Det är kanske ingen slump att det dyker upp två inlägg i mitt Instagramflöde om det här, nu när det lackar mot jul.
Sanna Bråding skriver sitt inlägg ur det egna perspektivet, medan Fi Lindfors skriver ur ett mer generellt mamma-perspektiv om hur det är att vara en oavlönad projektledare i den egna familjen.
Några vanliga fraser jag fått kastade på mig av ”vuxna” i min omgivning, som är lite lagom chilla och uppenbarligen inte tar ansvar så allvarligt. Jag har många gånger tänkt att det vore så sjukt skönt att vara en sådan som dem. Inte ställa klockan, råka försova sig var och varannan dag, glömma matsäck till barnen, ta en tvåtimmars lunch på jobbet, ta livet med en klackspark, typ alltid komma försent och liksom räknar med att ”någon annan” styr resten. // Sanna Bråding
Det lider mot jul ❄️ och jag lider med alla oavlönade projektledare (som lever med en annan vuxen som bara glider med)
[…]Och ni män som njuter av julmyset som er partner fixat för ”hon gillar att fixa” 🙄 – januari är en av våra två största skilsmässomånader och kvinnor är de som i 3 av 4 fall initierar en split. Ni kan ju ta er en stund att fundera över varför… 🤷🏼♀️ // Fi Lindfors
En snabb googling visar att det faktiskt är oktober som är vår absolut största skilsmässomånad, och att det är den gemensamma semestern som sätter sista spiken i kistan. Troligtvis är det ”minisemestern” aka alla högtider och lediga dagar tillsammans som gör att kvinnan vill skilja sig innan man når ytterligare ett Alla hjärtans dag-firande att organisera på egen hand.
Vad tror ni?
Föregående inlägg 
Singel och barnfri! 💃😁 Låter som en mardröm som många kvinnor har det. Sen undrar män varför dom inte får ligga? Man vill inte ligga med en jättebäbis!!
Nyseparerad från en mansbebis här 🙏 (vi hade inga barn) Märker redan hur skönt det är att slippa vara någon slags 24/7 hjälpservice och att inte behöva plocka skräp, kläder och matrester här och där i hemmet. Kommer att tänka mig NOGA för innan jag inleder en ny relation.
Jag är kvinna. Projektleder ingenting. Sanna Bråding är överenergisk och jag blir trött bara av att se hennes konto en gång i månaden. Hon springer jämt, lagar tiorättersmat jämt.
Julen? Jag har en fin familj. Vi köper några julrätter, typ köttbullar prinskorvar och lite sill och julmust. Det viktigaste är att vi är lediga tillsammans och har lite julbelysning?
Ingen utomstående har någonsin kommit och ställt krav på hur jag firar jul. Om barnen möjligen har sagt att den och den kompisen firar si och så, så har jag svarat att vi istället firar så och si. Men jag tror inte ens barnen har sagt så.
Amen! Det är vi kvinnor själva som ställer orimliga krav på oss själva och vår omgivning, och därefter dukar under. Eller som sänker ribban och kraven på oss själva och de omkring. Att göra julstressen till ett jämställdhetsproblem köper jag inte riktigt. Man kan faktiskt inte tvinga upp ens partner och hela familjen över ens egna höga ribba
Fast man kanske vill ha en mysig jul med god mat istället för köpta scanköttbullar och julmust…
Ja och då kan man fixa det för att man själv vill det! Inte spela offer över att andra inte bryr sig om köttbullarna är mamma Scans.
Min jul med min familj är jättemysig, det behövs inga 10 timmar vid spisen för att uppskatta julen.
Fast då kan man väl inte säga att en själv har ”för hög ribba” som vill ha hemlagat på julafton?
Det är snarare personen som nöjer sig med köpeköttbullar som har FÖR LÅG ribba.
Nej, absolut inte.
Julmust vill man ha! Men inte scans fis-köttbullar.
Då får ”man” ta tag i detta utan att klaga. Det är en övervägning.
Jag hade klagat som fan om min partners ribba var så pass låg? Köpa färdig sill, prinskorvar och köttbullar wtf?
Gör du egen prinskorv???? !
Nä, men vi har betydligt fler rätter än sill, prinskorvar och köttbullar på vårat julbord.
Vissa rätter köper vi färdigt (tex prinskorv) och andra lagar vi själva.
Köttbullar rullar jag själv. Men sill och prinskorv (!!) köper jag utan att blinka. Hade jag haft en partner som krävde att vi skulle lägga in sill och stoppa korv själva hade jag sagt ”gör det själv”. Inte en chans att jag lagt tid på det.
Poängen var nog att ett (mysigt och gott imo) julbord kräver mer än att ”köpa några julrätter, typ köttbullar prinskorvar och lite sill och julmust”.
Det låter faktiskt som ett du-problem. 🙂
Med det inte sagt att man inte har rätt att prata med sin sambo om saken och önska att denne också engagerar sig för att dagen ska kännas lyckad för alla, men att lägga det som någon generell lägstanivå för vad som är ett mysigt julbord är lite fjantigt och tycker jag. Alla värderar och prioriterar såklart olika, och har därtill olika förutsättningar, såväl praktiska, fysiska och monetära, och mysighet mäts knappast i antalet rätter på bordet eller i hur och av vem de tillagats. 🙂
Jag håller faktiskt med dig, ribban ska inte sänkas för viktiga saker.
Jag är pedantisk och klagar ständigt när mannen (som jag vet var en slask) inte håller sig på min nivå.
Dina hemlagade köttbullar är min orimliga renhetsstandard.
Ja min jul är köpt mat, varför bry sig? Det är ju samvaron och myset jag vill ha. Vem bryr sig? Sorgligt om någon stressat ihjäl sig i köket när julmys och samvaro funkar lika bra med att alla köper med lite färdigmat.
Trist! Vi delar upp matlagningen hos oss 🙏
Jag hoppas nästan att det är samma person jag svarat till fyra gånger nu för jag har svårt att tro att ni verkligen är såhär många som faktiskt känner detta egendomliga behov av att hävda ert egna julfirandes förträfflighet i syfte att förringa andra familjers traditioner och upplevelse
av vad som är mysigt.
Vilken låg nivå ni har på er julmat. ☹️
Färdigköpta köttbullar och lite julbelysning fick inte igång mig på någon julkänsla direkt. Låter wt! 🤪
Håller med, varför ens bemöda sig isåfall? Bara sorgligt:/
Kommentaren nedan gäller dig med. Hur man kan vara så nedlåtande och dömande är bortom mitt förstånd. Riktigt skabbigt beteende.
Du är fri att glädjas över din egna lott i livet och dina hemrullade köttbullar, men det skadar inte att vara ödmjuk inför andras traditioner och/eller förutsättningar. Ditt eget julfirande blir knappast mysigare av att du skriver nedsättande kommentarer om andra familjers sedvanor.
Jag avstår från att sjunka lika lågt som du, men att vara fördomsfull och döma andra utifrån vilken mat som står på julbordet skriker inte klass direkt.
Influenserna är ju ett eget skrå där allt ska vara perfekt, alltid och visas upp. Tack och lov kan vi andra göra som vi vill. Det är en ynnest att få julbaka och julpynta med barnen utan att behöva bära på känslan att det ska bli perfekt enligt MINA mått, barnen får leda arbetet, läsa recept, måtta, röra, smaka. Så finns man tillhands, men inte för att rätta där det inte behöver rättas. Jag och sonen monterade och klädde granen igår, att knipsa fast julbelysningen tillsammans är ju en klassiker. Skulle aldrig vilja klä granen ensam och bestämma hur allt ska hänga. Jag undrar hur Bråding gör för att samla på sig allt familjejobb på det där viset. Vet hon ens hur hon får barnen att ta ansvar och känna stolthet? Hoppas hon får en dag eller två i jul då hon kan slappa helt.
Du skriver barnen så antar att du har barn hemma/haft barn hemma. Har ni kört utan julklappar? Är det inga luciafiranden eller skolavslutningar etc att delta i? Julen är ju mer än bara julafton menar jag, kanske skicka hälsningar till släktingar, bjuda in någon till jul osv.
Det är nog inte för inte som de lyckligaste kvinnorna generellt är de ogifta kvinnorna. Och de lyckligaste männen är de gifta.
Och ogift = singel/särbo här.
Sanna Bråding verkar stressa sönder sig trots att hon är singel/särbo?
Jag är gift och lycklig eftersom jag inte håller på och anpassar mig efter vad olyckliga gifta kvinnor försöker uppnå!
Man väljer ju för f-n själv!
Ledtråd: generellt
Ledtråd: göra vad man vill och inte vad man tror andra vill?
Läs om läs rätt.
#inteallagiftakvinnorjuuuu
Precis som att kvinnor generellt blir lyckligare vid en skilsmässa och männen blir olyckligare.
Beror på vem som lämnar. En man lämnar oftast inte om han inte har träffat en ny, de har svårare med ensamheten, generellt. Asså denna Nisse, vet inte vem han är och hade ingen heller. Skippa Nisse om han är så stressande, räcker väl med tomten😀
Nej det beror faktiskt inte på vem som lämnar. Men du har rätt i att män är olyckligare som singlar. Så de är nog snabba på att hitta någon ny att para ihop sig med. Helst innan de lämnar redan.
Om du vill projektleda hela julfirandet – gör det! Om du inte vill projektleda hela julfirandet – säg detta och kom överens om vilken nivå som alla är nöjda med.
Om någon åtog sig att fixa allt från knäck till gran och mat skulle jag också backa och csra glad för det.
Om du är sur för att du sitter med en massa jobb som du inte ville ha kan du inte klaga om du inte sa till innan.
Orkar inte diskutera det här ett varv till.
Trevlig kväll allihopa!
Minns tydligt en gång när jag var ung och ett helt gäng hade ätit pizza hos en kompis. En skön snubbe tyckte att vi skulle gå ut i trädgården efter maten, medan jag föreslog att vi skulle plocka undan lite efter oss. Vi var ju ändå i kompisens föräldrars hus liksom. ”Äsch, det löser sig” sa han och försvann. Mitt samvete kunde inte bara dra, så jag röjde undan. När sköna killen kom in igen sa han glatt ”jag sa ju att det skulle lösa sig!”.
Kanske hade han tänkt städa senare, det vet jag ju inte. Men min erfarenhet av sköna människor är att de inte är så ansvarsfulla och litar på att någon annan tar hand om deras skit.
Jag skulle aldrig ha kommit på att städa på det sättet efter lite pizza, innan man går ut i trädgården?
Isåfall röjer man upp lite innan man går hem, men om någon börjar vilja avbryta skönt häng med att städa mitt i, så hänger definitivt inte jag heller på (är kvinna). Du kanske tvärtom är en sån som sätter ribban onödigt högt för vad som måste göras?
Det handlade om pizza? ”Sätter ribban onödigt högt” lol antar att anonym menade typ slänga pizzakartongen efter sig?
Ja exakt? Vad är brådskan med att städa efter pizza liksom?
Inte som att man smutsat ner ett helt kök och behöver grovstäda. Slänga några kartonger kan man väl göra när man går hem?
Det sitter väl bara i ryggmärgen att plocka undan efter sig när man är gäst. Sker per automatik för för mig iallafall, tar med mig när jag reser mig och lämnar bordet.
Och speciellt om man är hemma hos någons annan. Så jäkla besvärligt är det ju inte att slänga det i soporna på väg ut i trädgården.
Nähä? Men om inte alla tänker lika så behöver man ju inte heller insistera och 1) med offerminen slänga allt helt ensam omedelbart efter middagen2) vara så bitter över vad man gjorde att man minns det i många år och drar upp det på en skvallerblogg
Oj, en öm tå att jag inte tyckte det lät jobbigt?! Jag skulle inte varit bitter över det men tycker det är en rimlig sak att göra. Och i mitt umgänge så vet jag precis när den där ”det löser sig”-typen skulle göra det..
(Jag är alltså inte ts)
Varför skulle ts vara bitter för att hon minns detta lol? Hade också kommit ihåg en sån korkad kommentar 😀
Och rätt så ofin kommentar. Ett enkelt tack kanske hade varit bättre än en så dum kommentar.
Som en kompis pojkvän som åkte på paintball lägligt den dagen de skulle flytta. Så där stod hon med oss vänner och vi bar möbler och hjälpte henne hela dagen. Han ramlar in lagom till när hämtpizzan levereras. Och i stället för att tacka för hjälpen så slänger han en dum kommentar om att det var schysst att få komma hem till pizza.
Det är ju inte konstigt att man minns idiotier 😅
Hon dumpade inte?
Ifs säger det rätt mycket om henne att han ens vågade gå iväg och leka krig mitt i en flytt.
De skilde sig efter ett tag faktiskt. Men hon har inte direkt bra killsmak. Tyvärr. Hon är en fin tjej men dras till bebisar till män. Idag umgås vi inte längre och jag hoppas för hennes skull att hon bryter mönstret när det gäller killarna hon dras till.
Samma här
Det luktar, ser stökigt ut & tar 3 sek att slänga vad är problemet? Inget skämt häng förstörs av lite plock
Slänga pizzakartongen måste man väl inte börja gnälla om direkt efter middagen?
Jo, det luktat pizza (lök och fett) i hela köket annars. Jag plockar undan direkt, allt i diskmaskinen, torkar av bord och diskhon och slänger det som ska slängas.
Varför vara så lat?
Man lämnar ett rum i bättre skick än när man kom in i det. När man är gäst är det ännu viktigare att plocka undan.
Ja, kul att låna ut huset och sen luktar det gammal pizza dagen efter.
Det luktar inte gammal pizza för att man väntade någon timme med att städa.
Du fattar väl att killen inte tänkt att städa? 😀
Och det vet man antagligen om man är vänner också.
Själv vill jag inte att mina gäster börjar plocka undan,diska och städa, (ok ställa tallrikar mm på diskbänken), men gäster ska slippa sånt,jag röjer undan när alla gått hem,el dagen därpå.
Man dukar väl av bara.
Tyvärr, tyvärr är det nog barn till sådana som Sanna Bråding som blir sådana. Som haft en mamma som gör ALLT.
”Ytterligare ett alla hjärtans dag- firande att organisera på egen hand”
Vem organiserar såna firanden och varför?
Jag är kvinna och i ett förhållande. Har aldrig någonsin tänkt tanken att ”organisera ett alla hjärtans dag-firande”.
Vad är det ens? För vem gör man det?
Ingen man har någonsin lämnat mig för att jag inte ”organiserade alla hjärtans dag”!
Såna här inlägg dyker upp varje december och känns så tramsiga. Man är väl en vuxen människa och väljer själv? Varför göra sig till ett offer för omständigheterna? Jag är ensamstående tvåbarnsmamma (barn på heltid) och känner noll stress över julen. Fixar enkla Nissebus lite då och då, inte varje dag, julbordet delar vi upp mellan oss i familjen så alla tar med några rätter var, har köpt julklappar till mina egna barn och syskonbarnen lite pö om pö under hösten, vi vuxna kör enbart julklappsspelet. Luciakläder klickade jag hem billigt på tradera i början av november, tog ca 5 minuter av min tid. Det finns hur många saker som helst att göra som underlättar vardagen och pusslet.
Vilka är alla dessa som påstår att allt är SÅ jobbigt och att det är SÅ synd om dem? Varför förändrar de inte sin situation då, istället för att vänta på att bli räddad?
Vem vill bli räddad?
Ja tydligen ska nån annan dyka upp och vilja fixa lika mycket och ta hälften!
För lösningen verkar varje år ABSOLUT INTE kunna vara att tagga ner lite med alla måsten?
Antar att de vet hur resultatet blir om de ”taggar ner” och inte tycker att det är värt det?
Ok? Så såna som jag som inte känner krav och måsten måste ändå anpassa sig eller?
Det rimliga är väl att den som vill fixa fixar och den som är nöjd utan en massa fix låter bli?
Rimligt är väl att man diskuterar igenom vad man anser ska göras och på vilken nivå och när och kommer överens. Om man nu bor ihop det vill säga.
Ja du lär få anpassa dig till att de flesta av oss har lite förväntningar på högtider?
Om din partner inte ”känner krav och måsten” på din födelsedag, är det då rimligt att hen struntar i att fira dig pga ”nöjd utan en massa fix”?
Men läste du trådstarten? Exakt vad i det som ändå görs inför jul har du högre förväntningar på? Måste julklapparna köpas i december för att de ska räknas? Måste Nisse busa exakt varje dag? Måste en person, förlåt kvinna, laga all mat? Vad var det som var fel menar du?
Har ingen Nisse? 🙂 Det var ju tydligen ”hög ribba” att vilja ha hemlagat till jul, så det verkar inte vara något som ändå görs enligt kommentarerna.
Du skrev att det rimliga är att den som är nöjd ska slippa fix, så svara på frågan – är det då ok att som partner strunta i din födelsedag?
Exakt. Eller struntar i att fixa barnens födelsedagar för att han är nöjd med att slippa fixa.
Ja men på allvar, om jag nu skulle hitta ett ufo till man som inte vill fira sina barns födelsedagar så måste jag ju inse att det är jag som vill fira. Inte han.,
Om han vill fira namnsdagar, måste jag anpassa mig då?
Om han vill fira 6 juni vilket jag aldrig firar? Om han vill ha traditionell midsommar vilket jag aldrig har firat? Måste jag anpassa mig?
Jag ser det inte som att ”måste anpassa” utan att man vill göra något för en annan. Jag skiter helt i min födelsedag och firar den helst inte alls. Jag firar och fixar födelsedagar när mina barn och min man när de fyller år för att det är viktigt för dom. Jag går inte på barnens dansuppvisning för att JAG tycker att det är det mest nice att göra en onsdagkväll utan för att det är viktigt och stort för dom. Osv osv. Jag ser det inte som att jag måste anpassa mig utan att jag respekterar att det finns saker som är viktiga för andra.
Och jag kan också tala om att det som sårat mig mest från min barndom är att min pappa hade den attiyden att han var tvungen och måste och suck och stön när det gällde saker som vi andra i familjen tyckte var viktiga. Det enda som han engagerade sig i var saker han själv ville. Resten sket han i. Så jag är väl färgad av det men är man en familj så är man väl viktig för varandra?! Och om då namnsdagar är en stor grej för någon så firar man den. Är det verkligen så himla jobbigt att göra något för en annan?
Eeeh ja alltså födelsedagar faller också under ”chill” för mig… skulle aldrig göra en grej av att inte bli ”firad” enligt några speciella ”regler”.
Men skulle du göra något alls bara för att den du älskar tycker att det är viktigt? Eller måste du själv tycka att det är viktigt för dig för att det ska göras?
Ja du, bra fråga. Skitgrejer bryr jag mig inte om (hemlagad eller butiksköpt julmat till exempel).
Att anpassa sig till partners behov av samvaro, samtal och saker själen kräver – ja.
Materiella ting – nej.
Det är väl kanske just det. När skitgrejerna är viktiga för den andra.
För många av oss är ju högtider som jul ingen ”skitgrej” utan en tid med familjen i fokus där vi samlas och umgås kring god mat.
Varför inte bara fira jul ensam om du ändå vägrar att behöva anpassa dig till någon annan?!
Själv firar jag jul hos min syster i år. Pyntar inget hemma hos mig och de år jag är ensam firar jag inte alls. Kommer ju trots det att anpassa mig och ta med min del av maten osv till henne. För så gör man. Eller?!
Då har du ju ändå bestämt vad som är viktigt och vad som är skitsaker. Sen vad den du ändå valt att leva med tycker är viktigt spelar inte någon roll för dig, så länge det inte precis stämmer med din bild?!
Alltså, visst kan man köra på den attityden, att man inte kommer anpassa sig efter någon eller göra skitsaker för någon annans skull. Men det är ju inte skitsaken i sig som är poängen utan att se värdet i att uppmärksamma det som är viktigt för någon som är viktig för en själv.
Skilsmässorna går igenom i oktober och har man barn är det ju 6 månaders betänketid det innebär att den vanligaste månaden att ansöka om skilsmässa är april, varken jul eller semester med andra ord.
Nej de flesta ansöker(heter det så?) om skilsmässa i oktober, dvs det är då handlingarna kommer in. Men oavsett så är det inte i januari.
I år har jag sagt att jag vägrar stressa ihjäl mig och stå i köket hela julafton, vill umgås och inte vara någon jävla husa!
Resultatet är att maken kör Nisse varje dag, gjort listor och hjälpt till med julklapparna. Han planerar och fixat lika mycket som jag så för första gången på 10 år känns inte december stressig.
Ligger helt klart mycket i texterna ovanför..,
Kan alla bara lägga ner tramset med ”Nisse” så slipper vi 50% av stressen…
Våga vägra Nisse!!!
Det är väl hur enkelt som helst att låta bli att ha en Nisse? Vem tvingar dig? Hos oss kör vi Nisse i år, noll stressigt för mig. Kanske skippar vi det nästa år. Men vad andra gör rör mig inte i ryggen.
Idiotiskt påhitt. Du kan givetvis inte skippa det nästa år när du väl har börjat haha. Kvinnofälla.
Har aldrig hört talas om en enda familj med tonåringar som har Nisse. Och om jag nu skulle fortsätta med detta i mp ca år, hur stör det nån annan? Att bli så påverkad av vad andra gör och försöka leva upp till ideal man ser på sociala medier känns som en betydligt värre kvinnofälla än att göra lite Nissebus.
För nissebus är inte ett ideal från sociala medier?
Du har alltså startat med ”Nisse” helt på eget bevåg – utan påverkan av andra? Vilken slump!
Det sa jag knappast. Ja vi har Nisse och nej jag tycker inte det är jobbigt att fixa med. Tycker man det men ändå för det pga att andra gör det så går man i fällan ja.
Jag är tex totalt ointresserad av hemgjort pyssel och har noll talang för det. Men ser ju på Instagram att många andra gör det med sina barn. Men jag tvingar mig inte att pyssla med sånt för det skulle bara stressa mig och tråka ut mig på samma gång.
NISSE FINNS INTE!!!!!
Jo han ligger just nu i fotändan på min säng och snarkar🤣
Min man är lika chill som jag med julen. Men när det gäller vardagsmaten vill han laga allt från grunden etc. Om han höll på och skuldbelägga mig för att jag inte har lika hög ribba som han till vardags så skulle jag ärligt talat strunta i det. Det är hans höga krav, inte mina. Varför ska den chill personen alltid behöva anpassa sig eller kallas egoist?
Att anpassa sig ingår väl i någon mån i en relation? Jag vet inte, men min erfarenhet är att my way or no way brukar sällan funka bra i en relation. Varken om man är den chilla eller den med hög ribba.
Ja men sånt bör ju gälla viktiga saker som barnuppfostran, ekonomi. Inte om julens köttbullar ska handrullas i sken av hemstöpta ljus eller köpas från Scan via Mathem!
Nja, även julen bör man nog komma överens om tycker jag. Och kanske inse att bägge måste kompromissa om man är så vitt skilda. Eller att man kommer överens om en gemensam nivå och utöver det får den som vill göra extra. Tror inte bara att det är stora saker som uppfostran och ekonomi som bör diskuteras utan det mesta där man har olika förväntningar. Högtider, städ, semestern….
Man kan väl göra köttbullarna i november och frysa in om det är så viktigt med hemgjorda.
Känns som om det bara är mammabevakning numera. Förstår att den största målgruppen för denna blogg är mammor men jag finner det så ointressant vad andra mammor gör
Mammor älskar ju att tala om hur just deras förlossning och graviditet var. Och hur de nattar barnen, vilken vagn de har, hur ofta de vabbar eller samsover eller annat. Bra med kommentarer då ju. Speciellt om det är lite kontroversiellt så att mammorna kan ha olika åsikter i frågan. Då rusar siffrorna.
Exakt, så genomskinligt
Medberoende som ingen orkar med i längden och som ingen tackar en för. Svårt att bryta det, man tror att man bara har ett värde i det man gör för andra. Omgivningen fattar inte och är bekväma.
Fast att vara den där chilla föräldern eller föräldraparet som glömmer grejer hela tiddn är så jobbigt för barnet. Jobbar med barn och vissa drar på sig hela lasset själva när det är något som ska komma ihåg eller tas med. Alternativt så säger de att detta kommer inte mamma/pappa göra.
Eller som mitt barns kompis idag när det var öppet hus på skolan med fika. Hon visste att hennes föräldrar skulle vara jättesena ”om de ens kom ihåg”. Hon fikade med oss, men tonen i den rösten när hon visste att ingen kom dit för henne alternativt va jättesena va så sorgligt
Min poäng är bara att det tyvärr går ut över barnen när föräldrarna kör ”ojsan jag glömde” .
Är väl en himla skillnad på att vara nonchalant och ointresserad och att inte vara ett neurotiskt vrak? Jag skulle aldrig glömma att fixa barnens luciakläder, komma i tid till luciafirandet och sånt.
Men jag klickar gärna hem färdig rödbetssallad och Abbas sill på Mathem istället för att åka och handla bland hundratals andra och sen laga allt från grunden.
Jaha! Men tänk att i vissa länder håller skolorna inte på med pyssel och fika. De undervisar och sen går man hem. I de länderna funkar alla föräldrar lika bra!
Vilka länder? Berätta gärna för oss.
Dessa ”ojsan!” föräldrar är bara stora egoister som låter sin slapphänthet gå ut över barnen
Usch! Stackars barn!
Ja de där skönt chilla föräldrarna fattar ju sällan att det går ut över andra i familjen, att deras slapphet gör andra besvikna och ledsna.
Håller med. Skulle inte bry mig det minsta om något fattades på julbordet eller liknande men vill inte att det går ut över barnen. Det är rätt mycket att hålla reda på och även om det inte tar oceaner av tid så har man lite av den där känslan att behöva dubbelkolla och planera varje dag nu under julen för att inte missa något.
Fattar inte sånt här. En får skylla sig själv om man väljer att skaffa barn med någon som beter sig som en tonåring….och hålla på att lösa andras problem om man själv har fullt upp? Skyll dig själv..
Alla som gnäller över att det ska vara perfekt? Vem ska det vara perfekt för? Om det är för din egen skull borde det inte kännas som en börda. Det är när saker görs för att andra (som inte ens är viktiga i ens liv) ska tycka och tänka på ett visst sätt om en som det blir jobbigt. Återigen, skyll dig själv.
Mätta magar och nyktra föräldrar som är sams räcker långt för ett barn.
*mätt mage (för eventuella språkpoliser)
Eller så tar man bara bort ordet ett istället.
Det är väl absolut lägstanivå?:/
Ja, varför skapa traditioner för barnen när det räcker med att de överlever dagen?!
Men är alla barn mätta och trygga? Allt fler svenskar lever i fattigdom och hemlösheten ökar. Vilka drabbas hårdast?
Svar nej, men ingen av oss har ju möjlighet att se till att alla (andras) barn är mätta och trygga.
Vill verkligen inte lägga ribban så lågt. Det låter ju fint det du säger men att komma in till skolan utan lucialinne eller vad det kan vara och inte få en enda julklapp och inget mysigt pynt där hemma, det låter faktiskt hemskt. Eller så utgår du från att de där basala sakerna som tillhör julen är så pass självklara? Men allt måste ju fixas. Sorgligt om man helt tar julen från barnen som ändå är en riktigt stor grej av deras kultur för att ingen av föräldrarna vill fixa.
Skippa Facebook, Instagram och Tick Tock några timmar om dagen så hinner ni föräldrar med både lucia och julfirande.
Mobilerna stjäl tid från umgänge med andra runt omkring oss, istället tittar man på Influensers overkliga vardag och glömmer det verkliga livet runt sig.
Jag har en del sådana är ”sköna” personer i min umgängeskrets. Bestämde mig i år för att sänka mitt ansvarstagande och höll högtider och liknande inom en mindre krets där alla tar ansvar. En hel del av de här ”sköna” personerna hamnade på pottan rejält när de insåg att det inte bara kunde haka på vad jag hade styrt upp. Istället för att själv glida över ”till den sköna sidan” så hamnade jag i något fack av extremt oskön. Det är inte lätt att sluta vara projektledaren när man väl börjat.
Jag må vara skadad av jobbet där jag jobbat mycket med projekt, så blir naturligt att jag hamnat i projektledarrollen. Men jag har plockat in sambon som delprojektledare, så inför alla högtider och kalas har vi möte, går igenom allt, vad som ska göras, menyer m.m. sen bestämmer vi vem som ansvarar för vad.
Den största skillnaden som detta har bidragit till är att min sambo nu tycker att allt är mycket roligare. Jag har alltid haft mina listor och planeringar, men nu när han faktiskt är med och planerar allt och kommer med egna idéer så tycker han att det är mycket roligare att göra saker, för han faktiskt är med och sätter agendan, istället för att bara göra det jag vill att han ska göra.
Jag tror att många kanske inte släpper i sin respektive i planeringen, och då är det ju så klart inte så kul att göra något. Det hade inte jag heller gillat om det var det omvända.