Kenza Zouiten Subosic har blivit intervjuad av Tidningen Mama inför sitt kommande sommarprat, och pratar om rollen som trebarnsförälder, hennes knep för att få barnen att äta grönsaker och vem hon ser som sin mammaförebild, och varför.
Ge barnen grönsaker på morgonen innan något annat! Vi ger till exempel kokt broccoli, blomkål och morötter. Barnen är hungriga och oavsett vad de sedan äter på förskolan så har man sett till att de fått i sig bra grejer. För att detta ska lyckas så krävs det att man börjar med detta redan när de är bebisar så klart.
Just det stycket fick mig ett tänka på ett annat barn som faktiskt önskat kokt broccoli, och det är Polly Läckberg, men det är på sin höjd en sidospaning. 🙂
På frågan vem som är hennes mammaförebild och varför så gav Kenza ett uppfriskande och möjligen en smula ovanligt svar, nämligen:
Har ingen. Jag tittar inte på hur andra tar sig an mammarollen eller hur de uppfostrar sina barn, utan försöker bara göra det jag tror är bäst för mig och mina barn. Sen kan jag så klart inspireras och lära mig av andra, men jag tror inte att det finns någon som är 100 procent perfekt i sitt föräldraskap, utan vi alla gör vårt bästa utefter våra egna förutsättningar.
Du som har barn, eller vill ha barn – har/hade du en föräldraförebild, eller resonerar du mer som Kenza, som litar på den egna magkänslan/intuitionen?
Den 24 juli klockan 13.00 sänds Kenzas sommarprat i Sommar i P1. Hon kommer bland annat att berätta om sin uppväxt, pappans alkoholmissbruk och om att förlåta en förälder på dödsbädden.
Föregående inlägg 
Resonenar till 100% likadant. Ibland läser/hör/ser jag sådant jag tar till mig för att det passar oss. Annars försöker jag vara mitt bästa jag och hjälpa mina barn att bli sina bästa jag och samtidigt ta hänsyn till hela familjens bästa.
Verkar mer som att de flesta fokuserar på att vara andras mammaförebilder.
Nja. I alla sammanhang, inklusive i föräldrarollen är det de mest osäkra och ängsliga som försöker framhäva sig själva/trycka ner andra. Kolla på inlägget om Sandra Beijer häromdagen, det är ju helt osannolikt vad mycket helgonlika mödrar som samlas just på bloggbevakning..
Så om man tycker att Sandra är gnällig så är man en osäker förälder? 🤣😂
Om man blir så triggad att man förenklar kommentaren ovan till att om man tycker att Sandra är gnällig= osäker förälder. Då kanske man är just det.
Triggad, jösses hur läste du in det?
Svårt faktiskt att förenkla 10.11 redan förenklad och grovt generaliserande kommentar.
Detta kommentarsfält kryllar av människor som är så färgade av sin egen förutfattade mening att de inte förmår se förbi sin egen inskränkthet.
Tja, du går ju i försvarsställning under varje kommentar som reflekterar över att man väljer att läsa in nått som inte står o sen ta åt sig av det?
Men Anna det är ju du som går till anfall, vilket är en klassisk strategi när man känner sig kränkt över att man inte får medhåll utan snarare blir ifrågasatt.
Jag ställde en fråga som du omvandlar till någon slags sanning. Min tolkning av gårdagens kommentarer om Sandra var att flera tycker att Sandra är gnällig för att hon inte längre kan dricka vin varje kväll och tillbringa dagen lång i hängmattan. Detta gör du om till att dom som tycker att Sandra är gnällig är osäkra föräldrar, eller att de som tycker hon är gnällig också tycker att hon är en osäker förälder. Syftningen är faktiskt lite oklar.
Den som verkar triggas är du och jag undrar vad mer som triggar dig?
Ja, så många föräldrar som går till anfall när de ser någon stå upp för barnen. Istället för att bara se till hur man kan se till barnens behov går de till anfall för att det skaver när någon påpekar vad som exempelvis forskningsmässigt är bra för barn. Exempelvis skärmtid kan bemötas med: Jag tror att alla föräldrar känner sina barn och själva kan avgöra hur lång skärmtiden ska vara. Man bara, nej.
Ska du inte fundera över varför du tar åt dig istället?
Eller så berättar du för mig vilken öm tå hos dig som min kommentar träffade. Jag har flera teorier men ger dig möjligheten att själv djupdyka in i ditt inre och faktiskt komma till någon form av insikt som kanske hjälper dig i framtiden.
När jag hade småbarn fanns det inte så många förebilder mer än svärmor som verkar ha varit (är) en fantastisk mamma. Idag skulle alla mammainfluencers bara ge mig ångest tror jag.
Och oavsett vad/hur man gör med småbarn, snart är dom stora, tror att dom vet allt, kan allt och är allmänt jobbiga 😉 och man längtar tillbaka till småbarnsåren när dom lyssnade på vad man sa.
Det ska bli spännande att se/höra från mammainfluncerna när barnen är 15 och uppåt. Tror ni att dom får med barnen på photoshoots i gulliga klänningar och hårband då? Eller ställa upp som statister i mammas krystade samarbeten?
Eller har influencervärlden gått i graven om 5-10 år?
Har alltid varit trygg i att jag och min man gör det som är bäst för våra barn och faktiskt adrig brytt mig om hur andra gör. Många på some verkar uppleva så stor press/ höga krav på hur du som mamma ska vara, hur dina barn sover, ammar, äter osv och jag har alltid bara tänkt ”jahapp, men vi gör såhär och det mår vi bra av”. Upplever att många kvinnor är så otroligt ängsliga när det gäller sitt föräldraskap. Skit i hur andra gör och fokusera på vad som är bäst för din familj! Och ifrågasätter någon era val – svara bara ”Det avgör jag.” End of discussion.
Håller verkligen med dig. Upplever att många blir så distraherade av alla ”måste” och ”ska” kopplat till föräldraskapet (och kanske särskilt mammarollen) att de glömmer bort att lyssna på sin egen intuition och sina barns individuella behov. Det är en sak att söka inspiration ifrån andra, men att tro att någon annans perfekta lösning nödvändigtvis är perfekt för en själv tror jag ibland kan stjälpa mer än hjälpa. Med det sagt så tänker jag att vi alla kan bli bättre på att peppa våra fellow mamas att göra sin grej – det finns SÅ många här ute som är så snabba med att ha åsikter om hur andra gör och borde göra kopplat till sin föräldraroll 😅
Jag tror det är för att de mest otrygga människorna när det kommer till barn kan gömma sig bakom den här fejkade omtanken om ”barn” när de desperat försöker dölja hålet i den egna självkänslan.
Detta. 👆 När jag kom hem med min första och stod där med det lilla knytet i famnen så insåg jag vilket stort ansvar jag hade. Har aldrig varit ängslig och inte vetat vad och hur jag ska göra. Fick en otrolig BVC sköterska en äldre kvinna nära pension. Efter någon månad vid ett besök efter att vi pratat om barnet min och min mans relation och lite annat så frågar hon mig hur jag mår. Svara ok men är lite orolig för att jag inte gör allt rätt och om hon har något tips. Hennes svar. Gör det som du tycker känns bäst så blir du den bästa mamman för ditt barn. Först tyckte jag det var ett värdelöst råd sen insåg jag att om hon kan lita på mitt omdöme så borde jag också kunna göra det. Efter det har jag alltid känt mig helt trygg och känt vad som är rätt. Klart man ibland frågat andra hur de fixat olika saker under åren men har ingen förebild.
Jag håller med på ett sätt men en sak som får mig att ifrågasätta folk som följer sin egen intuition 100% är ändå min egen mamma, haha.
Jag har haft en hemskt uppväxt och min mamma har alltid varit extremt säker på att hon gör rätt, och kört sin egen grej. Vi har knapt kontakt idag då jag inte vill tänka på något som har med min uppväxt att göra.
Därför lyssnar jag mest inåt men är ändå lyhörd för inspel och ödmjuk för att man ibland inte förstår sina barn eftersom de är andra personer än en själv, och försöker att aldrig vara ”extrem” i mitt föräldraskap, dvs att om exempelvis alla andra tycker jag är för sträng i en situation eller för mjuk i en annan så försöker jag lägga mig mer genomsnittet så att mina barn inte ska se tillbaka på sin uppväxt och undrar varför i h*lvete jag gjorde som jag gjorde. Obs med måtta, om jag känner stark intuition att mitt barn är speciellt och behöver något speciellt så gör jag ju det. Men ni kanske fattar vad jag menar? Jag tror verkligen inte att alla föräldrar är de bästa föräldrarna åt sina barn, vissa är kassa föräldrar och vissa av oss har vuxit upp med sådana.
Menar inte alls att du är så, men bara en tanke!
Fattar precis och det var varför jag först tyckte det var ett kass råd. Men sen tänkte jag en vända till och det var att rådet kom inte från en kompis eller släkting utan faktiskt från min BVC sköterska, som jag träffat flera gånger, som varit hemma hos oss i vårt hem. Som tittade på sovplats, skötbord, frågat om amning, lärt känna mig och min man i vår hemmiljö. Vet inte om det funkar så längre men hon var grundlig och verkade nöjd och hade förtroende för hur jag skötte min mammaroll. Där och då insåg jag att om hon kan lita på mina instinkter så borde jag kunna göra det.
Fascinerande att kunna vara så trygg i sin föräldraroll att man vet att man gör rätt hela tiden. Det är ju en sak med småbarn som man mest behöver se till att de är hela, rena, mätta, får vila och lagom stimulans. Men med äldre barn som kanske har problem i skolan, mår dåligt, inte har kompisar, där en massa mer komplicerade frågeställningar dyker upp (umgås med ”fel” kompisar, skärmtid, porr i mobilen etc). Då funderar jag hela tiden på vad som är rätt sätt att hantera frågorna och har inte direkt upplevt att jag är ensam i det.
Är att vara trygg i sin roll som mamma verkligen att göra rätt hela tiden? Jag kör på instinkt men en del av att vara trygg i det är ju samtidigt att förstå när man behöver hjälp, och även förstå att man ibland gör fel. Trygghet innebär inte perfektion, snarare tvärtom, man är trygg i att inte vara en expert och därmed göra fel ibland. Som med så mycket annat handlar det ju om hur man hanterar sina misstag, inte att man aldrig begår några.
Ingången är inte när familjen mår tiptopp. Då är det extremt enkelt att värja sig. Det är när barnen klagar, gråter, gnäller, inte vill vara hjälpsamma eller när föräldern (eller barnet) brinner av. Då blir vissa sårbara och osäkra på om det är något i deras rutiner som orsakar detta. Alla upplever motgångar. Många tvivlar på sig själva i dessa motgångar. Jag gör det inte men ibland undrar jag däremot om jag är trög och egentligen borde tvivla på mig själv. Det finns många nivåer 😆
Min mamma är min mammaförebild ☀️
Sen bryr jag mig väldigt lite om hur andra föräldrar gör. ”Kända mammor” bryr jag mig faktiskt noll över då det är så ointressant. Jag känner dem ju inte. Däremot så kan jag bli inspirerad av andra föräldrar jag träffar och känner. Känner heller inte att jag känner krav eller press på mig hur jag ska vara som mamma. Jag satsar mycket på närvaro, att finnas där och att bygga självförtroende. Tror det är det viktigaste man kan ge sitt barn.
En sak som är lite lustigt är citatet ” Familjen gör som de vill” för att sedan klaga på mammor som flaskmatar sitt barn.
På forum läser man om mammir som mår dåligt eller får dåligt samvete över att de inte ammar.
Andra får skit om de inte vill att barnen sover i sängen. Finns många fler exempel inom detta ämne.
Sanningen är att mammor alltid gör fel enligt andra mammor.
– Ger du ditt barn burkmat? Det är dåligt, ge dem hemlagad mat!
– Har din tvååring fortfarande blöja? Mitt barn lärde sig att gå på pottan från födseln!
VAR läser du att Kenza klagar på att mammor flaskmatar!? Vilken feltolkning. Hon skriver ju bara att det är viktigt att mammor får känna sig bekväma med att amma offentligt?
Nu pratade jag överlag hur man ser på mammor.
Det stora hela, hur man ser på uppfostran av sina egna barn och andras.
Kenza kör sin grej och gör det som passar hennes familj. Det finns säkert qndra mammor som tycker att hon gör helt fel.
Det framgick inte riktigt när du skrev om citat osv. Men visst, det kan jag hålla med om!
Håller med! Det om Kenza och amning har jag noll koll på. Men kul ändå att alla verkar vara rörande överens om att man gör precis som man vill och skulle aldrig döma någon. Ingen vill vara den dömande mamman!
Men sen verkar nästan alla ha några svaga punkter där det går fint att döma andra och potta/blöja verkar ju vara en jättegrej för många där det är viktigt att alla får veta att egna babyn aldrig använt blöja och hur slappt det är när en 4-åring har blöja. Just för att det i ens egen värld är så långt ifrån så verkar det som att en gräns för där man får döma har passerats med råge?
Obs jag kan också vara dömande men försöker att inte visa det utåt, svårt det där tex med barn som beter sig illa mot andra men man kan ju inte veta och får inte säga något om det skulle vara en diagnos som ligger bakom, man har inte hela bilden osv men försöker i första hand helt enkelt avlägsna mig och min familj i sådana situationer istället för att öppet döma.
Eller: Går inte ditt barn i förskolan? Ditt barn kommer asocial och utan stimulans och så vidare och så vidare.
Tönt.
Känner du dem personligen? Töntigt förlåta otrohet?
Det finns en kategori människor som har låg självkänsla men gott självförtroende och dålig självinsikt.
När de blir föräldrar är det oundvikligt att de hävdar sin suveränitet för att höja sig själva och trycka ner andra.
Så alla nya föräldrar beter sig inte så, men skapar oreda i tankarna hos andra föräldrar.
Så sat*ns onödigt!!
Det är väl också den här kategorin som lever genom sina barn? ”Min tvååring sover på natten, titta nu på mig vilken bra människa jag är.”
Exakt.
De genomsyrar deras liv.
”Jag har aaaldrig haft problem med [situation kopplat till barn]”
”Jag skulle aaaldrig göra så men alla väljer såklart själv” [ang valfri situation i livet]
Ja osv
Haha ja den gruppen brukar kalla dem gänget som aldrig ser sig själv i spegeln. Men gruppen är ett problem i alla roller. De som lyckas bli chefer är ofta toxiska och gör sig själva till ett arbetsmiljöproblem.
De samlas gärna i grupp på öppet spår också. Så snart någon vädrar minsta lilla om ett barn så är de där och mästrar.
Hon har sagt att det bara är ett rykte utan grund
Klart hon aldrig skulle droppa de ut till alla om de nu va sant 😂🙈
Precis. Perfekta familjen..
Varför så dryg? Om det skulle ligga någon sanning i det är det väl inte konstigt om ämnet är känsligt för henne, herregud? Du får det att låta som att hon har någon skyldighet att offentligt vädra familjens privata angeläger?? Varför i hela fridens namn skulle hon behöva vara ärlig eller ens bemöta dessa rykten offentligt, oavsett om hon skulle avstå för sin egen skull/barnens skull/familjens skull/varumärkets skull?
Angelägenheter *
Tror hennes svar är 0% ovanligt faktiskt
Min dotter, som är 7 år, älskar grönsaker. Framförallt broccoli och ärtor. Hon älskar att få en skål frysa ärtor till maten. Har aldrig gjort nåt särskilt för att få henne dit.
Nej håller med, mina barn äter också grönsaker utan att det skulle vara något speciellt med det. Känns som en myt det där att ”alla” barn skulle hata broccoli.
Mitt barn totalvägrar broccoli och blomkål. Men äter glatt andra grönsaker. Hon vill ibland ha små tomater till lördagsgodis. Barn är väl precis som vuxna, individer med olika smak och tycke.
Min storasyster köpte en burk oliver som lördagsgodis när vi var små. 🙂
Vi har aldrig haft problem med att få barnen att äta broccoli. Ingen av de tre faktiskt så gillar dom det och ibland är det det den ända dom äter på tallriken. Mina barn älskar dessutom all dålig mat och har olika pallet så min upplevelse är att det är en myt. Absolut att det finns några barn som inte gillar broccoli som alla annan mat men det är inte en stor grej och då hittar man något annat dom gillar.
Haha vi har ett omvänt problem, jag gillar fortfarande inte brysselkål, fattar inte riktigt varför. Ungarna däremot är tokiga i brysselkål så vi har lite omvända roller hemma. De älskar när jag sitter och petar i brysselkålen och äter bara några få. Har faktiskt hjälp till att få dem att smaka på allt.
Vi har alltid fått ge grönsaker efter maten för annars äter sig ungen mätt på bara det och vägrar äta mat.. efter ett tag genomskådade han det så då fick vi hoppa grönsaker ett tag för annars blev det ingen mat äten.
Du vet att grönsaker är mat ? Och att en måltid på broccoli blomkål osv är bättre än lite vit pasta
Njae då måste du lägga till baljväxter. Då klarar man sig bra.
Du vet nog vad som menades ändå?
Jo men min åsikt är att barn behöver äta varierat och inte klarar sig på enbart grönsaker.
Det var till Maria 😊 jag fick också ta fram salladen efter maten en period. Annars var det bara tomat och gurka som åts.
Hög igenkänning. Gurka var den grönsaken som faktiskt alltid funkade.
Tror en blandning är bäst och tror barn behöver mer än broccoli
Betydligt bättre att äta Bara broccoli än bara pasta som många barn verkar äta.
Nej. En tallrik broccoli är toppen för vuxna som bantar. Noll points hos Viktväktarna och perfekt för att gå ner i vikt. Barn behöver mer energität mat för att växa.
Exakt de får i sig för lite energi då, grönsaker är nyttigt men energifattigt. Barn måste stadigt gå upp i vikt.
Jag har inga barn så detta är bara en killgissning (från en kvinna). Om man inte gör ”en stor grej” av grönsakerna så barnet inte vet skillnad så borde dom väl äta det som tycker är gott, som med all annan mat?
Vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag menar. Men att man inte sorterar maten som protein, grönsaker och tillbehör (potatis, pasta, ris osv). Om barnet inte gillar falukorv ger man köttbullar. Om barnet inte gillar broccoli ger man blomkål.
Barn är känsliga för smaken besk och tycker om sött. Det är därför man behöver få dem att smaka även sånt de inte tycker om först för att smaklökarna ska vänja sig. Pasta och annan vit mat tycker de flesta barn om eftersom det är milt. Andra smaker behöver de ofta vänja sig vid. Man brukar i många länder prata om att låta barn smaka så många olika saker de första året av den anledningen.
Så är det, och barn är också programmerade att vara misstänksamma mot ny mat. Överlevnadsinstinkt. Så det handlar om mycket mer än att bara trycka i dem en bit broccoli. Förstår man hur barn funkar så upplever iallafall jag inte att de här något problem att få i dem en varierad kost inkl grönsaker.
Samma här, vår dotter älskar ärtor och babyplommontomater. Hon skulle lätt kunna äta en hel ask på 500g själv om hon bara fick…
Vi har inte heller gjort något särskilt, alltid erbjudit olika grönsaker som hon fått smaka på, och även om hon inte alltid gillat det så har hon ändå smakat. Vi har aldrig slutat erbjuda heller trots att hon inte äter det. Just nu jobbar vi på med paprika! Vissa dagar ratar hon det totalt, andra dagar smakar hon. Men vi fortsätter erbjuda och gör ingen deal av det. Hon får det på tallriken och sen får hon själv avgöra om hon vill rata, smaka eller äta.
Men låt ungen äta tomater om hon tycker om det.
Men såklart vi låter henne äta tomater, dumhuvud.
Men vad bra då, dumhuvud.
Glöm inte att barn överlever och blir friska även utan broccoli, den vågdelare till grönsak.
Mina älskade fryst broccoli som små barn, nu är de 10 och 14 de skulle inte närma dig en broccoli ens med tång. Grönsaker är inte något de äter frivilligt.
Handlar ju om uppfostran. Mina barn vet att halva tallriken ska vara grönsaker. Det är liksom inte valfritt.
Inte valfritt? Är den inte heller valfritt att äta sagda grönsaker eller tvingar ni i dem?
Duktig du är, diplomet kommer på posten.
Alla blir experter på sina egna barn, inget vet 100% vad som funkar för dig och din familj. Så det är sällan jag tar emot råd, speciellt om de inte lägger sig rätt i magen.
Men nog kan jag ha förebilder eller inspireras av andra mammor; som av Kenza själv här. Tycker att hon säger mycket klokt kring föräldraskapet.
Nej, alla blir inte experter på sina egna barn. Det finns många rentav kassa föräldrar där ute, på olika nivåer.
Ja det finns fasen fler kassa föräldrar än vad det finns genuint bra föräldrar.
Min egen mamma är min mammaförebild. Jag tror att det är mest för att hon aldrig har försökt mästra mig eller egentligen försökt ”lära” mig något om hur jag ska göra med mina barn. Hon har bara funnits där, i vått och torrt.
Jag samlar mer på mig exempel på sånt jag inte vill göra från andra föräldrar. Eller jag gjorde det för 10 år sen när jag var gravid med mitt första barn. Vad jag VILL göra kommer instinktivt.
Bra att se en influencer som ger barnen grönsaker. Det är trist att se hur t ex Isabelle Löwengrips och Sofia Ståhls barn ofta får våfflor, pannkakor, pizza, bullar och glass. Men de vuxna äter rätter med grönsaker, fisk och kött. Barn måste inte äta det som restaurangerna har på barnmenyn, Det går oftast bra att få en barnportion av ordinarie rätter. Köttbullar, korv och pannkakor är ju sånt som man slänger ihop hemma när fantasin tryter.
🥇
Jag brukar dela med min dotter när vi är ute och äter! Ibland ”lyxar vi till det” och beställer från barnmenyn till henne.
Men beroende på vad jag tänker äta så delar vi oftast.
Inget är så läskigt som mammor som går på känsla och instinkt utan att rådfråga experter eller läsa på. Som att folks subjektiva känslor vore något att lita på? Sen finns det dårar som hejar på detta med att säga ”duuu som mamma vet vad som är bäst för ditt baaaarn”. Har ni missat hur mycket skitförälrar det finns?
Du menar som BVC då? Som konstant sa till mig ”ja men sååå kan det vara” med varenda fråga eller orosmoment jag lyfte med dem. Fick söka vidare vård vid två tillfällen för saker ”expertern” på BVC slätade över som en normalgrej. Som inte alls var normalt eller bra om vi inte fångat upp. Har flera vänner som varit med om samma.
Jag tror inte jag sa att BVC var bäst? Fick själv googla en del av det som de sa till mig (främst kostråd) som visade sig vara extremt förlegat. Men i vissa andra saker är de självklart extremt mycket kunnigare än folks subjektiva känslor.
Har tonårsbarn och numera kör man väl lite på ”fri hand” , men när jag växte upp så var jag ofta hemma hos min bästis, och hennes mamma blev min förebild i mycket här i livet, även föräldraskapet. Jag är så tacksam för att hon fanns och kunde visa hur man skapar bra relationer. Många gånger har jag stannat upp och tänkt ”hur skulle L göra i den här situationen?”.
Min egen mamma brast i sin omsorg, hon växte själv upp som maskrosbarn (med alkoholiserade föräldrar) så det var kanske inte så konstigt att hon inte riktigt visste hur man gjorde. Men hon var inte en bra mamma till mig. Däremot så visade det sig att hon fungerade bra som mormor, vilket varit fint att se.
Jag har därför, i mitt egen relation till barnen, försökt göra ungefär tvärtemot vad hon gjorde. Försökt vara lyhörd, skapa ett lugnt och trivsamt hem, osv. Men ju äldre jag blir, desto tydligare blir det för mig att vi formas enormt mycket av vår egen uppväxt.
❤️❤️❤️
lycka till och få barnen att äta broccoli. jag tycker också det är skitäckligt…
Mitt barn kan lätt äta ett kokt broccolihuvud själv. Så ja, det var enkelt att lyckas med det.