Idag var jag med på Sallys fristående (en dans-del i truppgymnastik). Det är inte Sallys favoritgren så jag var där och peppade lite. Hon gillar mer redskapen. När det gäller barnen så försöker jag alltid fånga upp när intresset kommer i en svacka. Som tillexempel att sitta med och titta glatt eller be Sally lära mig delar av fristående hemma. Eller för Gillis del, se på några avsnitt av Vikings på Netflix om Vikingatiden känns långtråkigt på SO:n. // Isabella Löwengrip
Jag förstår vad Isabella menar här, men vet inte om jag anser att en hobby och skolarbete är samma sak…
Men men…
Isabella skriver om hur man på ett kärleksfullt sätt kan ”lura” barnen när de hamnar i svackor eller stöter på andra motgångar, och i kommentarsfältet anser vissa att det som Isabella beskriver är ett tydligt bevis på att hon är en curlingförälder, medan andra tycker att det hon gör är toppen.
En kommentar påstå sig komma från Isabellas gamla grannar och avslutas med en kram. Kommentaren känns extremt kritisk till hur Isabella tidigare valt att skriva om sin uppfostran av barnen, så den där kramen känns en smula malplacerad.
Är curling och stöttning samma sak verkligen?
Jag tycker inte det. Inte alls.
Jag gissar att alla har en individuell gräns för vad som räknas som curling och vad som inte gör det.
Vad säger du?
Föregående inlägg 
Ser hon på Vikings tillsammans med Gillis? Åldersgränsen på den serien är ju 16+ 🙃
Hon skriver bara så för att hon vet att läsarna kommer reagera. Jag tror inte på ett enda ord Blondinbella skriver, allt hon skriver är för att provocera och skapa reaktionerer.
Inte en särskilt bra serie att lära sig om vikingatiden från heller
Haha, nej! 😀 Fick mig att tänka på familjen i Sjöbo som inte tycker att deras barn behöver gå i skolan ”för de har Discovery Channel”.
Nej, men det kan ju få upp intresset om stt lära sig om det.
Tack Anonym.Det är verkligen inte historia. UR och SVT Play har historien om Sverige. Ett bättre alternativ.
Var väl iofs för att han skulle få upp intresset, inte för att lära sig fakta.
Då är Vikings också en dålig idé, för han kommer att bli grymt besviken när han får se riktig vikingatid. Och när slutade fakta att vara någonting för barn?
Men vilket konstigt synsätt. Har fått upp massa intresse för ämnen när jag sett filmer eller läst skönlitterära böcker som sedan gör att man går vidare i att läsa mer fakta om ämnet. Det är jättebra!
Precis som vuxna så kanske inte all fakta är intressant för ett barn. Jag gillar att ta till mig fakta. Men inte all fakta. Behöver ju finnas något intresse ändå.
Barnen Hedenhös är ett alternativ. Eller varför inte Tillbaka till Midgård😉
Det måste vara otroligt många barn idag som blir inspirerade att lära sig mer om medeltiden av att titta på Barnen Hedenhös 😉
Varför skulle de inte? Den var ju jätteuppskattad av både barn och vuxna, antar att personen syftade på julkalendern.
Barna Hedenhös utspelar sig inte på medeltiden/vikingatiden, utan på stenåldern. Antar att det var det Malin syftade på.
Haha skulle verkligen förvåna mig. Avhuggna huvuden, tortyr och sexscener. Kan inte tänka mig att de ser det tillsammans.
Vad spelar det för roll om den är för 16+? Det är föräldrarna som bestämmer vad deras barn får se och inte se.
Men just Vikings är ju så brutal och rå. Inget jag skulle vilja att min femtonåring kollar på.
Kanske inte Sally ens är särskilt pepp på gympa utan det är mammas idé?
Jag ”stöttade” min dotter till att börja med gymnastik, hon var intresserad i början men tröttnade så då fick hon sluta. Brorsan höll på med fotboll, tyckte hon också skulle ha ngt. Men idag hänger hon på gymmet flera kvällar i veckan🙂
Man kan ju vara pepp på ena delen av en aktivitet men inte den andra delen men det krävs att man tränar och utvecklas i båda för att kunna tävla, rätt så normalt skulle jag vilja säga. Jag älskade dressyr som barn men inte hoppningen lika mycket men kunde liksom inte välja bort delen förrän jag blev äldre
Gränsen kan ibland vara hårfin mellan att curla och stötta. F ö hade vi en annan diskussion här hemma, vi blev nästan osams😉 Jag tycker inte att t ex schack är en sport, tycker det är en hobby. Likadant med Formel 1. Att man sitter med datorer och tävlar och detta kallas E-sport, ok, det får jag väl köpa men skulle vilja kalla det för hobby också. Sport för mig är idrott där man rör sig fysiskt och blir svettig, fotboll, hockey osv.
Idrott = fysiskt trött
Sport= aktivitet du tävlar i (kan vara både svettigt eller inte, schack/löpning/bågskytte etc)
Hobby= precis vad du vill som du inte tävlar i men som gör dig glad och är njutbart
Jag vidhåller att JAG inte anser att schack är en sport. Löpning och skidskytte självklart sporter. Är tävlingen Miss Universum också en sport?
Är Mellon också en sport🤔
Jag tycker det är en jättebra stöttning, inte alls samma som att curla. Curla är ju att göra barnen en björntjänst genom att göra saker åt dem som förstärker dåliga beteenden, som att köpa allt de pekar på (bortskämd), städa åt dem (lata) osv. Stötta i svacka/motgång är ju bara snällt, det kan ju en vän göra också.
Det där är ju verkligen inte curling, curling hade ju varit att tex själv leta fram svaren på frågorna till viking-läxförhöret eller ringa tränaren och säga att Sally bör få slippa fristående.
Men sen är det ju alltid lite svårt det där med peppa eller pusha. Skolarbete är såklart en sak, fritidsintressen en annan. Och det ÄR inte alltid lätt, man får känna av helt enkelt.
Ja jag blir sjukt irriterad när jag ser (oftast) mammor curla och oftast sina söner. Det kan vara kul att testa ibland, bara på skoj för att se hur mamman tar över när man frågar sonen om något helt normalt, som var toaletten finns eller om ett glas vatten. Eller om man bara inleder en diskussion. Mammor som gör läxorna, skjutsar, lagar all mat och ringer lärare och rektor och skäller ut dem ser man galet ofta. Mammor som söker jobb åt sina söner är curlingens värsta, finns det något mer förlamande för en ung kille? Ja kanske om mamman gnäller och suckar för att få sonen att söka jobb. Stötta och peppa är något helt annat.
Kan inte hitta grannens kommentar, är den borttagen?
Blondinbella är så jävla tråkig. Hur kan man tjäna pengar på så pisstråkigt content?
Låter väl som hon gör det jättebra, och skulle absolut inte kalla det för curling, mer sunt föräldraskap.
Curling hade ju varit att låta henne skippa den delen av gympan.
Sen tror jag inte de tittar på Vikings för att han ska ta in fakta, men hon kanske väcker ett intresse, och framförallt visar hon ju sonen att hon stöttar honom.
Numera får barn aldrig vara uttråkade,ledsna,arga el göra något som de för stunden inte är sugna på att göra utan att föräldrarna är där och fjäskar för dem. Hur ska de kunna hantera alla de här känslorna och lära sig ta ansvar senare i livet?
Nyordet Swishförälder speglar verkligen samtiden.
Hur i HELA VÄRLDEN är det att fjäska för sina barn när man försöker visa nya perspektiv som kanske skapar ett nytt intresse för något? Det är väl så människor fungerar? Ibland behöver vi se saker i nytt ljus för att komma ihåg varför vi gillade just den musiken, aktiviteten, arbetsuppgiften, kompisen eller partnern?
Istället för att sura lär man barnen att tänka annorlunda, det kan väl bara vara nyttigt.
Fast det var väl just det, de slapp ju inte göra det tråkiga och ointressanta?
Ser faktiskt inte problemet i att som förälder försöka väcka ett intresse för något (som de uppenbarligen behöver göra pga skola), eller finnas där och stötta om det är en svacka osv.
Beror på vad för typ av stöd man ger vid en svacka. Isabellas exempel är att curla. Man får tänka sig för lite vad man skickar ut för signaler till sina barn. En svacka är inget konstigt eller ångestladdat utan en helt naturlig reaktion. Har man ett fritidsintresse kommer entusiasmen att klinga av förr eller senare. Det är inte så kul som det verkade i början. Vissa saker blev snabbt svåra och det krävs hårt arbete för att bli bra. Plus en massa andra frågor. Att då har en överengagerad mamma som kommer med tips att öka intresset är inte så lyckat. Svacka är inget dåligt utan ger tid för reflektion. Vad vill jag. Och ja ett barn kan faktiskt avgöra själv vilket fritidsintresse de vill fortsätta eller avsluta. När mamma i all välvilja går in kan det uppfattas som att mamma blir ledsen om jag slutar. Vad gäller skolan kommer lille Calle eller Kajsa inte vara intresserad av allt. Man får helt enkelt förklara vad konsekvensen blir om man inte lägger allt på vikingatiden istället för att locka fram ett intresse genom att titta på en kass serie som är förlagd till vikingatiden.
Jag håller inte alls med dig. Jag tycker att det är bra att föräldrar är engagerade. Inget här säger att hon tvingar barnet att hålla på med sitt intresse, eller att hon inte förklarat att alla skolupgifter måste göras. Jag ser bara att hon försöker stötta och vara engagerad. Fler barn borde ha föräldrar som gör det.
Säger inget om att vara engagerad, det är bra föräldraskap. Men det finns en gräns när det kommer till för vem man gör det. Det naturliga hade varit att faktiskt ta reda på varför barnet känner att ett av momenten i truppgymnastiken är tråkig och prata om det. Samma sak med sonens ointresse för vikingatiden. Jag tror att Isabellas agerande utgår ifrån henne själv, dvs hur hon hade velat att hennes föräldrar gjort för henne. Det är väldigt lätt hänt att som förälder ge till sina egna barn det som man själv saknade som barn. Engagemang för mig handlar om att lyssna på barnet och försöka sätta mig in i deras perspektiv och förstå deras upplevelse. Ja jag har egna barn visserligen små men redan som 2-3 åringar kan de uttrycka vad de känner och vad de vill. Att lyssna verkar vara en utdöende konst och något som alla borde börja träna på. Något som verkligen driver engagemang hos andra är när man känner att man blir lyssnad på.
Det är så intressant hur du tolkar Isabellas inlägg på detta sätt och anser att det är curling. Det finns väl inget som säger att hon inte har pratat med sina barn?
Förstår vad du menar. Vi brukar alltid göra något för att koppla ihop det barnen lär sig om i skolan, besöka ett museum, åka och titta på en runsten eller nåt. Sitter ner med barnen när de gör läxor så får de förklara och berätta. Känns som vårt ansvar som föräldrar med stora klasser i skolan och begränsade möjligheter att åka på studiebesök och liknande. Sen är det klart att det kanske inte känns kul för det. Men det kanske blir lättare att minnas eller känns lite mer meningsfullt om man inser hur matten kan användas i vardagen etc.
Om man som förälder kämpar sig blå för att göra allt roligt och leka in fakta och liknande blir det ju konstigt. Men det är ju heller inte fel att lära barnen strategier för hur man kan ta sig an sådant som känns trist, tex göra en utmaning av det eller ta till andra källor (kanske inte specifikt en dålig serie då). Om man bara automatiskt svarar att ”allt är inte roligt här i livet” så missar man ju också chansen att jobba på det tillsammans. Men ambitionen bör inte vara att allt ska bli kul, det håller jag med om.
Mina föräldrar gjorde som du beskriver. Vi var ofta på museum, och ställen där man fick prova olika saker. Min mamma brukade förhöra oss barn men hon frågade även på gamla saker i boken, sådant vi redan haft prov på. Minns att när jag gick i 7an brukade det driva mig till vansinne. Senare insåg jag hur värdefullt det var eftersom jag lärde mig hur saker hängde ihop och fick en bra repetition på sånt jag lärt mig.
Håller absolut med om att det är bra att lära sina barn strategier för hur de ska ta sig an utmaningar. Men det är inte vad jag tycker att Isabella gör utan hon försöker lösa den känslan som svackan ger.
Hur kan man tycka att en förälder som engagerar sig i skolarbete och fritidsaktiviteter ”fjäskar” och förstör??
Mina barns lärare är extremt tydliga med att vi ska engagera oss, har de alltså fel?
Tror många föräldrar idag lär sina barn att hantera känslor på ett sunt sätt, inte ”bita ihop” som vi fock göra som små. Det skapar empatiska människor som vet att alla känslor är ok att känna.
jag är engagerad i det mesta mina barn gör i livet, det är liksom därför vi lever ihop som familj. Jag säger även nej till många swishönskningar och tvingar dem att plocka disk osv. Man kan liksom kombinera uppfostran med engagemang, smart va?!?!
Ja viktigt att inte låsa inn känslor. Allt är ok att känna. Önskar vi hade haft meditation och mer sånt änn att hoppa över den där jävla bocken i skolgymnastiken. 🤣 bockfan.
Sedan jag blev förälder har jag i alla fall märkt en markant skillnad på curling och stöttning i mitt vardagliga liv i en familj. Jag tenderar att curla barnen när jag inte har tålamod eller tid att låta dem göra saker själv (dumt jag vet men ibland finns det inte tid för att sitta i 10 min och knyta skosnören). Jag är väl medveten att jag skapar ett framtida problem men just där och då när det händer så får det vardagen att gå ihop. Alltså så sker curlingen för min skull. Att stötta däremot sker alltid endast på barnens intressen och villkor.
Hur ser ni på detta?
En bra definition av vad som är curling är ju, precis som du beskriver, när man som förälder med sitt ingripande skapar framtida problem för barnet. När man så att säga löser uppgiften åt dem, så att de inte får träna och lär sig för framtiden. När man stöttar barnet däremot, låter man dem inte slippa undan något, utan stödjer och uppmuntrar, så att nästa gång de ställs inför samma sak är de bättre rustade att klara den. Så ser jag på skillnaden mellan curling och stöttning i alla fall.
Håller med. Curling handlar om föräldern och inte barnet. Man kan curla som du för man inte har tålamod och ofta finns det inte tid. Vanligt är också föräldrar som kompenserar något som de själva saknade i sin uppväxt genom att ge det till sina barn.
Hur lång tid är tio minuter för ett barn jämfört i hur länge dom har levt? Och hur mycket är tio minuter jämfört med hur gammal du är?
Självklart finns det tio minuter över. Det är bara du som inte prioriterar och planerar.
Oh, filosofiskt! 10 minuter kan vara stor skillnad om man missar bussen som ska ta en till jobbet och nästa går om en timme. Kanske skedde något precis innan man skulle gå ut som tog 10 minuter som gjorde att den perfekta planeringen sprack. Men man kanske kan säga till chefen ”hur mycket är tio minuter av alla minuter du levt?”
Ibland skiter sig allt samtidigt och man får slut på tid, det är väl inte så konstigt? Oftast går ju allt enligt plan men vissa dagar måste kaffebryggaren tydligen börja brinna samtidigt som katten får diarré på mattan och barnet välter ut yoghurt över hela köket etc fan och hans moster. Alternativet att gå upp kl 04 för att säkerställa att barnet har tid att pilla med skosnörena i en halvtimme tycker inte jag låter så lockande. Men det är ju bara jag, du är säkert bäst på allt!
Vad duktig du är!!! Bra att du alltid planerar och har tid för allt. Tur att du finns och förklarar för oss andra med som det ibland händer oförutsedda händelser för, blir sena eller har dåligt tålamod.
Jag tänker att det finns kortsiktiga och långsiktiga mål och vissa dagar får handla om de kortsiktiga som att komma ut igenom.dörren och i tid till jobbet/skolan och då hjälper jag till med det som är besvärligt.
Men att det gäller att se till att det inte bara blir kortsiktigt utan även dagar som hjälper långsiktiga mål (lära sig knyta skorna)
Samma sak med mat, jag vill att barnen ska vänja sig vid många olika smaker. Då kan jag inte servera bara favorit maten och det som går snabbt och smidigt. Men det kommer att vara dagar då det blir enklast för alla att ta det som är favorit och det kortsiktiga målet är att få sig energi.
Jag har jobbat i skolans värld i ganska många år nu (gymnasiet, så knappt barn) och alltså, det är något fel på vår samtid. Har upplevt föräldrar som tyckt att det är skolans fel att deras barn inte masar sig iväg till skolan, det är lärarens fel när eleven inte får bra betyg, trots att eleven knappt varit på lektioner och läraren gett elev flera chanser, jag har haft föräldrar som har ringt och frågat var deras barn ska ha lektion, för att barnet (nu pratar vi sextonåringar) inte själv vågar fråga någon om vägen i korridoren, eleverna kommer och går som de vill och har aldrig lärt sig att det blir konsekvenser av sitt handlade.
Just det där med konsekvenser, att föräldrar idag alltid ser till så att det ”löser sig” är nog det jag tycker är värst.
.. och för sakens skull så vill jag poängtera att jag också har träffat hundratals fantastiska ungdomar genom åren.
Men det du beskriver är väl motsatsen till en engagerad förälder??
Det kan ju inte vara så att för att Isabella lär sonen om medeltiden hemma så kommer han inte orka gå upp ur sängen och gå till skolan som tonåring.
Det är inte lätt att göra rätt, är man inte engagerad är inte lärarna nöjda och är man för engagerad är det också fel. Det är en fin linje i mitten att dansa på 😉
Nej, men det är nog inte riktigt så jag menar. Det jag menar är att i min värld ska man som förälder lära sitt barn ansvar och att hen inte alltid har rätt. Att man har rättigheter men också skyldigheter. Jag upplever att många av de ungdomar jag möter har noll förståelse för att de själva behöver bidra till sin skolgång. Självklart är det bra med en engagerad förälder men föräldrar som hävdar att deras barn aldrig gör något fel är i mina ögon en förälder som curlar sönder barnen.
Men vad har det med inlägget att göra ens? var ju verkligen inte så Isabella agerade.
Ja precis, förstår inte heller vad Saras kommentar hade med Isabellas agerande att göra.
Det har ingenting med Isabellas agerande att göra. Mer med Camillas frågeställning till curling.
Ja helt klart intressant att se en lärares perspektiv. Jag har vikarierat som lärare och det är stooor skillnad på hur självgående eleverna var och vilka som tog ansvar eller inte för att slutföra de arbetsuppgifter jag gav.
Tycker det är STOR skillnad på en curlande förälder och en engagerad förälder. Engagerade föräldrar kan vi aldrig få för många av!
Var hittar du kommentaren från grannen Camilla?
Var är kommentaren du hänvisar till? Jag hittar den inte i hennes blogg. Det blir svårt att förstå poängen i ditt inlägg (utöver curling-frågan) när det inte går att läsa vad du skriver om.
UnderbaraClara skrev nåt klokt för många år sedan som stannat kvar hos mig. ”Problemet är inte barn som curlas – utan barn som aldrig curlas”.
Det Bella gör att att vara en engagerad förälder som vill sina barns bästa och hon lägger tid och kraft på det – är det curling? Kanske, men jag ser inte det som nåt stort problem. Jämför med barn som aldrig får det stödet. Aldrig har en förälder som påminner/peppar att göra läxan, aldrig få bli anmäld till att vara med i innebandy eller pianolektioner. Aldrig få en matsäck med sig till skolutflykten. Osv.
Curla istället genom att köpa kurslitteratur så ungarna kan bläddra i typ kemi & skaffa ett framtida intresse.
På vilket sätt ökar kurslitteratur i kemi en tioårings intresse för vikingatiden?
vikingatiden är inget framtida intresse – det är historia
Man kan ha historia som intresse 🙂
det skolan lär ut inom historia räcker gott o väl
det ungarna behöver är nyttiga intressen
Att curla är att bre en macka till en unge som ligger i soffan och spelar tv-spel å gastar att hen är hungrig, fast hen är fullt kapabel att gå ut i köket och bre en egen macka.
Att delta om man har möjlighet i ett barns aktivitet är fantastiskt! DET är INTE curling.
Vi som fick barn på 90-talet kallades curlingföräldrar. Det vi gjorde var att skjutsa våra barn till träningar och matcher. Det var inte för att våra barn var lata utanför att vi var intresserade och engagerade. Så glad att mina vuxna barn är självständiga vuxna som inte lider av att ha blivit ”curlade” 😃 Det vill säga, curla kan tydligen ha flera betydelser. Och nej, mina barn hade inte 2 minuters cykelväg till sina träningar och matcher.
Samma för mig som var barn på 90-talet, skjutsades av föräldrar som engagerade sig och hjälpte till, så tacksam för det!
Ja engagemang var ledordet tror jag. Vi nattvandrade, sålde bingolotter osv för att våra barn skulle få in pengar. Härliga tider.
Att skjutsa hit och dit är inte engagemang. Låt ungarna gå, cykla eller åka buss. (Handlar inte om småbarn). Bra för alla.
Det är ju så roligt med de där vuxna som skriver i hennes kommentarsfält, hur de tog sig till sina aktiviteter utan föräldrarna och gjorde läxor självständigt varje dag, alla år. Men de verkar samtidigt ha missat att det ser så olika ut för alla och att tiderna förändras.
Simhallar läggs ner, fotboll tränas inte i den lokala parken utan på anlagd plan andra sidan stan, gymnastik inte i skolans gympasal utan i anläggning som kommer ligga långt borta för många.
Att deras föräldrar aldrig lade sig i läxorna var förmodligen för att det inte behövdes för just dem men i stora klasser där många behöver extra stöd kan man inte vänta sig att läraren gör någon större grej av att ett barn som annars klarar sig bra i skolan har ett svackande intresse för vissa ämnen, det kommer troligen knappt noteras om det barnet halvsover sig genom lektionerna eller får dåligt resultat på provet. Är det små grupper, intressant undervisning, studiebesök och ordentlig uppföljning av varje läxförhör blir ju läget annat. Normala föräldrar inser att de behöver täcka upp och skjutsa om barnet ska idrotta eller hålla koll på att de lär sig det de ska.
Skillnaden mellan Griselda och normala människor är att efter man haft en alldaglig konversation med kompisar så glömmer man den. I Griseldas fall saltar hon den lite och gör sömnig blogg av den och i gengäld får hon och Paulette en gratis drink när de checkar in på hotell under sina tiggeriresor.
Att stötta sitt barn att fortsätta i Vikingarna (ja, öns gymnastiktrupp heter så) är rätt förfärligt. Osund aktivitet pga extrem fokus på kroppens vikt, träning för ofta per vecka för ett växande barn och ”eliturval”, inom parentes eftersom Vikingarna inte är en elitgymnastiktrupp, de ha ett fåtal personer i landslag eller på hög nivå.
Det här var en intressant diskussion eftersom det egentligen är en icke-fråga. Barn som får mycket hjälp av sina föräldrar klarar sig bäst i livet, till och med de som ”curlas” och är rätt befriade från att själva hjälpa till hemma (även om hjälpa till hemma är snäppet bättre) tex https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/danska-forskare-foraldrahjalp-skadar-inte-barnen
Men angående det Isabella gör hade jag så önskat att någon gjorde så för mig när jag var barn. Att hålla i vid svackor är det som leder till resultat på sikt. När jag var barn började jag och slutade på aktiviteter hej vilt och hann liksom aldrig bli bra på något. Sen gäller det så klart som förälder att läsa av om barnet verkligen inte vill eller om det är just en svacka vilket kanske inte alltid är så lätt.
Problemet idag är ju verkligen inte de barn som får för MYCKET stöd hemifrån.
Jag tycker snarare det låter som att hon ger sina barn en värdefull insikt. Att livet har sina svackor och att det gäller att inte ge upp. Det mesta blir under perioder långtråkigt för oss alla men det gäller att inte ge upp för det blir bättre igen. Dessutom gör hon det på ett fint sätt. Skulle helt klart säga stöttning på detta.
Isabella har själv konsekvent undvikit allt som är ansträngande eller tråkigt, till exempel en normal skolgång, och lever efter mottot Är det lätt så är det rätt. Det är det synsättet hon överför till sina barn. Varför inbilla sonen att historien sett ut som en helt verklighetsfrånvänd dålig TV-serie? Varför uppmuntra den åttaåriga dotterns osunda intresse för skönhetsprodukter? Jo, det är lätt. Men är det verkligen rätt?
Jag avskydde också fristående-delen av gymnastiken. Älskade redskapen dock och det är ju ändå det man ägnar sig åt mest. Är väl bara nyttigt att förstå att man måste ta sig igenom även de lite tråkigare delarna för att kunna va med på det roliga. Det är ju allt annat än curling.
Att peppa och stötta sina barn i deras intressen gör det ju roligare för en själv att vara förälder, det är ju en del av en relation. Det handlar ju inte om att man spelar fotboll eller tävlar i gymnastik ÅT dem.
Ang Vikings så får man väl förutsätta att hon skojar eller jagar clicks, inte ens hon kan väl tro att en Amerikansk dramaserie på ett korrekt (och utifrån svensk läroplans mål) sätt speglar nordens/sveriges tidiga historia.
Historien om Sverige och något dyl på UR har sina brister i fakta även den enligt de som kan historia, men det är väl mer korrekt och förpackat i ett format som är mer lämpligt för ändamålet.
När det är dags för sex- och samlevnadsundervisning i biologin på högstadiet så dammar Bella av Fifty shades of Grey…