Har Lojsan köpt piratkopior för att kunna matcha med sin dotter?

När jag svajpade i det här inlägget från Lojsan Wallin så reagerade jag på att hennes dotter Tintin har likadana Oran-sandaler som sin mamma på fötterna, en sandal som kostar 7700 kr på hemsidan.
Problemet är att storleken på sandalerna på hemsidan startar på storlek 34, vilket Lojsans dotter garanterat inte har i skostorlek då hon är fem år gammal, och storlek 34, med en fotlängd på ungefär 21,5 cm, brukar vara när ett barn är mellan 8 och 10 år.

Jag gissar på att Lojsan köpt ett par piratkopior till sin dotter för att kunna matcha med henne, på samma vis som pappa Buster matchar med sonen Todd, och nätet fullkomligt kryllar av kopior på den här sandalen, så det är nog en ganska enkel sak att klicka hem ett par sådana.
Jag undrar vad ni tycker om det, när det uppenbart är en kopia?

Är det är cute eller bara cringe?
Jag lutar nog åt det senare, men som jag brukar säga – image tar aldrig semester och ”mommy and me-inläggen” måste publiceras – och då har kanske nöden ingen lag?

”Modemassakern” om Hanna Fribergs klädmärke

Bildkälla: Stella Pictures // Modemassakern” Tiktok
@modemassakern

Ursäkta långfilm men jag ville verkligen gräva i detta. Hoppas ni orkade titta! #greenscreen #fyp #fördig #sverige #svenskatiktok #modemassakern #mode #viral #hannafriberg #design #influencers #freiaresort #hannalicious #sanning #designer #polyester

♬ originalljud – modemassakern

”Modemassakern” eller Emily Dahl som egentligen heter har djupdykt ner i Hanna Friberg företag ”Freia resort” och ställt otroligt bra frågor till företaget.
Bland annat framkommer det att Hanna inte designat den här kollektionen utan kläderna är designade utefter Hannas ”vision”.
I stället för att svara på Emilys frågor så uppdaterade de istället företagets hemsida genom att utöka sin Q&A-funktion – alltså där alla svar på frågor ska finnas med.

Hanna har även pratat med Aftonbladet om sin kollektion och tankar på framtiden, och här har hon faktiskt svarat på frågor, som bland annat handlade om materialvalet, då majoriteten är gjorda av polyester:

Hanna förstår kritiken men förklarar att de valt en stretchig polyester för att den är praktisk att packa, skrynklar inte, håller form och färg länge – och kan återvinnas. De jobbar också på att testa mer hållbara material parallellt. Namnet Freia kommer från ordet ”free” i hennes efternamn Friberg. Märket ska förmedla känslan av frihet – att kunna vara sig själv oavsett plats.

 Priserna speglar produktionen – små serier, svensk design, rättvisa löner och högkvalitativa detaljer.
Plaggen tillverkas i Portugal för bättre kontroll och arbetsvillkor, istället för att jaga lägsta möjliga kostnader. Hanna hade inte som mål att sälja slut direkt.
Hon vill att varje plagg ska hamna hos någon som verkligen gillar det, och att reaktionerna har varit blandade tar hon med ro och säger att hon och företaget tar till sig både ris och ros.

Under ”Modemassakerns” inlägg på Tiktok är reaktionerna blandade, men jag skulle säga att majoriteten av kommentarerna är negativt inställd till märket.
En person skriver att hon fått hem ett plagg som hon vill returnera, men att funktionen inte fungerar på hemsidan.
Här kommer ett utdrag från kommentarsfältet, där även Emily är aktiv och svarar på kommentarer:

Vad är dina tankar om Hannas svar och faktumet att hon inte designat kollektionen själv?

Joanna Swica om att resa solo

Bildkälla: Joanna Swica Instastory

Bild 1: Men jag förstår ändå att jag får dessa frågor. Är helt med på det. Och för er som är nya här inne så förstår jag att det är förvirrande ibland. Det var en tjej som skrev igår i stil med “men vänta, vänta va. Du är alltså gift? Men var är din man?” Sen skickade hon en bild på Alex. Hah ah! Inget fel i det. Har ju liksom fler bilder på mig och Alex online än med min man. Och det är lugnt. Tycker det är fint att så många skriver och berättar att de har börjat göra mer saker för sig själva i sina förhållanden och hur just detta märkt hur deras relation stärks. Jag säger inte att detta är facit, men jag tror bara att vi många gånger är fast i det traditionella. Att efter en viss ålder, eller när man är gift, eller fått barn osv – att man ska vara eller leva på ett visst sätt. Och att giftermål betyder låsning. Hänger ni med hur jag menar? Låter flummigt. Men. Om man älskar varandra – då finns ju alla möjligheter i världen. Och livet blir mer. Av allt. ❤️

Bild 2: Sen spelar det ingen roll vilket kön, läggning osv – det här är UNIVERSALT: ett sunt förhållande ska inte begränsa vem du umgås med. Kom ihåg det. ❤️

Bild 3: Med det sagt så har jag brutal saknad efter min man som just nu är på en båt i en skärgården med våra vänner och lever sitt bästa liv. Men nästa vecka går han på semester och då är det jag som kommer sitta klistrad på honom som glitterkonfetti igår på min kropp. Längtar. Herregud, ryser när jag tänker på honom. På riktigt. Håret står på armarna. Han. Är. Så. Jävla. Snygg.

Men tills dess – BARCELONAAA BABY!

I förra inlägget tog jag upp Antonija Mandir och hennes inlägg och inställning till att resa och göra saker på egen hand, och här kommer ett till. 
Influencern och Friendcation-grundaren Joanna Swica är en annan influencer som lite går sin egen väg – någonting jag skrivit om tidigare.
Hon har postat tre nya inlägg där hon besvarar frågor om varför hon ofta syns med andra män än sin man. Hon förklarar att de har ett sunt förhållande där båda får göra saker på egen hand, och att man inte måste följa gamla regler bara för att man är gift. Ett bra förhållande handlar om frihet och förtroende – inte kontroll.

Hon säger också att hon längtar massor efter sin man som är ute i skärgården med vänner, men att de snart ses igen.
Tills dess njuter hon av livet i Barcelona, och varför ska hon inte göra det?
Jag älskar att längta, men kanske inte lika mycket att sakna men fatta hur härligt det är när man väl ses och all den där längtar omvandlas till omedelbar kärlek, oavsett om det gäller vänner eller familj.

Hur ser ni på saken?
Vänner av motsatta kön? Är det verkligen en sak att lägga mycket vikt vid?
Jag tycker inte det, men alla är ju olika där.

Antonija Mandir om att resa och äta på egen hand

Bildkälla: Antonija Mandir Instastory

Bild 1: Det allra jobbigaste för mig var att äta ensam. Det var så allt började – att jag ville kunna äta själv utan att dö av ångest, stress och skam(???) konstiga känslor för ingen bryr ju sig men för mig var det helt brutalt jobbigt. Kan man ba få njuta av maten hahah

Tips:
Ni ser att jag sitter med hörlurar, oftast pratar jag med någon för att inte känna mig lika ensam. Ibland har jag dem i utan ljud bara för att känna mig lite mer “instängd” och inte så blottad. Skönt att se lite upptagen ut kan jag känna… Nu kan jag sitta helt själv utan hörlurar och bara njuta också och TA IN maten och utsikten och skiter iiiiii. Kan ni fattaaaaa haha

Pastan var så fucking god btw

Bild 2: Jag vet inte hur jag hamnar på alla ställen men här står jag hahahahaah
Jag, 3 pappor som sjunger och några fulla morsor

Bild 3: Jag är alltid den roligaste på dansgolvet så behöver ingen hahaah

Antonija berättar att hon tidigare tyckte det var jättejobbigt att resa och äta ensam, och att det gav henne ångest och skam, även om ingen annan egentligen bryr sig.
För att hantera det brukade hon ha hörlurar på sig, ibland utan ljud, bara för att känna sig mindre ensam, men nu för tiden kan hon faktiskt sitta själv, njuta av maten och miljön utan att känna obehag.

Senare visar hon att hon även har kul ute.
Först med ett gäng föräldrar som festar loss, och sen ensam på dansgolvet där hon skriver att hon ändå är den roligaste, så hon klarar sig fint själv.

Jag älskar att vara själv och även resa på egen hand, men jag vet att det inte är för alla. 
Studier att det finns ett visst socialt stigma kring att göra saker ensam, som att gå på restaurang, bio eller resa – precis det som Antonija beskriver – och att det är vanligare att kvinnor rapporterar oro för att bli dömda eller känna sig osäkra (både socialt och praktiskt).
Att kunna vara ensam utan att känna sig ensam är kopplat till psykologiskt välbefinnande, enligt forskare som Kenneth Rubin och Robert Coplan, vilket jag tycker är superintressant.