Uppmuntrad kändisdyrkan?

Dessa två inlägg har en person postat på Instagram, som personerna som inläggen handlar om sedan delat vidare på sina stories. 
Jag fattar att den här typen av kändisdyrkan funnits i alla tider, men hur den är annorlunda idag, vilket vi ser ett bra exempel på här.
När horder av tjejer stod och skrek på The Beatles, Elvis eller N’sync så var det på avstånd, utan någon som helst personlig uppmuntran från de avgudade kändisarna. Idag når den här besattheten hela vägen fram till kändisarna i fråga, som inte bara tar del av den, utan även uppmuntrar den genom att dela inlägg som dessa vidare på sina plattformar.
Jag tycker inte det känns helt sunt, att tillskriva kändisar hela meningen med livet och att man aldrig kommer kunna älska någon sommar älskar kändisen.
Vad händer om kändisen inte läser nästa dm, och varken delar det eller ens svarar på det? Om kändisen är den här personens hela värld så raseras nog den världen som ett korthus i sidvind.
Ska kändisen då behöva känna ansvar för det? Det är ju helt sjukt i så fall….

Det är någonting som skaver här, men inlägget handlar mer om fenomenet i stort än om dessa enskilda individer, vilket är varför jag anonymiserat inläggen. 
Vad tänker ni om allt det här?

51 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Eminem skev en låt om det du funderar över. Den heter Stan och släpptes 2000.
    Så kändisdyrkan är inte så mycket annorlunda idag än vad den var förut.
    Innan sociala medier och internet så skrev man brev med kärleksförklaringar. Vilket också kom hela vägen fram till kändisarna. Det var inte bara på avstånd.

      Tänkte exakt på den också när jag läste detta!

    Ser ut som något Anna Book kan skriva till sig själv. Eller Svedberg.

      Om ngn retweetar sånt så tänker jag oxå direkt att hen själv har skrivit det. Men säger kanske mer om min syn på influencers…

        Nä, det är från PW och de har då hängivna fans på riktigt

          Jag är inte så insatt i Wahlgrenarnas liv och värld men minns en Malin som är PW-fan sedan evighet. Såg/läste om deras kontakt för säkert 15-20 år sedan och är ganska säker på att hon stod längst fram på Allsången. Tänker att det är fascinerande men ändå fantastiskt att man kan få ut så mkt av en kändis/annan person som man inte umgås med. Sen kanske det inte är konstigare än hängivna fotbollsfantaster och hur mkt ett lag betyder för dem? Jag har inte varit i närheten av såna känslor varken som barn eller vuxen.

    Tror många yngre målar upp en bild och verkligen tror dom känner kändisen. Så kan man ju tolka det när influenser blir dyrkade. Och några influencer njuter nog av det och älskar uppmärksamheten att få höra
    Åh vad du är vacker
    Du är grym
    Du är min husgudinna m m. 😂

    Jag tycker inte att det är så problematiskt faktiskt. När jag var tonåring så var detta jag. Skillnaden är väl bara att jag fick min bekräftelse från mina idoler på ett annat sätt för instagram var inte särskilt stort då. Att bli sedd av sin idol är en extrem bekräftelse och när man är tonåring så kan det vara så otroligt viktigt att bli sedd. Det där svalnar ju när man blir äldre. Tänker att var sak har sin tid. Jag var (är) extremt stort fan av en svensk grupp i mina tonår. Reste runt hela sverige och såg dem. ”Stalkade” deras FB-sidor och skannade internet efter bilder. På så sätt är ju de offentliga personerna mycket mer lättillgängliga idag. När mina idoler nämnde mig från scenen, vinkade eller när vi efteråt kramades och delade internskämt så kunde jag leva på det i veckor. Med tiden blev jag äldre och vi fick en mer och mer ömsesidig relation. Numera är vi vänner på facebook, följer varandra på instagram och kommenterar ibland någon bild här och där. Gruppen är vilande idag men skulle de uppträda någonstans hade jag kanske åkt och sett dem men inte längre köat för att stå längst fram liksom.

    Var sak har sin tid och jag tänker att du försöker skapa ett problem här av något som inte alls behöver vara ett problem. 🙂

      Jag blir nyfiken på vilken grupp det är. Eller åtminstone vilken genre. 😊

        Jag tror The Ark!

          Jag tror stenhårt på Kent

        Jag tror att det är Kent!

        Broder Daniel är min gissning

        Jag gissar på arvingarna.

          Fast de är inte vilande. Annars bra gissning.

        haha, jag förstår det. Är inte relevant till inlägget dock och googlar man gruppen och mitt namn så röjer jag min identitet så jag vill inte skriva ut det. Men det är inte något av de gissningar som kommit ut utan något betydligt mer okreddigt. Inte heller ett band utan en grupp.

      Men att älska någon på instagram där bilder kan ändras och fixas är inte detsamma som att träffa någon i verkliga livet.
      Vem har inte svärmat för en idol men som nu på tex insta är för mej något helt annat.
      Artister som sångare och skådisar går inte att jämföra med suktande influencers.

        Men det brukar väl vara främst youtubers som får den typen av fans

      Jag gissar på Takida

    Nu vet jag vilka det här handlar om och jag mår riktigt illa av det här inlägget Camilla. Det är unga MYCKET sköra personer som skriver det här som kan må mycket dåligt av de svar som jag vet att du kommer få (de har redan börjat komma).

    Som nära anhörig till en ung person som det här skulle kunnat handla om så tycker jag snarare att vi ska hylla de kändisar som ger av sin tid både framför och bakom kameran att bemöta alla olika slags människor. Jag vet hur viktigt det är för dessa unga personer när deras idol börjar vinka åt dom utan att någon har bett hen om det. Jag kan säga att min anhöriga hade inte varit i livet i dag om det inte hade varit för den här personen. Snälla, gör det inte till något smutsigt

      Och vad händer då när idolen i fråga ger blanka sjutton i den som dyrkar henne/honom? Osunt, sorgligt och skrämmande beteende med sådan dyrkan av en person man inte ens är personligt bekant med. Dessa unga sköra personer du refererar till behöver hjälp och stöd och tyckom irl.

      Låter hårt, men är det inte bättre med en psykolog?

        Eh, jag önskar verkligen att människor som dig fick vara med en dag i en familj med en skör person i, det kan vara psykisk ohälsa, det kan vara en funktionsnedsättning och alla instanser gör sitt yttersta för att hjälpa till när det tillslut är din tur i kön. De som är föräldrar kan vara helt slutkörda (se gärna bokstavsbarnen på SVT) av alla möten som de behöver vara på. Först kan det ta år innan man får adekvat hjälp och man ska pussla med jobb och sitta timmar varje vecka för att prata med skola, bup och sjukvård. Så när man väl får psykologhjälpen så är både barn och föräldrar slutkörda och det tar år att reparera.

          Du beskriver bra hur stöd och hjälp inom psykiatrin har för små resurser. Samtidigt är det inte bra att lägga ansvaret på en idol att bekräfta en person som är så kör som hen du beskriver. Som jag ser det finns det två stora problem. Det ena är att vårt samhälle idag är långt ifrån inkluderande. Man prioriterar helt enkelt inte alla sina invånare, eller om man vill hårdra det så är inte alla lika mycket värda. Den andra är att kändisar och idoler är så mycket mer lättillgängliga och skickar man ett meddelande förväntar man sig ett personligt svar. Jag har inga bra svar och det gör ont i mig när jag tänker på barn och unga som inte hittar sitt sammanhang och tillhörighet och känner sig bekräftade. Att lägga ansvaret på idolen tror jag dock inte är rätt.

            16:23 bra skrivet och jag håller med.

              Håller oxå helt med.

      Hur kan du tolka det så??

        Var till 15:22.

        Tolka hur? Att det kommer komma massa osköna kommentarer som lika gott kan vara spiken i kistan för den här personen, se bara Maddes kommentar här ovan, hur tror du att den kommentaren landar hos en person som är på väg att brista varje dag hen vaknar? Att man har ett osunt beteende kan inte vara så skönt för någon att höra.

      Och ja, en person kan må så här ÄVEN om det finns ett starkt skyddsnät runtomkring, BUP, läkare, habiliteringen är inkopplade, mediciner är insatta. Om det då finns en enda person där ute som får personen ut från rummet, ger färg på kinderna och lyster i ögonen, om det så bara är för en minut så är det helt fantastiskt.

      ”It takes a village to raise a child” Kan ha många innebörder.

      ❤️

      Man kan inte lägga sitt mående i händerna på främlingar, E. Det finns en sjukvård till det!

      En ung person som mår så uselt (, som personen här ger uttryck för) behöver stöd och inte nära en illusion om att den står i god kontakt med en kändis som är en total främling för den. Ensidiga kontakter är ej livbojar.

      Offentliga personer kan inte och *ska inte* bära den bördan och de har framförallt inte kunskapen att göra det! Jag hade under mina tidigare psykologistudier praktik på Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), men inte ens då var det lämpligt att knyta an extra till en del av de unga personerna som kämpade med sin tillvaro.

      Den här sortens kontakt mellan ung person (?) som kämpar med sin psykiska hälsa och en kändis är egentligen inte mer än en eskapism. Det är dessutom ordentligt osunt att uttrycka det som personen ovan har gjort. Vad lär det individen om riktiga relationer, att den kan manipulera omgivningen till att stanna för utan en viss kontakt är livet totalt hopplöst. Nä, hantera orsaken istället grundorsaken till måendet hellre än att bete sig så här gränslöst.

      Du tycker det är positivt, men personen underhåller enbart idéen om att den är hjälplös och kommer så förbli. Tryggheten kan inte vara förankrad i att utomstående främlingar lyfter upp den genom att ge den lite smulor här och där i form av dm:s 2-3 ggr. om året eller liknande.

      Fundera även hur det här blir i reella relationer, där någon potentiellt vill gå och den andra häver ur sig manipulativt att den inte kan leva eller klara sig utan den andra. Det blir tokigt på många olika plan! Det är bättre att personer lär sig att arbeta för sunda relationer. Här uttrycker individen också mycket att det dåliga måendet är en stor del av dess identitet (inte att förväxla med att dåligt mående kan ta upp mycket tankekraft).

        Tycker du skriver jättebra.

        Eftersom jag har sett med mina egna ögon hur en kändis har hjälpt min närstående att komma ut på andra sidan så vet jag att det kan bli riktigt bra och vi som är familjemedlemmar är den personen evighet tacksam. Visst, man kan inte lägga över ansvaret och det ska gudarna veta att ingen gjorde, men det räckte med lite kontakt här och där för att hen skulle må bättre. Och för vår familjemedlem och för oss också, så blev den här kändisen inte en främling längre och familjemedlemmen har i dag många vänner och partner bredvid sig.

        Och visst, i de allra bästa världar så skulle det vara underbart om det fanns någon annan lösning, men det fanns det inte. Och jag är otroligt glad att den här kändisen inte valde ditt synsätt.

        Jag skulle önska att lika mycket belysning på läggs på allt bra de här kändisarna gör för de lite svagare i samhället. Jag har också i mitt yrke åkt med brukare med allvarligare funktionshinder runt i Sverige för att möta deras stora idoler och jag ser ett helt annat bemötande från dom än från vanliga människor i samhället (dvs inget bemötande alls)

    Såg inläggen, i har sett förr o tycker då synd om denna tjej som så helt går upp i sin idoldyrkan. Samtidigt så inser jag att ’hen’ som delar känner att hon nog ’måste’ dela just dessa även lm ’hen’ nog oxå inser att det gått lite väl över gränsen. ’Hen’ vill nog inte såra sitt ’fan’ o sitter i en lite knivig sits.

      Man behöver inte visa exakt vad personen skrivit. Varför inte skriva ett offentligt tack och att man blev glad osv.?

        Var ser du att det är uttryckt att mottagaren blev glad av de här texterna?

    Jag trodde att den gröna texten var skriven av en förälder till sina två barn innan jag läste inlägget.

    Har kändisen alltså visat detta öppet. Av vilken anledning då, tänker jag. Lite märkligt gjort av kändisen.

    När jag mår riktigt dåligt då kontaktar jag också kändisar, jag har kontaktat allt ifrån Runar Sögaard till Statsministern och allting däremellan. Vissa svarar, andra inte. De som svarar brukar svara något kort och ganska så formellt. Jag brukar även kontakta folk som är med i nyheterna i olika sammanhang, som blir intervjuade för något, och sen så skriver jag till den personen, de brukar alltid svara, även journalister, ja, offentliga människor överhuvudtaget. Jag har till och med skickat presenter hem till folk som jag har sett i nyheterna (folk som har dålig ekonomi t ex som det brukar vara reportage om). Såhär håller jag på när jag mår extremt dåligt och känner mig extremt ensam, då kontaktar jag alla dess kändisar och folk från nyheterna kors och tvärs. Tack och lov så har jag spärrar och skulle sluta direkt om någon inte ville att jag skulle kontakta dem (men det har faktiskt aldrig hänt att någon har sagt att jag ska sluta, jag kontaktar iofs bara 1 gång/kändis oftast, och jag är alltid trevlig, jag skriver enbart trevligt).

    ”Tack för att jag alltid får känna mig sedd med dig”, skriver personen. Exakt. Det är vad det handlar om. Man vill känna sig sedd/älskad, och det gör man tillsammans med en kändis, man blir ”någon” när man har kontakt med en kändis, man blir sedd då (i sin egen värld).

      Personen som lagt upp den här storyn har gjort det på ett offentligt fan-konto och taggat kändisen, som i sin tur delat vidare. Eftersom jag har en viss insyn (inte i denna person, men en annan) så vet jag att det finns så mycket mer kommunikation som inte delas och är mycket mer personligt. Jag vet också att delningen gör dessa personer väldigt glada, men det är det som inte visas som i grunden är viktigt.

      Men du kommer få mycket mer från nära vänner som du fortsätter ha kontakt med.

    Ja detta är ju dagens samhälle. Förut dyrkade man gud nu enskilda personer/idoler.

      Hellre en riktig person, än att dyrka en förlegad fantasi.

    Jag tycker nog ändå att hysterin som var kring grupper som Beatles och Hep Stars var ännu värre. Horder av unga tjejer som hamnade i masspsykos, vrålade, svimmade och slet hår och kläder av sina idoler. Och märkligt nog verkar majoriteten av dessa ha utvecklats till lugna och sansade mor- och farmödrar. Så det går nog bra för personen som skrev det här också.

      Håller med! ”Dagens ungdom” har vuxna förfasat sig över i alla tider…

    Om en influencer som man aldrig träffat kan ge en orken till livet så var man troligen inte suicidal till att börja med. Däremot tror jag absolut att man kan finna tröst i content under sämre perioder. Att roas och att ha något att längta till är trots allt två saker som ofta är hjälpsamma för personer som mår dåligt. Fint att influencers kan bidra till sådant.

      Det beror helt på personens livssituation och mottaglighet. Många blir t.ex. hjälpta av kontakt med en total främling (dock utbildad), som tar emot samtal gällande suicidprevention.

      Det kan vara en individ som lever isolerat och inte har möjlighet till annan kontakt. De flesta har familj/vänner eller båda, men en del i samhället har inga kontakter att höra av sig till när det tar emot eller någon som hör av sig och undrar hur det är.

      Med det sagt anser jag att det är något att undvika att lägga ett sådant ansvar på en främling som inte har gått med på att vara mottagare.

    Har sett de här inläggen från hen och får faktiskt lite ont i magen varje gång. Dom delar också bilder på hen. För mig känns det inte som genuin tacksamhet för hens dyrkan utan mer som skryt om sin egen förträfflighet.

      Glaset är alltid halvtomt…

    Vem har lagt upp dessa inlägg och varför?
    Vill man framstå som en fin, genuin person ”se på mig va fin jag är som någon stackare dyrkar”….🤢

    PW brukar dela med sig av denna typ av inlägg på sina stories. Någon (eller flera?) som verkar beundra både PW och BI något oerhört.
    Så sorgligt att någon mår så dåligt att man lägger ner sin energi/kärlek på någon annan dvs. i detta fall en kändis, energi/kärlek som de borde lägga på sig själva istället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.