Får rysningar av obehag när jag tänker på att jag faktiskt tänkte sterilisera mig samma månad som vi träffades för att jag var så nöjd med mitt liv och INTE ville bli kär, vara korkad och få ett till barn. Jag tycker verkligen att en graviditet och bebistid är en riktig kvinnofälla just på grund av att man mår skit (jag iallafall) och på så vis förlorar möjlighet till att jobba = inkomstbortfall = man blir beroende av en man. Typ så. Låter kanske hårt och sjukt men så har jag känt och jag var livrädd för att bli kär i någon som ville ha barn efter min skilsmässa med stora barnens pappa. Och på så vis då bli gravid och ”förstöra mitt liv för en man”.
Ni kanske tycker att det låter sjukt och hårt som sagt men så resonerade jag. Ville inte förlora arbetstid, ville inte hamna i en sits där jag mådde för dåligt för att vara självständig som gravid eller blev låst med en bebis och inte kunde jobba och leva mitt liv som jag gjort innan och trivts i. Tänkte till och med så långt där och då att jag inte ville få kroppsliga förändringar för en man för att jag var kär och dum. För en graviditet ger ju verkligen en helt ny kropp och jag var så nöjd där och då. Ville inte offra allt i mitt liv + min kropp som jag byggt upp under många år med träning. Ville inte offra något och hamna i en sits där jag kanske blev lämnad och hade gett exakt allt av mig själv. Och kanske till och med förlorat stora delar av mig själv och det som är viktigt för mig. Ni fattar. // Gabriella Joss Possler
Gabriella Joss Possler avslöjar nu i ett blogginlägg att hon gick i tankar på att sterilisera sig när hon träffade sin uvarande man då hon ”inte ville förstöra sitt liv för en man”.
Hon ville inte tappa arbetstid, inte offra kroppen hon jobbat så hårt för med träning och var rädd att förlorat stora delar av sig själv och det som är viktigt för henne, och det kan jag inte tänka mig att hon är ensam om att tycka.
Jag känner igen mig i det, men det är förmodlien för att jag inte vill ha biologiska barn. 🙂
Vad är den största rädslan med att få barn?
För vissa uppstår den rädslan kanske redan vid att man flyttar ihop eller tar något annat större kliv iväg från att köra sololiv? Är man självisk av att ha dessa känslor eller är det mänskligt?
Föregående inlägg 
Testar här då jag inte fick svar på öppet spår.
Någon som kan tipsa om de bästa kni.pkulorna? Som man sätter i och de gör jobbet utan att man behöver knipa själv. Självk.nipande kulor typ. Länka gärna!
Och tar det lång tid innan man blir tightare? Blir man ens det? Snälla säg ja.
Du måste knipa själv för att få bättre muskelkontroll, på samma sätt som med all annan styrketräning.
Enig med Duken. Du uppnår bäst resultat genom att knipa utan redskap, speciellt eftersom det är mycket mycket viktigt att du inte kniper för länge, för ofta. Då får du nya problem. Att gå runt med knipkulor och ett ständigt aktiverat knip tror jag ingen kunnig rekommenderar.
Maila mig på emilia.jonsson@himmelriket.se så hjälper jag dig gärna!
Har hängt här ett tag och följde även Gabriella för många år sedan men har aldrig uppfattat att hon jobbar. Med vaddå? Förutom att vara influencer då. Och då kan man ju ändå jobba om man skulle vilja. Hm. 🤔
Fast ligger man hemma och spyr är det inte lätt jobba ens hemifrån med en dator.
Precis. Jag har mått så båda graviditeter och varit sjukskriven stora delar av dem. Tror inte folk förstår vilken oehört stor påfrestning det är. Även om man inte kräks prick hela tiden mår man ofta illa konstant. Det är som en riktigt dålig bakfylla som varar i 9 månader. Det bryter ner en så oehört mycket mentalt och man blir verkligen beroende av sin partner. Usch jag kan börja gråta bara jag tänker tillbaka på det 💔
Samma här, spydde hela jävla graviditeten. Var dock tvungen att jobba pga behövde få upp min SGI. Fick lägga upp strategier för att kunna spy på jobbet obemärkt (typ 10 gånger per pass) och satt och grät på toaletten för jag visste att jag kan inte sjukskriva mig, måste jobba upp SGI.
Men kära vän, så fruktansvärt! Stackare🥺 Jag tyckte mitt gravidillamående var illa men det var ju ingenting i jämförelse
Jag hade hyperemesis gravidum. Kräktes upp till 15 gångar per dag – men nej. Förstår fortfarande inte denna donnan? Hon kan ju jobba hemifrån (vilket jag också kunde), så vad exakt är problemet?
Är väl inte så kul/lätt att jobba om man mår dåligt, oavsett vad för jobb man har
Hon skriver alltid på bloggen att hon ska jobba. Jobbet verkar till stor del bestå i att luncha sushi eller Max med bästis, gå på olika sorts behandlingar samt handla på rusta och Ica maxi. Maniskt tvättande och sorterade av stora tvättberg tycks också ingå i ”jobbandet”.
Ahahaha! Ja och hämta paket och slänga återvinningen!
Spot on! ☺️👍
Haha tänkte samma sak. Hon hamnar ju absolut inte i kvinnofällan som influencer? Tvärtom är det guldgruva att bli gravid, skapar mycket content 😅
Vilket evighetsramblande. Och ändå skaffade hon barn med en karl hon knappt kände på 2 röda
Och det verkar funka så vad är problemet?
Bra planering kan säkert lösa en del rädslor? Funka är väl svårare uttala sig om då rätt kort tid gått och de verkar bråkat mycket ändå
Är man fortfarande nykär så borde ju en tuff graviditet vara lättare?
Tror nog en tuff graviditet är ganska tugg oavsett om man är nykär eller inte
Ja så var det förr!
Såg en TikTok där en tjej blivit ”stitchad” av parfymföretaget Essnce. I videon pratar hon om en parfym som hon gillar och Essnce använder då den videon för att promotea sin parfym som är en dupe på tjejens parfym. Hur ser reglerna ut där? Får ett företag använda någon annans TikTok för att marknadsföra sina egna produkter utan personens medgivande?
Min enda rädsla är att känna en alien swisha runt i magen och själva förlossningen. Till den grad att jag ännu inte har barn. Älskar dock barn och hade gärna haft en hel hög, plus låter fantastiskt att få bli mormor en dag! Men tiden tickar och rädslan sätter tyvärr stopp 🥲
Om du verkligen vill så har kry fantastiska terapeuter som kan hjälpa dig med precis det. Men livet kan vara fantastiskt även utan barn ❤️
Jag har haft samma rädslor. Men är nu 38 veckor gravid och tycker det är roligt och mysigt att känna bebisen. 🙂 Förlossningen är jag fortfarande rädd för men kör på planerat snitt som känns som tryggaste sättet för mig, så är ändå någorlunda tillfreds med vad som väntar.
Du får tänka att det är en kort period du kommer känna bebisen och att förlossningen går över. Sedan hade du ett barn resten av livet.
Det verkar gå nån rens i att skrämma upp kvinnor kring hur hemsk och jobbig en vaginal förlossning är. Den är inte hemsk för alla, den kanske inte alls blir hemsk för dig.
*trend
Var också rädd att jag skulle tycka det var obehagligt att ha en bebis i magen men tyckte inte alls det när jag var gravid. Att säga att det var mysigt är väl att överdriva. Men det var lite kul att veta att man har någon med sig hela tiden.
Grejen med graviditet är att allting går långsamt och smyger sig på. Plötsligt vet man inget annat än att man har någon i magen som bökar omkring, att det gör ont i ländryggen varje gång man reser sig, att man är andfådd hela tiden osv. Man kan liksom inte ens föreställa sig hur det är att inte vara gravid för att man har fått ett nytt ”normalt”.
En kompis till mig har mått illa typ hela graviditeten. Men hon säger ändå att hennes graviditet inte har varit så farlig. Man klarar mer än vad man tror!
Och förlossningen. Ja den var skitjobbig. Tog 28h timmar med igångsättning. Men jag vill jättegärna göra det igen haha!
Orsaken varför jag inte vill ha barn är att jag är livrädd för förlossningar. Känns äckligt och skrämmande. Vill inte potentiellt söndra mitt underliv, få urinläckage, delade magmuskler osv. Vill inte heller att läkare och barnmorskor ska kolla på mitt kön stup i kvarten.
Sånt behöver ju heller inte hända och man bryr sig inte om folk glor på nåt de ser varje dag – när belöningen är en bebis man väntat på
Fast nu bryr sig ju uppenbarligen ts om det.
Onödigt vara uppskärmd i onödan, om man nu egentligen vill ha barn. Självklart kan allt hända men oftast går det bra och man tycker sen att att det ändå är * 1000 värt det, oavsett
Fast nu är det ju inte i onödan. Det är hens känslor. Låt hon ha dem. Gud vad förminskande!
Själv brydde jag mig inte det minsta om nakenhet när jag väl var på förlossningen. Hade en lång förlossning och 5 olika team så det var många som såg. Men där och då känndes det helt naturligt. Jag kan tycka det är väldigt obehagligt vid vanliga gynbesök däremot. Men jag förminskar inte ts känslor för att jag har en annan upplevelse 🙄
Hon blir ju uppmuntrad bara. Herregud snöflingor
Fast det gör vissa visst ! Herre gud tror du bara att det är något man säger ?
Gör Ks så slipper man att någon gräver i fifi konstant under 30h liksom
Du har liksom ingen som gräver i fitty i 30 timmar när du föder. En gynekologisk undersökning då och då om/när det behövs. Att bli snittad är liksom…ett kirurgiskt ingrepp. Där du är vaken. Och ofta har en längre rehabiliteringsperiod jämfört med om du föder vaginalt och får ”vanliga” bristningar.
Fitty kommer att grävas i även om du snittas.
Men… har du snittats ? Jag har snittats 4 gånger o nej ingen undersökning alls i underlivet under något av mina snitt.
Långt ifrån alla som föder vaginalt är uppe på benen direkt, är du sydd med 19 stygn ska du inte upp o hoppa.
Vid KS så spricker man ju inte från a-ö heller (garanterat inte).
Finns ju möjligheten med ett snitt om det är så att det är själva förlossningen som är det stora hindret.
Jag fick snitt beviljat för att jag var så rädd att föda vaginalt. Det var en jättebra upplevelse
En bekant sa att hon skulle föda som en riktigt kvinna, vilket jag tycker är helt sjukt alla kvinnor som föder barn är en riktig kvinna. Man tar hand om barnet på samma sätt efteråt och ända skillnaden är att barnet inte kommer ut från vagina vilket jag tyckte var jätteskönt haha
Ingen ide att försöka övertala människan. Allt är läskigt, då är det liksom ingen ide att ha bar.
ha barn.
Men att föda barn kan och är för mångq det läskigaste som finns man har hört om hur ont det gör och att man kan spräckas upp från Stockholm till haparanda, och jag var också rädd innan jag fick barn om hur det ska kännas i magen men konstigt nog känns det inte som en bebis i magen bara när den sparkar haha…
Av samma skäl valde jag Ks bästa jag gjort i livet.
Kör planerat snitt om det känns lättare. En koll där nere vart det på mig thats it.
Skippade amningen också pga kändes för äckligt .
Noll problem idag. Såklart olika för men vill bara belysa att det behöver inte vara kaos, blid, skrik och en söndrig kropp.
Jag var livrädd. Till den grad att jag fick gå på samtalsterapi på förlossningen och med en egen psykolog from vecka 12. Var verkligen millisekunder från att välja snitt.
Men hade den absolut bästa förlossningen, och likaså kan du få! Låt dig inte skrämmas av allt man ser och hör. Jag var som sagt LIVRÄDD.
Jag sprack ingenting (smörjde mig med speciell olja i underlivet from v 38 samt födde på knä lutat mot sängkanten, kanske det hjälpte?), blödde ej mer än vid vanlig mens efterföljande och vad gäller smärtan så fick jag EDA vid 3 cm. Det gjorde lite ont tills dess (i några timmar bara), men var absolut hanterbart! 🙂 Min EDA blockade helt krystvärkarna så dem kände jag ej.
Vad för olja smörjde du med??😊
Denna! Superbra 😍
Namn: Weleda Perineum Massage Oil 50 ml
Juste! Drack hallonbladsté också. Ingen aning om huruvida det hjälpte eller inte 😅 Men ändå värt att nämna!
Det är som att jag själv har skrivit denna kommentaren. Jag var också livrädd men hade en fantastisk förlossning, trots smärtan var det hela var så otroligt häftigt att jag sjukt nog direkt kände att jag längtade till nästa gång.
Tror det är något de flesta är rädd för, så även jag. Tänkte inte heller skaffa barn för att jag var rädd för komplikationer. Däremot var jag ändå nyfiken på att få veta om det verkligen är så jobbigt att vara gravid som alla sa och om det verkligen gör så ont att föda barn så kejsarsnitt var ändå inget jag önskade.
Vara gravid var inga som helst problem, kunde göra allt som vanligt fram till förlossningen. Förlossningen gjorde såklart ont men inte jätteont och aldrig så att jag kände att det behövdes smärtlindring. Inga komplikationer heller.
Håller med! Hade innan min förlossning bara hört en miljon skräckhistorier. Alla de som har de värsta upplevelser vill ju givetvis gärna dela dem (vilket man förstår), men sanningen är att majoriteten har en normal förlossning dvs utan större komplikationer. 😊
Eller hur. Trodde det
Råkade posta..
Trodde det typ var förenat med inkontinens och livslånga besvär om man sprack. Men nu efteråt när man pratat med folk om förlossningar så är det flera som fått sy lite och inte upplever några besvär efteråt.
Ja det är ju ett roulettespel, man kan ha tur eller inte.
Jag förstår dig! Jag är 38 år och skräcken att föda har fått mig att inte skaffa barn. Mår illa när jag ser kvinnor föda på tv eller film. Hatar att läsa eller råka titta på en gravidberättelser. Mår liksom illa och får ont på samma gång.
Du väljer själv vem som får undersöka dig och när eller inte alls. Det är din kropp.
Tyvärr stämmer inte det. Det finns mängder av födande som vittnar om att de blivit utsatta för rena övergrepp under förlossningen. Att tvingas till vaginala undersökningar är något man får räkna med.
Måste man verkligen ha en anledning till varför man inte skaffat barn? Det kanske bara aldrig har varit aktuellt eller något man funderat på, så kan det också vara.
(Jag mest alltså att det behöver inte finnas en rädsla bakom att någon inte har barn. Vet att inlägget inte SÄGER det men det antyds lite)
Ja exakt. Typ som att fråga någon varför de inte har häst, husbil eller slalomskidor. Det kanske aldrig ens har varit något man funderat på som du säger.
Frågan borde ju vara ”varför vill du ha/skaffade du barn?” 😄 Det är ju det aktiva valet liksom. Och i dagens läge…
Nej absolut inte. Vissa känner bara inte för det. Behöver inte vara någon stor grej.
Hoppas att normen kring detta ändras snart, för det känns verkligen som att vissa tycker att man försvara det…
*borde försvara det
Ja tyvärr.. Men det ändras sakta men säkert!
Hon har mycket reklam på insta men tror hon får mycket betalt för dom. Och kan unna sig resor och spa.
Hon verka orka städa väldigt noga och dona riktigt mycket för att ha tre barn (varav en bebis typ). Är ändå impad av det, det måste jag säga.
Stora barnen bor dock hos pappan halva tiden och går på förskola/skola annars.
Hennes nuvarande man är även hemma på dagarna (jobbar? vet ej?), så då kan hon också få lite avlastning med minstingen.
Aha, har inte så mycket koll på henne..Men då förstår jag att det blir mer tid över liksom och inte lika intensivt:)
Så hon är hemma och städar när barnen är på föris, får man verkligen det? *blinkblink*, skojade nu alltså så ingen tror att jag undrade det..
Jobbar inte mannen?
Jag visste inte vem hon var men kollade hennes blogg. Det mesta jag såg var fake, hår, hudfärg, hår osv. Såg också en himla massa tatueringar på henne och mannen. Verkar ha hällt på sig BUS på både kropp och hår. Har aldrig hört hennes namn och vet fortfarande inte vem hon är men känns kanske inte som så stor förlust 😶
Vissa människor är inte så djupa och det är helt okey med det, det finns något för alla!
Hon verkar ha blivit lite fartblind vad gäller allt spackel. Ser inte att det ser jättekonstigt ut att vara målad kritvit runt ögonen och knallorange på kinderna. Också massor m bus. Hon är ju lika orange som Bella var under sin storhetstid när hon flög privat för att hämta på dagis.
Skönt att höra någon som pratar om ett ämne som är tabubelagt. Jag och min sambo vill väldigt gärna ha barn. Men jag har sedan jag var 10 år haft en ätstörning. Jag har i perioder svältit mig själv, för att gå ner till 47 kilo, för att i andra perioder hetsäta och gå upp till som mest 74 kilo. Aldrig någonsin känt mig fin oavsett vikt. På det har jag brottats med mitt psykiska mående. Jag är en sån person med ett så hårt skal, ingen skulle någonsin kunna tro att jag burit på dessa tankar hela mitt liv, ingen kan se att jag kämpat på med min psykiska ohälsa i så många år (ätit sertralin i många år). Jag är en riktig prestationsprinsessa som alltid håller skenet uppe. Men i hemlighet bär jag på ångest och rädsla inför den dagen då jag blir gravid, att nå ännu en dimension på min psykiska ohälsa, som i det stora hela bygger på ett hat för mig själv. Att gå upp i vikt, mot min vilja, utan att ens ha chansen att kunna påverka det. (Givetvis behöver man inte trycka för att man är gravid). Att trivas ännu mindre i min egna kropp. Att brottas med oro, och ångest och katastroftankar inför sitt kommande barn och rädslan över att man inte ska bli en tillräckligt bra förälder. Att för resten av mitt liv, ha ännu mer katastroftankar och oro. Att må fysiskt dåligt och lida under en hel graviditet om jag har otur. Att under mammaledigheten bli isolerad hemma. Det finns så många saker som gör mig så rädd inför en kommande graviditet. Som jag känner att ingen förstår. Finns så många i min omgivning som försöker vifta bort mina känslor. Och framför allt min rädsla för att bli riktigt ”tjock”. Ska nämnas att jag just nu håller på med en viktnedgång och gå ner så mycket jag kan (dock givetvis inte bli underviktig) jag kan för att ha ett bra ”startläge” med vikten. Och det är något jag inte ens vågar säga högt. Jag är så sjukt rädd för att känns mig instängd i min kropp under en graviditet, med alla hormoner, hjärnspöken, tankar och eventuellt dåliga fysiska mående som hör till. Jag blir så ledsen när andra viftar bort detta och säger att man inte bryr sig när man ska bli förälder. Jag tror tyvärr jag kommer att göra det. Min självkritik och mitt självhat kommer inte bli mindre för det är min största farhåga. Jag ville bara skriva av mig.
Har du fått professionell hjälp med ditt psykiska mående? Om inte så ta den hjälpen inandning du skaffar barn. Att ha en ätstörning och ett starkt självhat är inte någon vidare bas för att orka vara förälder tyvärr. Det är också tråkigt att en så fin tid i livet riskerar att bli överskuggad av negativa tankar om dig själv. Du och din bebis är värd bättre än så! Det är fullt möjligt att må bra igen men du kanske behövde är hjälp och stöd av proffs för att komma dit?
Alltså nu vill jag inte vara för hård här, men att skaffa barn är ingen picknick. All tid och energi som du tidigare har lagt ned på dig själv, behöver du nu ge barnet. Har du massa metoder för att hantera ditt psykiska mående som du gör (omedvetet eller medvetet), så kommer dessa att rubbas totalt av den totala avsaknaden av sömn och barnets extrema behov av dig, och med största sannolikhet kommer det att bli en ytterligare påfrestning för dig. Jag förstår såklart önskan om att vilja ha barn, men barnet behöver välmående, stabila föräldrar, och fram tills att man känner att man kan vara det för ett barn tycker jag – min personliga åsikt – att man bör avvakta. Det låter inte som en superbra start, att börja med att banta allt vad du kan inför en kommande graviditet. Kram, hoppas att du finner ro med dig själv och tillvaron, och får en fantastisk framtid med små barn
Jag tycker du istället ska söka psykiskt stöd för att ha ett bra startläge.
Förstår! Var exakt likadan. 😊
Man behöver inte gå upp massor i vikt under en graviditet. Jag ökade 11 kilo. Tänk på att man inte ska ”äta för två” och om möjligt, rör dig gärna hela graviditeten (gravidträning). Efter förlossningen ballade det ut lite för mig pga dålig sömn och mega stort sötsug som jag inte orkade motstå, men kroppen har ändå sina sätt att work wonders och min kropp återgick. Tycker till och med den är lite finare än innan. 🙂
Angående hormoner så tyckte jag ärligt talat att mitt humör stabiliserade (!) sig under graviditeten. Innan dess hade jag haft en väldigt jobbig PMS som innebar att jag knappt ville leva (någon vecka) varje månad.
När du får bebisen bryr du dig fortfarande om dig själv, så den biten förstår jag helt, men fokuset är inte lika stort som tidigare. Man får perspektiv på saker och med ett litet barn som kräver en hel del av din tid i början, så är det knappt att man ens tänker på sig själv (på gott och ont).
Obs – Rättelse! när jag skriver ”äta för två” då menar jag att det är förlegat tankesätt som man växte upp med förr i tiden. Nu ska man SJÄLVKLART inte banta under en eventuell graviditet, men att överäta kommer inte att gynna en själv eller barnet heller.
Nu lever hon istället med en karl som sexualiserar hela henne allt handlar om sex och som lever på henne. Han står även som ägare på henne hus och företag vilket kan stå henne dyrt den dag äktenskapet inte håller pga att det inte finns äktenskapsförord enligt henne själv. Z är verkligen inget kap tvärtom och hennes osäkerhet lyser så igenom sen Z valsade in i hennes liv.