Ibland går en vissling genom huvudet över att jag fortfarande bor här. Som ett stråk av sorg, men ändå inte fullt så tydligt. Det är tudelat. När jag flyttade utomlands 2010 var jag väldigt säker på att jag inte ville vara kvar. När jag är äldre är det säkra inte lika tydligt. Jag orkar inte skaffa nya kompisgäng. Det är så skönt att hitta överallt. Det är tryggt här. Stockholms är vackert.
Men på kvällarna när jag scrollar Pinterest (min substitut sen jag raderade alla shoppingappar) tittar jag på bilder av platser som pågår parallellt med min.
[…]att jag ofta tänker på människor som just nu, exakt nu, går omkring i mataffärer i Japan, New York och Paris och handlar till kvällens middag för dom BOR där. Att jag knappt står ut med det.
Om man ändå kunde leva flera liv parallellt på samma gång. Jag hade älskat dom allihopa. // Sandra Beijer
Sandra Beijer beskriver känslorna jag har och som ibland gnager lite på en hjärta, men som jag inte lyckats sätta ord på. En saknad som ibland gör sig påmind och som jag känner att jag kanske inte borde ha eftersom det hade varit otacksamt mot allt det som är bra i det liv jag lever nu. Här. Kanske är det för att jag själv inte valde att avsluta mitt liv i USA, eller ens sättet det skede på eftersom jag var skadad, som gör att det finns en tagg? Jag var liksom inte klar…
Det är kanske lika svårt för någon annan att förstå, så som barnlängtan är för mig.
Jag kan inte förstå känslan eftersom jag inte har den, men jag kan förstå och sympatisera med den ändå, trots att den inte är för mig.
Jag saknar att göra och skriva musik. Det ska jag göra mer av under 2024, för att hålla det där sorgstinget lite mer på avstånd.
Förstår du det här?
Har du några gamla tips att komma med?
Föregående inlägg 
Intressant tanke, jag snöade in på det med ett parallellt liv. Mitt parallella liv pågår helt klart på Gotland. Längtar dit mer eller mindre varje dag.
Samma här. Varje dag.
Finns skrivet av dig Cam! Men att SB skriver att platser pågår… Hannas krypin uttrycker sig så mycket bättre, mitt parallella liv. Själv flyttade jag till det landet och den staden jag vill för tio år sedan och slipper känna så.
Jag förstår inte vad du menar. SB skriver ju också om parallella liv.
”PLATSER SOM PÅGÅR PARALLELLT MED MIN”, rubriken alltså
Och detta: tittar jag på bilder av platser som pågår parallellt med min.
Då förstår jag vad du menar, men det är Camillas rubriksättning, inte SB:s. SB skriver ”Om man ändå kunde leva flera liv parallellt på samma gång. Jag hade älskat dom allihopa”, det tycker jag var väldigt fint.
Fast det är ju SB som Camilla citerar i rubriken.
Jag är inte den som lusläser så jag missade att SB också använde detta om parallella liv längre ned.
Men inte bara jag reagerade på parallella platser som pågår utan uppenbarligen även Camilla.
”Själv flyttade jag till det landet och den staden jag vill för tio år sedan och slipper känna så.”
Det jag tror (eller tolkar i alla fall kanske för jag själv känner så) Sandra menar är att man har fler liv man skulle egentligen vilja leva samtidigt. Men det går inte. Därav är de parallella. De går jämsides och man kan antingen leva här eller där. Det är inte att man inte är nöjd och inte trivs här man är, men att livet där också är något man vill
Men skönt förstås om man som du har en slags tillvaro man vill ha och därav inte känner detta
Ja, det är skönt! Men jag håller med om känslan att gilla att leva vardagsliv i ett helt annat land eller stad lite då och då. Men målet är väl ändå att hitta platsen där man vill leva för att inte resa så förbannat mycket.
OT:
Såg på Jelena M instagram att hon nu betalade hela hyran själv. Har hon och killen gjort slut igen? När? Känns som jag missat något?
Ja det har dom. För femtioelfte gången i ordningen.
Ja att flytta ut på landet är mitt sånt parallella liv. Jag är inte riktigt redo att ge upp bekvämligheten, men det hade ju varit mer space för samma peng att bo 30 minuter åt något håll.
Mitt paralella liv är Stockholm. Flyttade hem igen efter ett decennium i huvudstaden. Helt rätt beslut för vår familj, men mitt hem i hjärtat är Stockholm.
Vilket fint inlägg.
Jag undrar ofta hur livet hade varit om man hade tagit andra val.
OT, men tips till inlägg:
Är det någon mer som reagerat på hur Tully ständigt pratar ner sin ena dotter?
Har sagt FLERA gånger hur hennes förstfödda är hennes favoritbarn och höjer henne till skyarna men har ALDRIG sagt ens ett fint ord om sin andra dotter F. Hon har även sagt saker som ’’jag och min familj… och F’’
På frågan om vilket år som var det värsta året i hennes liv:
’’2023… lägenheten blablabla… och F’’ (året 2023 är året F föddes och alltså ’’det värsta året i hennes liv’’
Finns otroligt mycket mer jag inte kommer på nu…. men har iaf reagerat väldigt starkt på det
Oj, låter verkligen osunt om det stämmer. Föräldrar som behandlar barnen olika och med olika förväntningar kan vara grunden för en livslång kamp för barnet. (Jag vet)
Har Isabella gjort något ingrepp på halsen eller hakan? Kolla på i badrumsskåpet.
Själv längtar jag alltid till London och Ibiza, redan jag var där första gången. Mina parallella liv.
Mitt parallella liv pågår i Sälen, med vinter och skidåkning.
Australien. Då, nu, för alltid. Var där över nyår för tredje gången och grät när jag skulle åka vidare.
Körde genom Dalarna i somras och sen dess har jag ett litet parallellt liv där. Något liksom talar till mig där.
Kände samma för några år sedan när jag besökte Irland.
Stockhom saknar jag, men det är nog mest nostalgi.
Känner igen mig så väl. Har bott utomlands i omgångar, i olika länder, och kan ofta fantisera om hur livet hade sett ut om jag hade bott kvar och det hade pågått just nu. Kommer alltid vara en liten, liten sorg att inte få veta vad som kunde ha varit, hur nöjd jag än är med min vardag här hemma i Sverige idag.
För mig är det tvärtom. Jag flyttade utomlands för 30 år sen och drömmer ibland hur det skulle ha varit om jag bott kvar i min lilla stad i Sverige (i min dröm har jag sommarstuga och en hyfsat ny bil och barnen kan träffa mormor och morfar så ofta de vill) . Gudarna ska veta att det inte alltid är en dans på rosor att leva i andra länder. Hur romantiskt det än ter sig när man drömmer om att gå och handla mat till middagen i Paris eller New York så kan vardagen bli lika grå eller komplicerad här som den kan bli i Sverige.
Håller med till 100%. Var bor du nu? Jag har inte barn än, men min stora rädsla/sorg är just att inte bo nära familjen och att mina eventuella framtida barn inte får träffa mormor och morfar så ofta… Känns som ett knivhugg i hjärtat. Bor i en av de omnämnda städerna som många drömmer om att bo i, men saknaden efter ”hemma” är stort. Samtidigt ville jag alltid bort när jag bodde hemma.
Jag bor i Spanien. Skulle jag fått leva om mitt liv hade jag nog inte flyttat hit, men inte säker på att jag stannat i Sverige heller.
Nellie B har i år bokfört sig i Göteborgs kommun medan de flyttat utomlands. Är väl ganska olagligt?
Ofta du ens kollar
Beror väldigt mycket på hur länge de planerar att bo utomlands. Iom att hon är så öppen om det på sociala medier så lär hon väl ha koll på vad som gäller lagligt.
Efter Sandras quirky-inlägg går det inte att läsa något hon skriver utan att tänka just quirky-wannabe…
Exakt så känner jag för Gröna Lund.
Läste och läste om, Cam förstod jag texten rätt, att du haft tankar på att avsluta ditt liv och varit skadad när du bott i Usa? Förlåt för så rak fråga men kan inte släppa tanken och blev ledsen av att läsa det. Ta hand om dig och tack för din blogg
Du tolkar texten fel. Det som menas är att Cam inte lämnade uSA för att hon ville utav för att hon var tvungen. Det står ingenting om att vilja begå självmord.
Fast jag blev också lite konfunderad av denna meningen!
”Kanske är det för att jag själv inte valde att avsluta mitt liv i USA”
*”avsluta det liv jag levde”.
VI flyttade till Medellin for snart tva ar sedan och har kant mig hemma har sen dess. Har inte varit tillbaka i Sverige sedan vi flyttade och har inga planer heller. Nar jag bodde i Sverige kunde jag alltid dromma om att bo utomlands, men inte nu langre, vi har hittat hem!
Så fint skrivet, Cam Cam! Håller med till 100%. Tänker ofta på dessa parallella liv… Mitt mest tänkta parallella liv just nu är att bo i Schweiz. Försökt få jobb där under lång tid, men inte fått napp. Tror jag skulle älska livet där, lugnet, ordningen, den fantastiska naturen… Bott i flera vändor utomlands och bor nu i en av omnämnda städerna i SBs text, en stad/land många drömmer om att bo i. Jag själv är inte lika förtjust, men hoppas att det ger mig goda möjligheter för framtiden. Men den där lilla sorgen/knipet i hjärtat över våra parallella liv kommer vi nog alltid bära med oss.
Så fint skrivet, Cam Cam! Håller med till 100%. Tänker ofta på dessa parallella liv… Mitt mest tänkta parallella liv just nu är att bo i Schweiz. Försökt få jobb där under lång tid, men inte fått napp. Tror jag skulle älska livet där, lugnet, ordningen, den fantastiska naturen… Bott i flera vändor utomlands och bor nu i en av omnämnda städerna i SBs text, en stad många drömmer om att bo i. Jag själv är inte lika förtjust, men hoppas att det ger mig goda möjligheter för framtiden. Men den där lilla sorgen/knipet i hjärtat över våra parallella liv kommer vi nog alltid bära med oss.