Innan la jag pengar på yttre skönhet!
Bantade för att vara attraktiv och leva som den värdsliga normen vill ha oss ..Efter detta?
Så äter jag mindre för att bli rörligare, och inte få atros eller förslitningsskador i knäna haha!!Opererar insidan istället 😂
Självklart kommer jag tänka på rubbet framöver, men på ett MYCKET SUNDARE OCH ÖDMJUKARE SÄTT..Ja du fattar säkert..
[…]Så bra som jag mår i min kropp NU, är ett under… varje tår av smärtfri glädje är värd sin vikt i renaste guld// Magdalena Graaf
Jag tror helt ärligt inte att en person som inte levt med kronisk smärta kan förstå hur utseende är till hundra procent sekundärt.
Att försöken att bli så smärtfri som möjligt är så mycket det viktigare än hur man ser ut.
Magdalena skriver om det i sin blogg, efter att hon genomgått en stor operation där hon fått en ny höftkula, och jag kan inte annat än instämma.
Jag tror även att sådana insikter kan komma med ålder, men ibland kommer de inte alls, och då är det väl bara att gratulera. 🙂
Hur ser du på saken?
Föregående inlägg 
Klart när man är mitt i det att smärtfri är prio ett. Sen stoppar det väl en inte från att ex gå till frisören, alltså att vissa grejer ändå piggar upp och speciellt om det inte gör smärtan varken värre eller bättre kan det ju vara trevligt att känna sig lite snyggare. Däremot kanske man inte går och planerar en BBL när det är som ondast. Men när smärtfri börjar bli vardag tror jag man glömmer sånt här rätt fort och börjar oroa sig över samma vanliga igen.
Det stämmer verkligen vardag blir det för alla även efter svårigheter.
Jag var lika intresserad av skönhet innan, under och efter cancern, do what floats your boat! 😊
Det känns som en bortförklaring när de som vill glida runt i mjukis, tofflor, håret i en bulle och verkligen skrika ”jag bryr mig inte om något eller någon”.
Min faster har cancer och ser hur bra ut som helst. Hel, ren och fixad (bryn, fint hår, läppglans, ansiktsrutin, fina kläder, accessoarer osv). Vissa dagar är svårare än andra men hon går aldrig ut i bulle på huvudet och mjukis. Cancern får inte ta över henne och bli hela hennes personlighet, hur svårt den än är.
Vännens syster är också sjuk i cancer och hon är ännu mer brydd och mån om sitt utseende.
Min egen syster är höggravid och mår inte alls bra (foglossning) men lägger ändå tid på hår, hud och kläder.
Tycker inte alls att det är en bortförklaring. Skönhetsintresse har ju olika perspektiv. Man kan vara mån om att se ut som ”sitt bästa jag”, både som frisk och sjuk. Man kan också känna en oro över sitt utseende och använda injektioner och operationer i sin jakt på perfektion.
Det Magdalena beskriver är ju hur oväsentligt det senare känns för henne just nu.
Det säger jag inte emot. Jag talar om fenomenet ”jag är sjuk därför går jag in på ICA i pyjamas, foppatofflor, torra läppar, håret i en ful bulle, kläder som inte matchar, flottigt hår och äcklig andedräkt”.
”kläder som inte matchar”. Men alltså LOL! 🤭
Du får se ut som en luffare och du kommer att behandlas som en.
Hur DU behandlar luffare får stå för dig. Din olust över torra läppar, myskläder och håret i en bulle (- jäklar vad besatt du är av den där bullen) är patetisk.
Och varför är min åsikt så viktig för dig? Klä dig fint så får du min bekräftelse.
Stor komik ju. ”håret i en ful bulle”
Vem i hela glödheta bryr sig?
Det handlar väl om prioriteringar också, den som har ett par pigga timmar under en tid när man mår riktigt dåligt, då får man kanske vara noga med hur man spenderar den tiden. Personligen är jag mer åt hållet att skönhet blir viktigare om jag mår lite sämre, men förstår också om man prioriterar annorlunda. Den som är riktigt sjuk tycker jag inte man kan klandra för att ”skylla ifrån sig”.
Tar väl lika lång tid att sätta på sig byxor som mjukisbyxor?
Lika lång tid att kamma håret som att sätta det i en ful bulle?
Fina skor vs tofflor.
Herregud, ska vi klaga på att cancerpatienter har tofflor och mjukisbyxor nu också? Varför kan inte var och en få ha på sig vad de har lust med?
Jag har ju ingen laglig rätt att förbjuda något så du kan sitta lugnt i båten!
Herregud. Ska man behöva jämföra om ett plagg är snyggare än ett annat om man är sjuk eller inte ens bryr sig själv? Vem bestämmer vad som är tillräckligt snyggt?
Argumentet var tid och jag kontrade med att det tar lika lång tid att sätta på sig mjukis som chinos/jeans/kjol osv.
Så om ni inte förstår vad det är som skrivs så kan ni hålla er till trådar på er nivå.
För mig tar det längre tid att dra på mig en kjol eftersom jag då också måste dra på mig strumpbyxor. Det tar också längre tid att dra på mig finbyxor eftersom jag då måste byta igen sen när jag kraschar i sängen.
Om du inte förstår basic logik kanske du ska hålla dig till trådar på din nivå.
Du har bestämt dig för att vara och förbli ett offer så du får ett frikort till mjukis på stan.
Ok så du märker på ord alltså, tja ja det tar ju inte längre tid att just klä på sig något snyggt förutsatt att man har något passande i garderoben som även är bekvämt men annat tar ju tid och energi, eller? Kamma håret vs ”ful bulle”är väl en smaksak också, om jag bara kammar håret helt utan styling blir det betydligt fulare än bullen men visst.
Ok, gör vad du vill, tror du jag bryr mig?
Jag är bara ärlig med att människor behandlas som de förtjänar, en människa som inte är mån om sitt yttre behandlas sämre. Om du inte vill visa ditt bästa jag för oss medmänniskor så får du inte vårt bästa jag tillbaka.
Förtjänar 😂
Vilken ruskig uppfostran du måste ha fått! Man behandlar väl folk som folk, oavsett vad de har på sig. Och mer än så, dvs normal hövlighet, kan man knappast begära av okänt folk på stan.
Hej. Här har du en som vart dunder braksnygg i hela sitt liv! Blev gravid och hade såna smärtproblem att jag fick äta daglig doser av morfin ända fram tills jag födde. Självklart kom även en depression på köpet.
Fick även beviljat att sätta igång förlossning exakt vecka 37.
Kan säga att jag njuter av att kunna röra på mina ben, böja mig framåt och sitta/ligga.
Jag har så mycket att ta igen av livet att jag inte bryr mig om ifall jag har mascara på mig när jag går ut eller att kroppen inte magiskt blivit smal.
Jag vill ta världen med storm ändå, för jag är nästan smärtfri, vilket får mig att gråta av glädje.
Har ingen haft smärta där man överväger självmord, ja, då kan man kanske inte ha förståelse för det. Men det är sant att man blir ödmjuk och prioriterar lite annorlunda efter en käftsmäll från livet.
Jag hade en likadan graviditet och valde att gå ut i vanliga kläder och skor. Inre pyjamas. Men man får göra som man vill såklart!
I call BS. Om du under graviditet hade haft så ont att du behövde morfin, skulle du inte gått ut alls…
Fast om du är dunder och braksnygg så spelar väl inte mascara eller några kilo extra någon roll heller? Är man så snygg så kan man ju gå ut nästan hur som helst och ändå inte behandlas som en sunkig loser. Så förstod inte riktigt vad du ville säga med inlägget. Den som verkligen är ful i grund och botten kanske känner att det är viktigt att se lite extra välvårdad ut innan hen känner att man kan gå ut och ta världen med storm pga att man faktiskt behandlad olika beroende på utseende.
Men vadå bortförklaring? När, om inte när man är sjuk, får man göra precis som man vill med sitt utseende? Om man vill fixa sig gör man det, om man vill skita i det gör man det. Det behöver inte förklaras. Ingen förtjänar att behandlas dåligt, torra läppar eller inte.
Fast för många piggar det upp att känna sig fräsch och snygg trots smärtor. Är nog inte så svartvitt utan mer individuellt hur man känner.
Jag använder inte smink eller gör diverse behandlingar, men håller mig fräsch genom att duscha regelbundet, använder deo samt använder hela och rena kläder.
Ni kvinnor som pratar om skönhet och likställer det med att stirra sig själv i spegeln och komma på alla tiotals saker som samhället har tränat er i att ni måste göra för att: duga, vara snygga och fräscha; verkar missa att ren är lika med fräsch.
Visst, jag anses vara snygg enligt samhällets spelregler och det gör kanske att jag har ”råd” att inte hetsa kring mitt utseende och kan lägga den tiden på att utöka mitt intellekt och roliga saker. Nej, kom för f*n inte och säg att det är kul att slänga iväg alla pengar, tid på att boka tider som ska passas för diverse behandlingar eller att det är jättekul att genomföra behandlingarna. Borstar ni fortfarande upp ögonbrynen så att ni ser ut som en äldre herre som nyss har vaknat upp från sin tupplur!? (Nyfiken ”ofräsch” ung kvinna undrar!)
F*n vi kommer alltid vara fast i ett skräpsamhälle, eftersom ni inte vill ha förändring med i princip någonting.
”Alla gör som de vill”. Nej, ni gör det ni har tränats till!
Jag ser också en trend till det extrema när det kommer till skönhet och värre lär det bli. I-tjejer som skapats av olika program är så onaturligt vackra (och realistiska!!) att vi snart går in med programmeringskoder till plastikkirurger och säger ”ge mig dessa specifikationer” så får någon AI-chatt skriva vilka operationer, fillers och behandlingar som krävs för att likna denna omänskliga virtuella skapelse.
Men samtidigt så är det kul att känna sig fin och få bekräftelse.
Får bekräftelse av andra varje vecka (mest oönskad, eftersom jag inte känner att mitt utseende är relevant kopplat till mina juridikstudier).
Nonchalerar ni tjejer/kvinnor män som inte har en lång stapel av grejer han ägnar sig åt för att ”förhöja” sitt yttre? Min frågeställning är varför ni tjejer/kvinnor envisas med att ni inte skulle duga enbart för att samhället har indoktrinerat er till att tro att det är en objektiv sanning.
Fin men aldrig i ett naturligt tillstånd är en sorglig tanke som fler borde lösgöra sig från!
Jag håller med om detta! Utöka intellektet och göra roliga saker – där satte du huvudet på spiken. Hur ska man hinna med det när nästa selfie till Instagram ska ljussättas? Det är förbannat sorgligt när 11-åriga småtjejers främsta intresse är smink och Bianca Ingrossos self care. Som tar timmar att sköta och kostar en massa pengar. Istället för att ägna den tiden åt att träna en sport, utöva teater, dans, rida, läsa böcker, fågelskåda eller spara till nästa tågluff. Sånt man gjorde ”på min tid” (och jag är hyfsat ung, under 40!).
I samhället premieras yta alltid först! 💅🏼
Men av vem? Jag skulle säga att influenserna själva är de första att driva på skönhetshetsen. De liksom biter sin egen svans här.
Man väljer vad man vill följa och se.
Snart kommer det att komma forskning om att det är en riskfaktor för generell hälsa att göra stora plastikoperationer som tex att operera in silikonbröst, göra BBL, ansiktslyft, till och med fillers för att forma ansiktet och kroppen. Att det sliter på kroppen och skapar inflammationer i kroppen som med åren ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, artros, problem med sköldkörteln, immunförsvaret, cancer, diabetes och alzheimers. Kom ihåg var du läste det först!
Finns redan forskning på bröstimplantat sen lååång tid tillbaka. Implantaten med struktur kan öka cancerrisken med någon procent, men dessa används knappt längre.
Värre är det med övervikt, men det får man ju inte påpeka här inne…
”Får inte”..? Det gjorde du precis. Men du borde läsa på om att det finns ett ideal-BMI om man vill leva länge. Och det är inte 18 utan snarare 27.
25,0 – 20,9 är övervikt.
*29,9
Ja och överviktiga med BMI 25-30 löper mindre risk att dö i förtid än de med lägre BMI. Så kallad ”övervikt” är inte dåligt.
Källa?
Google is your friend! Jag fick upp flera källor efter en snabb googling.
Du fick upp flera felaktiga källor vid en snabb googling, det är det som är problemet med snabba googlingar.
Det är faktiskt så att äldre med viss övervikt beräknas leva längre än äldre utan övervikt.
https://www.umu.se/nyheter/fetma-kan-ge-battre-overlevnad-pa-alderns-host_10517058/
https://www.vardfokus.se/yrkesroller/sjukskoterska/overvikt-kan-fa-aldre-att-leva-langre/
https://www.vardfokus.se/halsa/overviktiga-lever-langre-an-normalviktiga/
Skönt att man inte är så gammal så man behöver lägga på sig övervikt för att överleva.
Det där kallas fat paradox och är alltså falsk information som kommer från feltolkning av stora data.
För att ta det helt kort så 1. Undervikt associeras starkt med cancer (kakeksi) och därför är undervikt starkt associerat med reducerad livslängd och 2. Överlevnad mäts ofta från en händelse har inträffat. Tex överlevnad efter en hjärtinfarkt. Feta får hjärtinfarkt vid yngre ålder, och lever därför oftast längre efter händelsen. Dvs falsk ökad överlevnad.
Tex:
30 år gammal man får hjärtinfarkt, BMI 45
Lever till han är 60. 30 års överlevnad
75 år gammal kvinna får hjärtinfarkt. BMI 22. Lever till hon är 83. 8 års överlevnad.
Om man korrigerar för de två felkällorna över så är det inte längre bäst att vara överviktig. Då visar studier att det är bäst att vara normalviktig (undantag är äldre över ca 70 som då gärna ska låta bli att gå ned i vikt). Dvs nej övervikt är inte hälsosammare
Mvh forskare (på annat fält men som kan tolka medicinska data)
Tack för att du förklarar detta! Jag är inte utbildad men följer ny forskning som hobby och det kommer ju mer och mer forskning om hur ohälsosamt det är att vara överviktig. Det är faktiskt chockerande. Visceralt fett driver inflammation och krymper hippocampus och det verkar som om metabol ohälsa är tätt sammanlänkat med psykisk ohälsa, att det ena inte finns utan det andra. Det är alltså mycket värre med övervikt än man tidigare har trott, inte tvärtom.
Sen kan man ju visserligen justera för såna här grejer men aldrig helt – alla kommer ju tex inte ha upptäckt sin cancer vid studiens slut etc. Blir därför rätt chockad att folk tolkar den här forskningen som att det är helt ok att gå med övervikt från ung ålder för att ”man lever längre”.
Det finns ju faktiskt breast implant illness
Jo jag vet. Och det har även kommit ny forskning om visceralt fett, hur farligt det är och att ju mer visceralt fett man har på kroppen ju mindre hippocampus har man i hjärnan! Helt sjukt! Den delen av hjärnan krymper. Ju fetare man är, ju sjukare är man. Det gäller dock ohälsosamt fett runt midjan och så, inte för dom som är muskulösa och hälsosamma och har lite extra vikt. Men som du skriver så är det tabu att säga.
Bättre att ha fett på röven än runt de vitala organen. Bukfetma är det farligaste.
Så sant, så klokt! Det är ju självklart att varje operation är ett trauma för kroppen och kan utlösa en rad autoimmuna sjukdomar som kanske legat latent eller uppkommer pga inte inflammationer. Känner två kvar som fick MS i ung ålder strax efter de gjort ”sillisar”. Idag har de båda tagit ut dem men de blir ju inte fria från sin MS men kanske kan förhindra att kroppen belastas ytterligare.
Wow, är det sant. Låter väldigt sorgligt. Alla operationer innebär en risk och stör kroppen. Narkos är ju också en risk. Bättre att bygga med det man har och inte ta såna risker.
Det där medicinska har det pratats om länge! Fint att någon har bemödat sig med att stänga av PH och SOTB och läst en peer-reviewed forskningsartikel!
Själv är jag nyfiken på de nya siffrorna kring alla som utvecklar ett beroende, när de genomgår plastikoperationer och behöver knapra smärtstillande tabletter varje gång. De personerna kommer kosta samhället något så djävulskt på många olika plan. Men ”alla får bestämma själva om de inte känner sig nöjda”, g*d förbjude att man jobbar lite med sitt inre och faktiskt gör något reellt åt saken!
Mår du skit över hur du ser ut, så handlar det om ditt mående och inte ditt yttre, vilket innebär att du behöver samtalsstöd! Därifrån sker förändringen om det inte är något rent biologiskt som är fixerat. Dock behöver vården bli bättre på att ge stöd om någon har en ätstörning där matproblematiken gör att de går upp i vikt. Lösningen är inte magsäcksoperationer. Drivet till att överäta finns kvar och de som inte lyckas töja tenderar att ägna sig åt något nytt som dövar emotionerna.
Grunderna inom psykologi borde vara obligatoriskt i grundskolan samt när individer går in i ett föräldraskap!
Självklart kan man fatta att utseende är sekundärt utan att ha levt med kronisk smärta. Tror inte att jag känner någon som inte tycker att utseende är sekundärt
Haha ja som när man är riktigt riktigt magsjuk tex, inte bryr man sig om att sminka sig då, få vill man bara bli frisk!
Ja eller vilken dag som helst. Även när jag är helt frisk vet jag att om jag behöver välja mellan skönhet och hälsa hade jag valt hälsa utan att blinka.
Löshår, lösfransar osv säger väl ngt helt annat.
Du har redan skrivit om hennes höftoperation så varför göra ett till inlägg som du kopplar till utseende? Jo, människor utan smärta förstår att man prioriterar att vara smärtfri över att vara snygg.
Antagligen för att det kan väcka tankar om oro för ens utseende, kontra lyckan över ett smärtfritt tillstånd. Inläggen har helt olika vinklar och syftar väl till att reflektera.
Igår så fick hon ju kommentarer om att det var för mycket fokus på just utseende, då verkar hon ju inte tagit till sig det som hon sa att hon hade.
Jag har jättemycket problem med mina höfter. Jag har svårt att böja mig ner och när det är som värst kan jag inte vända mig i sängen eller klä på mig. Har gjort en röntgen och på den hittade de inget fel på mig. Kanske är jag bara svag i mina höfter och jag behöver träna mer styrka än vad jag gör eller så är det någon sjukdom. Hoppas ändå på det första, det är ju ”lätt” att åtgärda. Iallafall, att jag får vara smärtfri är tusen gånger viktigare än att vara snygg. Det enda jag vill är att kunna fungera i min vardag.
Har du fått göra en MR, (magnetröntgen) eller bara en vanlig röntgen? På vanlig röntgen kan mycket missas. Be om en MR.
Fibromyalgi är rent hittepå!
Andra värksjukdomar också eller bara just fibromyalgi?
Jenny, du måste verkligen vara expert på sjukdomar som skriver så. Jag hoppas du själv drabbas så kanske du blir mer ödmjuk för sjukdomen.
Enligt läkare och experter är fibromyalgi en erkänd sjukdom i vården.
Lite länkar för dig om du orkar eller vill ta till dig fakta.
https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/reumatologi/fibromyalgi/
https://www.researchweb.org/is/forss/ansokan/313231
Folk har blivit mycket bättre av att sluta med kaffe helt, ta magnesium, massera (gärna med magnesiumolja) kroppen regelbundet, träna lätt träning 2 gånger i veckan såsom simning och äta keto/plant based utan socker och gluten.
Funkar inte för alla men för många.
Finns fb-grupper för intresserade.
Kan du länka til det med kaffe ?
Koffein påverkar magnesium, finns massa studier:)
Nej, men jag tror det är hittepå. Det är ju bara en typ av människor som drabbas? Aldrig någon med högre utbildning och lite jäklar-anamma. Bara folk med beroendeproblematik, katter och crocs?
Forskningen går framåt om vad som orsakar fibromylagi.
https://www.uu.se/nyheter/arkiv/2022-06-09-smarta-ar-inte-bara-ett-symtom
När SVBK inte längre fick användas inom vården när patienterna kunde börja begära ut sina journaler upphörde uttrycket som står för sveda, värk och brännkärring som ett uttryck för kvinnor med diffusa psykiska och fysiska smärtymtom. Idag kallas det fibromyalgi och blandad gärna upp med utmattningssyndrom och för att inte glömma postcovid när SVBKarna härjat fritt!
Jag tänker att det är väldigt lätt för de som redan ser bra ut att säga att det yttre är sekundärt eller inte spelar någon roll.
Tycker tvärtom att det är riktigt snygga människor som gör det till en identitet som blir fixerade. De som opererar sig och gör löshår osv är ju ofta de som redan är snygga.
För att vi (jag är järv nog att inkludera mig själv) vet hur mycket bättre det är att vara snygg än ful. Det är verkligen sån otrolig skillnad.
När man är ofixad, fula kläder, smutsigt hår m.m så känner man verkligen skillnad mot att vara fixad fin.
Det är också mer värt att alltid ha fina fransar, bryn, naglar, kropp och hår. Då är grunden klar och det kan räcka med läppstift och concealer så är man redo att möta världen som sitt bästa jag. Och få se människor bästa sidor.
En människa som är mån om sitt yttre blir bemött 10000 gånger bättre än en människa som bara släppt allt som en luffare.
Järv= ett litet gulligt brunt djur med sylvassa tänder.
Djärv= det ordet som du antagligen ville använda <3
Nej, jag är en järv!
Det får du gärna vara! *klapp klapp*
Grunden är ren och hel (dusch och deo samt rena kläder). Allt det andra som du nämnde är tillägg (det som inte är naturligt).
Tänk att det har gått så långt att en massa extra räknas numera av många som en grund som bara ska vara där alltid. Det låter rejält energikrävande att ständigt se till att boka in och passa alla de där tiderna och sedan alltid se till att ha de där extra tusenlapparna redo varje månad för att få den där ”grunden” som en ”borde” ha för att kunna känna att en är på en nivå att det är okej att slappna av i diverse sociala kontexter t.o.m. till vardags.
Minns introduktionen på juristprogrammet och hur en del av tjejerna dök upp som om de skulle på en modellaudition efteråt. Nu har de förstått att hel och ren duger mer än väl och att de är fina och dagar man inte är fin är mer än ok också eftersom fokus är lärande och förbereda inför tentor och en kommande profession.
Ingen bryr sig om dina naglar även om de försöker sätta dig i ett choke-hold gällande ofixade naglar. Rena naglar…ja! Men tanken på att slänga en massa tusen varje år på naglar och lack är absurd!
Jag investerar mina pengar och tjejer har emellanåt gnällt om att jag är bortskämt. Nej, jag har prioriterat att vara ekonomiskt välmående i stället för att varenda snubbe jag passerar ska vilja sätta på mig och att andra tjejer ska säga att jag är vacker/snygg/söt. Långa gör det ändå men seriöst det tillför noll. Jaha, tack men vad ska jag göra av informationen! Berätta hellre om ett intressant juridikfall och fråga om jag vill göra någonting vettigt!
Tjejer tränas i att vara hopplöst hjälplösa och stuvas in i ett fack där de ska tro att det viktigaste är att andra pratar snällt om deras utseende. Kom inte med ”min dotter kan minsann göra bägge delarna”. Nej Kerstin, din dotter kan inte ha ett bra sparande samtidigt som hon skickar tusentals kronor rätt åt helvete för att hon ska anses vara snygg. Hon är fin ändå! Det vore även på sin plats att lära unga tjejer att rätt och slätt vara ok med sin existens. Dessutom är ni ändå inte snygga bara för att ni följer de här förbaskade trenderna. Det är bara utstuderade sätt att krama ur er potential till en god ekonomi där män/killar inte behöver rädda er med sin.
Jag är glad för din skull men jag är hellre fattig och snygg än rik och ful.
Annars håller jag med om att det är rätt bisarrt att lösnaglar, fransar, sminktatuering, löshåret och annat blivit normen. Men det är mycket enklare att fixa fransarna en gång i veckan á 15 min än att lägga maskara och tvätta bort varje dag.
Men ja, man blir beroende. Det blir skevt när ens naturliga jag känns främmande.
Sorgligt att du endast likställer fin/snygg med att onaturliga yttre attribut som måste köpas!
Jag är inte ful men inte fåfäng. Populär bland både män och kvinnor.
Ser män märkliga ut bara för att merparten inte använder mascara eller gör fransförlängningar!? Din logik håller inte!
Om du är ful när du är ofixad hör du inte till de snygga jag pratar om
Lägger massor med pengar på mitt hår, färgar var tredje/fjärde månad för typ 3000kr per gång och fixar naglarna en gång i månaden.
Använder aldrig smink och klär mig praktiskt på jobbet eftersom jag arbetar med barn. Älskar dock att klä upp mig.
Fibromyalgi är skit och utöver skoven i smärta är den förbannade tröttheten hemsk.
Är man sjuk, vill man bara bli frisk och leva ett normalt liv. Friska människor borde tänka på vilken tur de har och vilket fint liv de har i Sverige, istället för att gnälla om vilken ful blus eller rumpa de har.
Den här diskussionen känns lika proppmätt som när rika slänger sig med ”pengar kan inte mäta sig mot detta, älskar min familj” typ, med ett passande foto av man/fru och barn taget utomlands eller i ett vackert hem.
Man är som man är och gör det man känner för. Uppklädd eller nedklädd so what?!
Jag fick gå den hårda vägen! Vägde ca 55 kg innan jag fick giftstruma! Gick ned till 46 kg & såg ut som en anorektisk heroinist. Tog bort sköldkörteln & utan att jag åt mer (har alltid ätit lite) gick jag upp ca 10 kg i månaden. Läkaren sa först att det handlade om kalorier ut & in. Sedan upptäckte de att jag inte kan omvandla Levaxinet så bra till ämnesomsättningshormoner. Nu väger jag nog över 100 kg fast jag äter bara marginellt mer än förut. Jag har tvingat mig att gilla läget & vara lycklig, men det har varit svårt & jätteledsamt! Många tror så klart att jag inte har någon karaktär & äter för mycket. Jag
äter fortfarande för lite. Tänker att många överviktiga blir dömda så fast de äter som alla andra eller tom nyttigare!