Igenkänning? Icke igenkänning?
Jag kan säga som så, att det här gäller inte bara män utan omfattar även kategorin tonåringar – alla kategorier. 😁 Den kategorin inkluderar inte bara att oförmågan att hitta saker, utan även ticksen att lämna tomma förpackningar i både kyl, fry och skafferi.
Själv är jag lite av en ligist när jag stoppar in i diskmaskinen, så jag agerar på intet vis som den perfekta husan i mitt eget kök. 😂
Det enda jag sällan hör min sambo förlägga hemma är snuset, men det är förmodligen enbart en fråga om prioritet. Själv behöver jag sällan leta efter påsen med djungelvrål – om någon sådan finns att tillgå – så ja, enbart en fråga om prioriteringar. 😁
Någonstans tänker jag att vissa män frågar sin partner om var saker är, helt utifrån bekvämlighet. Vi har förmodligen tränat våra manliga partners att tro att vi alltid vet var allting är, och att det är enklare och mer bekvämt att bara fråga oss istället för att först själv leta.
Föregående inlägg 
Min pappa brukade fråga mamma vart allt låg ”för du vet ju vart allting finns”. 😅
Har tanken aldrig slagit honom att han själv kan hålla reda på saker tider osv ? Under ett helt liv med din mamma ?
Har slutat hjälpa min sambo leta saker om jag inte sett att han letat ordentligt på egen hand. Han har i princip slutat fråga om hjälp och letar själv, hjälper honom såklart när han letat man inte hittar. Känns som ett självförvållat problem med de som bor med män som ”inte kan något själv”, sluta bara curla för dom? Inte svårare än så.
Jag gjorde också så, när jag tröttnade på att sambon ständigt frågade mig om var saker var. Jag gjorde mig lite dum och svarade: Näää, jag har ingen aaaning. Trots att jag i typ 9 fall av 10 visste var grejen var. Lät inte sur eller arg alls, bara heelt aningslös. Då började han leta själv ordentligt och hittade ju till slut alltid det han sökte. Sedan flera år har han slutat fråga mig som ett resultat av detta. Skönt!
Ja eller så hjälper man bara sin man att hitta grejen så är det klart sen? Så himla konstigt att inte berätta för sin man var något är som han letar efter, om man vet var saken är? Är det så jobbigt att hjälpa sin partner med något?
Ditt sätt funkar om man vill leva med en mansbebis.
Det handlar inte om att vägra hjälpa sin partner.
Detta beteende kalla för strukturell inkompetens. Läs på om det!
Om det vore så att det handlade om någon enstaka gång ibland skulle jag förstås hjälpa honom, precis som min han hjälper mig, om jag verkligen letar något viktigt. Men när han frågar mig om exakt allt, hela tiden, sina egna grejer framförallt, så är det enbart av bekvämlighet och lathet och då ska jag alltså ta av min tid och min energi för att göra något som han inte ids. Det ställer jag inte upp på. Då skapas en mansbebis.
Men alltså, det handlar inte om att hjälpa eller inte!! Frågar du din man var du lagt dina lurar? Vart du lagt asken med tamponger? När du ska till tandläkaren? Vad barnets lärare heter, eller skolan de går på? När din mamma fyller år, eftersom du glömt? Om han kan komma och flytta på det tomma mjölkpaketet ur kylen så det fulla syns, eftersom ”vi har ju ingen mjölk!”? Har du tvättat mina trosor, jag har inga rena? När börjar mitt möte på jobbet idag? Vad heter min kompis i efternamn? ….. eller är det så att du kan sköta de sakerna själv, utan en personlig assistent? 😒
Det där låter ju helt sjukt! Skrattretande.
Minns på den tiden brorsan kunde RINGA mig och fråga var hans grejer låg.
-den ligger nog där
– har du kollat under pappershögen?
– på tvättmaskinen
Självklart hittade jag alltid hans grejer trots 15 mil mellan oss🤷🏼♀️
Jag tappade bort min vänstra vante i förrgår på jobbet – vet du var den är? Jag minns att jag lämnade minst en vante vid min kontorsdator innan jag gick för att mikra lunch, och jag tror den andra vanten följde med jackan jag hade på mig – men jag har letat både vid kontorsplatsen och i köket – och inte hittat min vänstervante – kan du *känna* var den är?
😂 Igenkänning på den. Min brorsa ringde en gång och frågade var han hade ställt bilen..Nu var vi iofs på ett gemensamt ställe, men jag hade varken parkerat eller åkt i hans bil.
Min man brukar ställa sig vid den öppna kylen och ropa typ ”var är ketchupen?”. Mitt svar är alltid ”i kylen”. Så jävla dum fråga kräver ett dumt svar 😂
Jag gör precis likadant! 😃
Haha skönt svar alltså 😂
Varför är det en dum fråga? Om man öppnar kylen och inte ser ketchupen är det väl rimligt att fråga var den är eftersom den kanske är slut?
Är nog dags att gå till specsavers då😅
Man kan också … LETA!
Du lever med en mansbebis, va?
En rimligare fråga hade väl i så fall varit ”är ketchupen slut?”. Han vill ju att jag ska komma och leta/visa honom var i kylen den är
Nä men lägg av?? Herregud.
Ketchupen i kylen? Den håller precis lika bra i skafferilådan.
blä
Heinz ketchup har själva skrivit: “På grund av sin naturliga syrlighet kan Heinz Ketchup förvaras i skafferiet, men efter att den öppnats är det bra att ha den i kylen så att den håller längre.” Så, öppnad ketchup SKA stå i kylen.
Jag har ofta en svag förnimmelse av var en sak kan vara.
Kanske har något passerat i periferin när jag rotar efter något annat.
Då är det lättare att gå och kolla än att försöka förklara att en sak är vid någon annan sak som han heller inte vet var den är.
Sen å andra sidan är han alltid med och hjälper till på min ständigt återkommande jakt efter telefonen som hamnar (utan ljud) på skumma ställe .
Åh, just mobilen kan jag få panik på när jag inte hittar, jag kan lägga den varsomhelst. Och alltid på ljudlöst.
Känner nog faktiskt mer igen mig själv på att tappa bort grejer, fast det mest är mobilen numera. Känner INTE igen det på exmannen (eller har jag glömt?). Men när jag tänker efter, vissa saker som tas upp här brydde han sig inte ens om så då hade han ingen anledning att fråga (typ barnen när de var små). Och köket var hans domän, där tror jag snarast han gillade att vara den med koll. Det i fickorna tömde han i en skål på bordet innanför ytterdörren så fort han kom hem så där var det inga problem.
Reflektion
ÄR vissa personer sämre på att hitta grejer??
Till exempel finns der ju personer med sämre lokalsinne, hjärnans förmåga att skapa ”kartor” är sämre. (Det finns de som saknar förmågan helt, de kan gå vilse hemma 😅😅) .
Samma kanske gäller för att lokalisera saker. Eller då är det helt enkelt så att en i hushållet rotar runt bland grejer oftare än den andra- hittar saker lättare
Jag är en riktig killetare (utan att vara kille) och har ta mig tusan ALLTID varit det. Jag är hopplös på att leta. Och varför vet jag inte, det är som att det utlöser en brainfart hos mig varje gång. Är däremot ordningssam och minns ofta var jag lägger saker så jag tappar inte ofta bort något.
Jag minns aldrig var jag sett något. Min hjärna verkar inte registrera sånt som att telefonen ligger på soffbordet och liknande. Min sambo minns alltid. Hade han varit tjej hade han väl kallat mig mansbebis.
När vår dotter inte ens var 3 år gammal började han fråga henne isf mig när han letade efter något själv. Nu är hon 5 år och har faktiskt helt helt annat minne än mig när det kommer till var saker ligger, jag frågar henne ofta. Så jag är väl en bebismamma få kanske.
Det kan också vara så att den ena personen gärna ändrar om hemma och flyttar runt saker hela tiden, så att den andra personen av den anledningen får svårare att hitta grejorna.
Svaret är Nej. Däremot vid 50års ålder så reflekterar jag över hur många tjejkompisar under livets gång som har gått från förhållande till förhållande, och jag uppfattar faktiskt kvinnor som mer hjälplösa än män. Kvinnor är rädda för att leva ensam det är min erfarenhet här i livet.
Min erfarenhet är precis tvärtom. Män som kastar sig in i nya förhållande. I vissa fall före det att det gamla knappt är avslutat. Jag är också 50.
Borde väl vara både och. Jag menar, vilka blir alla dessa nyseparerade kvinnor ihop med annars? Andra nyblivna singeltjejer?
en sån överraskning att en man säger så
är din plan att leva ensam ?
Mäns största rädsla är själva att leva ensamma & de projicerar det på oss.
Är det du lewis?
Och ändå är det kvinnor som generellt blir lyckligare vid en separation. Och männen generellt blir olyckligare. Hur går det ihop?
Förstår inte DaSilva, hon tar ju bara engelskspråkiga klipp och översätter dom🤔
Föga unikt.
Det gör väl de flesta 🫣
Folk i hennes kommentarsfält: Ååååh du är så kul! Vart får du allt ifrån!?!
Varje gång jag ser hennes konto så kommer jag lite närmare min första hjärtattack.
Givetvis skönt att ha en inbyggd dygnet runt öppen kundtjänst i lilla frugan.
Jag har senaste 3 åren låtsats att jag inte hör när han hysteriskt springer runt och letar efter sina personliga saker – funkar bra.
Svar: Dumma i huvudet
Min man ser väldigt dåligt, så att han inte hittar grejer är ju inte så konstigt. Något jag däremot inte förstår är när han letar ”utan synen” men ändå inte hittar. Typ känner i alla jackfickor efter nycklarna och får lite panik över att de är borta. Jag går till samma jacka och känner på samma ficka och drar fram nycklarna direkt. Huuuur?
Kör han bil ?
Kvinnor ”tränar” inte sina män att tro att kvinnorna vet var allt är. Det här är ju en klassisk ojämställdhetsfråga, om än på mikronivå. Kvinnor övas från barnsben att ta mer ansvar kring allt som stavas ”hem och hushåll”, män lär sig att de inte behöver för sånt löser damerna.
Exakt.
Antingen har män mer primitiva hjärnor än kvinnor,och har saknar förmåga att tänka till och leta och se var saker är.Eller så är de lata slöhögar som utnyttjar kvinnor för att slippa göra nåt de tycker är jobbigt….Kvinnor,sluta curla era vuxna män,de kan själva,är inga barn. På frågan Var är? svara Jag vet inte!
Det är även nästan bara manliga studenter som mailar oss lärare utan att alls läsa informationen först. Om de bara skulle öppna kurssidan så skulle de ha svar på sin fråga på startsidan. Nej då, lättare att skicka ett mail. Tror det är lathet.
Känner igen det också. De kvinnliga eleverna frågar ytterst sällan om sådana självklarheter.
Vana att få allt serverat. Jobbar på lågstadiet och ser det redan där…
Jag hoppas ni inte svarar dem…
Avskyr när sambon ”letar” = öppnar skåpet och tittar, men flyttar inte på något för att se om det står längre in. Då får vi handla, säger han men jag vet ju att vi har produkten hemma.
Jag är kvinna och jag har fullt upp med att klara av mitt. Min man har bättre koll än jag, men skulle han behöva hjälp så skulle det inte vara mig han frågade 😀
Häromdan beställde jag en grej åt en manlig kollega på en avdelning på andra sidan stan. Meddelade honom idag att jag fått leveransnotis från Postnord. Han svarade ”var ligger paketet?”. Jag svarade ”har du kollat vid receptionen?” och fick till svar ”ska gå dit och kolla nu”. Hur trodde han att jag, två kilometer bort, skulle veta var det fanns? Hade vi varit gifta så förstår jag att jag förutsatts veta, men det är vi (lyckligtvis) inte…
Kom och tänka på när jag var hemma hos en kompis och lagade mat så jag kollade i kylen 2-3 gånger, sen kom hennes man hem och skulle ha något i kylen och hittade det inte, jag gick dit och flyttade på en grej och hittade direkt, tänkte han borde hitta bättre i sin kyl än vad jag gjorde, men tydligen inte, han killtittade som det så fint heter.
Så himla deppigt att så många tycker såhär.
Vettiga vuxna människor behöver inte uppfostras av sin partner för att bete sig reko. Att ni tycker att män ”blir mansbebisar” om man hjälper dem att leta är ju helt tokigt. Om man väljer att systematiskt utnyttja någons snällhet för att man är lat är man redan en mansbebis.
Det borde vara lika självklart som att det inte är din killes fel om du beter dig slött och osympatiskt, för att han ”låter dig”.
Opus skulle varit till anonym här under.
Anser inte att det är mannens ”fel” om han inte hittar saker eller inte kan ta egna beslut. Det är kvinnan som i många fall frivilligt tagit på sig att vara hemmets arbetsledare. Men upptäcker det långt senare och då blir hon sur för att hon ska göra allt. Har sett det i så många relationer.
Med andra ord, de får skylla sig själva.
Eeh va?
Blir helt chockad av det jag läser här. Är det så illa alltså? Skulle aldrig palla en sån man.