Therese Lindgren skriver att hennes hjärta inte är gjort för jourhemslivet då det går ut på att ta hand om djur tillfälligt, i väntan på ett permanent hem.
Hon skriver att hon är jätteglad för att ”Mini” – som djuret heter – ska få bo med en flock men att hon gråter varje gång ett djur flyttar.
Jag funderade ju på att vara jourhem till hundar efter att Selma fick somna in, men anar att jag hade reagerat på samma sätt som Therese när det var dags för vovven att flytta, vilket hade varit SÅ tufft.
Hade du klarat av att vara jourhem?
Therese arbete för djur är så himla fint! Hon är en riktig djurvän!
Föregående inlägg 
Nej, jag hade nog inte klarat av att vara jourhem för djur av den enkla anledningen att jag hade totalt brutit ihop när de flyttar.
En till som lipar på Instagram men det är säkert mer OK när det handlar om djur…
Det är ju inte som att hon sitter och gråter och pratar om saker i privatlivet som involverar andra. Så tycker det är viss skillnad
Det handlar ju om att man filmar/fotar sig själv när man bölar. Titta på mig jag gråter.
En dels första tanke när de blir ledsna är att ta fram kameran och göra content.
Men egentligen, varför är det inte okej att visa när man är ledsen? Jag tror inte riktigt att alla vill göra content på att dom är ledsna. Kan det inte bara vara ett sätt att avreagera sig och få tröst. Lika som när folk är glada och vill dela med sig?
En bild på när hon lipar. Jämför vi exempelvis med Nicci där det är typ dagligen
Nej hade blivit för ledsen när dom flyttar. Har så lätt att fästa mej vid djur så det skulle inte gå. Har varit katt o hundvakt några gånger och vad man saknar dom sen.
Jag har varit jourhem åt hundar både via Hundstallet o Hundar utan hem. Rekommenderas varmt! Man vet ju att de får ett fint hem, men visst är det ibland svårt att skiljas åt o några av vovvarna tänker jag ibland på än idag trots att det var många år sedan nu. Särskilt de som haft ett tufft liv tidigare o man var kanske den första person de vågade lita på igen.
Jag har bara dåliga erfarenheter av Hundar utan hem tyvärr. Men toppen att jourhem finns.
Får jag fråga varför och med vad?
Är jourhem åt dom och tycker hittills dom gjort ett väldigt bra jobb.
Tydlig inform och kommunikation till oss och väldigt noga intervjuer för att ens få bli adoptivhem eller för att adoptera.
Samt löpande bra kontakt.
Men det kan ju ändras under resans gång… så intressant att höra. Så vet man lite om de är något man bör tänka extra på.
Vi är hundlösa nu och jag har tänkt tanken att vara jourhem för hund eller katt, just för att jag vet att det behövs så mycket. Det finns många djur därute som skulle behöva hem, både för längre och kortare tid.
Tänker inte minst på voof, organisationen som tar hand om våldsutsattas djur. Många som inte vågar lämna relationer pga de inte kan ta med sitt djur på jourboendet. Tänker tex på ett omskrivet fall för en del år sedan där kvinnan tillslut blev dödad av mannen och där hunden tvingades uppleva detta. Det togs upp att hon inte velat lämna sin hund.
Jag (och min dåvarande hund) var jourhem till en jättefin hund för många år sedan genom en förening. Det var såklart inte så lätt att lämna vidare, men det hjälpte ju att veta att han fick det så bra i nya hemmet samt att han inte riktigt hade den energin som jag gärna har hos mina hundar (jag gillar att träna och tävla, medan denna kille var extremt ointresserad av annat än soffmys och lugna promenader) så det blev så tydligt att han inte riktigt hade trivts hos mig för alltid. Han och min egen hund kom fint överens men var väldans olika i energinivå. Det underlättade faktiskt det hela.
Det känns också bra i hjärtat att veta att man kan hjälpa någon.
Tack o lov att det finns en sån organisation!
Om jag får möjlighet längre fram ska jag definitivt hjälpa till där. För tillfället är det svårt nog att få ihop livet Som det är
Nej, jag klarar inte ens av att vara hundvakt utan att bryta ihop. Det är så fruktansvärt när djur försvinner, man blir helt förstörd. Att människor försvinner tycker jag inte är svårt alls, tvärtom oftast, oftast är det bara skönt att bli av med människor, jag saknar aldrig människor som försvinner, men djur däremot, det fixar jag inte, man blir förstörd.
😴
Okej fröken dryg
Du har inte träffat på Lina förut verkar det som?!
Trodde fan inte att det var den jäveln igen alltså
Jag saknar aldrig ex, men deras husdjur däremot
Där är vi olika. Varje gång jag ser ett inlägg om försvunna katter i lokala Facebookgruppen hoppas jag att katten i fråga är överkörd.
Du är inte riktigt frisk i huvudet va?
Jag var jourhem åt en katt för några år sedan. När han hade fått ett nytt hem skulle han först lämnas över till katthemmet innan han flyttade till sitt riktiga hem.
Det var fruktansvärt och jag grät, men det som gjorde situationen värre var personalen på katthemmet. De var så kalla och sa direkt när jag kom in med rödsvullet ansikte att jag skulle ställa hans transportbur åt sidan och sedan gå därifrån. Det var en tjej i personalen som la sig i och sa att jag förtjänade att säga hej då på riktigt. Hon såg till att vi fick vara ifred i ett rum och säga hej då i lugn och ro och sedan bad hon om ursäkt å personalens vägnar. Jag hoppas verkligen att den fantastiska katten fick det bästa hemmet i världen. Personalen lovade en uppdatering som aldrig kom och jag har aldrig varit jourhem sedan dess.
Hade betett mig likadant. Djur är allt för mig.
Är det inte lite egoistiskt att inte vilja vara jourhem för att det skulle vara jobbigt för MIG när djuret sen får flytta till en långvarig familj?
Nej det är inte vad gör du för djur och världen?
Fast att välja bort att hjälpa djur för att man själv kommer att tycka att det är jobbigt sen, det är ju egoistiskt. Man sätter sina egna känslor före djurens behov. Vad skulle det annars vara? Alltså jag menar inte att alla måste vara jourhem men att påstå att man inte är det för att man tycker om djuren så mycket att man inte fixar det. Tja.. då tänker man ju inte på djurens bästa i alla fall.
Med ditt tänk är ju alla som inte är jourhem egoistiska i så fall. För det finns alltid en självisk anledning till att inte vara det. Typ ”jag gillar inte katter”, ”jag har inte intresse att vara jourhem” eller ”jag har inte tid” Superego alltihop – i inget av fallen tänker man på djurets bästa?
Jag är inte tillräckligt kunnig för att vara jourhem tyvärr.
Och det vet du.
Nä sorry, läste helt fel. Trodde du menade Therese
Förstå bristen på jourhem om endast ”experter” fick tillåtelse att vara det. Vet inte vem du menar skulle vara tillräckligt kunnig? En veterinär?
Älskar att vara jourhem för katter! Att få se dem gå från rädda små skuggor till trygga glada kissar är helt fantastisk. Vi har också alltid fått träffa de nya ägarna och man blir så glad över att hjälpa både katter och människor att hitta sina nya familjemedlemmar😊 Vi vill inte ha katter på heltid då vi vill kunna åka bort på somrarna så det är också en väldigt smidig lösning.
Funderar på att vara jourhem för barn. Men det är ett stort och läskigt beslut.
Jag är jourhem för Hundar utan hem.
Hunden som bor hos oss nu får besök av en eventuell adoptiv-familj på tisdag. Har gråtit i smyg varje dag sen vi bokade in besöket.
Inte för att han ska flytta, för det är ju hela meningen med att vara jourfamilj är ju att ställa upp med en kärleksfull och trygg plats i väntan på sin föralltid-familj. Utan för att jag tycker det är så sorgligt att en hund som bara är 1 år redan fått en tuff start i livet och sen blivit övergiven av en familj.
Han har bott hos oss i 6ve kor. Så tsnken på att han kanske kommer tro att han gjort något fel hos oss och att vi ”valt bort honom” gör så ont i min själ så tårarna forsar.
Älskar att prata med mina djur, så jag förklarar för honom dagligen hur älskad han är, men att det här har varit planen hela tiden och att han inte gjort något fel.
Har man möjlighet tycker jag att man ska ställa upp som jourhem, om man älskar djur.
Det ger så otroligt mycket. Men man får vara beredd på att anpassa sitt liv extremt mycket och vara okej med att inte kunna göra saker man brukar osv. Hundarna har oftast ett tufft förflutet och det krävs mycket jobb med dom. Ofta mer än med en valp!
Men som sagt…. När dom väl flyttar…. Får man vara beredd på att hjärtat går i tusen bitar.
Men känslan att du har räddat ett liv följer med dig för resten av livet!
Anonym 20:25 vad i hela är det du säger??? Du är en riktigt vidrig typ, usch!!!
Älskar att Therese gör allt för djuren! Hon gör djurens röst hörd! 🩷