När Anitha och Calle Schulman gick skilda vägar 2017 så bestämde sig Anitha för att inte ta tillbaka sitt efternamn – Flink – utan att istället byta Clemence.
Så här beskrev Anitha historien bakom namnet:
Jag har valt Clemence eftersom det är mitt namn. Jag kom till Sverige från Indien 23 november 1980. Då har Clemens namnsdag. Mina föräldrar kallade alltid mig för Clemens hemma som ett smeknamn eftersom jag var så pojkflickig som barn. I och med att jag är adopterad har jag bara haft lånade namn. Från mina föräldrars till exmän. Det här är mitt namn. Det kommer jag bära livet ut och det känns bra. Punkt.
Nu meddelar Anitha på Instagram att hon och sambon Joel går skilda vägar. Av hennes inlägg att döma så beror uppbrottet på att de vill olika saker i livet. Joel vill ha egna barn, medan Anitha känner sig klar. Hon skriver även att de drabbades av ett missfall tidigt i sin relation, och efter det kom hennes barnlängtan aldrig tillbaka.
Bebiselefanten i rummet, det är så hon skriver det.
Han vill, men inte hon. Hon orkar inte, och han är färdig med att försöka trycka undan sin längtan.
Jag hoppas verkligen att de båda hittar det de behöver i sina relationer, för det här går inte riktigt att kompromissa kring.
En får i så fall allt, medan den andra får inget. ❤️🩹 Och tvärt om.
Föregående inlägg 
Stackars båda! Uppbrott är jobbigt!
Vad har storyn kring att hon tidigare bytt efternamn att göra med uppbrottet med Joel? Fattar inget av den här texten.
Lite bonusfakta tänkte C! Kanske…
Men någon typ av relevans måste det ju ha, annars blir en text obegriplig i sitt sammanhang.
Är det även slut mellan Laila Bagge och Korosh?
Varför tror du det?
Har precis separerat av samma anledning. Men är en kvinna i 35 års ålder där sambon inte ville ha barn. Han har en son sen tidigare relation. Så det är smärtsamt att lämna någon man älskar ”bara” för att jag vill ha barn och snart har jag åldern emot mig 🙁 Nu sitter man dock här ensam då känslorna finns kvar men så även barnlängtan. Hur ska man kunna gå vidare när kärleken finns kvar?
Jag gjorde likadant. Blev till slut av med längtan, för båda delarna faktiskt.
Hela den erfarenheten fick mig att ta en rejäl funderare över vad jag vill i livet. Kom fram till att jag inte ville ha barn trots allt och att jag var värd 1000 gånger bättre än exet jag levt med.
Det var dock en process på 1-1,5 år eller så.
Ett alternativ är ju att skaffa barn själv och så får kärleken komma om den kommer. Oavsett, heja dig! ❤️💪
Ta Joel !!
Vad står det i den första kommentaren? Jag ser inte
Det gör ingen 🤷🏼♀️
”skaffa ad block bla bla” ja vi vet
Anonym / 12:08
Stackars båda! Uppbrott är jobbigt!
Hon beskrev det väldigt fint. Och jag kan inte heller kompromissa om det skulle komma in en person som vill ha barn. Går inte i mitt liv. Jag har redan barn, hund bostad osv. Dessutom är även jag 40+.
Hur gammal är hon? För mig försvann problemet med skilda önskemål på naturlig väg när jag kom i klimakteriet. Relationen håller än.
Hur menar du att detta problemet skulle försvinna för att hon kommer in i klimakteriet? Tvärtom, det blir ju bara ett ännu större problem då.
Tror hon menar att alternativet försvann varpå det inte fanns något att diskutera/väga mot något annat längre.
Att det kommit till den punkten kan säkerligen bli en källa till bitterhet hos den som avstod från att skaffa barn eller ”avvaktade” i förhoppning om att den andre skulle ändra sig, som nog kan vara tung att leva med om den med barnlängtan efter att naturen tagit valet ifrån en upplever en ”tomhet” över barnet som ”skulle varit där” men aldrig blev till. Även om en manlig partner är den som längtar, även om möjligheten att lämna relationen för att hitta en ny kvinna i barnafödande ålder att skaffa familj med förblir ett alternativ på ett annat sätt, men oavsett om man är kvinna eller man måste det ju göra riktigt ont att lämna en relation som man prioriterat över sin barnlängtan till den punkt att det blivit försent, mest för kvinnan förstås. 🥺
Detta är anledningen till att man inte inleder en relation med någon om man inte är överens om barnfrågan. Att leva i en relation där man hoppas på att den andre ska ändra sin ståndpunkt är att lura sig själv. Man är inte kompatibla, helt enkelt.
Bara för att en kvinna kommer in i klimakteriet behöver ju inte det innebära att barnlängtan försvinner (både för kvinnans och mannens del) 😂
Hennes barnlängtan har ju dessutom försvunnit redan
Försvann din partners barnlängtan för att du kom in i klimakteriet eller vad menar du ens?
Svår nöt det här om man har barn och träffar någon utan.
Flera kändisar har försökt, eller lyckats ge sin yngre nya man ett barn. Laila Bagge försökte.
T ex Gynning, Berg, Läckberg lyckades.
Eller tvärtom som Bingo&Julia.
Fast Bingo och Julia har väl inte försökt det är bara att de kollat sin kvalitet på ägg och sperma och Julia har plockat ut ägg för att frysa ner till framtiden. Visste inte att Laila Bagge försökt.
Laila Bagge fick en son med Niklas Wahlgren, när hennes son sedan tidigare var 12.
Är väl inte samma sak. Hon var väl under 40 när hon fick sin senaste son och Niclas är lite äldre än henne. Och det var ju inte Niclas första barn.
Hon har pratat mycket om att hon och Korosh försökt att få barn också och det har inte gått.
Var är röda mattan inlägget från elle-galan? Vill diskutera!!
Det kom redan igår. 🙂
Kan influensers bara SNÄLLA SLUTA med dessa ”lyckliga” break-up inlägg där de ska postas massa bilder från relationen och deklareras att de är ”de bästa av vänner ändå”, det är så jävla cringe.
Samt, varför ska exakt ALL info alltid ut på insta… rip integriteten
Varför inte?
Annars spekulerar ju folk ändå en massa. Då kan man lika gärna vara öppen om vad som hänt (om båda är okej med det) . Är väl inte hela världen eller något att provoceras av.
Tycker mest att det visar att ingen kärlek funnits på länge. Man blir inte ”kompis” med någon man älskar på riktigt.
Vad har namnbytet med uppbrottet att göra?
Oj. Det här som Är problemet när män utan barn träffar äldre kvinnor och låtsas som de ej vill ha barn men till slut blir längtan för stor
Dom har ju uppenbarligen försökt, och fått missfall. Anitha har ju haft problem att vara gravid förut.
Kul att det troligtvis var av samma anledning som det tog slut med Calle och Sandrahhh. Förstår inte hur man inte kan ha diskuterat den frågan tidigare i relationen? De borde ju ha vetat från början att den ena vill ha barn och den andra känner sig färdig. Förstår att man kan hålla hoppet uppe att ens partner ska ändra sig i frågan om man är i 20-årsåldern men konstigt att ha en flera år lång relation när man är 30-40 år och sen komma på att det inte funkar pga barnlängtan.
Barnlängtan kanske inte alls fanns i början? Inte så mycket att diskutera om den som redan har barn inte vill ha fler och den andre inte ens vill ha barn till en början. Kan tänka mig speciellt i Anithas fall, han var väl rätt mycket yngre än henne.
Tycker ändå att det oftast är något man har kommit underfund med om man vill eller inte när man är 30+, speciellt om man blir tillsammans med en äldre person som redan har barn sen innan. I de fall där jag känner folk med äldre partners har barnfrågan kommit upp redan på typ första eller andra dejten.
Man kanske är dödskär i början och förtränger allt sånt jobbigt men sen kommer ju vardagen och livet ifatt en och man funderar på vad man egentligen vill och inte vill!
Jag håller med ngn ovan som skrev att det är så jävla cringe att skriva att man är bästa vänner och älskar varandra och kommer alltid att älska varandra bla bla…vänta ett antal år så får ni se om livet verkligen kommer att vara så rosa!
Jag träffade mitt livs kärlek när jag var 35 (en trebarnsfar) och hade längtat så jävla länge efter en relation där allt kändes rätt. Han kunde inte ge något svar på barnfrågan så efter ca 3 år lämnade jag. Det var inte lätt men ny försöker jag med min nya. Det är inte så svartvitt alla gånger. Hoppades att han skulle ändra sig/säga ja. Det är ju fint att inte stressa heller även om man är äldre.
Vore kul om Shandhrah och Joel skaffade barn. Cirkeln sluten osv.
Fattar inte vad ”en av varje sort” har med saken att göra. Hade de varit ihop om hon haft två flickor?
Som mor till två söner är jag trött på synsättet att man är nöjd först när man har barn av olika kön.
Jag fick höra det senast igår. En kollega som beskrev att hon är klar för att hon har en av varje sort. Jaha, ville jag fråga, då borde jag fortsätta försöka få barn då så jag får en dotter? Jag trodde det var antalet barn som var det främsta när folk skaffar fler barn än ett, inte en jakt på snippor och snoppar? Om en familj med tre av samma sort försöker få ett fjärde barn så ska jag förvänta mig att de försöker bara för att få ett speciellt kön, inte att de egentligen vill ha många barn? Sorgligt.
Fast din kollega sa väl att hon va nöjd att ha en av varje sort? Vad hon och du vill är ju helt olika saker. Jag har två tjejer och JAG är jättenöjd. Sen skiter jag faktiskt fullständig i vad andra vill ha.
Grattis till honom som slipper henne.
Jag har inte heller ett eget efternamn. Jag har också bara mina föräldrars namn. Suck. Min kille samma sak, han har sina föräldrars efternamn. Vi måste skaffa ett eget om vi gifter oss. Eller vänta, vi kan inte skaffa oss ett gemensamt. Då blir det ju VÅRT men inte MITT eget. Suck igen.
Äldre kvinnor som skaffar sig en ny ung toyboy? Varför erkänner inte dessa äldre kvinnor att de inte kan få barn längre för att de helt enkelt är för gamla i förhållande till sin yngre toyboy? Klart att en yngre kille i sin bästa ålder vill ha egna biologiska barn med en yngre kvinna. Svårare än så är det inte.