan sa att det kunde bero på lågt blodtryck. Så kolla så det inte är ngt sånt?

Har inte tänkt på att det kan vara blodtrycket, ska kolla upp ❤️

Låter precis som jag när jag är stressad eller orolig en lite längre period. Alltid på kvällarna också! Ta hand om dig!

Ja det kanske är stress, trots att jag känner att jag har allt under kontroll så är det kanske en del som kommer ikapp mig. Jag klarar en dag på jobbet utan problem men så fort jag kommer hem så börjar illamåendet och jag vill bara vila trots att jag egentligen vill göra andra saker så finns det inte ork till det.

Sent svar så du kanske inte ser detta! Men du kanske är som mig? Behåller lugnet under stressiga situationer, liksom bara löser allt – sen när det väl lugnar ner sig kommer allt ikapp och då kommer de kroppsliga (och psykiska) reaktionerna som orkeslöshet, illamående och att jag blir yr. Att det kommer på kvällen kanske har att göra med att din hjärna varvar ner då, att du inte har jobbet att fokusera på? Såklart kan det vara värt att kolla upp dina värden också, men se till att vara extra snäll mot dig själv ett tag nu framåt och tänk på återhämtning, såg i en tidigare kommentar att du haft det jobbigt i höstas <3

Kollat till hb? (Blodvärde, järn)

Nej, ska kolla upp ❤️

Jag har nog ägglossning för helt plötsligt tycker jag att killarna i Bolaget är ganska snygga ? eller lite charmiga på ett sätt.
Jag börjar närma mig 30 så det är väl inte helt i min kategori egentligen ?
Vet inte riktigt vad jag ville med det här, ville bara berätta det för någon men skäms lite om jag skulle berätta det för en kompis ?

Hahaha älskar det här!
”Ägglossning eller snygg?”

Adam Driver är en sån svårdefinierad snubbe.

Haha känner samma vid den tiden! Får dille på olika kändisar och fantiserar upp värsta kärleksromanerna ?

Men det är väl inget konstigt ? du är inte ens 30 och de är runt 25

Jag har så många tankar om Sanna Bråding och hennes Instagram haha ?? hon och familjen lever som veganer och hon pratar aaaaaalltid om näring och vitaminer och bla bla men tycker det enda jag ser på stories är barnen som dricker läsk, äter glass och godis och kakor typ varje dag? Obs obs obs dömer ingen, äter massa sånt själv också, bara tänker att det klingar fel med tanke på hennes framhållna livsstil.
Och respektlöst att alltid fota sitt ex och skriva ”han som hatar att jag fotar honom”, jaha men fota inte och lägg ut till alla dina följare då???? ?
Snälla det kan väl inte bara vara jag som har märkt detta??

Oj, jag tycker de ser ut att äta massor med nyttig och varierad mat ? Får alltid lite ångest av hennes frukostskålar och alla grönsaker till middagen? Här lyckas man koka ärtor en bra dag ?

Det jag stör mig mest på hos henne är att hon var så himla självgod när hennes barn var små. (Särskilt den äldsta pojken). Så mycket prat om att hon var en så närvarande förälder, att hon verkligen LYSSNADE på sitt barn och hur trygga de var pga det, och massa mer sånt. Och nu skriver hon långa texter om hur tufft det är, hur mycket de bråkar med henne, äldsta till och med slagit henne… Ja man kanske inte ska sätta sig på så höga hästar början, det straffar sig lätt.

Tror ni familjen Reuterswärd har bygglov på alla ”stugor” de smäller upp på lantstället i skärgården? Lojsan vloggar ju glatt om inte ett utan två nya byggen bara denna sommar, men tomten ligger inom strandskydd och det bör vara mycket svårt att få bygglov, framförallt flera. Inom strandskydd krävs dispens för att få bygga även atterfall eller ens en parkeringsplats eller vad som helst som på andra platser kan byggas utan tillstånd. Antingen har de gjort rätt för sig och ansökt om bygglov/dispens och makalöst nog fått igenom detta – eller så utökar den redan privilegierade adelsfamiljen sina tillgångar i den stockholmska skärgården á la laglös style.

Anmäl tillsyn till bygglovsavdelningen i kommunen ???

Fastnade på reuterswärd och sitter nu och sjunger hjalle och heavy här.

Jag har faktiskt tänkt samma tanke men landat i att hon väl inte kan våga vlogga så öppet om att det bygger ifall de inte ansökt?

Undra varför hon och Buster inte köper en egen stuga? Känns som busters föräldrar får anpassa sig efter Lojsan och Buster.

Eller så gynner bygglovsnämnden rika familjer på ett otillbörligt sätt.

Varför är jag konstant orkeslös? Har aldrig motivation till något alls och vill mest bara vara hemma. Jag vill ju gå ut, träffa vänner, åka på äventyr med barnen, gå på dejt med mannen, resa, shopping osv men allt känns bara så fruktansvärt svårt. Hela processen med planering, ombyte, åka bil, parkera och utföra det vi planerat är bara så – överdrivet- jobbigt. Kan göra upp planer men sen när det närmar sig då blir jag så omotiverad. Tycker att allt är jobbigt, svårt, tungt, tråkigt osv. Har add och tar 40 mg ritalin (ska nog öka dosen) men det känns ändå överdrivet. När jag väl är påklädd och ute då rullar det på men att ta sig upp är så så så svårt. Ibland måste jag påminna mig själv om att jag inte är handikappad.
Hur kan jag känna motivation? Är inte deprimerad, har bara väldigt mild ångest. Vill göra så mycket men skjuter fram allt tills det är försent.

samma här <3 du är inte ensam

<3

Försök sluta tänk allt som sker innan du är på tjejkvällen eller vart du nu ska. Sen kanske du behöver vila innan aktiviteten för hämta in energi?

Jag är väldigt bra på att organisera, planera och analysera så det är nästan omöjligt för mig att bara vara. Ska verkligen försöka vara spontan men spontanitet är min fiende.

Kolla dina sköldkörtevärden är mitt tips.

Va bra att werlabs nämndes ovan, hoppas nästan att det är fel på den. Hade gett hopp om en förändring.

Utöver sköldkörteln, så är brist på järn, b12 eller d-vitamin är också vanliga orsaker att man känner stor trötthet.

Det du beskriver låter ganska mycket som sköldkörtelsymtom. Trött och orkeslös men ändå uppvarvad/ångest/orolig. Men det finns hur mycket andra symtom som helst också, googla på det och se om mer stämmer. Dock kan det vara så att de säger ”proverna är normala” för att de är inom gränsvärdena, det betyder inte att det inte är därför du mår dåligt. I så fall får du ha en dialog med läkaren om det. Hoppas det löser sig för dig, du kan väl skriva en uppdatering när det finns nåt att uppdatera ?

Jag ska kolla upp det asap, symptomen känns 100%. Uppdaterar om 5 år när vården hjälpt mig 🙂

Ni som fått barn tätt (typ 2 under 2) när kände ni att det började lätta lite eller till och med kännas enkelt? Lillasyster är drygt 8 månader och storasyster som snart blir 3 prövar mitt tålamod konstant. Det är såklart inte lika jobbigt nu som det var när lillasyster var nyfödd och skulle amma och skrika konstant men tvåbarnschocken håller ändå i sig ?

Fortfarande jobbigt, och lilla är snart 2 år haha.

Det tog väl ett par år iaf inte det lugnade ner sig, men de började leka mer med varandra när den yngste lärde sig gå och springa, så strax efter ett år.

Lugnat ner sig på RIKTIGT är det här året när jag för första gången kan sitta bredvid lekparken utan att behöva jaga barn eller rädda barn eller vara med ifall de skulle ramla. De är 3 & 4 år.

Det är 18 månader mellan mina barn. Nu är den ena 17 och den andra snart 19 och jag tycker det börjar bli lite lättare nu!

Nu när yngsta är 1år o 3 mån (äldsta 3), de leker tillsammans och har samma rutiner.

Sommaren när yngsta fyllt tre, då kom livet tillbaka.

Idag är de 5,5 och 6,5, livet är i full harmoni, barnen är varandras bästisar, lek 80% tjafs 20%.

Vill nästan stanna tiden nu pga vansinnigt rolig fas med nyfikna, självständiga barn, vi kan göra allt möjligt ihop, det går att resonera och komma i samförstånd i typ alla situationer. Livet är enkelt!
Samtidigt som de fortfarande är gosiga och söker tryggheten hos mamma och pappa med jämna mellanrum ?

Så jag var på HM häromdagen och de spelade Jordys Dur dur d’être bébé. Wtf tänkte jag men småsjöng för mig själv. Hur tusan kommer det sig att den av alla låtar plockats upp igen?
Två tjejer som jobbade undrade vad det var för låt men att den liksom satte sig.
Herregud, det är ju 90-talet! Tjohoo!

Åh, nostalgi ju! Älskade den låten när jag var barn.

Jag är så orimligt mörkrädd när min sambo jobbar natt. Vad gör man för att inte inbilla sig att vartenda ljud är någon som bryter sig in alternativt en demon?

Jag var likadan i början, då bodde vi i en etta på andra våningen.. Brukade tända en svag lampa och sätta på något ljud så jag inte hörde småljud. Efter många gånger så inser man ju att risken för att något skall hända är minimalt och man börjar slappna av. Nu sover jag i ett stort hus själv med öppet fönster haha 🙂

Förr eller senare måste man nås av insikten att det är så mycket här i livet som är bortom ens kontroll. Exponera dig för mörkret, bekanta dig med det och snart blir det vardagsmat.

Någon som har tips på bra gynekolog i Stockholm där man kan kolla upp sin fertilitet? Alltså kolla äggreserv osv. Undrar även vad det kostar? Är 36 år, har nyligen fått mitt första barn och är lite stressad över tanken på syskon. Skulle vara skönt att veta om det är bråttom om vi ska försöka få ett till barn eller om vi kan vänta ett par år. Vet att de inte kan se exakt men man kan ju få ett hum.

Sök valfri fertilitetsklinik, du betalar ändå själva ”utredningen” själv. Sen tycker jag att du ska fundera på om du vill ha syskon till ditt barn- vad är minimum ålder du kan tänka dig emellan barnen? Oavsett vad dina äggreserver visar behöver inte det vara ett mått på hur lätt du blir gravid. Den chansen sjunker tyvärr mycket efter 35. Skriver detta mest för att inte få falska förhoppningar bara för att man ”kollar upp saker” är det inga garantier för att man sen kan bli gravid.

Livio Gärdet? Tror att pris står på hemsidan.

Kan varmt rekommendera eliva clinic!

Så trött på min hy. Är nästan 35 och får fortfarande finnar, kan vara yttorr och har ingen aning vad jag håller på med. Använde retinol vilket funkade jättebra men är nu gravid och så trött på att ha haft en tonårshy i över 20 år. Vad gör man? Vill prata med nån specialist men vem? Vill inte att nån försöker sälja mig botox och filllers, bara vilka produkter jag tål. Hjälp!

Saaaaame! Fast inte gravid. Min hy ballar ur av…allt. Hormoner, fel krämer, socker, sötningsmedel, koffein, massa mediciner, för hård träning, för lite träning, stress, mjölkprodukter, för mycket kolhydrater osv osv. Jag vill bara ha ett vanligt jävla ansikte!

Börja med att göra ett hudtest på skincity.se
Det är helt gratis och du får en bra fingervisning om vilka slags produkter du bör lägga fokus på.
Du får även produktrekommendationer men det finns inget köptvång.
Lycka till!!

Weleda ❤ har den gröna.

Skin food? Den använder jag dagligen, den är bra men liksom fixar inte grundproblemet.

Jag vände mig till Aknekollen.se och fick utskrivet recept. Fick testa mig fram lite, tror det är en del du inte kan ta när du är gravid tyvärr. Men du kan ju testa, finns något de kan skriva ut som funkar för gravida tror jag. Och hjälper inte det, så sen när du inte är gravid kan du testa annat.

Önskar jag hade gjort det tidigare, slösade alldeles för mycket tid och pengar på att testa massa olika produkter som skulle hjälpa. Men har man problem med finnar när man närmar sig 30/30+ så verkar det vara svårt att få bukt med på riktigt utan medicinsk hjälp.

Jag har precis börjat dejta en kille som det känns så bra, lätt och härligt med. Så nu är jag lite nyfiken på hur ni visste att er partner var den rätta för er?

Bara genom att vara mig själv kunde jag hjälpa honom på olika sätt. Överlag handlade det mycket om att han älskade mig precis som jag var, så det var väldigt avslappnat att vara med honom.

Det var helt enkelt bättre att vara med honom än att vara utan honom.

Jag läste att vår planet befinner sig i en så kallad ”guldlockszon”, en zon där det inte är för kallt, och inte heller för varmt. En zon som är så perfekt i avstånd till solen, att den skapar förutsättningar för liv. Och hur jag tänkte på att han är min guldlockszon. Hur han får mig att känna mig levande, och hur han varje dag gör mig till en bättre människa.

Haha förlåt för svammel, men skrev något liknande i en dikt till honom på vår 7-års dag och kom att tänka på den när jag läste din fråga.

Hanna Theorin… Finns det någon som är mer fysiskt känslig än henne? Hon har sedan vecka 22 berättat att bebisen sparkar så att hon vaknar på nätterna. Senaste veckan har hon beskrivit hur jobbigt det är när bebisen trycker/sparkar neråt. Begriper inte hur überkänslig hon är. Eller hur hon bara känner efter allt hon kan och sedan tokanalyserar det. Hon är i vecka 23, inte 33. Hur ska det bli för henne om hon redan nu känner så sjukt mycket. Ska betona också att jag förstås är glad för henne (har själv kämpat med IVF) men börjar tröttna på hennes content som bara är samma, händelselösa uppdateringar hela tiden.

Följ inte då ?

Men! När det var mycket utrymme i magen upplevde jag också mer sparkar o rörelser än i slutet.

Vems fötter/ben är det exonph lägger ut med jämna mellanrum och varför?

Otrohets-gate.

Hon ringde ikväll och frågade varför inte jag ville komma över. Sen ringde han och sa att hon skulle bli glad om jag kom imorgon på grillkväll.

Jag är rädd för att jag har satt mig i en relation där vi är tre. Hon var så extra glad och trevlig när hon ”upptäckte” oss. Hon tvättade mina kläder så vi kunde gå ut och äta. Hon proppade på att jag och han skulle sova ihop.

Och han säger hela tiden ”sluta oroa dig”

På midsommar kom hon ner när vi hade sex, och jag avbröt direkt när jag hörde i trappen, och låtsades sova, men när jag öppnade ögonen så stod hon där och log, vinkade nochalant och sa ”schy”.

Vad svamlar du i. Låter helt sjukt. Ta din medicin och gå och lägg dig.

Enig, jag fattar absolut ingenting av vad människan skriver. Låter som ett försök till en dålig skräcknovell.

Det här är antingen en psykiskt sjuk person (gräddis?) eller en ful gubbe som ruskar daggmask medan han skriver det.

Dra dig ur illa kvickt. Om de två har en relation och sedan har dragit in dig i den finns det stor risk att den dagen du inte är ”användbar” längre eller när det uppstår konflikt så kommer de två gadda ihop sig mot dig och du blir utslängd.

Ida och Arvid från Gift vid första ögonkastet har startat en instagram tillsammans; starkare.familj, jag har kollat på ”händelser” där och de har inga kläder på ungen utomhus, ingen mössa, de har inte stängt bältet i babyskyddet när de åker bil. Hur dålig koll kan man ha ??

Men håll käft och sköt ditt eget liv istället för att bitcha om andras ögonblicksbilder. Har aldrig stött på så mycket pekpinnar och besserwissrar än vad man gör som nybliven mamma. Hade till och med en som var framme och ville flytta på bebisens huvud vid mitt bröst när jag ammade, för att hon ansåg att bebisen inte skulle ligga i just den positionen…..

Någon här som blivit gravid dagar då ni inte haft ägglossning av att dra ut innan han kommer? Hur stor är risken att man blir gravid av typ försats?