Influencern Jennifer ”Zennufer” Andersson med 76 000 följare på Instagram och pojkvännen Pelle Bjersbo har delat inlägg på sociala medier om hur förväntansfulla de är på ankomsten av sonen Ralph och räknat ner till det beräknade födelsedatumet.
I veckan berättade nu Jennifer den tragiska nyheten att deras son dött i magen bara ett par dagar innan hon skulle föda och att hon blev igångsatt samma kväll som de fick reda att hans hjärta slutat slå.
Du är hela vår värld. Vi är kvar utan ord. Chocken har börjat lägga sig och nu tar sorgen över. // Jennifer och Pelle på Instagram
Vänner, kollegor och följare gör vad de kan för att fylla kommentarsfältet med kärlek och stöd.
All kärlek till paret!
♥️
Föregående inlägg 
Fruktansvärt tragiskt. Har svårt att föreställa mig den sorgen, det är bara så grymt 😞
Fy va hemskt😥
Många influencerbebisar som dött innan födelsen nu
Vilka mer än Dani?
Klas Eriksson och hans tjej förlorade deras barn.
Jo men inte i magen
Jaså, hur vet du?
Även en ishockeyspelares barn, även fast det inte är en influenser. Var även en amerikansk influensers bebis som föddes dött för inte så länge sedan..
Fy så hemskt att behöva gå igenom något sådant 😭😭 Mitt hjärta värker för dom som gått/går igenom detta..
Hanna Melldén
Patriciasrum
HT
Therese Tessan Öhrling
Har Patricia förlorat mer än ett barn? Det som dog förra året dog efter förlossning
Det är av exakt den här anledningen som jag aldrig kommer stötta de som propsar på att föda hemma. Kroppen är enastående och fixar mycket, men det är inte 100 % säkert att genomgå en graviditet eller förlossning trots att saker kan tyckas vara i sin ordning.
Förlossningsvården behöver förbättras men lösningen är inte att riskera sitt eget eller barnets liv.
Ingenting är tyvärr lovat och när det finns hjälp att få och det inte alltid räcker till, borde man inse att det är en extremt stor och onödig risk att utsätta sig för genom att föda hemma.
Födde hon hemma?
Men de här barnen har väl dött i magen, inte under förlossningen? Det är ju tyvärr inte mycket man kan göra för att förhindra.
Hon skulle ju föda på sjukhus? Det som är bristfälliges här är att allt för många går för länge över tiden.
Det har ju ingenting med förlossningen att göra om ett barn dör av psd, i eller utan för magen.
Nej, men fokus i tidigare kommentar var att det alltid finns enorma risker, vilket gör att det blir absurt att en del fortfarande gapar om rätten att få föda hemma.
Tillägg: Ni som undrar om det här var planerat för hemmafödsel, nej det var det inte. Tog det som ytterligare ett exempel för att visa hur riskfyllt det är med graviditeter och förlossningar. Det kan verka okej men vända på ett ögonblick innan födseln och även efter. Därför blir jag beklämd av alla som hojtar om att ”kvinnor har fött barn i alla tider och att de minsann litar fullt ut på kroppens förmåga att föda ut barnet säkert blablabla”.
Ja men fortfarande inte relevant då barnet dog av något som inte hade med förlossningen att göra.
Jag tror inte att fler barn föds stilla nu än tidigare. Snarare tvärtom. Det är grymt. Det är orättvist. Men det händer. Skillnaden nu är väl att man pratar mer öppet om det och att det sprids som en löpeld i dagens flöden.
När jag var barn så var vår granne gravid. Tjock och härlig om magen. Plötsligt var hon inte det. Ingen pratade någonsin om det mer än ”du får absolut inte fråga om det”.
Samma sak med en familj i byn vars barn dog i plötslig spädbarnsdöd. Man fick inte prata om det.
Fler har ju insett att de kan tjäna pengar på att skriva om sina döda barn. Är så äckligt och vidrigt att jag vill spy.
Sen när regnbågen kommer höra inte ett knyst om det förlorade barnet någonsin igen för då är de inte värda någonting mer.
*hosthost HT och CamLiv hosthost*
Fast va? HT har väl postat om barnet hon förlorade även nu när hon har sin dotter. Men är väl bara sunt att hon inte tjatar om det hela tiden och fokuserar på sin dotter.
De hade ju tillochmed bild på graven med på dopet
Klart de inte resonerar att de förlorade barnen inte är värda något. Men är väl bara naturligt att man kanske tänker på det lite extra när man inte har något levande barn och att fokuset sedan hamnar på det barn som faktiskt lever.
Jag säger absolut inte mot när det kommer till vidrighet att tjäna pengar på sina barn (döda eller levande) MEN jag tror faktiskt att få ett levande barn sätter sorgen till det barn som föddes alldeles för tidigt och dog lite i perspektiv…Inte så att man inte kommer fortsätta sörja eller inte bär med sig det som hände under resten av sitt liv. Men människan är ju ändå funtad så att man går vidare. Det är liksom enda alternativet. Att fortsätta gräva ner sig i tragedier som hände för 5, 15 eller 35 år sedan gagnar en ju inte. Men det är inte samma sak som att man har glömt vad som hände.
Fast nu handlar det inte om att de inte glömmer bort dem. Utan att det var så himla viktigt att skriva om sorgen och #änglamamma
Särskilt hos CamLiv. Där verkar det låtsas som att de bara har ett barn, och nu ska de dessutom få ett till. Det nämns bara det levande syskonet ska bli storebror. Inte ett dugg om det barn som hon förlorade och som gjorde henne känd ska få ett syskon till. Alla som helst spår om att det barnet funnits är raderat. Det var ju så jävla viktigt när följarskaran skulle byggas upp att nämna änglabarnet och att man är änglamamma men så fort det levande barnet ploppade ut så glömdes det andra barnet bort….
Så otroligt osmakligt att ha åsikter kring hur människor sörjer sina döda barn. Låt dom göra som dom vill.
Nej det är så fruktansvärt när barn dör, det något ingen ska behöva gå igenom.❤️
Tyvärr ser naturen ut så 😣
Fy vilken mardröm alltså.. går inte ens föreställa sig den mardrömmen. Så sorgligt.
Så fruktansvärt 💔
Vilken fruktansvärd sorg 💔
Fruktansvärt sorgligt 💔
Ett annat otroligt tragiskt dödsfall är den unga kvinnan som avled i samband med sin förlossning för bara någon vecka sedan. Dottern överlevde.
Det har skapats en insamling till förmån för pappan. Både Robin Bengtsson och Sigrid Berntsson har delat insamlingen på sina stories:
https://www.facebook.com/share/p/bnCv4JF8hW9ZAs4U/
Förstårnintenvarför man startar insamling för sånt här.
Jättetragiskt och sorgligt, jag förstår människors känsla att vilja göra ngt.
Men mannen får livförsäkring på över miljonen för att klara ha kvar hus om de har sådant och omkostnader om han är hemma, och sen kommer barnet få flera tusen i barnpension tills den är myndig.
Så rent ekonomiskt kommer de klarar det.
Då är det väl bättre att starta insamling till de som får barn med ngn skada eller drabbas av hjärnblödning vid födseln, där de kommer behöva hjälp hela livet och slåss emot myndigheter för att få rätt rätt
Hjälp.
Det tar dock tid innan den hjälpen trilla in. Och då ska man också orka slåss för den. Låt dem samla de som vill.
Inget som hindra att samla för ditt förslag heller. Men där får man ändå hyfsat med hjälp första tiden…..
Du är medveten om att det tar evigheter innan det talas ut och många förlorar hus mm under tiden?
Antingen bidrar du, eller så gör du inte det.
Istället för att skriva dryga kommentarer härinne. Skärpning förfan. Mannen har förlorat sin livspartner och ekonomisk bistånd i vårt samhälle är tyvärr otroligt segt.
Dessutom skriver du ”om de har sådant”. Vet du. Det har många människor inte i dagsläget, när man fått skära ner på precis allting pga inflationen, och dessutom var de inte gifta.
Lugn bara, snart kommer samarbetet med begravningsbyrån och vips har vi en influenserpappa som livnär sig på att skriva om en död mamma.
Fy vilken osmaklig kommentar. Varför ens spekulera på det sättet? Det där är ju enbart en fördom/egen sanning du hittat på, du har ingen aning.
Fyfan vilken osmaklig kommentar. Allvarligt talat, usch.
Det är upplevelse som man inte önskar någon. Det är ofattbart att barnet som man har längtat efter helt plötsligt inte finns längre och trots att livet fortsätter blir det inte som förut igen. Det där ögonblicket stannar kvar… 💔
Mina föräldrar fick ett barn före mig som var svårt sjuk och dog en vecka efter födseln. När jag sen själv fick barn och satt där med min lilla, varma, fjuniga bebis i famnen hade jag så svårt att begripa att mina egna föräldrar fått begrava en sån liten nyfödd. Det är så fruktansvärt sorgligt. Vilket obegripligt avsked. All kärlek till Jennifer, och alla andra som förlorat ett barn 💔
Gråter när jag läser det här och tänker på min lilla grabb som precis blev 10 månader. Som du säger, svårt att begripa.
Jag följer henne men har inte sett att hon gått ut med vad som hänt, mer än att barnet dött. Vart har hon gått ut med det?
Jag läste det på Aftonbladet, i ett sms till Aftonbladet skriver hon vad som har hänt.
Det är så tragiskt att jag hoppas att ingen pressar paret på detaljer om vad som har hänt!
Ja, jag såg det i någon kvällstidning. Det här händer sällan men när det sker är det ju fruktansvärt och just att, precis som för en annan person jag känner till, det bara är dagar kvar till förlossning gissar i alla fall jag gör det hela än värre. På något sätt känns väl ändå ett fullgånget barn som dör som något annat än ett foster i kanske fjärde månaden eller för den delen ett tidigt missfall även om den grundläggande sorgen är densamma. Paketet ligger ju liksom redan inslaget under granen – och så händer detta.
Jag känner inte heller till kvinnan (och hennes pojkvän) men som jag förstod det var det dessutom första barnet. Och det är förstås omöjligt för oss som inte drabbats att förstå deras sorg, att sätta oss in i vad de går igenom, jag kan bara göra det andra redan gjort här och beklaga. Nu går vården igenom vad som kan ha hänt och får reda på hur sannolikheten ser ut för att det skulle kunna inträffa igen – den är liten och för de flesta går nästa graviditet bra. Men det måste ju vara svårt att våga bli med barn igen och hantera den ångest som säkert uppstår. Jag hoppas att de orkar.
Det är fint och vackert mitt i all tragedi att de valde att se sitt döda barn – hålla i det, ge det ett namn. Att göra så är viktigt, man vet att det underlättar sorgearbetet och att föräldrar som gör så ändå mår mindre dåligt psykiskt efteråt.
All styrka till dessa två modiga människor även från mig.
Förstår hur du menar att det är fint och kanske en bra del i sorgearbetet framöver att se och hålla i det. Men känns det inte lite osmakligt att ta bilder (och sedan publicera öppet dessutom) på det döda barnet?
Alla bearbetar sorg på olika sätt, och finner det vackra i olika saker.
Tror att de kände att de behövde gå ut med en tydlig bild för andra att förstå. De har varit högt tryck på hennes kanaler om hon fött, om hon är på förlossningen etc. Så fort hon varit lite frånvarande från uppdateringarna. Ett tydligt inlägg för att inte få en massa frågor.
Du tänker att det inte skulle räcka med deras ord om vad som hänt? Att folk inte skulle fatta då?
Av erfarenhet läser inte alla vad som står på instagrambilderna utan många trycker ”gilla” per automatik när de skrollar i flödet.
Jag tycker att det beror helt och håller på hur det görs, de har ju på intet sätt visat hela ansiktet, det man ser är en liten nästipp som sticker upp. Det är vad jag har sett, har det publicerats mer detaljerade bilder är det förstås en helt annan sak.
Det går bra att känna med någon utan att jämföra sorg, Eva. Sorg är sorg, man behöver inte uttrycka att det är ”värre” att förlora ett barn i den åldern eller någon annan ålder. Det är en hemsk sorg oavsett.
Jag skrev ju faktiskt att den grundläggande sorgen är densamma, men min inställning är absolut att sorg ändå kan kännas olika svår. Det där får ju varje människa avgöra för sig men för mig råder det ingen tvekan kring att en blodig klump i toaletten i tolfte graviditetsveckan inte sänker en människa på samma sätt som att behöva få reda på att ett fullgånget foster dött några dagar efter bf, bli igångsatt på BB, gå igenom en vanlig förlossning för att till slut ta emot sitt döda barn. Du ser det uppenbarligen annorlunda vilket jag respekterar – och det hade varit trevligt om du visat mig samma respekt genom att inte tala om för mig vad som i din bok är rätt eller fel.
Förlåt men det här inlägget borde definitivt ha en trigger varning. Camilla Grevide, hade jag sett detta när jag var gravid hade jag inte kunnat sova på en vecka. Sätt en varning på det!
Eller så blir du vuxen och hanterar dina känslor.
Skojar du?
Fattar inte riktigt vart vi är på väg när vuxna människor inte kan hantera svåra saker utan att behöva varnas. OM du är gravid och inte kan se detta utan att få reaktion är det ett tecken på att du har andra problem som du måste reda ut. Inte detta inlägg om en främling som förlorat ett barn. Något som tro det eller ej, händer förvånansvärt ofta.
Dani förlorade sitt barn några veckor innan jag skulle föda. Jag hade total panik fram tills att mitt barn väl var ute.
Menar ej att man behöver sätta trigger warning (tycker ärligt talat sånt är tramsigt), men snarare att jag förstår att man som höggravid och känslig kan påverkas. <3
”Total panik”, för att en annan människa förlorat sitt barn?
Men tittar ni inte på nyheterna osv då heller? Herregud hemska saker händer dagligen. Betyder inte att det kommer hända en själv och är man så orolig så får man väl leva instängd ensam i ett mörkt rum.
Skärpning ni snöflingor! Allt handlar inte om er. Hur kan man få en annan persons tragiska upplevelse att handla om en själv?
Usch, gråter. Så fruktansvärt, detta ska verkligen ingen behöva gå igenom!
Exakt ingen blir tröstad av att folk ”beklagar” i en fruktansvärd situation.
När ska personer lära sig att det är förlusten och inte sorgen som de bör beklaga nu när de envisas med att beklaga för att visa sitt stöd!? Det är krisen det handlar om inte själva sorgen i sig!
Det kommer troligtvis bli något större av det här, eftersom sjukvården har missat något här. Hörde av en väns lillasyster som följer Jennifer, att hon uppsökte vård pga. känselbortfall i benet och blev inskriven och rätt raskt utskriven (, utan anmärkning kopplat till graviditeten). Förfärligt!
Är det bättre att vara tyst menar du? Jag tror det är bättre att visa sitt stöd ändå och att exakt ingen som just förlorat sitt barn kommer fundera över att du borde sagt att du beklagar förlusten istället för att du beklagar sorgen, även om det är mer korrekt sagt. Det finns en tid och plats att vara en besserwisser och den var nog inte nu.
Hur menar du? Skulle ”beklaga sorgen” vara det enda sättet att uttrycka deltagande i någon annans sorg? Det eller tystnad?
Märkligt resonemang!
När min mamma dog tyckte jag ändå ”beklagar sorgen” betyder att folk tänker på en. Rent generellt har folk svårt att uttrycka sig när man förlorat någon.
Man beklagar ju att personen ska behöva känna den här sorgen.
Det är inte mer korrekt för det att uttrycka ”beklagar sorgen”.
Det är barnspråk.
Ge gärna exempel också istället bara för att berätta vad folk gör fel, är inte så konstruktivt nämligen.
Personen skriver ju att man skriver ”beklagar förlusten” istället för ”beklagar sorgen”. Behöver du fler exempel?
Ja tack. För mig är det samma sak. ”Beklagar sorgen” är enligt mitt tycke ett uttryck som innefattar att när jag säger det så menar jag förlusten, sorgen, och omständigheterna och mycket mer därtill. Om jag bara skulle säga ”beklagar förlusten” så känns det som jag glömt bort allt som rör en förlust. Men det är mina 5 ören, och mitt tyckte, och därför skulle jag vilja ha mer exempel eller mer utbroderat vad personen menar då jag inte riktigt har samma syn, men lär mig gärna så jag får fler perspektiv.
Är väl dels att ”beklagar sorgen” skulle kunna tolkas som att sorgen i sig är ett problem (och inte en fullt normal reaktion som de flesta går igenom) samt att det inte är säkert att personen känner sorg så man tolkar liksom själv hur personen känner sig när det kanske är en massa olika känslor i omlopp. Men tycker inte vi ska problematisera det så mycket, det är inte lätt att veta exakt vad man ska säga och folk tolkar det olika, vissa föredrar såklart ett ”beklagar sorgen” och alla fattar vad som menas. Men i vissa fall kanske man behöver fundera lite extra innan man väljer sina ord. Tex om någon dött pga allvarliga fel i sjukvården, klart man känner sorg då också men det blir rätt platt då tänker jag.
Jag har förlorat två barn. Jag fick ingen lång sjukskrivning efter. Nu får jag inget jobb för jag varit sjukskriven… det är ett tufft samhälle.
Beklagar din förlust, och vad ledsamt att höra hur lätt det är att hamna ”utanför” samhället. Hoppas det ordnar sig för dig.
Om barnet dör så kan man få föräldrapenning i 29 dagar samt tfp i 10 dagar från försäkringskassan.
Vad sjukt det känns att ”bara” få betalt i 39 dagar. Är det liksom tänkt att man ska gå tillbaka och jobba sen? Alltså: jag förstår såklart att finns det ingen bäbis att vara hemma med så kan man ju inte vara hemma under tänkt tid heller. Men har kroppen läkt efter en förlossning på 39 dagar? Kanske man gjort kejsarsnitt? Tänker om man t.ex har ett fysiskt tungt arbete. Jag är så långt från det här med barnskaffande man kan komma så jag har aldrig tänkt på det här. Förrän jag läste din kommentar då.
Men då får man ju sjukskriva sig
Men det verkar skitsvårt att få en sjukskrivning att gå igenom. Om man ska tro vad folk säger.🤪
Nej du kan bli sjukskriven om du mår för dåligt (psykiskt eller fysiskt) för att jobba. Har en vän vars barn dog en kort tid efter förlossningen, hon var sjukskriven heltid i sju-åtta månader och sen deltid.
Så sorgligt och så hemskt. Varje förälders mardröm att förlora sitt barn.
Så otroligt sorgligt! Jag har själv upplevt detta och det är obeskrivligt på alla sätt och vis att för det första föda ett barn som man aldrig få möta blicken på. Ett barn som är varmt men alldeles stilla. Att sedan lämna ifrån sig sitt barn, stoppa om det en första och sista gång, för att sedan åka hem och planera begravning.. Det gör ont i hela kroppen av vetskapen vad dom här föräldrarna går igenom. Jag beklagar mitt absolut djupaste.. ingen ska någonsin behöva uppleva det här..