Dags för den andra och sista delen i berättelser om era föräldrar. Jag frågade i bloggens fb-gruppför några veckor sedan om bilder och berättelser om allas föräldrar som unga. Del 1 hittar du här.
Och del 2 kommer…
…nu: // Sandra Beijer
Sandra Beijers Facebookgrupp ”925” är, enligt vissas utsago, en av de trevligaste platserna att befinna sig på på Facebook, men det är allt annat än enkelt att få gå med.
Enligt gruppen sida släpper de in ett par hundra medlemmar om året, och ansökningstiden att gå med i gruppen är runt ett år.
Nu har i alla fall Sandra skrivit inlägg om historier som medlemmarna delat om sina föräldrar och det är så himla trevlig läsning.
Våra föräldrar och mor/farföräldrar är sådana skatter som vi riskerar att tappa bort, till det är för sent att göra någonting åt det så jag uppskattade det här inlägget något enormt.
Det finns än så länge en del 1 och en del 2. 🙂
Hoppas ni uppskattar det lika mycket som jag gjorde. ❤️
Föregående inlägg 
Otroligt fint!
Det finns sorgligt nog människor som inte tar ansvar för sitt föräldraskap men alla andra föräldrar är guld värda! Dem vill man verkligen hylla. ✨
Jag var så otacksam som tonåring. Jag ansåg att ett barn aldrig kan göra fel då man är ”programmerad” till att älska sina föräldrar och idolisera dem. När jag började irrirtera mig på min ensamstående mamma i övre tonåren så la jag all skuld på henne.
Spola fram bandet 20 år…Har idag tre barn och herregud vad jag känner skam. Kan inte gottgöra mamma för min hemska attityd men jag gör verkligen mitt bästa för att visa att jag är en annan människa och uppskattar henne för allt hon gjort. Gör allt med henne nu.
Jag litar direkt på människor som talar väl om och tar hand om sina föräldrar. Har en kollega som bor i lägenheten mittemot föräldrarna. Hon tar med dem på semestern. Spelkvällar. Kör runt dem osv.
De har även hälsat på hos oss på jobbet. Jag blir helt varm av deras relation.
Man ser att hon verkligen är älskad då hon aldrig talar illa om någon, alltid gör rätt för sig, vänlig, ambitiös och väldigt jordnära. En älskad människa med bra självkänsla och stort hjärta känner sällan att den vill associeras med problem och kaos.
De är mina idoler. Vill ge mina barn det hon fått.
Håller med. Och jag förstår inte hur så många kan se det som något negativt att deras män har en nära relation till sin mamma.
Håller med, min man älskar sin mamma och vill inkludera henne i allt. Dock är hon väldigt snäll och omtänksam. Inte dominant och påträngande.
Uppmuntrar honom att stärka bandet till sin mamma, man har bara en. När de är borta dör också en en del av hjärtat och själen i oss barn. Finns ingen man bara kan krama och gråta för att allt är jobbigt och tungt. Någon att sova hos när man känner att världen vänt en ryggen (eller man själv varit dum mot världen).
Tycker så synd om alla som inte fått uppleva en mammas kärlek.
Fast det kan man ju ha andra till när man är vuxen, sin partner tex. Man kan ha varit älskad av sin mamma men ändå inte ha henne som sin närmsta person.
Klart man kan, men det är aldrig samma som kärleken från en mamma.
Ok, det tycker du.
Medan andra känner att de är närmare och får mer stöd från en partner eller nära vän när man växt upp. Skillnad på att vara barn och vuxen för många, olika relationer blir viktigast och närmast.
Ja det säger jag ju inte emot, att man kan ha viktiga och kärleksfulla relationer med andra än sin mamma, och få det stöd man behöver från ex en partner. Det säger jag inte emot.
Alla har inte haft en kärleksfull mamma, men de som har det har garanterat upplevt en villkorslös kärlek som inte går att jämföra med en partner som (faktiskt) bara kan komma och gå, och där kärleken är villkorad på ett helt annat sätt (vilket är rimligt då det handlar om två vuxna individer som möts i vuxen ålder).
Min mamma har aldrig varit kärleksfull och vi har en knepig relation, så jag avundas å det grövsta de som har en fin mamma som alltid finns där.
Eller en pappa 🙂 kan också vara mor/farföräldrar eller andra nära som kan ge liknande villkorslös kärlek och trygghet.
Så kan du inte säga, alla är inte likadana. Lite respektlöst faktiskt att antyda
. Min mamma var helt normal och kärleksfull men det är inte henne jag söker stöd och tröst hos nu när jag är vuxen. Partners KAN komma och gå men en del håller ihop för alltid eller väldigt länge, har varit tillsammans med min man 20 år tex… Och vänner kan också bestå. Nej det är inte helt villkorslöst men en närmare relation (för mig).
usch din sista mening fick mig att börja gråta direkt. min mamma gick bort när jag var 1 år 💔
Men tror du att en mammas kärlek ser likadan ut hos alla?
Tror du att alla vuxna barn har behov av att åka hem till mamma och gråta?
Det finns olika kärlekar och olika behov.
Nära relation är väl en sak men en del har ju aldrig klippt navelsträngen. Såna vara mamma försöker styra allt och de aldrig säger emot. Ens lojalitet ska ligga hos ens partner, ens nya familj. Sett mkt såna problem här i bloggen.
Det ses väl bara som negativt om man inte hittat en vuxenrelation utan mamman ägnar sig åt att dalta med och leverera service till en vuxen man, utan att han visar någon större tacksamhet tillbaka.
Är det vad en nära relation betyder? Gäller det även kvinnor som har en nära relation till sin mamma?
Tråkigt att det är hur man ser på söner som står nära sin mamma.
Nej jag skrev att det bara ses som negativted en nära relation OM det är så. Vilket förekommer.
Både män och kvinnor kan såklart även ha en nära och jämbördig relation med sin mamma.
Och vad får dig att tro att jag syftade på mansbebisar som inte kan ha en vuxenrelation i min kommentar?! Det är inte att vara nära sin mamma, och alldeles speciellt om han inte är tacksam heller. Trodde inte att jag behövde lägga in den disclaimern men jag glömmer alltid hur precis allt fultolkas här.
Tänk om alla barn skulle få växa upp så. Vad fint!
Förstår hur du menar men tror samtidigt man kan riskera att lägga ribban väl högt och skapa problem istället om man som förälder bara ser framför sig en problemfri relation där man umgås som bäst vänner. Irritation är en naturlig del av mer intensiva relationer, det är inget dåligt betyg om ens vuxna barn ibland stör sig på en eller inte alltid vill ha med en på semestern.
Det är såklart okej när de är nyförälskade, unga, åker med vänner etc. Sen när de har barn och ändå inte vill bjuda med sina föräldrar då är något…vill inte säga fel. Det kan vara så att man är väldigt olika och har olika syn på semester/utflykter/att umgås men om min dotter/son+ familj åker till Spanien för att bara slappa och bada och inte vill ha med oss föräldrar (inte varenda gång) då antar jag att de helst ser sitt liv utan oss. De vill nog mest ha med oss i bakgrunden men inte aktivt i sina/barnbarnen liv. Respekterar det men målet är att vi ska hitta sätt att bonda, ställa upp för varandra och umgås utan att forcera umgänget. Hoppas vi lyckas.
De allra flesta som har småbarn har nog gärna med föräldrarna på semester ibland om man har föräldrar som gillar att vara barnvakt på sin semester. Det är ju guld med extra vuxna.
(Jag hade dock verkligen förstått om man som mor/ farförälder hade andra planer för semestern)
Man skaffar ju sitt eget liv? Alla passar inte så bra med sina föräldrar heller. Man väljer själv hur mkt man vill umgås. Vill inte åka på semester med mina, älskar dem ändå.
Jag förstår hur du tänker och tycker det är svårt i svenska samhället. Vi fostras till att bli självständiga och individualister till skillnad från många andra länder där familjen är central livet ut på annat sätt. Tror att det kan påverka lite också.
Det ses ju ner på folk som är över 20 och bor med sina föräldrar. Eller när jag säger till någon att jag pratar i telefon med min mamma flera gånger per dag. Eller när man väljer att ta hand om sin mamma hemma i stället för att sätta på boende. ”Klipp navelsträngen!” Låter det oftast då.
Man ”sätter inte på ett hem” man ordnar boende.
Att som vuxet barn vara så bunden rill sin mamma, tycker jag är ledsamt. Du har ett eget liv att leva.
Du ska ha vänner, skaffa familj.
Tycker det är skönt. Man har friheten och väljer själv hur mkt man vill umgås. (Är medveten om att det nog är för jag växt upp här och folk med annan kultur känner samma för sin 😄)
Jag håller helt med dig anonym!!
17.29, hoppas du skämtar. Så klart ska inte dina barn behöva ta med sina föräldrar på semester för att du tycker det. Dom har sitt liv och ni ska ha erat liv. Ja, ni SKA vara i bakgrunden.
Förstår hur du menar men många som inte haft den turen är ju inte människor man inte kan lita på per automatik. Man vet aldrig vad en annan gått igenom för att inte ha det just så, och kan vara precis lika ödmjuk och fin person för det.
Gud ja! Min kusin är föräldrarlös och har haft ett väldigt tufft lov men hon är ändå bland de finaste människorna jag vet.
Känner samma för folk som står när sina mor/farföräldrar, barn, syskon, vänner osv. Men speciellt mamma om hon finns med i bilden och är en fin människa.
Tack för att du skriver så. Jag som varit tvungen att säga upp kontakten med min familj pga psykisk och fysisk misshandel ända upp i vuxen ålder gör det ont i att bli sedd som ngn man inte kan lita på. Till slut försökte jag få dem att gå i terapi för dumma jag trodde de inte förstod hur ont det gjorde när de slog mig eller sa att det inte går att älska mig.
Försökt dejta, men så ställs frågan om man är nära sina föräldrar och man måste svara nej (kunde ju inte uppge sanningen på första dejten) och killen drar synbart öronen till sig 😔
Jag försökte laga relationen hur länge som helst tills jag i terapin fick lära mig att min familj har en störning som gör att de får bekräftelse av att trycka ner mig och slå mig…
Önskar alla fick såna där föräldrar som faktiskt älskar en.
Snälla, döm inte ut oss andra ❤️
Vi kämpar.
Det går att lita på oss också.
Tack själv för din fina kommentar. Ganska lik situation här ❤️
❤️
Skulle aldrig vilja vara med i den gruppen, hennes kommentarsfält är ju sjukt obehagligt.
Skrev en kommentar en gång (som jag inte menade som otrevlig), som Sandra tog illa upp av och fräste till i ett svar. Följden blev en hel horder som i princip dumförklarade mig och var riktigt taskiga. Jag skrev flera svar till både dessa och till Sandra för att förklara och förtydliga att hon måste ha missuppfattat, men hon släppte inte igenom dem. Blev så ledsen och besviken på henne faktiskt. Och har efter det tänkt på att hon ofta gör så. Släpper igenom en taskig kommentar och sen låter folk gå lös. Om man kommenterar till den förstas försvar så släpps det inte igenom, men tvärtom. Tidvis riktigt obehagligt beteende tycker jag.
Fattar inte varför hon ens släpper igenom vissa kommenterar, men antar att det drar trafik.
Gillade henne förut, men tycker hon tappat det faktiskt.
Är med i gruppen och har varit det sedan start. Gruppen är oftast inte som kommentarsfältet, vissa inlägg rör väl upp en del känslor men generellt inte den där översittartonen som finns i vissa kommentarer på bloggen…😬
Gruppen är inte alls så skulle jag säga dock. Läser inte bloggen direkt längre så har inte så bra koll på kommentarsfältet, men vet att det stundtals kan bli rätt bitskt där. Men upplever inte alls att det är så i gruppen, väldigt hjälpsam och chill grupp.
Tanten, varför skulle hon tycka det är ok om hon upplevde din kommentar elak? Och så klart blockar hon dig då. Det är ju hennes blogg.
Att alla försvarar henne är väl inte konstigt, så är det väl på alla bloggar.
Kolla hos Bianca vad dom händer om du har en avikande åsikt.
Är med i gruppen, finns många konstiga tjejer där. Röstar man inte rött förtjänar man att brännas på bål typ, som ett exempel 😂.
Camilla, helt rätt och enig i ditt inlägg där du sätter ned foten mot influencers som Lovisa. De som säger annat är fan helt dumma i huvudet. Är SÅ TRÖTT på dessa influencers och hur de ska influera unga tjejer som inte vet bättre och som ser upp till dessa människor, det är förjävligt och jag hoppas innerligt att de fråntas den plattformen de sitter på.
Tack, tack, tack!
Nja, inte så intressant att läsa om främmande människor. Så uppskattar inte lika mkt som du (svarar på frågan bara).
Tyckte också det var rätt tråkig läsning faktiskt, och då brukar jag ändå gilla hennes inlägg. Verkar inte sållat så mycket?
Nej det var ganska tråkigt. ”Här är min mamma och pappa i Paris när de var i 20årsåldern!”
Ok…
Ja men eller hur! 😄
Tycker också de tråkigaste inläggen på Sandras blogg är när läsare ska berätta, tex. det finaste som hänt eller som nu om sina föräldrar. Scrollar oftast bara förbi. Men det är okej. Allt behöver inte vara för alla!
Särskilt inte när just Sandy B verkar totalt ointresserad av sitt föräldraskap.. Och vad är hennes problem med sambons mamma? Själv hänger hon sin egen mor ”i kjolarna” medan B’s föräldrar knappt existerar. Helt ärligt: viben hon ger är att hon HATAR moderskap.
Tycker att SB verkar vara en jättebra mamma. Vem som helst kan se att D är ett mkt harmoniskt barn. Klart man umgås med den förälder som bor i samma stad mer.
Hon klagar konstant vilket är extremt tröttsamt. Ingen har tvingat henne till att bli gravid – det är självvalt. Hon kan stänga benen om hon inte vill bli gravid. Och vaddå i samma stad? Hon umgås aldrig med sina partners föräldrar. Aldrig någonsin.
Hon klagar inte konstant. Den uppfattning jag hat fått är att hon verkligen älskar Didirk och tar väldigt väl hand om honom på alla tänkbara vis men hon vill också vara sin egen och träffa kompisar. Vilket är helt normalt och något som många vill trots att de är mammor. Sen finns de dem som tycket att man ska vara med barnen 24/7 och inte ha ett eget liv så fort man får barn, jag antar att du är en av dom. Det är ju ok det med, sålänge det inte går nöd på barnen så gör man det som passar bäst för en själv .
Jag har inga barn och vill aldrig ha några men om jag jämför influencers som har barn så är Sandra en enda stor klagomur. Hon ser inget positivt med föräldraskapet – hennes liv är mer eller mindre förstört sedan han föddes.
Du verkar betydligt mer bitter än Sandra😳
För att jag har åsikter? Okej Karen
Fast vadå åsikter? Det är ju inget att ha någon åsikt om. Sandra är som hon är, en mamma till sin son där vi som läsare får höra och se en promille typ av hennes liv. Det går inte att ha åsikter om det eftersom du egentligen inte vet ett skit om något.
Och inte du heller
Måste man det? Det kan ju han göra, de kan fortfarande träffa ungen liksom. De bor väl i Göteborg antar jag?
Men snälla. Hon skriver ju regelbundet om Björns mamma. Inte lika ofta som sin egen, nej, men det är väl inte mer än rimligt när Björns mamma bor i Borås och Sandras i Stockholm?
Jag jobbar i gamla stan och det är fan ingen som springer runt så tidigt och ofta om morgnarna varenda helg med sitt barn som Sandra, på skolgården, i junotäppan, på stor torget. Hon verkar vara oerhört engagerad och närvarande i sitt föräldraskap ❤️
Är ju bara för att han vaknar tidigt och hon får panik av att vara hemma inne med honom. Han får ju inte ens rita inomhus.
Får han inte rita inomhus? Har hon sagt det eller är det något du hittat på? Låter som hittepå
Har skrivit det i bloggen
Skrev hon det rätt ut eller fultolkade du? Läser Sandras blogg och har aldrig läst detta
Hon har skrivit det själv, i kommentarsfältet. Någon föreslog att rita som inomhusaktivitet när det var dåligt väder typ och då svarade hon något i stil med ”men var skulle han gör det, knappast hemma hos mig i alla fall”.
Så nä, ingen fultolkning. Förhoppningsvis har hon växt i sitt föräldraskap och fått inse att hemmet får anpassas efter barnet och inte tvärtom.
Låter i mina öron som ironi och ver att Sandra är rätt ironisk i sina svar ibland och att alla inte fattar det, du en av dom. Helt 100 på att hon inte var seriös med det svaret. Så du kan va lugn, Didrik får nog rita med kritor om han nu vill, oroa dig ej.
Ja, hon har en ironisk stil, och ja, ibland går det över huvudet på läsarna. I det här fallet läste jag inlägget och kommentarerna och tolkade inte svaret som ironiskt (möjligtvis att jargongen var lite raljerande i humoristiskt syfte).
Men råder inget brist på ditt självförtroende iaf när du utgår, utan att ha läst, att det är jag som inte fattar men att och att du minsan uppfattat det lite mer subtila. Grattis till den självkänslan antar jag 🥲
Du utgår också ifrån att det faktiskt finns människor som känner Sandra…
Du tänker att om hon gav honom några kritor och pappersark istället för att leka med honom ute på en lekplats så hade hon varit en bättre mamma? Intressant resonemang.
Hon säger själv att hon har möjlighet att ha semester betydligt längre än fyra veckor men ändå så väljer hon/de att D ska tillbaka till förskolan så fort den öppnar.
Men herregud! Är du knäpp eller bara grön av avund? Sandras intag av alkohol och hennes relation till sin svärmor är två saker jag inte kan förstå hur man kan med att spekulera kring när man enbart läser hennes blogg/instagram. Hur kan man dra slutsatser om någons relation till en släkting via sociala medier? Det finns hur många personer som helst som inte vill vara med på foto, och särskilt inte om fotot ska delas med tusentals främlingar på nätet. B:s mamma kanske är väldigt privat av sig? Är det fel att vara? Hon kan mycket väl ha sagt till Sandra att hon inte önskar figurera i bloggen. Jag kan ärligt säga att jag hade gjort det om jag var typ Björns syster eller något. Har noll intresse av att nämnas bland influencer-kändisar. Så sjukt att dessa spekulationer tas ur luften både här och på fb.
Typiskt personer som inte kan hantera sociala medier… att tro att man vet något om någon bara för att man följer personens blogg eller instagram. Speciellt Sandra som faktiskt är en väldigt privat influenser jämfört med många andra. Ni vet inget, och att sitta och spekulera som ni gör är ohälsosamt för alla. Väx upp, skaffa ett liv. Eller gå i terapi och lär er hantera internet innan ni sätter er vid en dator igen. Bara tips i all välmening.
Håller helt med. Känns nästan som sånadär stalkers som tolkar in att en influencer är kär i dem för att hen har skrivit att de blir trakasserade av en galning… Helt sjukt att tro att man vet allting om en person baserat på ett blogginlägg per dag.
Anette, hur läser du Sandras blogg?
Märklig kommentar. Hänger sin mamma i kjolarna? Tycker du verkligen det?
Om, jag säger om det skulle vara något problem mellan henne och B mamma, så har du ju ingen aning om vad det handlar om?
Tycker mycket om Sandras blogg. Och dom här berättelserna är ju fantastiska.
Sjukt ointressant blogginlägg. Jag skippade efter första meningen.
Då har du ju ingen aning om hur intressant det var eller inte om du bara läste en mening 😂
Har genomlidit liknande inlägg tidigare. Det ger mig 0,00. Samma med twitter inläggen.
Jag tänker att folk som inte har så mycket empati inte är intresserade av sånt här.
Jag tycker det var sååå fint.
Hahaha, har inget med empati att göra.
Lustigt att hon lägger upp såna här inlägg med tanke på hur negativt hon skriver om sitt eget föräldraskap och sin son. Mår Sandra så dåligt i sitt föräldraskap ska/bör hon söka hjälp, det finns hjälp om man vill ha det. Hon har dessutom råd att betala för kunna få hjälp privat. Finns det fan inga vettiga runt henne som ser hur hon mår och reagerar på hur hon skriver i bloggen. Det är väl tur att förskolan öppnar igen så att D får stimulering, får träna på att äta och dricka själv samt träna på att prata och leka annat än att bolla. Han är ingen bebis längre utan en liten kille på nästan två år.
Alltså, vilken patetisk kommentar. Du har ju ingen aning om hur Sandra tar hand om sin son. Hon har dessutom skrivit att hon utelämnar mycket av hans liv,antar pga dömande människor som dig. Så, sluta skruv dynga. Dessutom, jag tycker hon verkar vara en väldigt engagerad mamma och framförallt så är hon inte en person som skriver och hittar på skit om andra på nätet, som du. Så har du barn så kanske du ska tänka på hur du själv beter dig ?
Spekulationerna om Sandras föräldraskap är helt störda här och på fb-forumet. Folk letar fel hos henne för de vantrivs med sitt eget liv och är avundsjuka. Förstår annars inte hur man kan välja att fultolka allt hon skriver…
Håller helt med dig. Kan inte förstå hur folk kan bete sig på det här sättet.
De tar allt till sin spets också.
Om jag var en anhörig till dem skulle jag be dem utelämna mig ur deras sociala medier.
Hahaha vad sött att du blir så arg. Gullis!
Vem blir arg? Gullis
Kände du ett behov av att använda härskartekniker plötsligt?
Så starka var dina argument.
JaG utgår ifrån att alla de som kritiserar Sandras föräldraskap har bestämt sig för att hon är en dålig förälder och tar minsta lilla förevändning för att få beskriva henne som en dålig förälder. Det finns liksom inget i det hon lägger ut på bloggen som får henne att framstå som en dålig förälder i mina ögon. Trött efter att ha sovit kasst och bli väckt 05.30? Ja, det är man. Trist att kasta boll hela dagen, varje dag. Yes! Längtar efter att få hänga med kompisar ett par timmar och inte fundera på en minimänniskas överlever konstant. Låter också helt normalt.
Och om hon nu inte älskar sin svärmor lika högt som sin egen mor? På vilket sätt är det ett problem?!
Jag tvivlar verkligen inte på Sandras föräldraskap. Tror hon är en fantastisk mamma som gör så gott hon kan. Men utifrån hur hon skriver i bloggen så mår hon nog inte så bra i situationen.
Vi läser nog in olika saker mellan raderna. Jag tycker att de verkar ha det fint. Men att Sandra tycker att det är fest att få komma ut ibland. Och att sömnen inte verkar funka toppen…sånt sliter.
Vet inte, jag stämmer in i att D verkar oerhört väl omhändertagen men S verkar tycka småbarnslivet är ovanligt tufft. Inlägget om hur hon satt och grät på rivieran om hur tråkigt det var att kasta boll med sonen. Instagram där hon ser bedrövad ut och önskar att sonen kan somna så hon kan få dricka vin och röka. Inlägg där hon skriver att hon får panik och inte vågar köpa glass när sonen är med ifall han skulle bli tjurig i butiken. Är själv förälder och klart föräldraskapet är tufft ibland men det här nattsvarta som hon är idag målar upp har jag verkligen svårt att relatera till.
Låter helt normalt ärligt talat. Du kanske är ovanligt chili som förälder och därför inte kan sätta dig in i att andra kan uppleva föräldraskapet annorlunda? Dessutom, Sandra umgås med Didrik dygnet runt och det hon (och du nu) skriver om är bara en liten bråkdel av allt som händer. Är övertygad om att majoriteten av tiden är hon inte ”miserabel”. Alla (alla!) Föräldrar har svackor ibland och skillnaden mellan Sandra och andra är att Sandra skriver om sina och då finns det människor som tror att det är det enda som händer I hennes liv för att det är det hon skriver om. Men grejen är ju att det hon skriver om bara är en lite liten del och resten sker bakom lyckta dörrar så ett säga. Sen är det din tolkning att hon ser miserabel ut, det behöver hon ju inte va, bara för att hon råkar se så ut eller hur?
Märkligt då att hon skriver så många negativa saker. Om mesta är positivt, som du verkar antyda.
Du fattade inte min kommentar ser jag? Det hon skriver visar ju bara en bråkdel så att allt är negativt är ju inget du kan ha någon aning om egentligen. Håller inte helller med att hon skriver mycket negativt, ibland klagar hon lite ja, som alla andra men i det stora hela tycker jag hon skriver fint och positivt om föräldraskapet.
Hon skriver nyanserat om föräldraskapet och det är klart att för de flesta är det en utmaning att plötsligt aldrig få vara ensam (kan verkligen känna igen mig då jag har ett stort ensamhetsbehov och kan också vara lite krävande). Men! I föräldraskapet ingår som bekant uppoffringar och kanske tid med sonen (de är ju trots allt två och kan lösa av varandra) borde väga tyngre än en så kallad födelsedagsvecka som inte verkar bestå av mycket jobb utan mest fokus på just födelsedagen. Han ska börja förskolan tidigare ä vad han behöver för att hon ska fira sin föräldrar så tror jag att det handlar om att de lever i väldigt olika världar, åtminstone enligt Sandra. På Twitter hade hon fått frågan om B är från Borås och hon hade då ignorerat frågan. Skäms hon över det? Är det för henne jättemärkligt att resa dit då och då? Hon har tidigare skrivit inlägg om att de varit där men inte mycket om dem numera.
Hur kommer det sig att du uppfattar bloggen så tror du? Vi är väldigt många som inte gör det.
Känner ingen som varit småbarnsmamma som druckit alkohol varje dag.
Vilken socialgrupp tillhör du och dina vänner?
Nu missförstod du nog lite.
Det är så fint och rörande när man läser dessa hyllningar till de äldre generationerna. Tyvärr ser man i Sverige oftast ner på eller ignorerar de äldre. Det är fruktansvärt sorgligt. Så mycket de har offrat och kämpat för sina barn i ett fattigare Sverige. Jag glömmer till exempel aldrig mammas gamla soffa, sen hon en gång berättade att mormor brukade lägga sig på knä vid just denna soffan för att be till Gud att hjälpa familjen från svält och fattigdom.
Så är det ibland. Jag tror dock det har med fostran och det individualistiska samhället att göra till viss del.
Tror inte så många ser ner på sina föräldrar. Men i Sverige uppfostras vi (dom flesta) att bli självständiga.
Som förälder, så innebär det ju inte för mig att jag gör uppoffringar när mina barn växer upp, för att dom sen ska betala tillbaka.
Tråkigt bara att hon själv inte vill vara förälder, trots att hon är det. Men ”man måste väl få testa”…för ”man ångrar aldrig ett barn”…