Jag kommer ihåg när möjligheten att blogga på mobil lanserades. Nu kan ni blogga var ni vill! sa utvecklarna. Ni kan ta en selfie på bussen och skriva nåt!
Idiotiskt tyckte jag eftersom jag under inga omständigheter ville att min blogg skulle kännas som något jag gjorde i farten.
[…]Sedan något år tillbaka har jag rörligt igen, för att det har visat sig mer lönsamt igen. Ni blir bara fler och fler nämligen. Det är roligt men också lite knäppt, att det aldrig blir mättat? Och att så få fortfarande bloggar kommer jag aldrig förstå, att välja att låsa in hela sitt influencerskap inuti en app, livsfarligt om du frågar mig. // Sandra Beijer
En av Sveriges absoluta ”bloggrävar” är Sandra Beijer och i det här inlägget hyllar hon bloggen, både sin egen men även bloggen som fenomen.
Hon skriver i sitt inlägg att hon fram till idag inte skrivit ett enda av sina blogginlägg på mobilen och tyckte utveckligen med att blogga på mobilen var idiotisk. Aldrig att hennes inlägg skulle bli hafsverk och någonting hon gör i farten, och det tycker jag att hon lyckas med.
Jag tror aldrig jag läst ett inlägg hos Sandra som känts hafsigt eller som skrivet på språng någonstans.
En annan sak som hon tar upp och som är intressant är synen på kollegorna som slutat blogga, till förmån för Instagram, Tiktok och Youtube.
Alltså inte kollegorna i sig, utan fatumet att så månag av dem slutat blogga. Hon skriver att hon aldrig kommer förstå hur man kan välja att låsa in hela sitt influencerskap inuti en app.
Hon skriver ”livsfarligt om du frågar mig” och det kan jag ju bara hålla med om.
Om man själv är den enda varan man säljer på exempelvis Instagram eller Youtube, vad händer om man blir av med sitt konto? Om det är det enda man har? Vi har ju alla sett hur svårt det är att få över sina följare till ett annat konto idag på Instagram, det är oftast bar en bråkdel av dem som följer med, så du kanm absolut starta ett nytt Instagramkonto om du blir av med ditt, men kostnaden kommer med största sannolikhet vara stor och omöjlig att återhämta sig från.
Om det horribla 90-talsmodet kan komma tillbaka så kan väl bloggen också göra det?
BRING BACK THE BLOG!
Föregående inlägg 
Åh tycker helt tvärtom. Bloggar började bli tråkigt när det blev ett jättelångt inlägg om dagen med 8 redigerade bilder, istället för tre korta mer i realtid som det var i början.
Någon som pallar med Carola W:s roman till blogg?
Det är kanske inte direkt textomfattningen som är mitt problem. När någon skriver på ett väldigt aggressivt och allmänt gränslöst sätt och samtidigt inte respekterar anhörigas integritet, blir det fullkomligt ointressant för min del. Texten måste ha någon substans om den ska vara omfångsrik rent textmässigt.
Följde en persons blogg för en massa år sedan och den skrev om sin vardag som anställd på ett bokförlag. Bloggen var välskriven och gav en fin inblick i de olika professionerna på ett bokförlag och ytterst sällan skrev personen om framgångsrika författare (, men fokus var mer på deras inträde inom författarvärlden och inte när de hade slagit igenom- fokus var processen till ett författarskap). Mycket av bloggen handlade också om boktryckarkonsten (historiskt) samt de olika stegen som pågår allt från: hur någon blir refuserad, hur processen ser ut när manus blir upptagna, hur boken redigera, det administrativa, juridiken, PR med mera. Bloggen är nedlagd och borttagen sedan länge, men den har ändå fastnat hos mig och inläggen var väldigt långa och kunde många gånger ta ca. 5-12 minuter att läsa igenom.
Det framkom (för min del) genom den här bloggen, vad C.W. tyckte om sitt ena barns flytt och det var en sorglig läsning som lämnade en olustkänsla. Om någon av mina föräldrar hade uttryckt sig på det sättet om min flytt till Skåne från Stockholm, hade jag blivit djupt besviken och samtidigt undrat om relationerna inte var starkare än att de höll för annat än att vara på nära avstånd.
Just det, hon ville inte ha ”bräkande” barnbarn 🐑
Ibland känns hennes inlägg absolut hafsiga nu för tiden…
Håller med! 9/10 inlägg är ju av stilen ”det här gjorde jag i måndags och tisdags” och så en lista över att hon ätit lunch, hämtat på förskolan och ätit middag. Zzzzzzzz
Så har hon ju alltid bloggat, typ ”min helg” och massa bilder… Bara att hon gjorde andra saker förut. Fler fester och mer restaurangmat förr. Nu mer hemlagad mat och familjeumgänge. Nu som då varvat med lite ”10 år av olika frisyrer” eller tips på olika typer av kultur hon gillar.
Tror inte det har med någon nytillkommen ”hafsighet” att göra utan bara att typ takfester i NY kändes mer som rejält innehåll.
Håller inte med. Förr var det mycket mer analyserande texter, killfredag, guider till olika städer/platser, krönikor hon skrivit osv osv. Nu är hon typ lika intressant som Isabella Löwengrip.
Killfredag har hon ju bara slutat med eftersom bilderna är skyddade av upphovsrätt… Och jag vet inte om jag någonsin läst en analyserande text på hennes blogg, däremot kanske någon poetisk text ibland. Guider skriver hon ju forfarande men kanske mindre ofta.
Men visst, innan föräldraledigheten skrev hon väl två inlägg om dagen och nu skriver hon ju på annat istället en del av sin arbetstid vad jag förstår. Får väl se om det blir något av det.
Gillade hennes krönikor! Men jag tror inte tidningar betalar så bra för krönikor längre kanske, känns som tiderna förändrats. Finns väl knappt såna tidningar kvar.
Ja men hon har inte kommit med någon ersättning för killfredag och sådant om du fattar? Som sagt, för var det mer varierande (och personligt!) innehåll, nu rapar hon upp saker hon gjort om dagarna. Typ sånt här saknar jag? https://sandrabeijer.elle.se/om-tankar/jaha/
Sökte bara efter nåt random inlägg från förr om åren. Tycker det är stor skillnad.
Du tänker att hon genom alla år ska skriva på samma vis och helst om samma saker?
Så klart utvecklas skrivandet, hennes liv utvecklas ju.
Jag gillar hennes blogg.
Ja det är Såå tråkigt nu.
Häller med! Bring back the blog!
Läser de bloggar jag vet finns, Monas universum, Magdalena Graaf, Sandra, Elsa, Matplatsen, Egoina ( ibland ) Paulas ( ibland ) minns tiden när massor av bloggar fanns.
Bloggbevakning är naturligtvis min största favorit med flera inlägg/dag 💫🌟⭐️
Förstår inte riktigt din beundran för SB. Tycker det mest är pro-anabilder, alkohol och försök till att provocera där hon bussar sina beundrare på de som är minsta kritiska.
Pro ana-bilder? På vilket sätt då?
På det sättet hon poserat den senaste tiden, speciellt nu på semestern.
Skärp dig.
Vem ska skärpa sig?
Får man inte vara kritisk till hur SB framställer som själv?
Fast det är ju bara elakt hittepå.
Undrar hur många youtubers/tiktokers som tänker på att pensionsspara…
De kanske har en snäll redovisningskonsult som tipsar dem om det
Jag tror att dagens unga är mycket bättre med sin ekonomi än den äldre generationen.
Unga idag vet om ISK-konton, om att aktiespara, vikten av att ha sparkonto, osv.
Många 50+ som knappt vet hur man betalar en faktura (detta vet jag utifrån mitt jobb), eller vad Avanza är, eller hur dom ska förhålla sig till sparpengar.
Många 50+ som inte vet hur man betalar en faktura? Du måste skämta mig aprillo😉
Ja. Det är många ”vanliga” människor som inte begriper. De kan bara betala på det gamla sättet, inte scanna en faktura, eller skaffa e-faktura själva. De kan inte heller hantera appar.
Hur gör dom då menar du?
Överklassen har lärt sina barn om privatekonomi sedan länge. Många inom överklassen har ordnat det ekonomiskt för barnen redan när ungarna är nyfödda. Det du skriver stämmer enbart delvis.
Det beror på vilken socioekonomisk grupp du väljer att fokusera på. Medelklassen hade tidigare inte mycket prat om de här sakerna, men det har gjorts mer tillgängligt med t.ex. Avanza. Däremot är det här inte en grupp som tenderar att läsa Dagens Industri, sätter sig in i bolagsstyre och läser siffrorna och navigerar börsen på ett mer aktivt sätt. Det är även individer som kommer från hem där det inte finns en förväntan att de *ska* ha den här kunskapen.
Själv har jag inget intresse av Avanza och undrar om många har läst vad de har skrivit under när de kopplade sig till Avanza, hade de troligtvis tagit avstånd. Själv kör jag ”old school”, så jag har kontroll utan utomståendes inblandning.
Många tycker jag verkar väldigt insatta och har koll! Både aktier och investeringar.
Nej tack. Räcker med att läsa deras usla svenska på korta i instagraminlägg
Man märker ju skillnaden mellan bloggare och Instagram-influencers. Instagram-influencers är bara kända för sitt utseende och många av dem skulle aldrig kunna författa en krönika eller längre text, för dom kan knappt skriva.
De flesta av dem kan knappt författa ett kort inlägg på Instagram 🙂
Sandra kan säga så om bloggandet för att hon är en av få influencers som faktiskt kan skriva. Hon och Michaela Forni har ett sätt med ord alla dessa flunsor aldrig kan uppnå. Alla dessa som har slutat för rörlig content hade aldrig kunna överleva med deras ord i ett samhälle där content ska vara mer och mer ”fast fashion”-aktigt och allt handlar om hur kaffakoppen är placerad i relation till croissanten så att bilden får perfekt symmetri. Jag kommer aldrig glömma Michaelas texter om sin ungdomskärlek Jonatan som jag läste för 15 år sen men vad har alla dessa tiktoks och vloggande för intryck på mig om 15 år?
Jag förstår verkligen inte den här besattheten av ”Sandras otroliga sätt att skriva” ? Visst, hon kan skriva, mycket bättre än gemene influenser men det är ju inga mästerverk hon plitar ner direkt, varken i bloggen eller böcker? Otroligt låg ribba för *OTROLIGA TEXTER*
Allt jag sa var ”Sandra är en influenser som kan skriva” i relation till andra influensers men av någon oförklarlig anledning blev du så triggad att du hittade på en ny mening? Är allt okej på hemmafronten?
Jag föredrar helt klart bloggar. Men så gillar jag att läsa texter före nån ytlig bild med en kort text som inte ger mig nånting.
Har aldrig intresserat mig för Sandra eller nån som bloggar nu. Läser bara denna blogg och sen orkar jag inte bry mig om andra än nära och kära samt några få kollegor på sociala medier.
Själv har jag mina nära kära och kollegor IRL, inte på sociala medier.
alltid älskat bloggar, lär nog alltid föredra det skrivna ordet 🙂