Mitt förra inlägg om på vilket språk man tänker på renderade i flera intressanta svar. En av er, Frugan, kom med ett intressant spörsmål: om man är döv, vad tänker man då på för språk? Teckenspråk? // Monas Universum
Vet ni?
När jag bodde i USA så tänkte, pratade jag för mig själv och drömde på engelska i perioder, precis som en av Monas läsare skriver, men vilket språk döva drömmer eller tänker på hade jag ingen koll på alls.
Monas kommentarsfält bjuder på en hel del information som är intressant om man klurar på sådana här saker.
Föregående inlägg 
Nu gissar jag ju att man tänker på sitt modersmål? Man kan väl oftast läsa och skriva även som döv?
Nu kanske du menar att man som döv ”läser text” i sina tankar och så kan det sannolikt vara, på samma sätt som man kan tänka i teckenspråk.
Vill ändå bara nämna det måhända självklara i att den som är döv sedan födseln, även om den kunnat lära sig ett skriftspråk, t ex att ordet ”katt” motsvarar en 🐈, etc. antagligen aldrig kommer kunna förstå hur bokstäverna i ordet, dvs k, a och t, låter, och inte heller hur ordet låter när det sätts ihop. Eller vad som är ett ljud över huvud taget (såvida man som döv inte kan höra fabricerade ljud så som hörande kan höra t ex tinnitus trots att det ”inte finns”. Med reservation för att jag inte är någon expert på tinnitus, jag antar att det är en falsk ljudupplevelse och inte något faktiskt ljud).
Om någon av er övriga läsare är döv eller har kännedom om dövhet får ni jättegärna rätta mina antaganden om de är fel.
Med ”inte förstå hur det låter” menar jag alltså inte att det för en döv person (beroende på funktion i övrigt förstås) nödvändigtvis är en omöjlighet att lära sig hur man pratar, dvs hur man formar munnen och hur man använder andningen för att skapa ljud och sätta ihop dem till ord och meningar (sannolikt med hjälp av andra hörande människor som kan guida en i talet), men trots det lär de ju ej kunna ”höra” hur ljuden de gör låter, även om de förstår att de ”producerar” något som andra runt omkring kan uppfatta.
Men det finns ju många döva som kan prata. Kanske inte med helt korrekt uttal alltid men de döva jag pratat med har jag ju ändå förstått vad de säger. Sen hur de drömmer eller inte vet jag ingenting om.
Precis. Jag tror att du missuppfattat mina kommentarer.
Jag har varken blind eller döv utan både normalt seende och hörande. Men jag drömmer och tänker nästan enbart i ord/dialog. Ibland kan jag se någon bild framför mig. Men verkligen inte föreställa mig hur något kan se ut i förväg. Även om jag t ex tänker på mina närmsta anhöriga tänker jag på dem som personer, inte utseende.
Mitt ansiktsminne och lokalsinne är, kanske inte så förvånande väldigt, väldigt dåligt.
Du beskrev precis mig.
Det finns något som heter ”afantasi”. Det är när man inte kan eller har väldigt svårt att få upp bilder i huvudet. Kanske känner du igen dig om du läser här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Afantasi
https://ung.forskning.no/hjernen-psykologi/hedvig-far-ikke-opp-bilder-i-hodet-nar-hun-tenker/2159152
Motsatsen till blind och döv är inte ”normalt” seende och hörande, det är rätt och slätt seende och hörande. Så att du vet för framtiden.
Som barn till döva föräldrar måste jag ändå reagera på kommentaren om att döva inte skulle kunna tala. Minns inte att jag träffat någon. Sedan hur de drömmer har jag ingen aning om. Helt ointresserad av andras drömmar så har aldrig frågat 😆
Jag är döv och tänker på teckenspråk. Däremot brukar jag ha ganska svårt att minnas hur jag kommunicerar i drömmar, misstänker teckenspråk eller telepati.
Vad intressant! Hur gör du när du ”pratar för dig själv” (om du nu gör det, har förstått att alla inte är lika psycho som jag själv 😅)?
Jag har läst att det skiljer sig ganska mycket i huruvida människor generellt tänker i bilder eller i ord, och jag tror att jag själv nog tänker betydligt mer i ord än i bilder, och pratar också för mig själv med jämna mellanrum, dvs säger vissa saker högt, som jag för tillfället tänker (ofta fabricerade konversationer, men sällan mer än ett ord eller en mening eller dylikt, upprepar det ofta också som att jag ”tränar” eller ”känner/smakar på orden” liksom. 😂). Så nyfiken på hur du och andra döva gör? Slänger ni plötsligt upp händerna i luften och formar ett ord, kommer på er själva och ser er lite generat omkring för att säkerställa att ingen uppfattade det och liksom börjar pilla er i håret eller något för att dölja att ni precis sa något? 😂 Så som en annan gör men med talet när man går runt bland Ica-hyllorna och plötsligt kommer på sig själv med att prata högt och liksom i panik börjar harkla sig i hopp om att de övriga i butiken inte ska ha uppfattat att man sa någon, och om de gjorde så kommer de förhoppningsvis tänka att de hörde fel och att det nog bara var lite hostningar… 😂
Får jag fråga, när jag läser så liksom ljudar jag mig fram och pratar liksom in det jag läser i huvudet. Så det är som en ljudbok som pågår i huvudet liksom.
Om man är döv, aldrig har hört någonting och aldrig lärt sig prata. Vad är det som händer då? Teckentolkas det man läser och man får liksom två olika former av visuella intryck?
Håller med Monas läsare, varför skulle man behöva ett språk för att tänka. Enda gången jag pratar i mina tankar är om jag har en aktiv konversationen eller pratar med mig själv och det skulle man lika gärna kunna göra på teckenspråk. Annars tänker jag mest i bilder eller filmer. Tänker jag på en bok jag läst eller en film jag sett så tänker jag på scener från boken/filmen etc.
Det är så olika hur vi tänker. En del är väldigt visuella och ser bilder, andra ser inte bilder alls utan får tankarna på andra sätt, ljud t.ex. Jag är väldigt visuell, men ser även text när jag hör någon prata. Som en remsa av ord ungefär.
Jag för en inre dialog med mig själv, inte alltid men väldigt ofta. Ibland högt, iaf om sådant jag tänkt göra (”vad var det nu jag tänkte göra…? Just det ja, det var ju…)”. Katterna bryr sig inte men sonen kan nog irriteras 😉 Har det säkert från mormor!
Jag för också en inre dialog. Det där är olika.
Jag tänker nog mest i ord… och om jag tänker i bilder så är det garanterat med kommentarer till.
Mycket intressant och lärorikt att få inblick i hur det är att vara döv. En sak som ändå är fantastiskt med smartphone är att man kan använda teckenspråket med en smartphone.
Men är det inte bara att skriva istället…🤔
Min tanke är att det nog är lättare att skriva på teckenspråk om man är helt döv? För då är väl ändå teckenspråk ens modersmål.
Eller är jag helt ute cyklar? Jag har ingen som helst kunskap i det, som nog är väldigt tydligt.
Teckenspråk är ens modersmål och svenska blir ens andra språk. Svenska och teckenspråk har olika grammatik, meningsuppbyggnader mm så att som döv lära sig skriva på svenska är som när vi lär oss ett nytt språk. Jag är exempelvis bättre på teckenspråk än på engelska och alltid när jag pratar engelska måste jag tänka för att använda rätt meningsuppbyggnad och inte bara översätta ord för ord från svenska till engelska.
Att skriva på teckenspråk kan man göra på olika sätt, antingen med de svenska ord som tecknet motsvarar men det finns också ett sätt att skriva på teckenspråk som kallas för transkribering. Ganska häftigt men helt omöjligt att lära sig om man inte pluggar det, detta är dock inget som döva lär sig i grundskolan utan något jag fick lära mig när jag pluggade till teckenspråkstolk.
Är teckenspråk internationellt?
En sak som kan driva en till vansinne om man börjar tänka på det är just hur min hjärna ser färg, t ex grönt.
Gräset är grönt – men ser jag samma färg som grönt som andra?
Vet inte om någon förstår vad jag menar, men om man hade kunnat lägga ut en färgkarta där min hjärnas registrering av olika färger fanns jämfört med en annans hjärna, hade det blivit samma då?
Vilken spännande tanke! När det gäller grundfärgerna kanske det inte är så stor skillnad (om man inte är färgblind), men på alla färger där mellan tror jag nog vi kan se lite olika. Min man och jag har ofta diskussioner kring blå-gröna nyanser, där jag ofta hävdar att något är grönt, men han tycker det är en solklar blå färg. Även våra barn tenderar att hålla med honom där. Jag har ingen känd färgblindhet som jag vet om, så frågan är om våra färgseenden rent fysiskt är olika, eller om våra hjärnor registrerar och tolkar färgen på olika sätt.
Har också tänkt på det, färgblinda kan ju inte se skillnad på rött och grönt (tror jag det var). Men eftersom poeter och författare är så bra på att beskriva naturens gröna nyanser etc och alla reagerar ungefär samma på designade färgkombinationer (snyggt, fult, modernt, vågat…) så tror jag nog att vi uppfattar dem väldigt lika.
Det där tänker jag också på emellanåt. Kan tex.bland inte förstå hur något är nästan helt slut i, enligt mig en heldassig urvattnad färg, medans det finns massor kvar i den vackraste färgen. Då kommer ibland de tankarna, att ser vi färgen så olika? Ser inte alla vad jag ser, ha,ha. Givetvis är det tycke & smak, preferenser osv, men det härstammar ju i sin tur från hur vi uppfattar något..
Jag tror att hjärnan under natten kan släppa fram ord och meningar från det förgångna som någon sagt till en, t ex mamma när man var liten. Då är det hennes röst och språk. Drömmar tror jag är öppna spjäll i hjärnans labyrinter både till det förgångna och helt och fullt kreativt, ofta baserat på känslor. Och förvånande ofta symboliskt vilket jag gärna skulle vilja veta vetenskapligt hur det kommer sig. När hormonerna härjar så drömmer man tydligen mer. Älskar drömmar (utom i perioder av mardrömmar) och önskar att jag kunde minnas fler!
Sen kan det säkert också komma repliker från en film som fastnat och som hjärnan måste bearbeta. Då på det språket såklart.
Det finns de som inte kan tänka i bilder! 🙃
Mona alltså… Hon är så fruktansvärt enkel att genomskåda. När hon inte har något att skriva, eller någon Ellos-kampanj att promota, så kommer det ett sånt här inlägg. Visst, säkert intressant och så, men det är absolut inte första gången hon slänger ut just den här frågan.
Och allt går på repeat…
Japp, har inte öppnat hennes blogg på ett halvår. Men det är samma samma alltså.
Kanske kollar vad som genererade flest inlägg på en fråga och slänger ut den igen för att få lite fart på den avsomnade bloggen.
En grej jag funderat över gällande drömmar är att jag i mina drömmar väldigt ofta befinner mig i staden där jag växte upp, och bor i mitt flickrum med mina föräldrar. Kan ofta bli förvånad varför det är där drömmarna utspelar sig majoriteten av min drömtid. Har inte bott i den bostad eller staden på 17 år nu.
Samma för mig. Alla drömmar om ”hemma” innebär barndomshemmet. 😊
Apropå bloggare…
Har tappat namnet på en svensk bloggare som bodde i Norge med man o 2 söner.
Jobbade som flygvärdinna. De flyttade sedan till Sverige
Tänker skåningar på skånska?
Jao 😀
Haha skulle ju vara helt fantastiskt om vi tänkte på norrländska.
Nu är jag lite confused… Drömmer alla med språk? Jag använder dagligen 5 språk och använder liksom inget av dem när jag drömmer, allt är bara abstrakt, inga dialoger. Jag trodde det var så för alla?