Som barn hade jag nog inte kunnat föreställa mig en större skräck än om mina föräldrar anlagt en egen skridskobana som jag förväntades, om inte uppskatta, så använda.
Det känns som att det krävs en hel del prepp innan man ska ta sina första skär på en sådan här skapelse och även i vuxen ålder så finns det få saker jag skyr mer än skridskoåkning och annat som hör vintern till. Det är kallt, ovärdigt och har en ohyggligt hög skade- och frysrisk, i alla fall för den här kryofobikern.
Kanske borde jag anlägga ett tropiskt semesterparadis i hönshuset? Komplett med sandstrand, solstolar och värmelampor? Vem kommer?
Team skridskobana eller Team sandstrand?
Föregående inlägg 
Sandstrand ☀️🏝️
Värme.
Team Inget av alternativen
Skridskobana alla dar i veckan. Så roligt för hela familjen. Jag brukar alltid säga att ingen solsemester slår en härlig skidsemester. Detta kan bero på att jag är från Lule:)
Norrlänning här och stranden hägrar här alla dagar i veckan mot skidor/skridskor mm
Team skogen
Minns min farfar som anlade en fullskalig sandlåda i deras sovrum för att jag behövde leka med något. 😂 Jag var väl ca 5 år.
Nu snackar vi! En skridskobana kan ju vem som helst göra i trädgården.
En förskola jag jobbade på hade ett sandrum. En enorm pool full med sand och så sandleksaker, bilar, palmer och grejer. Väldigt kreativt, men en mardröm att städa för det blev sand i hela huset.
Team skridskobana. Åkte mycket skridskor som barn och älskade det. Däremot så håller jag med om de kalla tårna. Hade det inte varit för de kalla tårna så hade jag åkt ännu längre. Gick även i konståkning som barn.
Älskade skridskor som barn. Var alltid på allmänhetens åkning, spelade bandy och hockey med killarna i skolan på raster på isen utanför skolan mm. Nu vet jag inte om jag kan stå på ett par skridskor längre.
Pappa gjorde isbana till oss i trädgården men det var ändå roligast att leka i den gigantiska snöhögen. Jag älskar fortfarande vinter! men bara som en del av årstidsväxlingarna, alla årstider är underbara.
Hade behövt en trigger-varning! Hatade att åka skridskor som barn och var livrädd för det, det är som en fobi nu. Det var så fruktansvärt obehagligt att ge sig ut på den glashala isen, som ren skräck, jag minns hur jag med små, små skär och känslan av att vara livrädd kämpade mig till kanten och sen så höll jag fast mig hårt i kanten, livrädd att man skulle trilla hela tiden, ett rent barndomstrauma, fryser fortfarande till is när jag ser skridskor, ishallar, skridskobanor.
Men fy! Man måste ju få en bra upplärning och stöd till man kan åka, du får ta med dina föräldrar på gruppterapi och reda ut 😉
Team både och! Älskar både sandstrand och skridskobana! Som barn åkte jag med både hjälm samt knä och armbågsskydd. Nu enbart hjälm. Funkar toppen.
vad roligt fixat!
Mina barn hade gillat skridsko. Kanske lite större bana men hennes såg inte ut att lärt sig åka så det räcker kanske. Kul för grannarna.
När pappa skottade gården brukade det bli en gigantisk snöhög som vi åkte pulka och byggde tunnlar i. Team gigantisk snöhög med andra ord! Jag kan ändå inte åka skridskor 😂
Jag bodde i radhus och när plogbilen varit så samlades alltid kvarterets alla ungar i den stora ploghögen i mitten på gården och byggde kojor, åkte pulka, osv. Det var tider det!!
Mina barn skulle älska! Vi har ibland isbana vid skolan och det är så kul att se alla olika åldrar och kompisar som hänger där i timmar 🙂
Självklart team skridskobana! Jag älskar när föräldrar gör såna här saker för sina barn! Underbart ju!
Och jag var också en snö- och vinterhatare som barn. Mina föräldrar var det, och sånt tenderar ju att smitta av sig till barnen. Vi gjorde aldrig något kul på vintern, utan det muttrades mest över hur kallt och eländigt det var. Och nej, då blir det ju svårt att gilla vintern…
Men som vuxen har jag kunnat skapa egna åsikter, och när jag dessutom träffade en man som vuxit upp med att glädjas åt snön och vintern, och faktiskt gjort roliga saker tack vare att det är just kallt, så har jag börjat älska det jag också. Mindset är grunden…
Har alltid älskat att åka skridskor! Har fina minnen av när pappa körde ner traktorn till sjön och plogade bort snön så att vi kunde åka skridskor på isen.
I vuxen ålder började jag på konståkning. Så himla roligt! Har aldrig haft så vältränade ben och rumpa som då, haha. Det är något speciellt med att glida fram över isen. Så nära att flyga för egen maskin man kommer.
Min egen hypotes att att alla vinterhatare inte har ordentliga kläder på sig.
Fel. Finns få personer som är så inpackad som jag. H A T A R det. Har även häst så är i utomhusmiljö vareviga dag med svindyra och väldigt effektiva kläder för ändamålet. Det är fortfarande inte en årstid jag känner behövs. Alls.
Allt blir omständligt på vintern. Halka, ledningar och vatten fryser, allt tar hundra år längre än vanligt osv osv.
Ja, jag inser att jag inte ska bo i ett land som detta, det finns ett framtida emigrerande i planen.
Helt fel, jag skulle säga att få är så väl rustade som den här vinterhataren. Jag har lagt så mycket tid och pengar på den perfekta vintergarderoben bara för att slippa frysa och det hjälper inte. Hur bra underställ, skalkläder, täckbyxor, skor, fårskinnssulor, buffar, vantar och mössor osv osv jag har så fryser jag ändå och avskyr vintern lika mycket. Jag kan uppskatta vintern inomhus men en ren pina när man måste gå ut.
Åkt skridskor sen jag började gå, älskade det som barn!
I dag hägrar stranden skulle inte åka på skidsemester tvi vale!!
Usch och fy för allt vad snö, is och kyla heter.
Skridskobana före sandstrand alla dagar i veckan. Fast ännu hellre ett skidspår eller en skidbacke. Vi hade skridskobana på skolan när jag växte upp och åkte skridskor varje rast, när vi inte åkte pulka. Jag tycker att det är helt underbart ute nu med snö och -10 grader. Jag förstår att det inte är för alla men har samtidigt så svårt att förstå varför det är så socialt accepterat att vi ska hata och tycka illa om vintern. Det är en av de finaste sakerna med att bo i ett nordligt land, enligt mig. Inte bara vintern utan årstiderna och att vi kan bli överraskade när vi drar upp rullgardinen på morgonen.
Jag tycker inte om värme, men det törs man ju knappt säga högt. 😉
Jag och min mamma bodde i hyreslägenhet när jag växte upp.
Hyresvärden spolade alltid en skridskobana i området som var väldigt uppskattad!!
Liten, isen knagglig och bucklig men så kul vi hade!
Sen var det lyx att få åka till en ishall med jämn och slät is 🙂
Gillar idén med skridskobana och varm choklad. Äh, har nog sett för många filmer! Har aldrig lärt mig åka och nu är jag livrädd för brutna ben.
Jag gick genom isen en vinter som 5åring när jag var på väg ut på sjön på skridskor. Isen var tunn inne vid kanten med sjön vråldjup. Hamnade under isen men pappa fick upp mig, slet av mig alla kläder o virade in mig i sin vinterjacka. Går bara på is idag om det är fast mark ca 2cm under 😅
Hamnade du verkligen under isen?
Det där hade varit DRÖMMEN för mig som den gamla konståkare jag är! Det sjuka är att trots att jag spenderade runt 15-20 timmar/vecka i ishallen under hela uppväxten drömde jag ändå om att ha en egen is i trädgården på vintern 😅
Team skridskobana!
Sandstranden är mest ett nödvändigt ont för att komma nära svalkan på sommaren.