Att skälla på ett rädd barn? (korrekt böjelse?)

Jag skrev på instagram igår att Sally hade en tuff start med skidåkningen. Det var noll sikt och från toppen av berget så var det rätt brant ner till den blåa backen och eftersom det var två år sedan vi åkte sist blev hon väldigt rädd och låste sig totalt.
[…]

Man låter så självgod när man säger att man aldrig skriker på sina barn men jag gör faktiskt inte det och har nästan aldrig gjort. För det leder inte till någonting positivt för fem öre. Framför allt inte i en skidbacke. Sånt kan bli trauma resten av livet (pratar för mig själv).

Jag tror att eftersom att det aldrig blev skrik och drama så blev Sally öppen för att åka med en skidlärare istället idag. Hade jag varit arg på henne i två timmar så har hon aldrig ställt sig på skidorna mer. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip är med barnen på skidsemester i Zermatt och beskriver hur dottern Sally blivit rädd uppe på berget och hur det låst sig totalt för henne i den branta backen.
Isabella skriver i sitt blogginlägg är att hon är stolt över att hon inte ställde sig och skrek på dottern, att hon aldrig gör det, men läsarna ställer sig lite frågande till detta då det krasst är Isabellas fel att dottern är ledsen och rädd eftersom det är deras val att sätta henne i den backen och alltså deras fel att hon är rädd.
Så ja, varför skulle hon ställa sig och skrika på henne då?

Håller ni med läsarna?

52 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Verkar ju som det är något Isabella har med sig i bagaget, att man får skäll i ett sånt läge. Tror många av oss har situationer där vi är beredda att någon ska agera på ett visst sätt och kanske bli arg, för att man själv är van vid att det varit så.

      Precis, jag är uppvuxen med en väldigt arg förälder och var konstant rädd att vara till bry. Hade kunnat få skäll i den situationen som Bella beskriver

        Åh stackars dig! Så hemskt det låter ❤️❤️❤️
        Många föräldrar har svårt att hantera sina känslor men jag är säker på att de älskar dig och är stolt över dig!

          Hade också lätt kunnat få skäll i den situationen, mina ena förälder kunde (och kan) bara uttrycka sig med ilska i princip. Var rädd för hen som barn. Det gick över sen.

            Ok

          Att säga som du gör ursäktar beteendet. Att skrika och skrämma sina barn är oursäktligt. Sen har vare sig du eller jag någon aning om huruvida föräldern älskar sitt barn. Konstig kärlek då.

          Man skulle aldrig säga till en vuxen som var rädd för sin partner att den som utsätter den andre säkert älskar den utsatte. Man hade sagt att den utsatte skulle lämna den som skrämmer.

          Barn ska ha samma rättigheter.

            Den kommentaren provocerade mig. ”Jag är säker på att de älskar dig.” Vad vet du om det?

              Ja fy fasen

          Säger du samma sak till en kvinna som är tillsammans med en man som skriker på henne när hon är rädd? ”Jag är säker på att han älskar dig”….

    Vet många föräldrar som skriker på barnen i backen, ja, det hjälper inte, men de hoppas väl att barnet hör bättre eller nåt 🤷🏻‍♀️

      Handlar nog om att föräldrarna blir stressade och då börjar de instinktivt bete sig som sina föräldrar gjorde mot dem.

    Herregud vem fan bryr sig

    Min pappa hade antagligen skällt och skrikit på mig i det läget när jag var barn. Kanske Isabelle behandlades likadant. Bra i så fall att hon inte upprepar mönstret med sina barn.

      Vem är Isabelle?

        Isabelle Allende är Chiles typ mest kända författare. Sjukt att du inte har hört talas om henne. Ungdomens förfall!

    Ska man klaga när man handlar på Vinted? Jag köpte ett par byxor i storlek 40 och byxorna är storlek 42. Kan inte använda dem, och skulle gärna få igen pengarna men vill inte vara sån.

      Man kan väl klicka i när man fått varan ”allt är ok” eller välja att det inte är det – då får inte säljaren pengarna och du kan skicka tillbaka dom tror jag.

      Det är klart du kan, är varan inte som beskrivet i annonsen så kan du häva köpet. Som ovan säger så måste du klicka i ”jag har ett problem” och där förklara problemet. Säljaren kan då själv välja att godkänna ett återköp – troligen behöver du skicka tillbaka byxorna och får bekosta frakten för detta (men borde vara relativt billigt om du använder integrerad frakt via Vinted, omkring 16-17 kr). När säljaren sen fått tillbaka paketet så blir du fullt återbetald av Vinted.

      Om säljaren inte själv väljer att godkänna det så kommer Vinted kliva in. Bara att beskriva problemet för dem och bifoga foto på hur varan skiljer sig så kommer de godkänna ett återköp.

    Kissies stories gällande att hon inte fattar hur influencers hinner gå på 4 event/dag och hur stressigt det är, t.ex. att gå spa och middag på finkrog. Ursäkta men jag som jobbar inom vården skrattar rakt ut (vet att det är ett fritt val och jag älskar mitt jobb, det kändes bara lite världsfrånvänt att prata om stress i form av att gå på event) 😅

      Tycker hon har gjort en grej av att förlöjliga influencers, de är fåniga som orkar gå på event, de är fåniga som blir glada över bud osv samtidigt som hon själv är en influencers som sprungit på event i åratal, åker på sponsrad semester, gör samarbeten och tar emot bud. Lite dubbelmoral kan jag tycka.

      De har en annan typ av stress. Vårdpersonal går till sitt jobb och gör sina arbetsuppgiften som de blivit tilldelade, förmodligen med för lite personal och för lite tid därav stress. Den stress influencers känner är att inte personligen hinna med, inte vara tillräcklig, måste alltid göra x y och z för att hålla sig relevant annars försvinner jobbet för de.
      Att klaga på att en annan arbetsgrupp också känner stress är som att klaga på att nån är rädd för höjder bara för att man själv kan åka fritt fall men börjar gråta om man ser en spindel

    Tycker inte att hon skriver att hon är stolt. Utan mer att hon generellt inte skriker på sina barn och inte i denna situation heller. Tänker att hon nog haft en annan erfarenhet när hon själv var barn. Rätt kul dock alla som kommenterar att de inte skulle skrika på sina barn i en sån situation när min erfarenhet av svenska föräldrar i sälen under förra året var helt annorlunda. Bor utomlands och fick en liten chock för har annars tyckt att svenska föräldrar känns rätt ’oskrikiga’.

      Föräldrarna tycker väl att dom lagt mycket pengar i onödan, för att stå och vänta på någon som inte använder dom . Pengarna tickar iväg, och dom får inte ha roligt pga att barnen är barn.

      Idiotiskt.

      Tacka vet jag min farsa, köpte åkband på Liseberg, och jag var tillräckligt lång för att åka loopen. Livrädd.

      Han gick med mig tålmodigt halva dagen i kön, in och ut när det var dags. In och ut.” Pappa jag vågar inte än!”

      ”Ska du stå här hela dagen och vänta på henne?! Höhöh” retades hans polare.

      – min dotter är redo när hon är det, och tills dess är jag med henne.

      Och då blev jag det! 😍😎🙏

        Vilken pappa! Så fin!

          Åh tack😍 han gav mig en gåva jag burit med mig hela livet! Man får vara rädd, tveka, men fan va kul det är när man väl vågar!… Bara man inte säger något till mamma😁😂

        Så fint!

        Och ja det är säkert som du säger. Och också förväntningarna att nu ska vi ha så himla kul och när det inte blir så kul så blir föräldrarna säkert frustrerade.

          Ja, och då vet man också att föräldrarna är där för sin egen skull, inte för barnen.

          Pinsamt för dom.

      Oj, blev faktiskt lite förvånad men som W här under skriver så känner nog folk att de lagt mycket pengar, är ju en del stress att ta sig iväg också och all utrustning osv och så har man tänkt sig en kul vecka men så protesterar barnen helt. Men inte så konstigt egentligen att barn kan bli rädda i en sån situation, folk som åker förbi, konstiga pjäxor och hjälm på en helt plötsligt och så måste man åka ner.

        Jag var själv förvånad. Och så klart speglar inte en vecka i Sverige hur svenska föräldrar är generellt, men tyckte det var så otippat att vi hörde så mycket arga föräldrar.

    Alla adjektiv går inte att böja på detta vis; det finns helt enkelt språkliga ”fällor” i svenskan som gör att en omskrivning av meningen är det enda möjliga☺️ Exempel: ”Han hade ett paranoidt beteende” = går ej att böja adjektivet efter ett-ordet (ett beteende). Istället blir det en omskrivning som löser detta, till exempel: ”han verkade vara paranoid” eller liknande. Hoppas förklaringen ger mening😊 (”ett skrämt barn” hade funkat istället för felaktiga ”ett rädd/rätt/räddt barn – ibland funkar det bra att bara byta ut ordet mot en synonym). /Svensklärare

      Precis. Dessutom heter det ”korrekt böjning”. Böjelse är något helt annat…

        Det finns inte ett inlägg på den här bloggen som är rättstavat.

          Ok

          C kanske har dyslexi eller inte har överdrivet mycket utbildning med sig, vilket skapar de här problemet med texthantering? Hennes utbildningsnivå vet jag ingenting om, men den felaktiga språkhanteringen har en sådan kontinuitet att jag lutar mot att det handlar om skrivsvårigheter samt en inte helt utvecklad förståelse för språket i sin helhet (dock inte på en extrem nivå, utan snarare på en lätt nivå). Det blir rätt målande när en person inte kan skilja på ”böjning” och ”böjelse”.

          Det kan lätt bli så att skolan och omgivningen missar de här svårigheterna, eftersom de inte är på en så hög nivå. Tyvärr resulterar det i att problemet går under radarn och individen fortsätter sin felaktiga språkhantering. Det kan även ha med brist på fokus eller dissociation (, men det låter jag vara osagt eftersom jag inte har helt koll på C:s uppväxt). Någonting är där i alla fall som jag fångar upp som fd. psykologstudent.

    Låter ju som att hon själv upplevt skrik och bra av henne att inte upprepa det mönstret. Men blev ändå lite paff, ingenstans verkar hon fundera över att det kanske inte var så smart att ta med en åttaåring som inte åkt på två år till en blå backe och i sånt väder också. Konstigt att de inte tog med henne till den lokala backen ett par gånger innan ju.

      Vet inte vart i Alperna de är men ”problemet” med alperna är att de lite mer barnvänliga gröna backarna ofta är nere i dalen, där det på många orter nu är för lite snö.. ärligt talat förstår jag faktiskt inte varför man åker med barn i den åldern till alperna för de uppskattar ju inte direkt fallhöjden och speciellt om de är nybörjare. Men håller med om att det hade varit lämpligt att testa några ggr hemma i Sthlm innan de åker till alperna.

        Nej det är ju synd om man är peppad och har tillgång till fantastisk skidåkning och dessutom åker i stor grupp och sen kan man knappt vara med. Sen kan det ju såklart finnas orsaker till att det blev som det blev som du skrev med de enklare backarna just nu men hon skrev ju precis hur lyxigt det var med skidbacke bara några minuter bort så tycker det är så himla konstigt bara, som att de glömde bort att hon i princip är helt nybörjare, mitt i allt annat planerande.

        Kanske för det är betydligt trevligare och inte lika snorkallt som i Sverige. Frysa i en fjällstuga Sverige eller äta god lunch i solen på en uteservering i alperna är ju ett enkelt val.

    Zzzzzzz😴

      Varför göra sig besvär när du kan sova någon annanstans?

    Hannah Oliero har inte uppdaterat på evigheter, nån som vet vad som hänt eller har man missat ngn story där hon förklarat redan??

    Camilla, det heter BÖJNING. Böjelse är något helt annat.

      Vad har ni för böjelser? Brandmän? Börja berätta ni😉

    Sen är hon jättestolt över att barnet lärde sig att åka med hjälp av en privat skidlärare🙃

      Är barnets prestation annorlunda beroende på hur det lär sig?

        Nej men det lät som Isabella var stolt över sig själv och att det var pga henne barnet hade klarat av det, det var det ju iof eftersom det var hon som betalade skidläraren. Enkelt fixat!😅

    Hahaha kommentarerna från hennes blogg…

    Och så ett inlägg som ifrågasätter Isabella igen ja, var inte många dagar utan inlägg om henne. Tycker man bör ställa sig frågande till alla elaka och anklagande kommentarer hon får på sin blogg och hur folk vrider… Ser i inlägg om Bianca att någon skriver att hon får skit för allt, att vad hon än gör så är det fel MEN så är det ju verkligen för Isabella – Allt hon gör är det fel på och det klagas, (inte konstigt hon får ont i magen) men sällan någon tycker synd om henne här. Tror hon menar typ att skrika ungefär – men åk nu, du klarar det, skynda dig nu då – typ så men annars är det väl självklart att man inte ska, eller kan, bli arg på ett barn som är rädd.

    Excelark

    Sedan kan man ju fråga sig varför Bella gör så stor affär av stackars Sallys tillkortakommanden i backen. Behöver vi alla veta ”hur snor och tårar blandades”. Bella har ju tidigare förtjänstfullt undvikit att kommersialisera barnen men nu är dottern content, content. Det spelar väl ingen roll om hon täcker ansiktet med en emoji när vi får allt annat serverat.

    Papì lär ryta en del när han inte får leva sitt unkisliv på äldre dar, särskilt i backen när styvbarnen sinkar. Belsabub gör bara lite content av deras alpgräl

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.