Jag har inte blivit firad så värst till morsdag. Jag påminde Paul och barnen under frukosten på hotellet men det var nästan en axelryckning. Paul sa ”Men du är ju inte min mamma”.
Har någon upplevt samma engagemang idag? // Isabella Löwengrip
Återigen ska Paul visas upp från en av sina lite sämre sidor, när Isabella tar till sin blogg för att halvbeklaga sig över att inte blivit firad på morsdag. Hon återger även vad Paul ska ha sagt när hon tog upp det, att hon inte är hans mamma så varför ska han uppvakta henne? Och det har han ju en poäng i, men jag tycker nog att han borde styrt upp någonting tillsammans med barnen, för de är fortfarande så pass små att det kan behövas.
Jag har styrt upp både farsdag här hemma, och morsdag om den infaller direkt i samband med det veckoliga bytet från pappa till mamma. Det gör man väl? Eller? Jag undrar hur de gjort alla tidigare år?
I Isabellas kommentarsfält tycker man att Pauls ton och inställning är lite tråkig, och att han borde hjälpt barnen med en uppvaktning.
Är det här en bonusförälders jobb?
Ja? Nej? Kanske? Oklart? Va?
Och är det konstigt att bli besviken av att inte uppvaktas på Morsdag?
Jag tycker inte det.
Föregående inlägg 
Hon är på g igen, vår #AIQueen.
Det rör sig i ett känt mönster.
Sluta gnäll på Paul.
Blommor kan man aldrig ge för mycket av. ?
”Det är förbjudet att öppna ostbågar i en bil (enligt Sally, Gillis och mig) men Paul tycker annorlunda… Blä!”
Paul får lite pikar då och då.
Förmodar dock att han tänker annorlunda om nedskräpning i sommar-Ferrarin än i Isabellas Audi.
Fast alltså den typen av olika åsikter är väl inte att klanka ner på någon? Tycker det överdrivs. Nu var det ett tag densamma jag läste bloggen men hon brukar väl tala varm om honom.
Det låter som att Bella snappat upp en trend som cirkulerade på tiktok/Instagram för några veckor sedan när det var mors dag i USA. Då skrev många liknande content att deras män tyckte att mors dag så ska man fira sin mamma och inte sina barns mamma.
Har svårt att tro att Paul skulle säga något exakt likadant, min gissning är att detta var en del av excelarket.
Min man och bonusdotter ville fira mig men jag unnade dem hellre en sovmorgon efter en körig vecka. Sa att vi kunde köpa en bukett pioner senare men tre pioner och lite grönt kostade 249 på Ica och det vägrade jag betala haha.
Det där beror ju så klart helt hur man är som person naturligtvis.
Nej, hon är inte hans mamma, men hade han haft lite känsla och haft ett uns gentleman i sig, så hade han fattat hinten och kanske sett till att barnen kom med en blomma eller ngt på eftermiddagen – för att han då förstod att det var viktigt för Isabella.
Även om en person inte tycker det är ngt att firas så bör man kunna se längre än till sig själv och göra något för någon annan ibland, speciellt om personen påmint lite fint, för då är det uppenbarligen av betydelse för den andra parten.
Trött på personer som bara utgår från sig själva.
Exakt så! Man måste kunna vara lite omtänksam mot andra, speciellt de man älskar, oavsett om det är oviktigt eller löjligt för en själv. Ibland handlar det faktiskt om att osjälviskt ge för att det betyder något för motagaren.
Jenny fint skrivet.
Exakt som Elin skriver, då utgår ju Paul endast från sin egen värld och sitt eget perspektiv. Hade han tänkt en enda liten tanke på hur Isabella upplever dagen så hade han så klart gjort något för att göra henne glad. Biologiska barn eller ej är ju fullständigt irrelevant.
Detta känns som en ickefråga eftersom folk är så olika. För vissa är mors dag jätteviktig och för vissa är det en dag som alla andra. Så hur det ska skötas i Bellas familj är alltså omöjligt att veta för oss andra.
Det är kvinnor som är mödrar som firas denna dag. Jag har inga barn men gratulerar de av mina närmaste väninnor som är mammor. Till de allra närmaste kan jag ge en ros och en god choklad. Finns ingen regel på att det bara är barnen som ska gratulera sina mödrar. Vem som helst som har lust kan gratulera de mammor de känner. Finns heller inte lag som säger att man måste fira någon.
Ser det som en självklarhet att hjälpa barnen att fira sin (i detta fall) pappa på fars dag trots att det inte är mina barn (eller min pappa).
Ja så gör man ju om man vet att ens partner blir glad av det. Tycker man inte det är viktig längre att glädja sin partner så kan man fundera på varför man ens ska dela liv.
I min familj såg alltid mamma och pappa till att vi firade dom. Även fast dom var skiljda, hade ny respektive.
Det är ju det vuxna alternativet. Men här inne är odd felfri.
Jag tycker nog det är mer deras biologiska pappas ansvar att upplysa dem om att de kan ge mamma en kram på mors dag.
Hos oss har skolorna alltid massvis med pyssel innan ex mors dag som de kommer hem med. Supergulligt att få och toppen av skolan att alla får göra något gratis och ge.
Måste inflika här, det är ingenting som är gratis. Det är våra skatteintäkter som avsätts till pyssel.
Att barn får papper och penna och träna på att plita ner ”grattis på morsdag” ingår i deras utbildning (i att skriva, läsa, finmotoriska färdigheter osv) och är därför inget som ger extrakostnader, utöver de kostnader vi redan har för att barnen tränar skrivning.
En annan sak om de hade fått panduro-kit att pyssla men morsdagkort påverkar knappast skolans budget.
Va??? Är det skatten som finansierar skolorna???
Jag syftade på ”gratis” för den ganska stora skaran barn som inte har råd att köpa en present till mamma på en privatägd affär som höjer priserna till max på allt gulligt med ”mamma” på.
Malin. Tack för gulligt svar.
På vår förskola gör de aldrig något kring fars eller mors dag pga att alla barn inte har det ena eller det andra.
Jag kan ju tycka att det är barnens pappa som ska påminna barnen om att gratta sin mamma på morsdag.
Fast om barnens biologiska pappa är en idiot då?
Eller kanske inte ens finns med i bilen?
Mina barns pappa skulle ALDRIG få för sig att påminna mina barn om Mors dag. Någon mer självupptagen person får man leta efter.
Min man däremot, barnens bonuspappa…
Världens gulligaste människa. Han har alltid påmint mina barn om Mors dag.
Så ta inte för givet att pappan ska vara den som påminner…
Jag kan tycka det är så konstigt att vissa argumenterar så otroligt svart och vitt kring sånt här.
”Vissa bryr sig faktiskt inte alls om mors dag” ”för vissa är det inte viktigt så då kan man inte gnälla alla är olika” och som att det liksom bara är så då. nä.. Finns väl många saker man kan argumentera så för.. men man kan väl kompromissa om någon clearly hintar om att det är viktigt för dem? För att göra sin livspartner glad? Behöver ju inte vara värsta jippot men är det så svårt att klura ut att man kan göra någon annan glad med något som inte är lika viktigt för en själv. En liten blomma eller choklad?
Jag personligen kunde inte bry mig mindre om julen, men vet att den är extremt viktig för min sambo. Jag lägger vikt vid det för att jag älskar att se honom glad. Inte för att jag bryr mig mer om marsipangrisar och presenter för det.
Så du tar ändå ställning…
Håller med, även om man ej gillar morsdag kan man väl bjuda till en liten aning för sin parters skull om det är viktigt för partnern.
Att en del andra ej bryr sig spelar mindre roll, nu är det Isabella han är tillsammans med och uppernbart bryr hon sig. Men förhoppningsvis får han henne att känna sig uppskattad andra dagar på året.
Dock om barnen är så stora att de visar ointresse finns det kanske inte så mycket att göra. Enligt mig handlar det med om att hjälpa 5 åringar komma ihåg dag och föreslå firande mm än att kompensera för 13 åringars ointresse.
Här inne har jag läst flera gånger på öppet spår att man ska sätta gränser i relationer och inte göra något man inte vill eller tycker är kul. Svärmor på besök? Nej jag vill inte. Stå vid en fotbollscup? Nej jag vill inte. Gå på ett bröllop som skiljer sig från hur jag hade gift mig? Nej jag vill inte. Fixa och greja inför jul/midsommar/högtider som är viktig för partnern? Nej jag vill inte.
Paul verkar göra helt rätt om man följer ÖS-guiden.
Och Johanna Bladh har påbörjat sin ”ensam mamma är stark inspiration” med ett inlägg om att inte bli firad på Mors Dag…
Läste detta jisses vilket trams. Vilka problem folk har.
det heter mors dag och fars dag. det är inte en dag man morsar på (morsdag)
Aaaah detta!! Så irriterande. Ser det oftare och oftare. Kanske folk är rädda för att särskriva? ? Eller tänker man ”det heter ju torsdag, så då borde det heta morsdag också”? Märkligt.
Ja! Blir galen på detta konstanta morsande!
Men hände inte det här förra året också?
exakt vad jag ville kommentera.
Jo faktiskt
https://damernasvarld.expressen.se/blogg/isabellalowengrip/2023/05/28/morsdag-och-dyra-presenter-med-gott-samvete/?gaa_at=eafs&gaa_n=ARTJ-U-7v5TWQCRxGJETpxNJGpC9kVL6TZg2FUJqwWvF7yyrwBd3mGRs-O1GP9Mq5TI%3D&gaa_ts=6654a22e&gaa_sig=2nqKDDq7i3WDlfoYkkoY6-qDdzGTe8vPJ1q8bGlt371LOWtbAoQ3nYrTHrC_awhZV1NZnBQXWISCj-vCEebWXw%3D%3D
Har aldrig blivit firad på mors dag eller någon annan dag då barnens pappa inte tycker det är viktigt. Blir lika ledsen varje år….
Då tycker jag att du ska prata med pappan om det på en neutral dag, att det är viktigt för dig och att du blir ledsen.
Firar ni barnens pappa då?
Varför sitter du hemma och är ledsen? Hitta på något trevligt själv. Gå på fik eller ett en god middag, det hade jag gjort.
Man kan inte ersätta att andra visar en uppskattning genom att ta en fika. Det handlar ju inte om själva fikan, utan om uppskattningen och omsorgen.
Det är typ som att klappa lite på sig själv om man saknar kroppskontakt.
Ja och det fungerar att klappa på sig själv!
Är vi så osäkra nuförtiden att vi måste bli bekräftade av vår man?
Man kan förklara att det är mors dag till barnen när dom växer upp, så kanske dom kan visa uppskattning. Nu är det barnens far som lär barnen att mor inte behöver omsorg och uppskattning, du har väl varit med och uppfostrat dom.
Men snälla nån det är inte tecken på osäkerhet att vilja bli och känna sig sedd av sina nära och kära.
”Nu för tiden”. Haha vad fan? Människor har alltid behövt beröring och att känna sig omtyckta. På stenåldern också. Det är en del av att vara människa, att tro att man kan bjuda sig själv på en fika och sen ge sig själv en varm kram och må toppen på det är självbedrägeri.
Fast om det krävs att det ska vara mors dag för att få beröring eller bli omtyckt är det inte mycket till äktenskap, har man väntat och väntat och inget händer får man nog göra något åt problemet.
Varför vara tillsammans med en man som mest gör en ledsen och att känna sig oälskad.
Precis, kommersiellt trams, fick man höra. Men min son lagade en god middag till mig i går.
Tycker det är en fånig grej överlag. Alla människor har fått en dag att bli firad på, födelsedagen. Ska vi införa bonuspappadagen då så Paul kan bli firad med? Eller singeldagen så alla kan fira oss som inte skaffat barn…
https://sv.wikipedia.org/wiki/Singlarnas_dag
Nu blev det väl lite tokigt? Man kan va singel och ha barn och i ett par och inte ha barn.
Äsch, jag är team Paul. Jag förväntar mig inget firande från barnen förrän de är större, om ens då? En teckning på morgonen från dem räckte. Vill inte att min sambo firar mig, är inte hans morsa! Överskattad dag.
En teckning är väl ett firande?
Har dina små barn gett dig en teckning har väl någon (du eller din partner) upplyst dem om att dagen existerar.
MORS DAG- ett ord fölk inte har koll på ska särskrivas! Inte ens bloggbevakning har koll
Bloggbevakning har aldrig koll på det där med skrivande.
Själv blev jag inte firad alls. Ingen sa något och jag är nöjd så. Kan tycka det är lite krystat. En dag som driver inköp som man inte riktigt behöver.
Vill snarare leva minimalistiskt än jaga nya coola prylar och samlas kring krystade event. Leva mer i nuet. Var på drejningskurs istället med syrran. Mer sånt. Massa fina tjejer där som gillar det kreativa. Ett där alla hjälpte alla. Förvisso inte billigt men man skapar något och man umgås. Mer sånt som spontant istället för Morsdag, Halloween, Jul etc. In med MåBra dagar lite hit å dit. Inga rackarns måsten med komplex för att köpa fel eller säga fel.
Ser morsdag som ren commerce
Man kan väl fira mors dag utan att köpa något? Ringa sin mamma, ge en extra kram, barn kan rita en teckning, baka något, skicka ett fint brev, umgås.
Och det finns väl ingen regel om att man inte kan gå på dejningskurs för att fira mors dag?
Eller att ge det till sin mamma/sina barns mamma/mamman tills ens bonusbarn, om hon skulle tycka om det?
Vidare finns det ju massor av saker man kan göra för någon som inte behöver vara av påfallande kommersiell natur, men som ändå hamnar inom ”traditionellt mors dags-uppvaktad”-facket så mamman inte riskerar känna sig bortprioriterad för någon fisnödog principsak på den dag som specifikt avvarats för att fira just mammor och allt de är och gör för sina barn och familjen.
Skriv en dikt, plocka en blombukett, baka en tårta, laga mammans favoriträtt, sjung en sång, rita ett kort, måla en tavla, ta en extra mysig promenad tillsammans, ha en picknick, kolla hennes favoritfilm eller någon annan film efter hennes önskemål, ordna en mini-spa dag hemma för henne, tälta någonstans, ta något lite tjusigare att dricka till maten än vad man gör till vardags, överraskningsstäda hela huset och ta hand om alla sysslor som hon vanligtvis sköter eller som ni delar på under mors dags-dagen/-helgen/-veckan eller bara gör något tillsammans som hon tycker om att göra, eller bara köp en present som du tror hon blir glad av. Känner du att du säljer din själ om du köper rosor, choklad, tar henne på restaurang eller ger henne ett tennisarmband med diamanter? Köp en mysig filt istället, nya handdukar, fixa hennes bil, köp en cykelkorg, nya kuddar eller dörrmatta i en färg hon gillar, hon kanske behöver nya skor? Köp presentkort till hennes favvofrisör, nagelterapeut, eller någon lyxig hudvårds- eller massageklinik. Gå på bio, teater, choklad-, öl-, eller vinprovning, boka en båttur om någon sådan finns tillgänglig i närheten av där ni bor. Vad som helst som visar att du tänkte på henne och att hon inte är glömd på den här dagen heller. ☺️
Och ”köp nya skor” eller dylikt behöver alltså inte betyda att man måste överraska med att själv ha valt en sko/annat, förstås. Mysigt att gå tillsammans och låta mamman välja något. 🙂
Vi gjorde en trevlig middag med efterrätt, lite extra. Det var bra!
I min släkt har både mors och fars dag alltid varit väldigt stort, haha. Lite som julafton faktiskt: fira mamma på morgonen, fira farmor på förmiddagen och mormor på eftermiddagen. Det var liksom som kalas och släkten samlades. När min farmor hade gått bort firades mors dag på kyrkogården med picknickkorg de första åren. Så mors dag och fars dag gillar jag att fira och om jag får barn kommer jag definitivt att fira min man på fars dag och hade velat bli firad på mors dag. Men jag gillar att fira saker och det piggar upp vardagen om man har lite att fira med jämna mellanrum.
Har folk generellt blivit tråkiga? Fira behöver inte betyda massa presenter eller att man köper nallar med ett hjärta där det står mamma på. Fira kan vara att man ses, äter middag och eventuellt en efterrätt. Även om en present är väl trevligt, eller blommor, eller en teckning från barnen. Varför är man emot, eller tycker det är fånigt, med högtider och kallar det kommersiella jippon? Det blir ju vad man gör det till.
Kunde inte Gabrielle och Maya fira henne i Positano och lämna Paul utanför meta verse i några timmar. I och med Gabrielle ska inte gnälla på Paul då hon kan vara vem hon, var hon vill och uppleva allt när hon vill.