Liten blir stor

Benjamin Ingrosso verkar tycka lika illa om att vara ensam, som jag gör att frysa, men har nu äntligen skaffat en egen lägenhet att hänga i, istället för att ständigt ockupera vänner och familjers hem, soffor och sängar. Han ska ju till och med ha sovit i samma säng som sina vänner Melina och Jacob Criborn, den senare även känd under sitt dj-namn ”Nause”, då han inte ville sova själv.
Vissa skulle se det som ett klassiskt fall av ”to overstay your welcome” men paret verkar inte ha haft någonting emot det – i alla fall inte utåt sett.
Dock vet vi inte om Benjamin de facto sover i sin lägenhet eller bara använder den för att underhålla och laga mat i?

Man kan skoja och så om allt det här, men helt ärligt så måste det bara ganska jobbigt att aldrig kunna vara själv, och när man väl är det så trivs man inte i sitt eget sällskap.
Och hur är det att ha en nära vän eller familjemedlem som aldrig går hem?
Ni har diskuterat Benjamins nya lägenhet i kommentarsfältet här och jag trodde precis som er att han hade tagit över Biancas gamla längenhet men det har han inte gjort.

Har ni förresten några saker som ni bara gör när ni är ensamma?
Jag går runt och pratar engelska för mig själv, och äter granola direkt ur förpackningen.

52 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Älskar verkligen att vara ensam hemma. Ligger i min supersköna soffa och tittar på tv eller sover. Har ett jobb som dränerar mig så ensamheten är guld värt för mig. Har ett fåtal vänner, som är alldeles lagom, och dom träffar jsg nästan aldrig🙂🙃

      Sagt i all välmening: du kanske bör fundera på att byta jobb?

        Men det är inte alltid så lätt. Känner igen det där, pratar med kunder mycket på dagarna. Jag verkligen ogillar att prata i telefon på fritiden, träffar hellre mina vänner in real men prata i telefon, nä..

      Exakt samma för mig, och när jag träffat vänner gör jag det helst i Max två timmar. Jag vet jag låter som en hemsk vän men det är verkligen det jag orkar med. Brukar fundera över hur många som är som mig.

        Vi är många🥰

        Svenskar är ju kända för att vi är introverta så du är knappast ensam.

        säg det till vännerna. de stör sig nog på dig, du anser vara dig lite förmer.

      Jag mår som bäst när jag har varit länge med vänner. Desto mer desto bättre. Jag känner hur jag går stärkt ur samvaron med dem och jag blir glad, snäll, harmonisk, positiv.

      Alla ni som inte vill träffa vänner ofta och mår bäst ensamma – är ni säkra på att ni har rätt vänner och på att ni verkligen ger vänskapen en chans, öppnar upp och är er själva?

        ”Hörni, har ni testat att typ inte vara introverta? Its awesome!”

          Sa inget om att sluta vara introvert. Men jag tror inte att det rent biologiskt är möjligt att Sverige har fler introverta än andra länder. Introversion är ju ett personlighetsdrag, det är inte kulturellt. Därav min fråga, om alla ni som inte vill träffa vänner ofta och länge verkligen har rätt vänner och verkligen ger vänskapen en chans.

            Klart att det också måste vara kulturellt betingat.

            Hur skulle det låta om du bytte ordet introvert till extrovert i din text? ”…men jag tror inte att det rent biologiskt är möjligt att Spanien har fler extroverta än andra länder. Extraversion är ju ett personlighetsdrag, det är inte kulturellt”.
            Även om du inte ber folk sluta att vara introverta så antyder du att det är något som är fel, något som det går att växa ifrån bara man har rätt förutsättningar.

              Typiskt extroverter med andra ord 😄

              Ja och jag tror inte Spanien har fler extroverta än andra länder. Förstår inte meningen med din fråga, klart både introversion och extraversion är biologiska.

          Introvert handlar ju inte om att inte vilja umgås med vänner..? Jag är introvert men rätt vänner kan jag hänga med en hel dag/helg. Visst blir jag dränerad och trött och behöver någon form av återhämtning efteråt (oftast tystnad), men att umgås med vänner ger mig så mycket positivt.

        Mycket handlar om extrovert vs introvert. Extroverta, som du säkert är, med tanke på det du berättar, tankar energi i samvaro med andra. Introverta blir istället dränerade om de umgås för länge, dvs det tar mer än det ger.

          Men är det verkligen så att svenskar är introverta mer än andra? Sånt är ju medfött. Är det inte bara den svenska kulturen?

            Finns väl inget personlighetsdrag som är medfött. Varken introvert eller extrovert. Eller att man gillar köttbullar eller spenat.

        Jag har underbara vänner som jag kan prata om precis allt med och vara mig själv fullt ut. Orkar ändå inte umgås med vänner särskilt ofta. Mår som allra bäst när jag får vara hemma ensam.

        Men såklart, jag är introvert- blir heller inte särskilt dränerad av mina absolut närmsta vänner men att umgås i grupper- det är kul men man blir trött och behöver vila upp sig!

        Roligt så klart att träffa vänner eller vara ute på gärdet med syrran o hennes hundar. Katt är det jag saknar. Så mysigt sällskap. Saknar också den mer öppna mentaliteten i Spanien o andra varma länder.

        Ja är helt säker, mina få vänner är guld 😅 Gullig frågeställning, lite nedvärderande, men mest gullig 😄

        Vi är alla olika helt enkelt.
        Jag älskar mina vänner och de är fantastiska allihop.
        Jag är supersocial bland folk och har otroligt lätt att knyta kontakter och hamna i spännande samtal på fester och så.
        Mitt jobb kräver mycket av mig och min person och jag trivs med det.
        Dock tankar jag energi ensam. Inget konstigt med det.

        Jag mår bäst med vissa vänner. Hade en kompis som dränerade mig på allt. Och alltid när vi hade setts kände jag ”gud vad skönt att komma hem”, medan hon skickade ”tack för idag, det var mysigt❤️”. Under våra fem år har jag nog känt att det varit givande typ en handfull gånger. Så visst har du väldigt rätt i att alla vänner inte är rätt!

        Jag har många vänner, som tack och lov accepterar mitt introverta jag utan att pressa. Jag älskar att vara ensam, älskar mitt eget sällskap och att få slippa prata OCH ta in andras information. Det gör mig supertrött och dränerar min själ. Hade lätt kunnat ha inga vänner alls, vi är alla olika. Har noll behov av att ventilera problem och händelser.

      Detta låter som mig (utöver jobbet). Annars på pricken. Med det övriga du skrev! Fick frågan nyligen om jag aldrig umgås med vänner. Typ inte? Inte ofta alls. De bor i andra städer (vissa i grannstäder dock förvisso). Men ingen av de är lätta att planera med och dessutom inte så nära bränner heller så känns därför skönt att välja att inte ses.

    Kom bara att tänka på senaste Sanning eller konsekvens-poddavsnittet. Den kände svenske artisten som inte vågar komma ut, för att kunna ha med både män och kvinnor på tåget. Vem det än är så kan jag bara instämma i ert resonemang i podden, om att det ens – 2024 – ska vara en grej vilken läggning man har. Till artisten säger jag bara kom ut och var dig själv, det kommer funka jättebra.

      Det är INTE Benjamin dom pratar om hoppas jag. I annat fall har dom djupt fel. Bögar har en förmåga att önsketänka metrosexuella män. Och plötsligt är dom gaystämplade

      Fast helt ärligt…det är helt sjukt ”tycka saker” om nån annans sexualitet eller hur den ska agera eller inte…tycke och tänka själv är en sak men att vara så jävla förmäten att man går ut med det offentligt och tror att ens egen åsikt ska väga tyngre än personen det gäller- fy så pinsamt!

      Löjligt. Många anser väl bara att sexualitet är något privat och inget man behöver diskutera.

      Caroline, jag tycker verkligen att du bör skriva under din kommentar med ditt eget namn samt berätta på jobbet eller skolan huruvida du gillar analsex, sen borde du också komma ut med din religion eller om du besöker medium och vem du röstar på eller hur mycket pengar du har på sparkontot eller vadsomhelst annat du skulle kunna uppfatta som din egen business, kom igen, det är 2024- våga vara dig själv!

    Jag älskar verkligen att vara själv!
    Titta på TV, äta vad jag vill och sova när jag vill.
    Jag har oxå ett jobb som dränerar mig eller rättare sagt hade för att jag sa upp mig nyligen.
    Hemskt att ha ett jobb som tar all energi så att man inte orkar annat än att sova & äta. Hoppas att mitt nästa jobb ger energi än tar.

      Detta låter som mig (utöver jobbet). Annars på pricken. Med det övriga du skrev! Fick frågan nyligen om jag aldrig umgås med vänner. Typ inte? Inte ofta alls. De bor i andra städer (vissa i grannstäder dock förvisso). Men ingen av de är lätta att planera med och dessutom inte så nära bränner heller så känns därför skönt att välja att inte ses.

      Jag har ärligt bara haft jobb som får mig att känna så. Känns liksom som om det är så det är? 🤷🏼‍♀️

    Grattis till den fina lägenheten!

    Har alltid haft ett problem att vara själv hemma. Stundvis har jag njutit av det om jag bara går runt och småstökar men om jag är själv hemma så är det datorn som gäller. Har provat allt för att njuta med av ensamtiden om jag inte flyr in i nåt men det känns bara fel. Så jag har accepterat det, vant mig, tolererar osv. Men tycka om det, nja. Trivs bäst att bo med någon för jag vill ändå vara hemma och inte springa omkring på massa aktiviteter med människor. C’est la vie.

    Jag är helst hemmavid när jag är ledig. Umgås med min man och mina barn vilket är fullt tillräckligt. På påsk ska dom fara till stugan hela helgen och jag ska vara helt ensam i fyra dagar. Längtar!

    En till som verkligen älskar att vara ensam hemma! Är småbarnsmamma så för det mesta är allt väldigt intensivt, så egentid och ensamtid är absolut njutning. Lyssnar på pod eller ljudbok, skrotar runt och pysslar med sånt som behöver göras men i lugn takt, kör ett yogapass, kollar en serie, bakar bröd, eller bara ligger på soffan. Har ett fåtal nära vänner som jag älskar att umgås med, precis som jag älskar att vara med mina barn och att ibland vara själv.
    För övrigt tycker jag det är något väldigt märkligt med vuxna människor som aldrig klarar av att vara själva. Känns ocharmigt och omoget.

      Det är väl mer ocharmigt och omoget att vilja vara ensam!?

        Hur tänker du där?

        Omoget??? Tycker snarare det är jävligt moget att vilja och kunna vara samt att TRIVAS i sitt eget sällskap. Att vilja ha och längta efter en fredagskväll hemma tycker jag är betydligt mer moget än att t.ex sitta hemma och gråta av fomo som många faktiskt gör för att de inte gör något och är social med vänner.

    Nyfiken fråga camilla? Varför står det Paula Rosas som överskrift i detta inlägg🤷🏼‍♀️

      Håller med!
      Fattar inte heller varför det står Paula Rosas.

    HAHA jag brukar ha husvisning när jag är själv. Prata som en mäklare och gå runt och visa upp vad man ska titta lite extra på. Brukar passa på att plocka undan samtidigt i varje rum, ett kul sätt att städa på typ.

    I programmet ”Arv eller miljö” på svtplay pratar de just om personlighet, introverta, extroverta osv.
    Senaste forskningen, jätteintressant!
    …och ja man är som man är, från födseln. Inget är bättre eller sämre.

    De lyssnar på en fantastisk låt i klippet🥹 Musiken från ringaren i notre dame är så bra.

    Tycker det är rätt osexigt att inte klara av att vara ensam. Klängigt och needy.

      Jag tänker att just Benjamin är väldigt Italiensk i sin personlighet och sitt sätt att vara. Alltid omgiven av familjen och många vänner, bjuda på enorma mängder mat och dryck och helst ska man bo 3 generationer hemma: föräldrar,barn och barnbarn. De äldre tar hand om barnbarnen medan de yngre vuxna arbetar. Tror att medelåldern på att flytta hemifrån är typ 37 år! Tänk vilken trygghet att känna att man alltid har sin stora familj och många vänner som finns där för en om och när det ev. skulle behövas lite stöttning i livet!

        Inget av det du skriver innebär per automatik att man inte klarar av att vara ensam då och då. Om man begär att få sova i samma säng som sitt gifta kompispar hellre än vara ensam så har man problem med sitt eget sällskap. Den nivån är inte rimlig.

    Jag pratar för mig själv fast som Maria Montazami när jag gör min hudvårdsrutin. Ibland även när jag pysslar med blommorna eller ändrar (flyttar runt) inredningen hemma i lägenheten.

    Jag är tyst. Sjunger om jag får feeling. Jag kan visserligen sjunga, men skulle ändå tycka det vore hemskt om grannarna hör mig så jag sjunger extremt sällan hemma. Blir mer i bilen.

    Varför sitter nån snubbe på hans bänk sådär? Det känns som att alla passar upp på Ingrosso-syskonen så mycket att de blir evighetsbebisar.

    Benjamin är liksom 26 år gammal. Din titel ”Liten blir stor” och hur alla behandlar honom kan ge sken av att han är 16. Men nej. Han närmar sig 30.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.