Jag får ofta förfärade kommentarer från kvinnor över att jag gör saker själv.
–Men du kan ju inte åka och bada själv? Det kan vara farligt! Hur vågar du gå ut i skogen själv, tänk om det kommer något djur? Hur vågar du köra så långt själv med barnen. Blir du inte trött? Är du inte mörkrädd när du är själv i stugan? Hur vågar du resa själv, känns det inte läskigt? Ska du verkligen åka ut och plocka bär ensam, tänk om du går vilse?! // Underbara Clara
Underbara Clara får ofta höra tillrättavisningar och verbala pekfingerhötter över att hon vägrar låta sitt liv styras av rädslor, särskilt när hon gör saker på egen hand med barnen. I ett inlägg nämner hon makens, Jacobs, tidigare arbete inom jordbruket och hur livet hade sett ut under dessa år om hon inte hade varit självständig:
Tänk alla år Jakob hade jordbruket och jobbade sextiotimmarsveckor på somrarna. Hade jag inte trott mig om att kunna klara saker på egen hand hade jag ju fått sitta hemma med barnen och vänta på honom hela semestern.
Clara beskriver sin inneboende drivkraft att utmana sig själv när något känns jobbigt, otäckt eller obekvämt, istället för att låta dessa känslor hämma henne. Detta gör hon för att hon själv ska kunna diktera villkoren i sitt liv, istället för att låta rädslorna göra det:
Livet blir väldigt rikt när man är lite modigare i sin vardag och inte låter sig styras av oresonliga rädslor och låga tankar om sin egen förmåga.
I Claras kommentarsfält skriver de flesta att de vill börja våga mer, men inte riktigt alla. En person skriver att hen har ADHD och nästan önskar att hen vore lite mer rädd och konspiratorisk kring allt som kan hända, medan en annan skriver att det är skillnad på rädsla och fara. För att kunna bo på det vis hen vill, funkar det helt enkelt inte att vara rädd:
Föregående inlägg 
Nejmen 🤦🏼♀️ skrämmande att så många kvinnor (främst) lever sitt liv utifrån ”tänk om nåt går fel”…. Tänk så mkt roligt man skulle missa om man aldrig vågade kliva ur comfort zone! Nu menar jag inte dumma grejer som att ex gå ensam hem från krogen, utan mer kanske våga resa, gå i skogen osv…
Tror inte folk är fullt lika oföretagsamma som Claras följare ändå! Finns ju massor med kvinnor och tjejer som reser överallt.
Och tur är det 😄
Nej känner inte alls igen att kvinnor inte vågar något av det där själva men det är förmodligen inte samma personer som kommenterar varje gång? Tex för den som bor i en lägenhet i en stad kanske det känns jättemärkligt att sova ensam i en stuga långt från närmsta människa men när man känner till stället och är van är det inte någon stor grej alls.
Nej just det, och de som t.ex kommenterar om att gå ensam i skogen är knappast de som mest av allt skulle vilja göra just det, men inte vågar. Då kanske man är måttligt intresserad av det från första början.
Eller hur, älskar man att gå i skogen har man nog också gått i skogen en hel del, kanske med andra till en början och har allt gått bra, vilket det sannolikt gjort, är ju steget litet att gå ut själv ibland. Har man aldrig varit i skogen men drömmer om det är det nog bara vettigt att inte gå ut själv i random stor skog utan att ha koll ändå.
Känns också som att de som faktiskt är ute och gör saker inte heller har så mycket tid eller lust till att sitta inne och hänga på sociala medier och oja sig över allt som är farligt, därav att det kanske framstår som att många (kvinnor) begränsar sig själva pga oro och rädsla. Men att det är, som mycket annat, en högljudd minoritet bara 🙂
Folk som stannar inne och domedags scrollar dagarna i ända läser ju hela tiden om saker som händer, och då blir allting farligt.
Jag blir lite förvånad, går verkligen folk (kvinnor) omkring och är rädda för att göra saker själva?
Jag har aldrig hört en man säga det.
Vem och vad är ni rädda för?
Jag var utsatt för stalking. Var mycket rädd när jag gick ut. Det man ska göra är att ta upp telefonen och säga högt nu ringer jag polisen. Alltså markera från början att nu kan han inte hålla på längre.
Jag bor på landet och är mest rädd för vildsvin.
Jag började följa efter min stalker med mina tre hundar. Då var det inte lika roligt längre…obs! Jag slutade med det så fort han lagt ner ska jag tillägga…
vilket bra tips! Att börja stalka sin stalker. Det kan nog funka faktiskt. Då får de dels känna på hur det själv känns, plus att det förmodligen inte blir roligt för dom att stalka då längre eftersom de inte längre har makten, det är väl därför folk stalkar för att få total makt över offret, om offret istället börjar stalka så förlorar dom ju makten och då faller ju hela deras poäng. Superbra tips faktiskt!
Precis så tror jag faktiskt att det var.
Bra gjort!
Nog är jag mer rädd att gå själv i skogen nu änn för några år sedan. Jag glömmer att vara rädd om jag ser ett barn eller djur fara illa. Då agerar jag och blir arg istället. Annars är jag höjdrädd. Och skulle vara livrädd om man måste ge sig ut i krig. Tänk alla som tvingas ut att bli kanonmat. Hemskt.
Hej! Vet du vad du är rädd för när du är ensam i skogen? Jag är mest rädd för Björn och varg…
Mördare och våldtäktsmän, helst i kombination :-/
Män som vill göra en illa. Läser ofta dom hittar döda människor i skogen.
Döda kroppar i skogen ligger inte där för att folk råkade träffa mördare under sina skogspromenader.
Jo det händer. Läs tidningarna. Sen om många undrar varför kvinnor är rädda. Ja det är ju liksom inte samma samhälle som för 20 år sedan. Då var inte jag rädd. Tror en del som förnekar det är rädd för verkligheten.
Det är ju för att mördare dumpar kropparna i skogen. De allra flesta mord och övergrepp på kvinnor begås i nära relationer.
Och när dom dumpar kan man ju ha oturen att vara där.
Känns som du sett lite för många filmer. Kommer ju knappast hända att du är ute och traskar i skogen och nån kommer och dumpar ett lik framför dig. OM du skulle ha oturen att befinna dig i en skog där någon precis försöker dumpa ett lik så lär personen avbryta det den tänkt när den märker att det finns folk där. 🤷🏼♀️
Jag låter mig inte heller styras av tankar på ”tänk om”. Det blir ju oerhört tråkigt liv att leva. Det handlar ju inte om att vara korkad utan att värdera eventuella risker på ett rimligt sätt. Hur sannolikt är det att gå vilse, att bli överfallen på väg hem, att inte klara att köra bil trots lite snö o s v. Likaså är det både trevligt och ”normalt” att kunna fika själv, äta ute själv, gå på bio, resa bort själv o s v. Jag flyttade till ett par olika länder helt själv under några år. Det gick prima även om det fanns utmaningar men det är ju det man ”växer” av.
OT men hur kan man ens vilja följa Sebastien Boudet och Johannes Cullberg. Förstår inte vem som följer dessa två män som kommer med så mycket lögner, hittar på en massa skit som inte stämmer ang kost m.m och kör med skrämselpropaganda om kost. Förstår inte människor som väljer att följa dessa två kvacksalvare.
Jag har hamnat på Johannes instagram ibland. Väldigt underhållande. Man dör om man äter mjöl och använder solkräm – allt är farligt!
Ja och på Sebastien så dör man om man äter potatis. Så många går på deras skitsnack. Fattar inte hur dom kan ha så många följare.
Jag gör mycket (det mesta) själv. Reser, är på utflykter, går kurser osv. Får ofta höra av andra att jag är modig som gör det. Förstår inte riktigt varför det är en vanlig reaktion.
Min ensamhet beror mest på min npf diagnos. Gör saker själv. Men går inte ut ensam sent på kvällen när det är mörkt ensam. Tyvärr får man som kvinna vara rädd för att bli utsatt för våldtäkt. Ett fakta tyvärr tror många kvinnor inte rör sej ensamma av säkerhetsskäl. Skulle inte resa varsomhelst ensam heller.
Hur många kvinnor i din bekantskapskrets har blivit våldtagna när dom går ute på kvällen?
Män råkar ut för långt mer våldsbrott än vad kvinnor gör. De råkar mycket mer illa ut på stan kvällar och nätter, ofta oprovocerat
Gör saker ensam hela tiden, föredrar att vara ensam, tycker inte det är läskigt alls. Däremot skogen känns lite läskigt faktiskt, förstår att folk har en rädsla för skogen, man är ju helt utelämnad i skogen, man kan inte ta sig därifrån om man är långt inne och kanske inga andra människor i närheten heller. Jag är inte rädd för djuren i skogen, men däremot för människorna, gängen är mycket i skogarna och ”jobbar” och mycket gänguppgörelser sker i skogar, det läser man ju då och då att folk hittas döda i skogen. Mycket knarkuppgörelser och allt möjlig skit sker förmodligen i skogen också där ingen ser. Hamnar man i nåt sånt skjuts man ju ihjäl på stående fot.
Jösses….
Man kan inte vara modig om man inte är lite rädd
Aldrig tänkt tanken på att jag skulle vara rädd för att göra saker själv. Däremot tycker jag att det är så fruktansvärt tråkigt att göra saker på egen hand, vill dela mina upplevelser med någon. Hade aldrig fallit mig in att t.ex. resa utomlands själv eller gå på restaurang själv.
Jag tänker att man går miste om så mycket om man inte kan göra saker själv. Speciellt om man inte har något sällskap som vill/kan göra samma saker som man själv vill.
Är helt enig. Vi har bara ett liv och vill man uppleva nånting men måste vänta på att någon annan kanske nån gång också vill, så får man ibland vänta förgäves.
Jo så kan det ju vara. Men personligen kan jag lika gärna strunta i att resa om ingen vill följa med. Skulle tycka att det var lika meningslöst som att sitta hemma själv, men mycket dyrare.
Ja det beror ju på varför man vill göra upplevelsen i första hand. Jag äter tex aldrig ute ensam, för mig är hela poängen med att äta ute att umgås med andra, är inte så intresserad av maten i sig. Visst, är jag ensam på en plats och behöver äta så äter jag hellre ute än på ett hotellrum. Men skulle inte gå hemifrån och ut på restaurang själv, äter hellre hemma då. Men går gärna ut med andra. Hade jag inte haft någon att gå med hade jag inte saknat restauranger heller. Men annat hade man ju gjort såklart.
Älskar att resa själv. Min bästa ensamresa var en vecka i New York.
Också varit själv i New York en vecka! Min första soloresa, har rest mycket själv sen dess. Det är så mysigt.
Jag har gjort det. Har inte så mycket folk omkring mig av olika anledningar och under en period tänkte jag att det ska inte stoppa mig, så jag reste en del. Var det tråkigaste jag gjort, det finns ju som du säger ingen att dela det med. Ingen att prata med om upplevelserna när man är där, eller på kvällen när man sammanfattar dagen. Äta middag ensam. Så jag slutade, men då hade jag testat i alla fall och vet hur det var.
Har läst igenom kommentarerna på hennes inlägg nu och det är verkligen lite klubben för inbördes beundran av rediga kvinnor som kan och vågar själva där man inte FÖRSTÅR hur någon kan välja bort att göra något pga rädsla för konsekvenserna. Jag ser väl mig själv som hyfsat modig men det finns ju såklart saker jag väljer att inte göra, ibland lite mer fake-rädsla men ibland också sånt där nyttan inte är större än risken osv. Skulle vara mer intressant att höra hur hon och de andra resonerar kring det, tex hon skriver i en kommentar hur det skrämmer iväg vilda djur att klappa med händerna, dvs sånt som det underlättar att ha kunskap och erfarenhet för att inse, eller om man är i en stuga ensam – finns det någon form av backup i närheten, finns andra vuxna man kan kontakta i närheten blir det ju en helt annan grej än om man är helt öde och ensam. Berättar hon för någon att hon åker och badar ensam? Hur pass simkunnig är rimligt att vara innan man åker själv? Är man helt ensam på stranden eller finns andra där? Sånt framgår ju inte alltid. Dvs lite mer konkret hur man kan göra än att bara konstatera och tycka det är superkonstigt att någon reagerar.
Jag reser mycket ensam men väljer resmål, boende osv på ett helt annat sätt än om jag har sällskap. Kanske inte av direkt rädsla men vill inte känna mig orolig när jag är iväg, förtar nöjet. Och är noga med att meddela hem minst varje dag så att familj hemma vet att jag är ok. Känns tryggt i alla fall.
Vad skulle vara farligt med att vara själv i en stuga? Lär ju vara fler kvinnor som skadas, våldtas och mördas i lögenhet än i en stuga i skogen. Och vilda djur i skogen, det måste ju vara minimal risk att träffa på ett farligt djur i en vanlig svensk skog. Visst finns björn, varg och vildsvin men hur ofta hör man om någon som faktiskt skadats av dessa under en skogspromenad? Och varför skulle en vuxen simkunnig person plötsligt drunkna bara rör att det är folktomt på stranden? Nej inget av det du verkar uppleva som risker skulle jag vara det minsta orolig för.
Det beror ju helt på situationen och som sagt, personens egna erfarenheter och kunskaper, liksom om man har psykisk eller fysisk sjukdom osv. Säg en person från stan som inte brukar besöka skogen och hyr en stuga, ingen koll på om det bedrivs jakt, hittar inte, vet inte hur/om vilka vilda djur som finns osv, klart det känns olustigt att gå ut där då, speciellt i mörkret? Eller om man har koll på sin egen stuga, man vet att det aldrig skett inbrott och man känner till folk i närheten som också är eniga om att det är säkert, klart det känns tryggare då. En fullt frisk person som simmar ensam och inte långt ut är väl inte överdrivet farligt i sig men kan vara farligt för en annan vuxen människa. Dvs det handlar inte enbart om ens egna inställning till saker och ting och att man behöver jobba på att våga, då det handlar om så många andra faktorer.
E bra skrivet!
I de väldigt sällsynta fall där någon blir attackerad av ett vilt djur i Sverige, verkar det mest drabba de som har gevär med sig. Lämna geväret hemma, så är risken närmast obefintlig.
Rädsla är ju sällan en rationell känsla. Och det spelar väl ingen roll, är man rädd så är man.
Alla eventuella negativa kommentarer hon får på sina inlägg raderas (mpt ”klubben för inbördes beundran” )
Alla är olika. Jag gillar att vara ensam men till en viss del. Trivs inte med att bo ensam då jag fastnar i mina egna tankar och skulle aldrig vilja resa själv.
Jag har jättemycket ångest för precis allting. Om jag skulle låta mina rädslor styra skulle jag inte göra någonting. Alltså inte ens stiga upp eller svara i telefon.
Jag tror att många som är rädda för mörker, skogen eller att köra långt helt enkelt inte är vana. De bor kanske i stan och tycker att ensligheten är skrämmande.
Jag är uppvuxen långt ute i skogarna och var rädd för att åka spårvagn när jag flyttade till Göteborg. Tänk om jag tog fel och hamnade skitlångt bort och inte hittade hem? Tänk om någon var dum mot mig och så kunde jag inte kliva av? Att gå skogspromenad på natten var däremot inga problem alls.
Att bo med en man är nog farligare än att bo ensam i skogen.
Tror du på riktigt att alla män är farliga?
Hon är så duktig och redig aldrig rädd och bäst i hela världen
😅 Haha jaa, här tog hon ändå priset..hon blir mer och mer uppblåst för var dag och hade nu slut på saker att skryta om. Hon får inte alls en massa kommentarer om att hon plockar bär (😅) själv, badar eller kör bil utan sin man . Hjälp. Det som folk reagerar mest på är väl att hennes man inte verkar ha intresse av att spendera semestrar med henne och barnen…
Så kan det absolut vara. Jag tycker också det är mycket konstigare att hon aldrig tycks göra något med sin man, än att hon gör något ensam.
Han nämns i princip bara när de storstädar, låter ärligt talat rätt märkligt. Trivs de båda så är det visserligen bra men noterar att hon inte nämnt upplägget så att säga så kanske är det inte helt okomplicerat ändå. Och så kommer det här inlägget där hon påpekar hur driftig hon är som gör saker själv vilket absolut är bra om alternativet är att sitta hemma men de flesta umgås väl med sin partner för att man vill, inte för att man inte vågar gå utanför dörren själv? (Obs inget fel om man av orsaker faktiskt inte vågar, ibland kan det vara så också)
ALDRIG hört någon kommentera kring att kvinnor ”vågar” plocka bär ensamma… eller allt det andra.
(Det ENDA jag reagerar på att kvinnor/män vågar, det är att cykla ensamma med sina barn UTAN cykelhjälm. Om något händer är det fint att barnen har hjälm men är tanken att barnen då ska skrapa ihop mammis hjärnsusbstans? Det förstår jag INTE hur de vågar.)
Det finns nog ingen hjärnsubstans att skrapa ihop, är jag rädd…
Inte? Får ofta den kommentaren när jag ska fjällvandra eller resa själv
Kan det kanske vara avundsjuka maskerad som oro?
Jag kan bli avundsjuk på dig t ex för att du fjällvandrat ensam och hade jag varit en bitch kanske jag hade sagt ”men att du våååågar åka helt eeensam, tihi”
typ så.
Har lantställe där ingen har låst dörren på över 40 år. Mörkt som i en kolgruva vid midnatt. Det enda som är läskigt är att få in mygg i sovrummet.
För att balansera det hela kan jag berätta att jag bor i en förort till Stockholm. Samtidigt, där har jag sedan en tid uppnått jaha-nivån. Ny skjutning? Jaga. Lustgaspatroner i återvinningen? Jaha. Porten i grannhuset sprängs? Jaha. Ja, det är något som är fel, och inte fan är det på landet där ingen kan höra en snarka.
Jag blir galen på användandet av ordet ”själv” i fel sammanhang!
”Själv” betyder ”på egen hand”. ”Jag har tapetserat själv” betyder att jag tapetserat på egen hand, utan hjälp.
”Jag bor själv” – givetvis gör du det eftersom ingen annan kan göra det i ditt ställe eller hjälpa dig att bo. ”Jag bor ensam” är vad det handlar om.
Kort och gott: ”Själv” är inte synonymt med ”ensam”.
Folk är så rädda att förknippas med ensamhet att de förvränger språket. Värst är de som är enastående eller självstående, istället för ensamstående.
Du har fel. Själv är synonymt med ensam. ”Jag går själv’ är en helt korrekt mening t.ex. https://www.synonymer.se/sv-syn/sj%C3%A4lv
Nu höjer vi nivån lite. Synonymer.se är inte en trovärdig källa, kolla istället någon av Svenska Akademiens ordböcker. Att göra nåt själv betyder att man gör det utan hjälp, att göra något ensam betyder att man gör det utan sällskap. Sen används ”själv” i några fasta uttryck (”sitta för sig själv” till exempel, där betydelsen blir ”ensam” men att GÖRA något själv och att GÖRA något ensam betyder två olika saker.
Bra, Horace!
Jag ser faror i det mesta och är tyvärr väldigt rädd av mig, det begränsar en och det är trist.
Ja och det kan bero på svåra otäcka händelser. Då har man liksom varit drabbad.
Jag har blivit utsatt för hemska saker, men jag låter inte det definiera mig. Jag gör saker själv än idag.
Får folk verkligen sådana kommentarer? Har alltid gjort väldigt mycket saker på egen hand och det är aldrig någon som haft åsikter om det. Ibland känns det som att hon hittar på för att kunna skriva inlägg som dessa…
Om hon får det så beror det nog mer på hennes liv. Får hon kommentarer om att det är modigt att vara ensam med sina barn, ja då har hon säkert bara ”kärnfamiljer” runt sig, en ensamstående förälder skulle aldrig säga så. Att vara ensam i skogen är det väl bara stadsbor som tycker är läskigt, de kommentarerna kommer säkert därifrån. Men märkligt inlägg från henne oavsett.
Jag har sett flera kommentarer om att hon absolut inte ska bada ensam, för tänk om hon svimmar och drunknar. Som att unga friska människor svimmar hux flux så ofta att man måste begränsa livet för det…
Haha ja, jag får. Flyttat utomlands själv, långvandrar själv osv. Främst äldre damer som förfasas, typ granne, äldre kollegor eller vänner till mormor & morfar
Älskar att göra saker själv! Gått på bio, tagit ett glas vin/bubbel ute själv. Fikat själv. Drömmen just nu är att åka utomlands själv en vecka! Men det lär dröja ett tag innan det blir aktuellt.
Och ja, jag har man och barn, jag har kompisar som jag umgås med regelbundet. Men ibland är det faktiskt bara så jäkla skönt att göra saker helt själv.
Min man har också börjat göra mer saker själv. Han vågade inte förut men blev inspirerad av mig och han håller med om att det ändå är ganska skönt att göra saker själv. Man må se ut som en psykopat eller enstöring, men det känner verkligen inte jag – jag är förvisso ganska introvert så kanske är lättare för mig att våga göra saker själv. Men har en kompis som är SJUKT extrovert och hon har också varit på sin första ”självdejt” nu och tyckte det inte var så farligt som hon först trodde!
Haha nej du ser absolut inte ut som en psykopat för att du gör saker ensam 😊❤️
Verkligen inte, helt normalt och härligt!
Finns något sorgligt över människor som inte trivs i sitt eget sällskap tycker jag. De som alltid behöver någon med sig, annars får det vara. Jag förstår absolut nöjet med att ha någon med sig men att det skulle vara dötrist att ensam resa, gå på konsert, utställning eller något annat man gillar tycker jag är .. ja.. sorgligt faktiskt.
Halva (hela) nöjet är ju att dela upplevelsen med någon man gillar och att kunna prata om det efteråt
Får hon verkligen OFTA förfärade kommentarer om att hon gör saker ensam? Doubt it…
Känner nog ingen kvinna som är så oföretagsam som vissa av hennes läsare verkar vara?
..nämen det får hon inte..men hon ville till få till ett självförhärligande inlägg.
Hon ser verkligen ut så på bilderna. Smug face.
”Jag får ofta förfärade kommentarer…” tveksamt. Man har ju ett oändligt contentmaterial genom att hitta på såna här grejer och förhärliga sig själv.
Men vad är det för människor som frågar sånt? 😄 Är det på riktigt eller hittar hon på för att framstå som duktig och modig? Inte våga sova ensam i en stuga eller plocka bär? Jeezus…
Jag har börjat få ångest av Claras blogg så har slutat läsa. Det här inlägget förstärkte bara den bilden av att jag är klar med hennes blogg.
Rädsla är inte ett val. Däremot är hanteringen av den just det. Man kan inte vara modig om man inte är rädd.
”Kvinnor kan” mest en tom klyscha vad det verkar som.
Häpnar över hur många kvinnor jag känner som inte kan vara själva ute på landet eller ens gå på stan själva. Vi säger att männen behöver förändra sig till det bättre. Det gör vi också