628 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Tips på bra, feelgood serie som är svensk?

      I Sverige har vi nästan bara serier som drama och dråp.

      Solsidan kanske? Det kanske inte är feelgood serie utan mer åt komedi dock

        Åh har sett hundra gånger om!!! Älskar!

          Se filmen det nya landet.
          Vad den är bra. 😍

            Skärgårdsdoktorn-ish

      Minns en gammal serie som jag och min mamma följde när jag var liten, 30 grader i februari. Tror den gick på SVT av alla kanaler. Åtminstone då tyckte jag att den var bra och.. lättkollad eller vad man ska säga.

        Åh den såg jag också när jag var liten!! Gick 2012 och typ några år senare också va?? Älskade den!

        Åh den har jag sett! Den skulle man kanske se om!!

        Den är bra men inte direkt feel good 😁

      Jag gillar Bonusfamiljen!

        Tack för tips!! Gillade skarpt, har tyvärr redan sett tre gånger ungefär! 😂

      Svensson svensson

        Älskar Svensson svensson.

      Eva och Adam 😍 Om du växte upp med den dvs, såg du den inte när du var yngre så är den förmodligen inte så mysig 😅
      den får alltid mig att må bra och kommer upp massa minnen.

      Kärlek & Anarki på Netflix

        Tack för tips!! Har sett!

      Kanske inte feelgood men Skärgårdsdoktorn, Pappas flicka, c/o Segemyhr och Sommaren 85.

      Delhis vackraste händer.
      En svensk miniserie som visserligen utspelar sig i New Delhi.
      Björn Kjellman i huvudrollen.
      En vacker och fin serie

        Svagt minne av den. Borde nog se. Tack. Dock är jag inte ts.

      Tycker Sjölyckan är rolig och mysig, den är kanske inte feelgood dock, osäker.

      Kan inte komma på något jag kopplar till feelgood som är svenskt😅
      Kan du inte säga vilka du syftar på så kanske man kommer på någon? 🙂

        Åh men jag kanske sa fel ord! Ni har gett jättemånga bra tips här! Bonusfamiljen, Själyckan, Solsidan m.m. Menar typ alla svenskar serier som inte är… deppiga eller deckare typ?

        Har dock sett så många!! Sjölyckan gillar jag!

          Andra Avenyn, En ängels tålamod, Sjukt oklart,  Skilda världar, Älska mig, Udda veckor, Äkta människor, Svensson svensson, Segemyhr, Hem till Midgård (undra hur bra den har åldrats? 😅)

          Känns som Sverige mest gör deckare typ 😂

            Blev sugen på att se på Andra avenyn nu, självklart finns det inte kvar på Svt play längre😭

              Såg Andra avenyn julen för två år sen! Sträckkollade! Sen tog SVT bort den :(((

                Den är såå bra! Fattar inte varför dom tar bort den 😭

          Bonusfamiljen känns ju ganska deppigt…

      Vår tid är nu.
      Om du kan tänka dig danska – Badehotellet!

      Skärgårdsdoktorn!

      Måste tipsa om den danska serien 29. Riktigt mysig men som du ser inte svensk. Du får den som tips ändå helt enkelt 🤷🏽‍♀️ finns på cmore

      Sommaren med släkten

      Sommaren med släkten 🥰

        Håller med! Det är så lättsamt och roligt. I klass med Solsidan.

      Sommaren 85, finns på SVT play.
      Så bra.

      Vuxna människor är rolig och underhållande 😅

      Sommaren 85. Tror att den fortfarande finns på svt play

        Den finns kvar. Såg den ikväll.

      Våra vänners liv tyckte jag är väldigt underskattad 😌

        Helt klart underskattad!

      Vuxna människor!

      Skärgårdsdoktorn 🌞🌞

      Barracuda Queens på Netflix 😍

      Hem till Midgård.

      Sjölyckan ❤️

      Welcome to Sweden

      Gynekologen i Askim. Saltön.

        Finns Saltön säsong 1 nånstans? Fanns tidigare på SVT men har inte hittat den nu. Har dvd:n men typiskt nog har skivan blivit repig och går inte att titta på längre.

        Åh, gynekologen! Så grymt bra serie. Undrar om den går att se fortfarande..

      Sommaren 85, ligger på SVT play. En säsong. Lite som en svensk Gilmore girls. Fast ändå inte. Men minns att jag tyckte den var mysig.

      Ser just nu sommaren 85 på SVT play. Ganska bra och mysig

      Inte svensk men norsk – Pörni. Tror Viaplay

        Den älskade jag!! Tack för tips!

      Handen på hjärtat gillade jag!

      ”Från trakten” på SVT play! Mysig och kul tonårsserie.

      Kanske inte rätt säsong, men ha denna i bakhuvudet till vintern: Julstormen (A storm for christmas). Norsk miniserie som är supermysig. Någon svensk skådespelare medverkar också i den!

        Åh sett!!! Gillade verkligen!!

          Du har sett allt du haha. Sen finns ju Hjem til jul också. Men även den är en norsk serie som passar att se på vinterhalvåret 🤗

            Hahah ja! Även sett Hjem till jul! Gillade mycket 😍😂

              Såklart du har 😂 Har du sett Alla utom vi?

              Vill minnas att jag tyckte den norska serien Best: Før också var bra!

      Återkommer inte denna fråga i typ alla Öppet spår 😂

    Vindtunnel, har ni testat? Ifall man är åksjuk(i tex karusell ,båt osv) blir det värre i vindtunnel eller känns det inte alls i den stilen? 😅 Tänkte överraska mannen med en åktur för oss båda och jag är väldigt åksjuk av mig, så fundera är detta bra eller dålig ide för bröllopsdags firande!🤷🏻‍♀️😅
    Andra alternativet är escape room för att testa våra kommunikations kunskaper 😅

      Ja, lite åksjuk blev jag. I slutet när man fick åka uppåt lite mer avancerat med instruktören. Kanske inte alla gör så.

    Vilka influensers behöver en hatt gjord av folie?

      Jenny Koos (Vulverine) behöver två.

        Belle
        Den ena kan ha blinkande lampor!

          Varningsblinkers

      Josefin Dahlberg

      Gab joss poss

        HT, saralagom, fanniday

          Varför just dom?

      Hahahaah koos Alvedon och tänd lampa och missfallet är klirrat. 9000/månaden och man får en privat timme hur man köper vitaminer hon gjort påslag med 25%.

        Vänta vänta har hon sagt att Alvedon ger missfall? Paracetamol är tvärtom det smärtstillande som rekommenderas gravida.

          Allt från läkemedelsföretag är farligt enligt koos!

            Sluta far med osanning. Det där är en gammal myt som fått fäste att Koos sagt något sådant. Jag har följt henne i många år och aldrig läst något från henne där hon inte även hänvisat till konventionell vård.

              Det hon sa (finns på hennes egen instagram) är att smärtstillande som exempelvis Alvedon kan orsak tillfällig/försämrad infertilitet.

              Nej jag följer inte henne med det var en googling bort.

              Att hon hänvisar till konventionell vård (även i inlägg där hon sågar konventionell vård) i varje inlägg är ett sätt att komma runt lagen. Skulle hon påstå att hennes egna kurser eller produkter ersätter den skulle det öppna upp för anmälningar.

              Det är ingen osanning att hon är en kvacksalvare som tjänar pengar på lögner. Så som att Alvedon ör livsfarligt och kaffe skapar missfall enligt henne. Åh att lite magnesium och d vitamin löser biffen så är man hur fertil som helst !

                Är 1177 också kvacksalvare då, eftersom de säger att man ska ta det försiktigt med kaffet när man är gravid?

                  Är rätt stor skillnad på 1177:s ” ”Höga doser av koffein kan påverka fostret. Du bör därför se till att inte få i dig för mycket koffein om du är gravid” med länkar och info om rekommenderat matintag hennes ”kaffe orsakar missfall”. Det första är korrekt och sansad info, det andra är missvisande och skrämmer upp folk i onödan.

                  Okej all annan skit hon duttar om är åt helvete då
                  Med att skitmkt d vitamin löser allt tillsammans med
                  Hennes vitaminrikt lila bas för 9000kr per månad. Hela hon är ett skämt. Attityden är åt helvete med.

                    Vitaminpkt*

          Nej inte längre faktiskt, forskning har visat att paracetamol (Alvedon) inte är bra för foster.

            Jo, paracetamol har fortsatt graviditetsklassning A och är alltså okej att ta under graviditet. Sen ska man såklart ta minsta möjliga dos under kortast möjligast tid, precis som med alla andra läkemedel som kan tas under graviditet.

          Om jag inte minns fel så sa hon att Alvedon skadade anknytningen till barnet? Var någon märklig anekdot…

          Nej, Alvedon ger anknytningspersonen och depression tror jag det var 😄 Känslomässigt avstängd mot sitt barn.

            Anknytningsproblem, inte person

          Nej tänd lampa på natten och kaffe enligt henne 😄🤦🏻‍♀️

            Koffein råds man att begränsa som gravid – åtminstone av 1177.se och sömnbrist är väl ändå allmänt känt att det inte är någon höjdare?

              200mg koffein är ok och ger en ändå 3 koppar bryggkaffe per dag…

                Och en kopp extra resulterar inte i missfall ändå. Annars skulle väl alla gravida i typ polen bälja kaffe likt aldrig förr.

                  De vill ha missfall menar du?

                    Ja det är ju olagligt där med abort

        Skulle älska en debatt mellan Vulverine och Belle hahaha. Så ägd V skulle bli av nån som kan nåt på riktigt.

          Hej Belle.

            Är inte Belle haha. Konstigt att du tror det, får inte intrycket att hon skulle hylla sig själv och låtsas va anonym 😄

            05:11 nu har du kommenterat hej Belle på allt positivt gentemot mig under ett halvårs tid. Visst är det smickrande att du finner sådant intresse för vad jag skriver, men det känns inte som en helt sund hobby. Kan varmt rekommendera en skärmfri skogspromenad för att komma på andra tankar.

          Ägd, av en pharmaceutstudent som hänger på Bloggbevakning?

            Jag kan åtminstone stava till farmaceut

            Hej Vulverine!
            Ja, ägd, för till skillnad från henne (dig?) så pluggar hon nåt vetenskapligt och inte bara sitter och flummar och försöker tjäna pengar på skit.

    Är det någon som funderat på varför det känns som Isabella L har så stort behov av att trycka på hur det i hennes umgängeskrets verkar upprätthållas stereotypiska könsroller? Det är ju säkert så, men vad kommer behovet ifrån? Exempel från ett inlägg igår då vattnet försvann när hon skrev ”männen gick ut och försökte pumpa igång kranen medan vi kvinnor kokade vatten från sjön”. Det naturliga hade väl bara varit å skriva ”vi försökte få igång pumpen och samtidigt kokade vi vatten”. Finns flera exempel när hon beskrivit hennes och Pauls relation. Är det någon provokation? Eller är hon stolt att det är så typiskt kvinnligt/manligt? 😂

      Har också tänkt på det! Och undrar verkligen varför. Ellet ja, hon har väl alltid varit kvinnlig av sig men inte behövt skriva om det på det här sättet. Kanske är hon bara så nöjd med att vara i ett förhållande och gillar Pauls manlighet och han gillar hennes kvinnlighet så hon måste trycka på det lite extra. Sen om det provocerar någon eller ger kommentarer om igenkänning är väl det en bonus.

        … är Paul verkligen så manlig? Nog inte riktigt den uppfattningen jag har fått.

      Mycket kring barnen har hon ju skrivit på det viset också. Alltid tänkt att det är ett sätt att provocera och då kommentarer, men det kan ju vara så att hon är stolt över med faktiskt.

        Ja, patriarkatet skulle krascha om bara Isabella hade hämtat vatten själv 🤦🏻‍♀️

          Just hämta vatten känns dock historiskt väldigt kvinnligt. Jäkla typiskt dagens feminiserade män som hämtar vatten.

      Hon är ju konservativ :/

    (Jaaaa familjelivsfråga)

    Vet att det inte går att dra generella slutsatser av detta men är ändå nyfiken. Hur lång tid har det tagit för er som varit lite ”äldre” (typ 30 år och uppåt) att bli gravida? Och var det någon skillnad mot eventuella tidigare graviditeter?

      Har skaffat barn på egen hand och började försöka när jag var 35. Blev gravid på tredje inseminationen med första barnet och på första ivf-försöket med andra barnet.

      Första försöket vid 24 och 36.

      Såna här trådar slutar alltid med 50 % ”första försöket” och 50 % ”5 år plus IVF”. Alla tråkiga medelmåttiga svar uteblir.

        Kanske det är så att den vanligtvis går på första, andra försöket sådär eller så är det något som gör att man behöver hjälp. Alltså, klart det finns de som det tog sig på typ 8:e försöket också men kanske är det vanligast antingen jättefort eller jättesvårt?

          Nej så är det inte. Medel är 1 år cirka. Vilket betyder att för vissa tar det mer än ett år, för andra mindre.

          Njaa så är det ju inte ritkigt, finns ju en orsak till att man inte söker hjälp förrän det gått ett år.

          Mer troligt att man inte får ett statistik bra underlag av att fråga här tänker jag. Oavsett om folk frågar om hur mycket sex folk har, hur mycket folk tjänar, hur mycket folk sparar osv så är det de som är mest nöjda med sig själva som svarar oftast. Samt att se extrema svaren blir överrepresenterade.

          Vanligast är väl ca 6mån?

      39 år, blev gravid efter att ha försökt i 1.5 månad ungefär.

      Var 35 när jag blev gravid med mitt 3 barn och det gick på första försöket efter ett tidigt missfall. Graviditeten som ledde till missfall tog 3 mån av aktivt försökande.

      Ta hjälp av Jenny Koos! Folk hånar henne ofta här i kommentarerna men hon är guld när man vill bli gravid.

        Kan ju vara så att de enda gravid-historierna som vulverine väljer att dela med sig av är de som lyckats. Litar inte på henne alls.

          Haha men vad är det att inte lita på? Folk skriver gärna alltifrån att det hon säger ör humbug till att hon ger farliga råd, men det ör oftast helt basic råd som både backas upp av forskning och även av både vården och Livsmedelsverket. Oftast är det liksom ett helhetsperspektiv kring kost och hälsa. Koffeinet är något alla gärna hakar upp sig på, men i många länder avråds gravida helt från koffein och även i Sverige uppmuntras man dra ner på det både vid försök att bli gravid och under graviditet. Fattar inte att hon kan ses som ett sådant hot faktiskt.

            Oftast ja, för det är så charlataner arbetar. Det är en utstuderad taktik att ge tillräckligt stor mängd okontronversiell och grundad information för att framstå som vettig och trovärdig, det gör det lättare att lura på folk dina mer tokiga teorier sen.

          Jag har själv fått hjälp av henne så det är ingenting som hon har delat.

        Blir så tröttsamt i såna trådar när folk bara skriver ”läs Vulverines råd” men inga mer detaljer. Därför kan jag kort sammanfatta vad hon rekommenderar, har säkert glömt nåt och möjligtvis är nåt fel, rätta mig gärna.

        – Mannen ska dra ner/sluta med koffein och alkohol för spermakvalitén. Ät tillskott med zink och selen, finns bra från rfsu.

        – Kvinnan ska också dra ner/sluta med koffein samt börja äta vitaminer direkt, kan googla ”vulverine vitamin” och få upp en blogpost där hon gör reklam för sina vitaminpaket. Men det innehåller, om jag minns rätt, gravidvitamin med extra mycket folat, magnesium och fiskolja/omega 3. Se bara till att dra när på a-vitamin om/när man blir gravid.

        – Kvinnor ska undvika hård träning, ok att motionera men ingen bootcamp där kroppen är i ”svält tillstånd”.

        – Kvinnor ska äta mer rött kött, leverpastej, järnrik mat som blodpudding och pumpafrön osv.

        – Ligga varannan dag

        Minns inte mer. Kanske minns detta fel och andra får som sagt gärna rätta eller lägga till.

        Kan också tillägga att dessa råd funkade för oss, blev gravid inom tre månader och var över 30 år.

          Sov med släkta lampor också.

      Är 32, gick på första försöket.

      Första tog 7 år, var 29 när jag blev gravid.
      Andra tog 4 år så var 35 då.

      Är 30, försök 3 börjar snart.

      35 år och tog ca 5 månader.

      Födde nyligen min son och är 33år blev gravid ålder 32 på första försöket. Aldrig varit gravid innan men heller aldrig provar på riktigt pricka in ägglossnings osv. Funkade för mig 👍🏻

      Vid 40 gravid av misstag men som slutade i missfall i vecka 8. 8 månader efter det, vid första försöket, blev jag gravid. Använde natural cycles (NC) för att pricka ägglossning.

      Obs. Använde inte NC vid första graviditeten utan slarvade med kondom. Så börja inte diskutera NC som preventivmedel. 😉

      Var 37 år och det tog 7 månader!

      Födde ett par veckor innan jag fyllde 31, tog 9-10 månader

      34 år med första barnet, tog tio månader. 38 år med andra barnet, gick på första försöket.

      41, blev gravid efter 7 månader. Min bebis är 4 dagar!

      34 år och det tog 8 försök.

        Man räknar alltså liggen? Märkligt.

      Är 32, andra barnet tog 7 försök. Första barnet var jag 28 och tog sig på 6e försöket.

      Ungefär ett år, fick en missad abortion som fördröjede allt lite eftersom vi ”förlorade” 2-3 månader av aktiva försök på det. Även ett tidigt missfall. Var 32 när vi började försöka!

      Tog 6 månader vid 33 års ålder.

      Var 31 när vår son föddes. Då hade vi försökt av och till i två års tid (inte varje månad) med två missfall på vägen också.

        Blev gravid 33. Tog åtta månader från att vi började försöka och nu hoppas jag bara på att allt ska gå väl.

      1 år och 5 månader dröjde det för mig/oss innan det tog sig naturligt. 32 år, första graviditeten 😊

    Okey, ponera att ni ska på bröllop där ni aldrig träffat vare sig bruden eller brudgummen. Efter vigseln brukar det ju bildas led och alla går fram och kramas och gratulerar brudparet. Hur hade ni gjort? Skakat hand samtidigt som ni presenterar er och sagt grattis eller gett kram som man gör med dem man känner?

      Är det din partner som känner brudparet då eller?
      Jag hade kramats!

        Precis

      Jag hade några sådana på vårt bröllop, mannens kompisars fruar, en del krama andra skaka hand och gratta men ingen presentera sig! 😅
      Jag är dock en spion som älskar att rota fram vem alla är osv, så hade ju kollat upp dem innan bröllopet 🤭

      Hade några jag inte möt på mitt bröllop och tror jag fick kram av alla 🙂 kändes inte konstigt.

      Jag hade hälsat och skakat hand (och gratulerar). Sen när man säger hejdå och lämnar festen brukar man ju gratulera igen, så skulle man ju kanske kunna kramas.

      Aldrig varit med om ett led?

        De allra flesta kyrkliga vigslar har gratulationer (kramas utanför kyrkporten) efter vigseln och då bildas ofta en kö eftersom de flesta har ett gäng gäster. Lite mer varierat när det är en borgerlig vigsel.

          Har inte varit på så många kyrkbröllop som tur är. Men de som var hade inget led ändå.

        Jättevanligt ju. Blir ju automatiskt en liten ”kö” fram till brudparet om inte de själva går runt

    Vad ska man göra med sina dagböcker efter sin död?

    Skriver ni dagbok, kanske sedan ni var tonåringar och därmed med lite för privata detaljer emellanåt för att era barn ska få ärva dem? Vad är er plan för era böcker? Har ni kanske till och med ärvt någons böcker och läst dem?

    Förlåt alla udda frågor, tack på förhand för svar.

      Jag tänker nog att jag ska förstöra dem innan de hamnar i händerna på mina barn. Problemet är väl att man aldrig vet när det är dags. Man kan ju tyvärr dö oväntat och plötsligt. Jag funderar på om jag ska föra över texterna till en fil med lösenord och förstöra böckerna redan nu. Då kan jag fortfarande läsa om jag vill, men mina barn kommer troligen inte göra ansträngningen att försöka låsa upp filen.

        Bra tänk. Dagbok har man ju inte skrivit för barnen precis.

          Jag tänker tvärtom, att det är roligt för efterkommande att se vad deras förfader var för en filur! 😊
          Jag hoppas att mina dagböcker sparas och läses av framtida generationer. Kanske kan de använda dem till stoff för en bestseller och tjäna lite pengar på gamle morfar/farfar.
          Känns lite ovärt att skriva en massa dagbok för att sedan förstöra dem.

      Jag tänkte faktiskt på det här häromdagen!

      Jag skulle nog känna att det var ett litet övertramp att läsa någons avlidna dagbok fastän jag skulle nog väldigt gärna vilja läsa för att få en djupare inblick i deras liv

      Jag skrev dagbok när jag gick I gymnasiet och hade det rätt så tufft. Så jag skrev om väldigt ledsna och jobbiga situationer/tankar.
      Jag hittade dem i en låda hos mina föräldrar för några år sedan. Jag slängde den då, dels för att jag kommer ihåg mycket att av det fortfarande och det är inget kul minne att ha kvar. Och det är inget jag vill att mina barn eller syskon ska behöva läsa när jag dör och de hittar den dagboken.

      Jag har skrivit dagbok i hela mitt liv och förvarar alla dagböcker i en stor låda. Har skrivit i mitt Vita Arkiv att jag vill att den lådan bränns efter min död.
      Det är mina privata tankar och funderingar och mycket av det vill jag behålla för mig själv.

      Jag skrev dagbok varje dag från att jag var 7-19, därefter mer sporadiskt. Men när jag var 28 slängde jag faktiskt alla då jag kände att de var så privata och jag inte ville att någon skulle läsa dem… Hade gärna haft kvar dem längre men jag fick någon katastroftanke om vad som skulle hända med böckerna om jag plötsligt dog.

      Jag är 32. Fick barn för 4 år sedan.
      Rev och slängde min dagbok förra året.
      Finns saker i den som är väldigt personliga, sånt jag inte vill att barnen, mannen eller familjen läser. Inte för att jag gjort saker som de inte vet om men vissa saker vill jag ta med mig ned i graven. Mina tankar, åsikter och alla hjärnspöken är enbart för mig. Tror att de hade känt en tomhet och cjock om de last vad jag skrivit. Den som skriver dagbok är en annan version av mig själv. En personlighet som jag låst in och som de aldrig fått se glimten av. Jag insåg att det som stod i dagboken var väldigt främmande och inte alls i enlighet med den jag är idag. Familjen hade nog haft fler frågor än svar men jag kan ju inte förklara hur jag tänkte eller menade då jag är död.
      Min dagbok är nu aska och det som är förträngt hoppas jag stannar i glömskan hav.

        Anonym 20.25: jag hittade mina gamla dagböcker och blev chockad! Jag insåg när jag läste att jag var så otroligt gnällig, one track mind och jobbig som ung.
        En stor brasa av skiten bara!

          Men just så kände jag med. Otacksam, gnällig, ologisk, barnslig och helt enkelt väldigt egocentrisk.
          Kändes så skönt att riva varenda sida, nu finns varken den människan längre eller hennes ord.

      Fotade mina 20 anteckningsblock för 4 år sedan. Blev ca 20GB som jag krypterade & har dels på usb & i molnet.

      Sedan dess har jag fört dagbok i notepad.

      Jag hittade mammas dagbok från hennes tonår, det hjälpte mig att lära känna henne bättre efter att hon dog när jag var liten.

        Jag tänker som du, att det kan vara av intresse för de efterlevande. Hade själv gärna tagit del av det om det funnits från äldre avlidna släktingar, man får ju en djupare kännedom om en människa man tyckt väldigt mycket om, speciellt om de försvann tidigt i ens liv. Sen fattar jag att har man lättat sitt hjärta i svåra frågor, så kanske man vill att det stannar hos en själv. Skriver inte dagbok själv, har några oskyldiga från tidigt tonår och det är inget jag känner att jag behöver göra mig av mig, mer underhållande och omoget om killar hit & dit. Är dock imponerad av er som tagit tag i att fota och lagt i molnet eller skrivit instruktioner i Vita arkivet! (vilket alla borde göra, för att underlätta för familjen generellt.)

      Jag ska spara dom. Skrev visserligen bara dagbok under mina tonår och det är sjukt underhållande läsning. Tänker att mina barn kommer få ett gott skratt över hur deras mamma var killtokig och ”kär” i en ny kille varje vecka som fjortis. 😅
      Hade jag haft dagböcker från mitt vuxna liv så hade jag nog slängt dom, vill nog inte att mina barn ska se mitt mörker och vill att dom ska förknippa mig med glädje.

        Ha, exakt samma här.Fruktansvärt kul att läsa nu ju.

      Jag har läst min farfars dagböcker. De är fantastiska och så häftigt ut ett historiskt perspektiv utifrån kriget, hur det var att vara ung på den tiden, priser och förståelsen för hur mycket tuffare det var att jobba då jämfört nu. När jag hittade dem frågade jag såklart farmor om lov (farfar hade gått bort för länge sen) och hon sa hon aldrig sett dem och att jag kunde läsa, för de hade inga hemligheter för varann ❤️ tack vare dagböckerna kunde jag berätta massa saker för farmor om olika släktingar och personer som hon knappt mindes längre, och så berättade hon massa historier för mig i sin tur. Okej lång utläggning här.. Men jag tror nog eventuellt jag faktiskt bara skulle bränna upp min dagbok från tonåren när jag börjar bli gammal.

      Jag skriver dagbok till barnen, alltså vad vi har gjort under dagarna och mina varma känslor för dem. Har den i en app och har gett min man lösenordet ifall något skulle hända mig. Det är alltså meningen att det är fritt fram för barnen att läsa när de blir äldre. (Ska även spara ned på en USB-sticka eller så).

        Så fint! Ska skriva dagbok till mina barn, man och mamma i varsin bok. Skriva när jag tänker på dem. När jag dör så vet de hur älskade de var av mig. Kommer att älska dem även efter döden.

        Mina dagböcker skrivna efter mina barn föddes handlar mest om dem och skriver inget i böckerna som jag känner är hemligt för barnen eller maken. Skriver inte varje dag, utan ner när andan faller på. Tänker att de kan bli roliga att ha i framtiden för att komma ihåg vad vi gjort och lite av hur vår vardag sett ut genom åren.

        Gud vilken ångest jag fick nu att jag inte gjort det med mina barn 😢 Hade nog inte haft ork eller tid att göra det ändå men när du skriver det låter det så fint. De är iofs bara 1 och 3 så det är väl inte för sent att börja nu. Men minnena från bebistiden bleknar nästan lite redan så det hade ju varit guld att ha känslor och händelser nedskrivna.

      Skrev bara när jag var tonåring och det spelar ju ingen roll om nån läser nu eller i framtiden.

      Men Gud man ärver väl inte dagböcker? Aldrig i livet att någon annan ska läsa dom.

        Så din förvandlas till aska med ditt sista andetag?

          Jag håller på att rensa nu och dom ska förstöras. Sen har jag innan dess haft ett brev liggandes vid dom där det står att det inte är ok för någon att läsa, utan dom ska brännas.

            Tror inte de kommer kunna låta bli att läsa när du skriver att de ska brännas. Låter som du skrivit om något väldigt hemligt då…

      Hittade ett litet häfte i lådan på ett syskrin som vi ärvt efter min mans föräldrar. Det visade sig vara svärmors dagbok från 1950-talet. Kändes lite genant att läsa om hennes kärleksaffärer med ett antal olika män. Raderna -Vi hade trevligt -listade vi snabbt ut vad det betydde…. Dagboken upphörde några månader efter att hon träffat svärfar.

        Nej, det behöver det inte alls betyda.
        Oftast handlade det om ’light petting’, dvs kyssar och smek utanför kläderna. Du ser det utifrån en väldigt snav-21 century-tredje vågens-feminism perspektiv.
        Din svärmor måste nog tycka du är bra märklig; ” hur fan tänker hon? Förstår hon inte riskerna med sex, speciellt på den tiden? Tror hon verkligen att jag låg med alla de karlarna!?”

          Jag tror faktiskt att hon låg med dem eftersom hon fick en dotter när hon var väldigt ung som sen växte upp hemma hos hennes mamma medans hon själv arbetade i en annan stad.
          Den senaste tiden har jag fått ett helt annat perspektiv på hur det var att vara ung på 50 och 60-talet. Jag har hört gamla berätta,läst historier där äldre berättar om sin ungdom och sett gamla filmer. Vi har en massa fördomar som inte stämmer. Ungdomarna var ganska så vilda och frigjorda man räknades även som vuxen och var mer självständig tidigare än nu .De som inte studerade vidare jobbade redan som 15åringar. Flickor blev ofta gravida väldigt unga och då menar jag typ 14-16år ,en del gifte sig,andra gjorde abort i skymundan,en del adopterade bort barnet el också fick de hjälp av sina föräldrar att ta hand om barnet.

            Spelar väl ingen roll vad som händer med dagboken efter ens död. Man är död och borta och kommer inte märka ett dugg.

        Så förnedrande att läsa hennes dagbok.
        Du förstod inte att den var privat, eller sket du bara i det?

      Oj vilka bra och intressant svar, jättekul att läsa alla tankar. Lite förvånad att flera vill bränna upp dem men kanske förstå det också om det är ett fåtal böcker fylla med tonårsångest eller sånt man verkligen vill hålla för sig själv.

      Blir själv förvånad över hur hjärnan utvecklas med åldern, fattar absolut inte mina egna resonemang när jag läser i mina böcker från när jag var 20 år eller 25 år till och med. För att inte tala om när man var 15 år 😅

      Vill absolut att mina sparas på något sätt, skrivit i stort sett varje dag från 15 år till nu 40+ år. Vill nog helst att ett eventuellt barnbarn får dem. Då känns det som lagom distans, för mina barn känns ”för nära” att få läsa om diverse ångestvändor eller äventyr från mitt tidiga singelliv. Men vill också absolut att de ska kunna få läsa om utflykter, händelser och deras utveckling under sin barndom vilket jag skrivit mycket om också. Så velar lite över vad som är bäst. Hade varit så kul att ha böcker från en släkting så som Kim och S ovan.

      Främst är mina böcker till för mig själv, älskar att läsa i dem. Är så mycket man glömmer och så kommer minnet plötsligt tillbaka när jag läser. Blir guld att ha på ålderdomshemmet sen 👵🏻

      Om du sparar dem i en kartong till exempel, lägg ett A4-papper överst och skriv ”Privat, läs inte, ska slängas efter min död”. Tror ingen går emot en död persons önskningar.

    Lyssnat lite på gamla avsnitt av Nej men ärligt. När Tully berättar om hennes å Hannas bråk så säger hon ju att Hanna valde att ta det dom var osams om på sociala medier istället för direkt med henne – jag tar för givet att detta handlar om Filippa då Hanna skrev om hur vidrigt hon tyckte poddavsnittet var.
    Men samtidigt säger Tully i ett annat avsnitt att ingen av hennes vänner tagit avstånd på grund av Filippa-uttalandet. Går inte ihop?

      Håller med, tänkt också på det! Går inte ihop alls.

    Hur hanterar ni/mår ni av sömnbrist? Jag är så avundsjuk på de som inte påverkas så mycket av att sova dåligt, tex min man haha.

    Jag blir så enormt påverkad redan efter någon natt med dålig sömn. Nu har jag en nyfödd igen och känner liksom att jag efter en sämre natt är nästan deppig/ledsen, dagen känns mörk, inget känns kul och värst av allt är att jag blir stressad/orolig för att inte kunna/få somna nästa natt. Jag kan sällan somna till på dagen heller för då kan jag inte slappna av.

    Min man tex blir liksom trött såklart, lite seg under dagen. Men i övrigt mår han bra och är sig själv. Och får han chansen kan han i princip powernapa sittande på en stol typ 😜

    Någon som hittat något bra knep? Eller som bara vill dela med sig av hur ni känner? 🙃

      Jag är också sådär. Och blev rädd. Men: det går över. Och det händer liksom inte. Alltså man är trött bara men sen händer inget mer. Se till att äta ordentligt o ta en dusch. Det blir bättre. Tänk också att vila inte alltid måste vara sömn för det blir så stressande. Man kan återhämta sig genom att bara ligga ner o att barnets andra förälder är 100% on call så man vet att man kan koppla bort.

        Typiskt i morse var jag så trött.
        Men ville inte missa fina vädret.
        Annars hade jag legat kvar i sängen flera timmar.
        Antagligen kommer jag vara pigg i morgon och det blir ingen sol. 😂

        Det är ett så bra tips det där med att vila också är bra. Blev så hetsad med första barnet att ”sova när bebisen sover” och fick panik när jag inte hann somna.

      Alltså jag klarar inte av att inte få sova tillräckligt. Huvudet fungerar typ inte, känns som att det tar emot när jag tänker? Vet inte hur jag ska förklara. Utöver att jag mår dåligt fysiskt också.

        Haha jag är helt med dig! Så känner jag också.

        Jag är likadan. Får ofta huvudvärk under dagen därpå om jag sovit för lite. Plus känner mig lite som i en dimma, lätt bakfull och trög liksom?

      Jag har haft sömnproblem hela livet och sover i perioder väldigt lite. Jag brukar fungera precis som vanligt i vardagen med jobb, studier och sådant. Det är först när jag får bukt på sömnen igen som jag inser hur pass dåligt jag mådde av sömnbristen. Allmän sjukdomskänsla, dåligt humör och förstärkt ångest.

      Din man får ta fler nätter än dig eftersom han hanterar sömnbrist bättre. Om han tar måndag till torsdag och du fredag-söndag. Sen tar ni sovmorgon varannan dag på helgen.

        Jag ammar så det går inte riktigt att dela upp på det sättet då ❤️ vill absolut amma så jag tycker att det är värt. Vet också att det är en begränsad period detta. Var bara nyfiken att höra lite från andra och kanske få tips hur andra gör för att hantera sömnbristen när den redan är ett faktum liksom.

          När jag ammade så delade vingslag nätter var när det var som tuffast med sömnen. Alltså jag hade bebisen från typ 20.00-00.00 och ammade, sen tog min sambo över från 00.00-06.00 och då ammades bebisen inget. Då var bebisen typ 5 månader. Ett tips om du vill få några timmars sömn utan uppvak varje natt! Vår bebis brydde sig inte alls om att det inte blev någon amning andra delen av natten.

          I början gjorde vi så att jag ammade, sen när vår tjej vaknade vid 3-6 (lite olika) så gick han upp med ersättning.

          Det som dock räddat min sömn är att ha henne bredvid mig, ammas typ utan att jag märker det. Jag märker ju, men sover betydligt bättre nu än innan. Och nu är hon 6 månader, igår sov hon från 19-07. Så gör hon varje natt, ibland till 09.30, så jag kommer fortsätta amma liggandes tills hon är typ 18 😂

            Jag liggammar också och tack vare det får jag i alla fall lite sömn. Men jag måste ju vakna för att flyta bebisen/mig till andra sidan varannan amning + knäppa upp bhn (har jag inte bh läcker jag igenom hela madrassen… sover med bh + handduk + frotéskydd haha).

          Dela då upp nätterna istället ❤️ 5 timmar klarar sig bebisen utan amning. Exempelvis sover du mellan 01 och 6. Eller så kan din man ge ersättning/pumpad mjölk något av uppvaken. Alternativet är att sova med bebisen i sängen utan bh. Min ena 4 månaders rullade till själv i sömnen. Jag sov jätte gott även om man vaknar till lite så störs inte sömnen på samma sätt. När bebisen är äldre än 6 månader så kan du sluta nattamma om du vill. Då ammar du kväll och morgon och pappan tar natten.

            Alltså jag behöver inte tips hur jag ska amma mitt barn, utan det handlade om att hantera sömnbrist & erfarenheter hur andra mår av sömnbrist. Att min sömnbrist nu råkar komma från nattamning var bara ett ”exempel”, det var inte menat att hamna i fokus. Bebisen är några veckor gammal och är klistrad på mig, så är det bara. Är helt okej med att det är så denna period och bebisens behov går såklart först.

          Samsovning och liggamning var räddningen för mig när mina barn var små.

      Jag hanterar det inte alls bra. Har nu efter mitt andra barn kommit på att jag är väldigt känslig för sömnbrist. Jag tror faktiskt att folk är olika där. Dessutom så har jag läst att kvinnor mår sämre av sömnbrist än män och behöver mer sömn än män! Så var på din kille om att dela nätter, haha.

        Det stämmer! Dessutom påverkar en förlossning och hormonomställningen massor och man behöver ännu mer återhämtning. Tycker det är synd att vi i Sverige är så utlämnade. Min vän som är från ett annat land hade både sin mamma och syster som avlastande henne. Både nätterna men även vissa dagar. Så fint hur de slöt upp. Med första barnet hade jag verkligen behövt någon som såg mig och frågade vad jag behövde. Jag var så slut och traumatiserade. Jag kunde inte gå normalt på 2 månader men vården sa bara att det var så det var. Hemskt, ensamt och kände mig så värdelös. Sömnbristen knäckte mig nästan psykiskt.

          Går igenom det här nu och vad skönt det är att läsa att man iaf inte är ensam. Känns som att alla andra orkar så mycket mer, och min man hanterar det mycket bättre än jag. Han har visserligen varken burit eller fött barn precis, men känner mig som en så mycket sämre förälder som blir så trött och knäckt av bebisroddandet…

      Har en bebis på 8 månader här och för mig är räddningen verkligen rutiner. De senaste veckorna har vi inte direkt haft några rutiner då sambon också är hemma så blir svårare att följa och känner verkligen att mitt tålamod verkligen är på botten och att jag känner mig konstant trött.

      Jag är e x a k t som dig. Alltså jag vill skilja mig, sälja barnen och hoppa framför tåget när jag sovit dåligt. Blir mitt allra sämsta jag efter en sömnlös natt.
      Vi löste det så att min man fick/får ta yngsta som sover oroligt, alla nätter för evigt typ.
      Problem solved 🙏

      Är tyvärr också som du, blir nedstämd och lite borta av att inte få sova. Tagit mig igenom två bebisar som jag helammat… matglada på natten var de också… och dessutom upptäckte vi att min man om möjligt mår ännu sämre av att inte få sova så det var bara att bita ihop. När nattamning slutat och vi så småningom kommit ner till ett par vak per natt har jag typ vaknat upp ur nån sorts dvala och bara ”åh herregud vad dåligt jag mått senaste 10 månaderna, skönt att det är bättre nu”.
      Känns tragiskt att på ett sätt missa nästan hela barnens första år? Alltså jag går ju på i ullstrumporna, fixar mat tvättar kläder leker lekplats men alla glädjeämnen krymper och det ledsna, hopplösa, uppgivna dominerar.

      Fånigt nog vill jag gärna ha ett barn till. Men vet inte om det vore schysst mot de två jag har att bli en zombie i flera månader igen (visst, man kan få en sovbebis men jag skattar det som osannolikt).

      tl;dr: mår skit av sömnbrist och mådde följaktligen skit när jag hade nyfödda barn.

      Jag brukade amma på natten men fick sova ut några timmar när mannen tog den lilla på morgonen.

      Jag märkte vid första barnet att jag ohlson blev otroligt negativt påverkad. Ska få ett till barn nu och ska köpa boken ”Sömnbrist I småbarnsåren” och hoppas att den hjälper mig att överleva

    Ser Vanja Wikströms uppdateringar om deras härliga sommar i huset på Gotland och tycker det skaver lite. Missunnar inte dem att ha mer familjetid eller att Niklas verkar må bättre. Men med tanke på alla ekonomiska tveksamheter med deras projekt känna det väldigt märkligt att så skamlöst visa upp ett nyköpt, renoverat hus på Gotland.

      Tycker om Vanja men tänker på det varje gång jag ser huset eftersom det framkom att de tog ut en väldigt stor utdelning i samband med köpet samtidigt som de ”inte hade råd” att leverera det se lovat till köparna.

      Spyr på Vanja. Så jävla lurigt, oavsett varifrån huspengarna kommer är det så osnyggt att inte ens adressera deras jävla skitprojekt som bara var pengar rakt ned i sjön för de som investerade. Hon sålde in det på ett sånt äckligt sätt också, nä fyfan, mycket ska man komma undan med

      Fattar inte heller hur han blev frisk? Genom att tänka ”nu ska jag bli frisk”? Låter ju lite väl enkelt med tanke på att folk faktiskt väljer att avsluta sina liv pga ME. Men jaja, viktigaste är förstås att han mår bättre.

      World of alidia har de totalt lämnat på alla sätt. Slussat pengar över till Vanjas bolag, växlat in all krypto, slutat skriva i discorden. Scam. De kan inte bara ducka den kritiken för evigt.

    Någon mer som tycker det är otroligt tramsigt och barnsligt att kokettera om ”sina” hemliga svampställen? Slås av det varje sommar när folk börjar plocka svamp. Vad är grejen? En svamp som växer i en skog på allmän mark. Vad är det att göra sig märkvärdig över?

      Man vill ju inte att andra ska komma och plocka.
      Det är samma sak med hemliga recept som man inte vill dela med sig.

        Hemliga receptet😂
        Alltså vad är det man är rädd för?
        Att någon ska laga/baka bättre? Att någon ska ta åt sig äran?
        Finns nog inget som är så snålt och vidrig egenskap som detta!

          Otroligt löjligt! 😄

        Recept? Det var ju en nivå över svamptramset. Vad ska hända om flera använder ditt recept på kycklinggryta? Kan du inte laga det längre då?

          Nja, jag tänker att när det kommer upp (som jag sett) har man en affärsverksamhet, där man utvecklat något speciellt. Klart man inte vill dela det med alla. Inte sett det i andra sammanhang, tvärt om.

          Det löjligaste är nog stt du anser det är
          ” otroligt löjligt”

        Hahaha va? Så om du bjuder på en kaka som folk tycker om och vill ha recept på så säger du nej? Som att det bara finns en viss kvot för hur många gånger ett recept kan göras så du kan inte låta andra få det?

      Nej ingen mer.

      Hahahahahha japp, löjligt

      Skulle aldrig berätta mina, folk får väl leta upp egna? Så mycket kantareller tex brukar jag inte hitta så vill väl inte att någon annan ska plocka dem före mig?

        ”Dina”… Så löjligt med såna uttryck. Såvida det inte är din privata mark då. Vad ska du göra om andra dyker upp på ”ditt” ställe då?

          Typisk snålhet blandad med barnsligt + missunsamhet + en gnutta envishet. Finns det ett ord för det? Ser bara det beteendet i (extremt få) vuxna svenska kvinnor och barn. Barn är barn men har verkligen bott i många länder men aldrig träffat någon med det draget. Alla har ju negativa drag men just detta fenomen verkar så koncentrerat bland svenska kvinnor. Har en sån på jobbet. Orkar inte ens hälsa längre, känner mig falsk som ens andas åt människans håll.
          Haha, ni som sitter på svamp-smultronställlen visar det draget om än i mindre skala.

            Jag har bott utomlands och de egenskaper du räknar upp är inte något speciellt för svenska kvinnor, eller ens kvinnor, finns män både här och i andra länder som är så också. Då tycker jag snarare att det är en rätt specifik grej att svenskar som bott utomlands ofta kommer hem och påstår att allt de uppfattar som negativt här är typiskt svenskt för att framstå som att de står lite över alla andra tråkiga ovärldsvana svenskar.

              Håller med om vartenda ord!

                Jag också. Väntade bara på ”typiskt svenskt” och ja det kom så klart.
                Så skitfånigt varje gång.

                  Men det är väldigt koncentrerat här. Skrev ju ingenstans att det är TYPISKT svenskt, bara att den egenskapen, om än ovanlig, endast finns bland svenska kvinnor och barn (barn från hela världen, inte enbart svenska barn).

                  Typiskt svensk lättkränkthet. Alltid ska svensken dra förhastade slutsatser för att ha något att gnälla över. Speciellt svenska medelålderskvinnor.

          Men såklart, hittar man ett riktigt guldställe vill man ju inte att alla andra också ska hitta. Och gör någon det (man är ju antagligen inte ensam om det) så får det väl vara 🤷🏼‍♀️ Finns inte mycket att göra åt. Skulle dock inte skryta om att jag har ett hemligt ställe.

          Haha men gud vad du var provocerad över detta då! Är väl inget att vara upprörd för? Tror alla förstår att det inte är ens eget ställe och att det är troligt att någon annan har det som ”sitt” svampställe också och därför räknar med att någon annan kan komma och plocka😂

          Skjuta dem med vattenpistol fattar du väl?

      Urlöjligt. Har alltid plockat mycket svamp och aldrig tänkt tanken att jag ”äger” nåt ställe.

        Du har aldrig hört talas om speciella svampställen som man alltid åker till för man vet att det växer svamp där?
        Då har du inte plockat mycket svamp.

      Mitt bästa svampställe är mellan tårna !

      Blir mer irriterad på de som länsar hela stora områden där att sälja på facebook.

      Du är bara avis för att du inte har något bra svampsrälle

    Var kollar ni hur vädret blir?
    Jag har följt klart men nu verkar SMHI ge bättre prognos dvs mer sol så nu funderar jag att följa dom 😂

      Jag tenderar att klicka runt tills jag hittar en prognos som jag är nöjd med. Rekommenderas ej om du planerar utomhusvistelse.

      Bor i Skåne och tycker att dmi funkar bäst här nere. Mest korrekt liksom.

      Förut yr.no, nu tycker jag att telefonens väderapp är den som stämmer bäst.

      SMHI tycker jag oftast stämmer där jag bor.

      Hört av bekant som seglar att yr ska bara bra för västkusten, så använder yr.

      Klart har en tjänst som jämför prognoser, brukar kolla där. Klart har stämt bäst i sommar där jag bor.

    Det här låter som att jag är ett troll för det är så sjuk story men tyvärr sant.

    Jag hade ett ons med en nära vän för ett tag sedan när han hade paus med sin tjej. Jag blev gravid och har bestämt mig för att behålla barnet (upptäckte graviditeten sent, även om jag lagligt kunnat göra abort så ville jag inte). Han har hela tiden sagt att han ekonomiskt vill ta sitt ansvar och även träffa barnet men tanken har hela tiden varit att jag ska ha barnet hos mig absolut mest. Nu har han dock ändrat sig och vill ha 50%. Han är dock ihop med sin tjej igen och ja som ni säkert förstår älskar ju inte hon hela grejen trots att han inte var otrogen då dom hade paus. Hela deras relation är väldigt märklig.
    Oavsett vad så har jag absolut 0 lust att hon ska ha mitt barn boende hos sig på halvtid? Jag är genuint orolig, tror inte hon skulle skada barnet men helt seriöst känns det inte bra att mitt barn ska under halva sin uppväxt med någon som föraktar det…. Någon som har erfarenhet av vårdnadstvister, tror ni detta är något tingsrätten skulle ta hänsyn till (det här kommer ju bli en vårdnadstvist?).

      Han kan ju oavsett inte ha en bebis på halvtid så låt tiden visa hur det verkar fungera. Vänd dig till soc eller bvc/mvc för att ha nån att prata med så länge ❤️

      Det finns inte så mycket du kan göra. Du kan inte vägra umgänge så länge han är villig att jobba för det.

        Har aldrig motsatt mig umgänge, men vill inte att barnet ska bo där på halvtid. Dvs delad vårdnad

          Vårdnad och boende är två olika saker, du kan exempelvis ha hela vårdnaden men ni delar 50/50 på boendet.

          Vill pappan att barnet ska bo hos honom 50 % av tiden och det inte finns någon ordentlig anledning att neka detta kommer du inte få tingsrätten att ta hänsyn till att det är en konstig situation. Även vårdnaden blir oftast gemensam om båda föräldrarna vill ha den, det ska till extremt svåra samarbetsproblem för att det inte ska bli så.

          Du får hålla tummarna för att deras relation inte håller, för om han är en bra pappa behöver barnet honom också.

            Ska lägga till att ovan är vid en vårdnadstvist. Ni kan komma överens om helt andra saker, såklart. Och vårdnaden kommer initialt tillfalla dig om ni inte är gifta.

          Det kan du inte göra nåt åt, är hans barn lika mkt som ditt. Hoppas han får som han vill och du inte försöker hindra, inte bra för barnet.

      50/50 är ju inte aktuellt så länge du ammar så dröjer innan det blir ett problem. Sannolikheten att deras relation håller när ett barn sol inte är hennes kommer in i bilden är väldigt liten ändå.

      Är han en vettig person så borde du vara glad för ditt barns skulle att hen får en närvarande pappa. Skulle jobba på att skapa en relation även till havs föräldrar, det kan vara bra att ha det om det blir problem mellan dig och pappan i framtiden.

      Gör allt du kan för att undvika vårdnadstvist. Det är verkligen inte något du vill ge dig in i. Ansträng dig för att ha en fungerande relation med pappan. När bebisen är nyfödd kan ni börja träffas hemma hos dig så bebisen lär känna honom. Han bör komma varje dag. Efter någon månad kan han ta ut barnet själv kortare stunder och sen bygger ni på därifrån

        Tack för din kommentar!

      Medan barnet är väldigt litet lär det inte komma på tal med boende på 50%. Men ju större barnet blir desto mer ökar väl ”risken” för att han får sin vilja fram om det då barnet har rätt till båda sina föräldrar. Så länge inte hans flickvän är kriminell/missbrukare eller liknande så struntar de i att han lever med henne. De flesta som separerar i ung ålder träffar ju en ny partner trots allt.

        Tack för din kommentar!
        Det är ju sant att dom flesta träffar en ny partner, skillnaden är ju bara att detta barn blev till under deras paus (som han ensamt var den som tog initiativet till, hon ville absolut inte ha en paus). Så tror knappast hon älskar att ha detta barn i sitt liv, men han är väldigt dominant så hon har inte så mycket att säga till om om han vill ha barnet och får det

          Jag tror som någon annan skrev att det nog är ganska dåliga odds att deras relation kommer hålla i längden ändå…

          Vore väl helt orimligt att ha något att ”säga till om” när det gäller hans umgänge med sitt eget barn? Alltså jag förstår att situationen är sjavig för alla inblandade men självklart kan hon inte kräva att hans barn inte får bo där på grund av hennes egen svartsjuka?

            Var får du det att handla om svartsjuka? Vilken jävla skum tolkning. Hur kan jag vara svartsjuk när vi aldrig haft en relation och jag har 0 känslor för honom??

            Jag är ENDAST orolig för att hans flickvän inte kommer gilla mitt (och hans)!barn

              Jag syftar på hans flickvän och hennes svartsjuka

      Rekommenderar att kontakta Familjerätten för samarbetssamtal. Så får ni möjlighet till att med stöd utarbeta ett ungängesschema.
      Sen tillfaller vårdnaden dig automatiskt från början. Är man inte gifta så behöver man skriva på papper om gemensam vårdnad annars får mamman enskild vårdnad.
      Så inledningsvis när det är en bebis kommer han inte ha ngt att säga till om och en vårdnadstvist tar tid.
      Men för barnets skull så råder jag dig ändå att försöka göra en överenskommelse som innebär att barnet får lära känna honom under trygga förhållanden. Typ att han träffar barnet 2 tillfällen i veckan med dig närvarande inledningsvis.

        Tack så mycket för tips och råd

          Rekommenderar dig starkt att inte skriva någon skriftlig överenskommelse om umgänge. Skulle något hända (flickvännen beter sig olämpligt eller liknande) så har han rätt till skadestånd om du behåller barnet hemma och inte följer den. Mycket bättre att bara ha det muntligt så har du flexibilitet om något känns olustigt. Jätte bra att han och barnet har en relation men bra att vara medveten om något skulle kännas fel eller olämpligt.

            Fast tänk tvärtom. Om inget är skrivet kan han när som hellst bestrida det. Är det en trygghet för en nybliven mamma?!

            Fast en skriftligt avtal på familjerätten är inte juridiskt bindnande. En dom i Tingsrätten som reglerar umgänget är juridiskt bindande såklart och då kan det också bli konsekvenser om man bryter det. Därav mycket bättre att göra en överenskommelse som också kan ändras vid behov. Men just de juridiska bitarna kan också familjerätten rådge i.
            Tvärtemot vad någon skriver där under så finns det inget som heter umgängesrätt om inte en domstol bestämt det. Dvs finns ingen dom eller avtal så finns det inte heller någon bestämmelse om hur mycket pappan ska träffa barnet.
            Jobbar själv på kvinnojour och de flesta kvinnor med barn där kommer ha processerar i familjerätten och Tingsrätten.

            Nej, inte på något sätt kan han få rätt till skadestånd om hon håller barnet hos sig. Däremot kan hon få betala vite till staten om hon inte följer en dom eller ett beslut från domstol. T ex vägrar lämna ut barnet för umgänge. Det brukar ligga runt 5000 kr per tillfälle men kan bli högre till slut om det händer flera gånger.

        Fast det där är ju inte sant. Hon har inte rätt att besluta hur mycket han ska träffa bebisen. Han har ungängesrätt.

        Men vaddå, vill ni ge råd för att pappan ska träffa sitt barn så lite som möjligt eller? Ts är ju knasig.

          Varför är jag det? 😂

          För att jag är orolig gällande hans flickvän? Tror ni någon vill att ens barn ska växa upp med någon som avskyr den? Har INGET emot att pappan får halva vårdnaden, han är jättefin och bra

            Fast barnet är ju inte ens fött än? Klart hon är förbannad nu, men det går såklart över när hon ska ta hand om en försvarslös liten bebis. Barnet har rätt till sin pappa lika mycket som hen har rätt till sin mamma.

              Ja, hon har sagt att hon avskyr det i alla fall. Det ofödda barnet. Kan ju såklart bli annat när det föds, vad vet jag

            Är hon en empatistörd person? Om inte kommer hon självklart inte förakta en liten bebis. Om något lär hon väl göra slut därför att det blir för tufft för relationen. Normala människor är inte elaka mot barn oavsett hur de kommit till..

              Det finns det ju massor av exempel på.

      Är ni inte gifta så får du automatiskt ensam vårdnad av barnet. Ni måste skriva på papper gemensamt för att han ska få vårdnad. Det låter du helt enkelt bli. Han kan ju stämma dig på vårdnaden i tingsrätten men låter antagligen bli och då behåller du vårdnaden själv.

      Oavsett så bor bebisen hos dig. Man rekommenderar bara umgänge några timmar under dagtid till små barn. 50/50 rekommenderas först vid 2-3 år och tills dess kanske han har bytt flickvän så det inte är ett problem längre. Men behåll vårdnaden själv så länge det går.

        Nej nej nej! Att sätta sig på tvären från start kommer direkt att göra att ts framstår som en knäppis som vägrar samarbeta om mannen tar detta till familjerätten. Man är skyldig att uppge fader om man vet vem fadern är. Det handlar om barnets rätt till sin förälder och därför läggs det stor vikt vid detta i Sverige.

          Ja, om hon inte uppger fader och han bestrider det görs en utredning.

            Ja men att uppge fader är inte samma som att skriva på gemensam vårdnad. Faderskapsutredning och vårdnad är två helt olika saker.
            Tycker att det är problematiskt att så många i den här tråden sprider felaktig information utan att ha faktiskt koll på systemet och juridiken kring det.

        Men det här är ju helt sjukt. Om en pappa INTE är närvarande och tar ansvar så är han värdelös. Men när en pappa vill ta ansvar och vara delaktig så ska man göra allt i sin makt för att hindra vårdnaden. Då utgår jag ifrån att man inte vill ha underhåll och liknande heller…
        Hon har ju uppenbarligen legat med honom och kallar honom vän så jag utgår ifrån att han är en ok människa.

          Men om man gör allt i sin makt för att försvåra för den andra föräldern så kan domstolen döma emot en, dvs vårdnaden kan då gå till den andra föräldern. Så man har ingenting att vinna på det. Tack o lov.

            Ja, vilket är tur. Jag är bara så förvånad över en del av svaren till TS. Var är barnperspektivet?!

              Ja helt sjukt.

              Det finns inget barnperspektiv i att bebisen ska va 50% hos pappa och flickvän. Tvärtemot riskerar det att va skadligt för barnet. Det är bättre för barnet att pappan träffar barnet regelbundet tillsammans med mamman och på så sätt bygger upp en relation som gör att han kan ha barnet själv.

        Det där är inte sant. Senare studier har visat att gemensam vårdnad visst går bra innan barnen är så gamla som 2-3 år. Du stödjer dig på gamla studier…

        Fast det går inte att vägra. Är ju inte hon som bestämmer det. Blir ju bara en jäkla massa tvistande med det också i så fall.

        Kom hellre överens om umgänge tillsammans och försök ha en hälsosam relation, för barnets skull. Ett barn har rätt till båda sina föräldrar, inte tvärt om.

        Men gud vad hemskt, varför råder du henne till det? Sjukt att det är så. Hoppas han stämmer och får delad vårdnad snabbt. Sa inte ts att det var en nära vän? Varför behandla en sån som dessutom är far till ens barn på detta psycho sätt??

      Låter som du planerat detta…
      Du verkar tro att barnet kommer få honom att vilja vara med dig och att det tar slut med hans nuvarande.
      Kom ihåg att det i dessa situationer så går det sällan som planerat.

        Haha det får du gärna tro! Han är en väldigt fin person och en bra vän och därför vill jag gärna att han å barnet får en fin relation, men han är absolut ingen jag vill dela mitt liv med på det sättet (dvs som pojkvän/man/sambo). Hade inte haft något emot att lämna barnet till honom om något/några år på 50% men jag är orolig för att hans flickväns ogillande kommer påverka mitt barn.
        Trevlig kväll!

          Om du nu vill att de ska ha en fin relation börja i änden att bygga upp en bra grund för att samarbeta istället för att planera för att via vårdnadstvister begränsa ditt barns möjlighet att ha en relation med sin pappa. För det är barnet som kommer vara den stora förloraren om ni inte kan komma överens. Jag förstår att du är orolig men det känns som att om du fortsätter på planerat spår så kommer den oron att skada betydligt mer än vad den räddar.

          Han kommer väl troligtvis alltid ha en flickvän och du kommer ju inte kunna OKa henne. Så det är bara att bita ihop.
          Och den här situationen har du ju satt dig i själv.

            Haha du förstår verkligen inte? Det är ju inte ”vilken flickvän som helst” det är flickvännen som han hade paus med när barnet kom till. Flickvännen i fråga har UTTRYCKLIGWN sagt att hon avskyr det ofödda barnet. Hade självklart varit en helt annan situation med en ny flickvän eller någon som inte fanns i bilden när barnet blev till

      Skulle du tänkt på innan, du kan inte stoppa det, han har lika rätt till barnet som du. Gör abort om du inte gillar läget och det inte är för sent. Är ju som bäddat för krångel, varför vill man gå igenom det?

        Alla vill inte genomgå en abort 🙂

          Då får man väl se till att man inte blir gravid?

            Ja, det kan man ju alltid bestämma. Hade både p stav å tog dagen efter piller, om du nu vill veta det haha

              Får man fråga varför du tog dagen efter piller om du har P-stav? Tar du då alltid dagen efter piller efter att du ligger? Inte så att du kan ana/beräkna ägglossningstid om du har P-stav. Luktar lögn.

                Haha jag ligger nästan aldrig med någon. P staven har jag för att slippa mens. Nojig I guess? Tar inte dagen efter piller i en fast relation men ja nästan alltid gjort det efter ons (som sker i princip aldrigJ.

            Är du dum? Tror du man alltid väljer när man blir gravid?

          Även när det antagligen skulle vara det allra bästa för (det ofödda) barnet?

            Men skärp dig, pappan till barnet är ju enligt ts en fin person som vill dela ansvaret med henne. Det är ingen fara för barnet så varför skriver du något så korkat?!

            Så jag ska göra abort för dom har en relation? När pappan är en väldigt bra och vettig person?

        Dessutom ”tänkt på innan”, 1) han å hans flickvän blev nyligen tillsammans, 2) han och jag var överens om annat när beslutet togs.
        Gud vad hård ton det är bland er? Jag vill verkligen att barnet och pappan ska få en fin relation men jag är orolig gällande hans flickvän. Inte ett dugg konstigt tycker jag

          Vad är det som säger att flickvännen är kvar för eviga tider och vatför hetsa upp sig redan nu? Barnen är inte ens fött och du smider ränker? Hoppas fadern är stabil.

            Han kanske träffar en tjej som är ”ännu värre” Du kan inte göra ett dugg åt det.

      Fattar dig men förstår även killes tjej som inte älskar situationen. Tycker det låter helt vansinnigt att försöka få hela vårdnaden pga henne, pappan har exakt lika mycket rätt till barnet som du har. Du förstör för honom och barnet genom att påbörja en vårdnadsprocess pga egentligen orimlig grund. Är han vettig (som du säger att han är?) så kommer han sätta barnet först och tjej sen och tjejen kommer anpassa sig efter det. Eftersom han är vettig så har han rimligtvis även valt en vettig tjej som antingen kommer behandla barnet väl eller lämna relationen, en vettig person beter sig inte illa mot ett barn trots rådande situation där man själv valt att stanna. Och beter hon sig illa och han är bra så kommer han göra slut.

    Jag har gått till psykolog en tid för att jobba på mig själv och mina anknytningsproblem. Jag vet inte vilken anknytningsform jag har annat än att jag dras till emotionellt otillgängliga män. Jag har nu gått vidare från den personen jag trodde jag skulle dela livet med och vill gärna jobba på mig själv för att kunna älska någon annan. Är det någon annan som jobbar eller jobbat på sig själv för att må bättre, hur gjorde ni? Jag har alltid skrivit dagbok och funderar på att skriva mer och ägna mig åt mina hobbys. Men hur kan jag jobba på att jag själv ska må bra?

      Fortsätt gå till psykolog – det är mellan besöken det riktiga arbetet sker, du landar i det som dras upp och förstår dig själv mer o mer. Jag skulle säga, läs böcker, tex Att älska en vuxen människa, dock en KBT psykolog(Billy något) som skrivit den men den är bra!

      Fortsätt med hobbies, våga må bra, börja meditera – ska space i vardagen/vecka för att vara med dig själv o lyssna inåt. Finns meditationer på utube o spotify, eller appen Headspace börja med korta 5-7 min.

        Tack så mycket ❤️

    Hej, är gravid i första trimestern och är såklart lite nojig. Har varit på ett tidigt ultraljud i vecka 6 där man konstaterade hjärtljud, yes! Trodde jag skulle få några tips och uppmuntran av att läsa trådar om detta på Familjeliv men tji fick jag.
    Varför är nästan alla inlägg skräckhistorier om hur allt kan gå fel? Ultraljud visar hjärtslag ena veckan men vid nästa kontroll ingen aktivitet, missfall utan att man känner till det på flera veckor osv.
    Är förstås medveten om att det är mycket som kan hända och gå fel under en graviditet men
    om man läser på olika forum är det väldigt negativt och nedslående.
    Därför efterfrågar jag lite härliga historier från er som var/är gravida eller känner någon gravid där allt gått bra:-)

      Jag tänker såhär, forum är fulla med människor som behöver skriva av sig just för att det gått fel. Världen är ju full av människor så många många graviditeter går ju uppenbarligen precis så som de ska 🙂

      Alla du känner som fött ett barn 🙂

      Bry dig inte om såna forum. Det är alltid dem med skräckhistorier och/eller skräckscenarier som vill höras där. Såklart att det inte finns några garantier men det är ju alla medvetna om. Själv har jag upplevt två fullgångna och okomplicerade graviditeter som följdes av två okomplicerade förlossningar. Är idag stolt och lycklig mamma till två pojkar på 4 och 1 år.
      Grattis till graviditeten och lycka till!

      Det är fullt av negativa historier för att de är de personerna som behöver bearbeta sina erfarenheter och delat med sig. Det kommer gå super bra med allra största sannolikhet. Njut av du är gravid och var glad. Du kommer inte bli mindre ledsen för att du är förberedd på det värsta. Det värsta som händer är att du varit glad i onödan. Njut, var glad och fira. Sånt ångrar man aldrig.

      Tänker att personer som det inte gått bra för kanske är mer benägna att dela sin upplevelse online? Internet är trots allt ett väldigt effektivt sätt att nå ut till andra i samma situation och finna stöd. ”Vecka 7+1, idag åt jag ett smörgåsrån och grät när min man klippte gräsmattan fel” tror jag inte folk är lika benägna att dela med sig av.

      Jag är också gravid och får upp jättemycket tragiska historier på instagram osv. Var med i en grupp på Facebook men gick ur jättesnabbt för var samma där och mådde skit av att läsa. Tror det beror på att man gör inlägg när man är orolig, varit med om något hemskt eller läskigt, eller om man har trauma och vill skriva av sig. Är allt bra så är man inte lika benägen att skriva det. Mitt störst tips är att bara försök undvika forum, konton, grupper där sånna inlägg kan dyka upp. Vid oro över något kontakta barnmorska eller annan vård, googla inte!

      De enda som delar med sig på forum är de där det gått fel. Viktigt att komma ihåg. Jag är gravid med första barnet och fick till mig i v 6 att min graviditet var en högriskgraviditet pga min ålder och lite andra oturliga komplikationer. Jag trodde varje dag att jag skulle få missfall pga vetskapen samt pga forum som familjeliv. Nu har jag 3 månader kvar och hörde hjärtljud så sent som i veckan hos mvc och alla UL har varit normala och fina. Försök att släppa oron. Du väntar barn, inte missfall <3

      Mitt tips är att inte läsa om sådant på olika forum. Den mänskliga hjärnan har en tendens att fokusera på det negativa så om du läser 15 inlägg där det gått bra för 13 personer och dåligt för 2 personer så är det de sistnämnda du minns och blir ängslig av. Men ja, låt bli att googla och läsa för mycket på nätet är mitt tips. Kolla runt dig hur många ungar som springer runt så kan du ju själv komma fram till att det föds levande bebisar rätt ofta. 😉
      Sedan säger inte någon annans öde något om ditt. Att Britta fått 10 missfall men 0 barn är lika besläktat med dig som att Johanna aldrig fått missfall och har 12 barn.

      Tusen tack för alla fina och kloka svar!

      Har haft både missfall och lyckade graviditeter (har flera barn) och varje gång vi sett hjärtslag i v.6 så har det gått bra 🙂 när vi fick våra missfall såg vi ej hjärtljud så tidigt. Håller tummarna för er!

      När jag var gravid så vaknade jag en dag i veckan 8-9 och var helt säker på att fostret dött. Hade varit på tidigt ul och sett hjärtslag i vecka 6 men nu kände jag att något var fel.

      Hade också gått igenom ett MA tidigare. Så jag var säker på att min intution måste stämma, så här starkt kan man inte känna att något är fel om det inte är det.

      Så jag ringde runt i panik till alla olika ultraljudsställen som fanns tills jag tillslut hittade en svindyr som hade tid samma dag. Och där fick jag se en liten sprattelbebis på skärmen🥰 På dom få veckorna från det första tidiga ul till detta hade fostret gått från en blobb till att man nu kunde se att det var en minimänniska!

      Det var otroligt! Här fick du en solskenshistoria och det kommer gå lika bra för dig!

    Din man får ta fler nätter än dig eftersom han hanterar sömnbrist bättre. Om han tar måndag till torsdag och du fredag-söndag. Sen tar ni sovmorgon varannan dag på helgen.

    Kan man dela instagram storys händelser från arkivet eller bara tidigare inlägg? Ville bara kolla om det är nån inställning

    Vad tror ni om den här aliengrejen?

      Ellen Ripley tog hand om dom sist, hon löser det även denna gång.

      Vilken aliengrej?

        Att USA i princip ”bekräftat” att aliens existerar.

          Det var verkligen en överdrift. Det finns ingenting som är bekräftat, det är folk som vittnat i kongressen om det men de är andrahandskällor, det finns inga bevis. Förstå mig rätt det skulle vara oerhört coolt om det stämmer och jag vill det men inget som kommit fram har flyttat på den nålen åt något håll.

      Projekt blue beam.
      Dollarn kommer att kollapsa.
      Krypto tar över.
      Nya världsordningen slutar vara en konspiration.

      Sätter på ytterligare en foliehatt+dräkt:
      USA kommer att drabbas av något som slår av deras telekommunikation samt internettillgång.
      Mat blir dyrare. Butiker ekar tomma.
      Dollarn kollapsar helt och räntorna stiger.
      SP500 störtdyker pga blankning.
      Guld, andra ädelmetaller, majs och vete går spikrakt uppåt.
      Bostadsmarknaden kraschar helt.
      Välden kommer att vara väldigt annorlunda de närmsta åren. Vi återhämtat oss till 2030 men vi kommer att se tillbaka till pre-covid som en helt annan era.
      Runt 2040 får vi en ny världsledare som 99% av världen kommer att dyrka. En ledare som ger, hjälper, healar, göder, vattnar och förvandlar världen till en bätte plats. Han kommer att styra från Jerusalem. Han kommer att erkänna att han är Jesus, der sanna Guden, och de kristna kommer att jubla. Många judar och muslimer kommer att acceptera kristendomen. Sen kommer denna ledare att legalisera incest. Då inser de troende att han är motsatsen till Jesus….Lite för sent för de flesta.
      God natt.

      Skratta åt mig men lova er själva att inte följa den första som påstår sig vara Jesus. Hur många mirakel han än utför. Jesus kommer efter denna vålnad. Den sanna Jesus.

      Vore väl orimligt att tro att vi skulle vara det enda livet i hela universum kan jag tycka

    Jag är gravid i v 25 (första barnet) och är lite orolig för min hälsa. För några veckor sedan hade jag febertoppar i ca 1.5 Vecka, mådde skit och kunde bli jättesvag, frossa, värk I kroppen osv trots Alvedon plus att jag hostade. Idag har det börjat igen, precis samma som förra gången. Det känns onormalt att bli sjuk så snabbt inpå igen…? Eller har man nedsatt immunförsvar när man är gravid? Det jag vet genom mina besök på mvc är att jag ligger inom referens avseende järn men att mitt blodvärde är lågt (96). Äter levaxin för sköldkörteln och är inom referens där med. Någon gravidkunnig/hälsokunnig här som kan ge råd eller tips? Man vet liksom inte hur orolig man ska bli när det är första graviditeten…

      Låter inte normalt. Kontakta VC så kan de ta fler prov och crp.

      Ring 1177 ❤️

      Bara för att du ligger inom referensvärdet ang sköldkörteln så är det väldigt generellt.
      Jag behöver ligga på ett specifikt värde, och du troligtvis på ett annat.
      Gå till vc, berätta hur du mår och be att dom tar ett test.

      Gå till din vårdcentral, ta med ett urinprov med morgonurin. Ja man får sämre immunförsvar när man är gravid, urinvägsinfektion är antagligen den vanligaste orsaken till det du beskriver men kan vara tex virus eller andra immunreaktioner. Mvh läkare

        Hosta av uvi? /En som inte alls tror du är läkare

          Man kan ha två saker samtidigt och UVI är absolut viktigt att utesluta vid alla fall av feber hos gravida. Hehe så tur att mitt råd är så okontroversiellt att du får tro min yrkesbakgrund eller ej!

      Sök vård privat för sköldkörteln, typ Medicheck. Du kanske behöver t3 utöver levaxin. Eller så behöver du öka dosen nu när du är gravid (vi som medicinerar behöver andra värden än friska). Vc är ofta värdelösa på sköldkörteln.

    Hur oroliga är ni för islamistiska terrorattentat? Vågar ni låta era tonåringar hålla till själva på köpcentra, nöjesparker, konserter etc.?
    Finns det platser/situationer ni undviker nu?

      Jag går inte runt och oroar mig, lever på som vanligt.

      Jag oroar mig inte men undviker sånt oavsett. Är på legoland i Danmark för ovanlighetens skull så hoppas inte danskarna börjar. Men stora folksamlingar är inte min grej.

      Skulle tonåringarna bli mindre drabbade om de inte var ensamma, menar du? Inte lika döda om du var med?

      Bor inte i Sverige längre, så inte särskilt rädd. Tycker det är helt sjukt att uppmuntra ~*unga muslimer*~ att ”straffa” Sverige och svenskar. Kan väl inte betyda annat än att bomba? Terrorhot for sure.
      Skulle de muslimska ledarna vara smarta skulle de be alla att hålla sig lugna, nu får ju alla koranbrännare vatten på sin kvarn och bevisar återigen att ”fredens religion” (islam betyder underkastelse) är en extremistisk, våldsbejakande ideologi där det enda rätta sättet är att tvinga alla till lydnad eller död.
      Obehagligt.

        Precis! Kan inte de där vidriga ledarna göra oss förvånade och mana till lugn och fred istället för att hetsa islamister till våld.

        De står och fördömer brännandet av en bok, men att uppmana att mörda oskyldiga det går an.

        Ja vilken makt dessa länder har. Vore dom så bra skulle dom inte tänka tanken på hämnd. Jävligt rasistiskt att dom riktar sitt hat mot alla svenskar. Så dumt. Dom gör bort sig själva. Sprid kärlek i stället.

          Precis, de skulle visa att de står över dumheter som att elda religiösa böcker för att hetsa folk. De bevisar ju bara hur lättkränkta de är.

          Dessutom är det en Irakier och en dansk som eldat. Inga svenskar.

          Skrämmande se alla kommentarer på olika tidningssidor, även på de jag hittat på engelska. Islamister sprider att det är svenska staten som eldar och sen springer massa idiotier deras ärenden och hittar på mer skit om Sverige. Många personer har noll känsla för källkritik.

            *idioter

      Typ inte alls. Händer det så händer det, inget man kan förutse så att gå att vara rädd hjälper inte.

      Svenska folket har ju i decennier röstat för denna utveckling och varnade man för detta så blev man kallad rasist och även värre saker.

      Tyvärr kommer det nog bli mycket sämre innan det kan tas till dom åtgärder för att vända utvecklingen.

      Kan inte påstå att jag lever annorlunda. Men finner definitivt det hela obehagligt och känner oro. Jag tycker inte att vi ska tumma på yttrandefriheten, men ifrågasätter starkt om koranbränningen inte bör klassas som hets mot folkgrupp och förbjudas. Människor tar uppenbarligen illa vid sig och i längden är jag rädd att Sverige får igen för det. Är medveten om att åsikten gränsar mot politisk ståndpunkt så vill poängtera att man absolut inte behöver hålla med mig.

        Problemet är att islamister Aldrig.blir.nöjda!
        Om de med våld får igenom förbud mot koranbränning, så kommer nästa steg, och nästa och nästa och plopp, så sitter svenskarna där med sharialagar utan att fatta hur det gick till.

        Är så dålig på att skriva ut i text men killa in David Wood, han är expert på koranen och muslimer, och där går det väl att se reaktionen från islamister i kommentarsfältet.

          David Wood är ett skämt. Han har noll koll på något, tolkar texter på sitt eget sätt. Noll kunskap den snubben.

          Kolla på debatten med Mohammed Hijab så märker du hur lite kunskap han har om sin egna religion så ska just denna människa lära en om någon annans religion.

    Jag har ett problem med min mamma. Jag är vuxen, 41 år. Jag har två barn, man och ett bonusbarn. Min mamma är 70 år och pensionär. I hela mitt liv så har hon varit en riktig hönsmamma, överbeskyddande och curlande. Numera så har jag börjat reflektera över att hon beter sig ganska så kontrollerande gentemot mig. Hon lägger sig i väldigt mycket i barnbarnens liv, på den nivån att jag måste säga ifrån och sätta gränser för att hon går för långt. Hon är jättesnäll och vill väl men det känns som om hon vill ha kontroll över alla relationer. Social kontroll typ? Hon vill tex att hennes vuxna barn och hennes barnbarn ska umgås mer. Så hon uppmanar mig och min syster att umgås mer och ser ofta till att barnbarnen ses utan oss vuxna. Om hon tex är barnvakt till mina barn så får jag ofta höra i efterhand att hon åkt hem till min syster för att barnbarnen ska få umgås. Hon lägger sig även i min bonusfamilj väldigt mycket och vill ha en nära kontakt med mitt bonusbarn, vilket är snällt av henne men det känns som om hon bara klampar över alla gränser. Mina gränser, alltså. Om jag säger ifrån så blir hon jättekränkt. Hon ses ibland med min sambo och mina barn ensam utan att berätta för mig. Osv osv. Det här kanske låter jättekonstigt men jag känner det ofta som om hon tar över i mitt liv. Trots att jag är vuxen. Och även om hon är snäll så är det väldigt jobbigt! Är det någon som förstår eller känner igen sig? Vad gör man? Jag känner mig som ett barn som inte har mandat att styra över mitt liv, typ. Och som om jag är överkänslig eller knäpp eller något som reagerar, när hon ju bara vill vara snäll.

      Du överdriver. Var glad att hon vill dig väl.

        Nej, TS överdriver inte. Bara för att någon vill en väl så ska man inte acceptera att någon går över ens gränser. Jag har dessvärre inga råd mer än att gå och prata med någon som i sin tur kan hjälpa dig. Jag har jobbat lite med Non violent communication under terapi o det var ett bra sätt att kommunicera mina gränser på!

          🙄 Typiskt svenskar – gör allt för att förskjuta sin familj.

            Spelar ingen roll att det är familjemedlemmar som beter sig gränslöst och behandlar någon i familjen respektlöst. Det är inte ett frikort att bete sig illa mot någon i familjen. Mamman verkar inte respektera dottern och hennes gränser. Då får man markera genom att säga ifrån.

              Väldigt respektlöst att låta barnbarnen umgås med sina kusiner…

              ❄️❄️❄️

            Och där kom den igen, typiskt svenskar, hahahahaha. Du är inte så smart du.

            Typiskt utlänningar att bara låta sina föräldrar köra över en hela tiden

        Hur fan vet du att TS överdriver. Finns hur många föräldrar som helst som manipulerar, förminskar,är narcissister etc. Mormorn ska inte lägga sig i allt utan låta barnen och barnbarnen sköta sina relationer. Inte ett dugg friskt att ha en mamma som håller på så. En gränslös mamma som inte respekterar sin dotter, hennes gränser och intrigitet. Sluta förminska!

          😂

          Nu är det ju du som överdriver å det grövsta! Det är både friskt och sunt att värna om bra relationer i familjen, och relationer skapas genom att man träffas och umgås.

          Jag kan förstå att ts reagerar, det är jobbigt att inte ha kontroll. Jag tror det är viktigt att du själv reder ut varför du reagerar så starkt. Exempelvis om hon tar med sig dina barn till din syster för att umgås, exakt vad i det är det som stör dig. Är det att det inte är du som bestämmer (har kontroll) eller är det för att du inte vill att de ska umgås? Är det för att dina barn är trötta och behöver landa (det går i så fall att kommunicera innan du lämnar barnen)? Eller något helt annat.

          Du skriver trots allt flera gånger att hon är snäll.

            Tror det är att varje enskild grej inte är så stor utan det blir helt enkelt för mycket. Såklart det är bäst om man kan lösa det via kommunikation men ts reagerar inte starkt, hon reagerar rimligt på att hennes gränser inte respekteras. Sen jag förstår att ts mamma förmodligen agerar som hon gör med gott uppsåt, men när ens snällhet kväver och kontrollerar en annan person så är det inte snällt längre.

            Det stämmer att det jag själv reagerar över är att JAG inte har kontroll. Det handlar inte om att jag inte vill att kusinerna ska träffas. Jag kanske är precis som min mamma, haha. Men jag tycker att det är jobbigt att min mamma gör såna här saker som i smyg, utan att berätta för mig? Och precis som du skriver så behöver mina barn tex lugn och ro efter en hektisk vecka på förskola, så får jag höra att dom har varit hit och dit med alla kusiner..bara ätit en varmkorv på språng typ och varit igång hela dagen och kvällen. Så kommer dom hem och är dödströtta. Det handlar även om att min mamma är väldigt dominant som person och styr och ställer väldigt mycket, under täckmanteln att hon hjälper till. Hon har hela mitt liv talat om för mig vad jag ska göra, hur jag ska leva och hon har ett sätt att visa sitt missnöje på om det inte blir som hon vill. Hon vill även hjälpa mig hela tiden med saker som är helt normala vuxengrejer. Det är omöjligt att säga åt henne eftersom hon liksom bara är snäll och vill väl? Men jag har börjat att säga ifrån på skarpen vilket resulterat i att hon numera pratar om mig som besvärlig och säger till andra att jag typ ”har det svårt med mig själv”. Som sagt, hon har ett manipulativt sätt att få sin vilja igenom. Det är även så att hon gärna tar över helt i sociala situationer så att det bara är hon som pratar, hon uttalar sig även om mig som om jag inte sitter i rummet. Nämner min hälsa tex, eller min jobbsituation, som om jag inte kan tala för mig själv. Ja, det är lite svårt att förklara. När jag var liten hade hon full kontroll över mig, läste mina dagböcker tex och ville veta allt. Hon är som sagt jättesnäll och en fin person men hon har ett enormt kontrollbehov och jag tycker synd om henne för det. Och det ställer till det i vår relation numera. Ju äldre jag blir ju svårare blir det?

              Det du skrev nu var mer klargörande och jag (som frågade, 22.20) förstår definitivt att du reagerar!

              Nu kommer det här lite sent men jag tror att det är viktigt att kunna sätta ord på det här för att kunna prata med henne. Det är lätt att det antingen blir snäsigt (förståeligt om man är irriterad), eller bara ett virrvarr av ord som inte blir tydliga för mottagaren och du uppfattas bara som obstinat. Ex, att hon vill att barnen har en bra relation är bra och fint, men med dina övriga förtydliganden blev det inte lika fint längre.

              Personligen skulle jag faktiskt ta hjälp av en psykolog. Ni skulle egentligen kanske behöva gå till en tillsammans, men man kan också ensidigt gå i ”parterapi” just för kommunikationsdelen. Vad, och framför allt hur, ska du förklara för din mamma att du är vuxen och behöver sköta ditt eget liv. Det kan också vara skönt att prata med en utomstående som är proffs. Men det kostar såklart pengar och tid. Det är ju dock ett ganska specifikt problem så det kan räcka med ett par gånger.

                Tack så jättemycket för svar! Mycket bra input.

        Vissa vill ha kontroll,bestämma över allt och alla.

      Om det nu är så du känner så måste du ju sätta dig ner och prata med din mamma och sätta tydliga gränser och hålla dig till dom.
      Om hon inte respekterar det så måste det få konsekvenser annars kommer det bara att fortsätta.

      Har också en totalt gränslös mamma. Det är svårt att beskriva i ord men är extremt påfrestande. Sätt gränser och stå på dej.

      Hon bryr sig nog bara väldigt mycket, du gör helt rätt i att sätta gränser så fortsätt med det. Är väl jättefint att hon vill att barnen blir nära med sina kusiner, även om det är lite märkligt att hon inte kommunicerat kring det. Men hon låter inte orimlig direkt så skulle inte tvivla på hennes motiv. Öva på din egen kommunikation så kommer det säkert lösa sig.

        Tack för era svar, det är som sagt svårt för mig att sätta ord på detta så det var därför jag testade att skriva om det här i ÖS. Det är skönt att veta att flera har en liknande sits. Jag kan prata lite om detta med min syster och skoja om det men min syster har en helt annan relation till min mamma och är mycket bättre på att sätta gränser. Hon är storasyster och jag lillasyster. Jag har varit Lillan i familjen liksom och ofta sprungit till min mamma för hjälp även i vuxen ålder. Men jag har verkligen försökt att sluta med det helt dom senaste åren. Eftersom jag märker att jag själv inte mår bra av det. Och nu känns det som om min mamma pratar om mig och att jag typ fått dåligt rykte i familjen för att jag säger ifrån mer? Att jag är besvärlig och konstig? Och jag tror att min mamma och min sambo pratar om mig och liksom suckar åt mig eller nåt? Men jag kan ju inte vara den där Lillan för evigt.

      Tror det kan vara bra att bena upp exakt var problemet ligger innan du pratar med henne. Stör det dig om hon tar med dina barn till din syster? Tycker du att hon borde kolla med dig innan hon träffar din sambo och barn?

      Problemet låter väl lite som att hon har en agenda med det här beteendet men att hon inte kommunicerat det till dig vilket gör att det känns som att hon försöker styra saker. Om hon fick ur sig mer tydligt hur hon tänker kan ni ju prata om det och hon skulle säkert bli mindre orolig.

      Vad gäller relationen med ditt bonusbarn tex kanske hon bara är rädd att hen ska känna sig utanför och därför ger lite extra i den relationen.

      Men försök som sagt bena ut det, ta inte upp sådana saker som inte stör/skadar någon, det kan nog vara rätt knäckande att få höra allt du skrivit här tex på en gång, men fokusera på det viktigaste.

      Herregud säger jag bara…Herre Gud.

      Hon kanske känner att hon börjar bli gammal och vill påminna, om vikten av att hålla ihop familjen och umgås. Trevlig tanke, men det får hon lämna över till dig och din familj, att bestämma, hur och var/vilket sätt det ska ske på.
      Jag skulle bara ha sagt, jag förstår att du menar väl, men vi som familj, gör våra val, om hur var och när.
      Tror det kan vara en orostanke hos henne, hon bara inte berättar det för dig.

      Känner igen min mamma i det där, numera blir jag otroligt triggad även om hon bara överskrider min gräns med myrsteg.

      Men vill tipsa om Medberoendepodden av Ida Hagström – avsnittet ”Vad är medberoende”. Har alltså inget med narkotika- eller alkoholberoende att göra utan t ex hur det påverkar ens personlighet att växa upp med någon som har ett stort kontrollbehov. Det kan nog bli en ögonöppnare.

        Intressant, tack! Jag har hört om medberoende när någon är alkoholist eller så men inte hört att man kan få såna problem när man växer upp med nån med stort kontrollbehov.

        Får jag fråga hur du har gått tillväga för att sätta gränser och samtidigt behålla relationen?

    Kan man på något sätt vänja sig vid ljud och inte vakna av det? 😅

    Mina grannar under mig smäller igen ytterdörren alltid, vilken tid på dygnet det än är. Förra veckan vaknade jag varje natt någon gång, eller precis när man somnat till. Varför smäller man igen dörren klockan 3 på natten? Eller överhuvudtaget.. för någon vecka sen smällde dom i dörren 10-15 gånger på 15-20 minuter, klockan 05 🙃

    Jag sover med fönstret öppet ofta och vaknar inte av bilar som kör förbi, vaknar inte om någon skickar sms eller liknande, så vaknar inte för minsta lilla liksom. Har alltid en serie på i bakgrunden för jag inte kan somna så det är helt tyst.

    Jag har svårt att somna så tar lång tid att somna om igen när jag blivit väckt, vilket är jobbigt.

    Var skönt att få gnälla av sig lite också😂 Hoppas jag får sova ostört i natt, trött som ett as just nu.

      Sätt upp en lapp om att smälls det i en enda jävla dörr till så smäller du deras brevlåda. Det vore lagom.

        😂😂

      Prata med dem! De är säkert inte medvetna om hur mycket det låter. Finns även tärningslister. Som kan dämpa ljudet.

        Tror inte dom bryr sig. Pratat med dom när dom haft högljudda fester och dom sänker en stund och dämpar sig men fortsätter sen igen.
        Skulle jag ta upp att dom smäller i dörren är jag rädd att dom börjar smälla mer bara för att 😅

      Använd öronproppar.

        Hjälper inte tyvärr.
        Dom smäller så hårt så blommor i fönstret, fönsterlampa osv skakar. Inbillar mig säkert men känns som man till och med känner det i möblerna, men som sagt, det är nog bara inbillning 😂

          Men har du provat med öronproppar? Ordentliga.
          Har nämligen samma problem och öronproppar är det enda som hjälper iaf lite, typ om du faktiskt är i djupsömn kanske du inte vaknar om du också har öronproppar.

            Vad räknas som ordentliga öronproppar?
            Jag har sovit med det vissa nätter, tex när dom har vänner där och är rätt högljudda, om jag inte sovit bra på några nätter och sådär. Vaknar ändå om dom smäller i dörren och lyckas inte somna fören dom dämpat sig.

            Jag trivs inte att sova med det. Rädd jag inte ska vakna om det händer min katt något, att man inte hör brandlarmet, larmet på mobilen så jag kommer upp, om någon ringer osv. Blir lite nojig och känner mig inte trygg med att ha det 😅

              Nej jag fattar. Jag använder silikon eller helst dessa i vax https://www.apotea.se/swedsafe-klassisk-oronpropp-av-vax-6-par?gclid=CjwKCAjw8ZKmBhArEiwAspcJ7uM7NYoC5Ofx5HEyC_m87tvRNUsqSeIDzYuF97N8QV6hj2S8C5q30hoCoBcQAvD_BwE.
              Jag började med det pga sömnsvårigheter efter att jag fått barn och vaknade konstant. Men vaknar liksom av att mitt barn hostar i samma rum eller av väckarklockan. Men kan sova igenom ljud lite längre bort typ katten som jamar/leker i köket, fiskmåsarna utanför eller grannar som slår i dörrar. Bor vägg i vägg med ett vandrarhem så det är just mlt spring in och ut nattetid men inga fester eller sånt.

                Dom rosa jävlarna är omöjliga att sova utan🙌🏼

          Har samma problem, min lgh skakar när grannen slänger igen dörren. Har aldrig slängt igen en dörr liksom

      Vaknar aldrig av min mans väckarklocka. Dock varje gång i cirka en vecka efter att han bytt signal, sedan vaknar jag inte mer. Så tror absolut man kan vänja sig.

        Då finns det kanske hopp.

        Tycker det är konstigt att vakna av en hög smäll om man sover djupt, om jag somnar 23 så borde jag ju sova djupt vid 03 typ, så förstår inte varför jag vaknar.

          Det är väl å andra sidan en ganska naturlig reaktion på en hög smäll 🙂

            Tänker att det borde vara värre om det var ett ljud som höll på länge liksom. Men bara en gång borde jag sova igenom😅
            Fast sitter jag och kollar på tv och dom smäller i dörren hoppar jag ibland till. Jag är lättskrämd haha

          Alltså njae. Man har ju flera sömncykler under en natt. Dvs man har ytligare sömm vid flera tillfällen.
          Jag somnar mellan 22:30-23 och vaknar varje natt mellan 3-4 (av mig själv alltså). Upp och piss och dricka vatten.
          Så kan absolut va så att du är i ytligare sömn då.

            Jag tänkte att man borde sova tungt då 😂
            Då är det förstås inte så konstigt om sömnen är ytlig flera tillfällen på natten.

            I perioder väcker min katt mig runt 03:45-04:45, det uppskattas verkligen 🙃 tur för henne att hon är så söt 😂

      Fast det där ska du inte behöva vänja dig med. Otroligt respektlöst beteende. Har du pratat med dom? Alternativt sätt upp en lapp på entrédörren/ anslagstavla vid porten. Du kan ju skriva att det är flera som störs av allt smällande så kanske dom tar det på större allvar 🤪

      Detta låter otroligt störande och är inte nåt som du ska behöva stå ut med.Om inte grannarna bryr sig när du påtalar dörrsmällandet nattetid,så kontakta hyresvärden (om det är en hyreslgh),så får denne tala med grannarna,så de inser på allvar att de är störande och slutar m smällandet.

    Budapest tips sökes. Vi är i 40 års åldern, alltså inga discon utan mer barer och restauranger.

      Du får nog mer tips om du bjuder till mer i din kommentar 🙂 Varför bara få saker serverat?

        Men vilken dum kommentar, vad tyckte du hon ska ha skrivit mer?

      Bada på Gellert. Ta en langos i saluhallen 🙂

      Saluhallen och restaurang Déryné som ligger på Buda-sidan. Fantastisk mat, goda drinkar och supermysig lokal. Sen ska ni självklart strosa runt och kika på allt fint! Det finns så otroligt mycket vackra byggnader i Budapest.

    Någon som vet om man fortfarande kan köpa tretinoin receptfritt på apotek i Spanien/Frankrike/tillgängliga ställen i Europa?
    Alltså på plats, inte via nätet.

      Om det är så att det finns receptfritt utomlands, så får du inte ta in det i Sverige, då det är receptbelagt här. Bara för info.

      Nä bara utanför eu. Turkiet är ett tips om du nu vill resa dit. Jag beställer från wish.

      Tack för svaren! Har inga planer på att bli smugglare eller åka till Turkiet, så får nog vara utan då.
      Tack!

      Det GÅR att få tag på i Spanien (Barcelona), men har även fått nej ibland. Fick dock hjälp av min släkting som bor där.

      Jag köpte nu i maj månad i Malaga på vanligt apotek 🙂

    Gjorde slut med killen jag träffade. Vi pratade varje dag, hela tiden, delade Spotify osv osv. Sen vi gjorde slut har vi inte pratat.
    Visste det skulle hända, men trodde inte jag skulle bli såhär påverkad som jag faktiskt blivit.
    Gråter konstant, är nästintill apatisk/deprimerad. Förösker göra roliga grejer och träffa vänner, men allt känns så tomt.

    Att gå in på mobilen och inte se hans namn där. Att inte hör av mig till honom som tidigare.

    Lite naivt, men vår relation var bra men avslutet dåligt, så hörde av mig någon vecka efter vårat uppbrott när man jag var utomlands och sa att vi kanske borde ses på en promenad när jag kommer hem (för att få bättre avslut, var inte ens säker på att jag ville avsluta det egentligen).
    Han sa ”Tror tyvärr inte det är en bra idé”.

    Jag respekterade det.
    Men jag trodde någonstans att han skulle kämpa mer för mig. Höra av sig eller komma med blommor. Som han alltid annars gjort.
    Han är en sån som inte ger upp om han gillar någon.
    Såg också, via en vän, att han är inne på tinder. Jag skulle inte ens kunna kolla på en annan kille nu.

    Så nu idag har jag bara gråtit, och vet ej hur jag ska komma över det, och det vi hade. Känns som jag förlorat min bästa vän och partner på samma gång, och känns som han inte alls bryr sig (vet inte om det är så eller inte). Och gör så ont att veta att han inte kämpar för mig. Min självkänsla, självförtroende och livsglädje är helt i botten.

    Allt suger:/

      Plus jag har blivit så negativ, brukade se ljust på mig själv och livet, men ser av någon anledning allt så mörkt typ? Skulle starta företag men tror ej jag klarar det, försöker tänka på framtiden men vet ej om jag kommer palla.

      Har aldrig blivit såhär påverkad av hjärtesorg någonsin tidigare

        Det suger så hårt. Känner med dig. Vissa uppbrott är jobbigare än andra, av olika anledningar. Mådde inte särskilt dåligt av att gå ur mitt tvååriga förhållande, var som vanligt efter ett par dagar. Men killen som jag hade en semesterflört med under en långhelg tog sex månader att sluta böla över haha. Det går dock över, och du kommer känna livsglädje igen. För hjärtesorg är det tid tid tid, det ger sig 🥰

      Men gör någon slut med en så måste man ju få gå vidare. Varför skulle han komma med blommor när du sagt att du inte vill vara med honom mer?

        Ja förstår verkligen inte. Känns lite som att du testade honom och ville att han skulle bevisa sin kärlek?
        Varför gjorde du slut om er relation var bra?
        Med det sagt, det tar olika tid och olika sätt för olika personer att komma över ngn.
        Du kommer att komma över honom!

        För han gjorde en grej som inte är ok och sårade mig extremt. Hade det varit omvänt, och jag gjort samma grej, så hade han dumpat mig.
        Så var indirekt ett självklart val.

        Men hade han kämpat för mig (som vi annars gjort mot varandra) så hade jag övervägt att ta tillbaka honom.

        Jag trodde nånstans atg han skulle kämpa mer. Eller i alla fall höra av sig och be om ursäkt. Men han har inte gjort något av det? Var rätt av mig att avsluta pga det han gjorde. men gör så så ont att han bara låter mig gå.

        Innan har vi haft bra kommunikation, så trodde ej det skulle avslutas såhär hårt. Trots att det var jag som avslutade.

        Hade det varit tvärtom, och jag gjorde den grejen, hade jag hört av mig och i alla fall sagt förlåt. Eller vadsomhelst.
        Nu känns det som jag inte betyder någonting för honom? Även fast han sagt tvärtom.

        Trots att det var jag som avslutade så gör det så ont

          Vill man lösa grejer och bygga upp relationen så får man ju prata om det som en vuxen människa och inte göra slut och tro att han ska stå utanför dörren nästa dag och böna och be om att du ska ta tillbaka honom med blommor. Du valde att lämna honom.

            Jag gjorde det. Tro mig. Är det någon av oss som skötte det vuxet så är det jag.
            Jag var den som såg honom på stan och sa att vi borde prata, inte han. Jag sa inget illa till honom, utan sa att jag tyckte allt var tråkigt, det sista snacket vi hade.

            Det som var var att han skrev med tjejer på tinder, och velat träffa någon av dem.
            Jag hade kunnat skrika på honom, försöka hämnas eller vadsomhelst. Jag har inte gjort något sånt. Bara lämnat. När jag konfronterade för 2 veckor sedan så var hans svar ”jag vill inte ta det nu, vi ses och pratar om det i veckan istället”. Hur kunde han ens säga så? Då sa jag ”Ver du vad, jag vet inte om jag vill träffa dig längre efter dethär”.

            Det sista snacket förra veckan så var jag lugn, tillmötesgående och respekterade mig själv. Och sa att jag inte trodde vi skulle sluta såhär.
            Inte han heller.
            Han verkade känslosam och bad mig sen om en kram och berättade hur mycket han tyckte om mig. Sen sa vi hejdå.

            Därefter har han inte hört av sig. Och inte bett om ursäkt för det han gjorde. Vi har träffat varandras familjer och dejtat/han har i princip bott hos mig, i 8 månader.

            Och det slängde han bort. Utan att ens säga förlåt. Och trots att jag lämnade så är jag den som känner mig lämnad och helt övergiven.

            Obv så måste han ha haft tankar på att lämna iom tinder. Men har har gjort det så hårt och fult mot mig, som alltid har visat att jag är lojal och bara vill vara med honom.

            En del av mig sörjer det vi hade. En del av mig är så arg och förstår inte hur han kunnat gjort såhär mot mig liksom

              Men om han inte kämpar för dig nu, och han dessutom varit i kontakt med andra tjejer på Tinder medan ni träffats, är det väl tydligt att han inte ser dig som sin framtida flickvän/fru? Förstår att det gör ont, men jag lovar det är mycket värre om ni skulle börja ses igen och du alltid ska behöva känna att han inte är 100% into you. Du kommer klara av att gå vidare, ge det bara tid! ❤️

                Jag vet, det har varit lite svalt mellan oss senaste månaden. Och tror definitivt ahh han innan såg mig som sin tjej och ev framtida partner. Men inte längre.
                Skulle troligtvis inte kunna ta tillbaka honom, inte just nu, men hade han visat att han ville vara med mig (som han alltid tidigare gjort) så hade det känts så mycket bättre. Och som vår relation och det vi hade var värt mycket mer än hur det slutade.

                Vet att det är över, och var jag som lämnade (på grund av att han indirekt lämnade). Det som gör ondast är att jag förlorat typ mina bästavän och ”en del av mig själv” typ? Vi pratade hela hela tiden. Det känns helt tomt utan honom. Bara en grej att vi inte delar Spotify längre gör ont?

                Så det känns som jag förlorade en viktig person i mitt liv, det är det som gör ont.
                Men tack, det kommer gå över så småningom, hoppas jag❤️

          Var i stället glad för han att respkterar ditt beslut att göra slut och går vidare som en normal människa. Du tog ett beslut att göra slut och då får ju även du gå vidare. Sluta och stalka ditt ex och lämna han ifred. Han kanske är glad att han blev av med dig

            Vad elak kommentar? Tror du inte Anna mår dåligt som det är?

              Ellerhur, tack! Kommentaren ovan var lite väl hård🥴 Om du på 22:10 läser mina senaste kommentarer så ser du varför jag agerat som jag gjorde. Och varför det har så hårt att han inte ”kämpar mer” eller hör av sig om ber om ursäkt

                Du värd en kille som satsar på dig! Det du känner nu är separationsångest – det får man både till saker som varit bra och till saker som varit dåliga för en.

                Du gjorde rätt som gjorde slut.

                Hur ont det än gör nu så kommer du komma över honom. Hur lång tid det tar går inte att säga. Tillåt dig att vara ledsen, men fastna inte i tankar om honom.

                Eftersom du berättat att han tidigare kommit med blommor och liknande får jag känslan att han gjort dig besviken tidigare. Det ska inte vara så… En kille som investerar i förhållandet ska få dig att känna dig som a million bucks! Det ska inte vara en känslomässig berg-och-dalbana…

                Lita på din magkänsla. Han var inte rätt för dig.

                  Tack❤️ Men nej tro mig, han har aldrig gjort mig besviken tidigare. Han är bara så som person. Minns en gång (var inte ens länge sen, så sjukt) för några veckor sedan. Så skulle han ut med några kompisar på någon uteservering efter jobbet, jag sa att han skulle kunna komma förbi och säga hej innan om han hade tid. Han hade ej tid dock och drog ut
                  Efter ett par timmar så dök han upp hos mig och för att säga hej, innan han åkte tillbaka till uteserveringen.
                  Han sa ”Jag hade inte tid att säga hej till dig förrut, så kommer förbi lite snabbt nu istället”.

                  Så han åkte från uteserveringen, för att säga hej för han visste jag ville det, för att sen åka tillbaka till uteserveringen igen.
                  Bara ett exempel. Han var sån.

                  Därför det gör extra ont att han inte kämpar mer nu, och gör så ont att det vi hade är över

          Man gör väl inte slut med tanken att man kan överväga att ta tillbaka?

            Nja. Alltså vet knappt om jag övervägde, där och då gjorde jag det inte. Men var utomlands och insåg då att jag tyckte vi var värda ahh kämpa mer för. Det har varit lite svalt mellan oss sista tiden (mer vänskapligt än romans) och hoppades att vi skulle kunna hitta tillbaka.

            Så både och. Men efter der hade gjorde så visste jag att om jag ev skulle överväga det så måste han bevisa för mig att han vill ha mig. Vilket han inte gjorde. Han respekterade helt enkelt att jag valde att lämna bara. Låter kanske konstigt, men gör ont att det var så enkelt för honom att lämna, efter allt vi varit för varandra

              Jag tror det är en helt normal reaktion när man är tillsammans med en ”strulig” person som tar av både ens energi och ens självkänsla att man efter ett beslut tvivlar på sig själv.

              Du har inte gjort något fel. Det är inte fel på dig. Det är så vi fungerar.

              Men, bryt det destruktiva mönstret. Lita på dig själv. Han är inte någon man kan lita på, och när man är i en relation med en sådan person är det oundvikligt – förhållandet kommer ta slut. Oftast är det en själv som satsat känslor och tid medan den andre sett till att den kan lämna relationen när som helst.

              Ta hand om dig och börja se dig omkring efter en kille som är genuin!

                Tack❤️ Der var verkligen inte struligt först (alltså första halvåret). Sedan började det svalna liite mellan oss. Men var ingen destruktiv relation så.
                Tror han kanske ville vara singel, eller inte orkade prioritera en relation, medans det var precis det jag ville.

                Men han borde tänkt på det innan det gick så långt som det gjorde. Eller åtminstone avslutat det med mig först. Vet att vi pratade om det, och ingen av oss tyckte det var ok att träffa andra så länge vi träffades.

                Men som sagt, han var oärlig med det. Hur länge vet jag inte.

                Kommer dröja länge innan jag ens vill eller kan träffa någon igen. Igår frågade några när jag var ute om jag träffade nån, jag tvekade innan jag sa nej, för jag är så van att säga att jag är hans.
                I mitt huvud eller känslomässigt i alla fall, är jag inte helt singel sjukt nog, fast jag är det.

                Det kommer ta tid men det löser sig, tack❤️

      Du valde att avsluta relationen och trodde då att han skulle kämpa för dig och komma med blommor..?
      Det låter som om du tagit honom för givet. Om du nu verkligen vill ha den här killen så kanske det är du som ska kämpa lite för honom.

        Det är tvärtom. Han har tagit mig förgivet. Har funnits där för honom så mycket.
        Jag gjorde en liten grej (verkligen ingen stor grej), men som han tog illa upp över. Sökte upp honom och bad om ursäkt och började nästan gråta för jag ej ville såra honom. Vi löste det och allt var bra.
        Har alltid visat lojalitet och respekt mot honom.

        Det hade gjorde är 100ggr värre, och det vet han om. Men har inte ens sagt förlåt över det, trots att det sårade mig så mycket. Det är det som gör ont

          Du låter lite som en drama Queen. Men han kanske helt enkelt håller med om ditt beslut om att det är bäst att ni går skilda vägar. Om du ville lösa det och gå vidare i er relation borde du inte dumpat honom, utan kommunicerat.

            Jag är långt ifrån dramaqueen, tro mig. Jag är verkligen inte det.
            Jag kan ta mycket, och vill alltid lösa allt vuxet.
            När vi haft tidigare konflikter (inga allvarliga), så har jag alltid försäkrat att vi tar sånt direkt, och på telefon eller ansikte mot ansikte så det inte blir missförstånd. Exempelvis.

            Jag har aldrig varit den som tagit förhastade beslut gällande vår relation eller annat. När det visade sig att han skrev med andra tjejer på tinder, så tappade jag det. Och insåg att det inte går att lösa, om han inte har en väldigt bra förklaring eller visar att det är mig han vill vara med. Vilket han inte gjorde.

            Är långt ifrån dramaqeen, men han behandlades mig verkligen dåligt nu mot slutet och är fortfarande i chock tror jag. När den man är med skriver med andra tjejer på tinder bakom min rygg så är min gräns helt nådd.

          Men då låter det ju bra att du gjorde slut.
          Nu fungerade inte ihop. Gråt och gå vidare, det verkar han gjort.

      Fattar inte hur vissa resonerar, du gjorde slut men förväntar dig att han ska komma med blommor!?

      Skönt att se/höra att killen har sin värdighet och stolthet.

        Det är väl ganska vanligt i romcoms.

        Läs mina nyare kommentarer, så kan du se vem av oss som går vidare med värdighet och stolthet. Hur krossad jag än känner mig så är det jag som gör det, inte han

      Jag förstår absolut att det är tufft med ett uppbrott och det vill jag inte förminska. Men om du väljer att göra slut så får du också finna dig i att killen försöker gå vidare. Inte förvänta dig att han ska komma springande med blommor.

      Tillskillnad från alla förstår jag dig helt. Självklart är det inte konstigt att man hoppas killen man träffar ska fortsätta kriga för än? Du kanske var lite osäker i er relation och satte ner foten, och hoppades han skulle vilja bevisa att du gjort fel beslut å kämpat. Inte ett dugg konstigt tycker jag.

        Ungefär exakt så det var. Tack❤️

          Men du får nog nu försöka gå vidare. Det kommer ta tid, men du kan inte göra så mycket. Vill han inte kämpa, vill han inte.

          Du kommer hitta kärleken igen❤️

            Tack fina du❤️

      Det han gjorde visar väl på något sätt att han inte skulle kämpa för dig? Vad det än nu var så låter det allvarligt och en del av honom visste nog att det skulle såra dig men han gjorde det ändå.

        Jo, lite egentligen. Det var rätt allvarligt.
        Men trodde ändå att han hade tillräckligt med respekt för mig och i alla fall be om ursäkt.

        Vi såg varandra en sista gång efter avslutet av en slump på stan (förra veckan). Vi fick ett bra men kort sista snack.

        Då sa vi båda att ingen av oss trodde det skulle sluta såhär, och vi båda var nästan i lite chock tror jag? När jag skulle gå bad han mig om en kram, vi gav varandra en lång kram och han sa att han vill att jag ska veta att han tycker om mig så mycket.
        Sen sa vi hejdå.

        När jag var utomlands fick jag annat perspektiv, och tyckte på nåt sätt att vi var värda att kämpa för, i alla fall ha ett längre snack än det vi hade. Men han sa nej till det.
        Därfefter har vi inte setts eller hörts.

        Har vant mig vid det nu, men han var så stor del av mitt liv att jag trodde vi (han) skulle kämpa mer för oss. Eller åtminstone be om ursäkt för hur han sårade mig typ.

        Allt känns så konstigt

          Men då får du respektera det, verkar ju som han vill gå vidare. Hade nog varit enklare att kämpa om man inte blivit dumpad. Men har han liksom varit otrogen eller vad är det för hemskt han gjort? För isåfall visar det ju redan där att han ser på ert förhållande på samma sätt som du gör. Och då är det bättre för er båda att gå vidare åt varsitt håll.

            Indirekt otrogen ja, han skrev med tjejer på tinder.
            Sen har vi haft snack om vår relation innan, och vi sa att vi var tillsammans.
            Senaste månaden dock så har det varit lite mer svalt, men vi sa fortfarande att vi dejtade och inte träffade andra.
            Vi har träffats sedan december så var givet att vi inte träffade andra.

            Men ja, man kan väl i princip säga att han var otrogen

      Nu med bakgrundsfaktan du skrivit i kommentarerna så framgår det ju ändå att du inte gjorde slut för att du inte ville vara med honom och då är det ju inte konstigt att du upplever hjärtekross. Nu vet jag ju inte vad han har gjort men det är en styrka att du kan välja att gå när du blir behandlad på ett sätt som du inte tolererar och du får klappa dig på axeln för det i dina svåra stunder, det är verkligen inte alla som klarar av att göra det.

        Tack❤️ Han skrev med andra bakom min rygg. Han sa efter vårat sista snack (som faktiskt var bra) att han ville att jag skulle veta att han aldrig träffade någon. Jag sa att jag inte helt trodde på honom typ.

        Detta kommer aldrig gå att lösa probably, och vår relation är över. Min vi hade en väldigt fin relation innan detta så gör fruktansvärt ont att det slutade såhär.

        Jag tror lite att han kanske inte helt var redo för en relation, men sen fick vi känslor för varandra och ”fick en relation ändå”. I början när vi träffades så sa han att han inte var det. Men sen försatte vi dejta, började på boxning, gick ut tillsammans, träffade varandras familjer osv. Så det blev en relation och vi sa att vi gillade att träda varandra.

        Jag tror han kanske var rätt person, men fel tidpunkt. Hade vi träffats om ett par år kanske allt hade slutat annorlunda. Men vem vet

        Oavsett det hade gjorde så gör det så ont fortfarande. Jag vet att vi betydde väldigt mycket för varandra.

        Och är också jobbigt från mitt perspektiv att jag avslutade så abrupt. Men efter han skrev med andra på tinder så hade jag inget val

          Du gjorde helt rätt. Ha inte mer kontakt med honom nu, blir bara jobbigare.

    Var i Stockholm tidigare i veckan och kunde typ inte hålla mig för skratt på tunnelbanan. En viss typ av stockholmska måste ju var den absolut mest komiska dialekten i hela Sverige! Extra roligt när det är barn som pratar som gamla pilsnerfilmer. ”Jag vill inte eta mina ärter”.

      Är i Stockholm nu och myser när jag hör de olika stockholmska dialekterna😍

      Så ”eta” låter just som en ”pilsnerfilm”? Där jag kommer ifrån har vi också dialekt. Var kommer du ifrån? Ingen dialekt eller annorlunda ord där du bor?

        Lugna dig. Man kan väl få tycka att en dialekt låter rolig? Chilla.

          Haha eller hur! Själv fick jag gå ut från lindex i Motala när min mamma pratade med en som jobbade där, östgötska låter så himla roligt😂🙈

    Molly rustas och Ross måste ju ha gjort slut eller? Hon är i Dalarna hos hennes föräldrar hela tiden, han har tagit bort bilden på deras son på hans Instagram och hon är inte taggad på bilderna där hon är med på hans Instagram längre. Vad händer?!

      Men skulle han hänga med Schönberg och Saade om det vore slut?

        Varför inte? Är det mer Mollys vänner? Dom är väl vänner med båda

      Jo de är tillsammans, exonphspoiler skrev till Molly för några veckor sen varpå hon svarade i stil med ”Haha jo vi är tillsammans fortfarande❤️” (hon la ut skärmdump på kombon) så tror att vi gräver lite för djupt🤣 men man blir ju sjukt nyfiken!

        Jag tror inte dom är tillsammans längre, hon är i Dalarna och han är och festar med massa tjejer på Ibiza. Dessutom la Molly ut på story för någon dag sen ”you can make more money but you can not make more time” och typ skrev att tid är det finaste man kan ge en annan person. Och ringen har Molly inte kvar heller. Och så lägger hon ut bilder på deras son och skriver ”you and me”. Dessutom är det ingen i hennes familj som följer Ross på instagram längre.

        Ja men exonph skrev idag att hon skulle fråga Molly vad som händer eftersom följare skrivit och frågat om de är ihop för de sett Ross med annan tjej hångla i Visby. Sen har hon lagt upp konvo med Molly och Molly svarar ”hitta bilden snälla, har hört det från flera”. Så de kanske är ihop och försöker lösa det eller något..

      Fast varför skulle han ta bort bilden på sin pga att det är slut 🤔

        Sin son*

        Han har också tagit bort alla taggningar av Molly på sin insta. Kanske vill sudda bort småbarnspappabilden?

      Tror också det, hon har inte ringen på sig längre såg man på hennes stor idag (sitter på huk i vit skjorta)

    Klimakteriet innan man fyllt 40. Nån som upplevt det?
    Verkar vara nåt jag hamnat i iaf. Efter att ha haft mens som en klocka i typ 25 år och som aldrig strulat en endast gång så kommer den glesare och glesare. Och håller i sig längre och längre,
    Och orsakar blödningar efter samlag vilket jag aldrig haft förut.

    Tog ett hemmatest för att se och den pekade på positivt.
    Lägger man sen till humörsvängningarna jag haft senaste månaderna och mina svettningar så… misstänker iaf jag klimakteriet.

    Måste man gå till en doktor eller ska man bara skämmas här hemma i sin ensamhet?

      Gå till vårdcentralen och be de ta prover. Vad ska du skämmas för?

        Jag vet inte faktiskt. Var inte beredd på klimakteriet såhär tidigt. Har alltid förknippat det med en högre ålder och nu känner jag mig förbrukad typ. Svårt att sätta ord på det jag känner.
        Tycker typ synd om min sambo som är yngre än mig och ihop med nån i klimakteriet.
        Jag har haft svårt att förlika mig med min ålder sen innan.

      Blödning efter samlag bör utredas, så kontakta en gynekologisk mottagning.

        Jag har mailat och bett att få komma till gyn när dom har en ledig tid framöver. Kanske bra också att göra nya cellprover, har opererats för det flera ggr men sist såg det bra ut men det kanske också kan svänga på ett halvår.

      Nej du ska gå till läkare! Jag kom i tidigt klimakterie o det var viktigt att jag tog hormoner, så kolla upp det, definitivt!

      Varför ska du skämmas för att du kanske hamnat i klimakteriet. Låter ju helt galet att skämmas för nåt som lär hända alla kvinnor. Vissa hamnar där tidigare och andra senare that’s it det är livet. Att blöda efter samlag är ju verkligen inte bra, det är ju nåt du bör söka gyn för.

      Skämmas? För att du som alla andra kvinnor hamnar i klimakteriet? Smart.

    Är ni okej med att bli kallade för ”cis”?

      Varför skulle man inte?

        1. En cis-kvinna är en kvinna och en cis-man är en man. Det behövs ingen definition för normen liksom.
        2. Sexologen som grundade begreppet tyckte bland annat att pedofili var en sexualitet.

          1. Det är ett bra begrepp när man diskuterar grupper där man vill t ex göra skillnad på trans-kvinnor och cis-kvinnor, på individnivå används det i princip inte. Har exakt noll gånger i livet blivit kallad cis i verkligheten.
          2. Ifall vi ska sluta använda ord och begrepp myntade av moraliskt tveksamma personer så får vi nog hoppa över det här med att ha ett språk. Många ord kommer från en tid då gemene man hade åsikter som vi idag skulle tycka var förkastliga.

            Skillnaden finns ju redan? Kvinnor och transkvinnor?

              Vilket alla inte är ense om (och ids faktiskt inte ha den debatten det blir bara onödigt tjafs, alla får tycka vad de vill) och då blir det mer tydligt om man delar upp grupperna i cis och trans. För mig är det ingen ideologisk grej, lägger ingen värdering i det utan helt enkelt ett praktiskt begrepp för att undvika förvirring.

                Mig delar du inte upp, jag är kvinna.

                  Haha det här är för dumt för att vara annat än en skämt.

              Amen sister!

      Nej, men skulle inte bete mig psyksjuk och lipa på SoMe om någon kallade mig för det heller. Sådär som man ser…. vissa typer bete sig när någon använder ”fel” pronomen på dem…

      Bryr mig inte direkt men tycker det är ett fånigt begrepp. Som om de med avvikande sexuell identitet vill peka ut de icke-avvikande på något vis?😂

      Det är bara ett adjektiv, inget farligt.

        Ingen har påstått att det är farligt. Det är inte farligt att bli kallad för idiot heller, men man kan ju ändå ha åsikter om det.

      Jag föredrar att bli kallad kvinna utan något tilägg, men skulle väl inte bli arg om någon sa cis-kvinna till/om mig.

      Ja.

      Nej

      Jag skulle inte bry mig nämnvärt om jag blev tilltalad på det viset (eventuellt reagera då det känns som ett ”onödig” tillägg ur mitt perspektiv) men själv ser jag mig bara som kvinna och skulle enbart referera till mig själv som kvinna och inget annat.

      Jag skulle snarare tänka att personen som säger det antagligen mår väldigt psykiskt dåligt.

    Har ni ändrat er mycket efter pandemin? ex typ blivit mindre social, mår sämre ect.
    Jag själv upplever att jag pallar inte med folk längre, speciellt inte stora folksamlingar.

      Nej ingenting tror jag. Har alltid varit ganska osocial. Fokuserat på mina barn och mitt jobb bara. Har levt som vanligt i stort sett.

      Ja, bor utomlands och vi hade lååånga lockdowns. Har fått mycket sämre självförtroende när det gäller mitt utseende – känns som att jag har sett mig själv i spegeln för mycket och fått en skev bild av mig själv till det negativa. Har alltid varit duktig på smink och mode (det är även mitt yrke) men nu känner jag inte igen mig själv eller vet hur jag vill klä mig. Tror ingen annan uppfattar det så dock.

      Skulle snarare säga att jag blivit mer social. Det gick upp för mig hur ensam jag är under pandemin, och hur lätt svenskar exkluderar alla de inte anser vara familj. Bjuder numera ofta in vänner och kollegor för att försöka skaka lite liv i det sociala. Har även så smått börjat ta tag i att flytta till ett annat land då jag blir så deprimerad av hur antisocialt Sverige är.

        Åh vart ska du flytta? Jag får också panik på antisociala Sverige.

          USA! 🙂 Har en kusin som är uppvuxen där samt min moster då. Är ju en process som är rätt seg men jag har en bra utbildning med jobbmöjligheter så hoppas allt är klart inom ett år.

      Jag har nog börjat uppskatta sociala grejer mer och tar inte bio och cafe för givet längre. Anstränger mig även mer för att träffa kompisar, göra utflykter med min mormor och sånt.

      Har definitivt blivit mindre social. Rör mig i stort sett bara mellan jobbet och hemmet, skittråkigt!

      Har blivit fulare och deppigare. Tappade kontakten med majoriteten av min umgängeskrets som flyttade, skaffade familj eller bara blev allmänt osociala.

      Nä, är tillbaka till det vanliga livet innan pandemin, härligt!

    Är i Portugal där det väntas strejk imorgon på flygplatsen. Spännande att se om vi kommer hem eller blir kvar några dagar..

      Värsta fall får du väl åka tåg eller nåt.

    Vem vill vara din vän när du har tappat glansen?

      Låter som en gåta

      Johan Glans, det var han som hittade den

      Som det sista lövet på träden
      Vart ska du ta vägen?

      Håkan Hellström!!!! Trodde först han sjöng ”vem vill vara din vän när du tappat glassen”😂

    Jag är helt lost i min karriär, gillar inte jobbet jag har nu, vet inte vad jag ska göra, studera, söka nytt inom företaget, säga upp mig, söka helt nytt osv 🤯
    Har nån varit i samma sits och har några råd? Är 33 och jobbar för helt okej företag, många + men såååå mycket – också

      Om du bestämt dig inom två år ska du jobba i minst 30 år med ditt nya yrke! Så du kan vara lugn. Jag hade i ditt läge just nu valt det som ger mest pengar med tanke på ekonomin med räntor osv och sen släppa allt och plugga om eller göra nåt annat när jag fått nån slags insikt. Så röstar för söka nytt jobb/byta inom företaget, bästa sättet att få upp lönen!

    Vad händer med Ross och Molly? Han verkar leva som en riktig ungkarl på Ibiza och hon som en dalakulla med familjen.

      Jag tror inte dom är tillsammans längre, hon är i Dalarna och han är och festar med massa tjejer på Ibiza. Dessutom la Molly ut på story för någon dag sen ”you can make more money but you can not make more time” och typ skrev att tid är det finaste man kan ge en annan person. Och ringen har Molly inte kvar heller. Och så lägger hon ut bilder på deras son och skriver ”you and me”. Dessutom är det ingen i hennes familj som följer Ross på instagram längre.

      Tror inte heller de är tillsammans längre tyvärr.

    Om ni träffat er kollega av motsatt kön på stranden (som ni har en bra relation till) hade ni hälsat med en kram trots den lättklädda outfiten?

      Ja haha men jag kramar alla mina manliga kollegor – mer eller mindre.

      Nej tack. Hade nog bara vinkat och sedan ägnat mig åt mitt. Känns konstigt att vara så avklädd bland kollegor oavsett kön tycker jag.

      Gud nej.

      Skulle aldrig hälsa på en kollega med en kram. Och jag tror inte att jag hade kramat någon alls på stranden om den inte ingår i familjen.

      Haha vilken kul fråga 😂 Blir ju rätt wierd att nästan kramas naken med en kollega, hud mot hud. Hade ju aldrig hänt annars. Skrattar när jag fantiserar om några olika exempel. Steeelt 😂

        Allra helst om det är en nakenstrand😅

      Nej 😅 jag hade bara sagt hej, brukar inte krama mina kollegor oavsett var jag träffar dom.

      Nej gud, varför kramar man ens sina kollegor😂 enda gången jag gjort det är när man har slutat på sin arbetsplats och man blivit nära dem, men aldrig mer än så.

        Det är väl ganska vanligt, folk verkar gilla att kramas. En kollega man har bra relation till som ts skriver är väl inte konstigt alls att krama?

          Känns väldigt ovanligt. Ingen har kramats på mina arbetsplatser genom åren.

      Hade bara sagt hej eller vinkat lite om kollegan varit längre bort. Kramar överhuvudtaget aldrig mina kolleger oavsett om vi är på jobbet och jobbar eller råkar på varandra utanför jobbet. Det går till överdrift med kramandet högt och lågt idag

      Nej!!!!

    Vad använder ni för shampo till era barn?
    Min fyraåring och åttaåring har båda tjockt långt hår, tunna fina strån men många, lite åt det torrare hållet. Jag tycker inte att shampot och balsamet vi har nu funkar så bra, känns liksom inte rent och blir super tovigt. Min yngsta, 2, har tunnare hår och hennes hår blir väldigt fint av samma shampo.

    Växlar mellan Johnson & Johnsons för barn och childs farm. Tvättar kanske 1 – 3 gånger i veckan

      Använder samma produkter som jag använder själv, Maria Nila.

      Vanligt schampo och balsam som vi vuxna använder

    Jag har tvättid imorgon klockan 7. Kan inte bestämma om jag ska tvätta eller boka av den, kan någon bestämma åt mig?

    Tack på förhand.

    Mvh
    Beslutsångest

      Tvätta. Sätt på första tvätten, sätt en klocka och gå upp och ät frukost och mys i soffan.

        Du lyckades faktiskt få det att låta mysigt. Är en morgonmänniska egentligen, varit lite smått död senaste tiden dock. Ska göra mig i ordning och gå och lägga mig nu så jag vaknar pigg, tack😊

      Tvätta såklart.

        Det blir tvätt. Behöver inte köra allt om jag känner att orken inte finns, men skönt att få undan lite.

      Om du är ledig och kan tvätta senare i veckan- avboka. 7 är för tidigt alltså.

        Ha första tiden är bästa ju. Kan börja tvätta tidigare om jag vill och minimal chans att träffa på någon granne, bara fördelar 😂

        Fast just ju känner jag att det skulle vara skönt att bara förflytta sig till soffan efter man vaknat imorgon och inte ens gå utanför dörren.

      Tvätta, tänk vilken härlig start! Du kommer dessutom tacka dig själv nästa vecka när du har kläder och slipper tvätta då ^^

        Det är sant.
        Och lyckas jag somna snart och vakna pigg så borde jag storstäda också. Dammsug, torka av golven, bädda rent i sängen och krypa ner nyduschad imorgon är ett bra avslut på en söndag ändå 😍

      Avboka.
      Ta en lång och skön sovmorgon, tvätten kan alltid tvättas någon annan dag.

        Måste gå ner i tvättstugan som ligger i ett annat hus och ta bort min plutt nu isf. Vi har inget modernt så man kan boka i telefonen eller något. Det låter typ jobbigare.

        Men nu blir jag osäker haha😂

          Fast är väl ingen som märker om du missar tvättiden, är väl bara att boka en ny tid senare under dagen

      Tvätta. Lika bra att få det gjort direkt.

    Ibland undrar man ju hur folk är funtade. Min granne börjar precis borra i väggen kl 22.07. Varför? Har man aldrig lärt sig lite vanlig hyfs?

      Och nu kl 22.11 börjar en annan irriterad granne att dunka i väggen. Haha, det här är ju lite komik faktiskt. 😀

      Nej. Häromnatten vaknade jag 03.20 av att nån granne började hamra 🙄

        😱😱😱

        Sunt förnuft verkar inte tillhöra det vanliga 🙃

    När alla ens vänner och kollegor hela tiden säger hur fantastisk man är och ändå är man här singel och lär dö ensam. Varför ljuger dem?

      Kan man inte tycka att en person är fantastisk utan att för den skull vilja vara ihop med den?
      Men jag hoppas att du träffar rätt person snart! Tills dess, du är tillräckligt bra och snygg för att någon ska vilja vara ihop med dig, jag lovar. Du måste bara vänta tills ni träffar varandra.

      Men sluta tycka synd om dig själv. Var ärlig med dig själv och dina brister och börja jobba på dem. Gör du verkligen allt du kan för att hitta någon?

        Vad är det med dig? Jag vet mina brister och har jobbat på dem hela livet. Jag är inte speciellt intresserad av swiping-kulturen vi lever i faktiskt. Den suger stenhårt.

          Är du aktiv på andra sätt då? Din mentalitet lär ju hindra dig om du nu är övertygad om att du kommer dö ensam.

            Jag har en sjukdom så kan inte vara så aktiv direkt. Därför internet fungerar bäst men alla är ute efter hookup så känner mig tämligen värdelös att hänga där. ”Åhhh jag träffade min kille på Tinder 😍😍😍😍😍😍😍😍” säger alla kompisar och kollegor. Jaha? När jag är där känns det som en äcklig köttmarknad.

              Alla är inte ute efter att bara ligga, om dina vänner/kollegor har hittat killar som är ute efter förhållanden så faller ju din teori. Antingen får du ändra inställning eller vara mer aktiv på andra ställen.

              Jag tvingade min kille att vara ihop med mig. Han var jätteskärrad i minst ett år. Han trodde att jag drev med honom. Plockade honom på facebook.

      Låter som du har lite offerkofta där, lär dö ensam…. är du 80 år?
      Nog förstår du väl att det inte spelar roll att man är fantastisk? Det handlar om att det ska klicka. Någon ska bli kär i dig och du ska samtidigt bli kär i denna någon.

        Nähä? Kunde ingen räkna ut

          Visar du samma sida av dig bland dina kolleger? I så fall har jag svårt att tro att du är så fantastisk/konventionellt attraktiv.

      Du behöver ändra din inställning. Bitterhet attraherar ingen. Jag var själv bitter över varför jag inte hade några vänner. Tills jag ändra min inställning och började skapa det liv jag ville ha. Gjorde saker jag tyckte om och försökte fokusera på det och sluta försöka så mycket. Då vände det helt tillslut. Som vän skulle jag ledsna på dig tillslut om man försöker peppa med att du är fantastisk och få höra att man ljuger. Ingen gillar människor med offerkoftor. Se vad du har i livet nu. Ta hand om det och var tacksam över det du har, än bitter på det du inte har.

    Ni som har flera barn- om ett av barnen är bortrest (med tex en kompis familj)…köper de då presenter till sina syskon?

      Nej. Överlag ger mina barn inte presenter till varandra alls. Inte än i alla fall (är vuxna men har inte flyttat hemifrån än).

    Gabriella Joss är hemma med en förlossningsdepression och hennes man är på Kreta. Stackars henne…

      Hennes man verkar vara en sådan underbar, förstående och omtänksam man.

        Ni har ingen aning om vad som händer i deras förhållande, det är påfrestande att vara med någon som mår dåligt hela tiden. Jävlar vad folk dömer utan insyn..

          Du blir så arg över en ironisk kommentar. Kanske dags att fråga dig själv varför det triggar dig. Har du själv det så hemma? Att du bor med någon som mår psykiskt dåligt?

            Haha och du fortsätter med att leka hobbypsykolog, kanske ska du tänka på varför du inte kan ta till dig kommentaren istället för att kasta tillbaka. Det är sjukt vilka narrativ som skapas här, fattade du inte det av min första kommentar?

              Ändå hänger du här? 😅

      Nu har hon ju inte ens varit hos en läkare utan själv satt den ”diagnosen”.

        Ja för läkare vet allt och har alltid rätt. 😂

        Vad vet vi om det. Kanske hon har ett inplannerat läkarbesök, kanske hon har varit hos en läkare men inte skrivit om det. Oavsett så ska man inte förminska hennes känslor.

          Om du hade följt henne på Instagram så hade du vetat det. Hon har pratat med sin BVC sköterska och HC ska återkoppla nästa vecka.

      Men hon har ju kört på i 180 i många år… Hon skulle läsa utbildningen på 200% med mera. Jag tror hon har ADHD och dessvärre är det nog lätt att köra på då.

      Det jag vill ha sagt är att det känts svajigt länge… Kanske det är ”a blessing in disguise” att hon genom förlossningsdepressionen kommer må bättre i slutändan.

      Jag tycker det är modigt av henne att tala öppet om det!

        Hon är även hypokondriker!!!! Hon är trött pga 3 små barn. Vem skulle inte vara det!!
        Om karln skulle stannat hemma istället för att boka in fiskeresor och annat samt att dom faktiskt är ute och flänger väldigt mycket med barnen skulle det lösa problemet.

          Vad har hypokondri med saken att göra?

    Har någon haft en oväntad sommarflört som blev något mer? Hur gick det för er?
    Jag och min kusins vän råkade komma varandra oväntat väldigt nära när han varit och hälsat på och som inte alls blir sådär kär vet inte riktigt vad jag ska göra.
    Det sjuka är att jag egentligen far till UK om 1,5 vecka för att jag fick jobb annars hade jag stannat kvar här uppe i ett par veckor till och jag har en sån stark känsla av det vore dumt och det här rann ut i sanden.

      Det är för att du vet att du ska lämna som det känns speciellt.

        Nej, det behöver det väl inte alls bero på?! Hen kan väl ha hittat en person som var speciell, mysig och rolig.

        Oavsett så finns det fler där ute. Åk till UK och lev livet! Är det menat så kommer ni kunna hålla kontakten och ses framöver.

      Jag hade en sommarflört som kändes lite extra spännande eftersom vi bodde i olika städer och bara skulle sommarjobba ihop några veckor.
      Det var tio år sedan och vi firade vår femte bröllopsdag nyligen.

    Woho jag är så glad. Sa precis upp mig från mitt jobb efter beslutsångest i säkert ett år. Tänkte va ledig ett rejält antal månader nu och se vad man ska hitta på som nästa kapitel. Spännande med oskrivna blad 🥰🥰 någon mer som tagit steget och tagit det lite lugnt?

      Åh, älskar folk som vågar- berätta mer! 🤩

      Tror dom flesta ser till att ha ett nytt jobb innan dom säger upp sig. Speciellt i dessa dagar.
      Själv skulle jag nog inte kunna chilla runt om jag inte hade jobbet fixat. Men det är jag det.

        Det är svårare när man är 40+, ja.

      Japp. Sa upp mig utan att ha en plan. En vecka senare ramlade jag över en fantastisk möjlighet och startade eget efter en månad.

    Idag uppstod en situation där min vuxna dotter erbjöd min 13-åring att följs med på en utflykt. Detta frågade hon 15 minuter innan vi själva skulle iväg på utflykt med småbarnen och 13-åringen. Storasysters utflykt var roligare men jag var inte nöjd men eftersom vi hade bråttom så kunde jag inte riktigt diskutera detta, så det blev att hon följde med sin syster.
    Nu är min sambo sur på mig och hotar med att lämna mig! Dom stora tjejerna är mina sedan tidigare så detta är så sjukt.
    Men enligt honom rimligt eftersom jag borde ha satt ner foten.
    Känner mig alldeles slut psykiskt för jag fattar faktiskt inte vad jag har gjort honom 😔

      Ska din sambo lämna dig för att han tyckte att du borde ha sagt nej till att 13-åringen följde med sin vuxna storasyster istället för er och de yngre syskonen? Låter som en väldigt orimlig anledning att lämna någon över.

        Ja han säger det! Gormar om att jag kan ta konflikter med honom men inte med andra när jag borde ta en konflikt.
        Jag känner mig helt slut, för jag fattar noll!

          Han känner kanske att du inte respekterar hans tankar/ åsikter lika mycket om det är upprepande så att du bara säger emot honom men sällan andra runt omkring er.

          Men varför skulle det ens va en konflikt att dina döttrar ville göra en egen utflykt? Ska han skita i. Gorma tillbaka, sätt honom på plats.

      Det verkar ju vara något av en överreaktion, men kanske något ni ska låta vila i en dag eller två innan ni diskuterar vidare. Ställ nyfikna frågor till honom varför det var så viktigt för honom att 13-åringen följde med er. Verkar ju finnas något mer bakom om man nästintill är beredd att separera pga detta.

        Han är lättkränkt och långsint och rent utav hemsk att bråka med för han har aldrig fel. En udda typ, men jag älskar honom

          Hur kan du älska någon som beter sig så illa mot dig så du känner dig helt slut psykiskt?

          Att man älskar någon är inte skäl nog att vara ihop med någon som hotar att lämna en för en skitsak och skriker på dig tills du känner dig helt slut. Att msn älskar någon är inte skäl nog att bli illa behandlad.

          Låt honom lämna. Det är hans förlust

          Då får du skylla dig lite själv… vem orkar va med en sån, då blir det såhär 🤷🏻‍♀️

          Alltid detta ”älska”. Det räcker inte.

      Låter som du ska lämna honom.

        Nej, inte dessa ständiga råd att lämna…

          Han låter ju som en ren idiot, ts skriver det ju själv.

      Låt honom lämna då. Han låter ju helt koko.

      Men vilken tönt! Han ska väl skita i vad dina barn gör. Så länge det inte var nåt farligt så låt 13-åringen följa med sin syster, säkert roligare för henne och fint att de kan och vill umgås. Försöker han ofta lägga sig i och kontrollera dig? Hota med att lämna för detta, hahaha. Skulle säga – stick då om min man sa så.

      Har läst din trådstart och alla dina svar.
      Självklart tycker en 13-åring att det är roligare att åka med sin vuxna syster (även en roligare aktivitet som du skrev) än att hänga med sina små syskon och styvpappa.

      Tror den springande punkten här är just styvpappan, för han verkar vara kontrollerande, aggressiv och en riktigt överstittartyp.

      Om något så borde du stå upp för din dotter och försvara henne och hennes val, hon har inte valt denna man, det har du gjort.

      Han verkar riktigt obehagligt och undrar faktiskt hur du själv mår i din relation ..

        Håller med om vartenda ord. Styvpappan låter som någon med ett sjukt kontrollbehov och som någon som letar efter anledningar att bråka. Det bådar inte gott…

      Låter som att det att ligger en massa saker bakom detta utbrott…🤷‍♀️

        Han tar upp skitgamla saker, som att jag påpekat att om han går ut med soporna så bör han sätta i en ny påse. Detta har jag sagt för väldigt längesen men kränkt AB. Så ja sånna skitsaker som inte ens har med gårdagen att göra.

    Vad hände mellan Isabella Jedler Meisner och Toby? Missade helt deras separation och förstår inte hela hennes ”stay toxic”i hashtag – han var ju under rätt lång tid hennes dröm-man så varför separerade de? Någon som vet?

      Vill också veta mer! Helt missat

    Vilka influencer tycker ni är sämst på att göra samarbeten och reklam? Vilka tycker ni är bäst?

      Emilia Wahlund är rätt kass. Liksom Nicci Hernestig. Älskar Ellen Bergström. Hennes syster är också bra på samarbeten

        Håller med om att Emilias inte är bra…

      Jag älskar Mammasanningar samarbeten och reklam. Hon bjuder på sig själv och har självdistans. Pappapappadotter reklam och samarbeten är så dåliga. Tillgjort (skämskudde) och har alltid med döttrarna.

      HT, fanniday

        Tycker HTs babyshower var så sorglig – har hon inga vänner förutom sina insta vänner? Den enda hon umgås med är sin mamma.
        Och superlippa? Hade en insamling till Nima den lille killen som dog i hissolyckan men vägrar svara på hur mycket pengar som kom in. Hon skall redovisa det ”senare” när allt är betalt. Undra om insamlingen gick till henne och mammans matchande tatueringar?

      HoP är den stelaste. Carola W den minst trovärdiga. Jag såg nått bra häromdagen nen glömt för vad och vem… men det märktes att dom lagt ner tid!

      Ellen Bergström är bäst! Den enda vars reklam jag kan ge en like.

      Tingelinn är utan tvekan sämst! Skäms å hennes vägnar och förstår inte varför företag fortsätter göra samarbeten med henne.

        Tingelinns samarbeten är pinsamt dåliga 🙈

      Tingellinn och pappapappadotter är riktigt dålig sen även Natalie som var med i unga mammor hon räknas ju kanske inte som influenser men ändå.

      Kan vi även diskutera vad som hänt med Tareq Taylors insta bara reklam för hans vin, kökssaker och recept.

      Ellen Bergström är bra en av få som gör rolig reklam.

    Vad tycker ni om tatueringar? Yay or nay? Och är det skillnad på olika typer av tatueringar, stil osv, influencer-tatueringar mot mer klassiska tatueringar?

      Nay.

      Gillar i allmänhet. Visst finns det fula som typ döskallar eller namn i stora, fula bokstäver. Gillar välgjorda, vackra motiv, gärna sleeves.

      Helt klart ett yay från min sida! Men det finns vissa tatueringar som är riktigt osexiga. Typ killar som tatuerar in sitt eget namn eller dagen de föddes. Så märkligt. Är det utifall att de skulle glömma eller vad är grejen? 😂 Är inte heller så förtjust i den klassiska dödskallen eller den brinnande rosen på bröstet. Eller någon brud som är halvt naken. Eller något superklyschigt citat.

      ÄSLKAR sleeves, trippiga mönster, mandala, roliga tatueringar, när någon låtit någon annan kladda något random på en eller när det är en skön historia om hur den kom till!

      Aldrig sett en fin tatuering. Tycker inte att det spelar någon roll om det är små realistiska blommor och fjärilar, text, eller stora drömfångare från 2009, det är inte fint.

      Solklart Ney, så fult med ett undantag, en tatuering som en släkting till min man har. Den är fin för att den är gjord med riktigt tunna linjer. Föreställer ett smultron på strå.

      Nej för fan. Det är verkligen det fulaste jag vet och drar mig t.o.m lite för att ens dejta någon med tatueringar. Nu har jag ju förstått att typ alla har, men de som har typ sleeves etc, de killarna attraheras jag inte av. Tycker t.o.m det är onice när min kk använder sin tatuerade hand på mig. Tatueringar känns liksom smutsigt.

    Fattar inte hur Emilia kan få betalt ärligt talat.

    Vad ska jag göra med mitt liv? Varit sjuksköterska i lite mer än två år men står inte ut. Arbetsmiljön är ohållbar, det är för mycket stress och patientfarligt att jobba på vårdavdelning idag. Kan inte släppa hur fel jag tycker vården är konstruerad och jag tänker varje dag på hur dåligt jag mår av att jobba. Vet inte vad jag ska göra om jag inte är sjuksköterska men jag har redan varit sjukskriven två gånger under min karriär.

    Ska jag bara säga upp mig och se om nåt dyker upp?

      Byt till annat än vårdavdelning? Konsulta och jobba lite som du vill tex deltid?

      Byt arbetsplats o se om det är bättre nån annanstans?

      Som ssk har du så otroligt många möjligheter! Man måste inte jobba på vårdavd/sjukhus. Som andra skrivit kan du prova annan avdelning eller helt annan inriktning typ företagshälsovård, äldreboende, vårdcentral, försvarsmakten, bemanningsföretag, se om det finns mer administrativa roller inom ex att förbättra patientsäkerhet etc etc.

    Vaknade precis av en så märklig dröm. Träffade en kille jag hade en fling med för 30 år sen! Han såg precis ut som då. Fast han idag borde närma sig 60. Våra föräldrar var med trots sitt dom är döda. Och ett spädbarn som vi vyssade och gav flaska. Vaknade med känslan av att han skulle avslöja att vi hade ett ”kärleksbarn” tillsammans. Hur nu det skulle gå till

    Så har semestervecka 1/5 gått,känns verkligen skönt att kunna ta 5 veckor på sommaren . Nu har jag en hel måndag kvar,känns lyxigt.

    Intressant att Cassandra K lägger ut ett samarbete där hon så tydligt visar upp ärr från en GP operation. Har man kunnat se det tydligt innan också?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.