Det är skillnad på att göra och på att dela det

Hur kan man som influencer inte förstå att det finns vissa saker som ”vanlisar” förmodligen också skulle kunna göra ibland, som att testa att köra en buss man egentligen inte får framföra på det nuvarande körkortet, men att punkten vi skiljer oss åt är att de allra flesta av oss inte skulle skryta om det genom att publicera en video på det inför över 100 000 följare.

Det är en sak att göra korkade – och olagliga –  saker, men det är en helt annan nivå av korkad, att publicera en video på det.
Då ber man nästan om kritik, och här kommer den, Amalia Braunsthal.
Sluta publicera dumheter som det här, så vida du inte är sugen på att få kritik och en eventuell uppsträckning.
Gör vad du vill, helst utan barn i bilen, men lägg för guds skull inte upp skiten? Snälla?
Det är det jag faktiskt har störst problem med, den dumheten. Att publicera.
Tänker de att det här är kul och underhållande innehåll? Lite som att köra bil utan att ha barnen fastspända korrekt? Ska det här vara lite ”busigt”?
Gudars skymning…
Lägg inte upp bilder eller videos där du gör någonting olagligt, om du sedan tänker bli upprörd över att det kritiseras?

Har influencers helt begåvats med en avsaknad av självbevarelsedrift och konsekvenstänk?
Det verkar inte bättre.

Man blir som man umgås…

Bianca Ingrosso har en ny ”assistent” eller liknande med sig till Palma.
Hon heter Saga, är 19 år och arbetar som ”content creator” på Bianca Ingrosso AB, vilket verkar innebära att hålla sig nära sin chef och fota hundra identiska bilder på henne vid varje tillfälle.
Ni vet hur man säger att man ”blir som man umgås”? Det verkar vara fallet även här, för varför skulle annars den här unga tjejen helt plötsligt posera och publicera identiska bilder som de som återfinns på Biancas sociala medier?
Ta inlägget här ovan som exempel? Det är väl bara i Biancas influencervärld som folk publicerar bilder som den här? Där magens sugs in så pass mycket att revbenen sticker ut, vilket också är det som bilden fokuserar på.
Jag är heller inte den enda som reagerat på bilden, ni är jättemånga som skickat den till mig och en person skriver även detta rakt ut under inlägget.
Det är enkelt att se vem och vad hon inspirerats av.


Kan vi snälla sluta normalisera sånt här?
Det är helt sjukt att det HÄR är sättet unga lär sig att bilder ska se ut.

På tal om ”sharenting”

Bildkälla: Jimmy Malone

 ”Sharenting” är en relativt ny term för att beskriva föräldrar som exponerar sina barns intima liv online, men det är inget nytt koncept. Antingen används barnen som rekvisita i föräldrarnas tillrättalagda liv på sociala medier, eller så används de för att göra rena reklaminlägg för olika företag. 
Framväxten av teknik och särskilt sociala medier har gjort det enkelt för föräldrar att dokumentera och dela varenda milstolpe i sina barns liv, men oftast utan att varken fråga barnet eller reflektera över de långväga konsekvenserna av detta skulle kunna utmynna i.
Det här ämnet aktualiserade sig återigen under det här inlägget där ett influencerpar försvarar sitt ”sharenting:ande” av sina båda döttrar. Både vad gäller att använda barnen i reklam, och att gränslöst dela allt om dessa två flickor gör eller inte gör.

Vem gör det mest, det här med sharenting?
Bäst? Sämst? Vem borde bevakas hårdare?
Håll en god ton, så kan vi diskutera ämnet utan att en massa kommentarer försvinner.

Magdalena Graafs uppoffringar för barnen



Haha! Vem trodde att de ulv’ade lammen skulle komma hem igen, efter att jag minskade ner mitt liv och äntligen fick lite lugn och ro ?

Klagar inte! Hemmet är alltid öppet! Finns det kärlek så finns det plats för alla. Bara småkillarna har sina rum, så kan jag sova i badkaret ? // Magdalena Graaf

Magdalena Graaf kan sova i badkaret, så länge barnen har sina rum.
”Finns det hjärterum, så finns det stjärterum” skriver hon i sitt blogginlägg och fortsätter med ”Finns det kärlek så finns det plats för alla.”
Min bästa kompis när jag var liten, kom från Danmark och hennes hem var alltid öppet för mig, oavsett hur många dagar jag sov över.
Vi hade flyttat ut på landet, och hon var kvar ”i stan”, och hennes hem blev mitt andra. De inkluderade mig med en sådan självklarhet, och jag är dem evigt tacksamma för det. Jag har på äldre dagar funderat kring om mina föräldrar hade någon dialog med hennes föräldrar, med tanke på att jag åt där hela tiden. Jag måste kolla det med min mamma.
Och tack vare att jag spenderade så mycket tid med in danska bästis och henne familj, så tycker jag heller inte det är ett dugg svårt att förstå danska, så det får ju ses som en liten bonus, och någonting att underhållas av, eftersom min nuvarande familj ser ut som fågelholkar så fort de hör grannspråket.

Har ni öppna dörrar för era barns vänner, eller bör allt umgänge planeras in i kalendern? 
Vårt hus är alltid öppet för barnens vänner, men allra mest är kvarterets alla hundar välkomma hem till mig för obegränsat mys och gos. 🙂